RÅ 2004:102

Uppgifter om vilka som återkallat sitt samtycke till användning av vävnadsprov enligt lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. har ansetts hänförliga till sådan verksamhet som avses i 7 kap. 42 § sekretesslagen. Hinder för utlämnande av uppgifterna har ansetts föreligga enligt nämnda stadgande, och då de i uppgifterna berörda personerna inte med fog kunnat misstänkas för något brott har utlämnande med stöd av 14 kap. 2 § fjärde stycket sekretesslagen inte heller ansetts kunna ske.

Kammarrätten i Stockholm

Polismyndigheten i Västerbottens län begärde hos Karolinska Universitetssjukhuset att få ta del av uppgifter om namn och personnummer på män födda mellan åren 1963 och 1978, som sedan den 1 januari 1999 återkallat sitt samtycke till användning av vävnadsprov eller på annat sätt begärt utträde ur den vid sjukhuset förda s.k. PKU- biobanken. Som grund för begäran åberopades att en man begått ett antal grova brott i länet och att de begärda uppgifterna utgjorde ett led i arbetet med att finna vederbörande.

Karolinska Universitetssjukhuset (2004-04-26) avslog framställningen med hänvisning till 7 kap. 42 § sekretesslagen (1980:100).

Polismyndigheten vidhöll sin begäran hos kammarrätten.

Karolinska Universitetssjukhuset avstyrkte bifall till överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (2004-06-23, Schön-Engqvist, referent, Underskog) yttrade: Enligt 7 kap. 42 § sekretesslagen gäller sekretess i verksamhet som avser screening av prover från nyfödda barn för vissa ämnesomsättningssjukdomar (PKU) och förande eller uttag ur det register som förs i denna verksamhet enligt lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom eller henne närstående lider men. - Enligt 14 kap. 2 § fjärde stycket sekretesslagen hindrar inte sekretess att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter. - Enligt 14 kap. 2 § femte stycket sekretesslagen gäller för uppgift som bl.a. omfattas av 7 kap.1-6 och 34 §§ samma lag vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1, 4 eller 34 § inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap.brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet. - Av författningskommentaren till införandet av 7 kap. 42 § sekretesslagen (prop. 2001/02:44 s. 87) framgår bl.a. att bestämmelsen innebär att personuppgifter som förvaras i verksamheten vid ett PKU-laboratorium omfattas av ett sekretesskydd som motsvarar det som gäller för uppgifter inom hälso- och sjukvården enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen. - Kammarrätten gör följande bedömning. - De förmodade brott som utgör anledningen till den begäran som Polismyndigheten i Västerbottens län gjort hos Karolinska Universitetssjukhuset - försök till våldtäkt, fullbordade våldtäkter, försök till mord och personrån - är av sådan natur att sekretessen enligt 7 kap. 42 § sekretesslagen skall genombrytas enligt bestämmelsen i 14 kap. 2 § fjärde stycket sekretesslagen. - Polismyndighetens begäran avser uppgift om namn och personnummer på män födda mellan 1963 och 1978 som sedan den 1 januari 1999 återkallat sitt samtycke till användning av vävnadsprov eller på annat sätt begärt utträde ur det vid Karolinska Universitetssjukhuset förda PKU-registret. - Ett tillmötesgående av polismyndighetens begäran skulle medföra att uppgifter skulle komma att lämnas ut, trots att personerna i fråga - såvitt framgår av handlingarna i målet - inte med fog kan misstänkas för brotten. För att i så vid omfattning lämna ut uppgifter saknas stöd i sekretesslagen (jfr RÅ 1989 ref. 7). Överklagandet skall därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Lagmannen Berglin var skiljaktig och anförde: Sekretessen enligt 7 kap. 42 § sekretesslagen gäller i verksamhet som avser screening av prover från nyfödda barn för vissa omsättningssjukdomar och det register som förs i denna verksamhet. De uppgifter klaganden begär utlämnade avser personer som begagnat sig av rätten enligt 3 kap. 6 § lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. att återkalla tidigare givet samtycke att medverka i den verksamhet av det slaget som bedrivs vid Karolinska Universitetssjukhuset och således personer som inte längre omfattas av verksamheten. Enligt min mening kan en uppgift om vem eller vilka som på detta sätt valt att inte låta sig omfattas av verksamheten inte anses hänförlig till denna eller till den registrering som förs i verksamheten i den mening som avses i 7 kap. 42 § sekretesslagen. Uppgifterna är följaktligen inte sekretessbelagda enligt sagda lagrum. Överröstad i den frågan är jag i övrigt ense med majoriteten.

Polismyndigheten fullföljde sin talan.

Regeringsrätten (2004-12-10, Ragnemalm, Nordborg, Dexe, Stävberg, Hamberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 7 kap. 42 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess i verksamhet som avser screening av prover från nyfödda barn för vissa ämnesomsättningssjukdomar (PKU) och förande av eller uttag ur det register som förs i denna verksamhet enligt lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom eller henne närstående lider men.

De grundläggande frågorna i målet är huruvida uppgifter om vilka som återkallat sitt samtycke till användning av vävnadsprov kan anses hänförliga till sådan verksamhet som avses i 7 kap. 42 § sekretesslagen och, i så fall, om sekretess utgör hinder för utlämnande av uppgifterna.

Av 3 kap. 7 § lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. framgår att uppgifter om återkallelse av samtycke till användning av vävnadsprov skall dokumenteras på lämpligt sätt. I förevarande fall finns - enligt Karolinska Universitetssjukhuset - de aktuella uppgifterna om återkallelse i skriftliga handlingar som inkommit till sjukhuset.

Bestämmelsen i 7 kap. 42 § sekretesslagen tillkom för att säkerställa att personuppgifter som förvaras i verksamheten vid PKU-laboratoriet skall omfattas av ett sekretesskydd som motsvarar det som gäller för uppgifter inom hälso- och sjukvården enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen (prop. 2001/02:44 s. 57 och 87).

Enligt Regeringsrättens mening bör begreppet verksamhet i detta sammanhang tolkas så att dit hänförs även uppgifter om vilka som återkallat sitt samtycke till användning av vävnadsprov. Eftersom det inte kan anses stå klart att de begärda uppgifterna kan lämnas ut utan att de berörda lider men, omfattas uppgifterna av sekretess enligt 7 kap. 42 § sekretesslagen.

Enligt 14 kap. 2 § fjärde stycket sekretesslagen hindrar inte sekretess att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter.

Ett bifall till polismyndighetens framställning skulle medföra att uppgifter skulle komma att lämnas ut, trots att personerna i fråga - såvitt framgår av utredningen i målet - inte med fog kan misstänkas för något brott. Ett sådant utlämnande av uppgifter saknar stöd i sekretesslagen (jfr RÅ 1989 ref. 7). Överklagandet skall därför avslås.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2004-11-24, föredragande Dan Johansson, målnummer 4376-04