RÅ 2004:74
Ett vid en universitetsinstitution utvecklat datorprogram för administration av den egna verksamheten har inte ansetts utgöra ett inslag i affärsverksamhet, varför 6 kap. 1 § sekretesslagen inte ansetts tillämplig.
Kammarrätten i Stockholm
N.G. begärde hos företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet att få ta del av vissa handlingar som ingick i ett vid universitetet utvecklat datorbaserat studieadministrativt system (Fastreg). Begäran avsåg dels dokumentation av databasens struktur, dels själva programmet i källkod.
Stockholms universitet avslog genom beslut den 18 december 2002 framställningen med hänvisning till 6 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100).
I överklagande hos kammarrätten vidhöll N.G. sin begäran och anförde bl.a. följande. Det är ostridigt att handlingarna är allmänna. Handlingarna kan omfattas av upphovsrättsligt skydd. Det skyddet torde ge universitetet påkallat ekonomiskt skydd. Att belägga handlingarna med sekretess och sålunda förbjuda att deras innehåll blir känt torde inte svara mot ett av lagen skyddat intresse. Sådant skyddsintresse finns bara för handlingar vars innehåll i sig innefattar information som inte kan skyddas av upphovsrätt, t.ex. uppgifter om kommersiella avtal. Programsystemet har utvecklats under lång tid för att underlätta administrationen av institutionens grundutbildning, dvs. det har skett som en del av den ordinarie, anslagsfinansierade verksamheten och inte i kommersiellt syfte
Stockholms universitet anförde i yttrande till kammarrätten bl.a. följande. Universitetet har utvecklat det studieadministrativa systemet varvid en del andra angelägna områden fått stå tillbaka. Genom att försöka eftersträva att få täckning för utvecklingskostnaderna kan universitetet dock få möjlighet att driva även andra angelägna utvecklingsprojekt. Företagsekonomiska institutionen har för att täcka en del av utvecklingskostnaderna för programmet sålt det till en annan högskola. Det har från olika experter framhållits för universitetet att det är oerhört svårt att tekniskt bevisa plagiat om källkoden skulle lämnas ut. Det anses mycket enkelt att plagiera utan att lämna några spår. Det skulle kunna vara negativt för innovationssträvandena inom universitetet om inte framställningar att få ut källkoder enbart mot erläggande av kopiekostnader skulle kunna avslås. Detta eftersom universitetets försök att sälja utvecklade system vidare är ett sätt att skapa mera resurser för utveckling.
N.G. anförde i yttrande till kammarrätten bl.a. följande. Universitetet har med hjälp av sina anslag utvecklat ett datorprogram som är av allmänt intresse. Programmet är av intresse för envar verksam med liknande arbete. Att öka den allmänna kunskapsnivån utgör universitetets centrala uppgift. Att genom sekretess motverka detta framstår som uppenbart fel. I sådant fall skulle den allmänna kunskapsutvecklingen på området motverkas. Det är i sig inte unikt att universitetet nedlagt betydande kostnader i sitt utvecklingsarbete och regelmässigt ger detta inte anledning till att inte ställa det som utvecklats till allmänhetens förfogande. Häri består själva skillnaden mellan allmän och enskild verksamhet. Upphovsrättsligt skydd utgör en lämplig avvägning mellan intresset att hindra kommersiellt missbruk och intresset att främja den allmänna kunskapsutvecklingen.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (2003-03-28, Belfrage, Ganting, referent, Pohl Söderman) yttrade: Enligt 6 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess i myndighets affärsverksamhet för uppgift om myndighetens affärs- eller driftsförhållanden, om det kan antas att någon som bedriver likartad rörelse gynnas på myndighetens bekostnad om uppgiften röjs. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Universitetet har beslutat att inte 1ämna ut de begärda handlingarna med hänvisning till 6 kap. 1 § sekretesslagen. Kammarrätten finner, med beaktande av vad universitetet uppgett om utvecklingen och användandet av databasen och datorprogrammet, att handlingarna är hänförliga till universitetets affärsverksamhet samt att de innehåller uppgifter om universitetets affärsförhållanden i den mening som avses i 6 kap. 1 § sekretesslagen. Härav följer att sekretess gäller för de begärda handlingarna om det kan antas att någon som driver likartad rörelse gynnas på universitetets bekostnad om uppgifterna i handlingarna röjs. - Det skaderekvisit som anges i 6 kap. 1 § sekretesslagen är ett s.k. rakt skaderekvisit vilket innebär att det föreligger en presumtion för offentlighet. Vid ett rakt skaderekvisit skall bedömningen göras med utgångspunkt i själva uppgiften. Det innebär att frågan huruvida sekretess gäller eller inte i första hand inte behöver knytas till en skadebedömning i det enskilda fallet. Avgörande bör istället vara om uppgiften som sådan är av den arten att ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som skall skyddas genom den aktuella bestämmelsen (se prop. 1979/80:2 Del A s. 80 och RÅ 1987 ref. 91). Sekretessen enligt 6 kap. 1 § sekretesslagen skall skydda myndigheter från sådan insyn från konkurrenternas sida som skulle medföra ett gynnande av dem. Vikten av konkurrensneutralitet är således en omständighet som skall beaktas vid skadeprövningen (jfr RÅ 2003 ref. 28). - De begärda handlingarna innehåller dokumentation över databasens struktur samt datorprogrammets källkod. Dessa uppgifter anser kammarrätten vara av sådant slag att det kan antas att andra som driver likartade rörelser som universitetet i detta avseende gynnas på universitetets bekostnad om de begärda handlingarna lämnas ut. Ett eventuellt upphovsrättslig skydd för handlingarna utgör, enligt kammarrättens mening, inte ett sådant omfattande skydd mot att universitetets konkurrenter gynnas på universitetets bekostnad att det föreligger skäl att lämna ut handlingarna. Vad N.G. anfört i övrigt medför inte heller att de begärda handlingarna kan lämnas ut enligt 6 kap. 1 § sekretesslagen. Överklagandet skall därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.
N.G. fullföljde sin talan och anförde bl.a. följande. Enligt hans mening är handlingen (programmet) inte hänförlig till universitetets affärsverksamhet. Programmet är utvecklat av universitetet inom ramen för den företagsekonomiska institutionens ordinarie verksamhet. Det syftar till att underlätta administrativa rutiner och den aktuella institutionen har som sin uppgift att bl.a. syssla med forskning och utvecklingsarbete inom just det området. Arbetet med programmet är, såvitt honom är bekant, i huvudsak finansierat med statliga anslag utan särskild begränsning av användningsområdet. Datorprogrammet är ett resultat av arbete vid institutionen som vilket annat arbetsresultat som helst. Att programmet kan tjäna universitetets eget administrativa behov förändrar inte detta. Det finns ingen grundläggande skillnad mellan ett arbetsresultat i form av ett datorprogram och ett arbetsresultat i form av en skriftlig framställning. Såväl datorprogrammet som t.ex. en skriftlig doktorsavhandling kan innehålla uppgifter, vilka kan kommersiellt utnyttjas. Ett bifall till universitetets vilja att hemlighålla resultatet av arbetet endast på den grunden att det möjligen kan säljas leder till mycket genomgripande konsekvenser för tillgängligheten till de statliga universitetens forsknings- och utvecklingsresultat. Blotta möjligheten att hemlighållandet kan leda till intäkter får rimligen inte leda till att en handling kan sekretessbeläggas med hänvisning till 6 kap. 1 § sekretesslagen. Det måste krävas något mer för att affärsverksamhet skall anses föreligga.
Stockholms universitet ingav yttrande i vilket universitetets utvecklingskostnader för programmet redovisades.
Regeringsrätten (2004-06-21, Ragnemalm, Nordborg, Eliason, Wennerström, Almgren) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen (TF) förstås med handling bl.a. upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och enligt närmare angivna bestämmelser är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet. Enligt 2 kap. 13 § TF är en myndighet inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en upptagning för automatiserad behandling i annan form än utskrift.
Regeringsrätten finner att det aktuella datorprogrammet är en allmän handling, något som inte heller har ifrågasatts i målet. En skyldighet föreligger således att lämna ut det - dock endast i form av en utskrift - såvida sekretess inte gäller. Den sekretessbestämmelse som har åberopats är 6 kap. 1 § sekretesslagen. Enligt första stycket första meningen i den bestämmelsen gäller sekretess i myndighets affärsverksamhet för uppgift om myndighetens affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att någon som driver likartad rörelse gynnas på myndighetens bekostnad om uppgiften röjs.
I förarbetena till sekretesslagen uttalades följande (prop. 1979/80:2 Del A s. 144 f.).
Med affärsverksamhet förstås verksamhet som är antingen i sin helhet eller i viss avgränsad del affärsinriktad. Begreppet får inte fattas alltför snävt. Bland myndigheter med affärsverksamhet kan sålunda i första hand nämnas de statliga affärsdrivande verken och nämnden för statens gruvegendom. Vidare avses myndighet som i konkurrens med annan åtar sig uppdrag, såsom fallet är med Sveriges geologiska undersökning, statens provningsanstalt och statens skeppsprovningsanstalt. Ett annat exempel är den tillverkningsindustri som bedrivs i arbetsmarknadsstyrelsens och kriminalvårdsstyrelsens regi. På den kommunala sidan finns de skyddade verkstäderna, de kommunala affärsverken, hamnrörelserna osv. Till affärsverksamhet får räknas också utlåningsverksamhet som bedrivs i affärsmässiga former, t.ex. av riksbanken och allmänna pensionsfonden. Utmärkande för affärsverksamhet är i allmänhet att verksamheten bedrivs under krav på viss vinst eller åtminstone på att verksamheten går ihop ekonomiskt, låt vara att den kan vara delvis subventionerad. Det är vidare i allmänhet fråga om verksamhet som inte kan sägas bestå i fullgörande av förvaltningsuppgift i snäv bemärkelse (jfr 11 kap. 6 § RF).
Av utredningen i målet framgår att datorprogrammet Fastreg är ett studieadministrativt system vid Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet. Det har utvecklats inom institutionen. Finansieringen har huvudsakligen skett från institutionens anslag. Institutionen har för att täcka en del av utvecklingskostnaderna för programmet sålt det till en annan högskola. Universitetets försök att sälja utvecklade system vidare är ett sätt att skapa mer resurser till utveckling. Försäljningen sker inte i vinstsyfte.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
Det aktuella datorprogrammet är ett hjälpmedel i Företagsekonomiska institutionens administration av den egna verksamheten. Det används således inte i någon affärsdrivande verksamhet vid universitetet. Det förhållandet att programmet i ett fall har sålts till en annan högskola och att ytterligare sådan försäljning kan komma att ske i syfte att skaffa institutionen bidrag till sina utvecklingskostnader för programmet innebär enligt Regeringsrättens mening inte att universitetet kan anses ägna sig åt affärsdrivande verksamhet bestående i försäljning av datorprogram. Sekretess enligt 6 kap. 1 § sekretesslagen gäller därför inte för de i målet aktuella uppgifterna. Handlingarna skall således lämnas ut.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och Stockholms universitets beslut och förordnar att de efterfrågade handlingarna skall lämnas ut till N.G.