RÅ 2005 not 143

Not 143. Ansökan av G.W. och K.W. om rättsprövning av beslut om förhandsbesked för nybyggnad av enbostadshus. - Byggnadsnämnden i Höganäs kommun beslutade den 24 februari 1997 att avslå en ansökan från J.W. om förhandsbesked huruvida bygglov kunde erhållas inom fastigheten Södra Danhult 3:52. Länsstyrelsen och senare också regeringen avslog J.W:s överklaganden av byggnadsnämndens resp. länsstyrelsens beslut. - G.W. och K.W. ansökte härefter åter om förhandsbesked för nybyggnad av sex, alternativt tre eller två enbostadshus på samma fastighet, Södra Danhult 3:52.Byggnadsnämnden i Höganäs kommun (2001-08-15) avslog ansökan med stöd av dels 2 kap.1 och 2 §§ och 5 kap. 1 §plan- och bygglagen (1987:10), PBL, samt 3 kap.1 och 6 §§ och 7 kap. 16 §miljöbalken, MB, dels bygglovsavdelningens yttrande. - G.W. och K.W. överklagade beslutet och yrkade att länsstyrelsen skulle meddela positivt förhandsbesked och tillstyrka byggnation i enlighet med ansökan. I huvudsak anfördes att man i samtliga alternativ inte hade tagit hänsyn till de allmänna intressen som översiktsplanen och naturvårdsplanen avsåg att skydda samt att det i detta fall inte fanns någon sådan rimlig balans som krävdes för att den enskildes rätt skulle få inskränkas, varför klagandenas intresse på ett allvarligt sätt hade kränkts genom byggnadsnämndens beslut. - Länsstyrelsen i Skåne län (2002-10-30) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut följande. Enligt 8 kap. 34 § PBL skall byggnadsnämnden, efter ansökan, ge förhandsbesked huruvida en åtgärd som kräver lov kan tillåtas på den aktuella platsen. Enligt förarbetena till PBL är det i första hand frågan om en byggnadsåtgärd över huvud taget kan tillåtas på viss plats som skall prövas inom ramen för ett ärende om förhandsbesked. - Enligt 2 kap. 1 § PBL skall markområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. - I 5 kap. 1 § PBL sägs att marks lämplighet för bebyggelse skall prövas genom detaljplan för bl.a. ny sammanhållen bebyggelse eller för ny enstaka byggnad vars användning får betydande inverkan på omgivningen eller som skall förläggas inom ett område där det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse. Förutsättningen är då att tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked. Enligt 8 kap. 12 § PBL skall ansökningar om bygglov inom områden utan detaljplan beviljas om åtgärden bl.a. dels uppfyller kraven i 2 kap. PBL, dels inte skall föregås av detaljplaneläggning på grund av bestämmelserna i 5 kap. 1 § PBL. - Av yttrandet från bygglovavdelningen framgår bl.a. följande. Södra Danhult 3:52 gränsar omedelbart till planlagd tätbebyggelse och omfattas av strandskyddsförordnande. I antagen översiktsplan och naturvårdsplan anges att området inte ska bebyggas. Byggnadsnämnden beslöt, i anledning av den nu aktuella ansökan, att översända ärendet till kommunstyrelsen för prövning av planfrågan. Kommunstyrelsen beslutade den 19 juni 2001 uttala att kommunen inte är beredd att tillgodose önskemålet om bostadsbyggnation och att detaljplan därför inte skall upprättas för detta ändamål - Som skäl för sitt tidigare beslut den 18 november 1998 i anledning av ansökan om förhandsbesked huruvida bygglov kunde erhållas på Södra Danhult 3:52 uttalade länsstyrelsen bl.a. följande. "Länsstyrelsen finner att ett bebyggande av Södra Danhult 3:52 till någon del skulle innebära en negativ påverkan på de allmänna intressena; främst det rörliga friluftslivet. Vid den avvägning mellan allmänna och enskilda intressen som skall göras finner länsstyrelsen inte att det kommit fram tillräckliga skäl att lämna positivt förhandsbesked." Det har inte kommit fram någonting i detta ärendet som bör föranleda ett annat ställningstagande. Ert överklagande skall därför avslås. - G.W. och K.W. överklagade länsstyrelsens beslut. De hänvisade till vad som tidigare anförts och framhöll bl.a. följande. När de genom arv förvärvade fastigheten var den inte förlagd med byggnadsförbud och de har sålunda inte haft anledning att räkna med att byggnadslov senare inte skulle beviljas. Länsstyrelsen har i sitt beslut inte beaktat Europakonventionens bestämmelser om proportionalitet. I ansökan om förhandsbesked har tre alternativa förslag på nybyggnation på den aktuella fastigheten lämnats in. I samtliga alternativ har hänsyn tagits till de allmänna intressen som den för området gällande översiktsplanen och naturvårdsplanen avser att skydda. I förevarande fall föreligger det inte någon sådan rimlig balans som krävs för att den enskildes rätt skall inskränkas varför de klagandes intressen på ett allvarligt sätt kränkts genom länsstyrelsens beslut. Beslutet att inte bevilja byggnadstillstånd är sålunda inte acceptabelt då den börda som åläggs klaganden är oskäligt tung. - Regeringen (2004-01-29, Miljödepartementet) avslog överklagandet med följande motivering. Av handlingarna i ärendet framgår att fastigheten Södra Danhult 5:32 är belägen vid Öresund i södra delen av Höganäs centralort. Fastighetens centrala läge i tätorten innebär att olika allmänna intressen skall beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag. Med hänsyn till de bevarandeintressen som gäller för kustområdet och det bebyggelsetryck som samtidigt finns är det enligt regeringens uppfattning angeläget att bebyggelseutvecklingen kan styras på ett sådant sätt att föreliggande allmänna intressen tillgodoses. - Vid prövningen i ärendet skall samtidigt en avvägning göras mellan de allmänna intressena och berörda enskilda intressen. Vid avvägningen finner regeringen att de allmänna intressena väger tyngre än G.W:s och K.W:s intresse av att kunna utnyttja fastigheten för ny bebyggelse enligt de alternativa förslag som redovisats i ansökan till kommunen. Vad G.W. och K.W. anfört utgör inte skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - G.W. och K.W. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas och att ärendet återförvisades till regeringen för ny handläggning. De anförde bl.a. följande. Beslutet strider mot artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen och den proportionalitetsprincip som utvecklats i praxis. Fastigheten är belägen i en tätort och samtliga intilliggande fastigheter är bebyggda. De byggnader som de önskar uppföra ligger i linje med övriga byggnader i området. En byggnation av aktuellt slag skulle således inte påverka djur- och växtlivet i området och inte heller allmänhetens tillträde till stranden. Det är endast den del av fastigheten som bebyggs som allmänheten inte skulle ha tillträde till. En sådan begränsad olägenhet för det allmänna skall vägas mot deras intresse att i egenskap av fastighetsägare få nyttja sin tomt på ett ändamålsenligt sätt. Med hänsyn till fastighetens läge är det uppenbart att fastigheten i praktiken saknar värde för dem om de nekas att uppföra byggnader på den. - Regeringsrätten (2005-11-16, Billum, Sandström, Brickman, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som finns i ärenden om förhandsbesked enligt plan- och bygglagen (1987:10) eller att det vid handläggningen förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan inte anses strida mot någon rättsregel på sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2005-10-19, H. Larsson)