RÅ 2005 not 27

Not 27. Ansökan av B.E. och A.E. om rättsprövning av beslut ang. bygglov. - Miljö- och byggnämnden i Strömsunds kommun beviljade genom beslut den 30 oktober 2002 bygglov för en mast och två teknikbodar för mobiltelefoni på fastigheten Nyland 1:2. - Beslutet överklagades av B.E. och A.E. som bl.a. anförde att byggnadernas lokalisering sänkte affektionsvärdet på deras fastighet Nyland 1:3, störde sikten och äventyrade deras utbyggnadsplaner beträffande fastigheten. De åberopade försiktighetsprincipen i miljöbalken till stöd för sin talan. -Länsstyrelsen i Jämtlands län (2003-05-08) avslog överklagandet och anförde därvid följande. Av handlingarna framgår att byggnadsplatsen ligger i området väster om Tåsjön och mellan två kraftledningar. Avståndet mellan platsen och byggnaderna inom Nyland 1:3 är drygt 350 m. En av invändningarna mot bygglovet är klagandenas oro för mastens elektromagnetiska påverkan på hälsan. I det avseendet anför länsstyrelsen följande. Det finns rekommendationer från EU (1999) om gränsvärden för allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält. Dessa rekommendationer har införts i Sverige som allmänna råd från Statens Strålskyddsinstitut. Gränsvärdena sådana dessa är uttryckta i Europanormen och de allmänna råden underskrids redan på några få meters avstånd från mastantennen. På avstånd större än något tiotal meter från antennen är styrkan på strålningen mycket låg. Mot den bakgrunden och vad som i övrigt framkommit bedömer länsstyrelsen att risken för att klaganden vid vistelse på sin fastighet skall kunna drabbas av skadlig elektromagnetisk strålning som närmast försumbar. Oron för sådan strålning utgör därför inte skäl för att upphäva det överklagade beslutet. - Omgivningskravet i 3 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, innefattar bl.a. ett skydd för berörda grannar mot betydande olägenheter i form av exempelvis skymd sikt eller sämre ljusförhållanden. Bestämmelserna i paragrafen tar också sikte på att förhindra olägenheter genom en byggnads tänkta användning. De olägenheter som åsyftas kan bestå av luftföroreningar, buller, skakningar, ljus eller andra liknande störningar som inte är helt tillfälliga. - Länsstyrelsen gör följande bedömning. - Mastens placering och utformning bedöms inte vara olämplig med hänsyn till bestämmelserna i 2 kap. PBL. - Uttrycket betydande olägenheter i 3 kap. 2 § PBL får anses ha den innebörden att det måste finnas konkreta olägenheter som talar för att störningsrisk är för handen. Väl kan mastanläggningen av klagandena komma att upplevas som ett men på sätt som angetts. Vid en samlad bedömning av vad som framkommit finner länsstyrelsen dock inte visat att en mast på platsen medför betydande olägenheter för klagandena i den mening som avses i sistnämnda bestämmelse. Vid nu nämnda förhållanden saknas därför skäl att med stöd av bestämmelserna i 2 och 3 kap. PBL vägra bygglov för ifrågavarande mast och teknikbodar. Överklagandet bör därför avslås. - B.E. och A.E. överklagade länsstyrelsens beslut. De vidhöll vad de tidigare framfört och anförde därutöver bl.a. följande. Lokaliseringen av masten kommer att drabba dem, deras barn, barnbarn och hela deras släkt negativt. Masten kommer att innebära olägenheter för dem av beständig art. Deras dotter är elöverkänslig och hon kommer därför inte att kunna vistas på fastigheten. Det är en gammal släktgård som har stort affektionsvärde för dem alla. Dessutom kommer värdet på fastigheten att sänkas och utsikten förfulas. Masten borde kunna placeras på annan plats med tanke på de milsvida skogsområden som finns i länet. - Kammarrätten i Sundsvall överlämnade genom beslut den 7 maj 2004 med eget utlåtande ärendet till regeringen för prövning. Kammarrätten anförde därvid att med avseende på de i 3 kap. PBL uppställda egenskapskraven synes hinder inte föreligga mot att bevilja det sökta bygglovet. - Regeringen (Miljödepartementet, 2004-09-02) avslog överklagandet med följande motivering. Bestämmelserna i 3 kap. PBL kan, med hänsyn bl.a. till vad kammarrätten anfört, inte anses utgöra hinder mot det lämnade bygglovet. Vad B.E. och A.E. anfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - B.E. och A.E. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet att bevilja bygglov skulle upphävas. De åberopade vad de tidigare anfört i ärendet och framhöll därutöver bl.a. följande. Någon miljökonsekvensbeskrivning har inte gjorts, trots att en sådan enligt lag alltid måste göras. Sökanden av bygglovet har inte heller undersökt om det finns andra lokaliseringar som inte stör enskilda. Om masten placeras på Nyland 1:2 kommer detta att medföra en kränkning av deras rätt till respekt för privatlivet. - Regeringsrätten (2005-04-04, Nordborg, Eliason, Ersson, Almgren, Hamberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Något krav på att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas i ett ärende som det förevarande finns inte. De i målet tillämpliga bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i bygglovsärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2005-02-23, Lindvall)