RÅ 2005:46
Det förhållandet att en arbetslivsinriktad rehabilitering har avsett en kort utbildningstid har inte i sig ansetts utgöra hinder för beviljande av arbetsskadelivränta.
Kronobergs läns allmänna försäkringskassa avslog den 18 januari 2001 R.K:s ansökan om livränta under sju veckors utbildning till väktare.
Länsrätten i Kronobergs län
R.K. överklagade försäkringskassans beslut och yrkade att han skulle beviljas livränta under den tid han utbildade sig till väktare. Han anförde bl.a. följande. Han har fått en ryggskada som har gjort att han varit tvungen att lämna sin anställning vid Abetong i Vislanda. I sitt beslut hänvisar socialförsäkringsnämnden till Regeringsrättens dom i mål nr 10114-1995. Den domen avser rätt till livränta under längre tids högskoleutbildning. I domen nämns inget om möjligheten att få livränta under kortare utbildningar.
Försäkringskassan avstyrkte bifall till överklagandet.
Domskäl
Länsrätten i Kronobergs län (2001-05-28, ordförande Lindh) yttrade: Enligt 4 kap. 1 § första stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) har försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel, sedan den sjukdom som har förorsakats av skadan har upphört, rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. - Enligt 6 kap. 5 § LAF skall, under tid då den försäkrade är föremål för bland annat sådan rehabilitering som avses i 22 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete anses nedsatt även i den mån åtgärden hindrar honom från att förvärvsarbeta. - I 22 kap. 7 § första stycket AFL anges att rehabiliteringsersättning utges när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. - Av handlingarna i målet framgår att R.K. har utbildat sig till väktare under tiden den 15 september - den 5 november 2000. Han har under denna tid uppburit rehabiliteringsersättning. R.K. har den 25 augusti 1998 gjort en anmälan om arbetsskada till försäkringskassan. Han anger i sin anmälan att han har ryggbesvär och att besvären uppkommit genom att han i sitt arbete som verkstadsarbetare var tvungen att arbeta framåtlutad i statiskt belastande arbetsställningar. Försäkringskassan har inte prövat huruvida R.K. har en arbetsskada. - Regeringsrätten har i den av försäkringskassan åberopade domen (RÅ 1996 ref. 81) ansett att en försäkrad varit berättigad till arbetsskadelivränta under arbetslivsinriktad rehabilitering i form av högskoleutbildning som omfattar mer än 40 studieveckor. Avgörandet kan inte tolkas på så sätt "att livränta endast kan utges under längre tids rehabilitering/utbildning". Varken gällande bestämmelser eller övrig rättspraxis på området utgör hinder för att utge arbetsskadelivränta under kortare utbildningstider. - Länsrätten finner således att den omständigheten att R.K:s utbildning till väktare endast pågått under tiden den 15 september - den 5 november 2000 inte utgör hinder för att utge arbetsskadelivränta. Det ankommer i första hand på försäkringskassan att pröva om övriga förutsättningar för att bevilja honom sådan livränta är uppfyllda. - Länsrätten upphäver det överklagade beslutet och visar målet åter till försäkringskassan för erforderlig handläggning.
Kammarrätten i Jönköping
Försäkringskassan överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle upphäva domen och förordna att någon rätt till livränta under ifrågavarande utbildning inte förelåg. Till stöd för sin talan anförde kassan bl.a. följande. Målet gäller frågan om ifrågavarande utbildning till väktare under tiden den 15 september - den 5 november 2000 utgör en sådan längre tids utbildning som medfört en bestående nedsättning av arbetsförmågan. Enligt Riksförsäkringsverket (RFV Anser 2000:1 s. 12) bör två villkor vara uppfyllda för att arbetsförmågan skall anses vara bestående nedsatt under en arbetslivsinriktad rehabilitering. Dels bör sjukdomsbesvären anses som varaktiga, dels bör det vara fråga om en längre tids rehabilitering (RÅ 1999 not. 110). RFV tolkar det sistnämnda kravet på så sätt att det bör vara fråga om en rehabiliteringsåtgärd som avses pågå under minst ett år. - Av handlingarna i målet framgår att R.K. på grund av ryggbesvär som anmälts som arbetsskada, inte kunde återgå i tidigare arbete som verkstadsarbetare. Han bedömdes dock kunna återfå sin arbetsförmåga genom utbildning. Den aktuella utbildningen till väktare utgjorde en sådan arbetslivsinriktad rehabilitering som avses i 22 kap. 7 § AFL. Hans arbetsförmåga skall därför anses ha varit nedsatt i den mån åtgärden hindrade honom från att förvärvsarbeta. Med hänsyn till att utbildningen endast pågick under ca sju veckor anser försäkringskassan dock att det inte är fråga om en sådan längre tids rehabilitering som medfört en bestående nedsättning av R.K:s arbetsförmåga. Försäkringskassan anser därför att någon rätt till livränta under utbildningen inte föreligger. Försäkringskassan har inte prövat om skadan är en arbetsskada.
R.K. bestred bifall till överklagandet.
Kammarrätten meddelade den 28 juni 2001 prövningstillstånd och förordnade om inhibition.
Domskäl
Kammarrätten i Jönköping (2002-01-24, Velinder, von Strokirch, Magnusson, referent, samt nämndemännen Skoog och Lindstedt) yttrade: I 2 kap. 1 § LAF anges att med arbetsskada förstås i denna lag skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. - Enligt 8 kap. 3 § andra stycket LAF i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1993, skall frågan om en försäkrad ådragit sig en arbetsskada endast prövas i den mån det behövs för att bestämma ersättningen enligt lagen. - Tillämpliga bestämmelser i övrigt framgår av länsrättens dom. - I förevarande mål har försäkringskassan inte prövat huruvida R.K. varit utsatt för skadlig inverkan i arbete utan som avslagsgrund enbart åberopat sin tolkning av Regeringsrättens avgörande i notisfallet 1999 not. 110, att kort utbildningstid inte kan grunda rätt till livränta enligt LAF. Kammarrätten delar länsrättens bedömning att enbart det förhållandet att R.K:s utbildning till väktare varit kort i sig, inte utgör hinder för att bevilja honom livränta. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall. - Kammarrätten avslår försäkringskassans överklagande och upphäver sitt den 28 juni 2001 meddelade inhibitionsbeslut.
Riksförsäkringsverket, sedermera Försäkringskassan, fullföljde talan och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens och länsrättens domar och fastställa Kronobergs läns allmänna försäkringskassas beslut.
Försäkringskassan anförde bl.a. följande. Kassan har av Regeringsrättens notisfall RÅ 1999 not. 110 dragit den slutsatsen att två villkor bör vara uppfyllda för att arbetsförmågan skall anses bestående nedsatt under arbetslivsinriktad rehabilitering, nämligen dels att förvärvsförmågan bör anses nedsatt under minst ett år, dels att det bör vara fråga om en längre tids rehabilitering. Livränta enligt LAF skall endast utges under längre utbildningstider. Med en längre utbildningstid torde avses en utbildningstid om minst ett år. Eftersom R.K. deltog i en rehabiliteringsutbildning som endast pågick under sju veckor är han inte berättigad till livränta under den tiden.
R.K. bestred bifall till överklagandet.
Regeringsrätten (2005-06-20, Lavin, Dexe, Nord, Stävberg, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Målet gäller om det förhållandet att en arbetslivsinriktad rehabilitering har avsett en kort tid skall tillmätas betydelse vid bedömning av rätten till arbetsskadelivränta.
Enligt 4 kap. 1 § första stycket LAF, i dess lydelse från och med den 1 januari 2003, har en försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel, om nedsättningen är varaktig eller kan antas bestå under minst ett år, rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. Livränta utges dock inte, om förlusten för år räknat understiger en fjärdedel av det prisbasbelopp som fastställts för det år då livräntan skulle börja utges.
I 6 kap. 5 § LAF anges att under tid då den försäkrade är föremål för sådan rehabilitering som avses i 22 kap. 7 § AFL hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete skall anses nedsatt även i den mån åtgärden hindrar honom att förvärvsarbeta.
Enligt 22 kap. 7 § första stycket AFL utges rehabiliteringsersättning när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
I målet är ostridigt att den aktuella sju veckor långa utbildningen till väktare utgör en sådan arbetslivsinriktad rehabilitering som avses i 22 kap. 7 § AFL. Vid sådant förhållande och då det varken av detta lagrum eller av 6 kap. 5 § LAF kan utläsas att den korta tiden i sig skulle utgöra hinder för beviljande av arbetsskadelivränta (jfr RÅ 1996 ref. 81) skall överklagandet avslås.
Som länsrätten anfört ankommer det i första hand på Försäkringskassan att pröva om övriga förutsättningar för beviljande av arbetsskadelivränta föreligger.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.