RÅ 2005:55

Särskilda skäl har ansetts föreligga för att bevilja tillstånd till rivning av en kyrkobyggnad enligt lagen om kulturminnen m.m.

Hammarlövs kyrkliga samfällighet ansökte hos Länsstyrelsen i Skåne län om tillstånd att riva Maglarps nya kyrka. Riksantikvarieämbetet och Regionmuseet i Skåne avstyrkte bifall till ansökningen. Lunds stift samt Byggnadsnämnden och Kultur- och fritidsnämnden i Trelleborgs kommun tillstyrkte ansökningen.

Länsstyrelsen i Skåne län avslog i beslut den 17 december 1999 ansökningen och anförde. - Av 4 kap. 1 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., kulturminneslagen, framgår att kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser är skyddade enligt bestämmelserna i 4 kap. samma lag. - I 4 kap. 2 § kulturminneslagen föreskrivs bl.a. att kyrkobyggnader och kyrkotomter skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas. - I 4 kap. 3 § samma lag anges bl.a. följande. Kyrkobyggnader som är uppförda och kyrkotomter som har tillkommit före utgången av år 1939 får inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd från länsstyrelsen. I fråga om en kyrkobyggnad krävs alltid tillstånd för rivning, flyttning eller ombyggnad av byggnaden liksom för ingrepp i eller ändring av dess exteriör och interiör med dess fasta inredning och konstnärliga utsmyckning samt för ändring av dess färgsättning. - Det är en självklar princip i vårt land att kyrkor skall bevaras. Rivning har skett endast i sällsynta fall. Det har då gällt kyrkor eller kapell av provisorisk eller mycket enkel karaktär. När det gäller Maglarps nya kyrka besitter denna ett omistligt kulturhistoriskt värde. Den är i motsats till flertalet andra kyrkor i allt väsentligt oförändrad sedan byggnadstiden. Den är ett helgjutet arkitektoniskt verk av den kände Skånearkitekten Harald Boklund. Kyrkan är en god representant för den s.k. avklingande gotiken. Kyrkan omges av en välbevarad kyrkogård som är i bruk. Det finns, som länsstyrelsen visat, möjlighet att finansiera ett bevarande. På angivna grunder kan länsstyrelsen inte lämna tillstånd till rivning av Maglarps nya kyrka.

Länsrätten i Skåne län

Hammarlövs kyrkliga samfällighet överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att sökt rivningstillstånd skulle medges. Till stöd härför anfördes bl.a. följande. Samfälligheten ser inte sådana möjligheter till finansiering av reparationen av Maglarps nya kyrka som inte väsentligt påverkar möjligheten att vårda de övriga sju kyrkorna i pastoratet. Det är väsentligt att kyrkoavgiften räcker även till att ge verksamhet för kyrkomedlemmarna. Om Maglarps nya kyrka skall finnas kvar som ett kulturarv, är det en gemensam angelägenhet för alla - inte bara kyrkomedlemmarna - och Riksantikvarieämbetet eller länsstyrelsen får ta över ansvaret. Kyrkan har stått oanvänd under 24 år och det har inte varit möjligt att finna något användningsområde.

Domskäl

Länsrätten i Skåne län (2000-02-17, ordförande Mörne) yttrade efter att inledningsvis ha redogjort för de bestämmelser i 4 kap. kulturminneslagen som återgivits i länsstyrelsens beslut: Riksantikvarieämbetet har i remissyttrande till länsstyrelsen avstyrkt bifall till samfällighetens ansökan om tillstånd till rivning av Maglarps nya kyrka. Ämbetet anförde bl.a. följande. Svenska kyrkans församlingskyrkor är ett kulturarv av mycket stort värde. Rivning av kyrkobyggnader har under vårt århundrade förekommit endast i sällsynta fall. Såväl inom Svenska kyrkan som hos de kulturvårdande myndigheterna har förvaltningen och vården av kyrkorna utgått från den självklara förutsättningen att samtliga kyrkor skall bevaras och att avsteg från den principen endast kan komma i fråga i speciella undantagsfall. I de fall rivningar har förekommit har det mestadels varit fråga om kyrkor och kapell av mycket enkel eller provisorisk karaktär samt svårt brandskadade kyrkor. - Maglarps nya kyrka är ett av de sista kyrkobyggena i den stora kyrkobyggnadsperioden från slutet av 1800-talet till 1900-talets början. Kyrkans arkitekt Harald Boklund var en av sekelskiftets mera betydande arkitekter i Skåne och han hade tidigare i kompanjonskap med arkitekten August Lindwall svarat för flera kyrkobyggen, bl.a. Södra Åsum och Norra Nöbbelöv, samt profana byggnadsverk av hög klass, exempelvis Apoteket Lejonet vid Stortorget i Malmö. Maglarps nya kyrka är den enda kyrka som Boklund har ritat, sedan han etablerat sig som självständig arkitekt. Den är utförd i en stil, som med utgångspunkt i det sena 1800-talets nygotik, har framträdande inslag av den nya tidens nationalromantik. Den nya stilen ger sig till känna inte bara i formspråket utan också i den gedigna materialbehandlingen och framför allt i gestaltningen av interiören. Tillsammans med vaktmästarbostaden och kyrkogården utgör kyrkan en väl sammanhållen miljö i det öppna jordbrukslandskapet. Det monumentala tornet är ett välbekant blickfång, vida synligt över slätten och från havet. Exteriören är, bortsett från vissa provisoriska lagningar, bevarad i ursprungligt skick. Detsamma gäller interiören, som är komplett bevarad med inredning av hög arkitektonisk och hantverksmässig kvalitet, ursprunglig dekormålning, originalfönster och ursprungliga ytskikt. Det är ovanligt i Sverige med en så oförändrad kyrka från denna period. Sammantaget måste Maglarps nya kyrka tillmätas ett mycket stort kulturhistoriskt värde med stor betydelse för miljön och landskapet. Härtill kommer att den ingår i en kyrkogårdsmiljö som fortfarande är i bruk. En rivning av kyrkan är med hänsyn till dess kulturhistoriska värde inte acceptabel. - Regionmuseet i Skåne har i remissyttrande till länsstyrelsen anslutit sig till Riksantikvarieämbetets uppfattning. - Lunds stift - domkapitlet - har i remissyttrande till länsstyrelsen tillstyrkt ansökan. Härvid anfördes bl.a. att den senaste gudstjänsten firades i kyrkan år 1976. Därefter har inga underhållsåtgärder vidtagits. Det föreligger rasrisk varför kyrkan är tillbommad och avgränsad med rep. Man saknar ekonomiska resurser för att sätta kyrkan i användbart skick. Maglarps gamla kyrka är församlingskyrka och används för församlingens gudstjänster och förrättningar. Församlingen har inget behov av Maglarps nya kyrka. - Trelleborgs kommun har genom byggnadsnämnden i remissyttrande till länsstyrelsen bl.a. anfört att kyrkan nu är i sådant tillstånd att den utgör en fara för allmänheten på grund av bristande underhåll. Kan ej ekonomiska förutsättningar skapas för att sätta kyrkobyggnaden i sådant stånd att denna fara elimineras kan byggnadsnämnden ej motsätta sig en rivning. I övrigt instämde byggnadsnämnden i Kultur- och fritidsnämndens yttrande, vari anfördes bl.a. följande. Sedan kyrkan slutade användas i mitten av 70-talet har inget som helst underhåll lagts ned på kyrkan. Den är i dag i så dåligt skick att tillträde är förbjudet. Kyrkan ligger inte i bymiljö och inte heller i anslutning till annan bebyggelse. Den är därtill en jämförelsevis ung kyrka, byggd 1907. Som arkitektoniskt påkostad byggnad är den värdefull, men dess betydelse för miljön och landskapet är snarare som ett udda element och ett vittne om ett specifikt historiskt skede, än som verklig värdeskapare. Med tanke på det stora antal kyrkor som finns i kommunen, de allra flesta med betydligt större kulturhistoriska och arkitektoniska värden och de ekonomiska realiteter detta i sin tur bär med sig är det svårt att avslå rivningsansökan. Om en rivning skulle komma till stånd borde delar av kyrkan kunna kvarligga som ruin. Den skulle kunna användas som friluftskyrka och ha kvar sin helgd i anslutning till kyrkogården. Nämnden tillstyrker således att rivningstillstånd lämnas dock med de förbehåll angående tillskapandet av en friluftskyrka i den rivna kyrkans ruin enligt ovanstående. - Länsrätten gör följande överväganden. - Som Riksantikvarieämbetet anfört är Svenska kyrkans församlingskyrkor ett kulturarv av mycket stort värde. Rivning av kyrkobyggnader har endast skett i speciella undantagsfall. Vid avsteg från principen om kyrkobyggnaders bevarande har det mestadels varit fråga om kyrkor och kapell av mycket enkel eller provisorisk karaktär samt svårt brandskadade kyrkor. Det har således inte varit fråga om kyrkobyggnader av den karaktär och med det kulturhistoriska värde som Maglarps nya kyrka får anses representera. Samfällighetens skäl för sin ansökan om tillstånd till rivning av kyrkan synes främst vara av ekonomisk natur. Det har dock inte framkommit att samfälligheten uttömt möjligheterna till finansiering av en iståndsättning av kyrkan. Med hänsyn till vad Riksantikvarieämbetet anfört i sitt remissyttrande och med beaktande av bestämmelserna i de ovan berörda lagrummen i kulturminneslagen bedömer länsrätten att länsstyrelsen har haft fog för sitt beslut att avslå samfällighetens ansökan om tillstånd att riva Maglarps nya kyrka. Det sagda innebär att överklagandet skall avslås. - Länsrätten vill avslutningsvis framhålla att rätten, i och för sig, har förståelse för vad som anförts till stöd för samfällighetens ansökan. På grund av de bestämmelser som länsrätten har att tillämpa i målet, kan emellertid de anförda omständigheterna inte föranleda någon annan rättens bedömning än vad som redovisats ovan. - Länsrätten avslår överklagandet.

Hammarlövs kyrkliga samfällighet fullföljde sin talan och tillade följande. Det gäller en byggnad som inte har använts på 24 år och som inte behövs för församlingslivet. Det är principiellt viktigt att det klarläggs huruvida samfälligheten skall vara skyldig, trots att den inte har ekonomiska resurser härför, att vårda en byggnad som det inte finns något användningsområde för. Även om det finns möjligheter att erhålla bidrag kommer pastoratet att få bidra med en del både till renoveringsarbetet och till det löpande underhållet.

Kammarrätten i Göteborg (2000-04-06, Nyström, Bodin, Treiberg Claeson, referent) instämde i länsrättens bedömning och ändrade därför inte den överklagade domen.

Hammarlövs församling (tidigare Hammarlövs kyrkliga samfällighet) överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten i första hand skulle bevilja tillstånd till rivning av Maglarps nya kyrka och i andra hand ge tillstånd till rivning av delar av kyrkan. Församlingen anförde bl.a. följande. Maglarps nya kyrka är övertalig ur kyrklig synpunkt. År 1976 hölls den sista gudstjänsten i kyrkan. Församlingen har cirka 1 950 kyrkomedlemmar och ansvarar för totalt åtta kyrkor. Den saknar de ekonomiska resurser som krävs för att restaurera Maglarps nya kyrka. Av samma skäl har den inte kunnat underhålla kyrkan genom årens lopp. Av en skadebeskrivning och kostnadskalkyl från augusti 2004 framgår att kostnaderna för ut- och invändig restaurering av kyrkan, i sådan omfattning att den kan fungera som en fullgod gudstjänstlokal, uppgår till 31,2 milj. kr. Möjligheterna att höja kyrkoavgiften bedöms vara begränsade. Ett beslut om högre kyrkoavgift kan få till följd att församlingsmedlemmar lämnar Svenska kyrkan, vilket skulle ytterligare försvåra församlingens ekonomiska möjligheter att underhålla de övriga kyrkorna. Det finns visserligen möjlighet att ansöka om kyrkoantikvarisk ersättning och kyrkobyggnadsbidrag till en restaurering. Båda formerna av bidrag förutsätter dock en betydande ekonomisk insats från församlingen, vilket den har stora svårigheter att klara av. - Maglarps nya kyrka ligger helt isolerad på slätten utan närliggande bebyggelse eller bygemenskap. Kyrkan utgör en "solitär" och ett "udda inslag" i kulturlandskapet. Församlingens sex medeltidskyrkor och 1900-tals kyrkan i Fuglie ligger däremot i karaktäristisk bybebyggelse. Maglarps nya kyrka representerar en sentida nygotisk kyrkotradition och har vissa stildrag av jugend och nationalromantik. I Lunds stift finns ett femtiotal kyrkor som till sin grundkaraktär kan betecknas som nygotiska. Maglarps nya kyrka har inte samma höga kulturhistoriska värde som övriga nygotiska kyrkor i stiftet. Fuglie kyrka i Hammarlövs församling är t.ex. en värdigare representant för den nygotiska stilen.

Riksantikvarieämbetet avstyrkte bifall till överklagandet i ett av Regeringsrätten inhämtat yttrande. Ämbetet anförde bl.a. följande. Maglarps nya kyrka har i flera avseenden ett stort kulturhistoriskt värde. Den har ett samhälls- och kyrkohistoriskt värde som vittnar om omstruktureringen av samhället och statskyrkan kring sekelskiftet 1900. Den utgör ett välkänt landmärke i bygden och representerar tillsammans med den välvårdade kyrkogården och vaktmästarbostaden en väl sammanhållen närmiljö i det öppna landskapet. Kyrkan har ett arkitekturhistoriskt värde som ett representativt exempel på en framstående, i Skåne verksam, arkitekts verk och utgör ett originellt prov på den stil som bildar övergång mellan nygotik och nationalromantik och jugend. Kyrkan har vidare ett arkitektoniskt värde och är såväl interiört som exteriört utförd med hög byggnadsteknisk och hantverksmässig kvalitet. - Alternativa användningar bör i första hand prövas för kulturhistoriskt värdefulla kyrkor som är övertaliga ur kyrklig synpunkt, såsom Maglarps nya kyrka. Från kulturhistorisk synpunkt är en fortsatt användning som kyrka givetvis det som bör eftersträvas men i de fall detta inte är möjligt är en alternativ användning att föredra framför en rivning. Det är anmärkningsvärt att församlingen medvetet låtit kyrkan förfalla. Den omständigheten att kyrkan nu är förfallen och avstängd på grund av rasrisk bör därför inte tillmätas någon större betydelse vid bedömningen av tillståndsfrågan. Kyrkobyggnadsbidrag och kyrkoantikvarisk ersättning kan sökas för att finansiera en upprustning av kyrkan. Om arbetena utförs etappvis kan kostnaderna fördelas över flera år och på så vis bli mindre betungande. Driftkostnaderna bör till viss del kunna finansieras genom en alternativ användning av kyrkan. Även en rivning av kyrkan skulle innebära omfattande kostnader för församlingen.

Länsstyrelsen i Skåne län bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Länsstyrelsen ansluter sig i alla delar till innehållet i Riksantikvarieämbetets yttrande. Det är ur kulturhistorisk synpunkt helt oacceptabelt att tillskapa kyrkoruiner och dessutom synnerligen kostsamt att underhålla dessa. Det är också förenat med stora kostnader att riva kyrkan. Om en fortsatt användning av kyrkan för kyrkliga ändamål inte är möjlig är en alternativ användning otvivelaktigt att föredra. Det finns förhållandevis goda möjligheter att erhålla kyrkoantikvarisk ersättning till det eftersatta underhållet. Den kostnadssammanställning från år 2004 som getts in av församlingen är inte realistisk. Till stöd för detta påstående åberopas bl.a. tidigare i målet ingivna kostnadsberäkningar samt kostnaderna för renoveringen av Borlunda kyrka.

Hammarlövs församling anförde vidare bl.a. följande. De kostnadsutredningar som länsstyrelsen hänvisar till saknar en ingående skadebeskrivning. Kostnadsberäkningarna år 2004 bygger däremot på en noggrann skadebesiktning av kyrkobyggnaden som gjort det möjligt att i detalj beskriva och dokumentera alla de skador som gått att upptäcka. Det är inte relevant att jämföra renoveringskostnaderna för två olika kyrkobyggnader då skadorna och förutsättningarna i övrigt inte är lika.

Regeringsrätten (2005-06-10, Lavin, Nord, Stävberg, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Maglarps nya kyrka togs i bruk år 1909. Den sista gudstjänsten hölls i kyrkan år 1976. Sedan dess har den inte använts. Kyrkan är övertalig ur kyrklig synpunkt. Inga underhållsåtgärder har vidtagits beträffande kyrkobyggnaden sedan år 1968. Den är i dag förfallen och avstängd på grund av risk för ras. Församlingen anser att den har stora ekonomiska svårigheter att klara av en restaurering av byggnaden och att denna bör rivas. Lunds domkapitel har tillstyrkt att byggnaden rivs.

Frågan i målet är om det är förenligt med kulturminneslagen att riva Maglarps nya kyrka.

I 4 kap. kulturminneslagen finns, som framgår av kapitlets inledande paragraf, bestämmelser om skydd för kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader m.m. Kyrkobyggnader skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas (2 §). En kyrkobyggnad som är uppförd före utgången av år 1939 får inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd av länsstyrelsen. I fråga om en kyrkobyggnad krävs alltid tillstånd till bl.a. rivning av byggnaden. Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation som behövs (3 §).

Sedan den 1 januari 2000 är Svenska kyrkan skild från staten. I den proposition som låg till grund härför uttalades att kulturminneslagens skydd för kyrkliga kulturminnen borde behållas även vid ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. En relationsändring borde inte leda till försämrade förutsättningar för vård och underhåll av kyrkans kulturhistoriska värden i framtiden (prop. 1995/96:80 s. 39). I senare förarbeten som behandlade bl.a. kulturminneslagen efter nämnda relationsändring anfördes att skyddet för kyrkobyggnader borde gälla oberoende av om kyrkan användes eller inte och även om den sedermera togs ur bruk genom ett inomkyrkligt beslut (prop. 1998/99:38 s. 156).

Maglarps nya kyrka är uppförd i nygotisk stil med influens av jugend och nationalromantik. I Lunds stift finns ett stort antal kyrkor uppförda i nygotisk stil, varav en välbevarad i Fuglie i Hammarlövs församling. Enligt Riksantikvarieämbetet har dock Maglarps nya kyrka ett så stort kulturhistoriskt värde att den inte bör rivas. Av en skadebeskrivning med kostnadskalkyl från augusti 2004 framgår att de ut- och invändiga skadorna på kyrkobyggnaden är mycket omfattande. Enligt kalkylen beräknas kostnaderna uppgå till 31,2 milj. kr för att sätta kyrkan i sådant skick att den kan fungera som en fullgod och värdig gudstjänstlokal. Det är svårt att bedöma om beloppet, som synes grunda sig på att kyrkan i princip återställs i sitt ursprungliga skick, är rimligt eller inte. Det saknas också aktuell utredning om vad en mindre omfattande renovering skulle innebära och kosta. Utifrån den detaljerade skadebeskrivning som upprättats år 2004 får det dock anses sannolikt att en restaurering av kyrkobyggnaden - även om den inte återställs i sitt ursprungliga skick - kommer att uppgå till betydande belopp. Visserligen torde församlingen i sådant fall kunna få bidrag i form av kyrkoantikvarisk ersättning och kyrkobyggnadsbidrag. Båda formerna av bidrag innebär emellertid, som framgått av utredningen i målet, att församlingen själv måste täcka en stor del av kostnaden vilket den har svårigheter att klara av.

För att underlätta finansieringen av en restaurering har församlingen sökt finna en alternativ användning av kyrkobyggnaden. De som varit intresserade av att ta över eller hyra byggnaden har dock inte bedömts ha de ekonomiska förutsättningar som krävs. I sammanhanget måste också beaktas att den till kyrkan hörande kyrkogården, som alltjämt är i bruk, ställer särskilda krav på hur kyrkobyggnaden används vilket begränsar möjligheterna till en alternativ användning. Situationen är således den att kyrkan är övertalig ur kyrklig synpunkt och någon alternativ användning inte synes stå till buds. I föreliggande situation bör församlingens svårigheter att bekosta en restaurering och det förhållandet att det är fråga om en liten församling med underhållsansvar för ytterligare sju kyrkor tillmätas stor vikt. Även med beaktande av kyrkobyggnadens kulturhistoriska värde föreligger sådana särskilda skäl att tillstånd till rivning av Maglarps nya kyrka bör ges.

Yrkandet om tillstånd till rivning av Maglarps nya kyrka skall således bifallas. Frågan huruvida delar av kyrkan bör bevaras som ruin och övriga villkor för tillståndet överlämnas till länsstyrelsen för behandling.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller överklagandet och beviljar med upphävande av underinstansernas avgöranden tillstånd till rivning av Maglarps nya kyrka samt visar målet åter till Länsstyrelsen i Skåne län för ny behandling.

Regeringsrådet Dexe var av skiljaktig mening och anförde: Förarbetena till 4 kap. kulturminneslagen ger föga vägledning när det gäller att bedöma frågan om förutsättningarna för att tillstånd skall få ges till att väsentligt ändra eller att riva en kyrkobyggnad uppförd före år 1940. Även om det inte alls omnämns ligger det i sakens natur att ekonomiska förhållanden måste få beaktas. Det framstår emellertid som uppenbart att tyngdpunkten skall ligga på det kulturhistoriska värdet hos det aktuella kulturminnet, varvid det också kan finnas anledning att beakta vad tillståndet slutligen avses mynna ut i; det kan exempelvis leda till att nya värden tillförs (jfr RÅ 2004 ref. 125).

Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen, som anser att Maglarps nya kyrka skall bevaras, bedömer att den har ett mycket stort kulturhistoriskt värde med stor betydelse för miljön och landskapet. Församlingen instämmer dock inte i denna bedömning. Vad som framkommit i målet leder enligt min mening inte till någon annan slutsats än att Riksantikvarieämbetets och länsstyrelsens bedömning måste godtas.

Församlingens begäran om tillstånd till rivning har motiverats av ekonomiska skäl. Frågan i målet gäller därmed främst om de ekonomiska effekterna för församlingen av ett bevarande av kyrkobyggnaden är sådana att de inte är försvarbara med hänsyn till byggnadens kulturhistoriska värde.

I målet förekommer ett flertal uppgifter om kostnaderna för renovering av kyrkobyggnaden. Församlingen har under senare tid lämnat in två nyare kostnadsberäkningar, från åren 2002 och 2004, enligt vilka kostnaderna skulle uppgå till ca 10 milj. kr respektive drygt 30 milj. kr. Länsstyrelsen framför dock beträffande den senare beräkningen att denna är helt orealistisk. Beräkningen avser en renovering som innebär att kyrkan återställs i ursprungligt skick och då kan fungera som gudstjänstlokal. Det saknas emellertid en aktuell utredning om vilka belopp som det skulle kunna bli fråga om vid mindre omfattande renoveringar. Driftkostnaden efter en eventuell renovering, mer eller mindre genomgripande, liksom kostnaden för en rivning har inte heller belysts. Trots dessa brister talar emellertid mycket för att renoveringskostnaderna blir påfallande höga, vilket hänger samman med att man sedan år 1968 underlåtit att vårda och underhålla byggnaden.

Staten har åtagit sig att fr.o.m. år 2002 betala ut ersättning, s.k. kyrkoantikvarisk ersättning, till Svenska kyrkan för vård och underhåll av kyrkobyggnader och andra kyrkliga kulturminnen. Ersättningen får användas för kulturhistoriskt motiverade merkostnader och fördelas av Svenska kyrkan efter samråd med bl.a. Riksantikvarieämbetet. För tiden t.o.m. år 2009 skall ersättningen uppgå till sammanlagt 1,9 miljarder kr. Det har förutsatts (se prop. 1998/99:38 s. 146) att ersättningen skall fördelas så att det skapas faktiska förutsättningar att uppfylla de krav som följer av 4 kap. kulturminneslagen och att det, om endast kulturhistoriska intressen motiverar ett bevarande av en kyrkobyggnad, bör kunna övervägas om ersättningen undantagsvis skall kunna användas också för driftkostnader. Av de närmare villkor och allmänna råd som har antagits beträffande denna ersättningsform (ursprungligt beslut av kyrkofondens styrelse den 15 mars 2001) framgår bl.a. att ersättningens storlek skall anpassas till den kulturhistoriska nyttan av underhållsåtgärderna och att "vid mycket hög kulturmiljönytta" ersättning kan lämnas med 90 procent eller, i undantagsfall, med 100 procent av kostnaderna. I målet har inte utretts om denna ersättningsmöjlighet skulle kunna medföra en väsentligt minskad belastning på församlingen. Till denna oklarhet om de ekonomiska förutsättningarna kommer att det inte heller har redovisats i vilken mån församlingen får stöd och skulle kunna få ytterligare stöd inom ramen för det inomkyrkliga systemet för utjämning av församlingarnas inkomster och kostnader. Kostnadsutjämningen inom detta system tar sikte på församlingarnas fastighetsunderhåll och innehåller bl.a. en individuell del till vilken hör att s.k. kyrkobyggnadsbidrag kan lämnas.

Sammantaget ger utredningen inte vid handen att ett fortsatt bevarande av kyrkobyggnaden ovillkorligen leder till sådana ekonomiska konsekvenser för församlingen att de inte är försvarbara med hänsyn till byggnadens kulturhistoriska värde. För min del anser jag därför att det inte nu finns tillräckliga förutsättningar för att ett oåterkalleligt beslut om rivningstillstånd skall få meddelas. Jag vill alltså avslå överklagandet.

Föredraget 2005-05-11, föredragande Liljeros, målnummer 2993-00