RÅ 2007:75
Uppsättandet av solcellspaneler på taket till en kyrkobyggnad har inte tillåtits, eftersom det ansetts medföra att byggnadens kulturhistoriska värde minskas.
Länsrätten i Västmanlands län
Länsstyrelsen i Västmanlands län beslutade den 21 september 2004 att avslå en ansökan från Kyrkonämnden i Västerfärnebo och Fläckebo pastorat (kyrkonämnden) om tillstånd till installation av ett nätanslutet solelsystem i Fläckebo kyrka. Länsstyrelsen ansåg bl.a. att en montering av solcellspaneler på kyrkans tak ur kulturhistorisk synpunkt skulle medföra en väsentlig ändring samt förvanskning av kyrkans exteriöra utseende. Länsstyrelsen noterade vidare att teknikens verkningsgrad var låg och installationskostnaden mycket hög.
Kyrkonämnden överklagade beslutet hos länsrätten och anförde bl.a. följande. Länsstyrelsen skall inte väga in den ekonomiska bedömningen då länsstyrelsens uppdrag gäller tillstånd utifrån antikvarisk bedömning. De till beslutet fogade bilderna visar att man måste vara på stort avstånd från kyrkan för att överhuvudtaget se anläggningen från marken. Solcellerna tillverkas i svart laminat och monteras i svarta aluminiumramar, som fästs med klämmor i plåtens falsar. Det är inte aktuellt med någon ny väggyta inne i kyrkan utan befintligt utrymme vid övrig elektrisk anläggning kommer att användas. Inte heller skall nya hål tas upp utan befintliga utrymmen skall användas. Den estetiska värdering som länsstyrelsen gör delas inte av kyrkoråd, kyrkonämnd, stiftsstyrelse eller länsmuseum.
Domskäl
Länsrätten i Västmanlands län (2004-11-24, ordförande Elmin) yttrade efter att inledningsvis ha redogjort för 4 kap.2 och 3 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML): Länsrätten har i målet att utifrån lagtexten pröva om Fläckebo kyrkas kulturhistoriska värde minskar genom att ett nätanslutet solelsystem installeras och om kyrkans utseende och karaktär därigenom förvanskas. Vid tillståndsgivning skall de kulturhistoriska värdena, vari ingår konstnärliga värden och estetiska aspekter, tillgodoses. Därvid kan även funktionella och tekniska synpunkter göra sig gällande. - Länsrätten konstaterar inledningsvis att tekniken med nätanslutna solelsystem inte är oprövad utan används och utvecklas. Några principiella betänkligheter mot att installera solelsystem i äldre kyrkor har inte framförts av Riksantikvarieämbetet, som har överinseende över kulturminnesvården inklusive de kyrkliga kulturminnena i landet. När det gäller de ekonomiska övervägandena avseende projektet ankommer det på det beslutande kyrkliga organet att göra sådana bedömningar. Det förutsätts givetvis att installationen utförs på ett professionellt sätt med beaktande av gällande krav på säkerhet och brandskydd. - Enligt den föreliggande planen kommer projektet att genomföras i samarbete med Sala-Heby Energi AB i tre faser. Projektet avser i fas 1 en provanläggning om 17 m2 som kommer att utvärderas innan fas 2 om 150 m2 påbörjas. Syftet med anläggningen fullt utbyggd (150 m2) är att Fläckebo kyrka skall nå självförsörjning av energi. I den första fasen är det således inte fråga om en permanent anläggning. Av handlingarna i målet beträffande installationen av solelsystemet och vid företagen syn har framkommit att profilsystemet med solcellpanelerna fästs med klämmor på takplåtens falsar och att befintliga kabelkanaler och apparatutrymmen kan utnyttjas samt att kabeldragning kan ske under tornluckorna utan håltagning i murar. Själva installationen torde inte komma att medföra några större ingrepp vare sig på taket eller på byggnaden i övrigt. Mot denna bakgrund framstår de planerade åtgärderna inte som olämpliga i sig. - Härefter återstår att pröva om åtgärderna medför en oacceptabel förändring av kyrkans exteriöra utseende. I denna del gör länsrätten följande bedömning. Solcellspanelerna med placering på övre delen av kyrktaket torde inte komma att märkas mycket från marken i kyrkans omedelbara närhet. På avstånd kan helhetsintrycket av kyrkan komma att störas framför allt av den nivåskillnad som uppstår mellan panelerna och taket, skillnaden i material och den omständigheten att panelerna i vissa dagrar kan avge reflexer. Dessa förhållanden kan emellertid inte anses medföra att byggnadens kulturhistoriska värde minskar eller att dess karaktär av kyrkobyggnad förvanskas. Inte heller torde den synliga anordningen på taket påverka kyrkan utseendemässigt på ett så negativt sätt att det kan jämställas med att kyrkans utseende förvanskas. Länsrätten finner därför att det sökta tillståndet kan beviljas. - Med bifall till överklagandet beviljar länsrätten kyrkonämnden tillstånd till installation av nätanslutet solelsystem i enlighet med ansökan.
Kammarrätten i Stockholm
Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom.
Kyrkonämnden bestred bifall till överklagandena.
Länsstyrelsen anförde i huvudsak följande. Länsrättens dom innefattar inte något ställningstagande till frågan om tillståndet kräver att särskilda villkor erfordras eller ej och i enlighet med bestämmelserna i 4 kap. 3 § KML. Mot bakgrund av den osäkerhet som råder främst beträffande åtgärdernas utförande och omfattning borde domskälen ha lett fram till dom om återförvisning till länsstyrelsen för prövning av frågan om beslutet skulle föranleda att villkor meddelades.
Riksantikvarieämbetet anförde bl.a. följande. Den föreslagna placeringen av solcellspanelerna på kyrkotaket innebär att kyrkans kulturhistoriska värde minskar och dess utseende och karaktär förvanskas. Länsrättens dom innefattar en bedömning av hur anläggningen kan uppfattas från marken och länsrätten gör härvid bedömningen att dessa förhållanden inte kan anses medföra att byggnadens kulturhistoriska värde minskar eller att dess karaktär av kyrkobyggnad förvanskas. Enligt Riksantikvarieämbetets mening påverkas kyrkans stringent utformade nyklassicistiska exteriör på ett negativt sätt av anläggningen bl.a. genom att taket delvis får ett nytt takmaterial. En solelanläggning på taket kommer att synas både på avstånd och nära framförallt genom materialolikheter, nivåskillnader, dagrar och reflexer. Anläggningen påverkar därmed omedelbart varje betraktares uppfattning av kyrkans kulturhistoriska värde. Solcellspanelerna påverkar kyrkans kulturhistoriska värde och kyrkans takutformning förvanskas eftersom panelerna är utförda i ett helt annat material och har ett helt annat utseende och format än det traditionella plåtmaterialet. Panelerna förvanskar därmed takets stringenta arkitektoniska uppbyggnad och materialäkthet. - Det är olämpligt ur kulturhistorisk synpunkt att montera solcellspaneler ovanpå takets falsade plåt. Panelerna är inte utförda i sådant material och fästs inte med sådan metod som är lämplig med hänsyn till byggnadens kulturhistoriska värde. Det finns inte stöd i KML för att tillåta en minskning av ett stort kulturhistoriskt värde och en allvarlig förvanskning av en kyrkobyggnads utseende och karaktär. - Vid den tillståndsprövning som görs enligt 4 kap. KML sker en vägning mellan funktionella förändringskrav och bevarandet av kulturhistoriska värden. I detta fall finns det inget som visar att anläggningen måste placeras på kyrkans tak för att kunna tillgodose kyrkans elbehov. Anläggningen producerar el som levereras till elnätet och den el som behövs för kyrkans behov hämtas tillbaka från elnätet. En anläggning som kommer att producera el för kyrkans behov behöver därför inte placeras på kyrkans tak. Församlingen har i ansökan inte redovisat vilka andra alternativ som har utretts för att värma upp kyrkan eller visat varför fördelarna med en placering på kyrkans tak är så stora att det skulle kunna motivera en sådan allvarlig minskning av kyrkans kulturhistoriska värden och den uppenbara förvanskningen av takets utseende och karaktär som en placering av solcellspaneler där skulle innebära. - Vilka interiöra förändringar och ingrepp som installationen medför har ej redovisats i ansökningshandlingarna. Om installationer placeras i kyrkan ställs krav på tillgänglighet för service och reparationer. Kyrkan har ett symbolvärde för många människor, varför modern teknik av detta slag kan uppfattas störande när den placeras väl synlig på en kyrkas tak. Tekniken kan även leda till att kyrkorna upplevs som mer profana än önskvärt eftersom besökarens uppfattning av kyrkan har klara samband med kulturhistoriskt värde, upplevelsevärde och symbolvärde. - Riksantikvarieämbetet är principiellt negativt till att solcellspaneler med tillhörande installationer monteras på kyrkor. Tekniken är fortfarande oprövad, verkningsgraden är låg, installationskostnaden är mycket hög och installationen påverkar byggnadens kulturhistoriska värde oavsett hur anläggningen syns från marken eller inte. I fallet Fläckebo där kyrkan ligger i en ålderdomlig miljö med bevarade timrade kyrkstallar, sockenmagasin och prästgård, vilka är skyddade som byggnadsminnen, innebär förändringen av kyrkans tak en ur kulturhistorisk synpunkt negativ påverkan inte endast på kyrkobyggnaden utan på hela miljön. - Fläckebo kyrka har ett stort kulturhistoriskt värde. Ursprungligen uppfördes kyrkan i gråsten under senmedeltiden och förlängdes mot öster vid slutet av 1700-talet. Vid den om- och tillbyggnad som genomfördes 1798 utvidgades långhuset och fönstren förstorades. Långhuset fick en strikt arkitektonisk uppbyggnad med ljusa fasader och brutet tak och ett tydligt avläsbart nyklassicistiskt formspråk. Taket fick ett för den tiden modernt formspråk. I samband med ombyggnaden fick taket ett torn i trä som 1877 ersattes med det nuvarande tornet som har ett formspråk präglat av sin tid med breda hörnpilastrar och gesimser, samt frontespiser för urtavlorna. Den äldre kyrkan hade ett sadeltak täckt med tjärat träspån. Byte av takmaterial skedde först 1877 i samband med uppförande av tornet, då spåntäckningen byttes mot järnplåt som svartmålades. Bytet innebar att takets exakta formspråk kunde bibehållas. - Järnplåt blev under 1800-talet ett vanligt förekommande takmaterial framför allt på monumentalbyggnader bl.a. eftersom plåt var ett lämpligt material för de flacka takfallen som hörde till tidens arkitekturstil. Takmaterial som bl.a. spån, tegel, skiffer och skivtäckning med plåt är traditionella och beprövade material på äldre byggnader. Dessa material har höga bevarandevärden och är en viktig del av det kulturhistoriska värdet. Värdet ligger dels i takets material som sådant, dels i upplevelsen av taket som en del i den arkitektoniska helheten. Enligt Riksantikvarieämbetets mening utgör de aktuella solcellerna ett sådant tillägg som är främmande för kyrkobyggnaden och den miljö där de föreslås placeras. Solcellspanelerna är inte utformade för att utgöra takmaterial på en byggnad med stort kulturhistoriskt värde och påverkar därför avsevärt det arkitektoniska värdet genom att det befintliga takets övre takfall till stora delar övertäcks. - Takets utformning och upplevelsen av detta har därutöver betydelse för den kulturhistoriskt värdefulla helhetsmiljö som utgörs av kyrkan med kyrkplatsen. På kyrkplatsen finns sex bevarade kyrkstallar, samt sockenmagasin och likvagnsbod. På andra sidan vägen ligger Fläckebo komministergård. Samtliga dessa byggnader är skyddade som byggnadsminnen och är synnerligen märkliga genom sitt kulturhistoriska värde. Kyrkomiljön har som helhet stor betydelse som karaktärsskapande kulturhistoriskt värdefull miljö för bygden. - Under 1900-talet har många av det sena 1800-talets restaureringar utraderats. Fläckebo kyrka utgör ett viktigt exempel på en bevarad sådan.
Kyrkonämnden hänvisade till vad nämnden tidigare anfört och åberopat samt anförde därutöver bl.a. följande. Ingen åverkan skall göras på kyrkan. Ledningar skall dras i befintliga kanaler och befintligt rum för elcentral skall användas för nödvändiga mätare och dylikt. - När man har att ta ställning till hur en byggnad skall bevaras och fortfarande kunna användas för sitt ändamål också i vår tid, måste man bestämma sig för vilken tidsperiod och vad i byggnaden som är oersättligt. Ett yttertak har på de flesta byggnader under årens lopp förändrats, framför allt takbeläggningen. Detta gäller också Fläckebo kyrkas tak. Takmaterial har alltid förändrats. Nya innovationer görs också på detta område. Det är inte alltid säkert att det gamla är det slutgiltiga. För Fläckebo kyrka är det inte aktuellt att byta ut själva takmaterialet. Kyrkonämndens begäran är blott att på befintligt tak få placera ett nytt, men för kyrkan viktigt, material för elförsörjningen: solceller, gjorda i svart material. - Detta påstår Riksantikvarieämbetet skulle minska byggnadens kulturhistoriska värde. Hur detta värde räknas fram blir för nämnden obegripligt, då byggnaden i sig inte blir vare sig förändrad eller fördärvad. När Riksantikvarieämbetet sedan ger sin in på resonemanget om kyrkans symbolvärde och eventuella "profanering" ger sig myndigheten in på ett område som inte tillhör dess kompetens. Här är kyrkonämnden, som brukare av kyrkan för sakrala ändamål, den som besitter kompetensen. För nämnden är det en del av evangeliets konsekvenser att våga gå i fronten för ett radikalt miljötänkande. - Tekniken är inte så oprövad som Riksantikvarieämbetet påstår. Dessutom förblir teknik oprövad om den inte används. Att göra dessa avgöranden ligger utanför den uppgift som Riksantikvarieämbetet har. Det som nämnden har att göra är att använda den produkt som nu tagits fram, liksom man under årens lopp gjort med också de övriga alternativ till uppvärmning som tagits fram. - Vad gäller påståendet att det skulle vara möjligt att placera solpanelerna på vilken annan plats som helst så kostar en anläggning om 125 kvadratmeter ca 1 miljon kr. Det finns dock en möjlighet att söka bidrag hos länsstyrelsen. Bidrag kan ges med upp till 70 procent. Enligt ansökningsblanketten kan bidrag lämnas om anläggningen placeras på den offentliga byggnaden. Placeringen av anläggningen är väsentlig eftersom kyrkan måste väga in de ekonomiska aspekterna.
Kammarrätten höll den 14 juni 2005 muntlig förhandling och företog syn på stället.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (2005-07-14, Berglin, Österberg, referent) yttrade: Av 1 kap. 2 § tredje stycket KML framgår att Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturminnesvården i landet och att Riksantikvarieämbetet får överklaga beslut av domstol eller annan myndighet enligt denna lag. - I 4 kap. 2 § första stycket KML stadgas att kyrkobyggnader och kyrkotomter skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas. - Begreppet kulturhistoriskt värde med avseende på kyrkliga kulturminnen har berörts bl.a. i SOU 1997:43 Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven, varvid uttalats bl.a. följande (s. 89-90).
Att entydigt definiera begreppet är svårt, det kan ifrågasättas om det över huvud taget är möjligt. Uppfattningen om vad som är kulturhistoriskt värdefullt ändras kontinuerligt över tiden; olika antikvariska ideologier har präglat olika tidsåldrar. Det som vi i dag anser ha kulturhistoriskt värde - eller som vi tvärtom tycker saknar sådant värde - kanske inte bedöms på samma sätt om ett antal år. Det kulturhistoriska värdet kan omfatta både objektiva faktorer - exempelvis byggnadshistoriskt intressanta företeelser - och rena upplevelsevärden som skönhet och ålderdomlig patina. Vad är det då som kan ge kulturhistoriskt värde? Det kan exempelvis vara att objektet har något att berätta om en viss tidsepok eller att det är ett tidsdokument som representerar en viss byggnadsteknik eller arkitektur. Det kan vara att det är sällsynt eller tvärtom att det är typiskt för sin tid. En faktor kan vara ursprunglighet - att en kyrkobyggnad inte har ändrats utan dess karaktär har bibehållits genom åren. Omvänt kan en kyrkobyggnad som har förändrats åskådliggöra en utvecklingsprocess och ge prov på hur byggnadstekniken har förändrats. Vad det är som har kulturhistoriskt värde kan variera; det kan vara en byggnad eller ett föremål i sin helhet, men det kan också vara en del - exempelvis inredningen - eller en viss detalj, som predikstolen eller altartavlan. I andra fall åter kan det vara miljön som sådan som har ett kulturhistoriskt värde. Karaktäristiskt för de kyrkliga miljöerna är att det kulturhistoriska värdet ofta är rikt sammansatt och innefattar en mångfald faktorer från kyrkogården med dess murar, gravvårdar och åldriga träd, till själva byggnaden med dess arkitektur, dess inredning och inventarier. Till detta kommer de mer svårdefinierade, men för människor många gånger påtagliga stämningsvärdena. Kyrkobyggnaden och dess miljö står ofta som en sinnebild för beständighet och historisk kontinuitet. Inte minst på landsbygden är kyrkan många gånger en viktig del av bygdens identitet. Det kulturhistoriska värdet varierar i såväl styrka som karaktär. Detta påverkar bedömningen om och i vilken utsträckning som ett ingrepp kan tillåtas; man kan uttrycka det så att vilka restriktioner som gäller är beroende av vilka kulturhistoriska hänsyn som krävs i varje enskilt fall. Bedömningen är även beroende av vad det är som har kulturhistoriskt värde. I vissa fall kan en kyrkobyggnad tåla relativt omfattande förändringar så länge inte exempelvis kulturhistoriskt värdefulla inventarier riskeras. I andra fall däremot har kyrkobyggnaden i sig ett sådant kulturhistoriskt värde att några ingrepp över huvud taget inte bör göras. Det är också viktigt att komma ihåg att även om det rör sig om en kyrkobyggnad som i sig har förhållandevis hög "tålighetsgrad", kan ett ingrepp innebära en sådan förändring av den kyrkliga miljön att åtgärden bör undvikas. På samma sätt som uppfattningen om vad som är att anse som kulturhistoriskt värdefullt förändras över tiden, ändras även principerna för tillämpning av skyddsbestämmelserna.
Enligt 4 kap. 3 § första stycket KML får kyrkobyggnader som är uppförda och kyrkotomter som har tillkommit före utgången av år 1939 inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd av länsstyrelsen. Av 4 kap. 3 § andra stycket samma lag framgår att i fråga om en kyrkobyggnad krävs alltid tillstånd för rivning, flyttning eller ombyggnad av byggnaden liksom för ingrepp i eller ändring av dess exteriör och interiör med dess fasta inredning och konstnärliga utsmyckning samt för ändring av dess färgsättning. I fjärde stycket samma lagrum anges att länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation som behövs. - Av förarbetena till 4 kap. 3 § KML framgår bl.a. att ändring av uppvärmningssystem och andra tekniska installationer är att anse som en förändring av byggnaden och kräver tillstånd (prop. 1987/88:104 s. 97). - Kammarrätten gör följande bedömning. - Kammarrätten finner att installationen av det aktuella solelsystemet är en sådan åtgärd som kräver tillstånd enligt 4 kap. 3 § KML. Nämnda lagrum reglerar tillståndspliktens omfattning, men ger inte någon närmare ledning för bedömningen av vilka åtgärder som bör tillåtas eller inte. Bedömningen får därför göras mot bakgrund av 4 kap. 2 § KML, enligt vilken kyrkobyggnader och kyrkotomter skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas. - Lagtext och förarbeten ger ingen direkt vägledning när det gäller att bedöma vad som är att anse som en kyrkobyggnads eller kyrkotomts kulturhistoriska värde eller vad som krävs för att en sådan byggnad eller tomt skall kunna anses förvanskad. Som ovan nämnts har innebörden av begreppet kulturhistoriskt värde berörts i betänkandet Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven (SOU 1997:43). Kammarrätten delar i allt väsentligt de synpunkter som där redovisats och finner således att det kulturhistoriska värdet kan omfatta både objektiva faktorer, som t.ex. byggnadshistoriskt intressanta företeelser, och subjektiva upplevelsevärden, som t.ex. skönhet och ålderdomlig patina. Till de faktorer som uppenbarligen är ägnade att påverka en kyrkobyggnads kulturhistoriska värde, och som är av intresse i det nu aktuella fallet, måste enligt kammarrättens mening räknas bland annat byggnadens ålder, dess ursprunglighet och den utsträckning i vilken byggnaden eller förändringar som gjorts på denna kan sägas representera byggnadsteknik och/eller arkitektur från en eller flera tidsepoker eller åskådliggöra historiska utvecklingsprocesser. Den miljö i vilken en kyrkobyggnad är placerad kan också enligt kammarrättens mening ha betydelse för byggnadens historiska värde. - Kammarrätten delar också de allmänna synpunkter som framförts i nämnda betänkande när det gäller frågan om i vilken utsträckning ingrepp i en skyddad kyrkobyggnad bör kunna tillåtas. Den mån i vilken ingrepp kan tillåtas är följaktligen enligt kammarrättens mening beroende av vilka kulturhistoriska hänsyn som krävs i varje enskilt fall. Ju högre kulturhistoriskt värde en byggnad har, dess mindre är utrymmet för att tillåta ingrepp. Bedömningen av huruvida ett ingrepp kan tillåtas måste vidare ske med beaktande av vad det är som ger byggnaden dess kulturhistoriska värde och den utsträckning i vilken det tilltänkta ingreppet är ägnat att påverka de delar eller detaljer som har särskild betydelse för detta värde.- I målet är bland annat följande upplyst om Fläckebo kyrka och den omgivning i vilken den är placerad. Kyrkan uppfördes under sen medeltid och byggdes ut i slutet av 1700-talet, då kyrkan också försågs med det brutna och valmade tak den alltjämt har. Taket var vid denna tid täckt med tjärat träspån. I samband med uppförandet av ett nytt torn på kyrkan 1877, ersattes spånet med falsad järnplåt som under 1800-talet blivit ett vanligt förekommande takmaterial framför allt på monumentalbyggnader. De falsade takplåtarna från 1877 ersattes 1984 med nuvarande plåttak av samma typ. Kyrkan är belägen i en samlad bebyggelsemiljö från 1700- och 1800-talen som omfattar bland annat en f.d. komministergård, sockenmagasin och kyrkstallar, vilka sedan 1988 är byggnadsminnesförklarade. - Riksantikvarieämbetet har i målet gjort gällande - vilket länsstyrelsen också synes ha utgått ifrån i det överklagade beslutet - att Fläckebo kyrka har ett stort kulturhistoriskt värde. Till stöd för sina respektive bedömningar i den frågan har de båda myndigheterna framhållit bland annat att kyrkan idag utgör en harmonisk förening utifrån olika stilepoker, med ett medeltida gotiskt västparti, en nyklassisk östlig tillbyggnad från sent 1700-tal och ett nygotiskt torn i väster från 1877, att yttertaket i samband med ombyggnaden i slutet av 1700-talet fick ett för den tiden modernt formspråk och att det har en för 1700-talet tidstypisk arkitektur, att takmaterialet är traditionellt och beprövat på äldre byggnader och att det har ett högt bevarandevärde och utgör en viktig del av kyrkans kulturhistoriska värde, att kyrkan utgör ett viktigt exempel på en bevarad restaurering från sent 1800-tal, av vilka många utraderats under 1900-talet samt att kyrkan tillsammans med omgivande byggnader utgör en väl sammanhållen, välbevarad och unik kyrkomiljö som saknar motsvarighet i länet. Inget har i målet framkommit som enligt kammarrättens mening ger anledning att ifrågasätta dessa uppgifter. Kammarrätten finner mot den bakgrunden att Fläckebo kyrka måste anses ha ett betydande kulturhistoriskt värde, både sedd för sig och som en del av den gamla och välbevarade kyrkmiljön, och att stor varsamhet därför måste iakttas vid förändringar av kyrkans exteriör, och vidare att yttertakets formspråk och ytbeläggning är detaljer som i sig bidrar till detta värde och för vilka varsamhetskravet därför är av särskild betydelse. - De nu aktuella solcellspanelerna, som har en blåskimrande ovansida täckt med härdat glas, är tänkta att placeras på det övre takfallet på kyrkans södra långsida och på en höjd över taket på omkring 10 centimeter. Kammarrätten har vid synen kunnat konstatera att panelerna kommer att bli väl synliga på lite avstånd från kyrkan, men också på relativt nära håll från vägen söder om kyrkan och från grusgången upp mot kyrkan från denna väg, även om taket från detta håll sommartid till viss del skyms av lövverk. - Solcellspaneler placerade på byggnader är ett relativt modernt inslag som enligt kammarrättens mening redan i sig måste anses ägnat att negativt påverka det kulturhistoriska värdet på äldre byggnader. Som ovan sagts kommer vidare nu aktuella solcellspaneler genom sin placering på taket att vara förhållandevis väl synliga och därigenom tydligt påverka det visuella intrycket av kyrkan. Placeringen och utformningen av solcellspanelerna är förvisso inte sådana att de helt förtar plåttakets karaktär av tak med traditionell falsad plåtbeläggning. Hela nedre takfallet och delar av det övre takfallet kommer alltjämt att synas. Panelerna är dock, främst genom nivåskillnaden mellan panelerna och taket samt skillnaderna i material, ägnade att störa helhetsintrycket av såväl taket, som enligt vad ovan sagts i sig har ett klart skyddsvärde, som kyrkan i dess helhet. Mot den bakgrunden, och med beaktande även av den miljö av byggnadsminnesförklarade och förhållandevis orörda byggnader i vilken kyrkan är placerad, finner kammarrätten att en montering av solcellerna skulle medföra en klar minskning av kyrkobyggnadens kulturhistoriska värde. Den omständigheten att monteringen, liksom installationen i övrigt av solenergisystemet, har förutsatts ske på ett sådant sätt att kyrkobyggnaden vid behov kan återställas till sitt nuvarande skick föranleder ingen annan bedömning, även om minskningen av det kulturhistoriska värdet givetvis skulle bli större om detta inte vore möjligt. - En konstaterad minskning av ett kulturhistoriskt värde behöver dock enligt kammarrättens mening inte med nödvändighet innebära att en viss åtgärd inte kan tillåtas. Sålunda måste givetvis åtgärder som är nödvändiga för en kyrkobyggnads underhåll och bevarande kunna tillåtas, även om de i sig skulle kunna anses inverka negativt på byggnadens kulturhistoriska värde. Den bedömning som skall göras i ett tillståndsärende måste även i övrigt anses innefatta ett implicit krav på avvägning mellan kulturhistoriska intressen och sökandens intressen rörande kyrkobyggnadens eller kyrkotomtens användning (jfr RÅ 2005 ref. 55). - I målet är upplyst att Fläckebo kyrka idag värms upp med direktverkande el med hjälp av en anläggning som installerades 1997. Annat har i målet inte framkommit än att den anläggningen är fullt fungerande och att den för närvarande och för överskådlig tid framåt är fullt tillräcklig för att tillgodose kyrkobyggnadens behov av uppvärmning. En installation av den nu aktuella solvärmeanläggningen kan därför inte ses som ett led i det nödvändiga underhållet av byggnaden, varken för att bevara dess kulturhistoriska värde eller för att säkerställa den uppvärmning som behövs för ett aktivt nyttjande av byggnaden. - Som motiv för sin önskan att ändå installera den nu aktuella solvärmeanläggningen har kyrkonämnden i huvudsak åberopat ekonomiska skäl i form av besparing av kostnader för kyrkans uppvärmning och vidare miljöhänsyn. Ifråga om de ekonomiska skälen har kyrkonämnden i målet gjort gällande att en minskning av uppvärmningskostnaderna är nödvändig för att en aktiv användning av kyrkan som gudstjänstlokal även fortsättningsvis skall vara möjlig. - De skäl kyrkonämnden sålunda anfört är enligt kammarrättens mening i och för sig av sådant slag att de bör kunna beaktas vid den avvägning som enligt vad ovan sagts måste göras vid en tillståndsprövning, särskilt som ett fortsatt aktivt användande av en kyrkobyggnad som kyrkolokal i sig torde vara ägnat att bidra till bevarandet av byggnadens kulturhistoriska värde (jfr Riksantikvarieämbetets yttrande i RÅ 2004 ref. 125). Som förutsättningar för att av besparingsskäl tillåta åtgärder av nu aktuellt slag måste emellertid enligt kammarrättens mening krävas att kostnaderna för uppvärmning med hjälp av befintlig anläggning är högre än vad som rimligen bör kunna tålas, att förväntade besparingar med rimlig grad av tillförlitlighet låter sig verifieras och att motsvarande besparingar inte kan uppnås med andra och för kyrkobyggnaden mindre ingripande alternativ. Med hänsyn till det betydande skyddsvärde som Fläckebo kyrka i enlighet med vad som sagts ovan får anses ha, måste enligt kammarrättens mening vidare de besparingar som förutses framstå som något så när betydande för att nu aktuella åtgärder skall kunna godtas. Det måste i första hand ankomma på kyrkonämnden att visa att dessa förutsättningar är uppfyllda. - I målet är upplyst att kyrkans årliga energiförbrukning för närvarande uppgår till omkring 50 000 KWh, även om det i en energianalys ingiven och åberopad av kyrkonämnden också finns en uppgift om 82 000 KWh. Det föreligger vidare en kalkyl över materiel- och installationskostnader för fas 1 i det nu aktuella solvärmeprojektet. I övrigt innehåller utredningen i målet endast knapphändiga och till övervägande delen allmänt hållna uppgifter om de ekonomiska och andra bedömningar som ligger bakom kyrkonämndens beslut att ansöka om tillstånd att installera det nya systemet. Det kan särskilt konstateras att något underlag inte föreligger som gör det möjligt att bedöma den ekonomiska börda kyrkans uppvärmning idag innebär för församlingen, att göra jämförelser mellan den befintliga uppvärmningsanläggningen och det nu aktuella solvärmesystemet eller att bedöma i vilken mån det nya värmesystemet skulle kunna bidra till kyrkans energibehov. I såväl ansökan om tillstånd som i målet har visserligen lämnats vissa uppgifter om den utsträckning i vilken kyrkans energibehov bedömts kunna tillgodoses med hjälp av det nya värmesystemet. Dessa uppgifter är emellertid inte på något sätt verifierade och har i målet ifrågasatts av Riksantikvarieämbetet, som för sin del redovisat helt andra bedömningar. Kammarrätten finner följaktligen att det av utredningen i målet inte är möjligt att dra några slutsatser varken i fråga om den ekonomiska börda uppvärmningen idag innebär för församlingen eller om de eventuella besparingar som skulle kunna göras om det aktuella solvärmesystemet installerades. Vid den bedömningen saknar frågan om möjligheten att med andra och för kyrkobyggnaden mindre ingripande alternativ uppnå samma eller bättre resultat än med den nu förutsedda lösningen i och för sig betydelse. För fullständighets skull konstaterar kammarrätten ändå att utredningen i målet även på denna punkt är knapphändig och att den inte medger någon samlad bedömning av tänkbara alternativ och dessas relativa för- och nackdelar jämfört med den nu förutsedda lösningen. - När det gäller av kyrkonämnden åberopade miljöhänsyn konstaterar kammarrätten att utredningen i målet inte heller på denna punkt medger någon närmare prövning av de överväganden nämnden gjort. Skälen härtill är väsentligen desamma som i fråga om de ekonomiska motiven och särskilt det förhållandet, att något underlag inte finns för att bedöma i vad mån det nya solvärmesystemet kan förväntas bidra till kyrkans energiförsörjning. - Kammarrätten finner sammanfattningsvis att installationen av det solvärmesystem för vilket kyrkonämnden sökt tillstånd skulle minska Fläckebo kyrkas kulturhistoriska värde och att vad som i målet framkommit inte visar att omständigheterna är sådana att tillstånd till installationen ändå bör ges. Länsstyrelsens och Riksantikvarieämbetets överklaganden skall därför bifallas och länsrättens dom upphävas. - Kammarrätten bifaller, med upphävande av länsrättens dom, överklagandena och fastställer länsstyrelsens beslut.
Kammarrättsrådet Lewis var av skiljaktig mening och anförde följande. Ansökan avser installation av solcellpaneler på yttertakets övre fall. Det framgår av handlingarna i målet att en första fas avser en provanläggning på ca 17 kvm. Jag anser att de aktuella solcellspanelerna till sin utformning, färg och placering är sådana att de visserligen påverkar kyrkans utseende vid en betraktelse av byggnaden på avstånd, men att denna påverkan inte är så ingripande att hela kyrkobyggnadens utseende eller karaktär härigenom blir förvanskad. Frågan är då om solcellspanelerna minskar kyrkobyggnadens kulturhistoriska värde. I KML förklaras inte närmare vad som menas med det kulturhistoriska värdet av kyrkobyggnaderna och förarbetena ger heller ingen direkt vägledning. Generellt får dock anses att de före år 1940 byggda kyrkorna har ett högt kulturhistoriskt värde då de är särskilt skyddade av lagen genom tillståndsplikten enligt 4 kap. 3 § KML. Vad som är kulturhistoriskt värdefullt ändras dock över tiden och kan variera beroende på en mångfald faktorer av olika karaktär och styrka (Jfr SOU 1997:43 s. 90). Riksantikvarieämbetet har bl.a. hänvisat till den kulturhistoriskt värdefulla helhetsmiljön i området med byggnadsminnesförklarade byggnader i närmiljön samt att panelerna förvanskar takets stringenta arkitektoniska uppbyggnad och materialäkthet. Kyrkonämnden har bl.a. hänvisat till att takbeläggningar alltid har förändrats under årens lopp, så även Fläckebo kyrkas tak. Vidare har nämnden framhållit att själva takmaterialet inte skall bytas ut eller utsättas för åverkan. - Enligt min mening har den påverkan som installationen av de aktuella solcellspanelerna har på kyrkans utseende inte sådan karaktär och styrka att den kan anses minska byggnadens kulturhistoriska värde. Härvid beaktar jag särskilt att det ursprungliga takmaterialet inte kommer att bytas ut eller utsättas för åverkan, att de initialt endast är fråga om en provanläggning om 17 kvm och att installationen endast till en begränsad del är synlig. Jag finner därför att installationen skall tillåtas och att frågan om villkor för tillståndet skall överlämnas till länsstyrelsen.
Regeringsrätten
Kyrkonämnden överklagade och yrkade att Regeringsrätten, med undanröjande av kammarrättens dom, skulle fastställa länsrättens dom och anförde bl.a. följande. Det är viktigt att tillämpningen KML inte blir så restriktiv att den omöjliggör eller försvårar för Svenska kyrkans församlingar och samfälligheter att pröva och använda sig av ny teknik. Det planerade sol-elsystemet kommer på ett konkret sätt att synliggöra Svenska kyrkans engagemang i miljöfrågorna och är ett led i det miljötänkande som Västerås stift arbetar för. De planerade åtgärderna kommer inte att innebära en sådan förändring vare sig exteriört eller interiört att kyrkans kulturhistoriska värde minskas. Den enda synliga förändringen kommer att vara de solcellspaneler som kommer att fästas på det befintliga takets södra övre takfall. Solcellspanelerna kommer inte att kunna ses annat än på avstånd och endast från sydsidan av kyrkan. Dessutom kommer de att skymmas av ett antal höga lövträd en stor del av året. Takmaterialet kommer inte att bytas ut eller på annat sätt utsättas för åverkan. Taket kommer därför att ha kvar sitt ursprungliga utseende om och när solcellspanelerna tas bort. Vad gäller kyrkans interiör kommer den inte att påverkas då ledningar kommer att dras i befintliga kanaler och befintligt utrymme för elcentral kommer att användas för den mätare och övrig utrustning som kommer att erfordras. Om solceller sätts upp kommer församlingen att göra en stor ekonomisk besparing avseende uppvärmningskostnader för kyrkobyggnaden. Den årliga kostnaden för uppvärmningen uppgår för närvarande till omkring 50 000 kr. Genom den anläggning som byggts på en angränsande ladugård har hälften av kostnaden sparats in. Om solceller installeras också på kyrkan kommer kostnaden helt att försvinna. Utöver det bidrag som redan erhållits från länsstyrelsen för anläggningen på ladugårdstaket är en förutsättning för anläggningen på kyrktaket att ytterligare stöd ges. Om kyrkonämnden inte nu agerar i frågan är det inte säkert att man i framtiden kommer att ha råd att värma upp kyrkan. Det är kyrkonämndens uppfattning att tillstånd bör beviljas även om Regeringsrätten i och för sig skulle finna att det planerade sol-elsystemet medför en minskning av Fläckebo kyrkas kulturhistoriska värde eftersom detta är ett fall där församlingens motiv för åtgärden väger tyngre än det bevarandeintresse som KML syftar till att skydda.
Länsstyrelsen avstyrkte bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Numera har en solcellsanläggning monterats på en ladugårdsbyggnad i kyrkans omedelbara närhet. För denna anläggning har energistöd utgått. Ladugården ingår inte i det område med flera byggnadsminnesförklarade byggnader som gränsar till kyrkan men tillhör dock miljön runt den. Anläggningen har monterats på ladugårdens södra takfall, dvs. den sida som inte är synlig från kyrkan eller den kulturhistoriskt mycket värdefulla miljön kring kyrkan. Länsstyrelsen har sett denna lösning på församlingens önskan att använda ny teknik som mycket framgångsrik och kan konstatera att det är möjligt att hitta alternativa lösningar i de fall skyddsaspekterna enligt KML är mycket starka. Om solceller skulle monteras på kyrktaket skulle detta uppfattas som en ny takbeläggning och en påtagligt främmande anläggning som visuellt förvanskar kyrkans utseende och karaktär. Svenska kyrkans stora engagemang i miljöfrågor är mycket positivt men kyrkan har även ett betydande ansvar för det kyrkliga kulturarvet, vilket bl.a. kom till uttryck i samband med relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan år 2000 då det avsattes statliga medel, s.k. kyrkoantikvarisk ersättning. Länsstyrelsen vill betona att statens ersättning för vård och underhåll av kyrkor inte bör motverkas av åtgärder som minskar kyrkornas kulturhistoriska värden.
Riksantikvarieämbetet avstyrkte bifall till överklagandet och hänvisade till tidigare avgivna yttranden samt tillade bl.a. följande. Solcellspaneler på Fläckebo kyrkas tak utgör en förvanskning av kyrkans stringent utformade exteriör med det skivtäckta svartmålade plåttaket och de vitputsade gråstensmurarna. Skivtäckt svartmålad plåt är ett traditionellt takmaterial på kyrkobyggnader, vilket inte solcellspaneler i plast och aluminium kan anses vara. De ekonomiska och miljömässiga vinster som församlingen vill uppnå kan tillgodoses genom att solcellerna placeras på en annan byggnad som inte är skyddad enligt KML. Fläckebo kyrka utgör tillsammans med komministergård, klockarbostad, sockenmagasin, kyrkstallar och f.d. kyrkskola ett välbevarat äldre sockencentrum. Kyrkomiljön är väl sammanhållen och välbevarad och uttrycker på ett tydligt sätt det välstånd som den bördiga jorden runt Svartån och Fläcksjön skapat. Det är inte bara kyrkan som påverkas av installationen utan hela miljön utsätts från kulturhistorisk synpunkt för en negativ påverkan. Den föreslagna åtgärden skulle såväl minska kyrkans kulturhistoriska värde som förvanska dess utseende och karaktär. Därmed strider åtgärden mot KML. Åtgärden kan därför enligt Riksantikvarieämbetets uppfattning tillåtas endast om det inte föreligger en rimlig balans mellan vad den enskilda församlingen förlorar på att inte få genomföra den planerade åtgärden och vad det allmänna vinner i form av att kyrkans kulturhistoriska värde bevaras. Solcellsanläggningen behöver inte placeras just på kyrkans tak för att kunna tillgodose kyrkans behov av el och därmed minskade energikostnader. Församlingen har i ansökan inte redovisat vilka andra alternativ som har utretts för att värma upp kyrkan eller visat varför fördelarna med en placering på kyrkans tak är så stora att det skulle motivera en sådan allvarlig minskning av kyrkans kulturhistoriska värden och uppenbar förvanskning av takets utseende och karaktär. Det principbeslut som låg till grund för Svenska kyrkans skiljande från staten måste beaktas vid den intresseavvägningen. Eftersom KML:s bestämmelser förutsågs kunna innebära begränsningar och fördyringar för skötseln av kulturminnena ansågs det rimligt att som kompensation ge församlingarna viss ersättning (prop. 1995/96:80 s. 42 och 43). Den kyrkoantikvariska ersättningen skall alltså betraktas som en kompensation för den förfogandeinskränkning skyddsreglerna i 4 kap. KML innebär. Utrymmet för att betrakta en sådan förfogandeinskränkning som oproportionerlig i ett enskilt fall bör därför vara mindre än det hade varit om statlig ersättning för förfogandeinskränkningen inte ingått.
Regeringsrätten höll den 15 november 2007 syn i målet.
Regeringsrätten (2007-12-20, Nordborg, Eliason, Stävberg, Kindlund, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 kap. 2 § KML skall kyrkobyggnader och kyrkotomter vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas. Av 3 § samma kapitel framgår att kyrkobyggnader som är uppförda före utgången av år 1939 inte på något väsentligt sätt får ändras utan tillstånd av länsstyrelsen.
I målet är upplyst att Fläckebo kyrkomiljö genom beslut av Länsstyrelsen i Västmanlands län den 15 juni 1988 med stöd av 3 kap. 1 § KML förklarades som byggnadsminne.
Den fråga Regeringsrätten först har att besvara är om uppsättandet av solcellspaneler på övre fallet på kyrktakets södra sida innebär att kyrkobyggnadens kulturhistoriska värde minskas.
Regeringsrätten finner på de skäl kammarrätten anfört att kyrkobyggnaden måste anses ha ett betydande kulturhistoriskt värde. Såväl Riksantikvarieämbetet som länsantikvarien i Västmanlands län - som företräder de på kulturmiljöområdet sakkunniga myndigheterna - anser att kyrkobyggnadens kulturhistoriska värde skulle minska om den aktuella installationen genomförs. Regeringsrätten har vid synen kunnat konstatera att den del av kyrkans tak som skall täckas med solcellspaneler är väl synlig för den som närmar sig kyrkan från den södra tillfartsvägen. Vidare bör framhållas att kyrkomiljön har byggnadsminnesförklarats bl.a. för att den är en unik och sällsynt väl sammanhållen enhet. Vid en sammantagen bedömning finner Regeringsrätten att installationen - även med beaktande av den möjlighet som finns att återställa kyrkobyggnaden i ursprungligt skick - medför en minskning av kyrkans kulturhistoriska värde. Åtgärden är därför inte förenlig med 4 kap. 2 § KML.
I målet måste dock beaktas den proportionalitetsprincip som följer av Europakonventionen, vilken införlivats i svensk rätt (SFS 1994:1219). En inskränkning från det allmännas sida av den enskildes rätt att använda sin egendom förutsätter att det föreligger en rimlig balans eller proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen. Är en åtgärd oproportionerlig, dvs. mer långtgående än vad som framstår som rimligt för ändamålet, kan den innefatta ett brott mot konventionen (jfr Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3 u. s. 49). Av intresse i förevarande sammanhang är också det krav såvitt gäller utformningen av skyddsbestämmelser för byggnadsminnen som återfinns i 3 kap. 3 § KML. Enligt bestämmelsen gäller bl.a. att byggnadens ägare inte får åläggas mera omfattande skyldigheter än vad som är oundgängligen nödvändigt för att bibehålla byggnadsminnets kulturhistoriska värde. Hänsyn skall tas till byggnadens användning och ägarens skäliga önskemål.
Med anledning av de ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan måste kyrkan numera i detta sammanhang vara att anse som en enskild. Vid en proportionalitetsbedömning bör dock vägas in att Svenska kyrkan erhåller viss ersättning av staten för kulturhistoriskt motiverade kostnader i samband med vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena (4 kap. 16 § KML).
Kyrkonämnden har framhållit dels att solcellsanläggningen skulle innebära en halvering av uppvärmningskostnaden för kyrkan, dels det angelägna i att kyrkan framstår som en föregångare i miljöfrågor. Det måste dock anmärkas att besparingen förutsätter att församlingen erhåller betydande statligt stöd för installation av anläggningen. Det argumentet framstår därför inte som särskilt tungt vägande i sammanhanget. Svenska kyrkans intresse av att vara en föregångare i miljöfrågor måste i och för sig respekteras. En mer miljövänlig elproduktion måste dock kunna åstadkommas på andra sätt än det i målet aktuella. Så har t.ex. Riksantikvarieämbetet framfört att solceller kan placeras på annan lämplig plats där de inte påverkar kulturmiljön. Kyrkonämnden har mot detta invänt att man vid en sådan lösning inte kan erhålla det önskade statliga stödet för installationen.
Regeringsrätten finner vid en samlad bedömning att den inskränkning det innebär för kyrkonämnden att inte få placera solcellsanläggningen på kyrkobyggnadens tak inte uppväger det allmänna intresset av att kyrkobyggnadens kulturhistoriska värde inte minskas. Överklagandet skall därför avslås.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.