RÅ 2005:79

Länsrätten i Vänersborg (2003-05-07, ordförande Kockum) yttrade: I 4 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, ABBL, anges, i tillämplig ordalydelse, att rätten att uppbära allmänt barnbidrag för ett barn tillkommer, där barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder, eller om föräldrarna gjort anmälan härom till allmän försäkringskassa, barnets fader. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om ett barn, men barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av dem, tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbidrag efter anmälan den förälder som barnet bor hos. - Riksförsäkringsverket, RFV, har gett ut en vägledning om barnbidrag (2002:10) i vilken bland annat anges att vid bedömningen av vem som barnet anses bo varaktigt med får samtliga faktorer, inte bara var barnet är folkbokfört, vägas in. - Av handlingarna i målet framgår bland annat följande. Försäkringskassan beslutade den 9 augusti 1999 att barnbidraget från och med augusti 1999 skulle betalas till BB eftersom barnen bodde hos honom från detta datum. I brev till försäkringskassan daterade den 11 november och den 8 december 2002 uppgav BB att barnen till övervägande del bor hemma hos honom och att de är folkbokförda hos honom. Den 26 november 2002 beslutade försäkringskassan att barnbidraget skulle betalas till AA med motivering att hon hade framställt en begäran om detta samt att barnen bodde växelvis hos båda föräldrarna. Enligt försäkringskassans journalanteckningar berättade BB vid telefonsamtal den 14 november 2002 angående beslut gällande underhållsstöd att barnen bor växelvis hos föräldrarna och således lika mycket hos båda. - Länsrätten gör följande bedömning. - BB och AA har gemensam vårdnad om barnen. Då barnen enligt bådas uppgifter bor växelvis hos båda föräldrarna skall - i avsaknad av en anmälan från båda föräldrarna om att barnbidraget i stället skall betalas till BB - barnbidraget därför betalas ut till AA. Överklagandet kan därför inte bifallas. - Länsrätten avslår överklagandet.

BB yrkade i överklagande hos kammarrätten att barnbidraget för barnen alltjämt skulle betalas ut till honom i stället för till AA.

AA och försäkringskassan ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet.

Kammarrätten inhämtade yttrande i målet från RFV, som anförde bl.a. att om ett barn bor växelvis hos föräldrarna kan barnet, oavsett omständigheterna i övrigt, inte anses varaktigt boende hos endast en av föräldrarna.

Försäkringskassan och AA överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom.

Försäkringskassan anförde bl.a. följande. Vid gemensam vårdnad och växelvis boende är det enligt huvudregeln till barnets mamma som barnbidraget betalas. Pappan kan uppbära barnbidraget om föräldrarna gemensamt anmält detta till försäkringskassan. Bestämmelsen om att föräldrarna gemensamt kan anmäla att barnbidraget skall betalas ut till pappan trädde i kraft den 1 januari 1977. I förarbetena till ABBL uttalades som skäl för att barnbidraget skulle betalas ut till barnets mamma att mamman, som i allmänhet hade den omedelbara vårdnaden om barnet, var bäst skickad att bedöma barnets behov och därmed den lämpligaste användningen av bidraget (prop. 1947:220 s. 91). I förarbetena till bestämmelsen om föräldrarnas möjlighet att vid gemensam vårdnad göra en gemensam anmälan om att pappan skall uppbära barnbidraget uttalade det föredragande statsrådet följande. "När barnbidragen tillkom anfördes som skäl för att modern skulle tillerkännas rätt till bidraget bl.a. att man då med större säkerhet torde kunna räkna med att bidraget verkligen kom barnet till godo och fick den standardhöjande effekt som avsågs. Enligt min mening speglar det principiella företrädet för modern framför fadern en föråldrad syn på kvinnans och mannens roller i hem och yrkesliv. Den naturliga utgångspunkten bör vara att föräldrarna skall ha valfrihet när det gäller att bestämma till vem av dem som barnbidraget skall betalas ut" (prop. 1975/76:170 s. 159). Försäkringskassan delar uppfattningen att det principiella företrädet för mamman framför pappan speglar en föråldrad syn. Lagstiftaren har emellertid inte ändrat lydelsen av 4 § ABBL om att det är mamman som vid gemensam vårdnad och växelvis boende har rätt att uppbära barnbidraget. Enligt kassans mening är innebörden av bestämmelsen att det vid växelvis boende är mamman som har rätt att uppbära bidraget om föräldrarna inte är överens om att pappan skall uppbära det. Detta medför att även för det fall pappan är betalningsmottagare så följer det av lagen att mamman har rätt att uppbära bidraget om hon begär det. Följden av ett krav på gemensam anmälan skulle annars bli att mamman för all framtid förlorar rätten att uppbära bidraget om inte barnet varaktigt börjar bo tillsammans med endast mamman. Som lagen är utformad kan detta inte vara lagstiftarens mening. Bidraget bör därför betalas ut till AA.

AA anförde att bidraget skulle utbetalas till henne eftersom barnen bor varannan vecka hos henne och varannan vecka hos pappan.

BB bestred bifall till överklagandena och anförde sammanfattningsvis följande. Lagen är diskriminerande. Han betalar barnens uppehälle och är därför den som skall ha bidraget. Barnen är folkbokförda hos honom och skall enligt beslut av tingsrätten vara stadigvarande boende hos honom.

Regeringsrätten (2005-11-23, Almgren, Stävberg, Kindlund, Lundin, Fernlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 § första stycket ABBL, i den lydelse som är aktuell i målet, tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbidrag för ett barn som står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder, eller om föräldrarna har anmält det till försäkringskassan, barnets fader. Är den förälder som uppbär bidrag till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att delta i vårdnaden, skall rätten att uppbära bidraget i stället tillkomma den andra föräldern. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om ett barn, men barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av dem, tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbidrag efter anmälan den förälder som barnet bor hos.

Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. AA och BB har gemensam vårdnad om barnen. Efter anmälan från BB beslutade försäkringskassan i augusti 1999 att barnbidragen skulle uppbäras av honom eftersom barnen bodde hos honom. I oktober 2002 inkom en anmälan från AA om att barnbidragen skulle betalas till henne eftersom barnen då bodde växelvis hos föräldrarna. Enligt försäkringskassans journalanteckningar berättade BB vid ett telefonsamtal den 14 november 2002 att barnen bodde växelvis hos föräldrarna och lika mycket hos båda. Genom AA:s och BB:s uppgifter får anses utrett att barnen vid tidpunkten för försäkringskassans beslut bodde växelvis hos föräldrarna.

Frågan i målet är vem av föräldrarna som har rätt att uppbära barnbidrag för barn, som står under deras gemensamma vårdnad och som bor växelvis hos dem, när föräldrarna är oense om till vem barnbidragen skall betalas.

När vårdnaden om barn är gemensam betalas barnbidraget enligt huvudregeln i 4 § ABBL till barnets moder. Av samma bestämmelse följer att undantag från denna regel görs då föräldrarna är ense om att fadern skall uppbära bidraget, en av föräldrarna är förhindrad att delta i vårdnaden eller barnet bor tillsammans med endast en av föräldrarna. Av utredningen i målet framgår att inget av nämnda undantag föreligger i det nu aktuella fallet. Vid sådant förhållande skall barnbidragen enligt huvudregeln betalas till AA i enlighet med hennes anmälan till försäkringskassan i oktober 2002.

Försäkringskassans och AA:s överklaganden skall således bifallas.