Prop. 1975/76:170

om ändring i föräldrarbalken, m.m.

Typ: Proposition
Datum: 1976-03-11
Källa: www.riksdagen.se

Regeringens proposition

1975/76:170

om ändring i föräldrabalken, m. m.;

beslutad den 11 mars 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits

i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i föräldrabalkens regler om fa-

derskap och om vårdnad om barn m. m.

Om modern till ett barn är gift vid barnets födelse eller om hon kort dessförinnan har blivit änka, skall maken liksom f.n. anses vara far till barnet. För det fallet att modern har skilt sig före barnets födelse föreslås

emellertid att faderskapet alltid skall fastställas genom erkännande eller dom, på samma sätt som när modern är ogift vid barnets födelse.

Liksom nu skall en äkta make ha rätt att föra talan om att han inte

är far till ett barn som hans hustru har fött. De tidsfrister som f. n. gäller

för väckande av sådan talan föreslås emellertid slopade.

För sådana fall då såväl modern som hennes make har klart för sig att

det är en annan man som är far till barnet och denne vill ta på sig faderskapet föreslås ett förenklat förfarande. Då skall den äkta mannens faderskap kunna hävas genom att den andre mannen erkänner faderskapet till barnet. Erkännandet skall godkännas av både modern och maken samt av barnavårdsnämnden.

När det gäller vårdnadsreglerna behålls den nuvarande regeln om att gifta

föräldrar har gemensam vårdnad om sina barn. Till skillnad mot vad som

nu är fallet skall emellertid den gemensamma vårdnaden inte nödvändigtvis

behöva upplösas vid en skilsmässa. Är föräldrarna ense om att även i fortsättningen utöva vårdnaden gemensamt, skall domstolen förordna i enlighet med deras önskemål, om det inte skulle uppenbart strida mot barnets bästa.

Även föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra föreslås

kunna få gemensam vårdnad om sina barn, oberoende av om de bor tillsammans eller inte. Förutsättning är också här att föräldrarna är ense om

I Riksdagen 1976. I samt. Nr 170

att vårdnaden skall utövas gemensamt och att domstol inte finner att detta

skulle uppenbart strida mot barnets bästa.

Skulle det visa sig att en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar,

har vardera föräldern rätt att gå till domstol och begära att den gemensamma

vårdnaden upplöses. Domstolen skall då bestämma vem som skall vara

vårdnadshavare. På denna punkt behålls nuvarande principer. Vägledande

blir alltså vad som är skäligt med hänsyn till barnets bästa.

I fråga om rättegångskostnadernas fördelning i vårdnadsmål föreslås som huvudregel att vardera parten skall stå för sin egen rättegångskostnad.

I samband med ändringarna av faderskaps- och vårdnadsreglerna föreslås att termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap slopas.

I detta sammanhang föreslås också ändringar i lagen om vård av omyndigs värdehandlingar. Ändringarna rör bl. a. de avgifter som bankerna har rätt

att ta ut för sitt förvaltningsarbete. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

1 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrives i fråga om föräldrabalken!

dels att 1-3 kap., 4 kap. 5 och 8 33, 6 kap., 7 kap. 2, 4, 7 och 10 33.

11 kap. 1 och 2S$, 12 kap. 15, 15 kap. 75, 20 kap., 21 kap. 123 samt rubrikerna till 1-3 och 20 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels av i balken skall införas nya paragrafer, 4 kap. 9-11 §§, 7 kap. 11-14 §§,

10 kap. 9-17 5§, 11 kap. 12-17 §§ samt 18 kap. 12 och 13 §§, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

1 kap. Om barnets börd 1 kap. Om faderskapet till barn

Barn, som födes under äktenskap Är vid barns födelse modern gift, eller å sådan tid efter dess upplösning — skall mannen i äktenskapet anses som

att det kan vara avlat dessförinnan, barnets fader, om ej annat följer av har äktenskaplig börd (barn i 2w. Detsamma gäller, om modern är

äktenskap), såvida ej, i den ord- — änka och barnet födes inom sådan tid

ning som sägsi2 kap., förklarasattbar- — efter mannens död att det kan vara net icke har sådan börd. avlat dessförinnan.

Faderskapet till barn som ej har äk- Rätten skall förklara att mannen i tenskaplig börd (barn utom äktenskapet ej är fader till barnet, om äktenskap) fastställes enligt 3 1. det är utrett att modern har haft kap. samlag med annan än mannen under

tid då barnet kan vara avlat och det

med hänsyn till samtliga omständighe-

ter är sannolikt att barnet har avlats av

den andre,

2. det på grund av barnets arvsanlag

eller annan särskild omständighet kan

hållas för visst att mannen ej är barnets

fader, eller

I Balken omtryckt 1974:1038.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda och det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med varandra

under tid då barnet kan vara avlat.

Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans erkännande av fSaderskapet och har i fråga om erkän-

nandet iakttagits bestämmelserna i

4x, skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej är barnets fader. Erkännandet skall dock i detta fall alltid vara skriftligen godkänt av modern.

Prd Barn utom äktenskap erhåller äk- Föreligger ej fall som avses i I X eller

tenskaplig börd, om föräldrarna ingå har rätten meddelat förklaring enligt

äktenskap med varandra. 2N första stycket, fastställes faderskapet genom erkännande eller dom.

Erkännande av taderskap sker skriftlicen och skall bevinnas av två personer. Erkännandet skall skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden och av modern eller särskilt förordnad förmvyndare för barnet. Har barnet uppnätt myndig ålder. skall erkännandet i stället godkännas av barnet självt. Bar-

navårdsnämnden får lämna sitt god-

kännande endast om det kän antagas att mannen är fader till barnet.

Erkännande kan ske även före barnets födelse.

Visas senare att den som har lämnat erkännande ej är fader till barnet, skall rätten förklara att erkännandet saknar verkan mot honom.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lä

Skall faderskap fastställas genom

dom, skall rätten förklara en man vara .

fader, om det är utrett ant han har

haft samlag med barnets moder under

tid då barnet kan vara avlat och det

med hänsyn tll samtliga omständig-

heter är sannolikt att barnet har avlats.

av honom.

2 kap. Om talan angående äkten- 2 kap. Om barnavårdsnämnds skaplig börd medverkan vid fastställande av fa-

derskap

Väl mannen vinna förklaring, at Skall ej enligt I kap. IX viss man harn som avses i I kap. IN icke har anses som barns fader, åligger det baräktenskaplig börd. skall han väcka ta- navdrdsnämnden att försöka utreda lan mot barnet eller, om barnet avlidit. "vem som är fader till barnet och sörja dess arvingar inom tre år från det han för att faderskapet fastställes, om den

fick kunskap om barnets födelse. Har som har vårdnaden om barnet är kyr-

mannen ej varaktigt sammanbott med kobokförd i riket eller vistas här eller barnet, vare han dock ej förlustig sin om i annat fall vårdnadshavaren begär talan förrän ett år förflutit från det att det och barnet är svensk medborgare. talan, som grundats på att barnet har äktenskaplig börd, blivit väckt mot mannen och han erhållit del därav.

Talan enligt första stycket må ej äga rum, om mannen, sedan han fått kunskap om att modern haft samlag med annan under tid. då barnet kan vara avlat, efter barnets födelse erkänt bar-

net såsom sitt.

23 Ar mannen död. och har han värken Uppgift enligt I $S åvilar barnavårds-

försuttit tid till talan enligt IS eller nämnden i den kommun där den som efter harnets födelse erkänt barnet så- har vårdnaden om barnet är kyrko-

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lIvdelse

som sitt, må envar, som jämte eller bokförd. Är vårdnadshavaren ej kyr-

näst efter barnet är berättigad till arv kobokförd i riket. åvilar uppgiften barefter honom, väcka sådan talan inom navårdsnämnden i den kommun där ett år från det han erhållit kännedom han vistas eller, om han ej vistas i riket. om barnets födelse och om mannens barnavårdsnämnden i Stockholm. död. Har mannen ej varaktigt sammanbott med barnet. vare arvinge dock ej förlustig sin talan förrän ett år förflutit från det att anspråk, som grundats på att barnet har äktenskaplig. börd, tramställts mot dödsboet. Efterlämnar den avlidne, jämte maka, arvingar som avses i 3 kap. I $ ärdabalken. äge envar av dem sådan rätt.

Vill barn som avses i I kap. 1 § vinna Ändras förhållande som anges i 2 § förklaring, att det icke har äktenskaplig sedan barnavårdsnämnden inlett sin börd, äge barnet väcka talan därom utredning, är nämnden ändock skyldig mot mannen eller, om han är död. hans att slutföra sin uppgift. arvingar. Efterlämnar mannen, jämte Barnavårdsnämnden kan flytta över maka, arvingar som avses i 3 kap. I $ ärendet till barnavårdsnämnden i an-

ärvdabalken, skall talan, såvitt dessa nan kommun. om det skulle avsevärt

angår, riktas mot dem som då talan underlätta utredningen. Om sådant väckes äro närmast till arv. beslut skall den andra barnavårds-

nämnden genast underrättas.

Talan mot barnavårdsnämnds be-

slut enligt andra stycket föres hos

länsstvrelsen genom besvär. Mot

länsstyrelsens beslut föres talan hos

kammarrätten genom besvär.

Talan som avses i 1-3 §§ må ej bi- Barnavårdsnämnden skall vid sin utfallas, med mindre det är utrett. att redning inhämta upplysningar från momodern haft samlag med annan än dern och andra personer som kunna mannen och det måste antagas att lämna uppgifter av betydelse för utredbarnet avlats vid samlaget, eller ock, ningen. på grund av barnets arvsantag eller an- På nämndens begäran skall barnanan särskild omständighet, det eljest vårdsnämnden i annan kommun läm-

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

kan hållas för visst, att mannen ej är Kna biträde vid utredningen. barnets fader. År barnet avlat före äktenskapet eller under det makarna efter domstols beslut eller eljest på grund av söndring levde åtskilda, må dock talan bifallas. såvida det ej göres sannolikt att makarna haft samlag med varandra å tid, då barnet kan vara avlat.

Om ftaderskapstrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av barnavårdsnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antages vara fader till barnet tillfälle att erkänna taderskapet.

a er Barnavårdsnämnden bör verka för att blodundersökning äger rum heträflande modern, barnet och den som kan vara fader till barnet, om denne begär det eller anledning finns till antagande att modern haft samlag med mer än en man under tid då barnet kan vara avlat.

” Barnavårdsnämnden får lägga ned påbörjad utredning angående faderskapet, om det 1. visar sig omöjligt att få erforderliva upplysningar för bedömning av faderskapsfrågan,

2. framstår som utsiktslöst att för-

söka få faderskapet fastställt av domstol, 3. föreligger samtyecke av modern eller särskilt förordnad förmyndare

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse enligt 4 kap. 5 § till adoption av barnet, eller

4. av särskilda skäl finns anledning till antagande att fortsatt utredning eller rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för påfrestningar som innebära fara för hennes psykiska hälsa.

Talan mot barnavådrdsnämnds beslut att lägga ned påbörjad faderskapsutredning föres hoslänsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.

85 Vid barnavårdsnämnden skall föras protokollöver vad som förekommer vid utredningen av bervdelse för taderskapstrågan. I protokollet antecknas även sådana uppgifter som kunna ha betydelse för skyldigheten att utge bidrag till barnets underhåll.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Den skall vara slutförd inom ett år från barnets födelse, om ej särskilda skäl föranleda annat. 95

Skall viss man enligt I kap. I $ anses som barns fader och är vårdnadshavare för barnet kyrkobokförd i riket eller vistas vårdnadshavare här eller är barnet svensk medborgare, skall bar-

navårdsnämnden, om vårdnadshavare

eller mannen begär det och det finnes lämpligt, utreda om annan man kan vara fader till barnet.

Beträffande utredningen skola 2-6 och 859 äga motsvarande tillämpning, varvid dock vad som sägs i 2

om vårdnadshavare skall gälla mo-

dern, när vårdnaden om barnet utövas

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gemensamt av henne och mannen. Ut-

redningen får läggas ned, om det föreligger skäl som anges i 7 första

stycket I eller 4 eller det annars finnes

lämpligt.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut att icke påbörja utredning enligt denna paragraf eller att lägga ned påbörjad utredning föres hos länsstyrel-

sen genom besvär. Mot länsstyrelsens

beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.

3 kap. Om faderskapet till barn 3 kap. Vissa bestämmelser om

utom äktenskap rättegången i mål om faderskap

Mål om förklaring att viss man ej är fader

nn Faderskapet till barn utom äkten- Vill man som enligt I kap. I 8 skall skap fastställes genom erkännande el- anses som barns fader vinna förklaring ler dom. enligt I kap. 2 § första stvcket aut han icke är fader till barnet, skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess arvingar.

Är mannen död och har han icke varaktigt sammanbott med barnet och heller icke efter barnets födelse erkänt

barnet som sitt, har var och en som

jämte eller näst efter barnet är berättigad till anv efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka arvingar som avses i 3

kap. I 8 ärvdabalken, har var och en

av dem rätt att väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer

än ett år har förflutit från det att talan,

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Som grundats på att mannen är fader till

barnet, väckts mot honom och han fått

del därav eller om mer än ett år har för-

Hutit sedan anspråk på samma grund

framställts mot mannens dödsbo.

Erkännande av faderskaper till barn Vill barn vinna förklaring enligt I utom äktenskap sker skriftligen. Er- kap. 2 Y första stycket att viss man ej är kännandet skall hevittnas av två per- dess fader, skall barnet väcka talan soner och skriftligen godkännas av härom mot mannen eller, om han är barnavårdsnämnden samt av modern död, hans arvingar. Efterlämnar maneller särskilt förordnad förmyndare för nen förutom maka arvingar som avses i barnet. Har harnet uppnått myndig ål- 3 kap. I $ ärvdabalken. skalltalan. så-

der, skall erkännandet i stället zod- vitt angår dessa, riktas mot dem som då

kännas av barnet självt. Erkännande talan väckes äro närmast till arv. kan ske även före barnets födelse.

Barnavdrdsnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antagas an mannen är fader till barnet.

Visas senare att mannen ej är fader" till barnet, skall rätten förklara, att erkännandet saknar verkan.

ped

Rätten skall förklara en man vara Talan som avses i I eller 2§ tår fader till barn utom äktenskap. om det väckas vid rätten i den ort där barnet är utrett att han haft samlag med bar- har sitt hemvist eller, om det har avnets moder under tid då barner kan lidit. vid den rätt som har att upptaga vara avlat och det med hänsvn till tvist om arv efter barnet. Målet upptasamtliga omständigheter är sannolikt ges av Stockholms tingsrätt, om ej anatt harnet avlats av honom. ' nan behörig domstol finns.

ped

Det åligger harnavärdsnämneden att Är part i mål som avses i I eller sörja för att faderskapet till barn utom 2X underårig, får förmyndaren eller äktenskap fastställes, om den som har god man, om sådan enligt 18 kap. skall vårdnaden om barnet är kyrkobokförd förordnas, föra talan för honom.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

i riket eller eliest vistas här. Barnavårdsnämnden skall sörja för att faderskapet till annat barn utom äktenskap fastställes, om vårdnadshavaren hegär det och barnet är svensk medhorgare.

Närmare bestämmelser om förfa- Modern skall höras i målet, om det randet vid fastställande av faderskapet kan ske. till barn utom äktenskap i fall som av- Ses I första stvcket meddelas i särskild [ag.

Mål om fastställande

av faderskap

Uppgiften att sörja för att barnets Talan om fastställande av faderskap börd fastställes åvilar barnavårds- väckes av barnet. nämnden i den kommun där den som I fall som avses i 2 kap. I sx föres har vårdnaden om barnet är kyrko- barnets talan av baärnavårdsnämnden. bokförd. Är vårdnadshavaren ej kyr- Har modern vårdnaden om barnet, får kobokförd i riket. åvilar uppgiften bar- hon alltid föra barnets talan, även om

navårdsnämnden i den kommun där hon ej har uppnått myndig ålder. Ta-

han vistas eller, om han cj vistas i riket. lan får vidare alltid föras av särskilt barnavårdsnämnden i Stockholm. förordnad förmyndare för barnet.

Fed

Inträder ändring i förhållande som Är mål om fastställande av faderanses i 5 § sedan barnaävårdsnämnden skap anhängigt, kan frågan om faderinlett utredning för ätt tå barnets hörd skapet till barnet prövas endast i det fastställd. är nämnden ändock skyldig målet. Talan får i målet föras mot fleatt slutföra utredningen. ra män. I avliden mans ställe ssämmas

de arvingar till den döde som anges

Barnavårdsnämnden kan förordna i 2w. att ärendet skall överflyttas till barna- I fall då barnaävårdsnämnd har att vårdsnämnden i annan kommun, om sörja för att faderskap fastställes skall det skulle avsevärt underlätta utred- nämnden föra talan mot den man eller ningen. Om sådant beslut skall den de män som enligt nämndens utredandra barnaävårdsnämnden ofördröjli- ning eller vad som framkommit under gen underrättas. målets handläggning skäligen kunna

Talan mot barnavårdsnämnds be- komma i fråga som fader till barnet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse slut enliet andra stycket föres hos På ansökan av svarande skall rätten länsstyrelsen genom — besvär. Mot utfärda stämning på man, som ej relänsstyrelsens beslut föres talan hos dan är instämd i målet, och pröva om kammarrätten. genom besvär. mannen är fader till barnet. Om sådan ansökan gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om stämningsansökan.

I tall då barnavdrdsnämnd har att sörja för att faderskap fastställes väckes talan vid rätten i den ort där barnavdrdsnämnden finns. Rätten kan flytta över målet till annan domstol, om det skulle avsevärt underlätta handläggningen av målet.

I andra fall än som avses i första stycket väckes talan om fastställande av faderskap vid den rätt där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet eller, om talan föres mot flera män, en av dem har att svara. Talan mot avliden mans arvingar får väckas vid den rätt där dödsboet svarar. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu har sagts, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

I samband med att barnavårdsnämnden väcker talan skall protokollet över nämndens utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan och har harnavårdsnämnden gjort utredning i frågan, skall rätten infordra barnavårdsnämndens protokoll.

Svarande skall delges protokollet i samband med stämningen.

Rätten kan förelägga barnavårdsnämnden att fullständiga utredningen om faderskapet.

Nuvarande Ilvdelse Föreslagen lydelse

Rätten skall se till att frågan om faderskapet till barnet blir tillbörligen utredd. Var och en som kan föra talan på barnets vägnar skall beredas tillfälle

att yttra sig i målet.

Vittnesförhör får ej äga rumi syfte att styrka att vittnet har haft samlag med modern under tid då barnet kan anta- £as vara Avlat.

Talan får ej prövas slutligt före barnets födelse.

Återkallas talan mot en av flera män, får målet avskrivas i den delen endast om alla samtycka. Avser ådterkallelse den som har stämts enligt 6 X tredje Stycket, krävs samtycke även från bar-

net.

Samtidigt med att målet avskrives i viss del skall rätten fatta beslut om rättegångskostnaden i den delen.

I fall då barnavårdsnämnd för talan om fastställande av faderskap gälla i fråga om rättegångskostnad andra och tredje stvekena i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken.

Part skall bära sin rättexångskostnad. Svarande kan dock förpliktas att helt eller delvis ersätta annan part dennes rättegångskostnad, om han har

förfarit på sätt som avses i 18 kap.

3 eller 6 + rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreliega.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

Har parts ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken, kan han förpliktas ersätta kostnad som därigenom vållats annan part. Rätten

kan besluta härom även utan yrkande.

125 Fullföljes talan. skall den högre rätten pröva faderskapstrågan i hela dess vidd. Erinran härom skall intagas i föreläggande att inkomma med genmäle.

Finner högre rätt att någon som icke är part i målet skäligen kan komma i fråga som fader till barnet, skall domen på yrkande av part undanröjas och målet i dess helhet visas åter till den domstol som först har dömt i målet.

Bestämmelserna i 9 och 10 §5X äga motsvarande tillämpning vid målets

handläggning i högre rätt. I fall då barnavårdsnämnd för talan äga även 83

tredje stycket och IIS motsvarande tillämpning i högre rätt.

Förening av mål

138 Utan hinder av att viss man enligt I kap. IS skall anses som barns fader fär, under förutsättning att talan som avses i I kap. 2.8 första stycket har anhängiggjorts och ännu ej prövats, vid samma domstol väckas talan om fastställande av att annan man är barnets fuder. Om så sker, skola målen handläggas i en rättegång.

Bifalles såväl talan om förklaring enlivt I kap. 2 § första stycket som talan om fastställande av faderskapet och fullföljes talan beträffande den först-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nämnda frågan, skall den högre rätten pröva också den andra frågan, även om talan ej har fullföljts i den delen.

4 kap.

Utan eget samtycke må den som fyllt tolv år ej adopteras; dock må, utan hinder av att samtycke ej föreligger, adoption ske av den som är under sexton år, därest det kan antagas lända honom till skada att han tillfrågas. Den som cj fyllt aderton år må cj adopteras utan föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall hava lämnats sedan hon hunnit tillräckligt återhämta sig efter nedkomsten. Vid adoption av adoptivbarn skall i stället inhämtas samtycke av adoptanten eller, om make adopterat andre makens barn, av makarna.

Samtycke fordras ej av den som Samtycke enlivt andra stycket fordär sinnessjuk, sinnesslö. utan del i ras ej av den som är sinnessjuk, sinvårdnaden eller å okänd ort. Är så- nesslö, utan del i vårdnaden eller å

dant fall för handen beträffande en- okänd ort. Är sådant fall för handen

var av dem som enligt andra stycket beträffande envar av dem som enligt skall samtycka till adoptionen, skall andra stycket skall samtycka till i stället samtycke inhämtas från bar- adoptionen, skall i stället samtycke nets förmyndare. inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig må ej adopteras utan förmyndares samtycke.

83 Vid tillämpning av bestämmelse Vid tillämpning av bestämmelse

i lag eller annan författning som till- i lag eller annan författning som tilllägger släktskap eller svågerlag rätts- lägger släktskap eller svågerlag rätts-

lig betydelse skall adoptivbarn anses lig betydelse skall adoptivbarn anses som adoptantens barn i äktenskap som adoptantens barn och icke som och icke som barn till sina biologiska barn till sina biologiska föräldrar.

föräldrar. Har make adopterat andre Har make adopterat andre makens makens barn eller adoptivbarn, skall barn eller adoptivbarn, skall dock

dock barnet anses som makarnas ge- barnet anses som makarnas gemen-

mensamma. samma. Första stycket gäller ej, om annat är särskilt föreskrivet eller följer av

rättsförhållandets natur.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Laga domstol i ärende om antagande av adoptivbarn är rätten i den ort där adoptanten har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu har sagts, upptages ärendet av Stockholms tingsrätt.

I ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta upplysningar om barnet och sökanden samt huruvida vederlag eller bidrag till barnets underhåll är givet eller utfäst. Har barnet ej

fvlltaderton år, skallyttrande inhämtas

från barnavårdsnämnden i den kom-

mun där sökanden är kyvkobokförd och

från barnavårdsnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen ej erfordras, skall ändock höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts i stället gälla adoptanten eller. om make adopterat andre makens barn, var och en av makarna. Finns särskild förmyndare vars samtycke ej erfordras. skall även han höras:

Mot rättens beslut i ärende om antagande av adoptivbarn får talan fiullföljas av sökanden eller den som skall höras i ärendet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 18

Barn i äktenskap står under föräld- Barn står under vårdnad av bägge

rarnas vårdnad enligt vad nedan sävs eller den ene av sina föräldrar eller till dess det fyllt aderton iår eller in- av särskilt förordnad förmyndare till

gått äktenskap. dess det fyllt aderton år eller ingått

äktenskap.

Den som har vårdnad om barn skall

för barnets person och art giva det sörja för barnets person och giva det

: sorgfällig uppfostran. De skola tillse, sorgfällig uppfostran. Vårdnadshavaatt barnet erhåller uppehälle och ut- re skall tilise aut barnet erhåller uppe-

bildning efter vad med hänsyn till hälle och utbildning efter vad som

föräldrarnas villkor och de tillgångar är tillbörligt med hänsyn till föräldbarnet kan äga ävensom barnets anlag rarnas villkor och de tillgångar barmå finnas tillbörligt. net kan äga samt barnets anlag.

Föräldrarna skola utöva den upp- Vårdnadshavare skall utöva den sikt över barnet som är erforderlig uppsikt över barnet som är erfordermed hänsyn till barnets ålder och öv- lig med hänsyn till barnets ålder och riga omständigheter. övriga omständigheter.

Hava föräldrarna låtit barnet taga Har vårdnadshavare låtit barnet tjänst eller annat arbete, varigenom taga tjänst eller annat arbete, varibarnet blivit i stånd att försörja sig, genom barnet blivit i stånd att föräve barnet, sedan det fyllt sexton år, sörja sig, får barnet, sedan det fyllt

själv uppsäga avtalet ävensom sluta sexton år, själv säga upp avtalet samti avtal om annat arbete av liknande sluta avtal om annat arbete av lik-

art. nande art.

Avtal, som barnet slutit e/ier vad Väårdnadshavare har rätt att häva

i första stycket sägs, äge föräldrarna avtal som barnet har slutit enligt för-

häva, om det må anses erforderligt sta stycket, om det är erforderligt med hänsyn till barnets uppfostran med hänsyn till barnets uppfostran

clier välfärd. Har avtalet hävts, äge eller välfärd. Har avtalet hävts, får barnet ej därefter själv sluta arbets- barnet ej därefter själv sluta arbets-

avtal. avtal. |

I fråga om verkan av avtal. som barnet slutit utan erforderligt samtycke,

stadgas i 9 kap.

2 Riksdagen 1976. I saml. Nr 170

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ären av föräldrarna i följd av från- Står barn under vårdnad av bägge

varo, sjukdom eller annan orsak föräldrarna. skall vad som sägs i

hindrad att deltaga i beslut rörande 2-4 NS gälla föräldrarna i förening. Är vårdnaden, vilket icke utan olägen- en av föräldrarna i följd av frånvaro,

het kan uppskjutas, utövas be- sjukdom eller annan orsak hindrad stämmanderätten av den andre. att deltaga i beslut rörande vårdna- Denne må dock icke ensam fatta be- den, vilket icke utan olägenhet kan

slut av ingripande betydelse för bar- uppskjutas. utövas bestämmandenets framtid, med mindre barnets rätten av den andre. Denne får dock

bästa uppenbarligen kräver det. icke ensam fatta beslut av ingripande

betydelse för barnets framtid, med

mindre barnets bästa uppenbarligen

kräver det.

Gör en av föräldrarna sig skyldia till Barnet. står från födelsen under

grovt missbruk eller till grov försum- vårdnad av bäsvge föräldrarna, om melse vid vårdnadens utövande, eller dessa äro gifta med varandra, och i är han hemfallen åt missbruk av rus- annat fall av modern ensam. Ingå förgivande medel, eller för han ett last- äldrarna senare äktenskap med vabart liv, eller är han till följd av från- randra, står barnet från den tidpunkvaro, sjukdom eller annan orsak för ten under vårdnad av dem bägge. längre tid förhindrad att deltaga i Första stycket gäller ej, om annat vårdnaden, äge rätten på ansökan av följer av 7-10 ss. den andre eller på anmälan av allmän

åklagare eller barnavårdsnämnd för-

ordna, att vårdnaden skall tillkomma allenast. den andre. Inträffar sådant fall i fråga om bägge föräldrarna, äge

rätten överflytta vårdnaden å särskilt

förordnad förmyndare.

i”

Leva föräldrarna på grund av sönd- Stå barn under vårdnad av bägge

ring dtskilda, har rätten på ansökan föräldrarna och vilja föräldrarna eller av endera att förordna, vi/ken av dem en av dem att vårdnaden icke längre skall hava vårdnaden om barnen el- skall tillkomma dem gemensamt, har

ler. om ej alla barnen böra stå under rätten på ansökan av endera att för-

den enes vårdnad, huru de skola för- ordna vem av dem som skall ha vård-

delas mellan föräldrarna. Äro föräld- naden om barnen eller, om ej alla

rarna ense, give rätten sitt beslut i barnen böra stå under den enes vård-

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

överensstämmelse med vad de öns- nad, hur de skola fördelas mellan för-

ka, såframt det ej är uppenbart stri- äldrarna. Äro föräldrarna ense, skall dande mot barnens bästa; dsämjas de rätten besluta i överensstämmelse ej, bestämme rätten efter vad med med vad de önska, om det ej är

hänsyn till barnens bästa finnes skä- uppenbart stridande mot barnens

ligt. Finnes med hänsyn till barnens bästa. I annat fall beslutar rätten efter bästa uppenbart, att ingendera av vad som finnes skäligt med hänsyn föräldrarna bör utöva vårdnaden, till barnens bästa. Finnes med hänskall denna anförtros åt särskilt för- syn till barnens bästa uppenbart att

ordnad förmyndare. ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt

särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till iäktenskapsskillnad Dömes till äktenskapsskillnad

mellan föräldrarna, meddele rätten mellan föräldrarna, skall rätten tillika

tillika förordnande angående vårdna- förordna angående vårdnaden om den om barnen; och skall därvid vad barnen. Härvid äger första stycket i första stycket är stradeat äga mot- motsvarande tillämpning. Äro försvarande tillämpning. äldrarna ense om att vårdnaden skall

tillkomma dem gemensamt, skall dock

rätten besluta i överensstämmelse där-

med, om det ej är uppenbart stridande

mot barnens bästa. |

Dör en av föräldrarna, tillkommer Står barn under vårdnad av endast vårdnaden den andre. Aro bägge för- den ene av föräldrarna, skall rätten på äldrarna döda, utövas vårdnaden av ansökan av den andre överföra Jörmyndaren. vårdnaden till honom, om det finnes

skäligt med hänsvn till barnets bästa.

Aro föräldrarna ense att vårdnaden

skall överföras till den andre eller att

vårdnaden skall tillkomma dem 2ge-

mensamt, skall rätten på ansökan be-

sluta i överensstämmelse därmed, om

det ej är uppenbart stridande mot bar-

nets bästa.

Har vårdnaden enligt 7 § tillerkänts Står barn under vårdnad av bägge den ene av föräldrarna. och inträffar föräldrarna och gör siv en av dem skyli fråga om honom fall, varom i 6§ dig till grovt missbruk eller grov försägs, eller dör han, törordne rätten summelse vid vårdnadens utövande el-

den andre utt utöva vårdnaden, såvida ler innebär hans deltagande i vårdna-

ej denna med hänsyn till barnets bästa den eljest fara för barnets utveckling.

Nuvarande Ivydelse Föreslagen lydelse finnes böra anförtros åt särskilt för- skall rätten på anmälan av barnaordnad förmyndare. vårdsnämnd förordna att vårdnaden skall tillkomma endast den andre, om det ej är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Står barn under vårdnad av endast

den ene av föräldrarna och inträffar ifråga om honom sådan omständighet som avses I första stycket, skall rätten

på anmälan av barnavårdsnämnd för-

ordna den andre att utöva vårdnaden, om det ej är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmynda-

re.

108 Fader eller moder, som är skild från Står barn under vårdnad av bägge vårdnaden, må ej betagas tillfälle till föräldrarna och dör en av dem, tillumgänge med barnet, med mindre kommer vårdnaden den andre. särskilda omständigheter föranleda därtill. Nöjes han ej med vad som härom bestämmes av den som har vårdnaden, skilje rätten dem emellan. Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna och dör han, skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av bärnavårdsnämnd förordna den andre att utöva vårdnaden, om det ej är uppenbart med hänsva till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare. Äro bägge föräldrarna döda. utövas vårdnaden av förmyndaren.

118 Fader eller moder som är skild från vårdnaden får ej betagas tillfälle till

umgänge med barnet, med mindre

särskilda omständigheter föranleda det. Nöjes han ej med vad som härom

Nuvarande IWdelse Föreslagen Iydelse

bestämmes av den som har vårdna-

den, skall rätten besluta i frågan.

12 §

Barn utom äktenskap står under Fråga rörande vårdnad om barn moderns vårdnad till dess det fvltt upptages av rätten i den ort där vård- : aderton år eller ingått äktenskap. På nadshavare har sitt hemvist. Vad mt ansökan av fadern skall dock rätten sagts utgör dock ej hinder att upptaga överföra vårdnaden till honom, om det fråga om vårdnad i samband med äkfinnes skäligt med hänsyn till barnets tenskapsmål. bästa. Åro föräldrarna ense, att vårdnaden skall överföras till fadern, skall rätten på anmälan besluta i enlighet därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Inträffar i fråga om den av föräld- Finns ej behörig domstol enligt vad raäarna som har vårdnaden om barnet som sägs i första stycket, upptages sådant fall som avses i 6. $ eller dör vårdnadsfrågan av Stockholms tingshan, skall rätten på ansökan av den rätt. andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd för- | ordna den andre att utöva vårdnaden, såvida "ej denna med hänsyn till barnets bästa. finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Vad i 2-4 och 10 §§ stadgas med avseende på vårdnad om barn i äktenskap skall äga motsvarande tilllämpning beträffande barn utom äktenskap.

Utan hinder av vad rätten beslutit I mål eller ärende angdende vård-

i fråga som avses i detta kapitel äse nad om barn kan rätten för tiden intill rätten annorlunda förordna därom, dess laga kraft ägande dom eller beslut när väsentligt ändrade förhållanden föreligger förordna om vårdnaden påkalla det. efter vad som finnes skälivt.

Förordnande enligt första stycket

kan på yrkande meddelas utan huvud-

förhandling. Innan förordnande med-

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse delas, skall motparten beredas tillfälle att vira sig över vrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten när målet eller ärendet avgöres. om dtvärden skall bestd.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga krafi ägande dom men kan när som helst

återkallas av rätten.

I mål eller ärende angdende vårdnad om barn gälla i fråga om rättegångskostnad andra och tredie stvckena i stället för [8 kap. 1-7 ww rättegångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Part kan dock förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om han har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreligga.

Skall part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rättegdneskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på sätt som avses i IS kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden eller det därav. kan han förpliktas ätt jämte parten ersätta kostnaden. Rätten kan besluta härom även utan yrkande.

Första-tredje styckena äva motsvarande tillämpning. vid måleis. eller öärenders handläggning i hösre rätt.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

7 kap.

23 §

I kostnaden för barnets underhåll I kostnaden för barnets underhåll

tage envar av föräldrarna del efter skall var och en av föräldrarna taga sin förmåga. del efter sin förmåga.

naden om barn I bestående äktenskap vifta med varandra men tillkommer

endast den ene av föräldrarna och vårdnaden om barnet endast den ene

leva de ej efter domstols beslut eller av dem och leva de ej åtskilda, gäller

eljest på grund av söndring åtskilda, dock 5 kap. giftermålsbalken. gälle dock vad i 5 kap. giftermålsbalken stadgas.

Det åligger barnavårdsnämnd, Det åligger barnavårdsnämnd, som enligt 3 Aap. 4 § skall sörja för som enligt 2 kap. I skall sörja för att faderskapet till barn iom äkten- att faderskapet till barn fastställes, skap fastställes, att tillse att barnet att tillse att barnet tillförsäkras un-

tillförsäkras underhåll. derhåll.

Har make under sin vårdnad barn Har make under sin vårdnad barn i tidigare gifte eller utom äktenskap. som ej är även andra makens barn, vare andra maken jämte honom är andra maken jämte honom skyl-

skyldig att efter sin förmåga bidraga dig att efter sin förmåga bidraga till

till barnets underhåll, så länge äk- barnets underhåll, så länge äktenskatenskapet består, pet består.

Vad nu sauts medför ej ändring i den underhållsskyldighet som må åligga den andre av barnets föräldrar.

Avtal angående fullgörande för Avtal angående fullgörande för

framtiden av underhållsskyldighet framtiden av underhållsskyldighet som ovan sägs urgöre ej hinder för som ovan sägs utgör ej hinder för den den underhåltsberättigade att göra underhållsberättigade utt göra gäl-

gällande rätt till högre underhållsbi- lande rätt till högre underhållsbidrag. drag. |

Gäller avtalet underhåll enligt I $ Giller avtalet underhåll enligt IS

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse till barn um äktenskap, vare det vill barn vars föräldrar värken vid dess dock bindande för den underhållsbe- födelse voro eller därefter ha varit gifta rättigade, om avtalet slutits genom med varandra, är det dock bindande

skriftlig, av två personer bevittnad för den underhållsberättigade, om

handling och godkänts av barna- avtalet slutits genom skriftlig, av två

vårdsnämnden. Har modern vårdna- personer bevittnad handling och

den om barnet, äge hon sluta avtal godkänts av barnavårdsnämnden. som nu sagts, ändå att hon ej uppnått Vårdnadshavare får sluta avtal som myndig ålder. Innefattar avtalet åta- nu har angetts, även om vårdnadsgande att till barnets underhåll u- havaren ej har uppnått myndig ålder. giva visst belopp en gång för alla, Innefattar avtalet åtagande att till skall beloppet betalas till barnavårds- barnets underhåll wrge visst belopp nämnden, och varde med beloppet en gång för alla, skall beloppet beså förfaret som i 4 kap. 6 § sägs med talas till barnavårdsnämnden, och avseende & där nämnt engångsbe- skall med beloppet så förfaras som

lopp. i 4 kap. 6 5 sägs med avseende på

där nämnt engångsbelopp.

Avtal angående underhållsbidrag Avtal angående underhållsbidrag till barn md slutas jämväl före barnets till barn Aan slutas även före barnets

födelse. födelse.

10 N

Fader till barn utom äktenskap vare Talan om underhåll till barn skyldig, att efter vad med hänsyn till upptages av rätten i den ort där svahans och moderns villkor må anses randen har sitt hemvist. Sådan fråga skäligt, bidraga till hennes underhåll kan väckas även i samband med mål under sex veckor före och sex veckor rörande fastställande av faderskapet efter nedkomsten. Vid beräknande av till barn. detta underhållsbidrag skall hänsyn Första stycket utgör ej hinder att tagas jämväl ull de särskilda kostnader upptaga fråga om underhåll i samband söm orsakas av förlossningen. Medför med äktenskapsmål. havandeskap eller amning eller annan Finns ej behörig domstol entiet vad vård om barnet avsevärt hinder i mo- som sägs I första eller andra stycket. derns förvärvsverksamhet. eller ådra- upptages målet av Stockholms tingsger hon sig sjukdom genom havande- rätt. skapet eller nedkomsten, må fadern Har rätten att avgöra vilken av flera kunna förpliktas an bidraga till hennes män som är fader till barnet, får talan underhåll under längre tid än nu sagts. om underkhållsbidrag ej prövas slutligt dock högst under fyra månader före innan faderskapsfrågan har avgjorts och nio månader efter nedkomsten. genom dom som vunnit laga kraft.

Dör fadern. äge modern rätt att av

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse behållningen i boet, innan arvs- och testamentslotter utgd, erhålla det belopp som erfordras ull fullgörande av underhållsskyldigheten emot henne för tiden efter dödsfallet.

Vad i första och andra styckena sägs om fadern skall, där barnet födes dött eller havandeskapet avbrutits, i den mån det finnes skäliat gälla den som haft samlag med modern å tid då barnet kan vara avlat, om det ej framstår såsom osannolikt att han är barnets

fader. |

Vadi7s första stycket, andra stycket första punkten samt tredje stycket ävensom & $ är stadgat om avtat eller dom rörande underhåll till barn utom äktenskap skall äga motsvarande tilllämpning med avseende å underhåll, som enligt vad i förevarande paragraf sägs tillkommer modern.

I mål om underhåll tull barn får

vårdnadshavare föra talan för barnet.

även om vårdnadshavaren ej har upp-

nätt myndig ålder. Är särskild förmyn-

dare förordnad för barnet, har han

samma rätt att föra talan för barnet.

Även barnavårdsnämnd som enligt 2 §

tredie stycket skall ullse att barnet till-

försäkras underhåll får föra sådan ta-

lan. Var och en som kan föra talan för

barnet skall beredas tillfälle att yttra sig

i målet. Underhållsbidras får bestämmas till

olika belopp för särskilda delar av iun-

derhållstiden.

Underhåll. till barn får ej mot den

underhållsskyldiges bestridande be-

stämmeas för tid efier det barnet fvilt

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

aderton år, innan det kan tillförlitligen bedömas huruvida underhållsskyldighet föreligger därefier.

I målom underhåll ull barn kan rätten för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna om underhållet efter vad som finnes skäligt. Skyldighet att utge bidrag får dock ej dlägvas någon, om icke sannolika skäl Jöreligga att han är bidracsskvidig. Har

frdga om underhåll väckts i samband

med mål om fastställande av faderskap till barn, får förordnande som nu nämnts ej meddelas, om flera män äro

instämda i målet. |

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats. prövar rätten när målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

Har någon genom skrifilig. av två personer bevittnad handling åtagit sig att ill barn för vilket faderskapet skall fastställas utve underhållsbidrag för tid intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger. gäller i fråga om verkställighet på grund av handlingen vad som är föreskrivet om verkställighet på erund av förbindelse att utge underhåll enligt denna balk.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse Beträffande åtagande enliut första stycket skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som i lag eller annan för-

fattning är föreskrivet för fall då rätten

enligt 12 § har meddelat förordnande om underhållsbidrag till barn. Om rätt att i vissa fall få ersättning av allmänna medel för utgivna underhållsbidrag finnas särskilda bestämmelser.

Har viss man enligt I kap. IX ansetts som barns fader och fastställes att annan man är fader till barnet, har den förstnämnde endast om särskilda skäl föreligga rätt till ersättning av den andre för kostnader som han har haft för barnets försörjning.

10 kap.

9xs $

Ansökan att någon skall förklaras omyndie skall, då fråga är om den som har uppnått myndig ålder, upptagas av rätten i den ort där den som avses med ansökningen har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu har sagts, upptages målet av Stockholms tingsrätt. Avser ansökningen att underårig skall förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder. hör målet till den rätt där förmonderskapet är inskrivet eller. om inskrivning icke ägt rum, till den rätt där inskrivning skall "ske. Ansökan om hävande av omvyndighetsförklaring upptages av den rätt där

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse Jörmynderskapet för den omvyndige är inskrivet.

10¶Ansökan om omyndighetsförklaring får göras, förutom av den som ansökningen gäller, av hans make och närmaste fränder så ock av överförmyndaren samt, i fall som avses i 25, av Jförmyndaren.

Hävande av omyndighetsförklaring får sökas av den omvadige själv, hans förmyndare eller överförmyndaren.

Har ansökan om omvndighetsförklaring gjorts av den, vars försättande i omvadighet det är fråga om, eller har denne medgivit att omvndighetsförklaring meddelas, får rätten utan huvudförhandling omedelbart företaga målet till avgörande.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggande för den, vars försättande i omyndighet det är fråga om. att svara i målet. Angdende sådant föreläggande gäller vad som är föreskrivet om stämning.

Om den, vars försättande i omyndighet det är fråga om, uppenbarligen ej förstår vad saken gäller eller skulle lida allvarlig skada av att få del av ansökningen om - omyndighetsförklaring, skall rätten förordna god man varom sägs i 18 kap. att i målet företräda honom och bevaka hans rätt. I fråga om ersättning till sådan god man äga bestämmelserna i 13 § andra stvcket om ersättning till biträde motsvarande tilllämpning.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

Ansökan av den som försatts i omvyndighet att bli förklarad myndig får. om den finnes uppenbart ogrundad, avslås omedelbart utan huvudförhandling. Har ansökan om hävande av omyndighetsförklaring gjorts eller till-

styrkts av såväl förmyndaren som över-

förmyndaren, får målet också företagas till avzörande omedelbart utan huvudförhandling, om förmyndarens eller överförmyndarens inställelse ej finnes vara behövlig för målets utredning.

I annat fall än som avses i första stvcket skall rätten utfärda föreläggande för den som ansökningen gäller, förmyndaren och överförmyndaren att

svara i målet, allt i den mån de ej ha gjort eller tillstyrkt ansökningen. Angående sådant föreläggande gäller vad som är föreskrivet om stämning.

13¶Har ansökan gjorts att någon skall förklaras omvndig och föreligger ej fall som avses i 11 § tredje stvcket, skall rätten förordna biträde att bevaka hans rätt i målet, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras. Begär den som försatts i omyndighet att förklaras åter myndig, skall rättegångsbiträde också förordnas. om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras.

Den som förordnats till rättegångsbiträde har efter rättens prövning rätt till skälig ersättning av allmänna medet för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen skall stanna på statsverket, såvida ej motparten till den, för vilken rättegångsbiträde förordnats, finnes böra åläggas att gottgöra statsverket kostnaden.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

Kan dom i mål om omvndighetsförklaring ej ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den vars försättande i omyndighet det är fråga om eller för hans egendom, förordna att han skall vara omyndig för tiden intill dess målet avgöres av rätten. Förordnande som nu nämnts får meddelas utan huvudförhandling.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall, om det kan ske utan märklig tidsutdräkt, den vars försättande i omyndighet det är fråga

om beredas tillfälle at yttra sig. För-

ordnandet kan när som helst återkallas av rätten.

Rätten får ej förklara någon omyndig eller förklara någon åter myndig

utan att läkarintyg angående hans sin-

nestillstånd har företetts. Närmare bestämmelser om sådant intyg meddelas av regeringen.

Har den som förklarats omyndig blivit förklarad åter myndig. får talan mot domen fullföljas av var och en som enligt 10 § är behörig att föra talan om hans försättande i omyndighet. så ock

av förmvndaren.

178 Dom varigenom någon förklarats omyndig samt förordnande som avses i

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse 148 skall ofördröjligen genom rättens

försorg kungöras i Post- och Inrikes

Tidningar. Har dom. varigenom någon förklarats omyndig, blivit ändrad i högre rätt genom dom som vunnit laga kraft, eller har den som förklarats omyndig förklarats åter myndig genom laga kraft ägande dom, eller har förordnande som avses i 14 § återkallats eller i högre rätt upphävts, skall kungörelse därom ske enligt första stycket.

1) kap.

För underårigt barn i äktenskap För barn som står under vårdnad

vare föräldrarna förmyndare. Dör en av bägge föräldrarna äro föräldrarna av föräldrarna, eller kan någon av förmyndare. Dör en av föräldrarna

dem enligt 4 § icke vara förmyndare, eller kan någon av dem enligt 4§

eller varder någon av dem entledigad icke vara förmyndare, eller blir nå-

från förmynderskapet, rare den and- gon av dem entledigad från förmyn-

re barnets förmyndare. derskapet, är den andre barnets för-

myndare. Dömes till äktenskapsskillnad mel- För barn som står under vårdnad lan föräldrarna, vare den barnets för- av endast den ene av sina föräldrar myndare, som skall hava vårdnaden är denne ensam förmyndare. om det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna, vare han ock Jörmyndare.

Ped För underårigt barn utom äktenskap Ingår underåriet barn äktenskap, vare modern förmyndare. Har vård- skall den som vid äktenskapets ingdennaden om barnet tillagts fadern, vare de var förmyndare för barnet alltjämt han dess förmyndare. vara barnets förmyndare.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fråga om förordnande av förmyndare för underårig upptages av den rätt där förmynderskapet är inskrivet eller, om inskrivning av Jörmvynderskapet icke ägt rum, av den rätt där inskrivning skall ske.

Då någon som uppnått myndig ålder

Jörklaras omyndig, skall förmyndare förordnas av den rätt där ansökningen om omvndighetstförklaring gjordes. Erfordras nv förmyndare. skall sådan förordnas av den rätt där förmynderskapet är inskrivet.

Fråga om entledigande av förmyndare upptages av den rätt där förmynderskapet är inskrivet eller skall inskrivas.

13¶I ärende om förordnande av för-

myndare skall rätten bereda överför-

myndaren tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget.

Ingen lår förordnas till förmvndare eller entledigas från sådan befattning utan att ha fån tillfälle att vira sig i ärendet.

15¶Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordnande av förmyndare, får rätten, om omedelbar vård erfordras om den omyndiges angelägenheter, förordna förmyndare för tiden

Nuvarande lydelse Föreslagen lIvdelse intill dess ärendet avgöres av rätten.

Har i mål om omyndighetsförklaring rätten meddelat beslut enligt 10 kap. l4§ om att den, vars försättande i omvadighet det är fråga om, skall vara omvnadig för tiden intill dess målet avgöres, skall rätten i där angiven ordning förordna förmyndare för honom för nämndea tid.

Uppkommer fråga om förmyndares

entledigande av orsak som anges i 9 X och kan slutligt beslut ej ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den omyndiges rätt och bästa. förordna om förmyndarens skiljände från utövningen av förmynderskapet för tiden intill dess ärendet avgöres av rätten.

Innan beslut fattas om förmyndarens skiljande från utövningen av för-

mynderskapet. skall, om det kan ske

utan märklig tidsutdräkt, förmyndaren beredas tillfälle att vira sig.

Ansökan om förmvendares förordnande eller entledigande får göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare. av den omyndiae själv, om han [vllt sexton år, samt av hans make och närmaste ränder. Förmyndare, som gjort sig skyldig till försunmelse i

vårdnaden om underårig, får entledigås även på ansökan av barnavårdsnämnd. Fråga som avses i denna pa-

ragraf skall rätten också taga upp självmant, när anledning förekommer därtill.

I ärende som avses i första stycket

3 Riksdagen 1976. 1 samt. Nr 170

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lIvdelse

skall rätten, när det rör omyndig som

tvllt sexton år, bereda denne tillfälle att

Vvitra sig, om det kan ske.

Moträttens beslut i ärende som avses

i första stycket får talan föras, förutom

av den som beslutet särskilt rör, av var

och en som har rätt att göra ansökan.

12 kap.

Förmynderskap för underårig skall inskrivas, då

1. särskild förmyndare förordnas för den underårige,

2. den underårige annorledes än genom upptagande av lån har förvärvat

cgendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning och som till sitt

värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. rätten av annan särskild anledning finner att inskrivning bör ske.

Inskrivningen skall ske hos rätten Inskrivningen skall ske hos rätten i den ort, där den som utövar för- i den ort, där den som utövar förmynderskapet har hemvist inom ri- mynderskapét har hemvist inom riket eller, om inskrivningen föranle- ket eller, om inskrivningen föranledes av att fader eller moder som en- des av att fader eller moder som en-

sam utövat förmynderskapet avlidit, sam utövat förmynderskapet avlidit, där denrie senast haft sådant hem- där denne senast haft sådant hemvist. Hava föräldrar till barn i äkten- vist. Uröva föräldrar förmynderskaskap. som utöva förmynderskapet gce- pet gemensamt och ha de skilda mensamt, skilda hemvist, skall in- hemvist. skall inskrivningen ske där skrivningen ske där fadern har hem- fadern har hemvist eller, om den förvist eller. om den föranledes av fråga anledes av fråga om moderns ent-

om moderns entledigande från för- ledigande från förmynderskapet, där

mynderskapet, där hon har hemvist. hon har hemvist. Finns ej domstol Finnes ej domstol som efter vad ovan som enfier vad nu har sagts är behörig stadgas är behörig att verkställa in- att verkställa inskrivningen, skall skrivningen, skall denna ske vid denna ske vid Stockholms tingsrätt.

Stockholms tingsrätt.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

15 kap.

73 §

Penningar eller värdepapper, som av förmyndaren innehavas för den

omyndiges räkning, skola av honom så förvaras, alt de ej sammanblandas

med penningar eller värdepapper, som tillhöra förmyndaren själv eller eljest innehavas av honom.

Har den omyndige aktier eller Har den omyndige aktier eller andra därmed jämförliga värdepap- andra därmed jämförliga värdepapper, över vilka enligt lag bok eller per, över vilka enligt lag bok eller förteckning föres, skall förmyndaren förteckning föres, skall förmyndaren

tillse, att den omyndige, så snart ske tillse, att den omyndige, så snart ske kan, där upptages som ägare. I fråga kan, där upptages som ägare. I fråga

om aktier i aktiebolag, på vilket la- om aktier i avstämningsbolag eller så-

gen (1970:596) om förenklad aktie- dant bolag på vilket lagen (1970:596)

hantering är tillämplig, skall förmyn- om förenklad aktiechantering är tilldaren därjämte göra anmälan till för- lämplig skall förmyndaren därjämte teckning enligt 12 5 nämnda lag. göra anmälan till förteckning enligt

3 kap. 12§ aktiebolagslagen (1975:

1385) respektive 12§ lagen om för-

enklad aktiehantering.

Andra stycket äger ej tillimpning Andra stycket äger ej tillämpning i fråga om aktier som har förvaltar- i fråga om aktier som har förvaltarregistrerats enligt 16 X första stycket registrerats enligt 3 kap. 10§ andra lagen om förenklad aktiehantering. stycket första punkten aktiebolagslagen

eller 16 § första stycket lagen om för-

enklad aktiehantering.

kap.

Fråga om förordnande eller entledi-

gande av god man som avses i I eller

2 § upptages av den rätt där för-

mvynderskapet för den omvndige är in-

skrivet eller skall inskrivas. Skall för-

mynderskapet ej vara inskrivet, avgö-

res frågan om behörig domstol med

motsvarande tillämpning av 12 kap.

IN andra stycket.

Uppkommer vid utredning av döds-

bo fråga om förordnande av god man

enligt 4 §. hör ärendet till den rätt var-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

under boet Iyder. Skall god man eljest förordnas enligt nämnda lagrum eller enligt 3 VN. ankommer det på rätten i den ort där den för vilken god man förordnas har egendom eller eljest behov av god man har yppat sig. Erfordras ny vod man eller uppstår fråga om entledivande av god man, upptages ärendet av den rätt där godmanskapet är inskrivet.

Bestämmelserna i 11 kap. 14-17 §§ om förmyndare gälla i tillämpliga delar i fråga om god man. Härvid skola bestämmelserna i Il kap. 17§ om omvadig, hans make och närmaste fränder, då fråga är om godmanskap som avses i 3 eller 4 §, gälla den, för vilken god man förordnats, samt dennes make och närmaste fränder. Då fråga är om godmanskap för omvndia, hur även förmyndaren sådan behörighet som anges i Il kap. 17 4. ITfall som avses i 2 § första stvcket får dock förmyndaren ej föra talan mot rättens beslut.

20 kap.

Vissa bestämmelser om rätte- Vissa gemensamma bestämmel-

gången ser om rättegången Mål och ärenden rörande äktenskaplig börd, adoption, vårdnad och under-

håll . rs

Talan angående äktenskaplig börd I mål om faderskap, vårdnad, um-

må väckas vid rätten iden ort. där bar- — gängesrätt, underhåll och omvyndig-

net har sitt hemvist, eller, om det av- —— hetstörklaring eller dess hävande äga

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

lidit, vid den rätt som har att upptaga 15 kap. 29, 30 och 30 a §§ giftermålstvist om arv efter barnet. balken motsvarande tillämpning.

Pod

Är part i mål som avses i Il $N under- Vistas den, mot vilken talan enligt årig, äge förmyndaren eller god man. denna balk riktas. på okänd ort, skall där sådan enligt 18 kap. skall förord- huns rätt i saken hevakas av god man nas, föra talan för honom. enligt 18 kap. Detsamma gäller, om Modern skall höras i målet, om det han vistas på känd ort utom riket men kan ske. stämningen eller andra handlingar i målet ej kunna delges honom eller han underlåter ätt ställa ombud för sit och särskilda skäl föreligga att förordna god man. Gode mannen skall samråda med part för vilken han har förordnats, i den man det kan ske. I fråga om ersänning till god man som avses I första stycket gäller vad som föreskrives i IQ kap. 13 § om ersättning åt rättesdångsbiträde. Rättegångsbalkens — bestämmelser om hämtning av part äga motsvarande tillämpning på den som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall höras i mål eller ärende som avses i denna balk. Då tråva är om omyndigherstörklaring, bör iakttagas att förordnande om skyldighet ätt inställa sig personligen ej s2es heträffande den som avses med ansökningen, om inställelsen skulle kunna medföra men eller fara för ho- HOMm.

3§

Ansökan om annan rättens dtgärd med avseende på förmynderskap än förmyndares förordnande eller entle-

digande får. såvida tråga ej är om

Nuvarande lydelse Föreslagen lIvdelse

ärende enliut 9 kap. 2 as. göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv, om han Hllt sexton år. samt av hans make och närmaste fränder. Fråga som avses i

denna paragraf'skall rätten också taga

upp självmant, när anledning förekommer därtill.

F ärende som avses i första stycket skall rätten. när det rör omyndig som Jillt sexton år. bereda denne tillfälle att vittra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses I första stycket får talan föras, förutom av den som beslutet särskilt rör. av var och en som har rätt att söra ansökuan.

Mot beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra visst dliggande. får talan föras endast i samband med klagan över rättens beslut om utdömande av vitet.

Överförmyndarens tillstånd till åt-

gärd beträffande omyndiss exendom får sökas endast av förmyndaren. Mot överförmyndarens beslut i sådant ärende och mot överförmyndarens förordnande, att förbehåll enligt IN kap. 94 andra stvcket ej skall gälla. får talan föras endast av förmyndaren samt, såvida ärendet angår omhändertagande av exendom., varöver den omyndige råder, eller återkallelse av förmyndarens eller överförmyendarens tillstånd

för omyndig att driva näring, av den

omyndige själv, om han fyllt sexton år. ” Mot överförmyndarens beslut i tall som avses i [13 kap. S$ tredje stycket får talan ej föras.

Nuvarande tydelse Föreslagen lvdelse

5§

Laga domstot i ärende om antagan- Bestämmelserna i 3 och 4X$ om de av adoptivbarn vare rätten iden ort, förmyndare och förmynderskap gälla i där adoptanten har sitt hemvist. tillämpliga delar beträffande god man

och godmanskap. Härvid skola be-

stämmelserna om omyndig, hans

make och närmaste fränder, då fråga

är om godmanskap som avses i I8 kap.

3 eller 4 §. gälla den, för vilken god

man förordnats, samt dennes make

och närmaste fränder. Då fråga är om

godmanskap för omyndig, har i ärende

som avses i 3. $ även förmvndaren så-

dan behörighet som anges där.

I ärende om antagande av adoptiv- Talan mot överförmyndarens beslut barn skall rätten inhämta upplysningar i ärende enligt denna balk föres skriftom barnet och sökanden ävensom hu- ligen hos rätten inom två veckor från ruvida vederlag eller bidrag till barnets den dag klaganden fick det av beslutet. underhåll är givet eller utfäst. Har barnet ej fullt aderton år. skall vttrände inhämtas från barnaävårdsnämnden i den kommun där sökanden är kyrkobokförd och från bärnavårdsnämnden iden kommun där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen ej erfordras, varde ändock hörd, där det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts i stället välla adoptanten eller, om make adopterat andra makens barn, envar av makarna. Finnes särskild förmyndare, vars samtecke ej erfordras, skall ock han höras.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I mål eller ärende, där överförmyndaren fört talan, får rätten, när skäl föreligga, vid målets eller ärendets avsgöräande tillerkänna överförmyndaren ersättning av allmänna medet för det

arbete han nedlagt på målets eller

ärendets utförande samt för nödiga utgifter. Rätten prövar också huruvida ersättningen skall dtergäldas av över- Jörmyndarens motpart eller stanna på statsverket.

Överförmyndaren får anlita ombud i mål eller ärende där han för talan.

Mot rättens beslut i ärende om an- Beslut eller dom. som i mål om tagande av adoptivbarn må talan fill- omvadighetsförklaring eller i ärende följas av sökanden eller den som skall om förmynderskap eller godmanskap höras i ärendet. enligt denna balk meddelas av överförmyndaren eller rätten, länder till efterrättelse utan hinder av att talan föres däremot. Vad som nu har sagts gäller ej rättens avgörande, varigenom avtal om sammanlernad i oskiftat bo häves eller förmyndare eller god man dömes ull utgivande av försuttetr vite.

Kod

I fråga om mål eller ärende. där Fråga rörande vårdnaden om barn upptages av rätten i den ort. där den harnavårdsnämnd eller överförmyndare har rätt att föra talan. skall 208 som har vårdnaden om barnet har sitt hemvist. lagen (1946:804) om införande av nya Talan angående underhåll till barn rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

upptages av rätten i den ort, där sva- Första stycket gäller ej mål om fastranden har sitt hemvist. Sådan fråga ställande av faderskap eller underhåll kan väckas även i samband med mål till barn. rörande faderskapet till barn utom äktenskap. Angdende talan om underhall enliet 7 kap. 10X dt modern till harn utom äktenskap skall vad angdende talan om underhåll till barnet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vad i första och andra styckena stadeas utgör ej hinder att upptaga träågu som där avses i samband med äktenskapsmåll.

10 N

I mal eller ärende som angår vård- I mål eller ärende som avses i denna naden äge rätten att för tiden intill dess halk kan rätten. när det tinnes lämplaga kraft ävande dom eller beslut fö- ligt, förordna att förhandling skall ske religger förordna därom efter vad som inom stängda dörrar. finnes skäliut.

Förordnande, varom I första stycket sägs. må på yrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall tillfälle an vittra sig över yrkandet heredas motparten. Har förordnande meddelats, pröve rätten när målet eller ärendet avgöres. om atvärden skall bestå.

Förordnande, xarom ovan sats, gånge i verkställivhet lika med laga kraft ägande dom men kän när som helst av rätten återkallas.

I mål om underhåll till barn får mo- Mot beslut som underrätt har meddern. om hon har vårdnaden om bar- delat under rättexangen i fråga, som net. föra talan för barnet, även om hon avses i 6 kap. 138, 7 kap. 128. 10 ej uppnått myndig ålder. Är särskild kap. 148, II kap. 15 eller 16 § eller IS förmyndare för barnet förordnad, har kap. 134, skall talan föras särskilt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

han samma rätt att föra talan för barnet. Fjäll som avses i 7 kap. 2§ tredie

stycket får även harnavårdsnämnden

föra sådan talan. Vär och en som kan föra talan för barnet skall få tillfälle att

yttra sig i målet.

Underhållsbidrag må bestämmas till olika belopp för särskilda delar av underhållstiden.

Underhåll till barn må ej mot den

underhållsskyldiges bestridande bestämmas för tid efter det barnet fvt aderton år. innän det kan tillförlitligen bedömas, huruvida underhållsskyldighet föreligger därefter.

12 §

I mål angående underhåll äge rätten Mot hovrättens beslut i fråga som att för tiden intill dess laga kraft ägan- avses i LIN fär talan ej föras. Detsamde dom eller beslut föreligger förordna ma gäller ärende som först har handdärom efter vad som finnes skäliat. lavis av överförmyndaren.

Skyldighet att utgiva bidrag md dock ej

udlägsas någon, med mindre sannolika Skäl föreligga att han är bidragsskvtdig.

I fråga om förordnande som här avses skall vad i 10.8 andra och tredje styckena stadgas ära motsvarande tilllämpninsg.

21 kap.

12 §

Beslut enligt detta kapitel som ej Länsrätten kan förordna att beslut

avser utdömande av vite eller ersätt- enligt detta kapitel som ej avser ut-

ning för parts kostnad länder ome- dömande av vite eller ersättning för delbart vill efterrättelse, om ej annat parts kostnad skall lända vill omedelförordnas. bar efterrättelse.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977, då lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skall upphöra att gälla.

2. Talan som avses i 3 kap. I 3 får icke väckas, om rätten till motsvarande

talan på grund av äldre bestämmelser har gått förlorad före ikraftträdandet

av denna lag.

3. Har arvinge till man som enligt äldre bestämmelser skall anses som fader till visst barn väckt talan angående barnets äktenskapliga börd och

är målet anhängigt vid ikraftträdandet av denna lag, skall talan slutligt prövas utan hinder av att motsvarande rätt att föra talan ej föreligger enligt de nya bestämmelserna. I fråga om förutsättningarna för bifall till talan gäller 1 kap. 2§ första stycket i dess nya lydelse.

4. I fråga om barn som har fötts före utgången av år 1969 gäller beträffande

barnavårdsnämndens skyldighet att sörja för att faderskapet fastställes vad som före utgången av år 1969 var föreskrivet om barnavårdsmans skyldighet i sådant avseende. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6 3 andra stycket äger

dock tillämpning även i sådant fall.

5. I mål om fastställande av faderskap till barn kan talan om barnets egenskap av trolovningsbarn enligt äldre rätt upptagas ull prövning, om barnet är fött före utgången av år 1969 eller den uppgivne fadern har avlidit dessförinnan.

6. Bestämmelserna i 7 kap. 105 i dess äldre lydelse om skyldighet för fader till barn utom äktenskap att bidraga till underhåll av barnets moder

äger fortfarande tillämpning, om barnet har fötts före ikraftträdandet av denna lag.

7. Har någon, före ikraftträdandet av denna lag, enligt 205 lagen

(1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skrift-

ligen åtagit sig att utge underhållsbidrag till moder till barn utom äktenskap. gäller äldre bestämmelser i fråga om verkställighet på grund av handlingen. I övrigt gäller i fråga om sådant åtagande i tillämpliga delar vad som i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten enligt 7 kap. 123 föräldrabalken i dess nya lydelse har meddelat förordnande om underhållsbidrag till barn.

2 Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse

” 7 kap.

45 Skiljer någon obehörigen barn under femton år från den som har vårdnaden, dömes. om det ej är brott mot frihet, för exenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma skall gälla. om make Detsamma skall gälla, om fäder elutan beaktansvärt skäl egenmäktigt ler moder utan beaktansvärt skäl bortför barn under femton år, som egenmäktigt bortför barn under fem-

står under båda makarnas vårdnad, ton år. som står under båda föräld-

eller om make eller annan. som skall rarnas vårdnad, eller om den som hava vårdnaden, obehörigen bemäk- skall hava vårdnaden obehörigen betigar sig barnet och därigenom själv mäktigar sig barnet och dirigenom tager sig rätt. själv tager sig rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

3¶Förslag till Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. D)

Härigenom föreskrives att 54 ax utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

S4a vu!

På grund av skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse får utmätning

äga rum för bidrag, som någon enligt förbindelsen skolat utgiva ull fullgörande av underhållsskyldighet jämlikt giftermåls- eller föräldrabalken eller skolat erlägga till barnavårdsnämnd såsom ersättning för barns vård jämlikt ISenaste lydelse 1968:623.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse barnavårdslagen. Beträffande underhållsbidrag till make skall dock vad nu sagts ej äga Uullämpning, med mindre makarna under den vd bidraget avser levde och alltjämt leva åtskilda på grund av söndring eller efter hemskillnad.

Har bidrag som avses i I mom. Har bidrag som avses i I mom. förfallit till betalning tidigare än tre förfallit vill betalning uidigare än tre år innan ansökan gjordes, får utmät- år innan ansökan gjordes, får utmätning på grund av förbindelsen cj ske, ning på grund av förbindelsen ej ske,

om gäldenären påstår att bidraget om gäldenären påstår att bidraget

guldits och invändningen ej kan guldits och invändningen cj kan med hänsyn tll omständigheterna i med hänsyn till omständigheterna i övrigt lämnas utan avseende. Vid övrigt lämnas utan avseende. tillämpning av vad nu sagts skall bidrag, varom sägs i 7 kap. 104 föräldrabalken, icke anses förfallet till betalning innan det blivit genom förbindelsen till beloppet bestämt.

Är talan om förbindelsen anhängig vid domstol, äger denna förordna,

att utmätning på grund av förbindelsen tills vidare ej får äga rum. Den som vill erhålla utmätning skall ingiva förbindelsen i huvudskrifi

till utmiätningsmannen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. I fråga om sådant underhållsbidrag som avses i 7 kap. 10 § föräldrabalken i dess intill den 1 januari 1977 gällande lydelse äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom föreskrives att 2 och 8 §§ lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

23!

I fråga om inhemska värdehandlingar vare banken pliktig

latt, om nedsättning skett av latt. om nedsättning skett av

omyndigs aktier eler andra därmed omyndigs aktier eller andra därmed jämförliga värdepapper. över vilka jämförliga värdepapper, över vilka

enligt lag bok eller förteckning föres. enligt lag bok eller förteckning föres,

dels ombesörja, att den omyndige dels ombesörja, att den omvyndige där som ägare upptages. varvid till- där som ägare upptages, varvid till-

I Senaste lydelse 1970:1010.

Prop, 1975/76:170 46

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

lika anmälan om förmyndarens lika anmälan om förmyndarens namn och adress skall göras, dels i namn och adress skall göras, dels i

fråga om aktier i aktiebolag, på vilket fråga om aktier i avstämningsbolag lagen (1970:596) om förenklad aktie- eller sådant bolag på vilket lagen hantering än tillämplig, göra anmä- (1970:596) om förenklad aktiehante-

fan till förteckning enligt 12 § nämn- ring är tillämplig göra anmälan till da lag: dock att detta icke äger till- förteckning enligt 3 kap. 125 aktie-

lämpning i fråga om aktier som har bolagslagen (1975:1385) respektive

förvultarregistrerats enligt 16 § första 128 lagen om förenklad aktiehantestycket lagen om förenklad aktie- ring; dock att detta icke äger tillämphantering. ningifråga om aktiersom förvaltarre-

gistrerats enligt 3 kap. I0OSN andra

Stycket första punkten aktiebolagslagen

eller 16 § första stycket lagen om för-

enklad aktiehantering. 2) att lyfta ränta å obligation samt, där uppgift om tid och ort för vinstutdelning

å aktie eller annat därmed jämförligt värdepapper kan av banken

utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren, lyfta jämväl sådan utdelning,

3) att, om utlottning eller uppsäg- 3) alt. om utlottning eller uppsäg-

ning av obligation tillkännagives i ning av obligation tillkännagives i

allmänna tidningarna. därom under- Post- och Inrikes Tidningar, därom rätta förmyndaren samt i sådant fall, underrätta förmyndaren samt i såså ock då underrättelse om utlott- dant fall, så ock då underrättelse om ning eller uppsägning meddelas av utlottning eller uppsägning meddelas förmyndaren, uppbära betalning för av förmyndaren, uppbära betalning utlottad eller uppsagd obligation. för utlottad eller uppsagd obligation,

4)att, då enligt kungörelse i all- 4) att. då enligt kungörelse i Postmänna tidningarna företrädesrätt till och Inrikes Tidningar företrädesrätt teckning av ny aktie tillkommer den till teckning av ny aktie eller sådan omyndige, därom underrätta för- obligation som avses i 5 kap. akltiemyndaren samt efter framställning bolagslagen (1975:1385) tillkommer av denne verkställa teckningen och den omyndige, därom underrätta

jämväl i övrigt lämna erforderligt bi- förmyndaren samt efter framställ-

träde till aktiernas utbekommande ning av denne verkställa teckningen

eller ock föranstalta om försäljning och jämväl i övrigt lämna erforder-

av teckningsriätten, ligt biträde till aktiernas e/ler obliga-

tiohernas utbekommande eller ock

föranstalta om försäljning av teck-

ningsrälten,

Sjatt. då enligt kungörelse i all- S) att, då enligt kungörelse i Post-

männa tidningarna ny aktie tillkom- och Inrikes Tidningar ny aktie will-

mer den omyndige till följd av ak- kommer den omvyndige till följd av

tiekapitalets ökning medelst överföring fondemission, vidtaga erforderliga åt-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av besparade vinstmedel, vidtaga er- — gärder för aktiernas utbekommande, forderliga åtgärder för aktiernas utbekommande,

6) att å skuldebrev eller annat fordringsbevis uppbära betalning av förfallna räntor och kapitalbelopp, då betalning frivilligt erlägges, så ock, där uppgift om gäldenärens adress kan av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren, hos gäldenären

vid utebliven betalning verkställa enskilt krav och efter framstillning av förmyndaren jämväl uppsägning, 7) att, när å pantbrev eller annan inteckningshandling belöper betalning

vid fördelning av köpeskillingen efter exekutiv auktion eller av löseskilling

eller annan ersättning med avseende å den intecknade egendomen, på framställning av förmyndaren förete handlingen och uppbära betalningen.

8) att, då eljest betalning belöper å nedsatt värdehandling. på framställning

av förmyndaren förete handlingen, om det crfordras, och uppbära betal-

ningen,

9) att. då å värdehandling uppburits kapitalbelopp, därom ofördröjligen underrätta såväl förmyndaren som överförmyndaren och, då medel eljest uppburits av banken, underrätta förmyndaren i den ordning, varom över-

enskommelse träffats med honom, .

10) att. där uppgift om gäldenärens adress kan av banken utan väsentlig

omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av för-

myndaren, vidtaga laga åtgärder för fordrans vidmakthållande,

11) att ombesörja anteckning om innehav av pantbrev eller annan in-

teckningshandling och, när överförmyndaren medgivit inteckningshand-

lings uttagande för annan åtgärd av inskrivningsmyndigheten, förete handlingen hos myndigheten,

12) att, när överförmyndaren samtyckt till att värdehandling eljest uttages

för att företes hos myndighet celler tjänsteman, förete handlingen hos myn-

digheten eller tjänstemannen, samt |

13) att. då enligt kungörelse i all- 13) att, då enligt kungörelse i Post-

männa tidningarna offentlig stäm- och Inrikes Tidningar oftentlig stäm-

ning utfärdats angående dödande av ning utfärdats angående dödande av värdehandling, så ock då banken värdehandling, så ock då banken genom meddelande från överexeku- genom meddelande från överexcku-

tor erhållit underrättelse, att exeku- tor erhållit underrättelse, att exekutiv auktion å intecknad egendom bli- tiv auktion å intecknad egendom blivit utlyst, därom underrätta förmyn- vit utlyst, därom underritta förmyn-

daren. daren.

Beträffande utländska värdehandlingar vare banken ansvarig allenast för

handlingarnas förvaring.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

83 För den värd av omyndigs värde- För den vård av omyndigs värde-

handlingar, som enligt denna lag handlingar, som enligt denna lag

åligger banken, md banken betinga åligger banken, fär banken betinga

sig en årlig avvift, icke överstigande sig en årlig erundaveift, icke Överstii fråga om inhemska värdehandlingar gande /vra kronor för varje påbörjat tre kronor och utländska värdehand- tusental kronor av handlingarnas lingar två kronor för varje påbörjat tu- värde, samt därutöver en tilläggsavgitt sental kronor av handlingarnas vär- icke överstigande tolv kronor dels för de. Havru underåriga syskon gemen- varje vid avgiftsperiodens början innesam förmyndare, skola syskonens liggande handling, post av ensartade värdehandlingar sammanräknas. handlingar eller slutet konvolut, dels

för varje deponering eller uttag under

avgiftsperioden av sådana handlingar.

Ha underåriga syskon gemensam

förmyndare, skola syskonens värde-

handlingar sammanräknas.

Den avgift, varom i första stycket sägs, innefattar ej ersättning för bankens särskilda utgifter till följd av uppdraget, ej heller för åtgärd, som banken efter särskilt avtal vidtagit.

För fordran å avgift eller ersättning. varom ovan sägs, äge banken innehålla

vad av de nedsatta handlingarna i värde svarar mot fordringen. Banken äge ock för sådan fordran uttaga betalning av medel, som för den omyndiges räkning uppburits av banken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om sådan vård av omyndigs värdehandlingar som

har ägt rum före ikraftträdandet.

2 Senaste lydelse 1974:1042.

5¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse

Rätten att uppbära allmänt barn- Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för visst barn tillkommer, där bidrag för visst barn tillkommer, där barnet står under föräldrarnas ge- barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder mensamma vårdnad, barnets moder

eller, om modern till följd av från- eller, om föräldrarna gjort anmälan

varo, sjukdom eller annan orsak är härom till allmän försäkringskassa, för längre tid förhindrad att deltaga barnets fader. År fader eller moder

i vårdnaden, barnets fader samt i an- som uppbär bidrag enligt vad nu har

nat fall den som har vårdnaden om sagts till följd av frånvaro, sjukdom

barnet. eller annan orsak för längre tid för-

hindrad att deltaga i vårdnaden, skall

rätten att uppbära bidraget i stället till-

komma den andre av föräldrarna.

Står barnet ej under föräldrarnas ge-

mensamma vårdnad, tillkommer rät-

ten att uppbära bidraget den som har

vårdnaden om barnet.

Allmän försäkringskassa får på framställning av barnavårdsnämnd förordna att allmänt barnbidrag för barn, som genom barnavårdsnämndens försorg placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än barnavårdsnämnd, får sådant förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket uppbär bidraget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

I Lagen omtryckt 1973:449.

4 Riksdagen 1976. I saml. Nr 170

6 Förslag till Lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261)

Härigenom = föreskrives i fråga om — milttärersättningsförordningen

(1950:261) dels att rubriken till förordningen och 7 § 3 mom. skall ha nedan angivna

lydelse,

dels att ordet ”förordning” skall bytas ut mot Tag”.

dels att 1 132 mom. ordet ”krigsmakten” skall bytas ut mot ”Fförsvarsmakten”,

dels att i 1133 mom. ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordning om ersättning i anled- Mlilitärersättningslag ning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (militärersättningsförordning)

Fö

3 mom.! Varje barn till den avlidne 3 mom. Varje barn till den avlidne

äger till och med den månad, under äger till och med den månad. under vilken det fyller nitton år, uppbära vilken det fyller nitton år. uppbära livränta med belopp. som motsvarar livränta med belopp, som motsvarar en sjättedet av den avlidnes årliga ar- en sjättedel av den avlidnes årliga betsförtjänst. Är barnet efter sagda arbetsförtjänst. Är barnet efter sagda tidpunkt till följd av sjukdom eller tidpunkt till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv annan dylik orsak ur stånd att själv

försörja sig skall livräntan utgå, så försörja sig, skall livräntan utgå, så

länge anledningen till den bristande länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar, dock försörjningsförmågan fortfar, dock

längst till och med den månad, un- längst till och med den månad, under vilken barnet fyller tjuguett år. der vilken barnet fyller tjuguett år.

Livränta skall dock ej utgå till barn Livränta skall dock ej utgå, om den utom äktenskap. därest den avlidne avlidne enligt avtal som är bindande

enligt avtal som är bindande för bar- för barnet åtagit sig att till dess un-

net åtagit sig att till dess underhåll derhåll utgiva visst belopp en gång utgiva visst belopp en gång för alla. för alla.

Var den avlidne gift. skall med Var den avlidne gift, skall med

eget barn likställas jämväl makens eget barn likställas jämväl makens barn / tidigare gifte eller utom äkten- barn, såvida barnet stod under maskap, såvida barnet stod under ma- kens vårdnad; dock skall livränta till kens vårdnad: dock skall livränta till barn som nu nämnts ej utgå efter

I Senaste lydelse 1971:897.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse barn som nu nämnts ej utgå efter kvinna, med mindre barnet genom kvinna, med mindre barnet genom hennes frånfälle kommer att sakna

hennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll. erforderligt underhåll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

7¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att 21 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

215!

Varje barn till den avlidne äger till Varje barn till den avlidne äger till

och med den månad, under vilken och med den månad, under vilken det fyller nitton år, uppbära livränta det fyller nitton år, uppbära livränta

med belopp, som motsvarar en sjät- med belopp, som motsvarar en sjät-

tedel av den avlidnes årtiga arbets- tedel av den avlidnes årliga arbets-

förtjänst. Är barnet efter sagda tid- förtjänst. Är barnet efter sagda tid-

punkt till följd av sjukdom eller an- punkt till följd av sjukdom celler an-

nan dylik orsak ur stånd att själv för- nan dylik orsak ur stånd att själv för-

sörja sig, skall livräntan utgå, så sörja sig, skall livräntan utgå, så länge anledningen till den bristande länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar, dock försörjningsförmågan fortfar, dock längst till och med den månad, un- längst till och med den månad, un-

der vilken barnet fyller tjuguett år. der vilken barnet fyller tjuguctt år.

Livränta skall dock ej utgå till barn Livränta skall dock ej utgå, om den utom äktenskap, därest den avlidne avlidne enligt avtal som är bindande enligt avtal som är bindande för bar- för barnet åtagit sig att till dess un-

net, åtagit sig att till dess underhåll derhåll utgiva visst belopp en gång utgiva visst belopp en gång för alla. för alla. .

Var den avlidne gift, skall med Var den avlidne gift, skall med eget barn likställas jämväl makens eget barn likställas jämväl makens barn i tidigare gifte eller utom äkten- barn, såvida barnet stod under maskap. såvida barnet stod under ma- kens vårdnad: dock skall livränta till kens vårdnad: dock skall livränta till . barn som nu nämnts cj utgå efter

I Senaste lydelse 1971:882.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse barn som nu nämnts ej utgå efter kvinna, med mindre barnet genom kvinna, med mindre barnet genom hennes frånfälle kommer att sakna

hennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll.

erforderligt underhåll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet

till barn utom äktenskap!

dels att 7 3 skall upphöra att gälla,

dels aut rubriken till lagen samt 1, 5 och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag angående blodundersökning Lag om blodundersökning m. m.

m. m. i mål om äktenskaplig börd vid utredning av faderskap

eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

I mål om äktenskaplia börd eller om I mål om faderskap enligt 3 kap. faderskapert till barn utom äktenskap föräldrabalken kan rätten, där det yräger rätten, där det yrkas av part eller kas av part eller eljest finnes erfor-

eljest finnes erforderligt, förordna att derligt. förordna att blodundersök-

blodundersökning eller annan un- ning eller annan undersökning rödersökning rörande ärftliga cgenska- rande ärftliga egenskaper, som kan per, som kan ske utan nämnvärt ske utan nämnvärt men, skall äga men, skall äga rum med avseende rum med avseende på modern och

då modern och barnet ävensom, såvitt barnet sam. såvitt angår mål om för-

angår mål om äktenskaplig börd. klaring att viss man ej är fader, man-

ISenaste lydelse av lagens rubrik 1969:619.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mannen i äktenskapet och, i mål om nen i äktenskapet och, i mål om /astfaderskapet till barn utom äktenskap, ställande av faderskap, man mot vilman mot vilken talan föres. Före- ken talan föres. Förekommer anledkommer anledning till antagande, att ning till antagande att annan haft

annan haft samlag med modern då tid, samlag med modern under tid då bardå barnet kan vara avlat, må förord- net kan vara avlat, fär förordnande

nande om undersökning avse jäm väl om undersökning avse jämväl hohonom. nom.

Innan förordnande meddelas, skall Innan förordnande meddelas, skall

tillfälle att yttra sig lämnas den som den som förordnandet skulle avse beförordnandet skulle avse. redas tillfälle att yttra sig.

Har blodundersökning eller annan Har blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga cgen- undersökning rörande ärftliga egenskaper utförts på anmodan av bar- skaper utförts på anmodan av barnavårdsnämnd för utredning av /a- navårdsnämnd för utredning av /aderskapet till barn utom äktenskap, derskap, skall nämnden ersätta kostskall nämnden ersätta kostnad som nad som avses i 4 X. avses 145.

Föres talan om faderskapet till barn Föres talan om fastställande av fautom äktenskap. äger 18 kap. 13 § rät- derskap. äger 18 kap. 13 § rättegångstegångsbalken motsvarande tillämp- balken motsvarande tillämpning i ning i fråga om parts skyldighet att fråga om parts skyldighet att återgälåtergälda barnavårdsnämnd kostnad da barnavårdsnämnd kostnad som som ersatts enligt 5 §. ersatts enligt 5 3.

Denna lag wider i kraft den 1 januari 1977.

"Senaste lydelse 1973:804.

Senaste Iydelse 1969:619.

9 Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97).

Härigenom föreskrives att 12 § barnavårdslagen (1960:97)! skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

12 82

Om kommunfullmäktige så bestämma, äger barnavårdsnämnden uppdraga åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i nämnden, eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet

skall angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden må dock icke annorledes än

genom samfällt beslut

1. utdöma förelagt vite, 2. vidtaga åtgärd enligt 26 5, 2. 3 eller 4 eller enligt 29 eller 30 5 eller göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i 46 § andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked som avses i 47 § eller förbud som avses i 50 eller 51 8,

4. fullgöra vad som ankommer på 4. fullgöra vad som ankommer på

nämnden enligt föräldrabalken i nämnden enligt föräldrabalken i andra avseenden än som sägs i 3 kap. andra avseenden än som sägs i I kap. 2 eller 4 §, 7 kap. 2 eller 7 §, om av- 4§, 2 kap. I. 7 eller 98, 7 kap. 2 talet ej innefattar åtagande att utge eller 7 §, om avtalet ej innefattar åtaengångsbelopp, eller 20 kap. 11 S,en- gande att utge engångsbelopp, eller ligt 5 S laven (1969:618) om faststäl- 7 kap. AS, onligt 58 lagen lande av faderskapetr till barn utom äk- (1947:529) om allmänna barnbidrag tenskap, enligt 5 3 lagen (1947:529) eller enligt 9, 11 eller 188 lagen om allmänna barnbidrag eller enligt (1964:143) om bidragsförskott eller 9. 11 eller 18 3 lagen (1964:143) om

bidragsförskott eller

5, göra framställning eller avgiva yttrande till kommunfullmäktige.

Beslut som fattats på grund av uppdrag enligt första stycket skall anmälas vid

nämndens nästa sammantriide.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

I Lagen omtryckt 1971:308. ? Senaste lydelse 1973:808.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 8 kap. 55 lagen (1962:381) om allmän försäkring! skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

8 kap.

in sr.

Rätt till folkpension i form av barnpension tillkommer barn, vars fader

eller moder eller båda föräldrar avlidit och som icke fyllt aderton år.

Har avliden förälder enligt avtal. Har avliden förälder enligt avtal som är bindande för harn utom äk- som är bindande för barnet åtagit sig tenskap. åtagit sig att till dess under- att till dess underhåll utgiva visst behåll utgiva visst belopp en gång för lopp en gång för alla, föreligger rätt alla. föreligger rätt till barnpension till barnpension endast i den mån endast i den mån pensionen över- pensionen Överstiger en livränta, stiger en livränta. som inköpts eller som inköpts eller kunnat inköpas åt kunnat inköpas åt barnet för en- barnet för engångsbeloppet.

gångsbeloppet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977.

I Lagen omtryckt 1973:908.

11 Förslag till Lag om ändring i namnlagen (1963:521)

Härigenom föreskrives att 1, 2, 15, 37 och 38 §§ namnlagen (1963:521)

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Pöd

Barn i äktenskap förvärvar vid fö- År vid barns födelse modern gift,

delsen faderns släktnamn. förvärvar barnet vid födelsen mannens släktnamn, om det ej dessför-

innan har fastställts att mannen icke

är barnets fader. Detsamma gäller,

.om modern är änka och barnet födes

inom sådan tid efter mannens död att

det kan vara avlat dessförinnan.

Barn under aderton år, som erhåller Barn vars föräldrar ingå äktenskap äktenskaplig börd genom att föräld- med varandra förvärvar därvid fa-

rarna ingå äktenskap med varandra, derns släktnamn, om barnet är under

förvärvar därvid faderns släktnamn. aderton år. Ingå föräldrarna äkten-

Får barn äktenskaplig börd sedan det skap sedan barnet fyllt aderton år, får

fyllt aderton år. äger barnet genom barnet genom anmälan hos pastor ananmälan hos pastor antaga faderns taga faderns släktnamn. släktnamn.

Barn i äktenskap. som ej fvllt ader- Barn, som har förvärvar släktnamn ton år. mid genom anmälan hos pas- enlitt första eller andra stvcket och tor antaga det släktnamn modern som är under aderton år, får genom hade som ogift. så/ramr rätten funnit anmälan hos pastor antaga det släktnamnbytet vara förenligt med bar- namn modern hade som ogift. om nets bästa. Har barn I äktenskap fyllt rätten funnit namnbytet vara förenaderton år må barnet, om särskilda ligt med barnets bästa. Har barnet skäl äro därtill, efter ansökan hos fyllt aderton år kan barnet, om särnamnmyndigheten erhålla — släkt- skilda skäl föreligga, efter ansökan namn som Hu sagts. hos namnmyndigheten erhålla »io-

derns släktnanr som osgift.

Prop. 1975/76:17 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2¶Barn utom äktenskap förvärvar vid I annat fall än som avses t I $ första födelsen moderns släktnamn. Har stycket förvärvar barn vid tödelsen

modern förvärvat sitt namn genom moderns släktnamn. Har modern

vigsel eller genom anmälan som av- förvärvat sitt namn genom vigsel elses i 6 § andra stycket, må barnet Ier genom anmälan som avses i 6 §

genom anmälan hos pastor antaga andra stycket. /är barnet genom an-

det släktnamn modern hade som mälan hos pastor antaga det släktogift. namn modern hade som ogift. Bar-

Barn utom äktenskap må genom net får också genom anmälan hos pasanmälan hos pastor antaga faderns tor antaga faderns släktnamn. släktnamn.

a +

CA In

Förklaras någon icke hava äkten- Fastställes att viss man icke är fader skaplig börd och hat hans moder an- till barn, som enligt 18 första eller

andra stycket förvärvat hans släkt-

nat släktnamn än mannen, förlorar

namn, och har barnets moder annat

han dennes släktnamn och förvärvar i stället moderns släktnamn. Om släktnamn än mannen, förlorar bar-

synnerliga skäl äro därtill, må dock net mannens släktnamn och förvärvar rätten tillåta att san behåller man- i stället moderns släktnamn. Förelig-

nens namn. ga synnerliga skäl, /är dock rätten tillåta att barner behåller mannens

släktnamn. Sådant tillstånd meddelas.

om frågan angående mannens fader-

skap prövas av rätten, i samband med

rättens dom och i annat fall efter sär-

skild ansökan. som skall ha inkommit

till rätten inom en månad efter fast-

ställelsen.

Ansökan om förklaring att namnbyte, som avses i I $ tredje stycket,

3 § andra stycket, 4, 5 eller 12 3, är förenligt med barnets bästa upplages av den rätt som har att upptaga fråga rörande vårdnaden om barnet.

Ansökan enligt IX N om rättens tillståndatt få behålla släktnamn upptages

I Senaste lydelse 1969:622. ? Senaste lydelse 1973:657.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

av den rätt som har att upptaga fråga

rörande vårdnaden om barneteller, om

barnet ej står under vårdnad, av rätten i

den ort där barnet har sitt hemvist.

385 I ärende som avses 1 37 3 skall rät- I ärende som avses i 37 3 första

ten, där så kan ske, höra den vars = stycket skall rätten, där så kan ske, släktnamn barnet har och den vars höra den vars släktnamn barnet har släktnamn barnet avses skola förvär- — och den vars släktnamn barnet avses

va, även om de icke äro vårdnads- = skola förvärva, även om de icke äro

havarce. Har barnet fyllt tolv år skall vårdnadshavare. Har barnet fyllt tolv om det finnes lämpligt. jämväl bar- — år skall, om det finnes lämpligt, jämnet höras. Äro skäl därtill, skall ytt- — väl barnet höras. Äro skäl därtill,

rande inhämtas från barnavårds- = skall yttrande inhämtas från barnanämnden. vårdsnämnden.

I ärende som avses i 378 andra

stycket skall rätten, där så kan ske,

höra modern och den vars släktnamn

barnet avses skola behålla. I övrigt gäl-

ler vad som sägs i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

12 Förslag till

Lag om ändring i införsellagen (1968:621)

Härigenom föreskrives att 5 och 15 §§ införsellagen (1968:621) skall ha

nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

on $

Införse! för underhållsbidrag får äga rum. om bidraget är fastställt genom skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse eller genom lagakraftvunnen

dom eller beslut som får verkställas lika med sådan dom. Vidare förutsiättes. att

antingen bidragsbelopp, som enligt andra stycket får uttagas, utestår obetalt eller gäldenären vid två elter flera tillfällen under de två senaste åren före införsel-

beslutet har underlåtit att betala i rätt tid och det är anledning antaga att detta skall upprepas.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

Genom införsel får uttagas endast Genom införsel får uttagas endast

bidragsbelopp som förfallit till betal- bidragsbelopp som förfallit till betalning tidigast två år före början av den ning tidigast två år före början av den kalendermånad under vilken verk- kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske. Vid tillämpning ställigheten skall ske. av vad som nu sagts skall bidrag som avses I 7 kap. 10.8 föräldrabalken ej anses förfallet till betalning innan det blivit bestänn till beloppet.

Genom införsel får ej uttagas annat bidragsbelopp än sådant som är förfallet när verkställighet skall ske eller som förfaller näst därefter.

155 Är fråga om införsel för olika slags fordringar, har de gruppvis företräde

i den ordning vari de upptagits i 13.

Vid samtidig införsel för två celler Vid samtidig införsel för två eller

flera underhållsberättigade fördelas flera underhållsberättigade fördelas

innehållet belopp efter de löpande bi- innehållet belopp efter de löpande bidragens storlek. Bidrag som avses i dragens storlek. Om mera innehållits

7? kap. 10X föräldrabalken räknas än som svarar mot de löpande bihärvid som löpande på sex månader. dragen, har bidrag som stått ute läng-

Om mera innehållits än som svarar re företräde vid fördelningen av det

mot de löpande bidragen, har bidrag överskjutande beloppet.

som stått ute längre företräde vid fördelningen av det överskjutande be-

loppet.

Delbetalning, som inflyter på viss underhållsberättigads fordran, avräknas i första hand på det belopp som stått ute längst och alltjämt kan uttagas genom införsel.

Av fordringar som avses i I $ 2—4 har inom varje grupp vad som stått ute längst företräde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. I fråga om sådant under-

hållsbidrag som avses i 7 kap. 105 föräldrabalken i dess intill den 1 januari 1977 gällande lydelse äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag

Härigenom föreskrives att I och 2 §§ lagen (1969:620) om crsättning i

vissa fall för utgivna underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

Den som på grund av förordnande

enligt 20 kap. 1293 föräldrabalken ut-

enbat 7 kap. 12: föräldrabalken ; givit underhållsbidrag till barn utom

mål om tastställande av faderskap utäktenskap eller till barnets moder har givit underhållsbidrag till barn har rätt att av allmänna medel återfå vad rätt att av allmänna medel återfå vad han utgivit, om domstolen genom han utgivit. om domstolen genom dom celler beslut som vunnit laga dom eller bestut som vunnit laga kraft skilt målet från sig utan att kraft skilt målet från sig utan att

mannen blivit underhållsskyldig. mannen blivit underhållsskyldig.

Vad som sägs i första stycket om rätt till ersättning av allmänna medel gäller också för det fall att underhållsbidrag utgivits på grund av att mannen i skriftlig, av två personer bevittnad handling, som godkänts av barnavårdsnämnden, åtagit sig att utge underhåll för tid, intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger, och blodundersökningen visar att han icke kan vara fader till barnet. Är hans faderskap enligt blodundersökningen osannolikt, har han rätt till ersättning för utgivna underhållsbidrag, såvida talan om faderskapet icke väckes mot honom inom sex månader från det utlåtandet över blodundersök ningen förelåg. Oavsett resultatet av blodundersökningen föreligger rätt till ersättning, om han genom lagakraftvunnen dom friats från faderskapet eller om annan man på grund

av lagakraftvunnen dom eler erkännande är att anse som fader till barnet.

na 4

Om faderskapet till barn urom äk- Om faderskapet vill barn fastställts

tenskap fastställts genom erkännande genom erkännande och detua förklaoch detta förklarats ogiltigt genom rats ogiltigt genom lagakraftvunnen lagakraftvunnen dom. har mannen dom, har mannen rätt att av allmänrätt att av allmänna medel återfå vad na medel återfå vad han enligt dom han enligt dom eller avtal utgivit i eller avtal utgivit i underhållsbidrag underhållsbidrag vill barnet och mo- tull barnet. Detsamma gäller om fadern. Detsamma gäller om faderska- derskapet fastställts genom dom och

"Senaste lydelse 1973:805,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pet fastställts genom dom och man- mannen efter anlitande av särskilt

nen efter anlitande av särskilt rätts- rättsmedel friats från faderskapet medel friats från faderskapet genom genom lagakraftvunnen dom. lagakraftvunnen dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser gäller dock

alltjämt i fråga om underhållsbidrag som har utgivits till barnets moder på grund av förordnande eller åtagande som anges i bestämmelserna.

14 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrives att 9, 19 och 26 §§ rättshjälpslagen (1972:429)! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

93?

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättssökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 < andra

stycket och 275 första stycket andra punkten. Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

I. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen celler bostadsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän.

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten.

4. resa och uppehälle för den rätts- 4. resa och upphälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare sökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan. som och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med instäl- måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myn- Ielse inför domstol eller annan myn-

dighet. om personlig inställelse dighet. om personlig inställelse ålagts, eller i samband med instäl- ålagts, eller i samband med instäl-

I Lagen omtryckt 1973:247. 2 Senaste lydelse 1975:1302.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse lelse för blodundersökning eller an- lelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga nan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig egenskaper i mål om faderskap enlict hörd eller faderskapet tull barn utom 3 kap. föräldrabalken. äktenskap.

5. avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964:618) utgår för ansökan och expedition vid allmän domstol, krigsrätt. arbetsdomstolen clter bostadsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres innan avgörandet i huvudsaken vunnit laga kraft, samt avgift som utgår enligt cxekutionsavgiftskungörelsen (1971:1027).

6. kungörelse i mål eter ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen,

7. vad av allmänna medel utgått 7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning celler i i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller SÅ lagen ersättning enligt 4 eller 5 §X lagen (1958:642) anväende blodundersök- (1958:642) om blodundersökning ning m.m. i mål om äktenskaplig m. m. vid utredning av faderskap el-

börd eller vid utredning av fäderska- ler enligt föreskrift i rättegångsbalken pet tull barn utom äktenskap eller en- eller 3 § första stycket nämnda lag för ligt föreskrift i rättegångsbalken eller bevisning som rätten självmant för-

3 3 första stycket nämnda lag för be- anstaltat om, visning som rätten självmant föranstaltat om.

8. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

Såsom kostnad för bevisning enligt Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssö- andra stycket 2 anses ej den rättssö-

kandes kostnad för blodundersök- kandes kostnad för blodundersök-

ning eller annan undersökning röran- ning ellerannan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äkten- de ärftliga egenskaper i mål om faderskaplig börd eller taderskapet till barn skap enligt 3 kap. föräldrabalken. utom äktenskap.

Sr 3

19¶Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden sam-

tidigt det för sökanden gällande maximibeloppet.

Kan sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars

lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rättshjälpsnämnden

3 Senaste Ivdelse 1975:1302.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse

på sökandens begäran förordna biträde.

I angelägenhet, som kan antagas bli prövad enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endast om

särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. I ärende om bodelning med anledning av äk-

tenskapsskillnad eller boskillnad får biträde förordnas endast om särskilda

skäl föreligger med hänsyn till makarnas förhållanden eller boets beskaf-

fenhet.

När biträde kan förordnas enligt När biträde kan förordnas enligt

20 kap. 19X föräldrabalken, förord- 10 kap. 135 föräldrabalken, förord-

nas ej biträde enligt denna lag. nas ej biträde enligt denna lag.

26!

Ersättning som avses i 9 3 andra stycket 4 utgår enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Ersättning enligt första stycket be- Ersättning enligt första stycket bestämmes av den myndighet inför stämmes av den myndighet inför

vilken inställelsen sker. Vid. instäl- vilken inställelsen sker. Vid instäl-

lelse för blodundersökning eller an- lelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga nan undersökning rörande ärftliga

egenskaper i mål om äktenskaplig egenskaper i mål om faderskap enligt

börd eller faderskapet till barn utom 3 kap. föräldrabalken bestämmes er-

äktenskap bestämmes ersättningen av sättningen av domstolen. domstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

4 Senaste lydelse 1974:1091.

15 Förslag till Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrives att 3 kap. 28 3 studiestödslagen (1973:349)! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iedelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Har make wnder sin vårdnad barn Är make ensam vårdnadshavare för i tidigare gifte eller utom äktenskap. barn som ej är även andra makens skall vid prövning av fråga om bar- barn, skall vid prövning av fråga om nets rätt till studichjälp andra ma- barnets rätt till studiehjälp andra makens inkomst och förmögenhet be- kens inkomst och förmögenhet beakaktas i stället för inkomst och för- taSi stället för inkomst och förmögenmögenhet hos den av barnets för- het hos den av barnets föräldrar som äldrar som är skild från vårdnaden. är skild från vårdnaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

lagen Omtryckt 1975:359.

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssam-

manträde

1975-10-23

Närvarande: statsråden Sträng, ordförande, Andersson, Aspling, Lundkvist.

Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Leijon, Hjelm- Wallén

Föredragande: statsrådet Lidbom

Lagrådsremiss med förslag om ändring i föräldrabalken m. m.

1¶Inledning

Föräldrabalken (FB) innehåller regler om bl. a. faderskap till barn och vårdnad om barn. I promemorian (Ds Ju 1975:17) Faderskap och vårdnad, som har upprättats inom justitiedepartementet i maj 1975, föreslås vissa ändringar i dessa regler. De i promemorian upptagna lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt,

Västerås tingsrätt, domstolsverket, rättshjälpsnämnden i Stockholm, social-

styrelsen, riksförsäkringsverket, statistiska centralbyrån, riksskatteverket, domkapitlet i Stockholms stift, skolöverstyrelsen, centrala studiestödsnämnden, statens invandrarverk, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

länsstyrelsen i Norrbottens län, familjelagssakkunniga, namnlagsutredning-

en, socialutredningen, barnmiljöutredningen, familjestödsutredningen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Stockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård, sociala centralnämnderna i Stock-

holms och Malmö kommuner, Sveriges domareförbund, Sveriges advokat-

samfund, Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR Fredrika-Bremer-förbundet, Familj

5 Riksdagen 1976. I saml. Nr 170

och rätt, Husmodersförbundet Hem och samhälle, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund. Moderata

samlingspartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoför-

bund, Svenska kvinnors vänsterförbund, Folkpartiets ungdomsförbund och

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttrande från Göteborgs socialförvaltning. Yttrande i ärendet har dessutom inkommit från

tredje kretsen av Stockholms arbetarekommun.

I detta sammanhang bör också tas upp en skrivelse från Svenska bankföreningen den 27 juni 1975. I skrivelsen hemställer bankföreningen om

viss höjning av de förvaringsavgifter som skall utgå enligt lagen (1924:322)

om vård av omyndigs värdehandlingar. Över framställningen har efter remiss yttranden avgetts av socialstyrelsen, bankinspektionen, överförmyn-

darnämnden i Stockholm, överförmyndarna i Göteborg, Föreningen Sveriges överförmyndare och Svenska sparbanksföreningen.

2¶Gällande rätt

2.1¶Faderskap till barn

2.1.1 Barns börd

Reglerna i FB skiljer mellan barn som har äktenskaplig börd och barn

som inte har sådan börd. Äktenskaplig börd tillkommer barn som föds under

äktenskap eller på sådan tid efter äktenskaps upplösning att barnet kan vara avlat dessförinnan (1 kap. 1§ FB). Att barnet har äktenskaplig börd innebär att mannen i äktenskapet automatiskt anses som barnets far.

I vissa fall kan enligt lagens ordalydelse män i olika äktenskap samtidigt anses som far till barnet. Om en frånskild kvinna eller änka ingår nytt gifte och i äktenskapet föder ett barn på sådan tid att barnet kan ha avlats i det föregående äktenskapet har barnet nämligen enligt lagens ordalydelse äktenskaplig börd såväl i det upplösta som i det nya äktenskapet. I rätts-

tillämpningen anses emellertid barnet självfallet ha äktenskaplig börd i en-

dast ett av äktenskapen. I samband med att bestämmelserna om väntetid för kvinna att ingå nytt äktenskap togs bort år 1968 diskuterades frågan

om det fanns något behov av särskilda bördsregler för omgiftesfallen. I propositionen (prop. 1968:136) uttalades att folkbokföringsmyndigheterna i dessa fall enligt gällande anvisningar hade att hänföra barnet till det senare äktenskapet och att så borde ske även i fortsättningen. Med hänsyn härtill fann departementschefen (prop. s. 77) att något mera påtagligt praktiskt be-

hov av särskilda bördsregler för dessa fall inte fanns.

För barn som inte vid födelsen får äktenskaplig börd skall faderskapet fastställas genom erkännande eller dom (1 kap. 2 § FB). Dessa barn kallas i lagen för barn utom äktenskap. Ingår föräldrarna till ett utomäktenskapligt

barn äktenskap med varandra erhåller barnet härigenom äktenskaplig börd (1 kap. 35 FB). För att barnet genom föräldrarnas giftermål skall få äktenskaplig börd fordras alltså att faderskapet till barnet fastställts genom erkännande eller dom enligt de särskilda reglerna därom.

2.1.2 Talan om äktenskaplig börd

Den äktenskapliga börden ger barnet en legal status som barn till mannen i äktenskapet. Mannens faderskap till barnet är ett rättsligt faktum. Det innebär 1. ex. att en annan man inte kan erkänna faderskapet till barnet. Inte heller kan det t. ex. i en arvstvist göras gällande att mannen inte är barnets rätte far. Den enda möjligheten att angripa faderskapet är att föra talan om äktenskaplig börd. Genom en sådan talan kan mannen eiler barnet utverka förklaring av domstol att barnet saknar äktenskaplig börd. Det bör dock observeras att den äktenskapliga börd som kan angripas på detta sätt endast är den börd som barnet har erhållit genom födelsen. Har ett barn

som fötts utom äktenskap och vartill faderskapet har fastställts genom er-

kännande eller dom erhållit äktenskaplig börd genom föräldrarnas giftermål kan faderskapet till barnet angripas endast genom talan om att erkännandet skall förklaras sakna verkan eller genom ändring av domen med extraordinärt rättsmedel.

Bördstalan kan i första hand väckas av den man som har ansetts vara

far till barnet. Talan skall i så fall riktas mot barnet eller, om barnet har

avlidit, mot dess arvingar.

Det har ansetts lida barnet till skada om frågan om dess börd hålls öppen under längre tid. Vissa talefrister har därför ställts upp. Enligt 2 kap. 1§ FB måste mannen väcka sin talan inom tre år från det han fick kunskap om barnets födelse. Har han inte varaktigt sammanbott med barnet förlängs

fristen. Mannen har i sådant fall alltid ett år på sig från det att talan som

grundas på att barnet har äktenskaplig börd har väckts mot honom och han har fått del av denna talan.

Har mannen emellertid erkänt barnet som sitt efter det att barnet fötts och efter det att han fått vetskap om att modern under tid då barnet kan ha avlats haft samlag med annan är han avskuren från möjligheten att väcka talan om äktenskaplig börd. Erkännandet behöver inte ha viss form eller ens vara uttryckligt. Det måste emellertid innefatta ett bestämt uttryck

för mannens vilja att barnet skall anses som hans.

Har mannen avlidit har hans arvingar vissa möjligheter att väcka talan mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess arvingar. För att mannens

arvingar skall ha rätt att väcka talan fordras att mannen själv inte vid sin

död hade hunnit försitta sin tid för väckande av talan. Även om mannen vid sitt frånfälle inte hade försuttit sin rätt att väcka talan är hans arvingar avskurna från sin talerätt, om mannen efter barnets födelse har erkänt barnet

som sitt. Om mannens arvingar efter vad nu har sagts är berättigade att

väcka talan mot barnet måste de instämma sin talan inom ett år från det

de fick kunskap om mannens död och barnets födelse. Tiden kan emellertid

förlängas för det fall att mannen inte hade varaktigt sammanbott med barnet. Då förlorar mannens arvingar inte sin rätt till talan förrän ett år har gått

från det att anspråk grundat på att barnet har äktenskaplig börd har framställts mot dödsboet.

Taleberättigad är envar av de arvingar till mannen som näst efter eller jämte barnet är berättigade till arv efter honom. Var mannen gift men efterlämnar han förutom barnet inga andra bröstarvingar, är hans efterarvingar

berättigade att jämte hustrun föra talan om barnets börd (2 kap. 28 FB).

Vid sidan om mannen och hans arvingar kan inga andra väcka bördstalan mot barnet. En annan man som anser sig vara barnets rätte far har alltså inte sådan talerätt.

Även barnet kan väcka talan om äktenskaplig börd. Barnets talan skall

väckas mot mannen eller, om han är död, hans arvingar. Barnets talan är inte inskränkt till viss tid (2 kap. 3§ FB). Någon möjlighet för barnets

arvingar att, om barnet är avlidet. väcka talan om att barnet skall förklaras sakna äktenskaplig börd ger lagen inte. .

För att talan om äktenskaplig börd skall kunna vinna bifall måste det utredas att modern till barnet vid tid då barnet kan ha avlats har haft samlag med annan än mannen. Vidare måste det antas att barnet har avlats vid

samlaget. Om förhållandena inte är sådana att viss person, annan än den äkta mannen, måste antas vara far till barnet fordras för vinnande av bifall

till talan att det på grund av barnets arvsanlag eller någon annan särskild omständighet kan hållas för visst att den äkte mannen inte är far till barnet (2 kap. 45 FB). Från de nu återgivna bestämmelserna finns ett undantag för det fall att barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna

efter domstols beslut eller annars på grund av söndring har levt åtskilda.

I sådant fall får talan bifallas, såvida det inte görs sannolikt att makarna har haft samlag med varandra på tid då barnet kan ha avlats.

2.1.3 Faderskap till barn utom äktenskap

Som nämnts i avsnittet 2.1.1 fastställs faderskapet till barn utom äktenskap genom erkännande eller genom dom (1 kap. 2§ och 3 kap. 1§ FB). Er-

kännande, som kan ske även före barnets födelse, skall göras skriftligen

och bevittnas av två personer. Om barnet inte har uppnått myndig ålder, skall erkännandet också skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden och av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder skall erkännandet i stället godkännas av barnet självt (3 kap.

2 § första stycket FB). Barnavårdsnämnden får lämna sitt godkännande en-

dast om det kan antas att mannen är far till barnet (3 kap. 2 § andra stycket

FB).

Ett i behörig ordning avgivet faderskapserkännande kan enligt allmänna regler förklaras ogiltigt av domstol på grund av tvång, förledande eller vill-

farelse, t. ex.. villfarelse om tiden för barnets födelse. Även om en sådan

särskild ogiltighetsgrund inte föreligger kan rätten förklara att erkännandet

saknar verkan, om det visas att mannen inte är far till barnet.

För fastställande av faderskap genom dom förutsätts i lagen alt barnet eller dess ställföreträdare instämmer den presumtive fadern till rätten med yrkande om att han skall förilaras vara far till barnet. Någon uttrycklig lagbestämmelse om att en man är förhindrad att föra talan om att bli förklarad som far till ett utomäktenskapligt barn finns inte. Någon rätt för honom att föra sådan talan har emellertid inte ansetts föreligga (jfr NJA 1970 s. 347).

Rätten skall förklara en instämd man vara far till barnet, om det är utrett

att han har haft samlag med barnets mor under tid då barnet kan ha avlats och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom (3 kap. 3 § FB).

Regelmässigt skall barnavårdsnämnden medverka vid utredningen och fastställandet av faderskap till barn som ännu inte har nått myndig ålder. Det åligger nämligen barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet till

barn utom äktenskap fastställs, om den som har vårdnaden om barnet är

kyrkobokförd i riket eller annars vistas här. Barnavårdsnämnden skall också sörja för att faderskapet till annat barn utom äktenskap fastställs, om vård-

nadshavaren begär det och barnet är svensk medborgare (3 kap. 43 FB).

Enligt 12 § barnavårdslagen (1960:97) finns möjlighet att delegera nämndens beslutsfunktioner till viss tjänsteman hos nämnden.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid fastställande av faderskap till barn utom äktenskap i fall då barnavårdsnämnd skall medverka är meddelade i en särskild lag, lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn

utom äktenskap. För mål om fastställande av faderskap i andra fall gäller de allmänna bestämmelserna om indispositiva mål i rättegångsbalken. Dessa bestämmelser blir tillämpliga främst i sådana fall där barnet är myndigt. Vissa andra fall kan också tänkas, t. ex. mål där barnet är utländskt och där vårdnadshavaren varken är kyrkobokförd eller vistas i Sverige, men där svensk domstol dock anses behörig att ta upp talan till prövning enligt svensk rätt. Vissa av bestämmelserna i faderskapslagen måste anses analogt

tillämpliga i fall då barnavårdsnämnd inte medverkar. I faderskapslagen anges närmare vad som åligger barnavårdsnämnden med avseende på faderskapets fastställande. Där föreskrivs att barnavårds-

nämnden skall försöka utreda vem som är far till barnet. För detta ändamål skall nämnden höra modern och andra personer som kan ha upplysningar att lämna som är av betydelse för utredningen. Barnavårdsnämnden har

rätt att vid utredningen erhålla biträde av barnavårdsnämnd i annan kommun (2 5). Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av

barnavårdsnämndens utredning, bör barnavårdsnämnden bereda den man

som enligt nämndens uppfattning är far till barnet tillfälle att erkänna fa-

derskapet (3 3).

Enligt 4 § bör barnavårdsnämnden verka för att blodundersökning äger

rum beträffande modern, barnet och den som kan vara far till barnet, om denne begär det eller anledning finns till antagande att modern haft samlag

med mer än en man under den tid då barnet kan vara avlat.

Barnavårdsnämnden får under vissa i 5 5 särskilt angivna förutsättningar lägga ned påbörjad utredning. Sålunda kan det finnas skäl att avbryta undersökningen om det visar sig omöjligt att över huvud taget få några upp-

lysningar till vägledning för utredning av faderskapsfrågan (1). Det kan också

vara så att modern under konceptionstiden har haft samlag med flera män och det redan tidigt står klart att det inte går att ange vem som är far till barnet (2). Även i fall där samtycke till adoption föreligger får utredningen

avbrytas (3). Slutligen får utredningen avbrytas, om denna eller en rättegång

skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för påfrestningar som

innebär fara för hennes psykiska hälsa (4). Det åligger barnavårdsnämnden att föra protokoll över vad som har fö-

rekommit vid utredningen och som är av betydelse för faderskapets fast-

ställande (6 3). Barnavårdsnämnden skall bedriva utredningen skyndsamt. Om inte sär-

skilda skäl föranleder annat skall utredningen vara avslutad inom ett år .

från barnets födelse (6 5).

Kan faderskapet inte fastställas genom erkännande åligger det barnavårds-

nämnden att väcka talan mot den man eller de män som enligt den företagna

utredningen kan komma i fråga som far till barnet. Om det under målets handläggning kommer fram att modern under konceptionstiden har haft samlag med man som inte stämts in, skall som regel barnavårdsnämnden ansöka om stämning även på honom. Tidigare kunde i samma rättegång talan riktas endast mot en man, även om flera män kunde komma i fråga för faderskapet. Med de nu gällande reglerna prövas faderskapsfrågan i samma process beträffande alla män som kan komma i fråga (7 5). -

Barnavårdsnämndens taleplikt innebär en skyldighet för nämnden att

väcka och utföra talan mot den eller de män som enligt nämndens utredning kan komma ifråga. Den som blivit stämd har rätt att dra in utomstående

som svarande i målet. Domstolen skall på begäran av den instämde stämma den utpekade mannen och pröva frågan om hans faderskap (8 §). I avliden mans ställe skall hans arvingar instämmas (9 §).

Barnavårdsnämnden får inte utan skäl återkalla sin talan i faderskapsmål. Omständigheterna kan emellertid vara sådana att talan bör återkallas. Så kan t. ex. vara fallet om endast en man kan komma i fråga och faderskapet

erkänns under rättegången eller om en av flera svarandeparter är oanträffbar och av denna anledning tillfredsställande utredning i målet inte går att få

(14 5). Vid sidan av barnavårdsnämnden är barnets vårdnadshavare eller för bar-

net förordnad särskild förmyndare behöriga att föra talan (7 8). Var och

en som kan föra talan på barnets vägnar skall beredas tillfälle att yttra sig 1 målet (12 §). Det åligger rätten att vaka över att frågan om barnets börd blir tillbörligen utredd (13 5).

1 155 finns vissa bestämmelser om rättegångskostnad som gäller i stället

för motsvarande regler i 18 kap. rättegångsbalken. Enligt 15 § skall vardera

parten stå för sin kostnad i målet. Detta innebär att barnet inte blir skyldigt att ersätta motparten för hans rättegångskostnad ens om käromålet ogillas. Då barnet oftast torde vara berättigat att få sina egna kostnader ersatta genom rättshjälpslagen torde processen alltså i de flesta fall kunna genomföras utan att barnet drabbas av någon ekonomisk uppoffring. Vidare meddelas i 15 8 vissa specialbestämmelser om ersättningsskyldighet för svarande och för parts ombud, ställföreträdare eller biträde vid illojal eller försumlig processföring.

När mål om fastställande av faderskap fullföljs till högre rätt skall denna

pröva målet i hela dess vidd. Den högre rätten har också möjlighet att undanröja lägre rätts dom och återförvisa målet till den domstol som först

dömt i det, om det befinns att någon som inte är part i målet skäligen kan komma i fråga som far till barnet (16 5).

Faderskapslagen innehåller också vissa bestämmelser om underhållsbidrag till barnet och modern (19 och 2055).

2.2¶Vårdnad och underhåll

2.2.1 Vårdnad

Bestämmelserna om vårdnad om barn återfinns i 6 kap. FB. Vårdnaden

innefattar enligt dessa bestämmelser en plikt för vårdnadshavaren att sörja

för barnets person och ge det sorgfällig uppfostran. Barnet skall erhålla uppehälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med hänsyn till föräldrarnas villkor, barnets egna tillgångar och dess anlag (2 §). I vårdnaden ingår vidare plikten att utöva den uppsikt över barnet som behövs med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter (3 §). Vårdnaden om barn upphör när barnet har fyllt 18 år eller ingått äktenskap (1 och 12 §§). I viss utsträckning har barnet redan före 18-årsåldern getts behörighet att bestämma i ett för vård-

nadsfrågan viktigt hänseende, nämligen beträffande arbete (4 5).

I vårdnaden ingår befogenhet och plikt att, i den omfattning lagen anger, besluta i barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren kan besluta

att lämna den rent faktiska vården till annan, exempelvis fosterföräldrar. Därigenom sker ingen ändring i vårdnadshavarens bestämmanderätt för barnet. Det i lagen använda begreppet vårdnad är alltså inte identiskt med

den faktiska vården. Vårdnadshavaren kan återta den faktiska vården om barnet, om han finner det lämpligt.

För barn i äktenskap är föräldrarna gemensamt vårdnadshavare (1 §). Be-

stämmanderätten tillkommer alltså dem båda i förening. Om en av för-

äldrarna på grund av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är hindrad att delta i beslut rörande vårdnaden, vilket inte utan olägenhet kan uppskjutas,

får bestämmanderätten utövas av den andre. Denne får dock inte ensam

fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets

bästa uppenbarligen kräver det (5 §). Vid längre tids förhinder för den ene

av föräldrarna kan domstolen på ansökan av den andre förordna att vård-

naden skall tillkomma honom ensam. Detsamma gäller om den ene av

föräldrarna gör sig skyldig till grovt missbruk eller grov försummelse vid

vårdnadens utövande, är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller för ett lastbart liv. Förordnande som nu nämnts kan meddelas också på

anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd. Är båda föräldrarna

för längre tid förhindrade att delta i vårdnaden eller är båda på nyss angivet sätt olämpliga som vårdnadshavare, kan domstolen överflytta vårdnaden

på särskilt förordnad förmyndare (6 8).

Reglerna om föräldrarnas gemensamma vårdnad om barn i äktenskap

bygger på förutsättningen att de lever tillsammans. Upplöses familjegemen-

skapen skall enligt 7 § domstolen bestämma vem av föräldrarna som skall ha vårdnaden om barnen eller, om inte alla barnen bör stå under den enes

vårdnad, hur de skall fördelas mellan föräldrarna. I samband med dom

på äktenskapsskillnad skall domstolen självmant förordna angående vårdnaden om makarnas barn. Redan den omständigheten att föräldrarna lever åtskilda på grund av söndring kan utlösa sådant förordnande, men det krävs

i så fall ansökan av endera.

1 7 8 ges också vissa riktlinjer för domstolens avgörande av vårdnadsfrågan. Är föräldrarna ense, skall domstolen meddela beslut i överensstämmelse med deras önskan, såvida det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. Är föräldrarna inte ense, skall domstolen bestämma ”efter vad med hänsyn till barnets bästa finnes skäligt”. Om det med hänsyn till barnets bästa är uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

När vårdnaden om barn i äktenskap tillkommer föräldrarna gemensamt och den ene dör, blir den efterlevande automatiskt ensam vårdnadshavare

(8 5). Om vårdnaden tillagts den ene av föräldrarna och denne dör, skall

domstolen förordna den andre till vårdnadshavare, såvida inte vårdnaden med hänsyn till barnets bästa bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Motsvarande gäller om den av föräldrarna som ensam har vårdnaden blir för längre tid förhindrad att utöva vårdnaden eller gör sig skyldig till grov försummelse etc. (9 8).

Barn utom äktenskap står enligt 12 § under moderns vårdnad. Är för-

äldrarna ense om att fadern i stället skall ha vårdnaden, skall domstolen på anmälan förordna honom till vårdnadshavare, om det inte är uppenbart

stridande mot barnets bästa. Är föräldrarna inte ense skall rätten på ansökan

av fadern överföra vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn

till barnets bästa. Finnes den av föräldrarna som har vårdnaden inte vara lämplig att utöva vårdnaden eftler dör han, skall domstolen på ansökan av den andre föräldern eller på anmälan av allmän åklagare cller barnavårdsnämnd överflytta vårdnaden på den andre, såvida inte med hänsyn till barnets bästa vårdnaden finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

I fråga om såväl barn i som utom äktenskap gäller att förälder som är

skild från vårdnaden har rätt till umgänge med barnet, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Kan överenskommelse inte träffas med vårdnadshavaren, får domstolen bestämma om umgängesrätten (10 4).

Av domstol meddelade beslut i vårdnadsfrågor kan omprövas när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det (13 §).

Vårdnaden är att skilja från förmynderskapet, vilket avser förvaltningen av barnets egendom, till den del denna inte tillkommer barnet självt eller

annan, samt befogenheten att företräda barnet i ekonomiska angelägenheter. Bestämmelser om vem som skall vara barns förmyndare finns i 11 kap. FB. I lagen har de båda funktionerna förmyndare och vårdnadshavare i princip kopplats samman. För underårigt barn i äktenskap är sålunda enligt huvudregeln föräldrarna gemensamt förmyndare (11 kap. IX första stycket) och för barn utom äktenskap är modern förmyndare (11 kap. 25 första punkten). Förordnas att vårdnaden om barn i äktenskap skall tillkomma endast den ene av föräldrarna eller överflyttas vårdnaden om barn utom äktenskap på fadern, blir den sålunda utsedde vårdnadshavaren också ensam förmyndare (11 kap. I $ andra stycket och 2 § andra punkten). Förmyndare kan entledigas. om han prövas vara olämplig som förmyndare (11 kap. 9 5). Vårdnaden och förmynderskapet kan i sådant fall komma att utövas av olika personer. Detsamma blir fallet om vårdnadshavaren själv är omyndig och av denna anledning inte kan vara förmyndare (11 kap. 48) samt om

det bestämts att en av flera särskilt förordnade förmyndare endast skall

ha vårdnaden om barnet och inte delta i handhavandet av barnets övriga angelägenheter (13 kap. 853 andra stycket andra punkten).

2.2.2 Underhålisskyldighet

Bestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn finns

intagna i 7 kap. FB. Enligt I $ detta kapitel skall föräldrarna stå för kostnaden för barnets uppehälle och utbildning i den mån barnet inte har egna tillgångar.

Underhållsskyldigheten upphör inte i något fall förrän barnet har fyllt 16 år. Den kan utsträckas längre beroende på föräldrarnas ekonomiska möjligheter och barnets förmåga att tillgodogöra sig vidare utbildning. Någon

maximiålder finns inte angiven men enligt 20 kap. 11 Y FB får domstol

inte mot den underhållsskyldiges bestridande fastställa underhållsbidrag för tiden efter det att barnet har fyllt 18 år, innan det kan tillförlitligen bedömas om underhållsskyldighet föreligger därefter. I kostnaden för barnets un-

derhåll skall var och en av föräldrarna ta del efter sin förmåga (7 kap. 28

första stycket). Är det bara den ena av föräldrarna som har vårdnaden om

barnet skall den andra betala underhållsbidrag (2 5 andra stycket). Ett undan-

tag från denna regel gäller för det fall att endast den ena av två makar är vårdnadshavare för makarnas barn och makarna lever tillsammans. Då gäller de allmänna reglerna i giftermålsbalkens 5 kap. om att båda makarna är skyldiga att efter förmåga bidra till familjens uppehälle. Make som underlåter detta kan på ansökan av den andre av domstol förpliktas att utge bidrag. Detta bidrag är emellertid tänkt att tillkomma vederbörande make och kan avse en summa för hela familjens underhåll.

Även gentemot styvbarn föreligger underhållsskyldighet. Så länge äk-

tenskapet består är nämligen make skyldig att i mån av förmåga jämte andra maken bidra till underhållet för den andre makens barn, om den

maken har vårdnaden om barnet (7 kap. 4 § FB). Den underhållsskyldighet

som på detta sätt åvilar styvförälder innebär inte någon ändring i under-

hållsskyldigheten för den av barnets föräldrar som inte har vårdnaden om

det (48 andra stycket).

Betalning av underhållsbidrag skall erläggas i förskott för kalendermånad,

om inte annat har bestämts av domstol eHer, såvitt gäller barn utom äktenskap, i avtal om underhållsbidrag som har slutits under medverkan av

barnavårdsnämnd (6 5). Underhållsskyldig som erlägger bidrag i förskott

utöver vad han är skyldig att betala blir inte därigenom befriad från att betala bidrag för varje period som den extra förskottsbetalningen avser.

Underhållsbidraget kan fastställas genom avtal mellan representant för barnet och den underhållsskyldige. Ett sådant avtal medför inte hinder för barnet att, såvitt gäller underhållsbidrag i framtiden, fordra högre underhållsbidrag (7 3 första stycket). Gäller avtalet underhåll till barn utom äktenskap, är det dock bindande för barnet om det har slutits genom skriftlig och bevittnad handling och godkänts av barnavårdsnämnd (7 XY andra stycket).

Om parterna inte kan träffa frivillig uppgörelse om underhållsbidrag finns möjlighet för den underhållsberättigade att vid domstol yrka förpliktande för den underhållsskylidige att utge underhållsbidrag. Har bidraget bestämts av domstol blir dei givetvis bindande för bägge parter.

Även om underhållsbidraget har bestämts genom dom eller under med-

verkan av barnavårdsnämnd enligt 7 § andra stycket, har båda parter möj-

lighet att hos domstol påfordra ändring av bidraget under åberopande av väsentligt ändrade förhållanden. Den underhållsskyldige kan under samma

förutsättning begära jämkning av bidraget i fall då det föreligger ett avtal

om underhållsbidrag som är bindande endast för honom och inte för den underhållsberättigade (8 §).

Även om underhållsbidrag har fastställts att utgå till dess barnet har nått viss ålder, medför detta inte hinder att begära underhållsbidrag för tid därefter, oberoende av om doet föreligger väsentligt ändrade förhållanden eller

inte (85).

När det gäller underhållsbidrag till barn utom äktenskap kan bidraget

bestämmas att utgå med ett belopp en gång för alla. Det krävs i så fall

avtal som har godkänts av barnavårdsnämnd (7 § andra stycket). Ett sådant

avtal är bindande för båda parter och kan inte jämkas ens vid väsentligt

ändrade förhållanden (85 andra stycket).

Har avtal om underhållsbidrag till barn slutits mellan makar inför förestående äktenskapsskillnad kan avtalet jämkas av domstol. om det är

uppenbart obilligt mot ena maken. Talan härom måste emellertid väckas

inom ett år från det äktenskapsskillnaden meddelades (9 §).

Alla underhållsbidrag som enligt det sagda utgår till barn enligt avtal eller dom förändras automatiskt i takt med penningvärdet enligt bestäm-

melserna i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Statistiska

centralbyrån beslutar varje år om och med vilket procenttal bidragen skall

ändras. Hittills har höjningar skett åren 1967 (7 25), 1970 (10 26), 1971 (9 96),

1973 (10 26), 1974 (6 26) och 1975 (11 26). Enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott skall bidragsförskott av all-

männa medel i vissa fall utgå då barn står under vårdnad av bara den

ena eller ingen av föräldrarna. Bidragsförskottet utgår i förhållande till den av föräldrarna som inte har

vårdnaden om barnet och som därför är underhållsskyldig gentemot barnet.

Det uppgår till ett årligt belopp motsvarande 40 96 av basbeloppet enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring. F.n. utgör bidragsförskottet alltså 3 760 kr. Har ingen av föräldrarna vårdnaden om barnet utgår bidragsförskott i förhållande till båda föräldrarna, I så fall utgör förskottet 30 24 av basbeloppet, eller f. n. 2 820 kr om året, i förhållande till vardera föräldern.

Om den underhållsskyldige betalar underhållsbidrag i fastställd ordning

utgår förskott med ett belopp motsvarande skillnaden mellan underhålls-

bidragets belopp och det belopp som motsvarar 40 resp. 30 24 av basbeloppet.

Betalar den underhållsskyldige i underhållsbidrag ett belopp som för år överstiger 40 resp. 30 96 av basbeloppet utgår således inte något bidragsförskott.

För att förebygga missbruk gäller vidare att bidragsförskottet inte utgår med högre belopp än det fastställda underhållsbidraget, om vårdnadshavaren

utan giltigt skäl underlåter att medverka till att få underhållsbidraget höjt.

Bidragsförskott utgår vidare inte alls om vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att medverka till att få underhållsbidrag eller faderskapet

till barnet fastställt. Inte heller utgår bidragsförskott, om det finnes uppenbart

att den underhållsskyldige, även om han inte betalar underhållsbidrag, på

annat sätt sörjer för att barnet erhåller motsvarande underhåll. Viktigt i sammanhanget är också att bidragsförskott inte utgår om den underhållsskyldige bor tillsammans med barnet. Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), som enligt sina direktiv har till upp-

drag att se över nuvarande regler om familjerättslig underhållsskyldighet, har låtit göra en skattning av antalet underhållsberättigade barn i landet.

Denna visar att det år 1973 fanns ungefär 371 000 sådana barn samt att bidragsförskott samtidigt helt eller delvis utbetalades till 190 000 barn.

2.3¶Överflyttning av barn

Den rättsliga vårdnaden innefattar befogenhet att bestämma om barnets vistelseort. Vårdnadshavaren kan lämna barnet till annan för den rent fak-

tiska vården men har alltid rätt att ta barnet till sig, om inte annat föreskrivs i lag. Vidare gäller att förälder som är skild från vårdnaden och som har utverkat domstols beslut om viss umgängesrätt har rätt att få barnet utlämnat till sig för umgängesrättens utövande.

Lämnas barnet inte ut till vårdnadshavaren eller den umgängesberättigade föräldern när dessa enligt vad här har sagts har rätt till det kan de begära

medverkan av myndighet för att få barnet överflyttat till sig. Bestämmelser härom finns intagna i 21 kap. FB som handlar om verkställighet av dom

eller beslut rörande vårdnad m. m. Närmare föreskrifter om tillämpningen av 21 kap. är meddelade i kungörelse (1967:715).

Överflyttning av barn kan få formen av verkställighet av domstols dom

eller beslut om vårdnad eller umgängcesrätt eller om överlämnande av barn i annat fall (1 5). Ansökan om verkställighet görs hos länsrätten och riktas mot motparten i det mål eller ärende vari domen eller beslutet har meddelats. Vistas barnet hos annan än motparten kan domen eller beslutet inte åberopas

som grund för verkställighet mot denne. Vårdnadshavaren har emellertid i detta fall möjlighet att jämlikt 6 § påkalla länsrättens åtgärd för att genom

handräckning få barnet överflyttat till sig. På samma sätt har den ena av

två föräldrar som gemensamt har vårdnaden om sitt barn möjlighet att

enligt 7 X påkalla åtgärd för barnets överlämnande av länsrätten, om den andre har fört bort barnet egenmäktigt eller håller kvar barnet utan beaktansvärt skäl.

I samtliga fall skall länsrätten verka för att överflyttningen av barnet sker frivilligt. För det ändamålet kan länsrätten uppdra åt ledamot i barnavårdsnämnden eller åt tjänsteman inom barnavården att verka för att den som har hand om barnet frivilligt överlämnar det.

Om frivillig överflyttning från början anses utsiktslös eller om försök att få barnet överlämnat på frivillig väg har misslyckats, kan länsrätten

förordna om verkställighet enligt IX eller om överflyttning enligt 6 eller

7 §. Förordnandet kan förenas med ct vitesföreläggande eller med ett beslut

om att barnet skall hämtas genom polismyndighets försorg (3 §). Om sär-

skilda skäl föreligger, får länsrätten också för att underlätta barnets överflyttning föreskriva att barnet tillfälligt skall omhändertas på lämpligt sätt.

Verkställighet eller handräckning skall vägras, om barnet har fyllt femton år eller nått sådan mognad att dess vilja bör beaktas och barnet motsätter

sig överflyttning, såvida länsrätten inte finner sådan nödvändig av hänsyn

till barnets bästa (4 §). Verkställighet kan vidare vägras om det är uppenbart att förhållandena ändrats väsentligt sedan allmän domstols dom eter beslut meddelades och det av hänsvn till barnets bästa är påkallat att ändring

beträffande vårdnad eller umgängesrätt prövas av allmän domstol (5 § första

stycket). Verkställighet och handräckning får även i annat fall vägras, om

risk som ej är ringa föreligger för skada på barnets kroppsliga eller själsliga

hälsa (5 § andra stycket). | Länsrättens beslut skall lända till omedelbar efterrättelse om ej annat

förordnas (12 §). Besvär över länsrätts beslut prövas av kammarrätt. Enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) kan kammarrätten förordna att det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla (beslut om inhibition) och även i övrigt förordna rörande saken. Efter prövningstillstånd kan besvär över kammarrättens beslut prövas av regeringsrätten. Besvär över kammarrätts beslut angående inhibition prövas utan prövningstillstånd.

Det åligger länsrätten att genast underrätta polismyndigheten om sådant beslut om hämtning som omedelbart länder till efterrättelse. Anförs besvär över ett sådant beslut, skall länsrätten omedelbart underrättas härom och i sin tur underrätta polismyndigheten. Har denna då ännu inte hunnit verkställa hämtningsbeslutet, får åtgärd för verkställighet inte vidtas förrän inhibitionsfrågan avgjorts. Länsrätten skall underrättas om utgången i inhibitionsfrågan och vidarebefordra meddelande härom till polismyndigheten

(17, 18, 20 och 24 5§ tillimpningsföreskrifterna).

2.4¶Rättegångskostnad i vårdnadstvister

I vårdnadsmål liksom i andra tvistemål ådrar sig parterna ofta rättegångskostnader. Det gäller bl. a. kostnader för bevisning i målet, för rättegångsombud och för partens resor till och från domstolsförhandlingarna. Åtnjuter

den enskilde allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429) betalar staten helt eller delvis dessa kostnader. Härmed är emellertid inte sagt att staten slutgiltigt skall stå för kostnaderna. Bestämmelserna i lag om parts rättegångskostnad äger nämligen tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Detta innebär bl. a. att motparten kan förpliktas att ersätta staten för utgiven rättshjälp.

De allmänna bestämmelserna om rättegångskostnader vid domstol återfinns i 18 kap. rättegångsbalken. De anger hur parternas rättegångskostnader slutligt skall fördelas mellan dem. Huvudregeln är att part som förlorar målet, den tappande, skall ersätta motparten för hans kostnader (1 3). Det innebär att den tappande får betala både sina egna rättegångskostnader och motpartens. Åtnjuter den tappande parten allmän rättshjälp betalar staten visserligen helt eller delvis hans egna rättegångskostnader men parten måste likväl ersätta motparten dennes kostnader. Åtnjuter också motparten allmän rättshjälp får den tappande parten ersätta staten för vad som har utgått som rättshjälp till denne.

I vissa fall kan rätten emellertid göra avsteg från huvudregeln och förordna att vardera parten skall bära sin kostnad, dvs. förordna om kvittning av kostnaderna. Det gäller sådana mål där rättsförhållandet inte kan bestämmas på annat sätt än genom dom (2 §), t. ex. mål om äktenskapsskillnad, äktenskaplig börd och vårdnad om barn. Även om parterna är ense i den fråga som målet rör måste de gå till domstol, eftersom de inte själva kan

upplösa sitt äktenskap, förklara att barnet saknar äktenskaplig börd eller förordna om vårdnaden. Rättegångskostnaderna framstår i dessa fall som en utgift som parterna måste åta sig för att uppnå det av dem gemensamt

eftersträvade målet. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att avsikten

är att möjligheten att kvitta kostnaderna enligt 2 § skall användas mycket

sparsamt och att huvudregeln även i sådana mål som avses i paragrafen

skall vara att den tappande skall ersätta den vinnande för hans rättegångs-

kostnader. Detta bör även i flertalet fall gälla kostnaderna i högre rätt i sådana mål (NJA II 1943 s. 227-228 och 241). Bestämmelserna i 1 och 2 §§ kompletteras av bl. a. vissa regler i 3 och

6 §§ om ersättningsskyldighet för part som gör sig skyldig till illojal eller försumlig processföring och därmed onödigtvis åsamkar motparten rätte-

gångskostnader. 38 avser fall då vinnande part uppsåtligen eller genom försummelse har föranlett onödig rättegång. Rätten skall i sådant fall förordna att den vinnande skall betala motpartens rättegångskostnader eller också att vardera parten skall bära sin kostnad. 6 § gäller försumlighet under själva rättegången. Ena parten kan t. ex. genom att utebli från rätten eller

genom att göra invändning eller påstående som han insett eller bort inse

saknar fog eller på annat sätt genom vårdslöshet eller försummelse vålla kostnad för motparten. Sådan kostnad blir den försumlige skyldig att ersätta,

oberoende av hur kostnaderna i målet i övrigt skall fördelas mellan parterna.

Bestämmelserna i 3 och 6 §§ gäller oberoende av om det är parten själv

eller hans biträde, ombud eller ställföreträdare som har vållat den onödiga

kostnaden. I det senare fallet kan emellertid representanten åläggas att jämte parten solidariskt svara för kostnaderna (7 38).

18 kap. 5 § innehåller bestämmelser om rättegångskostnadernas fördelning då målet inte har prövats i sak. Avvisas kärandens talan, skall han anses som tappande och alltså ersätta svaranden för hans rättegångskostnader.

Förlikas parterna skall vardera parten bära sin kostnad, om inte annat har avtalats. Denna bestämmelse kan inte bli aktuell i ett vårdnadsmål. eftersom parterna inte kan träffa förlikning om vårdnaden.

Målet kan också avskrivas, sedan käranden återkallat sin talan eller ute-

blivit. Han blir då skyldig att ersätta motparten för hans rättegångskostnader, om inte särskilda skäl föranleder annat. Att käranden återkallar sin talan kan bero på att han funnit att han inte kan vinna bifall till den, I så fall

bör han förpliktas att betala svarandens kostnader. Beror återkallelsen i stället på att svaranden har medgivit käromålet. t. ex. gått med på att betala den fordran som käromålet gäller, har käranden i princip vunnit målet.

I ett sådant fall bör sådana särskilda omständigheter anses föreligga att kä-

randen inte skall förpliktas ersätta svarandens rättegångskostnader.

18 kap. 4 X behandlar det fallet att parterna har ömsom vunnit och förlorat. Käranden kan t. ex. ha framställt flera yrkanden och vunnit ett och förlorat det andra. Om det som ena parten tappat är av endast ringa betydelse skall

han ha full kostnadsersättning. I annat fall kan domstolen välja mellan två olika alternativ. Kan kostnaderna för de olika yrkandena klart särskiljas, skall ersättningsskyldigheten bestämmas med hänsyn därtill. Om detta inte går får vardera parten bära sin kostnad eller den ene av dem tillerkännas

jämkad ersättning (4 § första stycket). Motsvarande regler skall gälla för

det fall att ett yrkande har endast delvis bifallits (4 § andra stycket).

Högre rätts befattning med rättegångskostnaderna i ett mål avser för-

delningen mellan parterna av dels kostnaderna i underrätten, dels kostnaderna i den högre rätten. Vad gäller underrättskostnaderna blir fördel-

ningen av dessa beroende på utgången i målet i den högre rätten. Har käranden vunnit i första instans och därför enligt 18 kap. 1S5 fått ersättning för sina rättegångskostnader där men förlorat i hovrätten, skall denna alltså

ålägga käranden att ersätta svaranden för dennes kostnader i första instans. Vad gäller kostnaderna i den högre instansen gäller att skyldigheten att

ersätta dessa skall bestämmas med hänsyn till den utgång målet får där (18 kap. 155).

Det bör slutligen också nämnas att domstolen inte kan ingå i prövning

av frågan vem av parterna som skall stå för rättegångskostnaderna, om

inte detta har yrkats i målet. Domstolen kan inte heller döma ut mer än vad som har yrkats eller mindre än vad som har medgivits.

Emellertid skall rätten självmant se till att statsverket tillerkänns ersättning, då detta är föreskrivet. Om t. ex. den vinnande parten har beviljats allmän rättshjälp i målet skall den tappande föreläggas att utge ersättning härför till statsverket (18 kap. 13 § RB jämfört med 31 § rättshjälpslagen). Rätten prövar också självmant om rättegångskostnadsersättningen skall sättas ned med hänsyn exempelvis till att käromålet har bifallits endast delvis (4 J) eller att den vinnande parten har gjort sig skyldig till vårdslöshet (6 §).

2.5¶Avgift för vård av omyndigs värdehandlingar

Aktier, obligationer, pantbrev, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar som tillhör omyndig skall enligt 15 kap. 8 § föräldrabalken (FB) sättas ned i öppet förvar i den omyndiges namn hos riksbanken eller annan bank. Nedsiättning behöver dock ske endast om handlingarnas sammanlagda värde

överstiger 5 000 kr. Om flera underåriga syskon har gemensam förmyndare,

skall värdehandlingarna räknas samman. Fr. o. m. den I januari 1976 gäller

(SFS 1974:1038) att nedsättning behöver ske endast om handlingarnas sam-

manlagda värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande bas-

belopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt att förmyndaren

därvid skall räkna samman värdehandlingarna i samtliga förmynderskap som han innehar.

De nedsatta handlingarna skall under överförmyndarens tillsyn vårdas i enlighet med bestämmelserna i lagen (1924:322) om vård av omyndigs

värdehandlingar (VIL).

Jämlikt I $ VL ansvarar banken för de nedsatta värdehandlingarnas för-

varing och förvaltning enligt de närmare bestämmelserna i 2-7 §X VL. För

sin vård av värdehandlingarna får banken tillgodoräkna sig en årlig avgift som inte får överstiga, när det gäller inhemska värdehandlingar två kronor och när det gäller utländska värdehandlingar en krona för varje påbörjat

tusental kronor av handlingarnas värde (8§ VL). Beträffande utländska värdehandlingar är banken ansvarig endast för deras

förvaring medan bankens åligganden i fråga om inhemska värdehandlingar är mycket omfattande och innebär att banken generellt sett är skyldig att vidta alla de åtgärder som krävs för iakttagande av den omyndiges rätt 1 avseende på värdehandlingarna, dock endast under förutsättning att er-

forderliga uppgifter kan anskaffas av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt. Inom ramen för denna skyldighet anses depositionen medföra

rätt för banken att företräda den omyndige. Åtgärder som banken vidtar inom området för sitt uppdrag blir således bindande såväl för den omyndige som för tredje man utan att förmyndaren givit banken särskilt bemyndigande.

De nu gällande förvaringsavgifterna fastställdes år 1963. Genom cn lagändring år 1974 (SFS 1974:1042) har emellertid bestämts att de skall höjas

till tre kronor resp. två kronor för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde. LCagändringen träder i kraft den 1 januari 1976.

3¶Reformkrav

3.1¶Faderskap till barn

När det gäller de nuvarande bördsreglerna har kritik bl.a. i riksdagen

riktats mot att en frånskild man skall anses som far till ett barn som föds

efter äktenskapets upplösning men på sådan tid att det kan ha avlats dess-

förinnan. I en motion till 1974 års riksdag (mot. 1974:650) yrkades att bördsreglerna i dessa delar skulle bli föremål för utredning. I motionen framhölls att gällande bördsregler och anvisningar för folk-

bokföringsmyndigheterna i praktiken medför att ett barn, som har fötts efter det att modern fått äktenskapsskillnad, kan bli antecknat som fött i hennes äktenskap, även om det förflutit avsevärd tid sedan hon sam-

manbodde med sin förre man. Detta förhållande måste anses högst otillfredsställande från såväl humanitär som rättslig synpunkt. Kvinnan måste

i den angivna situationen nämligen konfronteras med sin förre make inför domstol för att få förklarat att barnet saknar äktenskaplig börd. Till dess

domstolsutslaget blivit klart är barnet kyrkobokfört som barn till den f: d. äkta mannen, vilket innebär att' det har arvsrätt och skulle få barnpension: genom ATP, grupplivförsäkring m. m. efter honom, om han avlider innan. bördsfrågan hunnit klaras upp. Däremot saknar barnet arvsrätt, rätt till pension m. m. efter den ”rätte” fadern till dess domen har vunnit laga kraft . och denne därefter hunnit i laga ordning erkänna faderskapet.

I motionen påpekades vidare att ett nytt äktenskap klart prioriteras i för-

hållande till ett sammanboende i sådana fall som det här är fråga om. Gifter

nämligen en frånskild kvinna om sig så snart efter äktenskapsskillnaden att barn som föds under det nya äktenskapet kan vara avlat i det gamla antecknar folkbokföringsmyndigheten mannen i det senare äktenskapet som far till barnet. Flyttar hon däremot samman med annan man utan att ingå nytt äktenskap antecknas i motsvarande fall mannen i det upplösta äktenskapet som far till barnet. Enligt motionen måste det anses rimligt att

samma regler skall gälla för gifta som för ogifta i bördsfrågor. Reglerna

borde därför ändras så att ett barn som föds efter det att äktenskapsskillnaden vunnit laga kraft alltid betraktas som fött utom äktenskapet.

Lagutskottet inhämtade utlåtande över motionen från hovrätten över Skå-

ne och Blekinge samt socialstyrelsen. På begäran av utskottet avgavs där-:jämte yttranden av Sveriges advokatsamfund, Sveriges socialtjänstemannaförbund, Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund, Moderata

samlingspartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Svenska kvinnors vänsterförbund. .

Samtliga remissinstanser med undantag för: Moderata samlingspartiets: kvinnoförbund tillstyrkte att reglerna för äktenskaplig börd blev föremål för utredning. Några remissinstanser underströk att en utredning borde omfatta reglerna i stort och inte vara avgränsad på det sätt som :förordats i motionen. Hovrätten över Skåne och Blekinge ansåg bl.a. att det å cna sidan borde beaktas att den gällande regeln om -bördspresumtion allmänt sett kan vara till barnets bästa och därför inte bör uppges. Å andra sidan bildar denna regel ett hinder, när det gäller att bestämma det biologiskt riktiga faderskapet. Genom uppdelningen i vissa situationer av denna: bestämning på en bördsprocess och en faderskapsprocess försvårades stundom

ett utnyttjande av de förbättrade metoder att bestämma faderskapet som

den medicinska vetenskapen under de senaste decennierna har tillhandahållit. Med hänsyn härtill ansåg hovrätten det påkallat att bördsreglerna :i

sin helhet sågs över och att därvid värdet och omfattningen av en presumtion

på detta område övervägdes. I samband härmed måste processuella regler för tvister om faderskap i och utom äktenskap också granskas.

Socialstyrelsen framhöll bl. a. att det säkerligen förhåller sig så att barn:

6 Riksdagen 1976. I saml. Nr VD

som föds efter det att äktenskap har upplösts i mycket liten utsträckning

har moderns förre make till far. Genom att alltid betrakta sådana barn som födda utom äktenskap skulle förfarandet med att fastställa faderskapet för-

enklas. Eventuellt skulle kunna övervägas att på svagare indikationer än vad som nu gäller för fastställande av faderskap till barn utom äktenskap

presumera att f. d. make är far till barn som föds efter äktenskapets upp-

lösning, i de fall då ingen annan man kan utpekas som far till barnet. I sådana fall borde det eventuellt inte tillåtas den f. d. maken att föra processen

mot barnet på samma villkor som annan man.

Sveriges advokatsamfund underströk att gällande bördsregler är givna

väsentligen till skydd för barnet. Den ifrågasatta äktabördspresumtionen

är ägnad att sätta barn i äktenskap i en bättre ställning än barn utom äktenskap. För att nå en ökad likställighet borde man enligt samfundet eftersträva en förbättring av de utomäktenskapliga barnens rättsställning framför en försämring av de inomäktenskapliga barnens. Samfundet underströk också att man borde beakta verkningarna av de nya reglerna om äktenskapsskillnad.

Folkpartiets kvinnoförbund ansåg bl. a. att man i skilsmässofall borde kunna betrakta barnet som avlat inom äktenskapet, om barnet föds inom nio månader efter det att makarna eller en av dem har begärt äktenskapsskillnad och makarna är ense om faderskapet. Om endera maken däremot bestrider faderskapet, borde detta fastställas på samma sätt som för utomäktenskapliga barn.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund påpekade att den nya äktenskapslagstiftningen genom den nedkortade tiden för skilsmässoförfarandet visserligen kunde komma att minska de problem som aktualiserades i motionen men att detta inte gjorde svårigheterna mindre för dem som problemen ändå kom att gälla. Samhället strävar i princip efter att ställa sig neutralt till olika samlevnadsformer. Förbundet ansåg att samhället också 1 denna situation måste ha regler som möjliggör en neutral bedömning av faderskapet, vilket skulle bli fallet med den i motionen föreslagna lösningen.

Svenska kvinnors vänsterförbund tillstyrkte motionsförslaget men tillfogade att utredningen även borde omfatta de fall där modern ännu ej är frånskild men sammanbor med en annan man och fått barn med denne som vill erkänna faderskapet.

I sitt betänkande (LU 1974:27) påpekade lagutskottet att de nackdelar som påtalats i motionen viserligen i någon mån minskat genom att hemskillnadsåret fr. o. m. den 1 januari 1974 har avskaffats och ersatts med en sex månaders betänketid. som dessutom inte behöver tillämpas om makarna saknar barn och är ense om att skiljas. Härtill kom att frågan numera komplicerades av att. makarna under betänketiden kan leva samman. Det kunde då synas naturligt att utgå från att äkta mannen är far till barn, som föds kort tid efter det att äktenskapet har upplösts. Nackdelarna med

gällande regler om bördspresumtion var enligt utskottets mening likväl så betydande att reglerna enligt utskottets mening borde bli föremål för en översyn. Utskottet framställde att riksdagen hos regeringen skulle begära en sådan översyn. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan

(rskr 1974:292).

Även mot bestämmelserna om talan angående äktenskaplig börd har det riktats kritik i riksdagen. I en motion innevarande år (1975:455) har yrkats

att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 2 kap. 1§ föräldrabalken att bördstalan får föras utan tidsbegränsning. I motionen fram-

hölls att det inträffar att mannen först efter preklusionstiden utgång, ofta i samband med skilsmässa, misstänker att han ej är far till barn som fötts inom äktenskapet. Mannen saknar då möjlighet att väcka talan mot barnet men undgår inte sin underhållsskyldighet. Vidare behåller barnet sin arvsrätt. I sådana fall är det bara barnet som har rätt att väcka talan. I motionen

framhölls att samma grundprincip som förestavat reglerna i faderskapslagen,

nämligen det allmänna intresset att ett faderskap blir rätt fastställt, borde gälla även talan om äktenskaplig börd. Om en man genom blodprov kan bevisa att han inte är far till ett i äktenskapet fött barn borde han enligt motionen ha samma möjlighet som barnet att utan tidsbegränsning föra bördstalan.

I sitt betänkande över motionen erinrade lagutskottet (LU 1975:14) om att riksdagen tidigare hemställt hos regeringen att bördsreglerna i sin helhet skulle ses över. Med anledning av att den begärda översynen hade påbörjats inom justitiedepartementet och till att resultatet av översynen snart kunde

väntas bli redovisat fann utskottet det inte påkallat med någon vtterligare

åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning.

3.2¶Vårdnad och underhåll

Den partiella reform av den familjerättsliga lagstiftningen som trädde

i kraft den 1 januari 1974 (SFS 1973:645-660) medförde betydelsefulla änd-

ringar i fråga om vårdnaden om barn utom äktenskap. Tidigare gällde att modern automatiskt var barnets vårdnadshavare och att fadern kunde tillerkännas vårdnaden endast om han visade att modern var olämplig som vårdnadshavare. Enligt de nya bestämmelserna är däremot föräldrarna likställda när det gäller rätten att efter särskild prövning få sig tillerkänd vårdnaden om barnet. Den nya lagstiftningen har däremot inte medfört några

förändringar med avseende på frågan om ogifta föräldrars möjlighet att ge-

mensamt få den rättsliga vårdnaden om sina barn. Detta hade emellertid '

föreslagits i familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1972:41) Familj och äktenskap I, som låg till grund för propositionen (1973:32) i ämnet. De sakkunniga föreslog att samlevande frånskilda föräldrar och samlevande

föräldrar till barn utom äktenskap skulle få möjlighet att gemensamt handha vårdnaden om och förmynderskapet för sina barn på samma sätt som föräldrar som är gifta med varandra. Föräldrar som önskade utnyttja denna möjlighet skulle enligt förslaget kunna anmäla detta till myndighet som regeringen bestämde (betänk. s. 208 f.). De sakkunniga var emellertid inte eniga på denna punkt, utan en minoritet hade reserverat sig mot förslaget (betänk. s. 271 ff.).

Även under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag var meningarna delade i den berörda frågan (prop. 1973:32 s. 258 ff). I propositionen (prop. s. 129 f) anförde föredragande statsrådet att det praktiskt sett knappast innebär några egentliga olägenheter att ogifta föräldrar inte kan utöva vårdnaden gemensamt, särskilt inte så länge förhållandet mellan dem är gott. Skulle de däremot utöva vårdnaden gemensamt kunde komplikationer av . olika slag uppträda, om familjen upplöstes. Föredraganden pekade också på de svårigheter som skulle förorsakas av att tidigare domar eller avtal om underhåll skulle förlora sin verkan till följd av en anmälan om gemensam vårdnad. En annan komplikation utgjordes av det förhållandet att bidragsförskott inte utgick om båda föräldrarna hade vårdnaden. Vid en samlad bedömning fann föredraganden därför att nackdelarna med en ordning som gav ogifta föräldrar möjlighet till gemensam vårdnad övervägde fördelarna.

Även lagutskottet (LU 1973:20) ansåg att nackdelarna med en ordning där ogifta föräldrar hade gemensam vårdnad översteg fördelarna. Utskottet uttalade vidare att det var ovisst i vilken utsträckning det kunde föreligga önskemål hos samboende om att få gemensam vårdnad om barnen. Skulle det så småningom bli ett mer allmänt önskemål om gemensam vårdnad borde emellertid enligt utskottet saken kunna tas upp till förnyad prövning, varvid reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott fick ses över. Även : ändringar i barnavårdslagen kunde då bli aktuella.

Utskottets ställningstagande var ej enhälligt. I en vid betänkandet fogad reservation förordades sådana lagändringar att samboende föräldrar till barn | utom äktenskap och föräldrar, som sammanbor efter dom på äktenskapsskillnad, skulle få möjlighet att gemensamt handha vårdnaden om och förmynderskapet för sina barn (LU -1973:20 s. 138 f.). Enligt reservanternas : mening fanns det inte något skäl att förmena den ene av två samlevande föräldrar vårdnaden om barn för vilka de gemensamt önskade ta ansvar. Utgångspunkten borde vara att förhållandet mellan barn och deras föräldrar i samma faktiska familjesituation också rättsligt skulle vara densamma vare sig föräldrarna var gifta eller inte.

Vid omröstningen i riksdagen vann utskottets mening med 199 röster mot 102 för reservationen. 14 ledamöter avstod från att rösta.

Frågan om införande av möjlighet för ogifta föräldrar att gemensamt få vårdnaden om sina barn har senare behandlats av 1974 års riksdag i anledning av en motion i frågan. I sitt av riksdagen godkända betänkande ansåg lagutskottet (LU 1974:1) att det inte fanns skäl att frångå uppfattningen att

ett system med gemensam rättslig vårdnad för samboende ogifta föräldrar rymmer vissa nackdelar som vid en bedömning grundad uteslutande på omtanken om barnets bästa måste anses överväga de med systemet förenade fördelarna. Skulle det emellertid visa sig att det framträder ett mer allmänt önskemål om gemensam vårdnad för samboende ogifta föräldrar borde frågan emellertid tas upp till förnyad prövning. Utskottet förutsatte att utvecklingen på området med uppmärksamhet följdes från regeringens sida.

Inte heller denna gång var utskottets ställningstagande enhälligt. Reservanterna förordade även denna gång sådana lagändringar att samboende föräldrar till barn utom äktenskap och föräldrar som sammanbor efter dom på äktenskapsskillnad skulle få möjlighet till gemensam vårdnad om och förmynderskap för sina barn. Reservanterna framhöll bl. a. att det både praktiskt och psykologiskt var en belastning att endast den ena av två föräldrar som samarbetade i vårdnadsangelägenheterna skulle vara rättsligt kompetent att företräda barnet. Följden kunde lätt bli en bristande balans i relationen föräldrarna emellan. I händelse av separation kunde vidare den förälder som inte hade den rättsliga vårdnaden komma att bedömas mindre positivt än den andre. Ett system med gemensam vårdnad hade dessutom den fördelen att vissa praktiska problem som det nuvarande rättsläget ger upphov till kunde undvikas, t. ex. i det fall att den rättslige vårdnadshavaren avlider eller av annan anledning blir förhindrad att utöva vårdnaden. De problem som ett system med gemensam vårdnad kunde föra med sig vid en separation mellan föräldrarna borde enligt reservanterna inte vara svåra att komma

till rätta med. Ansökan om ändring torde då komma att göras, varvid si-

tuationen skulle bli densamma som vid separation mellan gifta föräldrar.. Om föräldrarna trots separationen emellertid önskade behålla den gemensamma vårdnaden torde detta knappast behöva befaras innebära något socialt problem vare sig för barnet eller föräldrarna. |

Vid omröstningen i riksdagen bifölls utskottets hemställan av 191 ledamöter, medan 116 ledamöter röstade för reservationen. 18 ledamöter avstod från att rösta.

Även innevarande år har frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar väckts i motioner i riksdagen. I motionen 1975:201 yrkades sådan lagändring att föräldrar till barn utom äktenskap som är ense om.att gemensamt utöva vårdnaden skulle kunna erhålla rättens förordnande härom. I motionen 1975:1130 yrkades att föräldrar, som i samband med skilsmässa förklarar att de fortsättningsvis önskar dela det juridiska ansvaret för barnen, skulle kunna få denna möjlighet. |

I motionen 1975:201 framhölls bl. a. att antalet utomäktenskapliga barn stiger och att det faktum att förevarande fråga berör ett stort och växande antal människor är ett starkt argument för en ändring av lagstiftningen. Det är vidare ur praktisk synvinkel en klar olägenhet att endast den ene av två samboende, ogifta föräldrar kan företräda barnet rättsligt, eftersom detta försvårar möjligheterna att dela på föräldrauppgifterna. Nackdelarna

med den nuvarande ordningen är särskilt framträdande vid den rättslige

vårdnadshavarens död. Barnen ställs då utan vårdnadshavare samtidigt som

den efterlevande föräldern tvingas till ett rättsligt förfarande i ett läge där trygghet och återhämtning för familjen är det angelägnaste behovet. Gifta föräldrar är automatiskt garderade mot en sådan situation. I motionen för-

ordades inte något generellt införande av gemensam rättslig vårdnad för ogifta föräldrar, utan det förutsattes att varje särskilt fall skulle efter ansökan av föräldrarna prövas av domstol. som skulle kunna vägra bifall om ge-

mensam vårdnad bedömdes vara uppenbart stridande mot barnets bästa.

I motionen 1975:1130 framhölls att det vid skilsmässor ofta uppstår onödigt konfliktskapande diskussioner om vem av föräldrarna som skall få vårdnaden om barnen. Detta förhållande drabbar i synnerhet barnen, som behöver och självfallet önskar goda relationer till båda föräldrarna men ofta tvingas ta ställning för en av dem.

I sitt betänkande med anledning av motionerna (LU 1975:14) hänvisade lagutskottet till att frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar var

föremål för översyn inom justitiedepartementet. På grund därav fann ut-

skottet det inte erforderligt med något initiativ från riksdagens sida i den

berörda frågan. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning.

3.3¶Överflyttning av barn

Justitieombudsmannen (JO) har i skrivelse till regeringen kritiserat bestämmelsen i 21 kap. 12§ FB om att länsrättens beslut i fråga om över-

lämnande av barn omedelbart länder till efterrättelse, om inte annat förordnas. Enligt JO:s mening är denna bestämmelse mycket betänklig. Den får nämligen till följd att överflyttning tvångsvis kan genomföras innan besvärsinstansen kunnat pröva frågan om inhibition. När detta förekommer omöjliggör det ett återställande av sakläget i målet. Om överlämnandet sker till en umgängesberättigad är konsekvenserna visserligen inte slutliga på samma sätt som då överlämnandet sker till vårdnadshavaren men även i sådana fall kan det enligt JO många gånger vara olyckligt att överlämnande sker innan saken hunnit prövas i besvärsmålet.

JO hemställde att regeringen måtte överväga en ändring av 21 kap. FB

och dess tillämpningsföreskrifter. Ändringen borde enligt JO ske så att hu-:

vudregeln blir att ett beslut om överflyttning av barn inte länder till efter-

rättelse innan det vunnit laga kraft. Emellertid måste enligt JO beaktas att det i åtskilliga fall, bl. a. då det är fråga om en nära förestående um-

gängesrättsperiod, kan vara påkallat att länsrätten förordnar om omedelbar

efterrättelse. Länsrätten borde därför vid behov kunna förordna att dess

beslut skall lända till omedelbar efterrättelse.

3.4¶Rättegångskostnad i vårdnadstvister

Kritik har i olika sammanhang riktats mot att de nuvarande bestämmelserna i RB kan medföra att tappande part får betala motpartens rättegångskostnader i tvistiga vårdnadsmål. BI. a. har frågan om en ändring

av reglerna väckts i riksdagen innevarande år. I två motioner (1975:444 och 446) har yrkats att riksdagen hos regeringen anhåller om lagändring

så att den tappande parten i en vårdnadstvist inte skall kunna förpliktas att betala motpartens kostnader. Som skäl har bl. a. anförts att varje förälder bör kunna processa om vårdnaden, när vederbörande anser att omsorgen

om barnens bästa kräver det, utan att behöva riskera att få betala både

sina egna och motpartens kostnader. Motionerna har remissbehandlats.

3.5¶Avgift för vård av omyndigs värdehandlingar

Bankföreningen hemställer i sin skrivelse att de avgiftsbestämmelser som skall träda i kraft den I januari 1976 kompletteras med en föreskrift om att bank får, utöver avgiften tre kronor för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde, betinga sig särskild tilläggsavgift med hänsyn till de i vården ingående enheternas antal och förvaltningsarbetets omfattning. Bank skall dock alltid få ta ut en sammanlagd årlig avgift per omyndigförvar

om 100 kr. De förordade avgifterna föreslås gälla oberoende av om det

är fråga om inhemska eller utländska värdepapper.

Som stöd för sin hemställan anför bankföreningen att kostnadsutvecklingen på bankområdet medför att avgifter baserade enbart på inneliggande

handlingars värde numera inte förslår att täcka kostnaden för bankernas

förvaltningsarbete. Denna grundläggande tendens i notariatverksamhetens intäktsstruktur framgår entydigt av en omfattande notariattjänstutredning som under åren 1970-1973 har utförts inom bankföreningen. Huvuddelen av bankernas notariatdepåer skulle vid tillämpning av ett renodlat värdegrundat avgiftssystem uppvisa bristande kostnadstäckning. Särskilt ogynnsamt blir resultatet beträffande förvar med lågt värde och i synnerhet när innehållet är fördelat på ett flertal poster. Varje värdepapperspost utgör nämligen ur förvaltningssynpunkt en särskild enhet som var för sig kräver individuella insatser i fråga om bevakning, omissionsåtgärder. uppbörd av

utdelningar och räntor ete.. insatser som i mindre grad är beroende av postens

värde.

Mot bakgrund av de uppgifter som framkom genom notariattjänstutredningen genomfördes vid årsskiftet 1973/74 en allmän höjning av bankernas notariatavgifter. Härvid ökade framför allt andra avgifter än de värdebaserade grundavgifterna. Minimiavgiften per förvar, 100 kr.. behölls.

Tilläggsavgifterna uttas i regel dels som cen avgift per värdepapperspost, dels som en sirskild avgift vid inlägg eller uttag av värdehandling. F.n. uttas 12 kr. dels för varje vid avgiftsperiodens början inneliggande handling,

post av ensartade handlingar eller slutet konvolut, dels för varje deponering eller uttag under avgiftsperioden av sådana handlingar.

Bankföreningen beräknar att 65-70 ”å av omyndigförvaren har ett värde

som understiger 25 000 kr. med ett medelvärde på 8 000-9 000 kr. och med

ett genomsnittsvärde per aktiepost på mindre än 2 000 kr. Bankföreningen finner det angeläget att bankerna bereds möjlighet att i ökad utsträckning belasta omyndigförvaren med avgifter som står i relation till kostnaderna för förvaltningsarbetet. Med hänsyn till de fasta kostnader för uppläggning och underhåll av varje enskilt förvar som bankerna åsamkas även om inga värdepappersrörelser äger rum anser bankföreningen det vidare vara befogat all i lagen skriva in en bestämmelse om minimiavgift. Den föreslagna mi-

nimiavgiften, 100 kr., motsvarar vad som i bankerna allmänt tillämpas. som

lägsta avgift för vanliga öppna notariatförvar.

Motivet för slopandet av en lägre avgift för utländska värdepapper är enligt bankföreningen att i den mån utländska värdepapper ingår i omyndigförvar de i praktiken blir föremål för bevakningsåtgärder och utdelningsuppbörd.

4¶Promemorian

4.1¶Faderskap till barn

4.1.1 Äkta makes faderskap m. m. |

I promemorian påpekas att de: nuvarande bördsreglerna bör ses mot bakgrund av att barn i äktenskap tidigare har haft en i rättsligt avseende mer gynnad ställning än andra barn. Genom att barn i stor utsträckning har presumerats ha äktenskaplig börd: har reglerna därmed också tjänat som skydd för barnen. I och med att de utomäktenskapliga barnens situation numera har förbättrats, så att de i alla väsentliga avseenden har en rättsställning som motsvarar andra barns, finns emellertid enligt promemorian inte längre så stor anledning att i barnens intresse ställa upp regler som presumerar att de är födda i äktenskap och att sålunda moderns make är att anse som far. I stället bör reglerna utformas så att det så enkelt och samtidigt så säkert som möjligt skall kunna fastställas vem som är ett barns

far. |

Enligt promemorian kunde det övervägas att helt slopa bestämmelserna

om att en man i vissa fall skall automatiskt anses som far och i stället införa regler om att faderskapet för alla barn skall fastställas genom er-

kännande eller genom dom. Tanken härpå avvisas emellertid främst av

det skälet att en sådan ordning skulle medföra åtskilligt onödigt arbete för

både myndigheter och enskilda. I fall då barnets mor är gift vid födelsen torde också enligt promemorian de nuvarande presumtionsreglerna ge ett materiellt riktigt resultat. Detsamma torde vara fallet då modern vid barnets

födelse så nyligen har blivit änka att barnet kan vara avlat före mannens

död. Faderskapspresumtionen bör därför enligt promemorian behållas i dessa fall.

Då barn föds efter en skilsmässa torde emellertid enligt promemorian

de nuvarande presumtionsreglerna ofta slå fel och det föreslås därför att

den nuvarande presumtionen för den frånskilde makens faderskap slopas. Faderskapet för barn som föds efter en äktenskapsskillnad bör sålunda enligt

promemorian fastställas genom erkännande eller dom.

Om man, sägs det vidare i promemorian. behåller den legala faderskapspresumtionen i fall då barnets mor är gift eller nyss har blivit änka, måste lagen givetvis även i fortsättningen innehålla bestämmelser enligt vilka det blir möjligt att häva presumtionen. Det kan emellertid ifrågasättas om lagen

alltjämt bör innehålla bestämmelser om vissa frister inom vilka mannen

eller hans arvingar måste väcka talan om hävande av faderskapspresumtion. Att i lagen behålla bestämmelser om att mannen måste väcka sådan talan inom viss tid kan inte längre grundas på tanken att barnet har ett väsentligt . intresse av att inte få sin ställning som barn till :gifta föräldrar ifrågasatt

och undanröjd. Enligt promemorian bör det tvärtom ligga i såväl barnets

som mannens intresse att det legala faderskapet upphävs, om det visar

sig att det inte stämmer överens med det verkliga. Det föreslås därför att

man i lagen inte har någon tidsbegränsning för mannens rätt att väcka .

talan i hithörande fall.

I promemorian behandlas också nuvarande regler om aut mannen, oavsett

hur lång tid som har förflutit från barnets födelse, är avskuren från sin

rätt att väcka talan angående äktenskaplig börd, om han har erkänt barnet som sitt efter det att barnet har fötts och efter det att han fått kunskap om att modern haft samlag med annan under tid då barnet kan vara avlat.

Det framhålls bl. a. att mannens intresse av att i ett sådant fall även i fort-

sättningen gälla som far till barnet måste vara starkt beroende av att samhörigheten mellan honom, å ena sidan, och barnet och dess mor å andra sidan består. Om denna samhörighet brister är det naturligt att mannen önskar få klarlagt om han verkligen är far till barnet eller ej. Även från

barnets synpunkt synes det i ett sådant fall vara värdefullt att frågan om

mannens faderskap blir utredd. Sammanfattningsvis föreslås därför i promemorian att mannen skall få rätt att väcka talan om att han inte är far

till barnet även i de fall då han först har erkänt det som sitt. -

Vad gäller mannens arvingars rätt att väcka talan om hans faderskap till barnet fastlås i promemorian att arvingarna liksom nu bör vara uteslutna från talerätt, om mannen har erkänt barnet som sitt utan att därefter själv

väcka någon talan mot barnet. Vad därefter gäller det fallet att den avlidne

mannen inte har erkänt barnet som sitt bör enligt promemorian huvudregeln

vara att arvingarna till mannen inte har någon talerätt. Dock bör arvingarna: ha rätt att väcka talan, om mannen har dött före barnets födelse. Talerit bör vidare föreligga, om mannen visserligen avled efter barnets födelse men inte kände till födelsen. Om mannen inte har varaktigt sammanbott med

barnet och heller inte har erkänt barnet, föreslås att arvingarna, i enlighet med vad som gäller f. n., får rätt att föra talan mot barnet om mannens faderskap. Deras rätt härtill föreslås dock utesluten, om talan som grundats

på att mannen är far till barnet har väckts mot honom under hans livstid

och det därefter vid hans död har förflutit mer än ett år från det han fick

del av barnets talan utan att han själv väckt talan mot barnet angående sitt faderskap. Vidare föreslås att arvingarna liksom nu bör vara skyldiga

att väcka talan mot barnet inom ett år från det att talan som grundas på

att mannen är far till barnet har väckts mot dödsboet.

Kretsen av arvingar som har talerätt bör enligt proemorian bestämmas på samma sätt som hittills. Talerätt bör alltså tillkomma var och en som

jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen. Efterlämnar

mannen sekundosuccessorer enligt 3 kap. 1§ ärvdabalken, bör envar av dem ha taleriätt.

Barnet bör enligt promemorian även i fortsättningen ha rätt att väcka

talan om faderskapet mot den man som direkt av lagen utpekas som dess far. Någon tidsfrist för väckande av sådan talan bör inte anges. Om mannen

är död bör likaledes som enligt gällande rätt talan kunna väckas mot mannens arvingar.

De nuvarande bestämmelserna om förutsättningarna för bifall till talan

om hävande av faderskapspresumtionen bör enligt promemorian i sina hu-

vuddrag gälla även i fortsättningen. I fall då modern har haft samlag med

annan än maken bör det dock anses tillräckligt att det med hänsyn till

samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre.

Det framhålls att man på så sätt uppnår överensstämmelse med de regler som f.n. gäller för fastställande av faderskap beträffande barn utom äk-

tenskap. I fall då makarna levt åtskilda under konceptionstiden bör vidare

talan om hävande av faderskapspresumtionen kunna bifallas oberoende av orsaken till att makarna bott i sär.

Att väcka talan vid domstol om hävande av faderskapspresumtionen kan enligt promemorian naturligtvis te sig onödigt omständligt för de inblandade parterna i sådana fall då det står helt klart för dem att annan man än moderns

make är far till barnet och denne dessutom är villig att erkänna faderskapet.

Med nuvarande regler kan ett sådant erkännande inte ges förrän presum-

tionen för den äkta mannens faderskap har hävts av domstolen. Praktiska skäl talar för att man ändrar denna ordning och gör det möjligt att lämna ett giltigt faderskapserkännande även i de fall då bördstalan inte har väckts eller avgjorts. Det föreslås alltså att, i de fall då modern är gift, annan

man än hennes make skall kunna erkänna faderskapet till barnet med verkan

bl. a. alt presumtionen för den äkta mannens faderskap hävs. De nuvarande reglerna om erkännande av faderskap föreslås för dessa fall bli kompletterade

med ett krav på att såväl modern som hennes make skall godkänna erkännandet.

Det föreslås vidare att regler införs som gör det möjligt att till gemensam handläggning med en talan om att moderns make inte är far till hennes barn väcka talan om fastställande av att annan man är far till barnet. Dessa regler föreslås kompletterade med bestämmelser som gör det möjligt för

barnavårdsnämnden att redan när den äkta mannens faderskap har ifrågasatts börja utreda vem som eljest kan vara far till barnet.

4.1.2 Fastställande av faderskap genom erkännande eller dom

När det gäller förutsättningarna för att ett faderskapserkännande skall

vara giltigt föreslås i promemorian inte någon ändring utöver vad som tidigare har anförts beträffande erkännande före det att makes faderskaps-

presumtion har hävts. Inte heller föreslås någon ändring i fråga om de matcriella förutsättningarna för att en man av domstol skall förklaras vara far till ett barn.

Lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap föreslås i promemorian bli inarbetad i FB. Härvid anses att de bestämmelser som handlar om barnavårdsnämndens utredning kan flyttas över i sak oförändrade. Som tidigare har nämnts föreslås emellertid att bestämmelserna kompletteras med en regel som gör det möjligt för barnavårdsnämnden att inleda utredning om vem som är ett barns far även i sådana fall då moderns make i och för sig är att anse som far enligt FB men faderskapet

har satts i fråga av maken eller barnet.

Faderskapslagens bestämmelser föreslås i stor utsträckning bli tillämpliga även i sådan faderskapsmål där det inte åligger barnavårdsnämnden att sörja

för att faderskapet fastställs. Det föreslås dock att undantag görs för be-

stämmelserna «i 15 § som innehåller vissa regler om rättegångskostnader.

4.2¶Vårdnad och underhåll

Enligt promemorian finns det flera skäl som talar för att föräldrarna bör ha möjlighet att efter skilsmässa behålla den gemensamma vårdnaden om sina barn. Det framhålls att skilsmässosituationen avdramatiserades väsentligt genom 1973 års ändringar i giftermålsbalken och att den ändrade uppfattning om äktenskap och skilsmässa som har utvecklats under en följd av år och kommit till uttryck i 1973 års reform har gett många frånskilda makar bättre förutsättningar att på ett mindre känsloladdat och prestige-

betonat sätt se på sina relationer efter skilsmässan inbördes och i förhållande

till barnen. Därigenom har föräldrarna också fått ökade möjligheter att ta ett gemensamt rättsligt ansvar för barnen efter äktenskapets upplösning och efter det att de har flyttat i sär. I de allra flesta situationer måste det

vara till fördel för barnen om de efter skilsmässan kan bevara nära och goda förhållanden till båda föräldrarna. Om en ordning med gemensam

rättslig vårdnad kan främja sådana goda förhållanden finns det enligt promemorian uppenbarligen skäl att allvarligt pröva införandet av en sådan

möjlighet. Det framhålls att en ordning med gemensam vårdnad ofta ses som betydelsefull inte minst med tanke på den situationen att den ena

föräldern skulle avlida. Även om det enligt gällande rätt bara undantagsvis kan förekomma att annan än den efterlevande förordnas till vårdnadshavare,

om det är den vårdnadshavande föräldern som avlider, kan det innebära en trygghet för föräldrarna att veta att vid den enes död den andre auto-

matiskt står kvar som vårdnadshavare för barnen.

Enligt promemorian skulle det också många gånger kunna vara till stor fördel för förhållandet mellan frånskilda föräldrar och deras barn om de

vid skilsmässan kunde slippa att ta ställning till frågan vem av dem som skall ha den rättsliga vårdnadén om barnen — med alla de prestigekonflikter

som kan följa därav. Detta talar för att domstolen inte alltid skulle behöva

meddela beslut angående vårdnaden i ett skilsmissomål. I stället skulle

den tidigare gemensamma vårdnaden fortsätta automatiskt, så länge ingen

av makarna yrkade att vårdnadsfrågan togs upp.

Om det införs en möjlighet till gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar, är det enligt promemorian uppenbart att man också måste allvarligt pröva att införa en motsvarande möjlighet för ogifta föräldrar, dvs. sådana föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra. Även om det praktiskt sctt i allmänhet inte torde innebära några egentliga olägenheter att den rättsliga" vårdnaden tillkommer endast en av föräldrarna, kan man enligt prome- :

morian inte bortse från att det i många familjer där föräldrarna är ogifta

finns ett starkt önskemål att de gemensamt skall få hand om vårdnaden om barnen. Liksom när det gäller frånskilda föräldrar kan ett gemensamt rättsligt ansvar vara ägnat att främja de inbördes relationerna och förhindra onödiga störningar. Vidare kan det också för de ogiftas del vara tryggt att veta att vid den enes död den andre står automatiskt kvar som vårdnadshavare.

Givetvis kan det ibland uppstå komplikationer, om föräldrar som inte bor tillsammmans har gemensam rättslig vårdnad om ett barn. Det framhålls

dock att svårigheterna inte torde ha avgörande betydelse och det erinras ”

i sammanhanget om bestämmelsen i nuvarande 6 kap. 5 § FB, som vid fall av gemensam vårdnad ger den ene föräldern rätt att ensam fatta beslut, om den andre är förhindrad att delta. Med denna bestämmelse torde man komma till rätta med många av de praktiska problem som kan uppscå på

grund av att föräldrarna lever i sär. I promemorian diskuteras om det skulle vara tillräckligt att ena föräldern

önskar gemensam vårdnad för att en sådan ordning skall komma till stånd.

Det framhålls emellertid att detta skulle innebära att man lade en alltför svår uppgift på den av föräldrarna som inte anser sig kunna upprätthålla

de nära fortsatta kontäkter med den andra föräldern som en gemensam vårdnad förutsätter. Enligt promemorian bör därför ett villkor för en ordning

med gemensam vårdnad vara att föräldrarna är ense om att de vill ha vård-

nadsfrågan ordnad på det sättet.

Sammanfattningsvis anses enligt promemorian övervägande skäl tala för att man inför en möjlighet för ogifta föräldrar att gemensamt få vårdnaden om sina barn. Denna rätt bör i princip vara oberoende av om föräldrarna

bor tillsammans eller ej. Vidare bör frånskilda föräldrar ha möjlighet att

behålla den gemensamma rättsliga vårdnaden om barnen.

När det gäller de ogifta föräldrarna bör det enligt promemorian uppenbarligen krävas ett beslut av myndighet för ati de skall få utöva den rättsliga vårdnaden om barnen gemensamt. Uppgiften att meddela sådana beslut

bör liksom när det gäller övriga beslut i vårdnadsfrågor ligga på domstolarna. - I princip bör domstolen förordna om gemensam vårdnad i alla de fall då

föräldrarna önskar det. På samma sätt som nu är fallet i liknande situationer bör dock domstolen ha möjlighet att vägra att följa föräldrarnas önskemål,

om det skulle uppenbart strida mot barnets bästa.

Har beslut meddelats om gemensam vårdnad och visar det sig sedan att denna ordning inte fungerar, bör enligt promemorian vardera maken kunna begära att beslutet upphävs. Det ankommer då. på domstolen att

förordna vem av föräldrarna som skall utöva vårdnaden. Är föräldrarna

ense, bör rätten besluta i enlighet med deras önskemål, såvida det ej skulle uppenbart strida mot barnens bista. Om det med hänsyn till barnens bästa

är uppenbart att ingen av föräldrarna bör ha vårdnaden, bör vårdnaden liksom i andra motsvarande situationer anförtros åt särskilt förordnad förmyndare. Vad beträffar frånskilda föräldrar förelås att, om makarna före skilsmässan

har haft gemensam vårdnad om barnen, så bör den gemensamma vårdnaden

fortsätta automatiskt. Visar det sig senare att föräldrarna inte kan enas bör var och en av dem ha rätt att påkalla domstolens beslut 1 vårdnadsfrågan.

I promemorian föreslås inte någon ändring vad gäller barnavårdsnämndens möjlighet att ta initiativ till att vårdnaden fråntas fösumlig vårdnadshavare. Däremot föreslås att allmänne åklagarens nuvarande befogenhet i detta avseende upphävs. .

Det påpekas i promemorian att en ordning med gemensam vårdnad får vissa konsekvenser i fråga om bl. a. underhållsbidrag och bidragsförskott.

Ett beslut om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar medför sålunda att eventuella tidigare domar eller avtal om underhåll kommer att förlora sin

verkan, eftersom skyldighet att utge underhållsbidrag inte åvilar den som själv har del i vårdnaden. Behåller frånskilda föräldrar gemensamt vårdnaden om barnen fastställs inte heller underhållsbidrag. Det anförs emellertid att

eftersom gemensam vårdnad förutsätter att föräldrarna är ense på denna

punkt, det normalt inte torde spela någon roll att en dom eller ett avtal

om underhällsbidrag förlorar sin verkan eller att vid skilsmässa underhållsbidrag inte fastställs att utgå. Det får enligt promemorian förutsättas att

föräldrarna i de angivna fallen följer huvudprincipen i 7 kap. 2 § FB och

gemensamt tar del i kostnaderna för barnens underhåll, var och en efter sin förmåga. Skulle någon av föräldrarna undandra sig sin underhållsskyldighet, kan detta vara ett skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden.

Vad gäller frågan om bidragsförskott bör enligt promemorian för det första

beaktas att även om det endast är den cne av föräldrarna som är rättslig vårdnadshavare och den andre därför blir skyldig att utge underhållsbidrag,

så utgår inte bidragsförskott så länge den underhållsskyldige bor tillsammans med barnet. Från bidragsförskottssynpunkt är det därför likgiltigt om samboende föräldrar gemensamt har vårdnaden om barnen eller ej. Bor för-

äldrarna 1 sär är det däremot av avgörande betydelse om vårdnaden är gemensam eller inte. Är vårdnaden gemensam är, som tidigare nämnts, ingen av föräldrarna skyldig att utge underhållsbidrag. Därmed saknas också den formella grunden för bidragsförskott. Detta är enligt promemorian naturligtvis en sak som får tas med i beräkningen när frågan om gemensam vårdnad prövas.

En ordning med gemensam vårdnad får enligt promemorian också be-

tydelse vid tillämpningen av reglerna om studiehjälp enligt studiestödslagen (1973:349) och studiestödskungörelsen (1973:418) samt av bestämmelserna om barntillägg till ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän

försäkring. I promemorian berörs också vissa andra regler inom social- och skat-

telagstiftningen för vilkas tillämpning det i flera fall har betydelse om en

person har barn och om barnet bor tillsammans med föräldern. Det gäller

t.ex. bestämmelserna om bostadstillägg enligt kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och bestämmelserna om kommunalt bostadstillägg enligt kungörelsen (1973:379) om statsbidrag till statskommunala bostadstillägg.

Det påpekas vidare att det kan vara av betydelse för rätten att erhålla sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring om den försäkrade sammanbor med barn. Likaså påpekas att förekomsten av hemmavarande barn kan påverka rätten till avdrag och skattereduktion enligt kommunalskattelagen.

I vissa situationer är det alltså enligt promemorian av betydelse om en

förälder har barn boende hos sig eller inte. Denna fråga påverkas dock enligt promemorian i och för sig inte av de föreslagna vårdnadsreglerna. Att en

förälder har del i den rättsliga vårdnaden av ett barn betyder nämligen

inte att barnet också rent faktiskt måste bo hos den föräldern. I fall då

föräldrarna har gemensam rättslig vårdnad om ett barn utan att bo tillsam-

mans kan det tänkas att barnet antingen bor huvudsakligen hos den ena av föräldrarna eller att det bor växelsvis hos båda. Det får enligt promemorian

avgöras från fall till fall var barnet vid tillämpningen av de olika bestämmelserna skall anses ha sitt hemvist.

De i promemorian föreslagna ändringarna i vårdnadsreglerna aktualiserar

frågan om förmynderskapet även i fortsättningen automatiskt skall följa

med innehavet av vårdnaden. Enligt promemorian bör det härvid beaktas

bl. a. att de föreslagna reglerna kan komma att medföra att vårdnaden beträffande ett och samma barn ändras oftare än f.n. En motsvarande överflyttning av förmynderskapet mellan föräldrarna skulle kunna tänkas med-

föra vissa svårigheter när det gäller t. ex. förmyndarens redovisning för för-

mynderskapet. Övervägande skäl talar dock enligt promemorian för att man behåller det nuvarande systemet och alltså i princip låter förmynderskapet

följa vårdnaden.

4.3¶Överflyttning av barn

I 21 kap. 12 5 FB föreskrivs att länsrättens förordnande om verkställighet

av dom eller beslut rörande vårdnad, umgängesrätt eller överlämnande av

barn liksom förordnande om handräckning för överflyttning av barn länder

till omedelbar efterrättelse, om inte annat förordnas. Bakgrunden till denna regel är enligt promemorian att hithörande ärenden har en exekutiv prägel och att det, liksom vid andra typer av exekutiva förfaranden, är angeläget

att sökanden skall få sin rätt förverkligad utan dröjsmål. Samtidigt bör dock

observeras att länsrättens prövning inte är av rent formell karaktär utan att den omfattar också den materiella sidan av saken. Det innebär att det

inte är självklart hur utgången i verkställighetsfrågan slutligen skall bli.

Enligt promemorian kan det med hänsyn bl. a. härtill med fog ifrågasättas om det är lämpligt att ha en huvudregel som innebär att avgörandena skall lända till omedelbar efterrättelse. Visserligen kan länsrätten förordna att dess beslut inte skall lända till efterrättelse förrän det har vunnit laga kraft. Detta torde emellertid i praktiken förekomma mycket sällan. Överrätten kan också efter besvär förordna om inhibition med stöd av 288 förvaltningsprocesslagen. Av tillämpningsföreskrifterna till 21 kap. FB följer vidare att polismyndigheten inte får verkställa hämtning, förrän den har erhållit besked om att frågan om inhibition har prövats i besvärsärendet. Det fordras emellertid att länsrättens beslut kommer den enskilde till handa i så god

tid att besvär hinner anföras och meddelande härom nå polismyndigheten

innan denna hunnit verkställa det överklagade beslutet, vilket ingalunda

alltid är fallet. Även då länsrätten endast har meddelat vitesföreläggande kan enligt pro-

mcemorian cen otillfredsställande situation uppstå. Ofta torde den i vitesföreläggandet utsatta fristen ha gått ut innan besvären hinner avgöras. Det

blir i sådana fall omöjligt för klaganden att förutse om han kan avvakta

besvärsinstansens prövning innan han överlämnar barnet. Han riskerar näm-

ligen att vitet döms ut. om hans besvär inte leder till ändring i beslutet.

I enlighet med vad JO har föreslagit bör enligt promemorian huvudregeln vara att beslut om överflyttning av barn inte länder till efterrättelse förrän

det har vunnit laga kraft. Givetvis måste länsrätten dock i det enskilda fallet ha befogenhet att förordna att dess beslut skall lända till omedelbar

efterrättelse, Det föreslås att bestämmelserna 1 21 kap. 128 FB och till-

lämpningsföreskrifterna till 21 kap. FB ändras i enlighet med vad som har

anförts. |

4.4¶Rättegångskostnad i vårdnadstvister

I promemorian framhålls att domstolens uppgift i vårdnadsmål inte pri-

märt är att avgöra vem av makarna som har rätt eller fel utan att träffa

ett avgörande med hänsyn uteslutande till barnets bästa. I övervägande

antalet tvistiga vårdnadsmål är förhållandena dessutom sådana att bägge föräldrarna i och för sig får anses lämpliga som vårdnadshavare. Domstolens uppgift är då att avgöra vem av dem som med hänsyn till barnets bästa är lämpligast. Med nuvarande ersättningsregler innebär detta att en förälder som i och för sig är lämplig som vårdnadshavare kan komma att ensam få stå för samtliga rättegångskostnader. Det bör enligt. promemorian också beaktas att högre instans inte sällan kan komma till en annan slutsats än .

den lägre i vårdnadsfrågan. Part som då förlorar i hovrätten blir tvungen

att betala både sina egna och motpartens rättegångskostnader inte bara i

hovrätten utan också i underrätten. Det bör därför enligt promemorian över-

vägas all ändra bestämmelserna så att rättegångskostnaderna i vårdnadsmål kvittas. dvs. att vardera parten får bära sin kostnad. Som skäl för en sådan

ändring framhålls bl.a. att det från barnets synpunkt kan vara angeläget

att frågan om föräldrarnas lämplighet blir föremål för en mera ingående domstolsprövning.

Mean skulle enligt promemorian eventuellt kunna tänka sig en regel enligt vilken kvittning skall ske, om inte särskilda skäl föranleder annat. Domstolen skulle i så fall kunna ta hänsyn till exempelvis I vad mån tappande part har haft fog för sin talan. Mot en sådan ordning anförs emellertid att den

i många fall skulle kunna vålla problem i den praktiska tillämpningen. I stället föreslås att i vårdnadsmål skall gälla den regeln att vardera parten

skall bära sin kostnad.

4,5 Följdändringar i andra författningar m. m.

4.5.1 Allmänt

Det föreslås i promemorian att termernd äktenskaplig börd, barn i äktenskap och barn utom äktenskap rensas ut ur lagstiftningen i samband

med att börds- och vårdnadsreglerha ändras. Det kan visserligen inte alltid undvikas att man på olika områden har skilda regler, beroende på om ett barns föräldrar var gifta med varandra eller inte vid tiden för barnets födelse

eller om de senare har ingått äktenskap med varandra. I så fall bör emellertid

enligt promemorian det angivna förhållandet direkt anges i de berörda bestämmelserna.

Vad som sålunda föreslagits föranleder i första hand ändringar i FB. Änd-

ringar behöver emellertid göras också i andra författningar.

De lagar som tas upp i promemorian är lagen (1950:382) om svenskt

medborgarskap, religionsfrihetslagen (1951:680), lagen (1958:642) angående

blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap. barnavårdslagen (1960:97), namn-

lagen (1963:521), lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna un-

derhållsbidrag samt studiestödslagen (1973:349). Det anmärks att de regler som behöver ändras i religionsfrihetslagen är av kyrkolags karaktär och att ändringarna således kräver medverkan av kyrkomötet.

Det påpekas också att det i och för sig kan finnas skäl att ändra såväl

FB som andra av de nyss angivna författningarna, utöver vad som föreslås

i promemorian. Författningarna är emellertid f. n. föremål för visst utredningsarbete. Sålunda har familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) i uppdrag att se över bl.a. FB:s regler om underhåll, medan namnlagen är föremål för

Översyn av namnlagsutredningen (Ju 1972:06). Vidare pågår inom arbetsmarknadsdepartementet en översyn av lagen om svenskt medborgarskap. Resultatet av det pågående utredningsarbetet bör enligt promemorian inte

föregripas.

4.5.2¶Lagen om svenskt medborgarskap

De föreslag till ändrade regler om faderskap som föreslås i promemorian medför vissa ändringar i medborgarskapslagen, framför allt när det gäller

reglerna om barns förvärv av svenskt medborgarskap vid födelsen.

Enligt promemorian bör man i de fall då en man direkt i lagen anges som far till ett barn i medborgarskapshänseende låta de regler gälla som

f.n. är tillämpliga på barn som föds i äktenskap. Är mannen svensk, bör

alltså barnet bli svensk medborgare. Är modern svenska. bör barnet under

de förutsättningar som nu gäller förvärva hennes medborgarskap. I övriga situationer, dvs. när ingen man automatiskt anses som far enligt lagen. bör barnet bli svensk medborgare, om modern har sådant medborgarskap. Denna regel blir alltså tillämplig inte bara på sådana barn som enligt nuvarande bestämmelser anses som barn utom äktenskap utan också på barn som föds kort tid efter en skilsmässa.

Förslaget om att ur lagstiftningen rensa ut termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap nödvändiggör enligt promemorian vissa ändringar

i 5 § medborgarskapslagen. Bestämmelserna i paragrafen modifieras också

med hänsyn till förslaget att även ogifta föräldrar skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn. En smärre ändring föreslås i 13 a § medborgarskapslagen.

T Riksdagen 1976. I saml. Nr 170,

4.5.3 Religionsfrihetslagen

Förslagen om ändring i de nuvarande bestämmelserna om faderskap samt om slopande av termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap medför

enligt promemorian vissa ändringar i 7 och 8 §§ religionsfrihetslagen. Be-

stämmelserna i dessa paragrafer gäller barns inträde i svenska kyrkan och är olika beroende på bl. a. om barnet är barn i äktenskap eller barn utom äktenskap. Enligt promemorian bör utgångspunkten i stället vara om föräldrarna är gifta med varandra vid barnets födelse eller cj.

4.5.4¶Lagen om blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller

vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

Vissa redaktionella ändringar bör enligt promemorian göras i lagen med hänsyn till att reglerna om barns börd ändras och att termerna barn i och barn utom äktenskap utmönstras ur lagstiftningen.

4.5.5 Barnavårdslagen

Vissa redaktionella ändringar bör enligt promemorian göras med hänsyn

till de föreslagna ändringarna i FB och upphävandet av faderskapslagen.

4.5.6 Namnlagen

De föreslagna ändringarna i bördsreglerna medför enligt promemorian vissa följdändringar i vissa bestämmelser i namnlagen. BI. a. bör termerna barn i äktenskap. barn utom äktenskap och äktenskaplig börd slopas.

4.5.7¶Lagen om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag samt

studiestödslagen

Vissa redaktionella ändringar bör enligt promemorian göras med hänsyn till att termen barn utom äktenskap föreslås slopad

4.6¶Ikraftträdande m. m.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1976. De nya reglerna om faderskap föreslås bli tillämpliga fullt ut i fråga om barn som föds efter ikraftträdandet. När det gäller barn som har fötts dess-

förinnan föreslås äldre rätt bli tillämplig på så sätt att om en man enligt

de äldre bestämmelserna har varit att anse som far, skall han anses som

far även efter ikraftträdandet av de nya reglerna även om han enligt dessa inte automatiskt är att anse som barnets far.

De nva reglerna om att annan man kan erkänna faderskapet till barn,

vartill moderns make enligt lagen är att anse som far, bör enligt promemorian gälla, oavsett om barnet är fött före ikraftträdandet eller ej. Mera tveksamt anses vara i vad mån moderns make eller hennes förutvarande make skall få föra talan om att han inte är far till barnet, i fall då det är fött före ikraftträdandet. Har han inte försuttit de frister som tidigare gällt för väckande av sådan talan, är det dock klart att han efter ikraftträdandet bör kunna föra talan om faderskapet. Han bör enligt promemorian kunna väcka talan även i fall då han har försuttit en äldre talefrist, eftersom de nya bestämmelserna annars skulle få alltför liten räckvidd. Om däremot en tidigare väckt talan har ogillats genom lagakraftägande dom på annan grund än att en talefrist har försuttits, bör ny talan om samma sak i enlighet med allmänna principer vara utesluten.

Vad gäller må! om äktenskaplig börd som är anhängigt vid tidpunkten för de nya reglernas ikraftträdande föreslås att de nya reglerna om förutsättning för talans bifall blir tillämpliga. Om det alltså utreds att modern har haft samlag med annan än maken, bör talan bifallas om det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre.

Promemorieförslaget innebär en kraftig inskränkning i rätten för arvingar till avliden man att väcka talan om dennes faderskap. Har talan väckts före ikraftträdandet med iakttagande av gällande tidsfrister och är målet alltjämt anhängigt vid ikraftträdandet bör dock enligt de föreslagna ikraftträdandebestämmelserna talan prövas slutligt utan hinder av att rätten att föra talan har fallit bort enligt de nya bestämmelserna. När det gäller förutsättningarna för bifall till talan föreslås dock att de nya reglerna tillämpas.

Vad därefter beträffar de föreslagna vårdnadsreglerna torde enligt promemorian några övergångsproblem knappast uppstå. Reglerna föreslås gälla fullt i och med ikraftträdandet.

I promemorian föreslås slutligen att faderskapslagen skall upphävas i samband med att de nya reglerna i FB sätts i kraft men att vissa övergångsbestämmelser till faderskapsltagen alltjämt skall gälla.

5¶Remissyttrandena

5.1¶Allmänna synpunkter

Promemorieförslagen har i sina huvuddrag tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Den kritik som har framförts har främst gällt förslaget om att föräldrar som är frånskilda eller som inte är gifta med varandra skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn, även om de inte sammanbor.

Hovrätten för Nedre Norrland menar att de i promemorian framlagda för-

slagen i allt väsentligt torde överensstämma med den syn på förhållandet mellan föräldrar och barn som har varit förhärskande i den allmänna debatten under senare år och att en modernisering av förevarande rättsområden är motiverad. Förslagen i promemorian är enligt hovrätten ägnade att ligga

till grund för lagstiftning. .

Skolöverstyrelsen anser det angeläget att sådana ändringar görs i FB:s regler att en större jämställdhet åstadkoms för moder och fader i frågor om ansvar och vårdnad om barn och ansluter sig därför till de i promemorian framlagda förslagen i denna fråga.

Invändrarverket är i princip positiv till de reformer som föreslås i pro-

memorian. Verket anser att reformerna innebär en anpassning av famil- Jerätten till de fortlöpande förändringarna i den allmänna uppfattningen och till den allt vanligare förekomsten av andra samlevnadsformer än äktenskapet. Även familjelagssakkunniga framhåller att samhällsutvecklingen har medverkat till en ändrad syn på flera av de frågor som regleras i FB.

De sakkunniga påpekar att denna ändrade syn redan har lett till betydelsefulla

ändringar i reglerna när det gäller t. ex. utomäktenskapliga barns rättsliga

ställning och att endast en principiell skillnad egentligen återstår, nämligen när det gäller vårdnad och, som en följd därav, förmynderskap.

Svenska kommunförbundet anser att de föreslagna ändringarna kommer att leda till en fortsatt utjämning av skillnaderna i familjerättsliga och andra avseenden mellan barn till gifta och icke gifta föräldrar och tillstyrker av denna anledning att de föreslagna ändringarna genomförs. Stockholms sociala centralnämnd konstaterar att de föreslagna ändringarna i familjerätten ansluter till angelägna önskemål och behov och därför bör tillstyrkas. Enligt TCO ligger de föreslagna bestämmelserna i linje med TCO:s allmänna familjepolitiska strävanden, varför TCO tillstyrker de framlagda förslagen. SACO/SR framhåller att de föreslagna förändringarna är i huvudsak nödvändiga till följd av samhällets ändrade synsätt på det förevarande området.

Malmö tingsrätt avstyrker uttryckligen att promemorieförstlagen läggs till grund för lagstiftning. Tingsrätten anför att huvudsyftet med de föreslagna ändringarna synes vara dels att lagstiftningen skall vara neutral i förhållande till olika samlevnadsformer och att därför barns börd i eller utom äktenskap

inte skall komma till uttryck i lagtext och att föräldrars civilstånd heller inte skall påverka deras rättigheter och skyldigheter gentemot barn, dels att det materiellt riktiga faderskapet skall fastställas i fler fall än f. n. Sådana syften är naturligtvis riktiga, anför tingsrätten. Samtidigt är det angeläget all man vid strävan att uppnå sådana mål inte i något avseende åsidosätter

den grundläggande principen om hänsyn till barnets bästa. Denna princip

synes enligt tingsrättens mening i flera fall ha frångåtts i promemorian.

Tingsrätten finner härutöver att några övertygande skäl för behovet av flertalet av de föreslagna ändringarna inte har utretts och analyserats tillräckligt. Dock innehåller promemorian enligt tingsrätten vissa tankegångar som skulle kunna leda till lagändringar. Tingsrätten ifrågasätter dock det lämpliga

i att alltför ofta göra ändringar i FB och anser därför att eventuella ändringar bör anstå tills familjelagssakkunnigas förslag kan tänkas bli genomförda. Domarceförbundet framför liknande synpunkter. Eftersom de berörda frågorna synes ha nära samband med vad den pågående utredningen på familje-

lagstiftningens område har att ta ställning till ifrågasätter förbundet starkt lämpligheten av att innan denna utredning slutförts genomföra reformer

av den art som nu föreslås.

Enligt länssterelsen i Göteborgs och Bohus län synes promemorieförslagen inte främst gå ut på att tillgodose barnens bästa utan deras föräldrars önskan om valfrihet i fråga om levnadsform. Förslaget om gemensam vårdnad torde enligt länsstyrelsen sakna förankring hos den breda allmänheten och synes tillkommet för endast en exklusiv krets av föräldrar. Nammugsutredningen anser att underlaget när det gäller de föreslagna ändringarna i FB förefaller väl tunt i vissa stycken. Enligt utredningens mening hade behovet av ändringar och de praktiska verkningarna av föreslagna ändringar behövt en djupare undersökning än som kunnat ske inom ramen för den framlagda promemorian.

Ett par remissinstanser, hovrätten för Nedre Norrland och invandrarverket, pekar på de framlagda förslagens betydelse för förhållandet till övriga nordiska länders rättsregler på de ifrågavarande områdena. Hovrätten anser att det skulle ha varit värdefullt om detta hade diskuterats i promemorian. Invandrarverket konstaterar att ett genomförande av förslagen skulle innebära att den samordning av lagstiftningen inom de nordiska länderna som har uppnåtts överges. En sådan samordning är enligt invandrarverket emellertid alltjämt av stort värde, inte minst med tanke på det stora antalet invandrare i Sverige från övriga nordiska länder. Invandrarverket påpekar också att de internationellt-rättsliga aspekterna inte berörs i promemorian. Det rör sig här delvis om komplicerade frågor som det enligt verkets mening hade varit värdefullt att få belysta med tanke på det stora antalet utländska medborgare 1 Sverige.

5.2¶Faderskap till barn

5.2.1¶Äkta makes faderskap m. m.

Övervägande antalet remissinstanser ansluter sig till eller lämnar utan erinran de förslag som gäller faderskap till barn. Familjelagssakkunniga finner således förslagen i dessa delar väl underbyggda i materiellt hänseende och har ingen erinran mot dem. Den kritik som har riktats mot förslagen i dessa delar gäller främst slopandet av de nuvarande fristerna för mannens rätt att väcka talan om hävande av den legala faderskapspresumtionen samt införandet av en möjlighet att få faderskapspresumtionen hävd genom att annan man erkänner faderskapet till barnet.

Ingen remissinstans har förfäktat meningen att den legala faderskapspresumtionen bör slopas helt. Västerås tingsrätt och familjelagssakkunniga

uttalar att en sådan ordning helt visst skulle vara både opraktisk och orimlig. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund är av motsvarande uppfattning. So-

cialdemokratiska kvinnoförbundet säger sig med intresse ha tagit del av resonemangen om att ytterligare markera barns lika ställning genom att ersätta äktenskapets automatiska bördsregler med ett särskilt faderskapserkännande för varje nyfött barn men instämmer i slutsatserna i promemorian att detta

av praktiska skäl inte låter sig göra.

Praktiskt taget samtliga remissinstanser godtar förslaget om att faderskapspresumtionen bör behållas när modern vid barnets födelse är gift eller nyss har blivit änka men att presumtionen inte längre skall gälla i de fall då modern vid barnets födelse är frånskild. Familjelagssakkunniga under-

stryker att det inte längre finns riktigt samma starka intresse som tidigare

att presumera att den man som är eller har varit gift med modern till barnet

också är barnets far, eftersom skillnaden både i faktiskt och rättsligt hän-

seende mellan utomäktenskapliga och andra barn har suddats ut. Även Stockholms tingsrätt finner förslaget väl grundat och framhåller att den nu-

varande ordningen är mindre väl förenlig med förhållandena i de flesta

fall där barn föds efter äktenskapsskillnad. Västerds tingsrätt anser att det

är skäl att slopa presumtionsregeln för den frånskilde mannens faderskap, om erfarenheten visar att han sällan är far till barnet. Riksskatteverket konsta-

terar att vad som i promemorian anförs om att de nuvarande presumtionsreglerna ofta slår fel, när barn föds efter äktenskapsskillnad men på sådan tid att det kan vara avlat före äktenskapets upplösning, överensstämmer med folkbokföringsmyndigheternas erfarenhet. Ändringen är enligt verkets mening välmotiverad eftersom den medför att både parter och myndigheter slipper ett tungrott förfarande utan att rättssäkerheten kan antas bli eftersatt.

Även familjestödsutredningen menar att den föreslagna ordningen torde stå i bättre överensstämmelse med de faktiska förhållandena än nuvarande

regler. Stockholms sociala centralnämnd tillstyrker förslaget och menar att

det är väsentligt med regler som ger möjlighet att klarlägga det rätta fa-

derskapet, även om det någon gång kan leda till att faderskapet inte kan

fastställas. Förslaget tillstyrks också av Göteborgs socialförvaltning och Malmö

sociala centralhämnd. Centralnämnden finner erfarenheten tala för att den

frånskilde maken ytterst sällan är far till ett barn som föds efter skilsmässa. Även om man enligt nuvarande regler genom bördstalan snabbt och i en enkel process kan få faderskapspresumtionen hävd, har dessa regler enligt

nämndens mening skapat onödig irritation för alla parter. Även Yrkeskvinnors

klubbars riksförbund finner övervägande skäl tala för förslaget i denna del,

eftersom i övervägande antalet fall annan än den frånskilde maken är far

till barnet. Domstolsverket anmärker att de föreslagna ändringarna i viss utsträckning kan förväntas underlätta domstolsarbetet.

Sveriges advokatsamfund, som tillstyrker förslaget, framhåller att garantier

måste skapas för att den frånskilde mannen blir hörd i faderskapsfrågan om barnet har fötts på sådan tid att det kan ha avlats före äktenskapets

upplösning.

Domareförbundet anser att de nuvarande reglerna om faderskapspresum-

tion säkerligen leder till ett riktigt resultat i de allra flesta fall då barnet

föds under pågående äktenskap eller kort tid efter dettas upplösning genom

mannens död. Presumtionen i dessa fall för att den äkta mannen är far bör därför enligt förbundets mening behållas. Hur det i allmänhet förhåller

sig med faderskapet till barn som föds efter ett äktenskaps upplösning genom äktenskapsskillnad anser förbundet emellertid ovisst. Att en äktenskapsskillnad kommer till stånd under hustruns graviditet kan dock möjligen

sägas vara ett indicium på att den äkta mannen inte är far till det väntade barnet. Förbundet vill därför inte motsätta sig att regeln om faderskaps-

presumtion för dessa fall: utgår.

Malmö tingsrätt avstyrker att reglerna om bördspresumtion ändras på sätt

som föreslås i promemorian. Tingsrätten framhåller att bestämmelserna har

tillkommit för att tillgodose barnets bästa och att de principer som ligger till grund för dem ej bör uppges utan vägande skäl. Sådana skäl har enligt tingsrättens mening inte anförts i promemorian. I promemorian tas det inte hänsyn till nuvarande möjlighet för makar att sammanleva under betän-

ketiden före en äktenskapsskillnad. Mot vad som anförts i promemorian om att det inte längre finns så stor anledning att i barnens intresse ställa

upp regler som presumerar att de är födda i äktenskap framhåller tingsrätten att det i varje fall ligger i barnets intresse att en presumtion om faderskap bibehålls. Även om tingsrätten avstyrker att ändring nu görs i gällande regler om bördspresumtion kan det dock enligt tingsrättens mening finnas skäl att så småningom ändra reglerna i den riktning som föreslås i promemorian. En sådan ändring måste emellertid enligt tingsrätten föregås av en ordentlig utredning och bör vara statistisk underbyggd. Presumtionen bör anknyta inte bara till civilståndet utan också till sammanlevnaden.

Riksskatteverket. domkapitlet i Stockholms stift och namnlagsutredningen framhåller slutligen i förevarande sammanhang att det ur folkbokföringssynpunkt vore önskvärt att en bestämd konceptionstid angavs i FB. Verket påpekar att en regel av sådant innehåll eventuellt torde medföra att det blir nödvändigt med regler om möjlighet till positiv fastställelsetalan i fall då moderns make avlidit men ej antecknats vara barnets fader.

Förslaget om att slopa nu gällande frister inom vilka mannen måste väcka talan om hävande av faderskapspresumtionen tillstyrks eller lämnas utan

erinran av flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller

att det visserligen kan hävdas att barnet har ett intresse av att det inte under obegränsad tid skall löpa risk att dess börd angrips. Med hänsyn till att de utomäktenskapliga barnen numera i allt väsentligt har samma

rättsställning som andra barn är detta intresse dock inte av samma storlek

som tidigare och bör enligt länsstyrelsen vägas mot intresset av att det

verkliga bördsförhållandet fastställs. Att så sker framstår inte endast som

ett partsintresse utan som en angelägenhet av samhällelig betydelse. Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen att rätten för mannen att väcka bördstalan inte längre bör vara tidsbegränsad. Av samma skäl bör mannen tillerkännas rätt till bördstalan även om han tidigare erkänt barnet. Familjelagssakkunniga

instämmer i att barnets intresse att få utrett vem som i själva verket är dess

far när faderskapet sätts i fråga måste anses väga tyngre än dess intresse av att anses som barn i äktenskap och tillstyrker alltså förslaget i denna del. Soci-

aldemokratiska kvinnoförbundet anser det från såväl mannens som barnets synpunkt riktigt och rimligt inte minst av psykologiska skäl att ge möjligheter att utreda hur det verkligen förhåller sig med faderskapet. Förbundet till-

styrker därför förslaget om slopande av nuvarande tidsfrister.

Stockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård anser att tidsfristerna kan slopas men framhåller angelägenheten av att talan angående

barnets börd sker så tidigt som möjligt eftersom man bör undvika att en

process sammanfaller med känsliga utvecklingskriser hos barnet. Ju tidigare en bördstalan förs ju säkrare bör även möjligheten vara att få det rätta faderskapet klarlagt. Stockholms sociala centralnhämnd framför liknande synpunkter och påpekar vidare att man inte kan utesluta att rätten att efter många år väcka talan angående faderskap kan utnyttjas för helt ogrundade

misstankar.

Andra remissinstanser är mer tveksamma till förslaget i denna del och

ifrågasätter om det med hänsyn till barnets bästa verkligen är lämpligt att

slopa tidsfristerna. Det framhålls att relationen mellan far och barn inte bara är av juridisk utan också av känslomässig natur och att det måste vara till skada för barnet om mannen i familjen efter lång tid skall kunna

föra talan mot barnet om att han inte är far till det. Till dessa tveksamma

remissinstanser hör Göteborgs socialförvaltning, Malmö sociala centralnämnd, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund och SACO/SR. Malmö tingsrätt och

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker uttryckligen förslaget i denna

del.

Göteborgs socialförvaltning, som ytterligare påpekar att förslaget har den nackdelen att det ger mannen möjlighet till obehörig påtryckning gentemot barnets mor, och länsstvrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att den nuvarande treårsfristen i stället för att slopas helt skulle kunna förlängas till förslagsvis fem år.

Några remissinstanser hyser viss tvekan i fråga om lämpligheten av en

ordning som innebär att mannen skall ha kvar sin rätt att väcka talan om

hävande av faderskapspresumtionen även om han har erkänt barnet efter

det att han har fått kännedom om att hans hustru under konceptionstiden haft samlag med annan man. Stockholms tingsrätt, som allmänt sett ställer

sig positiv till att mannens rätt att föra talan om barns äkta börd utvidgas, avstyrker att den angivna ordningen införs. Det måste enligt tingsrätten antas, och kan med fog krävas, att en man som erkänner ett barn som

sitt dessförinnan noga övervägt situationen och sannolikheten av fader-

skapet. När mannen erkänt faderskapet är det naturligt att barnet tar för

visst att han verkligen är dess far. Det kan då få förödande konsekvenser i personligt hänseende för barnet, om mannen kanske efter lång tid kan ta upp faderskapsfrågan på nytt. Den trygghet för barnet som den nuvarande

bestämmelsen ger gäller inte bara dess intresse av att behålla sin famil- Jerättsliga status utan berör frågor av betydligt känsligare och mer personlig

natur. Tingsrätten anser att det inte heller kan uteslutas att en talerätt för mannen i sådana fall kan användas i otillbörligt syfte som påtryckning på

moder eller barn. Tingsrätten förmodar att det möjligen kan finnas vissa

extrema undantagsfall där det kan te sig stötande om mannen binds vid sitt erkännande. När synnerliga skäl föreligger kan enligt tingsrätten möjligen en talerätt därför vara befogad. Tingsrätten är dock närmast benägen att anse att även i sådana situationer företräde bör ges åt barnets intresse av att frågan inte rivs upp i efterhand.

Socialutredningen hävdar att ett av mannen avgivet erkännande i angiven situation får ses som en förklaring från honom att han upptar barnet som silt oaktat han har vetskap om att ovisshet råder rörande faderskapet. Jämförelse kan enligt utredningens mening ske med reglerna för adoption där på motsvarande sätt adoptantens vilja att dra försorg om barnet såsom vore

det hans eget utgör den rättsliga grunden för beslutet. På samma skäl som anförts för utt beslut om adoption ej får hävas anser utredningen att mannen inte bör kunna frånfalla ett avgivet erkännande av barnet. Att göra er-

kännandets bestånd beroende av de fortsatta relationerna mellan makarna

finner utredningen klart otillfredsställande. Hovrätten för Nedre Norrland menar att skäl kan åberopas till stöd för att behålla nuvarande frister men finner inte att dessa har sådan styrka

att hovrätten vill motsätta sig den föreslagna ändringen. Hovrätten erinrar emellertid om att särskilda regler synes erforderliga för sådana fall då artificiell insemination har ägt rum. Enligt gällande rätt torde vid fall av insemination kunna anses att sådant erkännande föreligger, att mannen inte får föra bördstalan. Om nu mannen såsom enligt förslaget skall få föra börds-

talan utan tidsfrist och oavsett tidigare erkännande av faderskapet kan

det uppenbarligen uppkomma icke önskvärda följder för barnet i inseminationsfallen.

Vad gäller mannens arvingars rätt att väcka talan om mannens faderskap anser hovrätten för Nedre Norrland avi det i promemorian inte har anförts tillräckliga skäl för att rätten skall vara så begränsad som har föreslagits. Malmö tingsrätt har, å sin sida, i och för sig inte något att erinra mot att

arvingarnas talerätt begränsas i den utsträckning som har föreslagits.

Förslagen I promemorian när det gäller förutsättningarna för bifall till talan om hävande av faderskapspresumtionen berörs särskill av domareförbundet och /amilielagssakkunniga. Domareförbundet ullstyrker förslaget

om alt prövningen skall ske enligt samma regler som nu gäller för fastställande av faderskap till barn utom äktenskap, särskilt med hänsyn till att det föreslås bli möjligt att i en och samma rättegång pröva frågan om hävande av och fastställande av faderskap. Familjelagssakkunniga konstaterar all förslaget om att man, i fall då makarna har levt åtskilda vid den tid

då barnet har avlats, skall bortse från orsaken till särlevnaden står i överensstämmelse med grundtanken bakom 1973 års ändringar i giftermåls-

balken som innebär att domstol inte skall behöva lägga vikt vid makarnas personliga relationer.

Förslaget om att den legala faderskapspresumtionen skall kunna hävas genom en annan mans erkännande av faderskapet har tillstyrkts oller lämnats utan erinran av övervägande antalot remissinstanser. Malmö tingsrätt finner

sålunda den föreslagna ordningen både materiellt och processuellt lämplig

och socialstyrelsen anser den önskvärd. Även familjelagssakkunniga, familjestödsutredningen, Stockholms sociala centralhämnd, Göteborgs socialförvaltning, Fredrika-Bremer-förbundet och Socialdemokratiska kvinnoförbundet är positiva till förslaget i denna del och anser att det innebär en praktisk lösning.

Stockholms tingsrätt har inget att invända mot att faderskapspresumtionen

skall kunna hävas utan att talan väcks vid domstol. Förfarandet måste emel-

lertid omgärdas med ullräckliga garantier för att den man som erkänner faderskapet också är den biologiske fadern. Det bör nämligen enligt tingsrättens mening inte stå dem som berörs fritt att utan vidare välja den man till far som de själva önskar. Enligt hovrätten för Nedre Norrland kan den

föreslagna ordningen i förstone synas något betänklig. Det skulle nämligen

enligt hovrätten kunna befaras att en möjlighet här öppnades för alltför lättvindiga avgöranden av faderskapsfrågor. Hovrätten menar dock att skillnaden i förhållande till gällande rätt i sådana bördsmål vari parterna är ense inte torde vara avsevärd. Vikten av kontroll från barnavårdsnämndens sida bör emellertid enligt hovrättens mening understrykas ytterligare. i varje fall i motiven. Även Västerds tingsrätt framhåller vikten av kontroll från barnavårdsnämndens sida och anser att blodundersökning bör vara obli-

gatorisk i alla fall där inte den äkta mannens faderskap kan uteslutas med

säkerhet på grund av andra omständigheter.

Familjelagssakkunniga påpekar att om alla parter är ense kan de disponera över faderskapet för det fall barnet är myndigt och alltså barnavårdsnämnd inte medverkar. Risken för ett obehörigt utnyttjande av reglerna torde dock enligt de sakkunniga vara så gott som obefintlig.

Andra remissinstanser är mer tveksamma till förslaget i här berörda del.

Till dem hör Malmö sociala centralnämnd, som framhåller att det ofta kan

bli fråga om mycket svåra avgöranden för barnavårdsnämnden. om de kimnade uppgifterna är sådana att erkännandet i och för sig kan godkännas. Det förekommer nämligen ej så sällan i faderskapsutredningar att felaktiga uppgifter lämnas till utredare och att man efter flera år uppger helt nya

omständigheter. Mot bakgrund härav bör enligt centralnämndens uppfattning ytterligare övervägas om inte nuvarande regler med bördstalan vid domstol och möjligheter till sanningsförsäkran skall kvarstå oförändrade. Även riksskatteverket är tveksamt och hävdar att rättssäkerhetsskäl motiverar

alt frågan om hävande av faderskapspresumtionen prövas inför domstol.

Av samma uppfattning är länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Enligt

riksskatteverket tillkommer vissa folkbokföringstekniska svårigheter i de fall

erkännande görs före barnets födelse. Meddelande om sådant faderskapserkännande kan nämligen inte antecknas. Skulle modern före nedkomsten flytta till annan församling kan meddelandet bli bortglömt och barnet antecknas som barn till maken.

Domkapitlet i Stockholms stitt, namnlagsutredningen, domareförbunder och Moderata sanidingspartiets kvinnoförbund avstyrker förslaget. Domkapitlet me-

när att det föreslagna tillvägagångssättet visserligen förefaller enkelt och

klart men att känslor kan befaras komma att spela in på ett sätt som ur rättssäkerhetssynpunkt inte kan anses tillfredsställande. Namnlagsutredning-

en finner det vanskligt att genom ett utomrättsligt förfarande bryta börds-

presumtionen i äktenskapsfallen, eftersom de faderskapsärenden som avses

här ofta är mer komplicerade än de vanliga där makar inte är berörda. Ut-

redningen erinrar också om de komplikationer som följer då en bördsfråga är av internationellträttslig karaktär. Lagtekniskt torde bestämmelsen dessutom komma att medföra komplikationer när fallet skall uppmärksammas i andra sammanhang. Domareförbundet framhåller att det inte kan bortses

från risken att mindre insiktsfulla personer låter sig styras av tillfälliga käns-

lomässiga eller ekonomiska motiv för att åstadkomma en för dem i den

föreliggande situationen lämplig lösning. Barnets intresse av att faderskapet

fastställs på ett materiellt riktigt sätt kan komma i andra hand. En barnavårdsnämnd som ställs inför samstämmiga uppgifter från parterna lär knappast finna anledning till ytterligare utredning. Nämndens medverkan

kan därför inte förväntas medföra några verkliga garantier mot ett missbruk

av bestämmelsen. Även om ett domstolsförfarande heller inte kan anses garantera en materiellt riktig lösning av faderskapsfrågan finner förbundet

dock att det ger större möjligheter därtill.

Flera remissinstanser tillstyrker uttryckligen den föreslagna ordningen

med gemensam handläggning av talan om hävande av bördspresumtionen och talan om fastställande av faderskapet till barnet. Bland dessa instanser märks Malmö tingsrätt, socialstyrelsen, familjelagssakkunniga, namnlagsutredningen och domareförbundet. Domareförbundet påpekar att den föreslagna

bestämmelsen om förening av mål i dessa fall synes göra det erforderligt

att forumbestämmelserna utformas på sådant sätt att målen kan förenas

utan alt överflyttning först måste ske jämlikt 3 kap. 7§ FB. Enligt Malmö

tingsrätt borde möjligen även mål om ogiltigförklaring av faderskapserkän-

nande kunna kumuleras med faderskapsmål. Emellertid fordras enligt tings-

rätten att de processtekniska frågor som kan uppkomma i samband med dessa ändringar utreds.

Den föreslagna möjligheten för barnavårdsnämnden att, när den äkta man-

nens faderskap har satts i fråga, börja utreda vem som eljest kan vara far till barnet berörs särskilt av Göteborgs socialförvaltning, som anser förslaget fördelaktigt ur bl. a. processekonomisk synpunkt. Hovrätten för Nedre Norrland anmärker att det varken i lagtexten eller i motiven ges några anvisningar om när det kan vara lämpligt att barnavårdsnämnden påbörjar utredning

för fastställande av faderskap i angivna fall. Socialstyrelsen anser att bar-

navårdsnämnden i de angivna fallen inte endast skall ha möjlighet utan också skyldighet att påbörja utredning. Styrelsen menar därjämte att det bör finnas möjlighet att anföra besvär mot beslut av barnavårdsnämnden att inte påbörja utredning eller att lägga ner påbörjad utredning. Barnavårdsnämnden bör vidare enligt styrelsens mening vid utredning i dessa

fall verka för att blodundersökning äger rum inte bara beträffande modern, barnet och den man som kan vara far till barnet utan även beträffande

moderns make.

Några remissinstanser berör särskilt promemorians förslag till bestämmelser om rättegången i mål om faderskap. Sålunda tar hovrätten för Nedre Norrland upp frågan om rätt för svaranden att få målet prövat trots att käranden har återkallat sin talan. Hovrätten ifrågasätter om det finns anledning att i förevarande slags mål anknyta till att svaranden har ingått i svaromål, dvs. uppgeu huruvida han. medger eller bestrider framställt yrkande. Enligt hovrätten bör svaranden, om käranden återkallar, ha rätt alt få målet prövat oavsett om svaromål har avgivits eller inte. Malmö tingsrätt

menar att FB bör innehålla regler även för det fallet att käranden uteblir

från förberedelsen.

Stockholms sociala centralnämnd påpekar att domstolarna när det gäller

utländska barn avvisar bördstalan, om sådan inte är tillåten enligt lagen

i barnets hemland. vilket i vissa fall för med sig otillfredsställande konsekvenser.

5.2.2 Fastställande av faderskap genom erkännande eller dom

När det gäller fastställande av faderskap genom dom påpekar Stockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård samt Stockholms sociala cen-

tralnämnd att en man med nuvarande bestämmelser anses sakna möjlighet

att väcka talan med yrkande om att han skall förklaras vara får till ett

visst barn, vilket kan medföra att det rätta faderskapet inte kan fastställas,

om nämligen modern vägrar att uppge mannen som fur eller före barnets födelse gifter sig med en annan man. Den biologiske fadern går i sådant fall miste om möjligheten att få umgängesrätt med barnet och att bli för-

Prop. 1975/76:170 ' 109

myndare-vårdnadshavare vid moderns eventuella död. Även om situationen

torde vara förhållandevis sällsynt borde dock frågan om rätt faderskap kunna

aktualiseras även i detta fall. Familj och rätt och Folkpartiets ungdomsförbund är av motsvarande uppfattning.

Socialstvrelsen ifrågasätter mot bakgrund av att det inte sker någon otfi-

cialprövning av den äkta mannens faderskap till barn som föds av hans

hustru, om det i alla lägen är berättigat att i de fall då en ogift kvinna

föder ett barn kräva en officialprövning av ett lämnat faderskapserkännande, vilket sker genom kravet på att erkännandet skall godkännas av barnavårdsnämnden. Styrelsen hävdar att en sådan prövning måste av de ogifta föräldrarna uppfattas som ett misstroende från det allmännas sida. Enligt styrelsens mening bör det vara möjligt att fastställa faderskapet i dessa fall utan officialprövning. Det skulle kunna ske genom att mannen

och kvinnan gjorde en gemensam skriftlig anmälan om barnets födelse till

förslagsvis barnavårdsnämnden. Nämnden skulle godta denna anmälan, åtminstone om föräldrarna levde samman i ett stadigvarande, äktenskapsliknande förhållande. Frågan torde emellertid enligt styrelsen kräva ytterligare utredning. Folkpartiets kvinnoförbund framför liknande synpunkter och menar att barnavårdsnämndens utredning i de fall då parterna levt samman under äktenskapsliknande förhållanden under konceptionstiden bör inskränkas till ett konstaterande av detta. Barnavårdsnämnderna bör enligt förbundet få klara direktiv för hur faderskapsutredningar bör bedrivas för att inte kränka den enskildes integritet.

Förslaget att arbeta in faderskapslagen i FB har berörts av familjelags-

sakkunniga, som anser att förslaget innebär vissa fördelar. Även Malmö

tingsrätt anser det lämpligt att faderskapslagen arbetas in i FB.

I anslutning till bestämmelserna om barnavårdsnämndens rätt att lägga

ner påbörjad utredning framhåller Familj och rätt att den som tror sig eventuellt vara far till barnet bör ha rätt att framföra besvär mot att utredningen läggs ner. S4CO/SR anser att möjligheten för barnavårdsnämnden att lägga ner utredningen i de fall då modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet lämnat samtycke till adoption bör slopas eftersom det innebär att modern förmenar barnet rätten att i en framtid kunna få vetskap om vem som är dess biologiske far. |

Stockholms tingsrätt konstaterar att gällande bestämmelser i 15 X faderskapslagen föreslås bli överflyttade till FB utan ändring och anmärker att

enligt dessa bestämmelser svarande i ett faderskapsmål i allmänhet skall åläggas att till statsverket återgälda hälften av kostnaderna för blodundersökning eller annan undersökning av ärftliga egenskaper även när kiäromålet ogillas eller återkallas. Faderskapsmålen är visserligen av speciell natur. men tingsrätten anser ändå att den nuvarande ordningen inte är tillfredsställande. Detta gäller särskilt när utgången i målet beror på alt det inte ens styrkts att svaranden haft samlag med modern. Enligt tingsrättens mening bör

domstolarna ha möjlighet att när skäl föreligger avstå från att ålägga svaranden återbetalningsskyldighet. Fall kan även tänkas då annan kostnad som faller under 18 kap. 135 rättegångsbalken skäligen inte bör belasta

svaranden. Ett sådant fall föreligger när det först sedan kostnaden upp-

kommit klarläggs att käromålet exempelvis på grund av förväxling kommit

att riktas mot fel person utan att sådant fall är för handen som avses i

18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken. Familj och rätt framför liknande synpunkter och hävdar att en felaktigt utpekad man inte borde åsamkas kostnader för att visa att han inte är barnets far, såvida han inte bevisligen haft samlag med modern under konceptionstiden. Om så inte har varit

fallet bör det enligt Familj och rätts åsikt vara samhällets plikt att ersätta

mannen hans kostnader och sedan konsekvent återkräva beloppet av modern, såvida hon inte haft bärande skäl för att ange mannen som presumtiv far.

5.3¶Vårdnad och underhåll

Övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller godtar under vissa

förutsättningar förslaget om gemensam vårdnad för frånskilda eller ogifta

föräldrar. Rent allmänt anses att förslaget härom i många fall kan få stor

betydelse ur psykologisk synpunkt både för föräldrarnas inbördes relationer och för deras relationer till barnen och dessutom innebära en trygghet genom att vid den ena förälderns sjukdom eller död den andre automatiskt står kvar som vårdnadshavare.

Helt avstyrks förslaget endast av Stockholms tingsrätt. Malmö tingsrätt, socialutredningen, domareförbundet och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Malmö tingsrätt finner inte att några bärande motiv har förebragts i promemorian för de föreslagna djupgående ändringarna i vårdnadsreglerna. Tingsrätten finner det särskilt betänkligt att resonemanget huvudsakligen förs med utgångspunkt från föräldrarnas önskemål och intressen utan att barnens bästa beaktas tillräckligt. Domareförbundet framhåller att en gemen-

sam vårdnad i enlighet med promemorieförslaget möjligen i vissa fall kan bidra till bättre känslomässiga relationer mellan föräldrar och barn. Förbundet anser emellertid att det finns anledning att inte se alltför optimistiskt på möjligheterna i praktiken till gemensam vårdnad när det gäller icke sammanboende föräldrar eftersom de kan få svårigheter att enas när det gäller

såväl ekonomiska frågor som frågan om hos vem barnet skall vistas. Visserligen innebär förslaget att den gemensamma vårdnaden kan upplösas om någon av föräldrarna önskar det. Ändringar i fråga om vårdnaden kan emellertid vara en påfrestning för barnet och det kan också befaras att en tid av gemensam vårdnad som inte fungerat medför motsättningar mellan

föräldrarna som försvårar den framtida kontakten. Enligt förbundet torde

det f. ö. också förhålla sig så att frågan om den juridiska vårdnaden är av

mindre betydelse för föräldrar som har ett gou förhållande till varandra,

vilket synes vara en förutsättning för att systemet skall fungera. Samman-

fattningsvis menar förbundet att gemensam vårdnad i vissa fall kan tänkas

medföra någonting positivt. Innan regler härom införs måste dock enligt förbundets mening övervägas om man inte samtidigt måste ändra reglerna

i frågor som hänger samman med vårdnaden såsom underhållsbidrag och umgängesrätt. Med hänsyn härtill menar förbundet att förslaget om gemensam vårdnad inte kan genomföras nu.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund vänder sig mot förslaget om att föräldrarna måste vara ense för att de skall kunna få gemensam vårdnad och att den gemensamma vårdnaden skall kunna upplösas på blott den ena förälderns begäran härom. Om föräldrarna har gemensam vårdnad och ingen av dem har försummat sina förpliktelser härvidlag och barnet inte har tagit någon skada av förhållandet, bör enligt ungdomsförbundet den ge-

mensamma vårdnaden fortsätta, även om en av föräldrarna önskar att den skall upplösas. Tredje distriktet av Stockholms arbetarekommun är av mot-

svarande uppfattning och menar att gemensam vårdnad bör vara huvud-

regeln och att förälder som motsätter sig gemensam vårdnad därmed skall

anses olämplig som vårdnadshavare.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att möjlighet till fortsatt gemensam

vårdnad efter skilsmässa bör prövas. Visserligen kan barnet komma att på-

verkas ogynnsamt om det visar sig att en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar i det enskilda fallet. Å andra sidan måste det åtminstone

för ett något äldre barn framstå som ett trygghetsnmoment att dess förhållande

till föräldrarna så långt möjligt blir som tidigare. Även förhållandet mellan föräldrarna kan vid ett gemensamt vårdnadskap påverkas fördelaktigt och härigenom vara till gagn för barnet. Även beträffande ogifta samboende föräldrar bör rätt till ett gemensamt vårdnadskap prövas, anser länsstyrelsen.

Har föräldrarna väl erhållit gemensam vårdnad bör denna, om föräldrarna

så önskar, kunna bestå även sedan sammanlevnaden har upphört. Däremot anser länsstyrelsen det mera tveksamt om grund föreligger att tillerkänna ogifta föräldrar som aldrig har sammanbott rätt till gemensam vårdnad.

Också flera andra remissinstanser menar att en möjlighet för frånskilda

föräldrar att behålla den gemensamma vårdnaden om barnen skulle kunna minska riskerna för de svåra känslomässiga konflikter som lätt kan uppstå i fråga om vårdnaden om barnen. Domstolsverket antar att det många gånger

kan vara till fördel för förhållandet mellan parterna, om de vid skilsmässa

slipper ta ställning till vem av dem som skall ha vårdnaden om barnen. och socialstyrelsen menar att en ordning med gemensam vårdnad i dessa

fall skapar bättre förutsättningar för att barnet efter skilsmässan skall kunna

ha harmoniska relationer i förhållande till båda föräldrarna. Liknande uppfattningar uttrycker /amiljelagssakkunniga, Stockholms läns landstings psykiska

bärna- och ungdomsvård, Stockholms sociala centralnämnd, Föreningen Kommunal- och landstingsanstiällda familjerådgivare, LO, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund och Folkpartiets kvinnoförbund.

Familjelagssakkunniga, Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare och Svenska kvinnors vänsterförbund menar också att det måste innebära en trygghet att veta att då en av föräldrarna blir ur stånd att utöva vårdnaden vid sjukdom eller död den andre automatiskt står kvar som vårdnadshavare.

Andra remissinstanser menar att en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar antagligen inte skulle innebära någon större skillnad mot nuvarande förhållanden. Hovrätten för Nedre Norrland, som är av denna

uppfattning, framhåller emellertid att frågan hur en ordning med gemensam

vårdnad skulle komma att utfalla i det enskilda fallet helt naturligt blott kan bli föremål för lösa förmodanden. Centerns kvinnoförbund hyser uppfattningen att den gemensamma vårdnaden kommer att få betydelse i sådana

fall där föräldrarna redan i dag är överens i vårdnadsfrågan och att den inte kommer att medföra någon minskning av antalet tvistiga vårdnads-

ärenden.

Sveriges advokatsamfund vitsordar att det finns behov av regler som gör det möjligt för föräldrar som inte är gifta med varandra att gemensamt vara vårdnadshavare för sina barn men påpekar att man inte får underskatta

svårigheten för frånskilda föräldrar att nå enighet särskilt när det gäller bidrag till kostnaden för barnets underhåll. Enligt samfundet är risken stor för att den make som har den faktiska vårdnaden och därför måste betala de

nödvändiga utgifterna för barnen inte får tillräckliga och tillbörliga ekonomiska bidrag till dessa. Dewua gäller särskilt om makarna är oense I vårdnadsfrågan och den make som har barnen hos sig accepterar gemensam vårdnad som en förlikningsöverenskommelse till undvikande av en lång och uppslitande vårdnadsprocess.

Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, socialutredningen och Malmö sociala centräalnämnd är 1veksamma eller negativa till tanken att en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar skulle vara ägnad att skapa större trygghet för barnet och bättre relationer mellan barnet och föräldrarna och mellan dessa inbördes. Stockholms tingsrätt anför att bestämmelser rörande vårdnad om barn måste byggas upp med den

målsättningen att så goda förutsättningar som möjligt skall finnas för en

lugn och harmonisk utveckling av barnet. Föräldrarnas personliga intressen måste komma i andra hand. Tingsrätten anser att gällande rätt är väl avvägd i aktuellt hänseende och ifrågasätter starkt om det nuvarande regelkomplexet verkligen bör kompliceras med hänsyn till vad tingsrätten på grund av sina erfarenheter från tingsrättens familjerättsavdelning tror vara undantagsfall. Vad angår gemensam vårdnad för frånskilda torde enligt tingsrättens mening även makar som I samband med skilsmässa verkligen Ivckats bortse från

sina eventuella känslokonflikter och som med de bästa föresatser åtar sig

gemensam vårdnad om sitt barn ha svårt att överblicka de problem och andra påfrestningar som senare kan uppkomma i förhållandet både mellan dem inbördes samt mellan dem och barnet. Införs inte en särskild reglering om hur konflikter skall lösas när föräldrarna blir oense finns det i en kon-

fliktsituation inte någon annan utväg än att den gemensamma vårdnaden löses upp. Det går härvid enligt tingsrättens mening inte att bortse från att den ena eller andra av föräldrarna kan i obehörigt syfte utnyttja de

möjligheter som den gemensamma vårdnaden erbjuder. Med anledning av uttalandet i promemorian om att barnet kan komma att växelvis vistas

hos fadern och modern ifrågasätter tingsrätten om detta från psykiatrisk

synpunkt verkligen skulle vara en godtagbar ordning för barnet. Enligt tingsrättens mening är det knappast ägnat att skapa gynnsamma uppväxtförhållanden att bo än hos den ena och än hos den andra av föräldrarna. Tingsrätten anser det vidare långsökt att genomgripande ändra nuvarande

regler för att ge föräldrarna den tryggheten att vid den enes död vårdnaden automatiskt övergår på den andre. Om gällande rätt inte anses tillfreds-

ställande i detta hänseende kan trygghetssynpunkten tillgodoses genom ett enkelt tillägg till vårdnadsbestämmelserna. Över huvud taget framhåller tingsrätten att gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad torde ställa stora krav på föräldrarna genom att de måste upprätthålla livliga kontakter med varandra i fråga om barnets uppfostran och utbildning och även komma överens när det gäller barnets underhåll. Tingsrätten ifrågasätter om föräldrar vilkas samliv har brutit samman verkligen i allmänhet kommer att vara i stånd att hålla den förtroendefulla kontakt som med hänsyn tll barnets bästa måste vara en förutsättning för gemensam vårdnad. Tingsrätten förmodar att en ordning med gemensam vårdnad kan innebära att man bara skjuter upp problemen, som då kommer att utgöra en ständig orosfaktor och konfliktfara. Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län framför liknande synpunkter och vänder sig mot uppfattningen i promemorian att vårdnadsfrågan skulle kunna lösas snabbt, om den gemensamma vårdnaden visar 'sig inte fungera. Enligt länsstyrelsen torde det tvärtemot kunna befaras att i sådana fall starka motsättningar har uppkommit mellan parterna och att vårdnadsprocessen kommer att dra ut på tiden. Mål om verkställighet enligt 21 kap. 7§ FB torde vidare enligt länsstyrelsen bli inte sällan förekommande och torde bli mer svårbedömda eftersom det inte skulle finnas någon domstolsprövning av vårdnadsfrågan:

Socialutredningen anser inte att den föreslagna ordningen med gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar är förenad med tillräckliga garantier för

att barnet kommer under betryggande förhållanden då oenighet råder mellan

makarna. Äktenskapets upplösning har enligt utredningen ofta sin grund I att starka meningsskiljaktigheter uppkommit mellan makarna. Ovisshet om hur vårdnadsfrågan bör lösas i en sådan situation kan avhålla make från att begära rättens prövning av vårdnadsfrågan. Det kan vara till uppenbar

8 Riksdagen 1976. I saml. Nr 170

skada för barnet att båda föräldrarna har vårdnaden, om starka menings-

motsättningar råder mellan dem. Om å andra sidan samförstånd råder mellan

föräldrarna rörande barnet torde enligt utredningen den omständigheten

att den rättsliga vårdnaden tillkommer endast den ene inte föranleda sådana svårigheter att en lagändring är påkallad.

Malmö sociala centralnämnd anser att det i vissa fall kan vara en fördel

för såväl föräldrarna som barnen att kunna undvika att ta ställning till vårdnadsfrågan i skilsmässosituationen. Det finns emellertid enligt nämnden stor risk för att många barn kommer att uppleva otrygghet på grund av

föräldrarnas gemensamma vårdnad. Det kan komma att framstå som oklart

för barnet hos vem av föräldrarna det har sitt egentliga hem. Denna oklarhet kan också komma att leda till slitningar när föräldrarna skall fatta för barnet betydelsefulla beslut om t. ex. skolgång och sommarvistelse. I många fail torde man få räkna med att den gemensamma vårdnaden ej utfaller bra

med en uppslitande vårdnadstvist som följd. Enligt nämnden skulle det

i sådana fall bättre ha gagnat barnet om vårdnadsfrågan hade avgjorts i samband med skilsmässan.

Flertalet remissinstanser tillstyrker elter lämnar utan erinran förslaget om att föräldrar som sammanbor skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn, även om de inte är gifta med varandra. Länsstyrelsen i Norrbottens län och /amiljelagssakkunniga framhåller att det för ogifta föräldrar ofta kan vara av stor vikt att de har ett gemensamt rättsligt ansvar för sina barn. Detta kan i många fall hindra onödiga störningar. Enligt de sakkunniga

skulle det också innebära en trygghet för föräldrar i denna situation att

veta alt vid den enes död den andre automatiskt står kvar som vårdnadshavare.

Några remissinstanser anser att möjligheten för ogifta föräldrar att få gemensam vårdnad om sina barn bör begränsas till fall då föräldrarna bor tillsammans. Till dessa remissinstanser hör länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, domkapitlet i Stockholms stift, namnlagsutredningen och Malmö sociala ventraälnämnd.

Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt. socialutredningen och domareförbundet avstyrker som förut nämnas helt förslaget om gemensam vårdnad och därmed även förslaget om att ogifta föräldrar skall kunna ha vårdnaden om sina barn gemensamt. Stockholms tingsrätt skulle dock möjligen kunna tänka sig att tillfälle öppnades för ogifta föräldrar som sammanbor stadigvarande med varandra och som har barnet hos sig att gemensamt få den rättsliga vårdnaden om detta. Tingsrätten finner det emellertid svårt att tillräckligt tyd-

ligt lägga fast de kriterier som bör gälla som förutsättning för gemensam vård-

nad. Tingsrätten anser också att behovet av en särreglering i praktiken är be-

gränsat. I allt fall bör frågan få anstå till dess hela spörsmålet om de rättsliga förhållandena för ogifta samboende tas upp till övervägande. Skulle förslaget om gemensam vårdnad likväl genomföras måste enligt tingsrättens mening regler

skapas för det fallet att någon av föräldrarna undandrar sig sin medverkan i frå-

gor som är att hänföra till vårdnaden och som måste kunna lösas utan omgång. Denav föräldrarna som faktiskt har hand om barnet bör få rätt att närdet behövs ensam handla på dess vägnar utanatt vårdnaden ovillkorligen skall behöva flyttas Över på denne.

Även Malmö tingsrätt och socialutredningen finner skäl tala för att ogifta

samboende föräldrar skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn men anser att en sådan ordning förutsätter att problemen särskilt vid separation emellan föräldrarna löses. Tingsrätten anser det lämpligast att låta familjelagssakkunniga utreda dessa. Socialutredningen menar vidare att de fördelar som skulle vinnas med förslaget är obetydliga. Enligt utredningens mening

medför inte den omständigheten att endast en av föräldrarna är rättslig

vårdnadshavare sådana olägenheter att den motiverar en ändrad lagstiftning.

När det gäller förslaget om att föräldrar som inte är gifta med varandra

skall kunna få gemensam vårdnad om sina barn, även om de inte sammanbor, anser riksskatteverket att de svårigheter som kan uppkomma, har underskattats i promemorian. Visserligen finns bestämmelsen i 6 kap. 55 FB om att bestämmanderätten i fråga om vårdnaden utövas av den ene

föräldern, om den andre i följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är hindrad att delta i beslut rörande vårdnaden. Riksskatteverket framhåller

dock att denna bestämmelse är avsedd som undantag från huvudregeln om att det förutsätts beslut av båda föräldrarna rörande barnets angelä-

genheter. Om bestämmelsen i 6 kap. 5 § FB blir regel, har de fördelar man

avser att vinna med en gemensam vårdnad urholkats.

Namnlagsutredningen varnar liksom riksskatteverket för en underskattning av de problem som följer med en ordning enligt vilken gemensam vårdnad kan anföriros även föräldrar som inte bor tillsammans. Utredningen påpekar att vårdnaden inte bara innefattar en rätt att ha hand om barnet utan också innebär en plikt att dra försorg om det. En mängd praktiska frågor måste lösas, 1. ex. om var barnet skall bo. Så länge förhållandet mellan föräldrarna är gott torde detta inte medföra några svårigheter men när så är fallet torde det också sakna nämnvärd betydelse om den rättsliga vårdnaden tilläggs den ena av föräldrarna eller bådadera. Samråd sker ändå. I de fall föräldrarna inte är överens kan man enligt utredningens mening inte blunda för att möjlighet till gemensam vårdnad kan bli ett obehagligt påtryckningsmedel

för den ena av föräldrarna mot den andre. Genom att vardera föräldern

när som helst kan få den gemensamma vårdnaden hävd blir de föreslagna reglernas rättsliga betydelse ringa. .

I likhet med riksskatteverket understryker namnlagsutredningen att be-

stämmelsen i 6 kap. 5 § FB är avsedd endast för undantagsfall. Utredningen framhåller också att uppkommande problem kan bli besvärande inte bara

för föräldrarna själva utan även för tredje man. Många gånger skulle tredje man behöva kräva bevis rörande vårdnaden när en av föräldrarna vill genom-

föra en rättslig angelägenhet rörande barnet, något som framstår som föga tilltalande. Särskilt osäker blir situationen för tredje man i fall då den ena

av föräldrarna vill åberopa 6 kap. 5§ FB för självständigt beslut.

Enligt Malmö sociala centralnhämnd kan många invändningar anföras mot förslaget om gemensam vårdnad för icke sammanboende föräldrar. Det finns t. ex. stor risk för att många barn kommer att känna sig otrygga på grund av föräldrarnas gemensamma vårdnad, eftersom det kan bli oklart för barnet var det har sitt egentliga hem. Nämnden befarar att denna oklarhet kan komma att leda till slitningar när föräldrarna skall fatta för barnet bety-

delsefulla beslut om 1. ex. skolgång eller sommarvistelse.

Åtskilliga av de remissinstanser som i och för sig är positiva till förslaget

om gemensam vårdnad även i de fall då föräldrarna inte sammanbor pekar på de följder i fråga om sociala förmåner och skatter som en ordning med

gemensam vårdnad kommer att föra med sig när det gäller föräldrar som

inte är gifta med varandra och som inte bor samman. Dessa remissinstanser menar att en viktig förutsättning för förslagets genomförande är att reglerna

om sociala förmåner och skatter anpassas till det. I annat fall befarar remissinstanserna att den föreslagna reformen kommer att kunna utnyttjas endast av föräldrar med god ekonomi. Till de remissinstanser som har gjort

sådana uttalanden hör centrala studiestödsnämnden, familjelagssakkunniga,

barnmiljöutredningen, familjestödsutredningen, Stockholms läns landstings psvkiska barna- och ungdomsvård, Stockholms sociala centralhämnd, Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare, LO. Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Svenska kvinnors vänsterförbund. Även domstolsverket förmodar att gällande bestämmelser om sociala förmåner kommer att få till följd att makar med begränsade ekonomiska möjligheter kommer att utnyttja möjligheten till gemensam vårdnad endast i mindre omfattning.

Familjelagssakkunniga, barnmiljöutredningen och tamiljestödsutredningen pekar särskilt på det stöd som bidragsförskotten i dag utgör för ett stort antal barn som har endast en av sina föräldrar som vårdnadshavare. Bi-

dragsförskotten utgör för dessa barn en betydande ekonomisk förmån, och en ordning med gemensam vårdnad skulle innebära försämrad ekonomi

för dem. Barnmiljöutredningen vill för sin del starkt förorda att reglerna om bidragsförskott ses över. Enligt utredningens mening finns det skäl att överväga en förändring av bidragsförskotten till ett riktat ekonomiskt stöd till

barn med föräldrar med låga inkomster och/eller många syskon. Om vårdnadsreformen skall ha någon reell innebörd får man enligt utredningen förutsätta att den delade rättsliga omvårdnaden också innebär något mått av

delad faktisk omsorg om barnet. Föräldrarna måste då få råd till dubbla bostäder som båda har en sådan standard att barnet kan vistas där. Föräldrarna måste också ha råd till dubbla uppsättningar av möbler och leksaker.

Barnet och kanske någon av föräldrarna måste ha ekonomiska möjligheter att förflytta sig till den andra förälderns bostad. Detta motiverar enligt ut-

redningen ett ckonomiskt stöd till barn som har föräldrar som lever åtskilda.

Om bidragsförskottsreglerna inte anpassas till de nya värdnadsreglerna kan man enligt familjestödsutredningen förutse situationer där föräldrarna

har beslutat sig för gemensam vårdnad men där det efteråt visar sig att

hela ansvaret, också det ekonomiska, faller på den ena föräldern, utan att

denne får någon ekonomisk hjälp vare sig i form av det underhållsbidrag som normalt skulle ha utgått eller i form av bidragsförskott. De personliga relationerna mellan föräldrarna kan göra det svårt för den i praktiken vård-

nadshavande föräldern att bryta arrangemanget med gemensam vårdnad.

Man kan vidare tänka sig fall när förälder hos vilken barnet inte bor visserligen vill men i varje fall tillfälligt inte kan utge underhållsbidrag, kanske

på grund av underhållsplikterna mot en ny familj. För att bidragsförskott skall kunna utgå blir det då nödvändigt att få domstol att upplösa den gemensamma vårdnaden, något som i realiteten ingen av föräldrarna önskar.

Även Socialdemokratiska kvinnoförbundet tar upp frågan om ändring av reglerna för bidragsförskott och ifrågasätter om inte dessa regler och reglerna om skyldighet att utge underhållsbidrag skulle kunna ändras så att någon

form av garanterat underhåll utgick ocksåi de fall då föräldrarna har gemensam

vårdnad.

Centrala studiestödsnhämnden påpekar att en ordning med gemensam vårdnad för föräldrar som inte bor tillsammans kommer att innebära att föräldrarna jämställs med samboende föräldrar när det gäller ekonomiprövningen i studiehjälpsärenden beträffande barnet. Detta kan i praktiken leda

till att föräldrar i dålig ekonomisk situation tvingas avstå från gemensam

vårdnad.

Flera remissinstanser, nämligen barnmiljöutredningen, kommunförbundet, Stockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård, Stockholms sociala centrälnämnd, Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare, LÖ samt Socialdemokratiska kvinnoförbundet, understryker att en ordning med gemensam vårdnad kräver insatser från samhällets sida i form av information samt stöd och hjälp till föräldrarna, särskilt i fråga om hur den ekonomiska sidan av den gemensamma vårdnaden skall lösas och om hur den faktiska vårdnaden skall ordnas för att barnen skall få så trygga uppväxtvillkor som möjligt. Stockholms läns landstings psvekiska barna- och ungdomsvård betonar vikten av en utbyggd förebyggande verksamhet med 20da resurser i form av adekvat utbildad personal för att erbjuda familjer I kris möjligheter till att bearbeta konfliktsituationer och önskar att den naturliga gången vid en äktenskaps- eller umgängeskonflikt i första hand

borde vara samtal exempelvis med familjerådgivning eller den psykiska

barna- och ungdomsvården.

Den ökade informations-och rådgivningsverksamheten kommer enligt

Stockholms sociala centralnämnd och kommunförbundet av. medföra ökade krav på socialvårdens kapacitet och behov av fortbildning för den hand-

läggande personalen samt därmed krav på ökade resurser för de sociala

myndigheterna.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet och barnmiljöutredningen menar att föräldrarna borde kunna få hjälp med att upprätta avtal om underhåll. Barnavårdsnämnden eller sociala centralnämnden skulle kunna medverka till att en sådan överenskommelse blev föremål för regelbunden översyn.

Sveriges advokatsamfund anser att man bör överväga om inte avtal om underhållsbidrag till barn skulle kunna fastställas av domstol, även om båda

föräldrarna är vårdnadshavare.

Familj och rätt framhåller att den rätt som vårdnadshavare har enligt

1 kap. 3 a I barnavårdslagen att få stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden också bör tillkomma föräldrar som inte är vårdnadshavare men som har

umgängesrätt. Familj och rätt menar att det är en allvarlig brist i nuvarande

lagstiftning att den förälder som inte är vårdnadshavare inte kan få samma

hjälp som vårdnadshavarent. ex. i umgängestvister eller under en umgängesperiod. Familj och rät efterlyser vidare normer för underhållsbidragens storlek och framhåller att sådana normer otvivelaktigt skulle vara till hjälp för föräldrar som försöker genomföra gemensam vårdnad utan att vara sammanboende.

Stockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård anmärker att promemorian inte berör de följder som en ordning med gemensam vårdnad kan få om en av föräldrarna är utländsk medborgare. Även invandrarverket berör denna fråga. Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare menar att man närmare än som skett i promemorian måste klarlägga de komplikationer som kan uppstå vid gemensam vårdnad om den ena elter båda föräldrarna är invandrare och den ena maken för med sig barnet till sitt hemland. Även familjelagssakkunniga framhåller att reglerna om gemensam vårdnad kan ge den ena av föräldrarna ökade möjligheter att utan den andres samtycke föra barnet ur landet och menar att reglerna om utfående av pass för barn bör ses över i sammanhanget. Familjestödsutredningen framför motsvarande synpunkter.

Stockholms tingsrätt, riksskatteverket och familjelagssakkunniga framhåller att det förhållandet att barn vid gemensam vårdnad rent faktiskt kan bo

hos än den ene och än den andre av föräldrarna kan vålla svårigheter vid avgörandet av frågan hos vem av föräldrarna barnet skall anses ha sitt hem-

vist. Detta kan enligt tingsrätten leda till rättsförluster för den enskilde när det gäller att avgöra om han har rätt till förmåner enligt viss sociallagstiftning elter rätt till vissa avdrag enligt skattelagstiftningen. Detta är enligt tingsrätten inte godtagbart och därför måste det i de särskilda författningar där saken aktualiseras ges klara föreskrifter om vilka principer som skall gälla i fråga om barnets hemvist vid gemensam vårdnad. Riksskatteverket menar att även om de föreslagna vårdnadsreglerna inte i och för sig påverkar de skattemässiga reglerna kan besvärliga utredningssituationer uppkomma för

beskattningsmyndigheterna. Hur många utredningsfall det kan bli fråga om finner verket dock svårt att nu bedöma.

Även Socialdemokratiska kvinnoförbundet framhåller att frågan om var barnet skall anses ha sitt hemvist måste lösas.

Rikstörsäkringsverket berör bestämmelsen i 43 lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag enligt vilken rätten att uppbära bidraget tillkommer modern i de fall då föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet och föreslår att det införs en möjlighet för föräldrarna att anmäla att bidraget skall betalas ut till fadern, eftersom barnet kan komma att bo lika mycket hos sin far som hos sin mor, om promemorieförslaget om gemensam vårdnad genom-

förs.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsjörbund anser avt föräldrar med ge-

mensam vårdnad som bor på samma ort också bör ha den faktiska vårdnaden

gemensamt. För sådana fall bör centrala riktlinjer arbetas ut för hur olika

myndigheter skall handla i fråga om föräldrarnas rätt till sociala förmåner.

Då föräldrarna inte bor på samma ort kan det inte alltid antas vara till barnets fördel att inte ha ett fast hem utan alternera mellan föräldrarna. I sådana fall bör därför enligt förbundets mening domstolen i samband med skilsmässan fastställa hos vem av föräldrarna barnet huvudsakligen

skall vistas. Vill föräldrarna i ett sådant fall ändra det faktiska vårdnads-

innehavet, bör det räcka med en anmälan härom till domstol. I sådana fall bör underhållsbidrag och bidragsförskott kunna utgå. Domstolens fast-

ställande av vem av föräldrarna som har den faktiska vårdnaden skall också

vara avgörande för myndigheterna i sådana frågor som bostadsbidrag och sjukpenning m. m. I dessa fall kommer visserligen en ordning med gcemensam rättslig vårdnad inte att innebära stora förändringar. Den förälder som inte har den faktiska vårdnaden kommer dock att kunna delta i beslut

som rör barnet.

Riksskatteverket och namnlagsutredningen påpekar att uppgift om vårdnad f.n. saknas i folkbokföringen och att man hittills har fått utgå från en presumtion att ej frånskilda föräldrar till barn i äktenskap har gemensam vårdnad om barnen och att vårdnaden om barn utom äktenskap tillkommer modern. Genomförs promemorieförslaget om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar är denna presumtion ej längre användbar och det blir i stället av vikt att vårdnadsförhållandet kommer till uttryck i något register, ur vilket myndigheter och andra kan inhämta uppgift, när förhållandet är av betydelse

i någon angelägenhet rörande barnet. Enligt riksskatteverket torde det vara

tillräckligt att uppgift införs i församlingsliggare och församlingsbok. Verket finner inte erforderligt med särskild lagstiftning härom utan menar att föreskrift i ämnet torde kunna meddelas av verket med stöd av folkbok-

föringskungörelsen. Domstolsverket motsätter sig inte förslaget om att domstolarna i skilsmäs-

somålen normalt inte skall ta upp vårdnadsfrågan. om inte någon av föräldrarna berör den. Hovrätten för Nedre Norrland, länssterelsen i Göteborgs

och Bohus län, socialutredningen, Stockholms läns landstings psykiska barnaoch ungdomsvård, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare samt Fredrika-Bremer-förbundet anser däremol att domstolen alltid bör ta upp vårdnadsfrågan och övertyga sig om föräldrarnas inställning i den. Härigenom pes domstolarna också enligt socialutredningen och advokatsamfundet möjlighet att pröva om föräldrarnas överenskommelse strider mot barnets bästa. Socialstyrelsen anser att föräldrarnas önskan att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt bör uttryckas genom cn skriftlig förklaring till barnavårdsnämnden, varvid styrelsen utgår från att nämnden dessförinnan informerat föräldrarna om in-

nebörden av ställningstagandet. Genom en sådan ordning torde risken minskas att gemensam vårdnad kommer till stånd i fall där praktiska förutsättningar saknas för föräldrarna att klara av gemensam vårdnad av barnet.

När förklaring inte har avgivits bör det enligt styrelsen ankomma på rätten

alt pröva vårdnadsfrågan.

Stockholms läns landstings psvkiska barna- och ungdomsvård framhåller i

sammanhanget att det vore önskvärt om förfaringssättet vid vårdnadskon-

flikter också kunde tas upp. Möjligheter till barnpsykiatrisk kontakt borde erbjudas redan i inledningsskedet för att man skall kunna undvika en påfrestande vårdnadsutredning och utröna möjligheterna ull samförstånd mellan föräldrarna.

Hovrätten för Nedre Norrland noterar med tillfredsställelse att det krävs beslut av myndighet för att ogifta föräldrar skall få gemensam rättslig vårdnad. Socialstyrelsen finner det emellertid svårt att se varför vårdnaden om barn vars mor är ogift skalt tillkomma båda föräldrarna först efter det att domstolen har prövat att arrangemanget inte är uppenbart stridande mot barnets bästa, medan någon sådan prövning inte föregår föräldrarnas gemensamma vårdnad när modern ir gift. Enligt styrelsens uppfattning borde gemensam vårdnad kunna tillkomma ogifta föräldrar utan rättens prövning genom en anmälan till förslagsvis barnavårdsnämnden om att föräldrarna är ense om att vårdnaden om barnet skall tillkomma dem gemensamt. I de fall gemensam vårdnad bedöms vara uppenbart stridande mot barnets bästa skulle frågan enligt styrelsens mening få avgöras av domstol. Även

Fredrika-Bremer-förhundet ifrågasätter om det är nödvändigt med ett domstolsbeslut för att ogifta föräldrar som lever tillsammans skall få utöva vård-

naden gemensamt. Huvudregeln bör enligt förbundet vara gemensam vård-

nad. Ett faderskapserkännande skulle då innebära att fadern tillsammans

med modern gemensamt får den rättsliga vårdnaden om barnet, såvida ingen av föräldrarna begär någon annat. Svenska kvinnors vänsterförbund år av motsvarande uppfattning.

Länsstyrelsen i Göteborus och Bohus län understryker vikten av att domstolarna även i sådana fall då föräldrarna är ense i vårdnadsfrågan undersöker om inte att förordnande av den föreslagne vårdnadshavaren är stridande mot barnets bästa. I åtskilliga fall har det nämligen enligt länsstyrelsen visat

sig att vårdnadshavare som förordnats i enlighet med föräldrarnas samstämmiga önskemål varit olämplig. Länsstyrelsen anser därför att domstolarna vid avgörande av vårdnadsfrågor alltid bör vara skyldiga att utreda om föräldrarnas önskemål strider mot barnens bästa och att som en följd härav

ordet uppenbart bör utgå ur lagtexten i 6 kap. 7 och 8 §§ FB.

Hovrätten för Nedre Norrland påpekar att den föreslagna lagtexten inte berör det fallet att modern är gift vid barnets födelse och att annan man än hennes make redan dessförinnan har erkänt faderskapet med den verkan

att den äkta mannens faderskap tll barnet har hävts. Hovrätten ifrågasätter

om inte i lagtexten klart bör anges att modern i detta fall blir ensam vårdnadshavare.

Familj och rätt anser att i lagtexten bör införas en bestämmelse om att parterna i samband med ett interimistiskt yrkande om vårdnad har rätt

alt förebringa bevisning.

Riksåklagaren framhåller att det allmänna har ett starkt intresse av att kunna ingripa mot försumliga vårdnadshavare och förmyndare och att man därför ytterligare borde överväga om åklagarens initiativrätt i dessa hän-

seenden bör slopas i enlighet med vad som har föreslagits i promemorian.

Då det emellertid torde vara ytterligt sällsynt att åklagare begagnar sin rätt i detta hänseende motsätter sig riksåklagaren inte att åklagarens befattning

med vårdnadsfrågor slopas. Riksåklagaren framhåller vidare att om förslaget

om gemensam vårdnad genomförs bör man överväga att anpassa straft-

bestämmelsen i 7 kap. 4 X andra stycket brottsbalken till denna situation. Gärningsbeskrivningen i lagrummet omfattar inte det fallet att den ena av två ogifta föräldrar vilka gemensamt har vårdnaden om barn under 15

år utan beaktansvärda skäl egenmäktigt bortför barnet.

Vissa remissinstanser framför synpunkter på reglerna om underhållsskyldighet. Länssterelsen i Göteborgs och Bohus län anser att underhållsskyldigheten enligt 7 kap. 4§ FB gentemot styvbarn inte längre är motiverad av

vare sig etiska skäl eller av hänsyn till barnets behov och föreslår därför att den slopas eller i varje fall inskränks så att den inte omfattar barn som

efter föräldrarnas skilsmässa står kvar under bägges vårdnad. Centrala stu-

diestödsnämnden påpekar att den föreslagna ändringen i 3 kap. 285 stu-

diestödslagen inte endast är av redaktioneH kraktär utan innebär att styvföräldrars ekonomiska förhållanden inte skall beaktas om barnets föräldrar har gemensam vårdnad om det. Studiestödsnämnden tillstyrker den föreslagna ändringen i studiestödslagen men ifrågasätter om den står i överensstämmelse med bestämmelserna It 7 kap. 4 FB om styvförälders underhållsskyldighet. Nämnden finner det därför angeläget att sistnämnda lagrum blir föremål för närmare översyn.

Malmö sociala centralhämnd anser att den skillnad som görs mellan barn i äktenskap och barn utom äktenskap vid avtal om underhållsbidrag enligt 7 kap. 7X FB bör slopas. Nämnden finner det ej motiverat att bibehålla

ho ho

denna skillnad när alla andra olikheter mellan barn i äktenskap och barn utom iäktenskap är uyämnade. Familj och rätt berör också bestämmelserna i 7 kap. 7§ FB och menar att den underhållsskyldige bör ha samma möjligheter att få ett bidrag sänkt som den underhållsberättigade har att få det höjt. Familj och rätt anser vidare att ettårsfristen i 7 kap. 9 § bör slopas.

Malmö sociala centralnhämnd, familjelagssakkunniga samt Familj och rätt föreslår att möjligheten för modern att erhålla förlossningsbidrag enligt 7 kap. 10 5 FB bör upphöra eftersom de socialförsäkringsförmåner som numera till-

kommit har gjort detta bidrag överflödigt. I 7 kap. 128, som handlar om rätt att föra talan om underhåll till barn,

borde enligt Familj och rätt införas en bestämmelse om att den som för barnets talan skall ersätta motpartens kostnad om barnet blir tappande part.

Den föreslagna nya bestämmelsen i 7 kap. 153 angående ersättning för kostnader för burns försörjning i fall då den legala faderskapspresumtionen

har hävts berörs av /amiljelagssakkunniga, som finner det angeläget att hittillsvarande praxis ändras och därför ansluter sig till förslaget i denna del.

I fråga om förmynderskap delar namnlagsutredningen den mening som har kommit till uttryck i promemorian och som innebär att förmynderskapet liksom hittills i princip bör följa vårdnaden. Familj och rätt förordar en ordning med gemensamt förmynderskap även i sådana fall då vårdnaden inte är

gemensam, åtminstone då föräldrar och barn någon gång har sammanbott. SA4CO/SR finner det tveksamt med en ordning som innebär att underårig

som ingått äktenskap alltjämt står under förmynderskap av sina föräldrar.

Familjelagssakkunniga berör i sitt remissyttrande frågan om möjligheterna

för ett sammanboende ogift par att adoptera. De sakkunniga framhåller att den ena av två makar kan adoptera andra makens barn eller adoptivbarn med verkan att barnet blir att anse som makarnas gemensamma barn. Om däremot en kvinna och en man bor samman utan att vara gifta och mannen adopterar kvinnans barn medför det att kvinnan avstår från barnet i den meningen att det inte längre anses som barn till henne. En sådan konsekvens

måste undvikas, menar de sakkunniga. De föreslår därför att förutsättningarna för en ändring i detta avseende undersöks. Enligt de sakkunnigas me-

ning bör samlevnad i denna situation jämställas med äktenskap.

5,4 Överflyttning av barn

Familjelagssakkunniga finner att starka skäl talar för den föreslagna änd-

ringen av 21 kap. 128 FB och tillstyrker således ändringen. Förslaget till-

styrks i denna del även av Malmö tingsrätt. socialstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Göteborgs socialförvaltning, Stockholms sociala centralnämnd, Aoderata samlingspartiets kvinnoförbund och Socialdemokratiska

kvinnoförbundet. Domstolsverket förklarar sig inte ha någon erinran mot för-

slaget. Enligt Familj och rätt däremot finns det inte anledning att ändra nu-

varande lagtext. Den ifrågasatta ändringen skulle, anser man, kunna medföra

att en tredskande vårdnadshavare får ännu större möjligheter att sätta um-

gängesrätten ur spel än han nu har.

5.5¶Rättegångskostnad i vårdnadstvister

Den föreslagna nya bestämmelsen om kvittning av kostnaderna i vård-

nadsmål kommenteras i några remissyttranden. Förslaget tillstyrks av Socialdemokratiska kvinnoförbundet, som finner det ur alla synpunkter rimligt att vardera parten står för sin egen rättegångskostnad. Husmoderstörbundet Hem och samhälle finner det vara eu klart rättvisekrav att kostnaden vid

rättegång angående vårdnad skall bestridas av parterna gemensamt. Även

domstolsverket, Stockholms sociala centralnämnd och Moderata samlingspar-

tiets kvinnoförbund finner de föreslagna ändringarna i denna det tillfreds-

ställande.

Såväl Stockholms tingsrätt som Malmö tingsrätt framhåller att domstolarna inte i så begränsad utsträckning som antyds i promemorian torde ha låtit tappande part i vårdnadsmål ersätta motpartens rättegångskostnad. Srockholms tingsrätt finner emellertid den föreslagna regeln om kvittning välmotiverad. Den bör dock enligt tingsrätten förses med cen reservation för vissa

undantagsfall. Det kan förekomma mål i vilka visserligen inte 18 kap. 3

eller 6 § rättegångsbalken kan tillämpas men där det ändå med hänsyn till omständigheterna framstår som stötande att kvitta rättegångskostnaderna.

Tingsrätten föreslår därför att det föreskrivs att kvittning skall ske när sär-

skilda skäl inte föranleder annat. I motsats till vad som anges i promemorian anser tingsrätten att en sådan reglering inte skulle vålla några större problem vid den praktiska tillämpningen. Mulmö tingsrätt framför motsvarande synpunkter men finner det tveksamt om kvittning som huvudregel bör gälla även i högre instans. Enligt tingsrätten torde ofta prestigesynpunkter och andra ovidkommande skäl ligga bakom fullföljande av talan i vårdnadsmål, och utdragna vårdnadsprocesser bör enligt tingsrättens mening inte upp-

muntras.

Även familjelagssakkunniga, som inte har något att erinra mot en huvudregel om kvittning av kostnaderna i vårnadsmål, anser att det behövs ett korrektiv mot att den förlorande parten inleder eller föranleder onödig rättegång. De sakkunniga ifrågasätter om inte kostnadsreglerna för vårdnadsmålens vidkommande kunde utformas i närmare överensstämmelse med reglerna om kostnad i faderskapsmål. Även Familj och rätt anser att den som gång på gång utan rimlig anledning ansöker om vårdnaden bör stå inte bara sina egna utan även motpartens kostnader.

Domareförbundet förordar att några särbestämmelser om rättegångskost-

nader i vårdnadsmål inte införs i lagstiftningen. Förbundet finner det vis-

serligen ur barnets synpunkt angeläget att frågan om föräldrarnas lämplighet blir föremål för ingående domstolsprövning. Å andra sidan är det önskvärt

att vårdnadsprocesser inte görs vidlyftigare eller mer långdragna än nödvändigt. Förbundet anser att kvittning särskilt i första instans bör ske i stor omfattning, vilket enligt förbundets mening torde kunna ske utan lagändring.

5.6¶Följdändringar i andra författningar m. m.

5.6.1 Allmänt

Förslaget om att i lagtexten slopa uttrycken barn i äktenskap och barn utom iäktenskap har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser. Bland dem som tillstyrker förslaget i denna del märks socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, familjelagssakkunniga, familjestödsutredningen, Stockholms läns landstings psvkiska barna- och ungdomsvård, Stockholms sociala centralnämnd, Malmö sociala centralnämnd, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, Folkpartiets kvinno- Jörbund, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Socialdemokratiska kvinnoförbundet, Svenska kvinnors vänsterförbund och Folkpartiets ungdomsförbund. Socialstyrelsen menar att det visserligen skulle kunna vara praktiskt att ha kvar de gamla beteckningarna som arbetstermer. Detta praktiska önskemål måste dock enligt styrelsens mening stå tillbaka för den strävan som kommaer till uttryck i promemorian, nämligen att moderns civilstånd skall ingå som en beskrivning av barnets situation endast där det är juridiskt motiverat. Slopandet av termerna kan också få betydelse när det gäller att få bort de fördomsfulla attityder som inte bara barn till ogifta mödrar utan även mödrarna själva fortfarande kan bli utsatta för. Familjestödsutredningen understryker alt termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap med de nya regler som föreslås inte längre fyller någon funktion utan bara kan bidra till att upprätthålla konstlade skillnader mellan barn och till att befästa olika slag av fördomar.

Mulmö tingsrätt hat inte någon erinran mot att termerna äktenskaplig börd, barn i äktenskap och barn utom äktenskap utgår ur lagtexten om detta kan ske utan några materiella ändringar.

Några remissinstanser är cmellertid tveksamma eller direkt avvisande

till att de här berörda termerna utgår ur lagtexten. Husmodersförbundet Hem

och samhälle påpekar att man inte har kunnat föreslå några adekvata er-

sättningsbegrepp. varför omständliga omskrivningar används. Då i de allra Aesta fall barn inom och utom äktenskap behandlas lika i lagen torde det enligt förbundets mening bli i ytterst få fall som termerna kommer att behöva användas. Detta bör inte förorsaka något större problem eftersom det numera är relativt vanligt att en man och kvinna sammanbor och sitter barn till världen utan att vilja legalisera sin förbindelse. Förbundet menar att den känsloladdning som termerna hade för on äldre generation inte föreligger hos den unga generationen.

Riksskatteverket anser att så länge man har skilda rättsregler beroende

på om ett barns föräldrar var gifta med varandra eller inte vid barnets födelse eller om de senare har ingått äktenskap med varandra bör den hittillsvarande

terminologin finnas kvar. Ett slopande av begreppen kommer att nödvändiggöra omfattande ändringar i kyrkobokföringen. En ny terminologi kommer dessutom att skapa svårigheter vid tillämpningen och kommer därigenom att vålla större rättsosäkerhet. Svårigheterna med den nya terminologin visar sig också enligt verkets uppfattning vid utformningen av de följdändringar i andra författningar som blir nödvändiga om FB ändras. De lagar som det främst är fråga om, namnlagen, medborgarskapslagen och religionsfrihetslagen, är alla av sådan art att de i hög grad berör de

enskilda medborgarna och bör därför vara lättillgängliga för envar. Au i

lagstiftning och anvisningar ersätta de lättförståeliga uttrycken barn i äktenskap och barn utom äktenskap med hänvisningar till FB blir till hinder för läsaren. Domkapitlet i Stockholms stift är av motsvarande uppfattning och avstyrker bestämt att termerna avskaffas innan de kan ersättas av andra med samma innehåll.

Enligt namnlagsutredningen förefaller det särdeles opraktiskt att avsäga sig användningen av sådana termer som de nu aktuella. De är enligt utredningens mening både lättfattliga och lätthanterliga, och att slopa dem leder till språkliga otympligheter som kan försvaras endast med starka skäl. Utredningen framhåller att termerna barn i och barn utom äktenskap inte

innefattar några värderingar utan endast uttrycker det faktiska förhållandet

alt barnets föräldrar är eller inte är gifta med varandra. På vissa håll kan väl ännu dröja kvar en viss känsla av moralisk värdering i samband med

de båda uttrycken men den syn på skilda samlevnadsformer som i våra dagar bryter igenom både inom och utom lagstiftningen torde enligt ut-

redningens mening snart helt förta sådana intryck. I allt fall anser utredningen det olämpligt att nu innan man vet vart familjelagssakkunnigas utredningsarbete ieder i fråga om äktenskapet och andra samlevnadsformer göra sig av med den praktiska terminologin. Utredningen avstyrker därför förslaget att slopa termerna i fråga.

Statistiska centralbyrån framhåller att förslaget för befolkningsstatistikens

del bl. a. innebär att den redovisning av barn födda inom och utom äktenskap som registrerats alltsedan den svenska befolkningsstatistikens begynnelse

år 1749 inte längre kan genomföras. För användarna av befolkningsstatistik torde denna förändring dock vara relativt betydelselös, framhåller centralbyrån. Däremot föreligger vissa rekommendationer från internationella or-

ganisationer att redovisa födda fördelade på födda inom äktenskap och utom äktenskap. Behoven i denna del synes emellertid kunna tillgodoses genom

att man i fortsättningen i stället redovisar födda fördelade efter moderns

civilstånd, vilket kommer att medföra endast marginella skillnader. För år 19741. ex. uppgick andelen födda barn med gift moder till 68,2 "5. Andelen barn, födda inom äktenskap, uppgick för samma år till 68,6 24.

Rikstörsäkringsverket anmärker att termen barn utom äktenskap bör slopas

också i militärersättningsförordningen, lagen om yrkesskadeförsäkring och lagen om allmän försäkring.

5.6.2 Lagen om svenskt medborgarskap

De föreslagna ändringarna i medborgarskapslagen kommenteras av rsks-

skatteverket. invandrarverket, namnlagsutredningen och SACO/SR. Såväl riks-

skatteverket som invandrarverket och namnilagsutredningen anmärker på

utformningen av lagtexten och menar att hänvisningen till FB är olämplig. Enligt invandrarverket bör bestämmelser som rör förvärv och förlust

av svenskt medborgarskap uttryckas i klartext i den svenska medborgarskapslagen. Invandrarverket anmärker vidare att den svenska medborgarskapslagen har tillkommit i samverkan med Danmark och Norge och att de nordiska medborgarskapslagarna, numera även den finska, har i huvudsak

likalydande bestämmelser beträffande barns förvärv och förlust av medborgarskap. En samordning av lagstiftningen är enligt verket alltjämt av

stort värde inte minst med tanke på det stora antalet invandrare i Sverige

från övriga nordiska länder.

Invandrarverket anför vidare att de nya bestämmelserna kommer att medföra dubbelt medborgarskap i vissa fall, eftersom de föreslagna bördsreglerna

skiljer sig från bördsreglerna i många länder, bl. a. de nordiska. Som exempel

nämner verket det fallet att en svensk kvinna skiljer sig från en dansk man. Kort efter äktenskapets upplösning föder kvinnan ett barn som blir svensk medborgare till följd av de nya bestämmelserna men också samtidigt dansk medborgare, eftersom mannen enligt de danska bördsreglerna anses vara far till barnet. Att på detta sätt införa regler som skulle medföra att nya grupper skulle kunna få dubbla medborgarskap vid födelsen strider enligt verkets mening mot den ledande principen inom svensk medborgarskapsrätt att undvika dubbelt medborgarskap.

Vad gäller förslaget till ny lydelse av 5 § medborgarskapslagen anser riksskatteverket att det synes orimligt att förvärv av svenskt medborgarskap för förälder, som inte sammanbor med barnet, medför svenskt medbor-

garskap för barnet därigenom att föräldern har del i vårdnaden. På samma sält kan den omständigheten att föräldrarna har gemensam vårdnad för-

hindra att barnet upptas till svensk medborgare gemensamt med den förälder med vilken barnet sammanbor. /nvandrarverker anser att SY medborgar-

skapstagen bör modifieras på det sättet att barn bör kunna få svenskt med-

borgarskap som biperson till endera av föräldrarna, om föräldern antingen ensam har vårdnaden eller har vårdnaden med den andre och denne är svensk medborgare. I övriga fall där gemensam vårdnad förekommer bör barnet kunna tas upp som svensk medborgare efter ansökan om naturalisation. :

5.6.3¶Religionsfrihetslagen

Invandrarverket diskuterar den föreslagna bestämmelsen i 7 § tredje stycket

som innebär att barnet inträder i kyrkan vid födelsen, om modern är ogift

och tillhör kyrkan. Enligt verket är bestämmelsen omotiverad i de fall båda föräldrarna får vårdnaden om barnet. Än mer omotiverad är bestämmelsen i de fall där fadern ensam blir vårdnadshavare. Verket menar att det naturliga

vore att barnet, i de fall endast en av föräldrarna har vårdnaden, följer

vårdnadshavaren vad gäller medlemskap i kyrkan och detta oberconde av vårdnadshavarens kön.

5.6.4 Namnlagen

Namnlagsutredningen kritiserar de föreslagna ändringarna i namnlagen från

lagteknisk synpunkt. BI. a. anser utredningen att den nuvarande disposi-

tionen av lagen bör behållas.

Såväl riksskatteverket som namnlagsutredningen anmärker att förslaget till 158 inte omfattar det fall att bördspresumtionen hävs genom faderskapserkännande och menar att paragrafen bör omfatta även detta fall. Namnlagsutredningen påpekar att det i sådant fall dessutom krävs särskild ansökan till rätten eller namnmyndigheten om prövning av möjligheten för barnet

att få behålla mannens namn. |

5.6.5 Studiestödslagen

Centrala studiestödsnhämnden tillstyrker, som tidigare nämnts, den före-

slagna ändringen i 3 kap. 28 § studiestödslagen. Nämnden finner det vidare

angeläget att i sammanhanget aktualisera frågan om styvbarns studieekonomiska situation och menar att man vid prövning av ansökan om inkomstoch behovsprövad studiehjälp bör bortse från styvförälders ekonomi. Gymnasieelev bör enligt nämndens mening inte vara beroende av ekonomiskt bidrag från styvförälder för att direkt efter avslutade grundskolestudier fortsätta skolgången med gymnasiestudier.

5.7¶Ikraftträdande m. m.

Riksskatteverket och kommunförbundet ifrågasätter om man inte bör skjuta

på ikrafttridandet av de nya bestimmelserna om faderskap och vårdnad

till den 1 januari 1977. Riksskatteverket framhåller att förslagen kommer

att nödvändiggöra genomgripande ändringar i folkbokföringen. Kommunförbundet menar att de utbildningsinsatser beträffande den handläggande

personalen inom socialvården som förslaget kommer att fordra svårligen

kan tänkas bli genomförda i tid, om inte ikraftträdandet skjuts fram till

nyssnämnda tidpunkt. Av samma skäl anser Stockholms sociala centralnämnd

att dagen för ikraftträdandet inte bör ligga alltför nära dagen för beslutet

om ändrad lagstiftning.

Sveriges advokatsamfund berör särskilt den nya bestämmelsen i 7 kap. 15 8 FB om återkrav av underhållskostnader och anmärker att den inte bör gälla

fall där talan om regresskrav väckts före lagens ikraftträdande.

5.8¶Avgift för vård av omyndigs värdehandlingar

Överförmyndarna i Göteborg och Föreningen Sveriges överförmyndare vill ej

yttra sig över bankföreningens hemställan. De anser det dock rimligt att

anta att bankernas notariatavdelningar har fått väsentligt minskade arbetsuppgifter genom värdepapperscentralens tillkomst och framhåller att man vid fastställande av en eventuell minimiavgift bör beakta att depåavgifterna drabbar underåriga och omyndigförklarade personer som i en det fall har små inkomster och som enligt lag tvingas att ha sina värdehandlingar nedsatta i bank.

Stockholms överförmyndarnämnd anser att en lagändring i enlighet med

bank föreningens hemställan bör kunna accepteras. Minimiavgiften bör dock

fastställas till ett belopp motsvarande en procent av det vid varje årsskifte

gällande basbeloppet för att man skall undvika en lagändring varje gång

en höjning kan bli aktuell. Enligt nämnden kommer en höjning i enlighet med bank föreningens förslag visserligen att bli kännbar för de små depåerna. Till följd härav kommer sannolikt förmyndare vars myndlingar äger sådana depåer alt begära överförmyndarens tillstånd att ta ut de deponerade värdehandlingarna. I den mån det sammanlagda värdet av dessa inte överstiger den gräns för depositionstvång som kommer att gälla fr. o. m. den I januari

1976 torde sådana ansökningar bli beviljade. Avgiftshöjningen kommer där-

med att medföra att redan inskrivna förmynderskap anpassas till den nya lagstiftningens bestämmelser vilket i och för sig inte kan anses ha en negativ betydelse.

Socialstyrelsen godtar bankföreningens förslag till ändring av avgifterna under förutsättning att i lagtexten tas in en bestämmelse om maximering

av tilläggsavgifternas storlek. Sparbanksföreningen anser rent principiellt, i likhet med bankföreningen,

att förvar av omyndigs värdehandlingar i notariatdepå bör likställas med övriga notariatdepåer i avgiftshänscende, eftersom förvaltningskostnaderna beträffande s. k. omyndigförvar är av samma storleksordning som för övriga

förvar. Då inte ens de högre avgifter som kommer att gälla fr. o. m. den

I januari 1976 ger full kostnadstäckning anser även sparbanksföreningen att avgifterna bör höjas. Sparbanksföreningen menar dock att denna höjning bör ske på annat sätt än det som bankföreningen har föreslagit. Enligt sparbanksföreningen ligger nämligen den av bankföreningen föreslagna ordningen inte i linje med grundtanken bakom förmyndarlagstiftningen, eftersom den kommer att innebära att avgifterna till sin storlek kommer alt I viss

del kunna ensidigt bestämmas av förvaltande bank. Enligt sparbanksföreningen bör i stället en höjning av avgifterna åstadkommas genom att man

företar en justering av de värdebaserade avgifterna. Starka skäl talar enligt föreningens mening för att man i VL tar in en bestämmelse om särskilda tilläggs-

avgifter. Dessa bör dock till sin storlek inte få överstiga i lagen angivna maximi-

belopp. Om lagen ändras på det sätt som föreningen föreslår framstår en tillläggsbestämmelse om årlig minimiavgift som överflödig.

Den värdebaserade årliga avgiften bör vara enhetlig för svenska och ut-

ländska värdepapper. Bevakningsåtgärderna är i princip likartade för båda slagen av värdepapper. Förvaltningskostnaderna för utländska papper är hel-

ler inte lägre. Sparbanksföreningen biträder därför bankföreningens hemställan, såvitt gäller slopandet av differentieringen mellan de båda slagen

av värdepapper.

Även bankinspektionen anser det motiverat med en höjning av de avgifter som bankerna får ta ut för vård av omyndigs värdehandlingar. Bankin-

spektionen anser att den av bankföreningen åberopade notariattjänstutred-

ningen och andra uppgifter tyder på att avgifterna för notariatdepåer inte

täcker de kostnader bankerna åsamkas för denna verksamhet. Vidare är

det enligt inspektionen tydligt att kostnaderna står i proportion till antalet värdepappersposter, antalet transaktioner o. d. Mindre depåer för vilka VL

är tillämplig inbringar lägre avgifter än andra depåer men medför motsva-

rande kostnader. Bankinspektionen framhåller också att det med hänsyn till föreskrifter i banklagstiftningen till skydd för insättarnas medel krävs att bankernas rörelse lämnar ett överskott som kan läggas till eget kapital.

Bankernas överskott har sedan år 1969 inte varit så stort som hade erfordrats

för att bibehålla oförändrad soliditet enligt reglerna om kapitaltäckning. Under det senaste året har dessutom behovet av överskott ökat än mer till

följd av den högre inflationstakten. Mot den bakgrunden har bankinspek-

tionen bedömt att bankerna, med nuvarande hastiga arbetskostnadsstegring, inte i längden kan erbjuda tjänster till avgifter som inte täcker de däremot svarande kostnaderna.

Bankinspektionen tillstyrker därför bankföreningens framställning på så sätt att avgifterna för vård av omyndigs värdehandlingar får höjas till den nivå som bättre motsvarar bankernas kostnader för denna tjänst. Av sociala skäl kan det dock enligt bankinspektionens mening vara berättigat med en försiktig anpassning av avgifterna. Inspektionen rekommenderar därför en Övergångsperiod om 2-5 år under vilken de aktuella värdehandlingarna exempelvis kan omplaceras i tillgångar som inte behöver förvaras i no-

tariatdepåcer. Inspektionen utgår slutligen från att avgifterna i sin helhet

specificeras i lag eller att de fastställs av inspektionen.

9 Riksdagen 1976. I saml. Nr 170

6¶Föredraganden

6.1¶Allmänna synpunkter

Regler om vem som skall anses vara far till ett barn finns i föräldrabalken

(FB). Reglerna fäster avgörande vikt vid frågan huruvida modern vid barnets

födelse är gift eller inte. Är hon gift anses mannen i äktenskapet som barnets far. Barnet anses i sådant fall ha äktenskaplig börd. Detsamma gäller, om modern vid barnets födelse är änka eller frånskild men hennes äktenskap

har upplösts så kort tid före barnets födelse att barnet kan ha avlats dess-

förinnan. I andra fall anses barnet vara fött utom äktenskap. Faderskapet skall då fastställas genom erkännande eller dom.

Under vissa omständigheter kan domstol förklara att den man som bördsreglerna utpekar som far till ett visst barn inte är barnets far. Såväl barnet som mannen kan föra talan härom, s. k. talan om äktenskaplig börd. Barnets

rält att väcka sådan talan är till tiden oinskränkt, medan mannens rätt

enligt huvudregeln preskriberas tre år efter barnets'födelse.

FB innehåller också regler beträffande vårdnad om barn. Reglerna är i

viss mån olika, beroende på om barnets föräldrar är gifta med varandra

eller ej. Sålunda gäller som huvudregel att barn vars föräldrar är gifta står

under föräldrarnas gemensamma vårdnad. Däremot kan ogifta föräldrar inte utöva den rättsliga vårdnaden gemensamt.

De berörda reglerna har setts över i justitiedepartementet. Resultatet av översynen redovisas i promemorian (Ds Ju 1975:17) Faderskap och vårdnad. Promemorian har remissbehandlats.

För min del anser jag att det finns ett klart reformbehov när det gäller de nuvarande börds- och vårdnadsreglerna. Vad först beträffar reglerna om . faderskap till barn som föds efter en skilsmässa talar starka skäl för att den frånskilde mannen inte längre skall automatiskt anses som far till barnet. Behovet av en ändring på denna punkt kan visserligen sägas ha minskat i och med de nya bestämmelser om äktenskaps upplösning som trädde i kraft den 1 januari 1974. Bestämmelserna har bl. a. medfört en avsevärd

förkortning av tiden från det talan om upplösning av äktenskapet anhängig-

görs till dess slutlig dom på äktenskapsskillnad meddelas. Den ökade skilsmässofrekvensen kan dock verka i motsatt riktning. Under alla omständigheter är det klart att de nuvarande reglerna slår fel i åtskilliga fall. Jag anser därför att reglerna nu bör ändras. Detsamma gäller bestämmelserna om den tid inom vilken en man kan väcka talan om att han inte är far till ett visst barn. Det kan med fog göras gällande att de nuvarande tidsfristerna är alltför korta.

Vad därefter angår bestämmelserna om vårdnad har det vid upprepade

tillfällen rests krav på av även ogifta eller frånskilda föräldrar skall få möj-

lighet att gemensamt utöva vårdnaden om sina barn. Vad som har fram-

kommit i den allmänna debatten tyder på att många föräldrar rent kän- -

slomissigt upplever det som viktigt för de inbördes relationerna att modern

och fadern har samma rättsliga ställning i förhållande till barnen. Den av

föräldrarna som inte har den rättsliga vårdnaden kan uppfatta detta som

orättvist, vilket kan skapa onödiga störningar både mellan föräldrarna och i förhållande till barnen. Inte minst gäller detta i en skilsmässosituation.

Den ändrade uppfattning om äktenskap och skilsmässa som har utvecklats

under en följd av år och kommit till uttryck i 1973 års äktenskapsreform torde också ha gett frånskilda makar bättre förutsättningar att ta ett ge-

mensamt rättsligt ansvar för sina barn.

Det sagda talar enligt min mening starkt för att man ändrar gällande

vårdnadsregler så att frånskilda och ogifta föräldrar får möjlighet att utöva

gemensam rättslig vårdnad om sina barn. Även i övrigt, t. ex. när det gäller rättegångskostnader i vårdnadsmål, finns det skäl att ändra nuvarande bestämmelser om vårdnad.

Det reformbehov som sålunda finns i fråga om FB:s börds- och vårdnadsregler tillgodoses i allt väsentligt, om promemorians förslag genomförs.

Jag förordar alltså att förslaget läggs till grund för lagstiftning. I det följande

ämnar jag närmare behandla olika detaljer i förslaget. Jag ämnar därvid bl. a. uppehålla mig vid frågan om samordning mellan vårdnadsreglerna och bestämmelserna på sociallagstiftningens och skattelagstiftningens område.

I promemorian berörs inte närmare de internationell-rättsliga verkning-

arna av de olika förslagen. Enligt min mening finns det inte heller nu an-

ledning att gå in på sådana frågor. Hithörande problem får prövas i andra sammanhang.

Jag vill i detta avsnitt slutligen erinra om att familjelagssakkunniga enligt sina direktiv (Ju 1970:52) har att se över bl. a. reglerna om barns och föräldrars inbördes underhållsskyldighet. Frågan om en eventuell ändring av dessa regler bör i allt väsentligt anstå i avvaktan på förslag från de sakkunniga.

6.2¶Faderskap till barn

6.2.1¶Äkta makes faderskap m. m.

Sedan lång tid tillbaka har det haft stor betydelse för ett barns rättsliga ställning om det har varit fött inom eller utom äktenskap. Barn i äktenskap

har haft en i rättsligt avseende mer gynnad ställning än andra barn. De

nuvarande bördsreglerna bör ses mot denna bakgrund. Dessa regler innebär

att barn anses ha äktenskaplig börd om det föds under bestående äktenskap eller så kort tid efter ett äktenskaps upplösning genom skilsmässa eller man-

nens död att det kan vara avlat dessförinnan. Awt barnet har äktenskaplig

börd innebär att mannen i äktenskapet anses som far till barnet. Presum-

tionen om mannens faderskap gäller i alla rättsliga sammanhang och kan brytas endast genom att domstol i mål om äktenskaplig börd förklarar att

barnet saknar sådan börd. Som närmare skall beröras.i det följande är vidare mannens möjligheter att föra bördstalan mot barnet starkt begränsade.

Genom att barn i så stor utsträckning har presumerats ha äktenskaplig börd och genom begränsningarna i mannens rätt att föra talan om upphävande av den äkta börden har de nuvarande reglerna tjänat som skydd

för barnet. Det kan emellertid ifrågasättas om inte denna grund för börds-

reglerna i stor utsträckning har fallit bort i och med att de utomäktenskapliga barnens situation numera har förbättrats, så att de i alla väsentliga avseenden har en rättsställning som motsvarar andra barns. Denna utveckling har gjort alt det inte längre är så angeläget att presumera att ett barn har äktenskaplig börd och att sålunda moderns make eller förutvarande make skall anses

som far till barnet. Viktigare är att så säkert som möjligt kunna fastställa vem som verkligen är barnets far. I de fall då modern är gift vid barnets födelse kan man utgå från att de nuvarande presumtionsreglerna i det alldeles övervägande antalet fall leder till ett materiellt riktigt resultat. I allmänhet torde det alltså vara riktigt att anse den äkta mannen som far till barnet. På samma sätt torde presumtionsreglernai all-

miinhet gectt riktigt resultat i fall då modern så nyligen har blivit änka att barnet kan vara avlat före mannens död.

I de nyss angivna situationerna, dvs. när modern vid barnets födelse är gift eller nyss har blivit änka, talar alltså starka skäl för att man behåller

de nuvarande bördsreglerna. I promemorian föreslås också aut faderskapspresumtionen skall fortsätta att gälla i dessa fall. Remissinstanserna har

allmänt godtagit promemorieförslaget på denna punkt, och även jag ansluter

mig till det.

Enligt promemorian är situationen en annan i fall då barn föds efter en skilsmässa. I sådana fall torde oftast en annan man än den förre maken

vara far till barnet. På grund därav föreslås i promemorian att man slopar

den nuvarande presumtionen för den frånskilde makens faderskap. Enligt promemorian skall faderskapet för barn som föds efter en skilsmässa i stället bedömas på samma sätt som när det gäller barn vars mor inte har varit gift. Faderskapet skall sålunda fastställas genom erkännande etler dom.

Praktiskt taget samtliga remissinstanser godtar promemoricförslaget på denna punkt. Från socialnämndshåll understryks att det erfarenhetsmässigt ytterst sällan torde vara den frånskilde maken som är far till ett barn som föds efter en skilsmässa. Enligt riksskatteverket stämmer det också överens med folkbokföringsmyndigheternas erfarenheter att den nuvarande fader-

skapspresumtionen ofta slår fel i hithörande fall.

Även jag anser att den nuvarande presumtionsregeln är mindre lämplig

i fall då barn föds efter en skilsmässa. Som har uttalats från flera håll torde

det i den angivna situationen vara ovanligt att det är moderns förre make

som är far till barnet. Hur stor frekvensen är kan det naturligtvis vara svårt alt uttala sig om med säkerhet, såvida man inte gör ingående sociologiska undersökningar. Att genomföra sådana undersökningar kan av

bl. a. integritetsskäl inte gärna komma i fråga. Man kan dock utgå från att i flertalet hithörande fall annan än den förre maken är far till barnet.

Att trots detta presumera att maken är far kan uppenbarligen medföra avsevärda nackdelar. Visserligen finns det möjlighet att genom bördstalan relativt snabbt få faderskapspresumtionen hävd. Det är emellertid självklart

all de inblandade parterna ofta måste uppfatta denna procedur som onödig

och irriterande. Särskilt stora problem uppstår, om maken eller barnet skulle avlida innan en bördsprocess har hunnit inledas eller avgöras.

Med hänsyn till det sagda ansluter jag mig till förslaget att man slopar den nuvarande presumtionen för frånskild makes faderskap. I stället bör faderskapet till barn som föds efter en äktenskapsskillnad i samtliga fall fastställas på samma sätt som nu sker i fråga om barn som föds av ogift kvinna. Det bör alltså krävas antingen erkännande eller dom.

Påpekas bör att om det i det angivna fallet skulle stå klart för såväl modern som hennes frånskilde make att det är han som är far till barnet. så torde

faderskapet i regel kunna fastställas snabbt genom ett erkännande. Erkännande kan dessutom ske före barnets födelse.

När det gäller barn som föds av änka kört tid efter hennes makes död

kan det naturligtvis ibland. liksom hittills i sådana fall. uppkomma svårigheter för folkbokföringsmyndigheterna att avgöra om barnet verkligen är avlat på sådan tid att mannen kan vara far. Fall då tvekan kan uppkomma i detta avseende måste dock antas vara mycket sällsynta. Jag finner därför inte skäl att, som ett par remissinstanser har föreslagit, föra in regler i lagen om en bestämd tidsgräns. Skulle i ett visst fall modern till barnet eller

senare barnet självt ha en annan uppfattning än folkbokföringsmyndigheterna i saken, finns möjlighet att föra talan mot den avlidne mannens ar-

vingar om att denne skall anses som far resp. frånkännas faderskapet.

I de fall då en man direkt av lagen anges som far till ett barn har han,

som tidigare nämnts, enligt gällande regler möjlighet att föra talan om att barnet inte har äktenskaplig börd. Bifalls hans talan, innebär det att faderskapspresumtionen hävs. Bestämmelserna om talan angående äktenskap-

lig börd är relativt restriktiva. Så t. ex. gäller vissa tidsfrister för mannens rätt att väcka talan. Huvudregeln är att talan måste väckas inom tre år

från det att mannen fick kunskap om barnets födelse. Bakgrunden till reglerna om tidsfrist är att det har ansetts att barnet inte onödigt länge skall

löpa risk att frågan om dess äkta börd angrips. Barnets intresse av att behålla

ställningen som barn i äktenskap har härvid tillmätts särskild vikt.

Även barnet kan väcka talan om äktenskaplig börd. För dess talerätt

gäller däremot inte någon tidsbegränsning.

Enligt vad jag nyss har anfört bör den legala faderskapspresumtionen

behållas i fall då barnets mor är gift eller nyss har blivit änka. Givetvis

måste lagen med tanke på dessa fall även i fortsättningen innehålla be-

stämmelser som gör det möjligt att häva presumtionen. I första hand bör detta liksom nu kunna ske efter förklaring av domstol. Detta är också innebörden i promemorieförslaget, mot vilket ingen remissinstans i den delen

har haft något att invända. Frågan är emellertid om man måste ha ett sådant relativt omständligt förfarande även i de fall då en annan man är villig att erkänna faderskapet. I en sådan situation skulle man kunna tänka sig att ett erkännande fick samma verkan som en förklaring av domstol att moderns make inte är far till barnet. Till denna fråga återkommer jag i

det följande.

Ett viktigt spörsmål, när det gäller talan om hävande av faderskapspre-

sumtion. är om lagen alltjämt bör innehålla bestämmelser om vissa frister inom vilka mannen måste väcka sådan talan. På denna punkt har nuvarande regler kritiserats vid upprepade tillfälten.

Som jag tidigare har berört kan det inte längre hävdas att ett barns rättsliga ställning blir nämnvärt gynnsammare om föräldrarna är eller har varit gifta. Att i lagen behålla bestämmelser om att mannen måste väcka talan om hävande av faderskapspresumtionen inom viss tid kan därför inte längre grundas på tanken att barnet har ett väsentligt rättsligt intresse av att inte

få sin ställning som barn till gifta föräldrar ifrågasatt och undanröjd. Tvärtom

borde det ligga i såväl barnets som mannens intresse att det legala faderskapet upphävs, om det visar sig att det inte stämmer överens med det verkliga. En annan sak är att det kan uppstå bevissvårigheter, om talan väcks efter avsevärd tid. Dessa svårigheter är dock inte större om talan väcks av mannen än om det är barnet som väcker talan. Och i det sistnämnda faltet gäller som nämnts inte någon talefrist.

I promemorian föreslås att man helt och hållet slopar de tidsfrister som

nu är föreskrivna för mannens rätt att väcka talan om hävande av den

legala faderskapspresumtionen. Förslaget härom tillstyrks eller lämnas utan "erinran av flertalet remissinstanser. Så 1. ex. menar familjelagssakkunniga att barnets intresse av att få utrett vem som i själva verket är dess far när faderskapet sätts i fråga måste anses väga tyngre än dess intresse av att anses som barn i äktenskap. Några remissinstanser som i och för sig godtar förslaget understryker dock angelägenheten av att bördstalan väcks relativt tidigt och inte under den känsliga period då barnet befinner sig

i puberteten. Det framhålls i sammanhanget att förhållandet far-barn bör

ses inte enbart som en juridisk relation utan också som cen relation av känslo-

mässig natur. För egen del anser jag att det från flera synpunkter måste vara bäst för

barnet att det blir utrett vem som verkligen är dess far. Samtidigt är det

angeläget att fastställelsen sker så tidigt som möjligt. Uppenbarligen kan

det i vissa fall skapa psykiska störningar hos barnet, om det under en följd

av år har haft den uppfattningen att en viss man är dess far och faderskapet

därefter ifrågasätts. Detta förhållande kan synas tala för att man ställer upp en tidsgräns inom vilken en äkta make måste väcka talan om att han inte är barnets far. Beaktas bör dock att även om man skär av makens formella möjligheter att väcka talan om faderskapet, så hindrar det naturligtvis inte

honom från att i sitt umgänge med barnet och modern ge uttryck för sin

uppfattning att han inte är far till barnet. Barnet kan alltså i vilket fall

som helst utsättas för störningar. Att talerätten är förlorad kan också helt allmänt skapa en bitterhet hos mannen som går ut över barnet. Det får därför i allmänhet anses bäst för samtliga inblandade parter, även barnet.

att mannen har möjlighet att väcka talan om faderskapet även om lång

tid skulle ha gått efter barnets födelse. Det kan därvid inte anses ändamålsenligt att, som ett par remissinstanser har föreslagit, förlänga den nuvarande treårsfristen till fem år. I stället talar starka skäl för att mannen

liksom barnet skall kunna väcka talan inom obegränsad tid.

Farhågor har under remissbehandlingen framförts för att även helt ogrundade misstankar skulle kunna föranleda mannen att väcka bördstalan.

Detta har ansetts utgöra ett skäl för att ha en begränsad talefrist. Mot detta vill jag säga att jag i det följande kommer att föreslå att såväl mannen som barnets vårdnadshavare i övrigt skall kunna vända sig till barnavårdsnämnden och begära utredning om vem som kan vara far till barnet. På det sättet kan mannen i viss utsträckning få klarlagt om hans misstankar

är grundade eller ej. Man undviker då också att rättegång anställs i onödan.

Med hänsyn till det sagda förordar jag att man slopar de nuvarande tids-

fristerna för mannens rätt att väcka talan om sitt faderskap.

Enligt nuvarande regler om talan angående äktenskaplig börd är mannen. oavsett hur lång tid som har förflutit från barnets födelse, avskuren från sin rätt att väcka talan, om han har erkänt barnet som sitt efter det att barnet har fötts och efter det att han har fått kunskap om att modern har

haft samlag med annan under tid då barnet kan vara avlat. Vissa skäl talar

för att man behåller en sådan bestiimmelse även om man i övrigt slopar gällande tidsfrister. För barnet kan det synas innebära en trygghet att mannen inte kan få ull stånd en omprövning av faderskapet sedan han en gång har erkänt barnet som sitt och därmed gett uttryck för sin vilja till samhörighet med barnet. Det bör emellertid beaktas att mannens intresse av

att även i fortsättningen gälla som far till barnet måste vara starkt beroende av att samhörigheten mellan honom, å ena sidan, och barnet och dess mor,

å andra sidan, består. Det är naturligt att mannen, om denna samhörighet

brister, önskar få klarlagt om han verkligen är far till barnet eller ej. I en

sådan situation kan det även från barnets synpunkt vara värdefullt att frågan om mannens faderskap blir utredd. Det förhållandet att barnet härigenom skulle löpa risk att förlora status som barn i äktenskap kan, i enlighet med vad som tidigare har sagts, inte tillmätas någon avgörande betydelse.

På de anförda skälen föreslås i promemorian att man slopar det hinder

för mannens rätt att väcka bördstalan som ett erkännande f. n. utgör. Några

Prop. 1975/ 76:170 136

remissinstanser som annars ställer sig positiva till en utvidgning av mannens rätt att föra talan om sitt faderskap avstyrker förslaget i denna del. Det

måste enligt dessa remissinstanser antas att mannen före erkännandet noga har övervägt situationen och sannolikheten för att han är far till barnet.

Erkännandet måste vidare ge barnet uppfattningen att mannen verkligen är dess far. Tar mannen sedan efter lång tid upp faderskapsfrågan på nytt kan det få förödande konsekvenser i personligt avseende för barnet. En

remissinstans jämför ett erkännande med adoption och menar att lika litet

som en adoption kan hävas bör mannen kunna gå ifrån ett erkännande

i de här avsedda fallen.

Vid en bedömning av om ett erkännande skall medföra hinder för mannen

att senare väcka talan om sitt faderskap till barnet måste man enligt min mening beakta att det inte finns något krav på att erkännandet skall ges i viss form. Det räcker alltså med ett konkludent handlande från mannens

sida. Enligt min mening kan man inte alltid räkna med att mannen noga

har övervägt konsekvenserna av detta handlande. Att jämföra ett erkännande av det slag som här diskuteras med det omständliga förfarande som

en adoption utgör, anser jag därför missvisande. Inte heller bör man enligt

min mening räkna med att erkännandet alltid skapar en speciell känslomässig trygghet för barnet, särskilt som barnet i de flesta fall inte torde känna

till erkännandet celler de omständigheter som har föranlett det.

För min del anser jag att man måste se mannens erkännande främst som ett uttryck för hans känsla av samhörighet med hustrun och barnet och hans önskan att inte bryta denna samhörighet. Om vid en senare tidpunkt denna samhörighet inte längre är för handen talar enligt min mening övervägande skäl för att mannen skall ha möjlighet att väcka talan om sitt faderskap. Jag har redan tidigare, i samband med att jag förordade ett

slopande av gällande tidsgränser för väckande av bördstalan, sagt att det

i allmänhet torde vara bäst för barnet om mannen kan väcka bördstalan

när han har grundad misstanke om att han inte är far till barnet, trots

att lång tid har förflutit efter barnets födelse. Detsamma torde generellt sett gälla även när mannen i och för sig har erkänt barnet som sitt. Inte heller i detta fall torde alltså barnet normalt vara betjänt av att mannens talerätt är avskuren.

Sammanfattningsvis anser jag således att mannen bör ha rätt att väcka

talan om att han inte är far till barnet även i de fall då han först har erkänt

det som sitt.

Har en man presumerats vara far till ett barn och är han avliden, har

hans arvingar enligt gällande rätt möjlighet att föra talan mot barnet om

att mannen inte är att anse som far. En förutsättning för arvingarnas talerätt

är dock att mannen vid sin död inte hade försuttit sin egen rätt till talan eller efter barnets födelse erkänt det som sitt. Är denna förutsättning uppfylld

har var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter

mannen ett år på sig att väcka talan från det han fick kännedom om mannens

död och om barnets födelse. Om mannen inte hade varaktigt sammanbott med barnet, förlorar arvingarna sin talerätt först sedan ett år har förflutit från det att talan som grundas på att barnet har äktenskaplig börd har framställts mot dödsboet.

Enligt min mening bör arvingarna till en man som har presumerats vara far även i fortsättningen ha vissa möjligheter att föra talan om att mannen inte skall anses som far. Denna rätt bör dock, som har föreslagits i promemorian, begränsas väsentligt i förhållande till vad som giller f.n. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen. Som tidigare nämnas har barnet enligt gällande regler en i tiden oinskränkt rätt att väcka talan om äktenskaplig börd mot mannen eller, om han är

död, hans arvingar. Om mannen jämte maka efterlämnar efterarvingar enligt 3 kap. I S ärvdabalken, skall därvid talan såvitt dem angår riktas mot dem som då talan väcks är närmast till arv.

Barnet bör iven i fortsättningen ha rätt att väcka talan om hävande av faderskapspresumtionen. Lika litet som hittills bör i lagen anges någon tidsfrist för väckande av sådan talan. Talan bör liksom enligt gällande rätt "riktas mot den man som av lagen utpekas som barnets far eller, om mannen är död, mot hans arvingar.

När det gäller förutsättningarna för bifall till en talan om hävande av

faderskapspresumtion är huvudregeln f. n. den att det i målet måste utredas

att modern haft samlag med annan än maken och att det måste antas att

barnet har avlats vid det samlaget, Även i annat fall kan emellertid talan bifallas. om det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild om-

ständighet kan hållas för visst att mannen inte är far till barnet. Om barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna efter domstols beslut

eller annars på grund av söndring levde åtskilda, får talan bifallas, om det

inte görs sannolikt att makarna har haft samlag med varandra under konceptionstiden.

Enligt promemorian bör de nu återgivna bestämmelserna om förutsättningarna för bifall till talan om hävande av faderskapspresumtion gälla i

sina huvuddrag även i fortsättningen. Det föreslås emellertid att, om modern

har haft samlag med annan än mannen, det skall anses tillräckligt att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre. Med ctt sådant förslag uppnår man överensstämmelse med de regler som f.n. gäller för fastställande av faderskap beträffande barn utom äktenskap. I fall då makarna har levt åtskilda under konceptionstiden föreslås vidare att talan om hävande av faderskapspresumtionen skall kunna

bifallas oberoende av orsaken till att makarna har bott i sär,

Förslagen har tillstyrkts under remissbehandlingen och bör även enligt

min mening genomföras.

Att väcka talan vid domstol om hävande av faderskapspresumtionen kan

naturligtvis te sig onödigt omständligt för de inblandade parterna i sådana

fall då det står helt klart för dem att annan man än moderns make är

far till barnet och denne dessutom är villig att erkänna faderskapet. Med nuvarande regler kan ett sådant erkännande inte ges förrän presumtionen för den äkta mannens faderskap har hävts av domstol. Praktiska skäl talar för att man ändrar denna ordning och gör det möjligt att lämna ett giltigt faderskapserkännande även i de fall då bördstalan inte har väckts eller av- Hjorts.

I promemorian föreslås också att. i de fall då modern är gift, annan man än hennes make skall kunna erkänna faderskupet med verkan bl. a. att presumtionen för den äkta mannens faderskap hivs.

Enligt nuvarande regler skall faderskapserkännande för att vara giltigt beviltnas av två personer och skriftligen godkännas dels av modern till barnet eller särskilt förordnad förmyndare för barnet, dels av barnavårdsnämnden. Nämnden får lämna sitt godkännande bara om det kan antas att den man som har erkänt faderskapet är barnets far. Har barnet uppnått myndig ålder skall i stället barnet självt godkänna erkännandet.

För att erkännande i fall då modern är gift skall få den verkan att faderskapspresumtionen hävs bör enligt promemorian fordras att även moderns make har godkänt erkännandet.

För egen del anser jag i likhet med flertalet remissinstanser att promemorians förslag om hävande av faderskapspresumtionen genom erkännande innebär en praktisk lösning. Genom kravet på barnavårdsnämndens godkännande skapas enligt min mening tillräckliga garantier för att faderskapet blir riktigt fastställt. Förslaget bör därför genomföras. Det får ankomma på socialstyrelsen att lämna barnavårdsnämnderna närmare anvisningar i fråga om den utredning som bör föregå ett godkännande av nämnden i

hithörande fall. Givetvis kan barnavårdsnämnden inte utan vidare godta

ett påstående från parterna om vem som enligt deras mening är barnets far. Föreligger minsta tvekan bör godkännande inte lämnas. Ofta torde emellertid denna tvekan kunna hävas genom att parterna låter genomföra blodundersökning. I annat fall får talan om hävande av den äkta mannens faderskap föras i vanlig ordning vid domstol.

Som har framhållits i promemorian bör kravet på att såväl modern som hennes make skall ha godkänt erkännandet gälla även i fall då barnet är vuxet. Är modern eller hennes make inte längre i livat eller är de inte kapabla att lämna sit godkännande kan det förenklade förfarandet inte komma till användning. Även i sådant fall får då vantig bördstalan föras.

I fall då man vill få fastslaget att annan man än moderns make är far vill barnet och möjligheten med faderskapserkännande inte kan användas,

måste man f.n. dela upp förfarandet i två processer, en bördsprocess, varigenom fastställs att den äkta mannen inte är barnets far, och en process

om fastställande av att en annan man är far till barnet. Från processekonomisk synpunkt framstår detta förfarande många gånger som alltför omständligt. Detta gäller inte minst om man, som jag har föreslagit, ändrar förutsättningarna för hävande av den äkta mannens faderskap i ett av de

fall som kan komma i fråga, så att förutsättningarna helt stämmer överens med dem som gäller för fastställande av att annan man är barnets far.

Härtill kommer att ett utnyttjande av de förbättrade metoder att bestämma

faderskapet som den medicinska vetenskapen under de senaste decennierna tillhandahållit stundom kan försvåras av att bestämningen av faderskapet delas upp på en bördsprocess och en faderskapsprocess. Vad gäller fall då

barnavårdsnämnden har att sörja för fastställande av faderskapet tillkommer

ytterligare att det givetvis kan vara till nytta för bördsprocessen om man

där kan utnyttja den utredning som nämnden ändå måste ombesörja för den efterföljande processen om fastställande av faderskapet. Med hänsyn till de nu anförda synpunkterna föreslås i promemorian regler

som gör det möjligt att till gemensam handläggning med en talan om att moderns make inte är far väcka talan om fastställande av faderskapet till barnet. Vidare föreslås en bestämmelse som, när den äkta mannens faderskap har ifrågasatts, gör det möjligt för barnavårdsnämnden att börja utreda vem som eljest kan vara far till barnet. |

Promemorieförslaget har i dessa delar tillstyrkts av romissinstanserna. Även jag anser att det bör genomföras. Till den närmare utformningen av reglerna återkommer jag i specialmotiveringen.

6.2.2¶Fastställande av faderskap genom erkännande eller dom

Faderskapet till barn utom äktenskap fastställs enligt nu gällande regler genom erkännande eller genom dom varigenom rätten förklarar viss man vara far till barnet. Som jag tidigare har föreslagit bör bestämmelserna tilllämpas också när barn föds av frånskild kvinna och hennes äktenskap har upplösts så kort tid före barnets födelse att barnet kan ha avlats dessförinnan.

När det gäller förutsättningarna för att ett faderskapserkännande skall vara giltigt bör enligt promemorian någon ändring inte göras, utöver vad

som har föreslagits beträffande erkännande före det att makes faderskaps-

presumtion har hävts. Inte heller finns det enligt promemorian skäl att

ändra de materiella förutsättningarna för att en man av domstol skall förklaras vara far till ett barn. Det bör alltså liksom hittills krävas dels att

det är utrett att mannen har haft samlag med barnets mor under tid då barnet kan vara avlat, dels att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av mannen.

Vad som sålunda anförts i promemorian har godtagils under renviss-

behandlingen. Även jag anser att man bör behålla nuvarande regler om

faderskapserkännande och om förutsättningarna för domstols förklaring om faderskap.

När det gäller erkännande av faderskap måste detta för att bli giltigt godkännas av bl. a. barnavårdsnämnden. Nämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas att mannen är far till barnet. Givetvis måste nämnden genom frågor till mannen och kvinnan skaffa sig upplysningar om om-

ständigheterna vid barnets tillkomst för att kunna bedöma om mannen

kan antas vara fadern. Lever mannen och kvinnan samman i en stadig-

varande förbindelse torde dock barnavårdsnämnden kunna inskränka sin utredning. Nämnden måste dock även i detta fall ställa vissa frågor för att få underlag för en bedömning av faderskapsfrågan. Ett felaktigt erkän-

nande av faderskapet kan nämligen leda till olyckliga konsekvenser för par-

terna längre fram. Det får givetvis förutsättas att undersökningen görs med all den respekt för de inblandades integritet som ämnet kräver. Liksom hittills bör det ankomma på socialstyrelsen att meddela närmare anvisningar

om barnavårdsnämndens förfarande i hithörande fall.

När det gäller rätten att föra talan om faderskap förutsätts i gällande lag att barnet eller dess ställföreträdare instämmer den presumtive fadern till domstol med yrkande om att han skall förklaras vara far till barnet. Nägon uttrycklig lagbestämmelse om att en man är förhindrad att föra talan

om att bli förklarad som far till ett utomäktenskapligt barn finns inte. Någon

rätt för honom att föra sådan talan har omeltenid inte ansetts föreligga

Gfr NJA 1970 s. 347). Under remissbehandlingen har från ett par håll ifrågasatts om inte den

man som anser sig vara far till ew barn bör kunna själv väcka talan om fastställande av faderskapet. Det framhålls att mannen går miste om möjligheten att få vårdnaden om eller umgängesrätt med barnet. om modern underlåter att uppge hans namn vid barnavårdsnämndens utredning av fa-

derskapet eller om hon före barnets födelse gifter sig med någon annan.

En remissinstans anser också att en utomstående man som anser sig vara far till ott barn som har fötts i ett bestående äktenskap bör ha rätt att hos barnavårdsnämnden påkalla utredning beträffande faderskapet till barnet.

För cgen del finner jag det ull en början uteslutet att införa en ordning enligt vilken en utomstående man skulle kunna påkalla utredning av faderskapet till ett barn som har fötts under ett äktenskap och till vilket

alltså moderns make är att anse som far. Vad sedan gäller frågan om införande av talerätt för män i fråga om barn som föds av en ogift kvinna

kan det naturligtvis undantagsvis förekomma att kvinnan underlåter att

vid barnavårdsnämndens utredning av faderskapsfrågan uppge en person

som själv anser att han är möjlig som far. Anledningarna härtill kan givetvis vara flera. Vilken anledningen än kan vara föreligger dock inte något hinder

för mannen att själv anmäla till barnavårdsnämnden att han anser sig vara far till barnet. Barnavårdsnämnden, som utför sin utredning i barnets in-

tresse, har naturligtvis att vid utförandet av denna beakta mannens uppgifter

och lika noga undersöka sannolikheten för hans faderskap till barnet som övriga eventuella fäders.

Enligt min mening kan mannen alltså få sina intressen väl tillgodosedda genom att hos barnavårdsnämnden anmäla sin uppfattning att det är han som är barnets far. Jag anser därför inte att det föreligger något behov

av enordningenligt vilken mannen ges rätt att själv väcka talan vid domstol om

fastställande av faderskap.

I redogörelsen för gällande rätt har nämnts ati närmare bestämmelser om barnavårdsnämndens medverkan vid fastställande av faderskap och om rättegången i fall då barnavårdsnämnden medverkar finns intagna i en sär-

skild lag, lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom

äktenskap. Denna lag, vars bestämmelser i viss utsträckning får anses analogiskt ullämpliga i de fall då barnavårdsnämnden inte medverkar vid fastställande av faderskapet, bör, som föreslås i promemorian. arbetas in i FB. Härvid torde de bestämmelser som handlar om barnavårdsnämndens utredning kunna flyttas över i sak oförändrade. I enlighet med vad som har föreslagits i det föregående bör bestimmelserna dock kompletteras med en

regel som gör det möjligt för barnavårdsnämnden att inleda utredning om

vem som är et barns far även i sådana fall då moderns make i och för sigärattansesom farenligt FB men faderskapet har satts i fråga av modern eller maken.

Faderskapslagens bestäm melser om rättegången i faderskapsmålär, som jag nyss antydde, direkt tillämpliga endast i fall då det åligger barnavårds-

nämnden att sörja för fastställande av faderskapet. Vid inarbetandetav bestämmelserna i FB bör de i stor utsträckning kunna göras tillämpliga även i sådana

faderskapsmål där det inte åligger barnavårdsnämnden att sörja för att fader-

skapet fastställs. Till hithörande frågor återkommer jag närmare i specialmotiveringen.

6.3 Vårdnad m. m.

Enligt gällande rätt kan föräldrar ha gemensam vårdnad om sina barn endast om de är gifta med varandra. Bestämmelserna om gemensam vårdnad

bygger dessutom på förutsättningen att föräldrarna lever tillsammans. Emel-

lertid uppställer lagen inte något uttryckligt krav på samboende. Gifta föräldrar kan alltså leva i sär men ändå ha vårdnaden om sina barn gemensamt. Beror särlevnaden på söndring måste rätten dock på ansökan av endera

maken förordna att vårdnaden skall tillkomma endast den ene av dem eller

eventuellt, om de har flera barn, att vårdnaden om de olika barnen skall fördelas mellan makarna. Vidare skall rätten självmant i samband med att det döms till äktenskapsskillnad i ett äktenskap där det finns barn förordna angående vårdnaden om barnen.

Som framgått av den tidigare redogörelsen har det vid upprepade tillfällen

rests krav på att även ogifta eller frånskilda föräldrar skall få möjlighet

alt gemensamt utöva vårdnaden om sina barn. I första hand har man härvid

yrkat att sammanboende föräldrar skall kunna få gemensam vårdnad. Under senare tid har emellertid framkommit önskemål om att också frånskilda

eller ogifta föräldrar som inte sammanlever skall kunna ha gemensam vård-

nad om sina barn. Genom 1973 års ändringar i giftermålsbalken avdramatiserades väsentligt

skilsmässosituationen. Make som vill skiljas har rätt att få skilsmässa utan

att inför domstol behöva ange några skäl för sin önskan. Den nya lagen

innehåller inga regler om att domstol skall pröva makarnas inbördes personliga förhållanden. Det är inte längre möjligt att åberopa andra makens

skuld för att få skadestånd eller vårdnaden om gemensamma barn eller

för att slippa betala underhållsbidrag.

Jag har redan tidigare framhållit att den ändrade uppfattning om äktenskap

och skilsmässa som har utvecklats under en följd av år och kommit till

uttryck i 1973 års äktenskapsreform torde ha gett många frånskilda makar

bättre förutsättningar att på et mindre känsloladdat och prestigebetonat sätt se på sina relationer efter skilsmässan inbördes och i förhållande till

barnen. Därigenom har föräldrarna också fått ökade möjligheter att ta ett gemensamt rättsligt ansvar för barnen efter äktenskapets upplösning och

efter det att de har flyttat i sär. Visserligen kan det i undantagsfall vara

bättre för barnen att banden till den ena av föräldrarna definitivt klipps av efter en skilsmässa framför att barnen skall användas som ett vapen i föräldrarnas fortsatta inbördes stridigheter. I de allra flesta situationer måste det emellertid vara till fördel för barnen om de efter skilsmässan kan bevara nära och goda förhållanden till båda föräldrarna. Om cen ordning med gemensam rättslig vårdnad kan främja sådana goda förhållanden finns det uppenbarligen skäl att allvarligt pröva införandet av en sådan möjlighet.

Påpekas bör att en ordning med gemensam rättslig vårdnad inte nöd-

vändigtvis innebär att föräldrarna i lika mån skall utöva den rent faktiska

vårdnaden. Oavsett om barnet bor omväxlande hos båda föräldrarna eller om det vistas mera stadigvarande endast hos den ene, kan den rättsliga vårdnaden utövas av föräldrarna gemensamt. Om den gemensamma vårdnaden skall ha någon reell innebörd får man likväl — som barnmiljöutredningen har påpekat — förutsätta att vårdnaden också innebär något mått av delad faktisk omsorg om barnet.

Vad som har framkommit i den allmänna debatten tyder enligt promemorian på att många föräldrar rent känslomässigt upplever det som viktigt

för de inbördes relationerna att modern och fadern har samma rättsliga

ställning i förhållande till barnen. Den av föräldrarna som inte har den rättsliga vårdnaden kan uppfatta detta som orättvist, vilket kan skapa onödiga störningar. En ordning med gemensam vårdnad ses ofta som bety-

delsefull inte minst med tanke på den situationen att den ena föräldern

skulle avlida. Även om det enligt gällande rätt bara undantagsvis kan förekomma att annan än den efterlevande förordnas till vårdnadshavare, om det är den vårdnadshavande föräldern som avlider, kan det innebära en

trygghet för föräldrarna att veta att vid den enes död den andre automatiskt

står kvar som vårdnadshavare för barnen.

På de anförda skälen föreslås i promemorian att frånskilda makar skall kunna behålla den gemensamma vårdnaden om sina barn även efter skilsmässan. Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser, som anser att en

möjlighet för frånskilda att behålla den gemensamma vårdnaden om barnen skulle kunna minska riskerna för de svåra känslomässiga konflikter som annars lätt kan uppstå i vårdnadsfrågan och skapa bittre förutsättningar för att barnet efter skilsmässan skall kunna ha harmoniska relationer till

båda föräldrarna. Det framhålls också att det måste innebira en trygghet för föräldrarna att veta att den ena av dem automatiskt står kvar som vård-

nadshavare om den andre skulle bli ur stånd att utöva vårdnaden vid sjukdom eller död. ”

Några remissinstanser är emellertid tveksamma eller direkt avvisande till förslaget om gemensam vårdnad efter skilsmässa. Det framhålls från

dessa instansers sida att gemensam vårdnad förutsätter livliga kontakter mellan makarna och att det kan ifrågasättas om föräldrar vilkas: samliv har brutit samman verkligen är i stånd att upprätthålla förtroendefulla sådana kontakter. Det påpekas också att en ordning med gemensam vårdnad kan innebära att föräldrarna och barnen skjuter upp problemen som då kan kom-

ma alt utgöra en ständig orosfaktor.

För egen del vill jag först understryka att en ordning med gemensam

vårdnad om barn efter skilsmässa självfallet inte passar alla frånskilda föräldrar. I en del fall kan föräldrarnas inbördes förhållanden vara sådana att

de inte gärna kan vara rättsliga vårdnadshavare gemensamt. Man kan emellertid inte bortse från att åtskilliga föräldrar som står i begrepp att skiljas torde se relativt lidelsefritt på sin situation och vara beredda att även i

fortsättningen ta ett gemensamt ansvar för barnen. Att föräldrar i dessa

fall skall kunna ha möjlighet till fortsatt gemensam vårdnad om barnen finner jag önskvärt. Som har framhållits både i promemorian och under remissbehandlingen torde ett delat rättsligt ansvar många gånger kunna främja ett harmoniskt förhållande mellan föräldrarna och barnen. Inte minst för äldre barn kan det också framstå som en trygghetsfaktor att de rättsliga relationerna till båda föräldrarna förblir oförändrade och barnet alltså inte behöver uppleva den ena föräldern som en mer eller mindre utanförstående

person.

Beaktas bör vidare att det vid många skilsmässor är vårdnadsfrågan som vållar de allvarligaste motsättningarna mellan makarna. Det är också förklarligt att nuvarande regler, som ju innebär att den ena maken alltid måste förlora föräldramyndigheten över ett barn, skapar prostigekonflikter. I många

fall torde förhållandena vara sådana att den ena maken förhållandevis lätt

kan acceptera att den andre får hand om den faktiska vårdnaden, om han bara själv får stå kvar som rättslig vårdnadshavare jämte den andre.

Givetvis medför en ordning med gemensam rättslig vårdnad vissa

praktiska problem för de föräldrar som bor i sär. Att vårdnaden är gemensam

innebär att föräldrarna i princip skall fatta beslut gemensamt i angelägenheter

som rör barnet. Detta i sin tur förutsätter att föräldrarna hela tiden står

i nära kontakt med varandra. Man får emellertid förutsätta att de föräldrar som väljer att gemensamt ha vårdnaden om sina barn efter skilsmässan

bägge är inställda på att samarbeta och att de känner ett starkt tryck på

sig att verkligen göra det, eftersom en följd av bristande samarbete kan bli att den gemensamma vårdnaden måste upphöra.

Beaktas bör också att det i praktiken inte kan krävas av föräldrarna att de skall i samråd bestämma om varje vårdnadsåtgärd bewäffande barnet.

Så torde inte heller ske beträffande gifta föräldrar. Är det fråga om en mera

vardaglig angelägenhet kan den avgöras av den förälder som är närmast

till hands, oberoende av att också den andre föräldern har den rättsliga

vårdnaden om barnet, Det är alltså bara när mera ingripande beslut skall

fattas som det krävs samråd. Även i sådant fall har emellertid den ena föräldern viss möjlighet att ensam besluta. Sålunda gäller redan nu enligt

6 kap. SSX FB att en av föräldrarna kan handla på bådas vägnar, när den andre av någon anledning är hindrad från att delta i beslut rörande vårdnaden.

Som några remissinstanser har påpekat har bestämmelserna 1 6 kap. 55

FB tillkommit för att användas endast i undantagsfall. Om möjlighet till gemensam vårdnad införs för frånskilda föräldrar torde bestämmelserna dock komma att få tillämpas i större omfattning än hittills.

Öppnar man möjlighet till gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar,

är det uppenbart att man också måste allvarligt pröva att införa en mot-

svarande möjlighet för ogifta föräldrar, dvs. sådana föräldrar som inte är

eller har varit gifta med varandra. Som påpekas i promemorian har det under senare år blivit allt vanligare att föräldrar bor tillsammans utan att gifta sig. I sådana fall torde de också i praktiken utöva den faktiska vårdnaden om sina barn gemensamt, även om endast den ene av dem är rättslig vårdnadshavare. Detta gäller 1. ex. den löpande uppsikten över barnen och omsorgen om barnens uppfostran och utbildning. Beslut rörande barnens personliga förhållanden som är av mer ingripande betydelse fattas med all

sannolikhet av föräldrarna i samråd. Är det fråga om mera vardagliga an-

gelägenheter torde de avgöras av den förälder som är närmast till hands, oberoende av om han är den som är rättslig vårdnadshavare för barnet. Över huvud taget torde situationen inte nämnvärt skilja sig från den som råder i en familj där föräldrarna är gifta med varandra.

Även om det praktiskt sett i allmänhet inte torde innebära några egentliga

olägenheter att den rättsliga vårdnaden tillkommer endast en av föräldrarna, kan man enligt promemorian inte bortse från att det i många familjer där föräldrarna är ogifta finns ett starkt önskemål att de gemensamt skall få hand om vårdnaden om barnen. Liksom när det gäller frånskilda föräldrar

kan ett gemensamt rättsligt ansvar vara ägnat att främja de inbördes re- ' lationerna och förhindra onödiga störningar. Vidare kan det också för de ogiftas del vara tryggt att veta att vid den enes död den andre står automatiskt kvar som vårdnadshavare.

Mot en ordning med gemensam vårdnad för ogifta föräldrar har tidigare

framför allt anförts att det uppstår problem för den händelse föräldrarna skulle separera. Enligt promemorian kommer emellertid denna fråga i ett

nytt läge, om man inför en möjlighet för frånskilda att behålla den gemensamma vårdnaden om sina barn. Det är ju i sådant fall fråga om föräldrar som normalt inte bor tillsammans. På motsvarande sätt skulle man kunna

låta ogifta föräldrar få gemensamt utöva vårdnaden, även om de inte delar

bostad.

På de anförda skälen föreslås i promemorian att man inför en möjlighet

för föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra att få gemensam rättslig vårdnad om barnen. Denna rätt bör i princip vara oberoende av om föräldrarna bor tillsammans eller ej.

De allra flesta remissinstanserna har ställt sig positiva till förslaget om en möjlighet till gemensam vårdnad för ogifta föräldrar. åtminstone när det är fråga om sammanboende föräldrar. Däremot är man på flera håll tveksam till om ogifta föräldrar som inte bor tillsammans skall kunna utöva vårdnad gemensamt. Flertalet remissinstanser godtar dock förslaget också i den delen. Det påpekas emellertid att en viktig förutsättning för att förslaget skall genomföras är att man anpassar reglerna om sociala förmåner och skatter till det. I annat fall kan det befaras att föräldrar med begränsade ekonomiska möjligheter kommer att utnyttja möjligheten till gemensam

vårdnad endast i mindre omfattning.

För min del anser jag att de skäl som kan anföras till stöd för en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar till stor del är giltiga också

när det gäller föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra. Också

för ogifta föräldrar kan det uppenbarligen ha stor betydelse från psykologisk synpunkt att de delar det rättsliga vårdnadsansvaret. En sådan ordning kan främja både föräldrarnas inbördes relationer och deras förhållande till barnen.

Skälen för att möjliggöra gemensam vårdnad är naturligtvis särskilt starka när det gäller föräldrar som bor tillsammans. Sådana föräldrar kan många gånger direkt jämställas med dem som är gifta. I båda fallen bildar föräldrarna och barnen en familj där det är naturligt att vårdnadsansvaret är delat.

Enligt min mening talar emellertid starka skäl för att införa en möjlighet till gemensam vårdnad också i fall då föräldrarna inte är sammanboende. Även för föräldrar som inte vill eller har möjlighet att bo tillsammans kan det vara av stort värde att dela det rättsliga ansvaret för de gemensamma barnen. Den av föräldrarna som inte har den faktiska vårdnaden torde ofta

få ct större intresse för barnet, om han är rättslig vårdnadshavare jämte

den andre. Avseviärda praktiska problem skulle också uppstå, om man ställde

upp ett krav på samboende som förutsättning för gemensam vårdnad. Myn-

digheterna skulle då för att bedöma vårdnadsfrågan behöva forska i parternas privatliv på eu sätt som inte kan anses önskvärt. Till det sagda kommer alt om man, som nyss har diskuterats, öppnar en möjlighet till gemensam” vårdnad för frånskilda föräldrar, som ju normalt inte bor tillsammans, skulle det 12 sig egendomligt att inte införa samma möjlighet för icke samman-

boende, ogifta föräldrar. De förut anförda skälen för att frånskilda föräldrar

skall ha möjlighet till gemensam vårdnad är också i stor utsträckning till-

10 Riksdagen 1976. I samt. Nr 20

lämpliga beträffande ogifta föräldrar som tidigare har sammanbott och då haft gemensam vårdnad om barnen. Givetvis kan det ibland uppstå komplikationer, om ogifta föräldrar har

gemensam rättslig vårdnad om eu barn utan att bo tillsammans. Viss risk finns då för att beslut i vårdnadsfrågor skall fördröjas på grund av svårigheter alt få ett ståndpunktstagande från den av föräldrarna som inte har hand om barnet. På samma sätt som jag tidigare anförde beträffande frånskilda

föräldrar torde emellertid beslut i vårdnadsfrågor många gånger kunna fattas av den förälder som är närmast till hands. I nödfall kan man även när

det gäller ogifta föräldrar lösa uppkommande problem med hjälp av bestämmelserna i 6 kap. 53 FB.

Av stor betydelse såväl när det gäller frånskilda som ogifta föräldrar är naturligtvis föräldrarnas egen inställning till frågan om gemensam vårdnad.

I den allmänna debatten har ifrågasatts om det inte skulle vara tillräckligt att den ena föräldern önskar gemensam vårdnad för att en sådan ordning skall komma till stånd. Liknande tankar har förts fram under remissbehandlingen. Enligt min mening skulle dock en sådan ordning innebära att

man lade en alltför svår uppgift på den av föräldrarna som inte anser sig kunna upprätthålla de nära fortsatta kontakter med den andra föräldern

som en gemensam vårdnad förutsätter. Det bör därför vara ett villkor för

en ordning med gemensam vårdnad att föräldrarna är ense om att de vill ha vårdnadsfrågan ordnad på det sättet. Skulle det visa sig att den gemensamma vårdnaden inte fungerar, bör vardera parten kunna utverka myndighets beslut om att vårdnaden inte längre skall vara gemensam. Det får då ankomma på myndigheten att utse vårdnadshavare. Ett sådant beslut torde i allmänhet kunna meddelas så snabbt att det inte hinner uppkomma några egentliga olägenheter till följd av att en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar. Om så behövs, kan myndigheten meddela interimistiskt beslut i avvaktan på det slutliga avgörandet.

Av stor betydelse är naturligtvis också de ekonomiska konsekvenserna av en ordning med gemensam vårdnad. Jag kommer därmed in på frågorna

om underhållsbidrag och bidragsförskott.

Nuvarande regler om underhållsbidrag till barn innebär att sådant bidrag skall betalas av förälder som är skild från vårdnaden om barnet. Däremot utgår inte underhållsbidrag om föräldrar utövar den rättsliga vårdnaden gemensamt. I sådant fall gäller i stället den allmänna regeln i 7 kap. 23 FB om att var och en av föräldrarna skall efter sin förmåga ta del i kostnaden

för barnets underhåll. Bidragsförskott utgår till barn som står under vårdnad av endast den

ena eller ingen av sina föräldrar. Är det bara den ena av föräldrarna som har vårdnaden utgår bidragsförskott med högst et årligt belopp som motsvarar 40 "6 av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, dvs. f.n. omkring 3 800 kr. Avdrag görs dock för vad den icke vårdnadsberättigade föräldern betalar i underhållsbidrag. Bor barnet tillsammans med den un-

derhållsskyldige utgår inte något bidragsförskott.

Bidragsförskott betalas ut av barnavårdsnämnden, som därefter har att vända sig till den underhållsskyldige och återkräva så mycket av bidrags-

förskottet som motsvarar fastställl men ej utgivet underhållsbidrag. Under

vissa förutsättningar kan dock länsstyrelsen besluta att återkrav mot den underhållsskyldige skall efterges.

F. n. utbetalas årligen ca 600 milj. kr. i bidragsförskott. Sammanlagt berörs omkring 200000 barn.

Om man inför en möjlighet till gemensam vårdnad för frånskilda och

ogifta föräldrar innebär de angivna reglerna för dem som väljer en sådan

ordning att ingen av dem blir skyldig att betala underhållsbidrag för barnet och att inte heller något bidragsförskott kommer att utgå. Beaktas bör dock. såvitt gäller bidragsförskott, att rätten till sådant förskott redan nu faller

bort om föräldrarna bor tillsammans och har barnet hos sig. Från bidrags-

förskottssynpunkt är det därför likgiltigt om samboende föräldrar utövar den rättsliga vårdnaden gemensamt eller ej. Bor föräldrarna 1 sär är det däremot av avgörande betydelse om vårdnaden är gemensam eller inte.

Vad underhållsbidrag beträffar har någon remissinstans fört fram tanken

alt man skulle införa en ordning med underhållsbidrag även för föräldrar

som är gemensamma rättsliga vårdnadshavare. Enligt min mening stöter det dock på stora praktiska svårigheter att genomföra en sådan ordning. Det synes heller inte nödvändigt att införa ett system med underhållsbidrag

bara för att säkerställa att ingen av föräldrarna undandrar sig sitt ekonomiska

ansvar. Som har framhållits i promemorian får det förutsättas att föräldrar som väljer att utöva vårdnaden gemensamt följer huvudprincipen i 7 kap.

23 FB och gemensamt tar del i kostnaderna för barnens underhåll, var

och en efter sin förmåga. Skulle någon av föräldrarna undandra Sig sin skyldighet att bidra, kan detta vara ett skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden.

Ett större problem utgör frågan om bidragsförskott. Flera remissinstanser har pekat på att kretsen av dem som kommer att utnyttja systemet med gemensam vårdnad kan komma att begränsas till följd av de villkor som gäller för rätt ull bidragsförskott.

Dot är enligt min mening ime möjligt att lösa de problem i deta avseende som kan uppkomma vid gemensam vårdnad genom en enkel ändring av bidragsförskottstagen. Den nu aktuella frågan om gemensam vårdnad kan inte heller föranleda ändring av de grundläggande reglerna för bidragsförskotten. Frågan om bidragsförskott vid gemensam vårdnad har ott direkt samband med reglerna om underhållsbidrag ehersom bidragsförskottens

funktion är att ersätta eller komplettera ett underhållsbidrag. Viktigt är också att inte skapa orättvisor i förhållande tilt samboende föräldrar med låga inkomster. Då är därför angeläget att frågan om ckonomiskt stöd vid delad bo-

sättning och gemensam vårdnad får ingå i en mer allsidig prövning av de frågor rörande bidragsförskott m. m. som anknytertill reglerna om underhållsbidrag.

Som tidigare nämnts har familjelagssakkunniga enligt sina direktiv i upp-

drag att bl.a. se över reglerna om underhållsbidrag. Detta kunde synas tala för att man låter de sakkunniga pröva även den nyss angivna frågan.

Mot detta kan emellertid invändas att man här kommer in på ett område

som ligger utanför den civilrättsliga lagstiftning som de sakkunniga annars

har att syssla med. Det är dessutom angeläget att de sakkunnigas arbete, som redan nu för ett flertal betydelsefulla frågor, inte försenas.

Med hänsyn till det sagda har jag kommit fram till att det inom justitiedepartementet bör tillsättas en särskild arbetsgrupp med representanter för berörda departement och med uppgift att i nära samråd med famil-

jelagssakkunniga och socialpolitiska samordningsutredningen ($1975:02)

pröva de frågor rörande bidragsförskott m. m. som anknyter till reglerna om underhållsbidrag och att därvid även överväga frågan om ekonomiskt stöd i de situationer som kan uppkomma vid delad bosättning och gemensam vårdnad.

Till övriga regler på det sociala stödområdet liksom till skattelagstiftningen

återkommer jag i det följande. Jag vill emellertid redan här säga att dessa regler i allmänhet torde sakna betydelse för frågan om ett system med gcemensam vårdnad bör införas eller ej.

Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört om angelägenheten av att reformera vårdnadsrteglerna anser jag att de problem som möter beträffande bidragsförskotten inte bör hindra att man nu inför en möjlighet till gemensam vårdnad för frånskilda och ogifta föräldrar. Inte heller i övrigt har jag funnit

några avgörande hinder föreligga mot ett sådant system. Tvärtom anser jag med hänsyn till vad jag tidigare har anfört att övervägande skäl talar för att man nu inför den berörda möjligheten till gemensam vårdnad.

Jag förordar alltså att FB ändras så att såväl frånskilda som ogifta föräldrar

får möjlighet att utöva gemensam rättslig vårdnad om sina barn. Denna

möjlighet bör gilla oberoende av om föräldrarna bor tillsammans eller inte.

Införs en möjlighet för frånskilda att behålla den gemensamma rättsliga vårdnaden om sina barn, uppkommer frågan om det i fall då makarna önskar utnyttja denna möjlighet bör åligga rätten att meddela ett formellt beslut i vårdnadsfrågan i samband med skilsmässan. I promemorian understryks

att det måste vara till stor fördel för förhållandet mellan frånskilda föräldrar

och deras barn om de i möjligaste mån kunde slippa att vid skilsmässan ta ställning till frågan vem av dem som skall ha den rättsliga vårdnaden om barnen. Från både makarnas och barnens synpunkt torde det enligt promemorian många gånger vara bäst. om domstolen avstår från att tvinga

fram cott ställningstagande i fall då ingen av makarna yrkar att vård-

nadsfrågan skall tas upp. På grund därav föreslås i promemorian att domstolen endast om någon av föräldrarna yrkar upplösning av den gemensamma vårdnaden skall ta upp frågan till prövning och att i annat fall den gemensamma vårdnaden utan vidare skall fortsätta automatiskt.

Vad sålunda föreslagits har i allmänhet godtagits under remissbehand-

lingen. Några remissinstanser har dock framfört invändningar mot förslaget och menat att det skapar risk för att parterna utan att tillräckligt diskutera igenom vårdnadsfrågan låter den gemensamma vårdnaden fortsätta med senare uppkommande problem som följd. Det har vidare hävdats att rätten måste ha möjlighet att gå ifrån makarnas lösning I vårdnadsfrågan i fall då den uppenbarligen måste anses strida mot barnens bästa.

För egen del kan jap i och för sig ansluta mig till promemorians uppfattning att det många gånger kan innebära fördelar för de inblandade parterna om föräldrar som vill skiljas slipper att ta upp vårdnadsfrågan inför domstol. Beaktas bör dock att även om vårdnadsfrågan inte behöver behandlas i

domstolsförfarandet, så måste föräldrarna naturligtvis själva ta ställning till

hur de vill ha vårdnadsfrågan ordnad efter skilsmässan. Inte minst med tanke på de ekonomiska verkningar som kan följa av en ordning med gemensam vårdnad är det viktigt att parterna verkligen penetrerar hithörande problem. På denna punkt får man självfallet bättre garantier, om vårdnadsfrågan alltid måste tas upp vid domstolen, låt vara att domstolen i princip skall vara skyldig att meddela beslut i enlighet med parternas önskemål.

På grund av det sagda förordar jag att beslut i vårdnadsfrågan alltid skall

meddelas i samband med en skilsmässa. Är parterna ense om att behålla den gemensamma vårdnaden, skall domstolen i princip besluta i enlighet

med deras önskemål. I annat fall får en av föräldrarna utses ull vårdnads-

havare. Även i en sådan situation bör domstolen i allmänhet följa parternas

önskemål, på samma sätt som gäller nu. Är föräldrarna oense, får vård-

nadsfrågan avgöras efter vad som är skäligt med hänsyn till barnens bästa. Om det med hänsyn till barnens bästa är uppenbart att ingen av föräldrarna

bör ha vårdnaden bör den liksom nu anförtros åt särskilt förordnad för-

myndare.

Givetvis kan det efter en skilsmissa visa sig att en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar. I enlighet med vad jag tidigare har anfört bör vardera föräldern då kunna begära att den gemensamma vårdnaden upplöses och att en av föräldrarna utses till vårdnadshavare. Enligt min mening bör det ankomma på domstolen att meddela beslut i vårdnadsfrågan. Är föräldrarna ense om vem som skall vara vårdnadshavare bör domstolen på samma sätt som vid en skilsmässa besluta i enlighet med deras önskemål, såvida det ej skulle uppenbart strida mot barnens bästa.

När det därefter gäller frågan hur gemensam vårdnad skall komma 1ill stånd för ogifta föräldrar sägs i promemorian att det i sådant fall bör krävas beslut av domstol. Domstolen skall enligt promemoricförslaget i princip

förordna om gemensam vårdnad i alla de fall då föräldrarna önskar det. Domstolen skall dock kunna vägra att följa föräldrarnas önskemål, om det skulle uppenbart strida mot barnets bästa.

Promemorieförslaget har i denna del godtagits av de allra festa remiss-

instanserna. På några håll ifrågasätter man dock om det är nödvändigt med ett domstolsbeslut för att ogifta föräldrar skall få utöva vårdnaden gemcen-

samt, i varje fall om föräldrarna lever tillsammans. En remissinstans unser atl gemensam vårdnad borde kunna komma till stånd enbart genom en anmälan tll förslagsvis barnavårdsnämnden.

För egen del ansluter jag mig till promemorieförslaget i den nu aktuella frågan. Jag har nyss förordat att det i en skilsmässosituation alltid skall krävas domstolsbeslut för att parterna efter skilsmässan skall kunna behålla den gemensamma vårdnaden om barnen. Är situationen den att två ogifta föräldrar vill ha gemensam vårdnad är skälen för att alltid kräva domstolsbeslut starkare. Det är ju då fråga om föräldrar som i princip inte tidigare har utövat rättslig vårdnad gemensamt. Ibland kanske inte heller den faktiska vårdnaden har varit gemensam. Jag vill emellertid betona att domstolen liksom i skilsmässosituationen normalt bör följa föräldrarnas önskemål och

alltså förordna om gemensam vårdnad, när föräldrarna begär det. Endast

om ett sådant arrangemang uppenbart skulle strida mot barnets bästa bör förordnande kunna vägras.

Skulle det efter det att beslut om gemensam vårdnad har meddelats visa sig att en sådan ordning inte kan fortsätta, bör. som jag tidigare har anfört. envar av föräldrarna kunna gå till domstol och begära att vårdnaden upplöses. Det ankommer då på domstolen att förordna vem av föräldrarna som skall ha vårdnaden om barnen eller eventuellt hur barnen skall fördetas mellan föräldrarna. Domstolen skall i den situationen tillämpa samma grunder för sitt beslut som när frånskilda föräldrar begär att en gemensam värdnad skall upplösas.

Sävil i skilsmåässosituationen som i övriga fall när beslut skall meddelas i en vårdnadsfråga ankommer det på domstolen att ta ställning till vilken

utredning som behövs. Är parterna ense om hur vårdnaden skall ordnas.

bör dock några större krav på utredning inte ställas. Sålunda torde domstolen endast I undantagsfall behöva kontakta barnavårdsnämnden.

Uppenbarligen ligger det normalt i både barnens och samhällets intresse att ett värdnadsbeslut har en viss stabilitet. Deua hindrar inte att ett vårdnadsbeslut ibland kan behöva ändras efter ganska kort tid. De regler som jag nu har förordat innebär också att exempelvis ett beslut om gemensam

vårdnad skall ändras, så snart föräldrarna eller någon av dem finner att

de inte kan fortsätta med den gemensamma vårdnaden. Har en gemensam vårdnad en gång blivit upplöst, bör det i och för sig inte föreligga något hinder för parterna att på nytt få ull stånd en ordning med gemensam vårdnad. om de är ense om att göra ott nytt försök. I praktiken torde dot dock sällan bli aktuellt att upprepade gånger ändra vårdnaden på deua sä.

Liksom nu bör samhället alltid ha möjlighet att gripa in. om en vårdnadshavare visar sig vara grovt försumlig. Barnavårdsnämnden bör då kunna ta initiativ till att vårdnaden fråntas den försumlige. Däremot kan det, som anförs i promemorian, inte anses motiverat att behålla den nuvarande befogenheten för allmän åklagare av föra sådan talan. Åklagarens initiativriätt

bör alltså slopas. ”

Utöver de tidigare behandlade bestämmelserna om underhållsbidrag och bidragsförskott finns det skäl att i detta sammanhang beröra också vissa andra regler inom social- och skattelagstiftningen. Vid tillämpningen av dessa regler har det i flera fall betydelse om en person har barn och om

barnet bor tillsammans med föräldern. När det t.ex. gäller bostadstillägg

enligt kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer utgår sådant tillägg bara ull förälder eller föräldrar som har barn boende hos sig. Däremot kan kommunalt bostadstillägg entigt kungörelsen (1973:379) om statsbidrag tll stätskommunala bostadstillägg utgå även till personer utan barn. Det är dock möjligt för kommunerna att lämna högre tillägg vill barnfamiljer än till dem som inte har barn boende hos sig.

Det kan vidare vara av betydelse för rätten att erhålla sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring om den försäkrade sammanbor med barn. Försäkrad som är inskriven hos allmän försäkringskassa har enligt huvudregeln rätt till sjukpenning, om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till ett visst minsta belopp. Understiger inkomsten deta belopp föreligger ändå rätt till sjukpenning i vissa fall. bl.a. om den försäkrade sammanbor med barn under 16 år. Han har då också rätt att teckna frivillig sjukpenningförsäkring. — «

Enligt kommunalskattelagen (1928:370) har i vissa fall skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år rätt till förvärvsavdrag på högst 2000 kr. Å andra sidan får den som har barn som inte är hemmavarande tillgodogöra sig uvdrag för underhåll som han har utgett till barnet, dock högst 2 500 kr. per barn och år. Förekomsten av hemmavarande barn påverkar också rätten till avdrag i andra hänseenden. liksom rätten till skattereduktion för ensamstående försörjare. Vid bedömningen av barnets ålder och av om bar-

netär hemmavarande eller inte utgår man från förhållandena den I november beskattningsåret.

De nu behandlade reglerna visar att der i vissa situationer är av botvdelse om en förälder har barn boende hos sig eller inte. Denna fråga påverkas i och för sig inte av de nya vårdnadsregler som har föreslagits i det föregående. Au en far eller mor har del i den rättsliga vårdnaden av ett barn betyder ju inte att barnet också rent faktiskt måste bo hos den föräldern. I fall då föräldrarna har gemensam rättslig vårdnad om ett barn utan att bo tillsammans kan det tänkas att barnet antingen bor huvudsakligen hos uden ena av föräldrarna oller att det bor växelvis hos bäda. Det får avgöras från fall vill fall var barnet vid ullämpningen av de olika bestämmelserna skall anses ha sitt hemvist. Att. som några remissinstanser har föreslagit,

införa bestämmelser enligt vilka det skulle för alla sammanhang fastställas

i förväg hos vilken av föräldrarna barnet skall anses hemmavarande. kan enligt min mening inte gärna komma I fråga.

Vid sidan av de regler som nyss har berörts och som fäster avseende vid om någon rent faktiskt har ett barn boende hos sig finns det också bestämmelser där det är av betydelse inte bara om en person har hem-

Prop. 1975/ 76:170 152

måavarande barn utan också om personen är rättslig vårdnadshavare. Hit hör framför allt de tidigare behandlade reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott. Vidare kan nämnas reglerna om studiehjälp enligt studie-

stödslagen (1973:349) och studiestödsförordningen (1973:418). Vid avgöran-

det av om barn skall få studichjälp i form av inkomstprövat eller behovsprövat tillägg till studiebidrag eller återbetalningspliktiga studiemedel skall hänsyn tas till föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Som lörilder i det sammanhanegoet räknas fader eller moder som är vårdnadshavare samt fader eller moder som visserligen inte har del i den rättsliga vårdnaden men som bor tillsammans med förälder som är vårdnadshavare. Av betydelse är även

styvförälders ekonomiska förhållanden. Vidare kan det för återbetalning av

återbetalningspliktiga studiemedel ha betydelse om den återbetalningsskyldige har vårdnaden om barn.

Det sagda innebär att en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda och ogifta föräldrar kan påverka barnets möjligheter ati få stuctiehjälp, eftersom hänsyn skall tas till båda föräldrarnas ekonomi. Så skall emellertid ske redan nu i fall då föräldrarna bor tillsammans. Det är alltså bara när

föräldrarna inte är sammanboende och indå vill ha gemensanr vårdnad

som ett nytt läge från studiestödssynpunkt inträffar. ,

Även om nuvarande regler om studiestöd i den situation som nyss har angetts kan innebära vissa nackdelar för de föräldrar som vill ha gemensam vårdnad om sina barn, kan man enligt min mening räkna med att dessa nackdelar står kvar endast övergångsvis, eftersom hela studiestödssystemet är under utredning. Redan nu bör emellertid vissa ändringar göras t stu-

diestödslagen, så att man i de berörda fallen åtminstone inte tar hänsyn

till styvförälders ekonomi. Jag återkommer till den frågan i specialmotiveringen.

I sammanhanget kan ytterligare nämnas bestämmelserna om barnullägg till ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring. Sådant tillägg kan utgå för barn till den försäkrade eller hans make. om den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet. Pensionskommittén har emellertid i sitt betänkande (SOU 1975:74) Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. föreslagit att barntillägg

skall utgå för varje barn under 16 år till försäkrad förälder oberoende av

om föräldern har vårdnaden om barnet eller om barnet bor hos föräldern.

I anslutning till de olika frågor om sociala förmåner och skatter som jag nu har diskuterat vill jag framhålta att den omständigheten att icke sammanboende föräldrar har gemensam vårdnad om eu barn inte i och för sig bör leda till att de och barnet sammantaget kommer i åtnjutande av större ekonomiska förmåner än som skulle ha varit fallet. om endast endera av föräldrarna hade varit vårdnadshavare.

Som har påpekats under remissbehandlingen kan man räkna med att en ordning med gemensam vårdnad för fränskilda etler ogifta föräldrar kräver insatser från samhällets sida i form av information samt stöd och hjälp

tull föräldrarna. Särskilt gäller detta frågorna om hur de ekonomiska pro-

blemen 1 anledning av den gemensamma vårdnaden skall lösas och om hur den faktiska vårdnaden skall ordnas för att burnen skall få så trygga

uppväxtvillkor som möjligt. Stöd behövs också åt föräldrar som utövar ge-

mensam vårdnad men som överväger att begära förordnande om att värdnaden skall upplösas, Innan föräldrarna eller någon av dem tar ett sådant steg kan det finnas skäl att pröva andra möjligheter att komma till rätta med de uppkomna problemen.

Erinras bör om att föräldrar redan nu har möjlighet att söka råd och hjälp hos medlare eller familjerådgivare. Varje vårdnadshavare kan också. oavsett civilstånd. vända sig ull barnavårdsnämnden för stöd och hjälp.

Om vårdnadshavare begär det, kan nämnden i en sådan situation utse lämplig

person (barnavärdsman) med uppgift att lämna värdnadshavaren bistånd. Ett sådant bistånd kan få formen av ett samtäl vid vilket barnavårdsmannen och vårdnadshavaren eller vårdnadshavarna gemensamt söker vägar att lösa de uppkomna problemen.

En särskild fråga är vem som skall vara förmyndare för ett barn. Av redogörelsen för gällande rätt framgår att de båda funktionerna vårdnadshavare och förmyndare i princip har kopplats samman i lagen. Den som är vårdnadshavare för ett barn är också barnets förmyndare, om inte vård-

nadshavaren själv är omyndig och på den grunden inte kan vara förmyndare.

Det kan också förekomma att vårdnadshavaren entledigas trån förmynderskapet utan att samtidigt entledigas som vårdnadshavare. I sådant fall

kommer vårdnaden och förmynderskapet att utövas av olika personer.

Föräldrar som gemensamt är vårdnadshavare för sina barn är också gemensamt förmyndare för barnen, om inte den ene är omyndig eller har entledigats från förmynderskapet. Förordnas genom beslut av domstol att endast den ena föräldern skall vara vårdnadshavare för ett barn, skall han också ensam vara barnets förmyndare.

Om vårdnadshavaren eller vårdnadshavarna inte klarar av att ensam eller

ensamma vara förmyndare för ett barn skall en eller flera medförmyndare förordnas.

De nyss föreslagna ändringarna i vårdnadsreglerna aktualiserar frågan om förmynderskapet även i fortsättningen automatiskt skall följa med innehavet av vårdnaden. Beaktas bör bl. a. att de nya reglerna kan komma att medföra alt vårdnaden beträffande ett och samma barn ändras oftare än f.n. En motsvarande överflyttning av förmynderskapet mellan föräldrarna skulle kunna tänkas medföra vissa svårigheter när det gäller t. ex. förmyndarens redovisning för förmynderskapet. För att komma till rätta med dessa svårigheter skulle man kunna tänka sig att om en av föräldrarna från början har varit ensam vårdnadshavare och därmed också förmyndare för ett barn,

så fortsätter den föräldern att ensam ha hand om förmynderskapet. trots

att beslut meddelas om gemensam vårdnad. Man kan också tänka sig en ordning enligt vilken förmynderskapet alltid utövas av båda föräldrarna.

oberoende av om vårdnaden utövas av dem bägge eller endast en av dem.

Enligt promemorian talar emellertid övervägande skät för att man behåller det nuvarande systemet och alltså i princip låter förmynderskapet följa vårdnaden. Praktiskt taget samtliga remissinstanser har godtagit denna ordning.

Även jag finner att det nuvarande systemet bör behållas. Det kan inte

bortses från att de båda funktionerna vårdnad och förmynderskap är starkt beroende av varandra. Så t. ex. ankommer det på förmyndaren att förvalta barnets medel. sumtidigt som det är dessa medel som i första hand skall användas för barnets upphälle och utbildning. Det skulle också otvivelaktigt vålla irritation hos föräldrarna om de inte, samtidigt som de hade gemensam vårdnad om sina barn, också gemensamt ansvarade för barnens ekonomi. Även i fortsättningen bör alltså principen vara att förälder som är vårdnadshavare också är barnets förmyndare.

6.4¶Överflyttning av barn

Av redogörelsen för gällande rätt framgår att länsrätts förordnande om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad. umgängesrätt eller över-

lämnande av barn liksom förordnande om handräckning för överflyttning

av barn länder till omedelbar efterrättelse. om inte annat förordnas. Bakgrunden till denna regel är att hithörande ärenden har en exekutiv prägel och att det. liksom vid andra typer av exekutiva förfaranden. är ungeläget att sökanden skall få sin rätt förverkligad utan dröjsmål. Samtidigt bör dock observeras att länsrättens prövning inte är av rent formell karaktär utan att den omfattar också den materiella sidan av saken. I vissa fall är prövningen nästan att jämställa med en omprövning av den sakfråga som har avgjorts genom domen eller beslutet. Under alla förhållanden skall länsrätten pröva om en: överflyttning är förenlig med barnets bästa. Detta innebär att det imte är självklart hur utgången i verkställighetsfrågan slutligen skall

bli.

Med hänsyn till att länsrättens avgöranden har en delvis materiell karaktär

och till att avgörandena ofta rör mycket känsliga frågor kan det med fog

ifrågasättas om det är lämpligt att ha en huvudregel som innebär att av-

görandena skall linda till omedelbar cfterrättelse. Det kan visserligen in-

vändas att länsrätten har möjlighet att förordna att dess bestut inte skall

lända till efterrättelse förrän det har vunnit laga kraft. I praktiken torde

det emellertid mycket sällan förekomma att länsrätten använder sig av denna möjlighet. |

Det kan också invändas att överrätten efter besvär kan förordna om inhibition med stöd av 28 § förvaltningsprocesslagen. För att ett inhibitionsbeslut skall kunna meddelas fordras inte obetingat att klaganden uttryckligen

yrkat inhibition. Det är tillräckligt att det av besvären eller av handlingarna

i ärendet framgår att det överklagade beslutet t. v. inte bör få verkställas

nn 'n

(prop. 1971:30 s. 422 och 3576).

Även de tidigare återgivna tillimpningsföreskrifterna till 21 kap. FB bör beaktas i detta sammanhang. Bestämmelserna innebär bl. a. alt om länsrätten har meddelat beslut om hämtning som får verkställas omedelbart, så skall polismyndigheten genast underriittas härom. Inkommer besvär över beslutet skall överrätten genast underrätta länsrätten om detta. Länsrätten skall i sin tur genast underrätta den polismyndighet som skall verkställa hämtningen om besvären. Polismyndigheten får då inte verkställa hämtningen, förrän den har erhållit besked om att frågan om inhibition har prövats i besvärsärendet.

Bestämmelserna om att överinstansen ex officio skall pröva frågan om

inhibition jämte de refererade tillimpningsföreskrifterna kan tyckas go tillräckliga garantier för att ett beslut om hämtning inte blir verkställt innan

överrätten har hunnit pröva inhibitionsfrågan. Det fordras emellertid att länsrättens beslut kommer den enskilde till handa i så god tid att besvär hinner anföras och meddelande härom nå polismyndigheten innan denna hunnit verkställa det överklagade bestutet. Detta torde inte alltid vara fallet. Den enskilde har heller inte alla gånger klart för sig vikten av att omedelbart anföra besvär. Dessa blir därför ofta ett slag i luften.

Även i fall då länsrätten har avstått från att förordna om hämtning och i stället meddelat vitesföreläggande kan en otillfredsställande situation uppstå. Ofta torde den i vitesföreläggandet utsatta fristen ha gått ut innan besvären hinner avgöras. Det blir i sådana fall omöjligt för klaganden att förutse om han kan avvakta besvärsinstansens prövning innan han överlämnar barnet. Han riskerar nämligen att vitet döms ut om hans besvär inte leder till ändring i beslutet.

I promemorian understryks att frågan om överflyttning av barn är en för berörda parter mycket allvarlig och känslig fråga och att det uppenbarligen många gånger är olyckligt om överflyttning sker innan saken har hunnit prövas i besvärsmålet. Det föreslås därför att huvudregeln skall vara att beslut om överflyttning av barn inte länder till efterrättelse förrän det har vunnit laga kraft. I det enskilda fallet bör dock länsrätten ha befogenhet att förordna all dess beslut skal! lända till omedelbar efterrättelse.

Vad som sålunda föreslagits i promemorian har godtagits av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Även jag anser att förslaget bör genomföras. Bestämmelserna i 21 kap. 12 § FB bör alltså ändras så, att länsrättens beslut länder till omedelbar efterrättelse endast om rätten särskilt har förordnat om det. Ett exempel på fall där sådant förordnande kan vara påkallat är att saken rör umgängesrätt som skall utövas vid en nära förestående tidpunkt.

Som har påpekats i promemorian kräver den nu föreslagna lagändringen att man ändrar tillämpningsföreskrifterna till 21 kap. FB. Denna fråga får anmälas senare för regeringen.

6.5¶Rättegångskostnad i vårdnadstvister

Enligt huvudregeln i 18 kap. IN rättegångsbalken (RB) skall part som förlorar ett mål ersätta motparten hans rättegångskostnad. Gäller målet eu rättsförhållande som inte kan bestämmas annat än genom dom. t. ex. äktenskapsskillnad eller vårdnad om barn, kan domstolen dock förordna att vardera parten skall bära sin kostnad. I praktiken torde emellertid denna

möjlighet användas sparsamt. Kvittning torde framför allt ske när parterna

är ense i den fråga som målet gäller. Annars tillimpas regeln om förlorande parts ersälltningsskyldighet även i indispositiva mål.

T olika sammanhang, bl. a. i motioner i riksdagen, har krävts att bestämmelserna ändras så att rättegångskostnaderna i vårdnudsmål alltid kvittas. dvs. att vardera parten får bära sin kostnad. |

Enligt promemorian är det flera omständigheter som talar för att man vidgar domstolarnas möjligheter att förordna om kvittning av rättegångs-

kostnaderna i vårdnadsmål. Det framhålls emellertid att även om man genomför en sådan reform, så behöver man inte för den skull föreskriva

att kviltning alltid skall ske. Man skulle i stället kunna tänka sig en regel enligt vilken kvittning alltid skall ske, om inte särskilda skäl föranleder

annat. Domstolen skulle i så fall kunna ta hänsyn till exempelvis i vad mån tappande part har haft fog för sin talan. Tanken på en sådan regel

avvisas emellertid i promemorian. De bestämmelser som redan nu finns

i 18 kap. 3 och 6 §§ RB om ersättningsskyldighet vid illojal och försumlig processföring torde enligt promemorian ge domstolen tillräckliga möjligheter

att ingripa, om en rättegång om vårdnad inleds helt utan skäl. Det föreslås

alltså att man i FB för in en regel om att vardera parten skall bira sin kostnad i vårdnadsmål.

Remissinstanserna har allmänt anslutit sig till tanken alt man bör ge domstolarna större möjligheter att förordna om kvittning av rättegångskostnaderna i vårdnadsmål. På de flesta håll godtar man också promemorieförslaget. Några remissinstanser framhåller emellertid att det kan förekomma mål där 18 kap. 3 eller 65 RB inte kan tillimpas men där förhållandena ändå är sådana att det skulle framstå som stötande att kvitta rättegångskostnaderna. De berörda remissinstanserna föreslår därför en regel

om att kvittning skall ske när särskilda skäl inte föranleder annat.

Även jag anser att flera omständigheter talar för att domstolarnas möjligheter att förordna om kvittning i vårdnadsmål vidgas. Det kan i många

fall vara naturligt att föräldrar går till domstol med en vårdnadsfråga och

att de därvid har olika uppfattning om hur vårdnaden bör ordnas. Från barnets synpunkt kan det också vara angeläget att frågan om föräldrarnas lämplighet blir föremål för domstolsprövning. Deua gäller både i fall då föräldrarna vill upplösa en ordning med gemensam vårdnad och då det

är fråga om att Avita över vårdnaden från den ene föräldern till den andre.

När en rättegång om vårdnad äger rum och vårdnadsfrågan är tvistig. är domstolens uppgift inte primärt att avgöra vem av makarna som har

rätt eller fel utan att träffa ett avgörande med hänsyn uteslutande till barnets bästa. I övervägande antalet tvistiga vårdnadsmål är förhållandena dessutom

sådana att bägge föräldrarna i och för sig får anses lämpliga som vård-

nadshavare. Domstolens uppgift är då att avgöra vem av dem som med hänsyn till barnets bästa är lämpligast. Med nuvarande ersättningsregler

innebär detta att en förälder som i och för sig är lämplig som vårdnadshavare

kan komma att ensam få stå för samtliga rättegångskostnader. Beaktas bör

också att högre instans inte sällan kan komma till en annan slutsats än

den lägre i vårdnadsfrågan. Part som då förlorar i överrätten blir tvungen att betala både sina egna och motpartens rättegångskostnader inte bara i högre

utan också i lägre instans.

På grund av det sagda anser jag att gällande regler bör ändras så, att vardera parten i princip skall bära sina egna kostnader i vårdnadsmål. Samtidigt är det uppenbart att det måste finnas ett korrektiv mot part som

inleder rättegång helt utan skäl eller som annars gör sig skyldig till illojal eller försumlig processföring. Domstolarna måste alltså ha vissa möjligheter

att avvika från en huvudregel om kvittning. Jag delar på den punkten den

uppfattning som har kommit fram under remissbehandlingen om att be-

stämmelserna i 18 kap. 3 och 6 §§ RB inte ger domstolarna tillräckliga möjligheter att ingripa. Observeras bör bl. a. att bestämmelsen i 18 kap. 35 om ersättningsskyldighet vid inledande av onödig rättegång gäller endast

det fallet att det är den vinnande parten som har inlett rättegången.

Enligt min mening uppnår man en tillfredsställande ordning om man för vårdnadsmålens del för in regler motsvarande dem som f.n. gäller i

sådana faderskapsmål där barnavårdsnämnden för talan. Huvudregeln bör

alltså vara att vardera parten bär sina egna rättegångskostnader. Oberoende av utgången i målet bör:dock part kunna förpliktas att helt elter delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnader, om den förstnämnde har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § RB celler om annars särskilda

skäl föreligger.

Observeras bör att vårdnadstvister vid domstol handläggs som ärenden i sådana fall där yrkande om vårdnad inte har framställts i mål om äktenskapsskillnad eller underhållsbidrag. Självfallet bör de nu föreslagna särskilda reglerna om kostnader i vårdnadsmål gälla även vårdnadsärenden.

6.6¶Följdändringar i andra författningar m. m.

I promemorian föreslås att termerna äktenskaplig börd, barn i äktenskap och barn utom äktenskap rensas ut ur lagstiftningen i samband med att börds- och vårdnadsreglerna ändras. Enligt promemorian kan det visserligen inte alltid undvikas att man på olika områden har skilda regler. beroende

på om ctt barns föräldrar var gifta med varandra eller inte vid tiden för

barnets födelse eller om de senare har ingått äktenskap med varandra. I

så fall bör emellertid det angivna förhållandet direkt anges i de berörda

bestämmelserna.

Vad som sålunda föreslagits har hälsats med tillfredsställelse av de flesta remissinstanserna. Det betonas från flera håll att eu slopande av termerna

barn i och barn utom äktenskap kan få betydelse när det gäller att få bort de fördomsfulla attityder som barn till ogifta mödrar fortfarande kan bli

utsatta för. Några remissinstanser är emellertid avvisande till att de berörda termerna utgår ur lagtexten. Det framhålls att termerna är lättfattliga och lätthanterliga

och att ett slopande nödvändiggör omständliga omskrivningar.

För min del ansluter jag mig till den uppfattning som har förts fram i promemorian och i de flesta remissvaren. Även om det allmänna synsättet i familjefrågor har förändrats torde det alltjämt kvarstå en känsla av moralisk värdering i samband med termerna barn i och barn utom äktenskap. Det är därför angeläget att termerna rensas ut ur lagstiftningen. At man därvid,

i fall då moderns civilstånd har betydelse för en viss lagregel, tvingas använda en något längre formulering än f.n. får enligt min mening accepteras. Jag tillstyrker alltså promemorieförslaget i den nu aktuella delen.

Vad nu har sagts föranleder i första hand ändringar i FB. Ändringar be-

höver emellertid göras också i andra författningar där det talas om barn

i och barn utom äktenskap. Vidare påverkas vissa regler av förslaget att

en frånskild man inte automatiskt skall anses som far till barn som föds

kort tid efter äktenskapets upplösning. Även förslaget att en utomstående man skall kunna erkänna faderskapet till gift kvinnas barn föranleder lagändringar.

De författningar som bör ändras i detta sammanhang är militärersättningsförordningen (1950:261), lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap, barnavårdslagen (1960:97), lagen (1962:381) om allmän försäkring, namnlagen (1963:32D), lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag, rättshjälpslagen (1972:429) samt studiestödslagen (1973:349).

Även i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap och religionsfrihetslagen (1951:680) behöver ändringar göras. Beaktas bör emellertid, såvitt gäller religionsfrihetslagen. att den är av kyrkolags karaktär och att den således

inte kan ändras utan medverkan av kyrkomötet. Eftersom kyrkomöte inte

torde komma att äga rum under de närmaste åren innebär detta att frågan om ändring i lagen 1. v. får anstå.

Lagen om svenskt medborgarskap är f. n. föremål för en allmän översyn inom arbetsmaurknadsdepartementet. Jag har i samråd med statsrådet Leijon

kommit fram till att de ändringar i lagen som bör göras med anledning

av de nu aktuella ändringarna i FB:s faderskapsregler lämpligen kan vidtas

inom ramen för arbetet inom arbetsmarknadsdepartementet. Något förslag

om ändring i medborgarskapslagen läggs därför inte fram i detta sammanhang.

Också de nya reglerna om vårdnad föranleder vissa följdändringar i författningar utanför FB. Till de författningar som bör ändras nu hör, utöver studiestödslagen, brottsbalken. Jag ämnar i detta sammanhang också föreslå all ändringar görs i utsökningslagen (1877 nr 31 s. 1), lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och införsellagen (1968:621).

Påpekas bör att det i och för sig kan finnas skäl att ändra såväl FB som andra av de nu angivna författningarna, utöver vad som föreslås här. Författningarna är emellertid f. n. föremål för visst utredningsarbete. Sålunda har familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) i uppdrag att se över bl. a. FB:s regler om underhåll, medan namnlagen är föremål för översyn av namnlagsut-

redningen (Ju 1972:06).

De följdändringar som bör göras I detta sammanhang ämnar jag kommentera närmare i specialmotiveringen. Jag vill här endast beröra ändringarna i lagen om allmänna barnbidrag.

Enligt 4 5 lagen om allmänna barnbidrag är det modern som har rätt att uppbära sådant bidrag för barnet, om barnet står under båda föräldrarnas vårdnad. Är modern till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att delta i vårdnaden har fadern rätt att uppbära bidraget. I andra fall än då föräldrarna gemensamt är vårdnadshavare uppbiirs barnbidraget av den som har vårdnaden om barnet (48 första stycket).

Har barn placerats i enskilt hem genom barnavårdsnämndens försorg kan allmän försäkringskassa på framställning av barnavårdsnämnd förordna att barnbidraget skall uppbiras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än barnavårdsnämnden, kan försäkringskassan meddela sådant förordnande efter framställning av modern eller annan som normalt har rätt att uppbära bidraget (4 § andra stycket).

Om det befinns att den som enligt 4§ har rätt att uppbära barnbidrag inte är skickad härför. kan försäkringskassan på framställning av barnavårdsniimnd förordna att bidraget skall betalas ut till den andra av föräldrarna eller till annan lämplig person. Om det föreligger synnerliga skäl kan försäkringskassan förordna att bidraget skall betalas ut till nämnden att an-

vändas till barnets bästa (5 §).

När barnbidragen tillkom antördes som skäl för att modern skulle tillerkännas rit till bidraget bl. a. att man då med större säkerhet torde kunna räkna med att bidraget verkligen kom barnet till godo och fick den standardhöjande effekt som avsågs. Enligt min mening speglar det principiella

företrädet för modern framför fadern en föråldrad syn på kvinnans och

mannens roller i hem och yrkesliv. Den naturliga utgångspunkten bör vara att föräldrarna skall ha valfrihet när det gäller att bestämma till vem av dem som barnbidraget skall betalas ut. Denna uppfattning har också framförts av familjepolitiska kommittén i betänkandet (SOU 1972:34) Familjestöd och av riksförsäkringsverket i dess yttrande över promemorian.

Riksförsäkringsverket föreslår att bestämmelserna om barnbidrag ändras på så sätt all rätten att uppbära bidraget då föräldrarna gemensamt har vårdnaden skall tillkomma modern, om föräldrarna inte anmäler at det

skall betalas ut till fadern, och att det i annat fall skall utgå till den som har vårdnaden om barnet. Jag finner riksförsäkringsverkets förslag lämpligt och förordar att det genomförs i detta sammanhang.

6.7¶Avgift för vård av omyndigs värdehandlingar

Aktier. obligationer, pantbrev, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar som tillhör omyndig skall enligt FB sättas ned i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank. om handlingarnas sammanlagda värde överstiger 5000 kr. Om underåriga syskon har gemensam förmyndare, skall värdehandlingarna räknas samman. Fr. o. m. den 1 januari 1976 gäller att nedsättning behöver ske endast om handlingarnas sammanlagda värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen om allmän försäkring samt att förmyndaren därvid skall räkna samman värdehandlingarna I samtliga förmynderskap som han innehar.

Nedsatta handlingar skall vårdas av banken i enlighet med bestämmelserna I lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar (VD). För sin vård får banken tillgodoräkna sig en årlig avgift som inte får överstiga, när det gäller inhemska värdehandlingar två kronor och när det gäller utländska värdehandlingar en krona för varje påbörjat tusental kronor av hand-

kingarnas värde (83 VD).

De nu gällande förvaringsavgifterna fastställdes år 1963. Genom en lagänd-

ring år 1974 (SFS 1974:1042) har emellertid bestämts att avgifterna skall

höjas till tre resp. två kronor för varje påbörjut tusental kronor av handlingarnas värde. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 1976.

Bankföreningen har i en skrivelse fört fram uppfattningen att de avgifter som bankerna har rätt att ta ut för vård av omyndigs värdehandlingar inte förslår att täcka kostnaderna för bankernas förvaltningsarbete samt att kostnadstäckning inte heller kommer att uppnås med de högre avgifter som får tas ut för förvaltning som sker efter den 1 januari 1976.

Bankföreningens uppfattning delas av flertalet av de remissinstanser som har hörts i anledning av skrivelsen, bl. a. bankinspektionen och sparbanksföreningen. Dessa instanser anser det alltså motiverat med en höjning av avgifterna utöver den som inträder vid kommande årsskifte.

För min del anser jag att en utgångspunkt vid bestämmandet av ifrågavarande avgifter är att bankerna skall få kostnadstäckning för den värd av omyndigs värdehandlingar som det enligt tag åligger dem att utföra. Jag anser mig böra godta bankföreningens uppfattning att vtterligare av-

aftshöjningar behövs för att fult kostnadstäckning skall uppnås.

När det gäller frågan om hur avgifterna närmare skall bestämmas anser jag till en början liksom bankföreningen aut den nuvarande lägre avgiften för vård av utländska värdehandlingar bör slopas. så att samma avgift gäller för utländska och inhemska värdehandlingar. I praktiken torde nämligen, som bankföreningen har framhållit, arbetet med vården av de utländska

handlingarna vara lika arbetskrävande som vården av de inhemska.

När det sedan gäller själva konstruktionen av avgifterna framgår såväl

av bankföreningens skrivelse som av remissyttrandena att enbart värdebaserade avgifter inte ger ett riktigt resultat, eftersom kostnaderna för vården

till stor del står i proportion till antalet värdeposter som var för sig ur förvaltningssynpunkt utgör en särskild enhet och kräver individuella insatser

i form av bevakning m. m. På grund härav bör följande ändringar i systemet

göras. Den värdebaserade avgiften bör behållas som en grundavgift och härvid höjas, så att den per år utgör högst fyra kronor för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde. Samtidigt bör den värdebaserade

grundavgiften kompletteras med ett system av tilläggsavgifter. Lämpligen

kan tilläggsavgifterna efter förebild av vad som gäller för andra förvar än

omyndigförvar bestämmas så, att bankerna får ta ut högst 12 kronor dels

för varje vid avgiftsperiodens början inneliggande handling, post av ensartade

handlingar eller slutet konvolut, dels för varje deponering eller uttag under avgiftsperioden av sådana handlingar. Härvid bör begreppet post av ensartade handlingar tolkas så, att exempelvis aktier skall anses utgöra en post, oavsett

om det är fråga om aktier i ett eller flera bolag.

I likhet med sparbanksföreningen finner jag det överflödigt att, som bankföreningen har föreslagit, ytterligare komplicera avgiftsbestämmelserna med en tilläggsbestämmelse om en minsta sammanlagd avgift.

Jag vill betona att samtliga de avgifter som jag nu har förordat är maxi-

miavgifter. I den mån kostnaden för ett förvar eller för en åtgärd understiger den högsta tillåtna avgiften, bör alltså endast det lägre belopp som motsvarar kostnaden tas ut.

6.8¶Ikraftträdande m. m.

Den nya lagstiftningen bör lämpligen träda i kraft den 1 januari 1977.

Vissa övergångsfrågor uppstår i samband med ikraftträdandet av de nya

reglerna om faderskap. Klart är naturligtvis att de nya bestämmelserna blir tillämpliga fullt ut i fråga om barn som föds efter ikraftträdandet. När det

gäller barn som har fötts dessförinnan blir äldre rätt tillämplig på så sätt att om en man enligt de äldre bestämmelserna har varit att anse som far, så skall han anses som far även efter ikraftträdandet av de nya reglerna.

Om alltså frånskild kvinna har fött barn före ikraftträdandet och födelsen har ägt rum så kort tid efter äktenskapsskillnaden att barnet kan vara avlat dessförinnan, så skall den frånskilde mannen även efter ikraftträdandet anses

som far till barnet. Detta torde inte kräva någon särskild övergångsbestämmcelse.

De nya reglerna om att en utomstående man kan erkänna faderskapet till barn, vartill moderns make enligt lagen är att anse som far, bör gälla, oavsett om barnet är fött före ikraftträdandet eller ej. Mera tveksamt är i vad mån moderns make eller hennes förutvarande make skall få föra talan om att han inte är far till barnet, i fall då det är fött före ikraftträdandet.

11 Riksdagen 1976. I samt. Nr 170.

Har han inte försuttit de frister som tidigare gällt för väckande av sådan talan, är det dock klart att han efter ikraftträdandet bör kunna föra talan om faderskapet. Övervägande skäl talar för att han bör kunna väcka talan även i fall då han har försuttit en äldre talefrist. I annat fall skulle de nya bestämmelserna få alltför liten räckvidd. Om däremot en tidigare väckt talan har ogillats genom lagakraftägande dom på annan grund än att en talefrist har försuttits, bör ny talan om samma sak i enlighet med allmänna principer vara utesluten.

Är mål angående makes faderskap anhängigt vid tidpunkten för de nya reglernas ikraftträdande, bör de nya reglerna om förutsättning för talans bifall tillämpas. Om det alltså utreds att modern har haft samlag med annan än maken, bör talan bifallas om det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre.

De nya reglerna innebär en kraftig inskränkning i rätten för arvingar till avliden man att väcka talan om dennes faderskap. Har talan väckts före ikraftträdandet med iakttagande av gällande tidsfrister och är målet alltjämt anhängigt vid ikraftträdandet, bör dock talan prövas slutligt utan hinder av att rätten att föra talan har fallit bort enligt de nya bestämmelserna. När det gäller förutsättningarna för bifall till talan bör emellertid även i detta fall de nya reglerna tillämpas.

Vad därefter beträffar de nya reglerna om vårdnad torde några övergångsproblem knappast uppstå. Reglerna bör gälla fullt ut i och med ikraftträdandet.

Vid faderskapslagens tillkomst fogades vissa övergångsbestämmelser till lagen. Bestämmelserna innebar till en början att i fråga om barn utom äktenskap, som har fötts före utgången av år 1969, skulle alltjämt äldre lags bestämmelser gälla beträffande barnavårdsmannens skyldighet att sörja för att barnets börd fastställs. Den nya bestämmelsen om skyldighet att föra talan mot den man eller de män som skäligen kan komma i fråga som far till barnet skulle dock äga tillämpning även i sådant fall.

I övergångsbestämmelserna till faderskapslagen föreskrivs vidare att i mål om faderskap till barn utom äktenskap kan talan om barnets egenskap av trolovningsbarn enligt äldre lag tas upp till prövning, om barnet är fött före den nya lagens ikraftträdande eller den uppgivne fadern har avlidit före ikraftträdandet.

I samband med barnavårdsmannainstitutionens avskaffande den 1 januari 1974 kompletterades övergångsbestämmelserna med en föreskrift om att äldre lags bestämmelser om barnavårdsman i stället skulle gälla barnavårdsnämnden.

Tidigare har föreslagits att de nuvarande reglerna i faderskapslagen skall arbetas in i FB. Detta innebär att faderskapslagen bör upphävas i samband med att de nya reglerna sätts i kraft. De nu behandlade övergångsbestämmelserna till faderskapslagen bör dock alltjämt gälla. Lämpligen bör de tas in bland övergångsreglerna till ändringarna i FB.

7¶Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

. lag om ändring i föräldrabalken, . lag om ändring i brottsbalken, . lag om ändring i utsökningslagen (1877 nr 31 s. D,

BON . lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar, nn lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),

. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

. lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m.

i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn

utom äktenskap, 9. lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97),

10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

ll. lag om ändring i namnlagen (1963:521), 12. lag om ändring i införsellagen (1968:621), 13. lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna

underhållsbidrag, 14. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), 15. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

Vid upprättande av lagförslagen har samråd skett, såvitt gäller 5, 7, 9 och 10 med chefen för socialdepartementet, beträffande 6 med chefen för

försvarsdepartementet och beträffande 15 med chefen för utbildningsdepartementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

8¶Specialmotivering

8.1¶Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

De förslag som har lagts fram i det föregående föranleder omfattande ändringar i FB. Utöver ändringar av saklig natur är ett flertal redaktionella

ändringar påkallade. Jag har härvid också ansett det lämpligt att i viss om-

fattning ändra FB:s disposition. Utgångspunkten har varit att faderskaps-

lagens bestämmelser, som till övervägande del är av processucll natur, bör

flyttas över till FB. På grund av sammanhanget med de materiella reglerna

om faderskap har de placerats i 2 och 3 kap. För att man skall vinna större enhetlighet och överskådlighet har jag då ansett att också de processuclla bestämmelser i 20 kap. som rör särskilda mål- eller ärendegrupper, nämligen faderskap, adoption, vårdnad, underhåll, omyndighetsförklaring och hävan-

de av sådan förklaring samt förordnande och entledigande av förmyndare

och god man, bör flyttas från 20 kap. och placeras i de kapitel som innehåller

de materiella reglerna om de olika instituten. Kvar i 20 kap. står enligt departementsförslaget i huvudsak vissa allmänna rättegångsbestämmelser.

I kap. Om Jaderskapet till barn

15¶Första stycket anger de fall i vilka faderskapet till ett barn följer direkt av lagen. Som har berörts i avsnittet 6.2.1 har dessa fall inskränkts till

sådana situationer då modern är gift vid barnets födelse eller då hon vid denna tidpunkt är änka och maken har avlidit inom sådan tid att barnet

har kunnat avlas dessförinnan. Mannen i äktenskapet är då enligt lagrummet att anse som far till barnet. Är modern vid barnets födelse omgift följer

direkt av lagen att det är mannen i det nya äktenskapet som är att anse som barnets far, oberoende av om barnet har fötts på sådan tid att det har kunnat avlas i moderns tidigare äktenskap. Det fallet att modern vid

barnets födelse är ogift eller frånskild omfattas inte alls av lagrummet. Utanför lagrummet faller också den situationen att modern är änka sedan så lång tid tillbaka att barnet inte kan ha avlats före mannens död. Med de nu föreslagna reglerna undviker man det problem som finns

i dag, nämligen att i vissa fall två män enligt lagens ordalydelse kan vara att anse som barnets far. Om en änka gifter om sig kort tid efter mannens

död och i det nya äktenskapet föder barn på sådan tid att det kan vara

avlat i det tidigare äktenskapet kan enligt de nya reglerna endast maken i det nya äktenskapet anses som far till barnet. Detta överensstämmer också med de anvisningar till folkbokföringsmyndigheterna som f. n. gäller i motsvarande situation.

Lagrummet innehåller inte någon regel om konceptionstid i fall då modern har blivit änka, dvs. någon regel om hur lång tid efter mannens död ett

barn kan födas för att anses vara avlat av honom. Denna fråga får liksom

hittills avgöras i praxis.

Presumtionen om den äkta mannens faderskap kan hävas av domstol,

som alltså kan förklara att den äkta mannen inte är barnets far. Presumtionen

om makens faderskap kan också hävas genom att en annan man erkänner

faderskapet. Närmare regler i dessa frågor finns i 2 och 4 §§. I andra stycket av förevarande paragraf föreskrivs därför att vad som sägs i första stycket

inte gäller, om rätten enligt 2 § förklarar att moderns make inte är far till

barnet eller om annan man enligt 4§ erkänner faderskapet.

25 I paragrafen anges under vilka förutsättningar faderskapspresumtionen enligt I $ första stycket kan hävas av domstol. De olika fall som kan föranleda

hävning av faderskapet har tagits upp i tre olika punkter. Reglerna motsvarar

1 sina huvuddrag bestämmelserna i nuvarande 2 kap. 4§ FB. Den första punkten avser det fallet att det är utrett att modern har haft

samlag med annan man än sin make under tid då barnet kan vara avlat. Under förutsättning att domstolen med hänsyn till samtliga omständigheter

finner det sannolikt att den andre mannen är far till barnet skall fader-

skapspresumtionen hävas. Bestämmelsen skiljer sig något från motsvarande regel i 2 kap. 4§ FB. Enligt sistnämnda lagrum krävs att det måste antas att den andre mannen är barnets far. I departementsförslaget har kravet alltså något mildrats så att det överensstämmer med förutsättningen för att någon skall förklaras som far i mål om fastställande av faderskap (5 §). Detta gör det bl. a. lättare att i samma mål behandla frågan om hävande

av faderskapspresumtionen enligt förevarande paragraf och frågan om fastställande av nytt faderskap för barnet. Möjligheterna härtill skall behandlas närmare under 3 kap. 165.

Andra och tredje punkterna tar sikte på fall då det inte är visat att modern har haft samlag med annan man än maken. Faderskapspresumtionen för maken skall i så fall hävas om det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet måste hållas för visst att maken inte är barnets far (andra punkten) eller om barnet har avlats före äktenskapet eller under

det att makarna levde åtskilda och det inte är sannolikt att de haft samlag

med varandra under den tid då barnet kan ha avlats (tredje punkten). I nuvarande 2 kap. 4§ krävs ytterligare att den omständigheten att makarna levde åtskilda berodde på söndring mellan dem eller på att domstol förordnat om sammanlevnadens hiävande. Enligt departementsförslaget räcker det

med att det utreds att makarna rent faktiskt inte har levt samman.

Bestämmelser motsvarande nuvarande 2 kap. 1-3 §§ om vem som får

föra talan om hävande av faderskapspresumtionen enligt 1 § första stycket

har tagits upp i 3 kap. 1 och 25§.

Som närmare skall behandlas under 4 § kan faderskapspresumtionen enligt I 8 första stycket under vissa omständigheter hävas också genom att annan man erkänner faderskapet till barnet.

35 Paragrafen gäller i första hand fall då antingen förhållandena inte är sådana att make enligt I $ första stycket skall presumceras vara far till barnet eller

då faderskapspresumtionen har hävts. Enligt första stvcker fastställs faderskap i sådana fall genom erkännande eller genom dom. I likhet med vad som nu gäller enligt 3 kap. 245 FB föreskrivs i andra stvcket att erkännande kan ske även före barnets födelse. . Som har nämnts vid I 8 skall faderskap till barn som föds efter skilsmässa alltid fastställas enligt denna paragraf och detta oberoende av om födelsen

skett på sådan tid att barnet kan ha avlats före upplösningen av moderns äktenskap.

Som närmare skall beröras i anslutning till 4 § kan erkännande i vissa fall komma i fråga även om 1 § första stycket är tillämpligt och moderns make alltså skall anses som far till barnet. En erinran härom har tagits

upp i första stycket av förevarande paragraf.

45 Första stycket motsvarar nuvarande 3 kap. 2 § FB första och andra stycke-

ena med undantag av föreskriften om att erkännande kan ske även före

barnets födelse. Denna föreskrift har som tidigare nämnts fått ny placering i 3) andra stycket. Andra stecket innehåller en ny regel om erkännande av faderskapet i sådana fall då modern var gift vid barnets födelse och hennes make alltså enligt

1 § första stycket skall anses som far till barnet. Lagrummet är avsett att

tillämpas i sådana fall då det för såväl modern som hennes make står

klart att annan man är far till barnet och denne är villig att erkänna faderskapet. Genom erkännandet fastställs att det är den andre mannen och inte moderns make som är barnets far. För att erkännandet skall vara giltigt

krävs alltid, förutom vad som föreskrivs i första stycket, att det godkänns

skriftligen av såväl modern som av den man som var hennes make vid tiden för barnets födelse. Moderns godkännande är alltså nödvändigt även om barnet har uppnått myndig ålder. Är barnet myndigt krävs däremot

inte godkännande av barnavårdsnämnden, utan i stället skall barnet självt godkänna erkännandet. Det sagda innebär att det anvisade förenklade för-

farandet för hävande av presumtionen om den äkta mannens faderskap kan komma till användning endast om både den äkta mannen och modern är i livet och är kapabla att avge en viljeförklaring av angivet innehåll.

I tredje stycket föreskrivs att rätten skall förklara erkännande sakna verkan mot den som har avgett det, om det senare visas att han inte är far till barnet. Bestämmelsen överensstämmer nästan helt med motsvarande regel i nuvarande 3 kap. 2§ tredje stycket FB. Uttrycket att erkännandet saknar verkan ”mot” den som har avgett det har valts med tanke på erkännanden som har lämnats enligt paragrafens andra stycke. Härigenom förhindras att moderns make automatiskt kommeratt på nytt anses som far till barnet, om erkännandet förklaras sakna verkan.

5§

Paragrafen, som innehåller den materiella bestämmelsen om när domstol

skall förklara en man vara far, överensstämmer i sak helt med nuvarande

3 kap. 33 FB.

2 kap. Om barnavårdsnämnds medverkan vid fastställande av faderskap

Första stycket motsvarar nuvarande 3 kap. 45 första stycket FB.

Andra stycket är nytt. Det ger barnavårdsnämnden möjlighet att utreda frågan om vem som är far till ett barn, även om enligt I kap. I $ första

stycket moderns make presumeras vara far till barnet. En förutsättning är emellertid att vårdnadshavare för barnet, dvs. i normalfallet modern eller

hennes make, begär att barnavårdsnämnden skall verkställa utredning. Har vårdnaden om barnet tillagts en särskilt förordnad förmyndare är det han som är behörig att begära att barnavårdsnämnden skall verkställa utredning.

Det krävs emellertid att någon av vårdnadshavarna är kyrkobokförd celler

vistas i landet. Om så inte är fallet krävs att barnet är svensk medborgare. Skulle moderns make inte vara vårdnadshavare, har han ändå rätt att påkalla barnavårdsnämndsutredning.

En ytterligare förutsättning för att utredning skall sättas i gång är i samtliga fall att nämnden finner det lämpligt. Nämnden bör alltså göra en viss för-

handsprövning av det befogade i att sätta i gång en utredning. Skulle exempelvis en makes misstankar om att han inte är far till barnet framstå som uppenbart obefogade, bör nämnden kunna vägra att göra utredning.

Är de nu angivna villkoren uppfyllda, skall barnavårdsnämnden börja utreda frågan om faderskapet utan att avvakta att det genom lagakraftägande dom har fastställts att moderns make inte är far till barnet. Som närmare

skall beröras under 3 kap. 16 § blir det enligt departementsförslaget också möjligt att i samband med en talan om hävande av den äkte mannens

faderskap föra talan mot annan man om fastställande av faderskapet.

I tredje stycket föreskrivs att talan mot barnavårdsniämnds beslut att

inte påbörja utredning då sådan har påkallats enligt andra stycket förs hos

länsstyrelsen genom besvär samt att talan mot fänsstyrelsens beslut förs genom besvär hos kammarrätten.

25 Paragrafen, som i huvudsak motsvarar nuvarande 3 kap. 5 § FB. innehåller bestämmelser om vilken barnavårdsnämnd som det åligger att fullgöra uppgift enligt 13, att sörja för att faderskapet till barnet fastställs eller att i övrigt göra faderskapsutredning. Påpekas bör att i sådana fall då utredning skall göras till följd av begäran enligt I Y andra stycket utövas vårdnaden om barnet normalt av modern och maken gemensamt. Enligt sista punkten

i förevarande paragraf skall man då ta hänsyn till var modern är kyrkobokFförd

eller vistas, när det gäller att avgöra vilken barnavårdsnämnd som skall verkställa utredning.

35 Paragrafen motsvarar nuvarande 3 kap. 6 § FB. Den blir tillämplig också

i fråga om sådan utredning som avses i IS andra stycket.

4-7 §§

I enlighet med vad som har föreslagits i avsnittet 6.2.2 har bestämmelserna

i lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap

(faderskapslagen) arbetats in i FB. Förevarande paragrafer motsvarar 2—5 §§

faderskapslagen och blir tillämpliga även i fråga om utredning som avses i IS andra stycket.

Vad gäller 5 +, där det sägs att barnavårdsnämnden bör bereda den som

kan antas vara far tillfälle att erkänna faderskapet, är det naturligtvis i fall då utredning har begärts enligt I $ andra stycket en förutsättning att såväl

modern som hennes make är införstådda med att erkännande skall ske.

Enligt 6 + bör barnavårdsnämnden verka för att blodundersökning äger

rum beträffande modern, barnet och den som kan eller skall anses vara far till barnet, om denne begär det eller anledning finns till antagande att

modern har haft samlag med mer än en man under tid då barnet kan vara avlat. I fall då utredningen har begärs enligt I $ andra stycket kan alltså alltid moderns make begära blodundersökning, liksom annan man som enligt barnavårdsnämndens utredning kan vara barnets far.

Paragrafen motsvarar 6 § faderskapslagen. Första stycket, som handlar

om barnavårdsnämndens skyldighet att föra protokoll, är tillämpligt både när nämnden enligt I $ första stycket har att sörja för att faderskap fastställs

och när nämnden enligt I $ andra stycket har påbörjat faderskapsutredning.

Andra stycket innehåller en föreskrift om att barnavårdsnämndens utredning bör bedrivas skyndsamt och att den skall vara avslutad inom ett år från barnets födelse, om inte särskilda skäl föranleder annat. Det anges uttryckligen att denna tidsangivelse gäller endast sådana fall då barnavårdsnämnden enligt I 5 första stycket har att sörja för att faderskapet till barnet fastställs.

3 kap. Vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap Mål om förklaring att viss man ej är fader

De mål som avses under denna rubrik är mål enligt I kap. 2 5 om hävande

av den legala faderskapspresumtionen.

Paragrafen motsvarar nuvarande 2 kap. I och 2 33 FB. I enlighet med vad som har föreslagits i avsnittet 6.2.1 har emellertid i departementsförslaget de frister som f. n. gäller för mannens rätt att väcka talan om hävande

av faderskapspresumtionen slopats. I första stycket föreskrivs därför endast

att mannen, om han vill vinna förklaring att han inte är far till barnet,

skall väcka talan härom mot barnet eller mot dess arvingar, om det har avlidit.

I andra och tredje styckena anges under vilka förutsättningar mannens arvingar, om denne har avlidit, kan väcka talan om att mannen inte är

far till barnet. I enlighet med vad som gäller enligt nuvarande 2 kap. 25 FB är det var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till

arv efter mannen som under vissa förutsättningar har rätt att väcka: sådan talan. Efterlämnar mannen jämte maka efterarvingar som anges i 3 kap.

1 § ärvdabalken har var och en av dem motsvarande rätt att väcka talan.

Arvingarnas rätt att väcka talan om mannens faderskap har begränsats

väsentligt i förhållande till vad som gäller f. n. Bakgrunden till bestäm-

melserna är följande.

Enligt gällande rätt är arvingarna uteslutna från talerätt, om mannen efter

barnets födelse har erkänt det som sitt. Denna princip har jag ansett böra

gälla även i fortsättningen. Principen bör gälla oberoende av om mannen

har känt till eller haft skäl att anta att modern under konceptionstiden

haft samlag med annan man. Vad därefter gäller det fallet att den avlidne mannen inte har erkänt

barnet som sitt bör beaktas att det vid hans frånfälle kan ha förflutit åtskilliga år från barnets födelse. Att mannens arvingar i en sådan situation skulle ha rätt att väcka talan om mannens faderskap kan inte anses lämpligt. Frågan är då om arvingarna bör ha en sådan rätt, om mannens död har inträffat kortare tid efter barnets födelse. Olika synpunkter gör sig här gällande. Jag har dock ansett övervägande skäl tala för att mannens arvingar inte skall ha någon rätt att väcka talan om hans faderskap till barnet när han själv inte har vidtagit några åtgärder för att få detta upphävt. Huvudregeln bör därför vara att arvingarna till mannen inte har någon talerätt. Denna ståndpunkt intas också i promemorian. Vidare har så gott som samtliga remissinstanser anslutit sig till förslaget i den delen.

Fullt ut kan emellertid den angivna huvudregeln inte gälla. I promemorian sägs att arvingarna till en början bör ha rätt att väcka talan, om mannen har dött före barnets födelse. Taleritt bör vidare föreligga. om mannen visserligen avled efter barnets födelse men han aldrig kände till födelsen.

Vad som sålunda föreslås har allmänt godtagits under remissbehandlingen,

och även jag har ansett att förslaget på denna punkt är lämpligt.

Enligt gällande rätt är mannen bevarad i sin talerätt utan tidsbegränsning, om han visserligen känner till barnets existens men inte har varaktigt sam-

manbott med barnet. Anledningen härtill är att det i sådant fall ofta står klart för berörda parter att mannen inte är far till barnet. Om barnet i detta

läge väcker talan mot mannen som grundas på att barnet har äktenskaplig börd, t. ex. en talan om underhåll, prekluderas mannens rätt att väcka talan

mot barnet inom ett år från det han erhåller del härav. Om emellertid barnet

inte väcker sådan talan och mannen avlider. har mannens arvingar motsvarande rätt att väcka talan mot barnet om äktenskaplig börd. En regel

av detta slag bör enligt promemorian finnas även i fortsättningen. Jag delar den uppfattningen. Om mannen inte har varaktigt sammanbott med barnet

och heller inte har erkänt barnet bör alltså, om han avlider, hans arvingar

ha rätt att väcka talan mot barnet om hans faderskap. Deras rätt härtill

bör dock, som föreslås i promemorian. vara utesluten, om talan som grundats på att Mannen är far till barnet har väckts mot honom under hans livstid

och det därefter vid hans död har förflutit mer än eu år från det han fick del av barnets talan.

I enlighet med det anförda föreskrivs i andra stveket att arvingarna har rätt att väcka talan om mannens faderskap, om han inte har varaktigt saåm-

manbott med barnet och heller inte efter barnets födelse har erkänt det . som sitt. Arvingarnas talerätt är dock utesluten, om vid mannens död mer

än ett år förflutit från det att han fått del av talan som väckts mot honom

och som grundats på att han är far till barnet.

Har arvingarna enligt andra stycket rätt att väcka talan om mannens faderskap och har dödsboct utsatts för anspråk som grundas på att mannen är far till barnet, måste arvingarna enligt fredje stycket instämma sin talan inom ett år från det att anspråket mot dödsboet framställdes. Bestämmelsen har sin motsvarighet i nuvarande 2 kap. 235 andra punkten FB.

UN 4

Paragrafen. som handlar om barnets rätt att väcka talan om hävande

av faderskapspresumtuion, motsvarar nuvarande 2 kap. 35 FB.

35 Paragrafen, som innehåller forumbestämmelser, motsvarar nuvarande 20 kap. I och 1455 FB.

Paragrafen, som bl. a. reglerar frågan om vem som får föra talan för un-

derårig part, motsvarar nuvarande 20 kap. 25 FB i dess lydelse enligt SFS 1974:1038.

I promemorieförslaget har som ett 1redje stycke tagits upp vissa bestämmelser om rätt för svaranden att påkalla prövning av frågan om hävande av faderskapspresumtion i fall då käranden återkallar sin talan. Bestämmelserna har utsatts för kriuk av ett par remissinstanser. För min del har jag ansett bestämmelserna onödiga. Någon motsvarighet ull dem har därför inte tagits upp i departementsförslaget.

Mål om fastställande av faderskap

55 I paragrafen anges vilka som är berättigade att föra talan om fastställande av faderskap för ett barn som är underårigt. I fall som avses i 2 kap. IX

förs barnets talan av barnavårdsnämnden. Härmed avses i första hand fall då ingen man enligt I kap. 15 automatiskt skall anses som barnets far och då det enligt 2 kap. IN första stycket åligger barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet. fastställs. Barnavårdsnämnden har emellertid rätt

att föra talan även i fall då visserligen viss man skall presumeras vara far men talan har väckts om att han skall frånkännas faderskapet. Som jag närmare skall beröra vid 16 § har då nämnden möjlighet att — sedan faderskapsutredning har skett — till gemensam handläggning med nyssnämnda talan väcka talan om fastställande av faderskap.

Vid sidan om barnavårdsnämnden får barnets talan alltid föras av modern,

om hon är vårdnadshavare. Denna talerätt gäller, även om modern inte

har uppnått myndig ålder. Talan får vidare alltid föras av särskilt förordnad förmyndare för barnet. Dessa bestämmelser motsvarar dem som nu är intagna i 78 första stycket faderskapslagen.

Påpekas bör alt moderns resp. särskild förmyndares talerätt gäller även i andra mål om fastställande av faderskap till underårig än sådana där barnavårdsnämnden enligt 2 kap. I $ har att verka för faderskapets fastställande.

65 Paragrafens första punkt motsvarar delvis 78 andra stycket faderskapslagen. Bestämmelsen gäller emellertid inte bara fall då det åligger barna-

vårdsnämnden att verka för faderskapets fastställande utan också övriga situationer. Vad barnavårdsnämndsfallen beträffar innebär bestämmelsen

liksom nu att nämnden är skyldig att föra talan mot den eller de män som skäligen kan komma i fråga som far till barnet. Härvid skall beaktas vad som har kommit fram vid nämndens utredning eller under målets handläggning vid domstolen.

Även i fall då barnavårdsnämnden beslutar att väcka talan om fastställande av faderskap till gemensam handläggning med talan om förklaring att viss man inte är far till barnet, skall talan föras mot den eller de män som enligt nämndens utredning skäligen kan komma i fråga som far till barnet. Kan flera män komma i fråga som far. kan det dock ibland vara lämpligt alt nämnden avstår från sådan gemensam handläggning som nu har nämnts

och i stället avvaktar utgängen av den talan som är anhängig för att, om

denna talan bifalis, väcka talan om fastställande av faderskapet för sig.

Andra punkten motsvarar 9 § faderskapslagen och föreskriver att i avliden

mans ställe skall stämmas de arvingar till honom som anges I 2 §. Detta torde ha gällt redan tidigare även i mål där barnavårdsnämnden inte haft

att föra talan. Bestämmelsen blir nu, genom placeringen i FB, tillämplig

i alla mål om fastställande av faderskap.

Första stvcker motsvarar helt 108 första stycket faderskapslagen. I lagrummet regleras alltså vid vilken domstol talan skall väckas i sådana mål där det enligt 2 kap. IX första stycket åligger barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet till barnet fastställs. Vidare innehåller lagrummet en bestämmelse om överflyttning av mål.

Andra stycket avser mål i vilka det inte åligger barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet fastställs. I sådana mål får talan väckas vid rätten i den ort där mannen eller, om det är flera män som instäms, en av dem har sitt hemvist. Har mannen eller en av de män som talan gäller dött. får talan väckas vid rätten i den ort där dödsboet efter honom svarar. Som reservforum anges Stockholms tingsrätt.

I fall då enligt 16 § talan om fastställande av faderskap väcks till gemensam

handläggning med talan enligt I kap. 25, dvs. talan om förklaring att

viss man ej är far till barnet. skall talan om fastställande av faderskapet givetvis instämmas vid den domstol där talan enligt I kap. 2 § är anhängieg. En föreskrift härom har tagits in i paragrafens tredje stycke.

Paragrafen överensstämmer med 103 andra och tredje styckena faderskapslagen. Enligt paragrafens första stycke får. då mål om fastställande av faderskap är anhängigt. frågan om faderskapet prövas endast i det målet. Enligt andra stveker får talan inte prövas slutligt före barnets födelse. Paragrafen är tillämplig i alla mål om fastställande av faderskap och alltså inte endast i sådana mål då barnavårdsnämnden har att sörja för att faderskapet fastställs.

9 sx

I paragrafen. som motsvarar 8 § faderskapslagen, föreskrivs att rätten på ansökan av svarande skall utfärda stämning på man som inte redan är instämd i målet och pröva om han är far till barnet. Om sädan ansökan skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet om stämningsansökan. Paragrafen gäller i samtliga mål om fastställande av faderskap och alltså inte bara i mål där barnavårdsnämnden har att sörja för att faderskapet ull barnet fastställs.

10.8¶Paragrafen motsvarar 11 S faderskapslagen. Är omständigheterna sådana att barnavårdsnämnden enligt 2 kap. I $ första stycket har att sörja för

att faderskapet till barnet fastställs föreligger givetvis alltid en av barnavårdsnämnden gjord faderskapsutredning. En utredning kan emellertid ha 2jorts också till följd av en begäran härom enligt 2 kap. I $ andra stycket.

I bägge fallen är barnavårdsnämnden enligt 2 kap. 8 5 skyldig att föra pro-

tokoll över vad som har förekommit av betydelse i faderskapsfrågan.

INN

I paragrafen, som motsvarar 12 § första stycket faderskapslagen, föreskrivs

alt envar som kan föra talan på barnets vägnar skall beredas tillfälle att

yttra sig i målet. Paragrafens tillämpningsområde är inte inskränkt till mål

vari barnavårdsnämnden har att föra talan utan gäller generellt i mål om

fastställande av faderskap. ,

125 Paragrafen motsvarar 13 § första och andra styckena faderskapslagen. Bestämmelserna har genom överflyttningen till FB fått gencreil tillämpning i alla mål om fastställande av faderskap. Vad gäller andra stycket, som föreskriver att vittnesförhör inte får ske I syfte att styrka att vittnet har haft samlag med modern under den tid då barnet kan antas vara avlat, kan följande framhållas. Om en man kan

komma i fråga som far till barnet. är det, för att frågan om faderskapet

skall kunna bli så allsidigt behandlad som möjligt i målet. lämpligare att

han stäms in som svarande än att han hörs som vittne. Genom att barnavårdsnämnden har ålagts att stämma in alla de män som kan komma i fråga som far till barnet, finns det garantier för att mannen i fråga också blir instämd i sådana mål där barnavårdsnämnden har att sörja för att faderskapet till barnet fastställs. I andra mål finns inte några motsvarande garantier. Å andra sidan ligger det i de redan instiämda svarandenas intresse att stämma in annan Man som kan misstänkas ha haft samlag med barnets

mor under konceptionstiden. I praktiken torde man därför även i andra

mål än sådana där barnavårdsnämnden har att sörja för faderskapets fastställande kunna räkna med att ansökan om stämning görs mot icke instämd man under de angivna förhållandena. Nägot hinder mot att låta det berörda förbudet mot vittnesförhör gälla generellt i mål om fastställande av faderskap har därför inte ansetts föreligga.

En bestimmelse om att rätten kan hålla förhandling inom stängda dörrar finns nu i 20 kap. 39 I FB. I departementsförslaget har bestämmelsen flyttats

till 20 kap. 10.3 FB. Nägon motsvarighet till 13 3 tredje stycket faderskaps-

lagen. som innehåller en bestämmelse av motsvarande innehåll, är därför inte erforderlig i detta sammanhang.

13.8¶Paragrafen, som motsvarar 14 3 faderskapslagen, innehåller bestämmelser

om avskrivning av mål efter återkallelse. Genom överflyttningen till FB

blir bestämmelserna direkt tillämpliga i alla mål om fastställande av faderskap.

14 8

Paragrafen, som motsvarar 15 X faderskapstagen, innehåller bestämmelser

om rättegångskostnad i mål där barnavårdsnämnden för talan om faststäl-

lande av faderskapet till barnet. Bestämmelserna gäller i stället för 18 kap.

1-7 §§ rättegångsbalken. Vid tillkomsten av bestämmelserna i 15 3 faderskapslagen anförde departementschefen (prop. 1969:124-5. 114 och 115) att den allmänna regeln

i 18 kap. I X rättegångsbalken om att förlorande part skall ersätta vinnande part dennes rättegångskostnad var mindre väl lämpad i mål enligt faderskapslagen, såvitt angick kärandesidans ansvar. Om en av barnavårdsmannen (numera barnavårdsnämnden) väckt faderskapstalan ogillades, borde detta inte rimligtvis gå ut över barnet. Departementschefen anförde vidare

att kravet på positiv sannolikhet för faderskap ökade risken för att talan

kunde komma att ogillas och att olägenheterna av de allmänna ersättningsreglerna blev särskilt framträdande i sådana fall där barnavårdsmannen blev skyldig att stämma in flera män. Barnet borde därför aldrig kunna förpliktas

att ersätta motparts- kostnad i faderskapsmål. Beträffande frågan om sva-

randes ersättningsskyldighet för motpartens rättegångskostnader anförde departementschefen att de nya reglerna, bl. a. den vidgade taleplikten för barnavårdsmannen, innebar att faderskapsprocessen fick ett starkare inslag av officialförfarande än indispositiva mål i allmänhet. Mot bakgrund bl. a. härav

syntes det rimligt att svaranden i fortsättningen normalt inte skulle kunna

förpliktas ersätta kärandens rättegångskostnader. Enligt departementschefen borde därför som huvudregel gälla att vardera parten skulle bära sin kostnad i faderskapsmål.

Av de nu återgivna uttalandena framgår att de särskilda rättegångskost-

nadsreglerna i faderskapslagen har kommit till framför allt med hänsyn till att en företrädare för det allmänna tillagts en taleplikt i faderskapsmålen. Med hänsyn härtill har jag ansett att dessa särskilda ersättningsregler bör

gälla även i fortsättningen i mål där barnavårdsnämnden för talan. I andra faderskapsmål föreligger däremot inte samma skäl att införa en huvudregel

om att vardera parten skall bära sin kostnad. I dessa mål gäller alltså de allmänna bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken i sin helhet.

Under remissbehandlingen har Stockholms tingsrätt påpekat att gällande

bestämmelser innebär att svaranden i ett faderskapsmål där barnavårds-

nämnden för talan i allmänhet skall åläggas att till statsverket återgälda

hälften av kostnaderna för blodundersökning eller annan undersökning av

ärftliga egenskaper även när käromålet ogillas eller återkallas. Enligt tingsrättens mening är denna ordning inte tillfredsställande. Tingsrätten anser

därför att domstolarna bör ha möjlighet att avstå från att ålägga svaranden

återbetalningsskyldighet.

För min del anser jag liksom tingsrätten att det givetvis kan förekomma fall då det inte är skäligt att ålägga svaranden återbetalningsskyldighet beträffande kostnader för blodundersökning m. m. Som exempel kan nämnas

att modern felaktigt har uppgett att hon har haft samlag med svaranden.

Enligt min mening erbjuder emellertid de bestämmelser som har tagits upp i förevarande paragraf tillräckliga möjligheter att komma till rätta med den angivna situationen. Dessa bestämmelser innebär bl.a. att barnets ställ-

företrädare kan förpliktas ersätta kostnad som ställföreträdaren har vållat svaranden genom illojal eller försumlig processföring.

158 Paragrafen, som motsvarar 16 3 faderskapslagen, innehåller bestämmelser

för det fall att talan i faderskapsmål fullföljs till högre rätt. Enligt första stycket åligger det då den högre rätten att pröva faderskapsfrågan i hela dess

vidd. Vidare föreskrivs i andra stycket att om den högre rätten härvid finner att någon som inte är part i målet skäligen kan komma 1 fråga som far till barnet, skall på yrkande av part domen undanröjas och målet i dess helhet återförvisas till den domstol som först har dömt i det. Till fölid

av barnavårdsnämndens åliggande att sörja för att faderskapet till barnet fastställs är det i praktiken garanterat att nämnden begär undanröjande och

återförvisning för den händelse den högre rätten skulle finna att någon som inte är part i målet skäligen kan komma i fråga som far till barnet. Givetvis kommer barnavårdsnämnden också att i ett sådant fall ansöka om stämning på den mannen.

I ett mål där barnavårdsnämnden inte för talan har man inte samma garanti för att part yrkar undanröjande och återförvisning och sedan ansöker om stämning på man som inte tidigare har varit part i målet. Å andra

sidan har den som företräder barnet även i ett sådant mål ett starkt tryck på sig att agera på det angivna sättet. Syftet med bestämmelsen. att få

faderskapsfrågan allsidigt prövad i ett sammanhang, torde därför uppfyllas

även i andra faderskapsmål än dem där barnavårdsnämnden har att sörja

för fastställande av faderskapet. Med hänsyn till det sagda har första och andra styckena gjorts generellt tillämpliga i alla mål om fastställande av faderskap.

I tredje stvcket föreskrivs au 11-13 33 äger motsvarande ullämpning i högre rätt och att detsamma gäller 103 tredje stycket och 143 i fall då barna-

vårdsnämnd för talan i målet.

Förening av mål

16 §

För sådana fall då det för såväl modern som hennes make står klart att barn för vilket maken enligt 1 kap. 15 första stycket skall anses som

far i verkligheten är barn till annan man har det, som tidigare nämnts,

öppnats möjlighet att genom erkännande av faderskapet i ett sammanhang få den äkta mannens faderskap hävt och den andre mannens faderskap

fastställt. Bestämmelse härom finns i I kap. 4 § andra stycket. Emellenid

är förhållandena givetvis inte alltid sådana att det för de inblandade står

klart vem som är barnets verklige far. Även om så är fallet är det inte

säkert att den andre mannen är villig att erkänna faderskapet. I vissa fall

kan dessutom mer än en man komma i fråga som far till barnet. Möjligheten

att genom erkännande i ett sammanhang få makens faderskap hävt och

den verklige faderns faderskap fastställt är då utesluten. Det krävs i så

fall att parterna går till domstol. Genom förevarande paragraf har emellertid skapats en möjlighet att i en och samma rättegång få prövat frågan om

hävande av den äkta mannens faderskap och frågan om fastställande av

faderskapet till barnet. Det föreskrivs sålunda att om talan som avses i I kap. 2 § har anhängiggjorts, så får till gemensam handläggning med sådan

talan väckas talan om fastställande av att annan man än som avses i I

kap. I $ första stycket är barnets far. Till denna bestämmelse är knuten en forumregel i 7N tredje stycket.

Moderns make har inte rätt att väcka talan om att annan man skall för-

klaras vara far till barnet. Detta gäller även om han, ensam eller tillsammans med modern, är vårdnadshavare för barnet. Maken kan bara väcka talan

med yrkande om att han själv inte skall anses vara far. Har han emellertid

väckt sådan talan kan barnet medge hans talan och å sin sida yrka att

rätten skall fastställa att annan man är far till barnet. Skulle moderns make

återkalla sin talan eller utebli från sammanträde för muntlig förberedelse eller huvudförhandling, medför detta att det mål vari han för talan skall avskrivas och därmed även målet om fastställande av att annan man är far till barnet. Barnet kan emellertid förekomma att detta sker genom att självt väcka talan om hävande av makens faderskap.

Tidigare har i anslutning ull 2 kap. IS andra stycket nämnts att barnavårdsnämnden har möjlighet att under vissa förutsättningar börja utreda

frågan om vem som är far till ett barn, även om det föreligger fall som avses i I kap. 1S första stycket, dvs. fall då moderns make skall anses

som far. Visar nämndens utredning att annan man än den som enligt I kap. I X första stycket skall anses som far till barnet skäligen kan komma

i fråga som barnets far och väcks talan om hävande av den legala fader-

skapspresumtionen, torde det i allmänhet få anses åligga nämnden att till gemensam handläggning med denna talan väcka talan om fastställande av faderskapet till barnet. Omständigheterna kan emellertid vara sådana att

det är naturligt för nämnden att först avvakta utgången av målet om tör-

klaring av att viss man ej är far till barnet innan talan om faderskap väcks.

Om modern fortfarande är gift med den man som enligt I kap. I $ första stycket skall anses som barnets far, måste god man förordnas för barnet,

om fråga uppkommer att väcka talan om förklaring enligt I kap. 2 §. Detsamma gäller om makarna är skilda och mannen har tillagts vårdnaden om barnet. Däremot torde modern, om hon är vårdnadshavare för barnet, kunna föra barnets talan om att annan man är barnets far. Detta gäller oberoende av om hon fortfarande är gift med den man som enligt 1 kap.

I $ första stycket skall anses som barnets far eller om hon är vårdnadshavare gemensamt med honom.

4 kap. Om adoption

538 I tredje stycket har för tydlighetens skull gjorts ett tillägg som innebär

att bestämmelserna där om samtycke avser endast samtycke enligt andra stycket.

85 I paragrafen har endast gjorts en mindre ändring till följd av att termen barn i äktenskap har slopats. |

Jag vill här nämna att familjelagssakkunniga i sitt remissyttrande har

tagit upp frågan om möjligheterna för sammanboende ogift par att adoptera.

Denna fråga får emellertid enligt min mening prövas i annat sammanhang.

Paragraferna motsvarar nuvarande 20 kap. 5 och 14 samt 6 och 855.

6 kap. Om vårdnaden

Paragrafen innehåller en allmän bestämmelse om att barn står under vårdnad av bägge eller den ena av sina föräldrar eller av särskilt förordnad förmyndare, tills det fyllt aderton år eller ingått äktenskap.

2-5 SÅ

Paragraferna innehåller liksom nuvarande 2-5 §§ bestämmelser om vårdnadshavares uppgifter m. m. I departementsförslaget utgår 2-4 §§ från den situationen att det är endast en av föräldrarna som är vårdnadshavare.

I 53 sägs därefter att bestämmelserna i de föregående paragraferna skall

12 Riksdagen 1976. I saml. Nr 170

gälla föräldrarna i förening, om de gemensamt är vårdnadshavare för sina

barn. Vidare ges i 5§ föreskrifter om hur uppkommande vårdnadsfrågor skall lösas, om den ene av föräldrarna på grund av frånvaro, sjukdom eller

liknande är hindrad att delta i beslut rörande vårdnaden. Dessa föreskrifter

överensstämmer med motsvarande regler i nuvarande 5§X och innebär att den andre föräldern i sådant fall ensam får utöva bestimmanderätten. Är det fråga om beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, får dock

beslut fattas på det sättet endast om barnets bästa uppenbarligen kräver

det.

Bestämmelserna i 55 får inte tolkas så att båda föräldrarna, om ingen är direkt förhindrad. skulle behöva delta i alla de vardagliga avgöranden som måste träffas när det gäller vårdnaden om barnet. Det ligger i sakens

natur att bestämmanderätten utövas än av den ene och än av den andre föräldern. beroende på vilken av dem som för willfället är till hands eller på hur föräldrarna har organiserat utövandet av vårdnaden. Någon rättslig

påföljd drabbar inte den förälder som driver igenom sin vilja i strid

mot den andres. En utomstående tredje man som berörs av vårdnadsbeslutet måste också i allmänhet vara berättigad att anta att den förälder som han

har att göra med handlar i samförstånd med den andre föräldern, om det inte finns någon särskild anledning att anta att det föreligger meningsskilj-

aktighet mellan föräldrarna. .

Om föräldrarna inte sammanbor måste det med nödvändighet bli så att den av dem som har barnet hos sig till stor del kommer att träffa de vardagliga

besluten i fråga om vårdnaden. Det kan gälla frågor om barnets mat och kläder, sovtider. hur barnet skall tillbringa sin fritid osv. Man kan utgå från att föräldrarna i dessa fall vanligtvis kommer överens om hur vårdnaden i stort skall utövas och vem som skall fatta de nödvändiga besluten.

När det gäller beslut av mera ingripande betydelse för barnets framtid.

1. ex. frågor som rör barnets skolgång och bosättning, måste. som redan

har nämnts, bägge föräldrarna delta. om inte barnets bästa uppenbarligen kräver att beslut fattas, trots att den ene av föräldrarna är förhindrad att

medverka. Är förhållandena inte sådana att beslut snabbt måste fattas. torde den förälder som inte har deltagit i beslutet i vissa fall kunna hävda att

detta inte skall gälla.

Uppenbarligen förutsätter ett system med gemensam rättslig vårdnad att

föräldrarna åtminstone i huvudsak kan komma överens i fråga om vård-

nadens utövande. Är detta inte fallet. har föräldrarna möjlighet att begära att den gemensamma vårdnaden skall upplösas. Bestämmelser härom finns

i 78.

65 I paragrafen anges vem eller vilka som är vårdnadshavare för ett barn, så länge inte något annat har förordnats. Barnet står från födelsen under

vårdnad av bägge föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Om föräldrarna efter barnets födelse gifter sig med

varandra blir de från den tidpunkten gemensamt vårdnadshavare för barnet.

Observeras bör att moderns make inte blir vårdnadshavare, om barnet

visserligen föds under bestående äktenskap men en annan man före födelsen

har erkänt barnet som sitt. I sådant fall är enligt reglerna i I kap. maken inte att anse som förälder till barnet. Den man som har erkänt barnet blir å andra sidan inte heller vårdnadshavare, eftersom han inte är gift med modern. I det angivna fallet blir i stället modern ensam vårdnadshavare. Detsamma gäller, om modern vid barnets födelse är ogift eller om hon

är änka eller frånskild, oberoende av tidpunkten för äktenskapets upplösning.

Om barnet står under vårdnad av bägge föräldrarna till följd av att dessa

är gifta med varandra kan det inträffa att mannens faderskap senare hävs. antingen genom en förklaring enligt I kap. 25 eller. genom att en annan

man lämnar faderskapserkännande enligt I kap. 48. I fall då föräldrarna har gift sig efter barnets födelse kan det också inträffa att mannens faderskap hävs genom att ett av honom lämnat faderskapserkännande förklaras sakna verkan mot honom eller genom att en dom varigenom hans faderskap till

barnet har fastställts ändras. I samtliga fall blir mannen inte längre att anse

som förälder till barnet. Indirekt innebär detta enligt paragrafen att han inte längre kan vara vårdnadshavare för barnet. Detsamma blir förhållandet

om mannen i egenskap av far har blivit förordnad som vårdnadshavare för barnet enligt 7-10 §§ och hans faderskap senare blir hävt på sätt som

nyss har sagts.

Första stycket behandlar det fallet att ett barn står under vårdnad av bägge föräldrarna och de eller en av dem vill att den gemensamma vårdnaden skall upplösas. Att föräldrarna har gemensam vårdnad kan bero på att de var gifta med varandra vid barnets födelse eller att de senare har ingått äktenskap med varandra utan att det därefter har förordnats att vårdnaden skall tillkomma endast den ene av dem. Det kan också förhålla sig så att förordnande har meddelats enligt 8 3 om att vårdnaden från att ha tillkommit endast den ene föräldern skall utövas av dem båda i förening. Enligt första

stycket första punkten måste domstolen, om den ene eller bägge föräldrarna

begär det, upplösa den gemensamma vårdnaden, antingen så att den ene

föräldern får vårdnaden om barnet eller barnen eller så att barnen fördelas mellan föräldrarna. I likhet med vad som gäller enligt nuvarande 7 § skall

domstolen enligt andra punkten besluta i enlighet med vad föräldrarna önskar, om de är ense och deras önskan inte är uppenbart stridande mot barnens

bästa. Är föräldrarna inte eniga skall rätten enligt tredje punkten fatta sitt

beslut på grundval uteslutande av vad som befinns vara skäligt med hänsyn till barnets bästa. Finner domstolen med hänsyn härtill uppenbart att inte

någon av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt en särskilt

förordnad förmyndare.

Frågan huruvida föräldrarna bor tillsammans eller ej är i och för sig utan

betydelse, när det gäller att avgöra om en gemensam vårdnad skall upplösas. Det krävs alltså inte att föräldrarna flyttar ifrån varandra för att de skall

kunna få den gemensamma vårdnaden upplöst. Vad nu sagts gäller också för det fall att föräldrarna är gifta. Ett krav på att föräldrarna skall flytta

i Sär för att vårdnaden skall kunna upplösas skulle vålla avsevärda svårigheter i den praktiska ullämpningen. En begäran från den ene föräldern om att

ensam tillerkännas vårdnaden skulle kunna mötas med påstående från den andre att samlevnaden fortfarande bestod. Härigenom skulle domstolsprövningen kunna fördröjas. Utredningen i vårdnadsärendet skulle dessutom

inriktas på föräldrarnas inbördes relationer, något som man i övrigt sökt

undvika. Man kan emellertid utgå från att den ene av två samboende för-

äldrar i de allra flesta fall tar upp frågan om vårdnad bara om det är hans avsikt att samlevnaden skall upphöra.

Enligt andra stycket skall domstolen alltid meddela beslut om vårdnaden

i samband med att det döms till skilsmässa. Detta stämmer överens med vad som nu gäller enligt 71 andra stycket. Liksom nu föreskrivs vidare att bestämmelserna i första stycket skall äga motsvarande tillämpning i skils-

mässosiluationen. Ett tillägg har dock gjorts med anledning av förslaget i avsnittet 6.3 att föräldrar skall kunna behålla den gemensamma rättsliga

vårdnaden efter en skilsmässa. Bestämmelsen innebär att om föräldrarna är ense om att behålla vårdnaden gemensamt, så skall domstolen i princip alltid besluta i enlighet med deras önskemål. Bara om ett sådant arrangemang skulle uppenbart strida mot barnets bästa får domstolen förordna på annat

sätt.

Vill föräldrarna eller en av dem att den gemensamma vårdnaden om barnen skall upplösas i och med skilsmässan, skall detta ske. Domstolen skall då tillämpa bestämmelserna i första stycket. Detta betyder bl. a. att domstolen i princip skall följa föräldrarnas önskemål när det gäller att utse vårdnadshavare.

Paragrafen utgår från det fallet att ett barn står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar. Att så är fallet kan bero på att modern inte var gift vid barnets födelse eller att hon då var gift med en man, som

trots äktenskapet inte skulle anses som far till barnet på grund av att annan

man före födelsen erkänt barnet som sitt. Det kan också förhålla sig så

att vårdnaden ursprungligen tillkommit gifta föräldrar i förening men att

domstol på deras yrkande i samband med dom på skilsmässa eller eljest meddelat förordnande enligt 7 § att vårdnaden om barnet skall tillkomma

endast den ene av föräldrarna.

Står barnet under vårdnad av endast den ene av föräldrarna skall enligt första punkten domstolen på ansökan av den andre överföra vårdnaden till honom, om det befinns skäligt med hänsyn till barnets bästa.

Är föräldrarna, då vårdnaden tillkommer endast en av dem, ense om

att vårdnaden skall överföras till den andre eller att vårdnaden skall till-

komma dem gemensamt, skall domstolen enligt andra punkten efter ansökan besluta i enlighet med föräldrarnas önskan, om detta inte är uppenbart stri-

dande mot barnets bästa.

I departementsförslaget ställs inte upp något krav på att föräldrarna skall

bo tillsammans för att domstolen skall kunna förordna om att vårdnaden

skall tillkomma dem gemensamt. Som har framhållits i avsnittet 6.3 bör

lagstiftningen inte lägga hinder i vägen för föräldrar att gemensamt få den

rättsliga vårdnaden om sina barn, om de är ense om att ta detta ansvar. Det är härvid i princip utan betydelse om föräldrarna är gifta eller ogifta och om de bor tillsammans i en familj eller ej. Vad gäller de ekonomiska

konsekvenserna av ett beslut om gemensam vårdnad hänvisas till avsnittet 6.3.

9 5

Paragrafen behandlar det fallet att vårdnadshavare gör sig skyldig till grovt

missbruk eller grov försummelse vid vårdnadens utövande.

[ första stycket regleras den situationen att bägge föräldrarna från början

är vårdnadshavare och någon av dem grovt missbrukar eller försummar

vårdnaden. Domstolen skall då på anmälan av barnavårdsnämnd förordna att vårdnaden skall tillkomma endast den andre, såvida det inte är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Bestämmelserna i första stycket motsvarar delvis nuvarande 6 §. Några ändringar har dock gjorts i förhållande till gällande rätt. Sålunda har den omständigheten att vårdnadshavare är homfallen åt missbruk av rusgivande medel eller för ett lastbart liv slopats som självständig grund för förverkande av rätten till vårdnad. Om emellertid et sådant förhållande medför att vårdnaden grovt missbrukas eller försummas, kan vederbörande förälder fråntas vårdnaden. Som grund för förverkande av vårdnadsrätten anges i de nuvarande bestämmelserna också att vårdnadshavare är förhindrad för längre ud av delta i vårdnaden på grund av frånvaro, sjukdom eller annan orsak.

Även detta rekvisit har fått utgå i departementsförslaget. Det förhållandet

att någon för längre tid är förhindrad att deha i vårdnaden torde dock i

vissa fall kunna anses utgöra grov försummelse vid vårdnadens utövande

och på det sättet åberopas som grund för att vederbörande skall fråntas

vårdnaden.

I departementsförslaget har vidare gjorts den ändringen att allmänne åkla-

garens roll som initiativtagare stopats. Det har ansetts vara tillräckligt att

domstolen kan på anmälan av barnavårdsnämnden ta upp vårdnadsfrågan

till prövning. Den nuvarande bestämmelsen om att även den cne vårdnadshavaren i fall som avses i paragrafen kan ansöka om att den andre skall entledigas har dessutom slopats som överflödig. Enligt 7 § skall vid gemensam vårdnad domstolen alltid på begäran av den ene eller båda vårdnadshavarna förordna att vårdnaden skall tillkomma allenast den ene av

dem eller i undantagsfall anförtros åt en särskilt förordnad förmyndare.

Om barnavårdsnämnden anmäler att den ene av två vårdnadshavare har glort sig skyldig till grovt missbruk eller grov försummelse skall domstolen, som nyss nämnis, normalt förordna att vårdnaden skall tillkomma den andre vårdnadshavaren ensam. I undantagstall kan dock domstolen överflytta vårdnaden på särskilt förordnad förmyndare. Så bör ske, om det framkommer att även den andre vårdnadshavaren har gjort sig skyldig till grovt missbruk

eller grov försummelse eller om han är förhindrad att utöva vårdnaden. Andra stycker behandlar det fallet att barnet står under endast den ene

förälderns vårdnad. Bestämmelserna, som delvis motsvarar nuvarande 128 andra stycket, innebär att om den förälder som utövar vårdnaden grovt missbrukar eller försummar den, så skall rätten på anmälan av barnavårds-

nämnden förordna den andre föräldern att utöva vårdnaden, om det inte

är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt

en särskilt förordnad förmyndare.

Jag får beträffande andra stycket hänvisa till de kommentarer som jag -

har gjort till första stycket.

10 5

Paragrafen behandlar frågan om vårdnaden då förälder som är vårdnadshavare dör. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller enligt 8 S och 125 andra stycket.

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna och dör en av dem, tillkommer enligt första stvcker vårdnaden den andre.

Står barn under vårdnad av endast den ena av föräldrarna och dör han, skall rätten enligt andra stycket förordna den andre som vårdnadshavare,

om det inte är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt en särskilt förordnad förmyndare.

Är bägge föräldrarna döda, utövas vårdnaden enligt iedje stycket av för-

myndaren.

ILE

Paragrafen, som behandlar frågan om umgängesrätt för förälder som inte är vårdnadshavare, överensstämmer i sak med nuvarande 10 §.

125 I paragrafen, som motsvarar nuvarande 20 kap. 9 5 första och tredje styckena samt 20 kap. 145. anges vilken domstol som är behörig att pröva frågor om vårdnad. Enligt första stecker skall vårdnadsfrågor i första hand tas upp av rätten i den ort där vårdnadshavare har sitt hemvist. Är bäpge föräldrarna vårdnadshavare och har de skilda hemvist är varderas forum behörig att pröva frågan. Den angivna forumbestämmelsen medför dock inte hinder mot att en vårdnadsfråga prövas I samband med iäktenskapsmål.

Andra stycker anger Stockholms tingsrätt som reservforum.

13.5¶Paragrafen, som motsvarar nuvarande 20 kap. 10 3. behandlar frågan om

interimistiska beslut i mål eller ärenden angående vårdnad om barn.

14 5

Bestämmelserna I paragrafen är nya. De rör frågan om riättegångskost-

nadernas fördelning i mål celler ärenden angående vårdnad om barn. Observeras bör härvid att även sådana mål eller ärenden som bara rör umgängesrätt omfattas av paragrafen.

Som har anförts i avsnittet 6.5 bör i mål och ärenden rörande vårdnad huvudprincipen vara att'vardera parten står sin kostnad. Denna princip bör

gälla i stället för de huvudregler om rättegångskostnadernas fördelning som

finns i 18 kap. I och 2 33 rättegångsbalken (RB). Samtidigt måste det finnas ett korrektiv mot part som inleder rättsligt förfarande helt utan skäl eller

som annars gör sig skyldig till illojal eler försumlig processföring.

Vissa allmänna regler om ersättningsskyldighet för part som pgör sig skyldig

till illojal eller försumlig processtöring finns i 18 kap. 3 och 6 §3 RB. 35

avser fall då vinnande part uppsåtligen eller genom försummelse har föranlett onödig rättegång. 6 X gäller försumlighet under rättegången. Som jag redan har anfört i avsnittet 6.5 bör i mål och ärenden rörande vårdnad om barn båda parter kunna åläggas att utge ersättning för rättegångskostnader enligt de principer som ligger till grund för 3 och 6 §§. Även om part inte har förfarit på sätt som avses i de nämnda paragraferna kan ändå omständigheterna vara sådana att en part bör förpliktas att helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnader. Jag tänker här närmast på det fallet att

den förälder som inte har vårdnaden gång på gång utan framgång ansöker

om att få vårdnaden överflyttad på sig. Huvudregeln om att vardera parten

skall bära sin rättegångskostnad bör alltså kunna frångås även i sådant fall.

18 kap. 4 X RB innehåller bestämmelser för fall då parterna har ömsom vunnit och förlorat eller då parts yrkande har bifallits endast till en del. Sådana situationer kan väl i och för sig uppkomma i vårdnadsmål. Oavsett

om ett sådant fall är för handen eller inte bör huvudregeln om att vardera

parten skall bära sin kostnad vara tillämplig också i dessa fall. Med hänsyn

härtill har jag ansett att 18 kap. 4 § RB inte bör gälla i vårdnadssammanhang. I 18 kap. 55 RB finns regler om fördelning av rättegångskostnaderna

i fall då talan avvisas, målet avskrivs på grund av parts återkallelse eller utevaro eller då parterna förliks. Regeln beträffande förlikning saknar aktualitet i mål eller ärenden om vårdnad, eftersom förlikning inte kan ske där. Vad gäller de övriga regler som finns i 18 kap. 5 § har jag ansett att de inte behöver vara tillämpliga i mål eller ärenden om vårdnad. Den tidigare förordade huvudregeln om att vardera parten skall bära sin kostnad jämte den därtill knutna undantagsbestiämmelsen torde ge domstolarna tillräckliga möjligheter att avgöra frågan om rättegångskostnadernas fördelning, om talan skulle avvisas eller om målet cller ärendet skulle avskrivas.

I 18 kap. 7§ RB finns vissa specialregler rörande skyldighet för parts

ställföreträdare, ombud eller biträde att vid fall av sådan illojal eller försumlig

processföring som avses i 18 kap. 3 och 6 §§ RB jämte parten utge ersättning för rättegångskostnad. Motsvarande regler har jag ansett böra tillämpas i mål och ärenden rörande vårdnad om barn.

I överensstämmelse med vad jag nu har anlört föreskrivs i första stycket av förevarande paragraf att andra och tredje styckena skall gälla i stället för 18 kap. 1-7 §§ RB i mål och ärenden rörande vårdnad om barn.

I andra stycket föreskrivs att vardera parten skall bära sin kostnad men att. oberoende av utgången i målet eller ärendet, part dock kan förpliktas

att ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om parten har förfarit 'på

sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § RB eller om det annars föreligger särskilda skäl.

I tredje stycket föreskrivs att om part enligt andra stycket skall förpliktas att helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och partens ställföreträdare, ombud cller biträde har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § RB och därigenom helt eller delvis vållat kostnaden, han kan förpliktas att jämte parten ersätta denna, även om yrkande härom inte har

framställts. I fjärde stvcket slutligen föreskrivs att första-tredje styckena skall äga mot-

svarande tillämpning vid målets eller ärendets handläggning i högre rätt.

Påpekas bör att de regler i 18 kap. RB som inte har undantagits i förevarande paragraf, dvs. 18 kap. 8-15 3§, blir ullämpliga i mål och ärenden rörande vårdnad.

7 kap. Om underhållsskyldighet

2. 4 och 75§

I paragraferna har gjorts en del redaktionella ändringar som i huvudsak är föranledda av att termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap har slopats. Vidare har i 23 andra stycket gjorts en saklig ändring som innebär att om den ene av två makar är skild från vårdnaden av ett barn

och makarna lever åtskilda, så skall underhållsbidrag alltid utgå, oavsett anledningen till särlevnaden.

10 §

Paragrafen innehåller f. n. regler om skyldighet för fader till barn utom äktenskap att bidra till moderns underhåll i samband med förlossningen.

Numera utgår ekonomiskt stöd från det allmänna i samband med nedkomsten och det kan ifrågasättas om ogifta mödrars situation verkligen är sådan att barnets far bör åläggas att utge underhållsbidrag. Under remissbehandlingen har också några instanser, bl. a. familjelagssakkunniga och Malmö sociala centralnämnd föreslagit att ifrågavarande bestämmelser skall slopas. Som skäl har härvid åberopats att nuvarande socialförsäkrings-

förmåner har gjort underhållsbidraget från fadern överflödigt. Själv delar jag de angivna remissinstansernas uppfattning och föreslår

alltså att de nuvarande bestämmelserna i paragrafen upphävs. Till följd härav bör även bestimmelser på andra håll om sådant underhållsbidrag till moder

som avses här upphävas. Sådana bestämmelser finns f.n. bl.a. i 18 och

20 §§ faderskapstagen och 20 kap. 9 § andra stycket tredje punkten FB samt

i 5428 utsökningslagen och 58 andra stycket införsellagen.

I stället för berörda underhållsbestämmelser innehåller förevarande paragraf i departementsförslaget föreskrifter om vid vilken domstol talan om underhåll skall väckas.

Första stvcker motsvarar nuvarande 20 kap. 9 § andra stycket första och andra punkterna FB samt 185 faderskapslagen, såvitt detta lagrum angår talan om underhållsbidrag till barn. Bestämmelserna innebär att talan angående underhåll till barn tas upp av rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist, samt att sådan fråga också kan väckas i samband med mål rörande fastställande av faderskap till barn. Har rätten i sådant mål att avgöra vilken av flera män som är far till barnet. får talan om underhållsbidrag inte prövas slutligt. innan faderskapsfrågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft.

I andra siycket, som motsvarar nuvarande 20 kap. 9 5 tredje stycket IB, sägs att bestämmelserna om behörig domstol i paragrafens första stycke inte utgör hinder alt tå upp fråga om underhåll i samband med iäktenskapsmål. |

Tredje stycket slutligen motsvarar nuvarande 20 kap. 145 FB. Där fö-

reskrivs att målet skall tas upp av Stockholms tingsrätt, om det inte finns behörig domstol enligt bestämmelserna i första efler andra stycket.

11 SN

Paragrafen, som innehåller regler om talerätt och om bestämmande av underhållsbidrag. motsvarar nuvarande 20 kap. 11 5 FBoch 19 3 första punkten faderskapslagen..

125 Paragrafen innehåller bestämmelser om interimistiska beslut i mål om underhåll.

Första stycker motsvarar nuvarande 20 kap. 125 första stycket FB och 193 andra punkten faderskapslagen.

Andra och tredje styckena motsvarar nuvarande 20 kap. 12 § andra stycket, jämfört med 20 kap. 103 andra och tredje styckena FB.

135 Paragrafen motsvarar 208 faderskapslagen med den ändringen att vad som där sägs om underhåll till barnets mor har slopats. Detta har närmare berörts vid 105.

145 I paragraten har tagits in en ny bestämmelse som rör möjligheten för

den som presumerats vara far till ett barn, dvs. moderns make, att återkräva utgiven ersättning till barnet från annan man, om det senare fastställs att denne är far till barnet. Det kan härvid röra sig såväl om kostnader som mannen har haft under äktenskapets bestånd som om underhållsbidrag som har betalats efter en skilsmässa. Enligt förevarande bestämmelse får kost-

naderna återkrävas av den andre mannen endast om särskilda skäl föreligger. Detta innebär en ändring av rådande praxis (se NJA 1968 s. 183).

Särskilda skäl för återkrav torde kunna föreligga, om den andre mannen har haft skäl att misstänka att han är far till barnet men undandragit sig att medverka till att faderskapsfrågan avgörs. Däremot torde återkrav normalt få anses uteslutet, om maken trots vetskap eller misstanke om det rätta förhållandet dröjer med att väcka talan om att han inte skall anses som far.

10 kap. Om omvadighet på grund av rättens beslut

9-17 58

Paragraferna motsvarar nuvarande 20 kap. 15-23 §§ FB.

H kap. Om förmyndare

Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. I och 2 SS FB. Bestämmelserna har ändrats som följd bl.a. av att även föräldrar som inte är gifta med varandra kan ha gemensam vårdnad om sina barn.

Liksom gällande regler bygger departementsförslaget på principen att för-

mynderskapet följer vårdnaden. Är föräldrarna gemensamt vårdnadshavare för sina barn är de också tillsammans förmyndare för barnet. Är endast den ene föräldern vårdnadshavare är han ensam barnets förmyndare. Är föräldrarna gemensamt vårdnadshavare och dör en av dem eller kan någon av dem inte vara förmyndare på grund av att han själv är underårig eller blir en av dem entledigad från förmynderskapet, är den andre ensam för-

myndare för barnet.

25 De nuvarande reglerna i 2 § har arbetats in i IS. I stället har i 25 en ny bestämmelse införts för att reglera frågan om vem som skall vara barnets förmyndare, om barnet före uppnådd myndighetsålder ingår äktenskap. Bar-

net står nämligen från den tidpunkten inte längre under någons vårdnad. Det har härvid ansetts mest lämpligt att den som vid äktenskapets ingående

var förmyndare för barnet fortsätter att vara barnets förmyndare. Stod barnet

vid äktenskapets ingående under vårdnad av bägge föräldrarna, fortsätter

de att gemensanu utöva förmynderskapet.

12-16 §§

Paragraferna motsvarar nuvarande 20 kap. 24. 24a och 25-27 §§ FB.

17.5¶Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 285 till den del som rör förmyndares förordnande och entledigande. Den nuvarande 28 8 innehåller en bestämmelse om att förmyndare i fall av försumlighet får entledigas på ansökan av bl. a. allmän åklagare och burnavårdsnämnd. I departementsförslaget har allmänne åklagarens behörighet i detta avseende sloputs. I den situation det är fråga om torde den underåriges intressen bli tillräckligt tillgodosedda genom barnavårdsnämndens möjligheter att ingripa. Det måste dessutom anses vara en främmande uppgift för allmänne åklagaren att bevaka att förmyndare inte är försumlig när det gäller utövande av vårdnaden om underårig.

12 kap. Om inskrivning av förmynderskap

I paragrafen har gjorts endast en mindre ändring, föranledd av förslaget om att föräldrar skall kunna gemensamt vara förmyndare för sina barn, även om de inte är gifta med varandra.

I& kap. Om god man 125

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 305 FB.

13.5¶Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 31 § FB samt nuvarande 20 kap.

32 5 i vad bestämmelserna däri hänvisar till föreskrifterna i 20 kap. 285

om förordnande och entledigande av förmyndare.

20) kap. Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången

De nuvarande bestimmelserna i 1, 2, 5,6, 8-12, 14-24, 24 a, 25-27, 28 (delvis), 30, 31 och 32 (detvis) $$ har, som framgått av det föregående, med

vissa ändringar flyttats över till 3, 4. 6, 7. 10, 11 och 18 kap. Kvar i 20 kap. är vissa av de bestämmelser som f.n. är intagna i 28 och 32 §§ samt

bestämmelserna i 29 och 33-41 §§. De har i förslaget placerats i 1—-12 §§.

De angivna ändringarna har också påverkat kapitlets rubrik, som fått lydelsen Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången. Kapitlets mellanrubriker har slopats.

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 36 § FB. Enligt sistnämnda pa-

ragraf skall vad som föreskrivs i 15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken äga

motsvarande tillämpning i mål om äktenskaplig börd, vårdnad, umgängesrätt, underhåll och omyndighetsförklaring eller dess hävande. Mål om iäktenskaplig börd motsvaras i departemenistörslaget av mål om förklaring att viss man ej är far till eu barn. Vad gäller mål om fastställande av faderskapet till barn föreskrivs i 12 § faderskapslagen att 20 kap. 36 8 FB skall äga motsvarande tillämpning. Bestämmelserna i faderskapslagen har i promemorieförslaget arbetats in i FB. Förevarande paragrat bör därför avse såväl mål om förklaring att viss man ej är fur som mål om fastställande av faderskap. Dessa båda slag av mål har fått samlingsbeteckningen mål om

faderskap.

25 Paragrafen mötsvarar nuvarande 20 kap. 37 35 FB.

Paragrafen motsvarar 20 kap. 2835 FB i den det detta lagrum inte rör förordnande och entledigande av förmyndare.

45 Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 29X.

5¶Paragrafen motsvarar 20 kap. 32 § FB i vad bestämmelserna inte hänvisar

till föreskrifterna i 20 kap. 28 § om förordnande och entledigande av förmyndare. I sistnämnda del motsvaras 20 kap. 32 § FB. som jag tidigare har nämnt, av bestämmelser i 18 kap. 13 5 i departementsförslaget.

65 Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 335 FB.

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 34 5 FB.

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 35 § FB. Med hänsyn till bestämmelsernas ändrade placering har det fått anges uttryckligen att bestämmetlserna gäller endast mål om omyndighetsförklaring samt ärenden om förmynderskap och godmanskap.

95 Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 38 § FB. På grund av att allmänne åklagaren inte längre skall vara behörig att ansöka om entledigande av förmyndare har viss ändring gjorts i paragrafens försia stycke.

Andra stycket i 38 3 föreskriver att vad som sägs i paruagrafens första stycke inte skall gälla mål om underhåll till barn utom äktenskap. Denna bestämmelse har med en redaktionell jämkning flyttats över till andra stycket av förevarande paragraf. Lagrummet har vidare kompletuerats med en bestämmelse om att första stycket inte gäller mål om fastställande av faderskap. Sistnämnda komplettering har föranletts av att faderskapslagens regler har

arbetats in i FB. ee

10-12 55

Paragraferna motsvarar nuvarande 20 kap. 39-41 55.

21 kap. Om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad m. m.

125 I paragrafen föreskrivs f. n. att beslut enligt 21 kap. FB som inte avser

utdömande av vite eller ersättning för paris kostnad skall lända till omedelbar efterrättelse, om inte annat förordnas. I departementsförslaget har bestäm-

melsen ändrats på så sätt att ifrågavarande beslut skall lända till omedelbar

efterrättelse endast om länsrätten förordnar om det. Vad gäller skälen till

denna ändring hänvisas till avsnittet 6.4.

Övergångsbestämmelserna

I första punkten av övergångsbestämmelserna föreskrivs att lagen om ändring i FB skall träda i kraft den 1 januari 1977 och att i samband härmed faderskapslagen skall upphöra att gälla.

I punkterna 2-5 har tagits upp vissa övergångsregler som är föranledda av de nya bestämmelserna om faderskap och vårdnad. Jag får beträffande

dessa övergångsregler hänvisa till vad som har anförts i avsnittet 6.8.

Som har framgått av specialmotiveringen till 7 kap. 10 & FB innebär departementsförslaget att de nuvarande bestämmelserna i nämnda lagrum om

underhållsbidrag till mor till barn utom äktenskap slopas. Detta medför behov av vissa övergångsbestämmelser för sådana fall då talan om bidrag

till modern har väckts före den nya lagstiftningens ikraftträdande men inte dessförinnan har kommit att slutligt prövas. I sådana fall bör gälla att talan skall prövas enligt äldre lag. En bestämmelse härom har tagits in som en sjätte punkt bland övergångsbestämmelserna.

I 7 kap. 7 och 8 SÅ FB finns vissa bestämmelser om möjligheten alt få ändring i avtal om underhållsbidrag. Dessa bestämmelser är tillämpliga också I fråga om avtal rörande underhållsbidrag enligt nuvarande 7 kap. 10 5. En särskild bestämmelse härom är intagen i fjärde stycket i sistnämnda lagrum. Upphävandet av 7 kap. 10 § aktualiserar frågan huruvida bestämmelserna i 7 kap. 7 och 8 33 om ändring av underhållsbidrag alltjämt bör vara ullämpliga i fråga om sådana avtal om underhållsbidrag enligt 7 kap.

10 § som har slutits före ikraftträdandet. För min del anser jag att denna fråga bör besvaras nekande. Rent allmänt måste behovet av en möilighet

till ändring av avtal om bidrag enligt 7 kap. 10 § vara ganska litet, eftersom underhållsbidrag i dessa fall torde utgå under en mycket begränsad tid. Vad särskilt gäller möjligheten att få ett avtalat bidrag höjt, synes den mindre lämplig sedan rätten att alls få bidrag har upphört. Sammanfattningsvis anser jag alltså att 7 kap. 7 och 8 §§ efter ikraftträdandet inte längre bör

tillämpas i fråga om avtal om sådant underhållsbidrag som avses i nuvarande

7 kap. 10 8. Någon övergångsbestämmelse blir därför inte erforderlig i detta

sammanhang.

Bestämmelserna i 208 faderskapslagen har, som förut nämnts, i depar-

tementsförslaget flyttats över till 7 kap. 13 § FB. Första stycket i nuvarande

208 faderskapslagen rör verkställighet på grund av provisorisk förbindelse.

Där föreskrivs att om någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling har åtagit sig att utge underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller barnets mor för tid intill dess resultatet av blodundersökning om fa-

derskapet föreligger, så skall i fråga om verkställighet på grund av handlingen

gälla vad som är föreskrivet om verkställighet på grund av förbindelse att utge underhållsbidrag enligt FB. I andra stycket av 205 faderskapslagen föreskrivs att beträffande sådan provisorisk förbindelse som avses i paragrafens första stycke skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten har meddelat interimistiskt förordnande om underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller barnets mor.

Vid överflyttningen till FB har vad som i 20 § faderskapslagen föreskrivs om underhållsbidrag till barnets mor slopats som en följd av upphävandet

av de nuvarande bestämmelserna i 7 kap. 10 X FB. Har emellertid någon före ikraftträdandet jämlikt de nuvarande bestämmelserna i 20 § faderskaps-

lagen skriftligen åtagit sig att utge underhållsbidrag till barnets mor, bör givetvis paragrafens bestämmelser om sådant åtagande alltjämt gälla. En särskild bestämmelse härom har intagits i punkt 7 av övergångsbestämmelserna.

8.2¶Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

I brottsbalken har en ändring gjorts i 7 kap. 4§ andra stycket. Där föreskrivs nu att make skall dömas för egenmäktighet med barn, om maken

utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barn under 15 år, som står under båda makarnas vårdnad, eller om make celler annan som skall ha vårdnaden själv tar sig rätt genom att obehörigen bemäktiga sig barnet. De nya reglerna i FB innebär bl. a. att förätdrar kan ha vårdnaden om sina barn gemensamt, även om de inte är gifta med varandra och alltså inte är makar. Det angivna lagrummet i brottsbalken har med hänsyn härtill ändrats så att det avser även de fall då föräldrarna, utan att vara gifta med varandra, gemensamt har vårdnaden om barnet.

8.3¶Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

Andra stycket i 54 a § har ändrats som följd av att reglerna om under-

hållsbidrag till ogift mor i 7 kap. 10.5 FB upphävs. Några övergångsbe-

stämmelser har inte ansetts behövliga.

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om vård av omyndigs värdehandlingar

Avgiftsbestämmelserna i 8 X lagen om vård av omyndigs värdehandlingar har ändrats i enlighet med vad som har föreslagits i avsnittet 6.7 i den allmänna motiveringen.

8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmänna barnbidrag

I 458 lagen om allmänna barnbidrag föreskrivs som huvudregel för det fall att föräldrarna har vårdnaden gemensamt att rätten att uppbära allmänt barnbidrag tillkommer modern. Som jag har anfört i avsnittet 6.6 i den allmänna motiveringen bör möjlighet införas för föräldrarna att anmäla till försäkringskassan att bidraget i stället skall betalas ut till barnets far. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

8.6 Förslaget till lag om ändring i militärersättningsförordningen

17 § 3 mom. har gjorts vissa smärre ändringar som en följd av att termerna barn i och barn utom äktenskap utmönstras ur lagstiftningen. I övrigt har en del redaktionella ändringar vidtagits i förordningen. Förordningen har vidare fått beteckningen lag.

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring

I 218 har gjorts eu par ändringar motsvarande dem i 78 3 mom. mi- Iitärersättningsförordningen.

'8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen angående blodundersökning m, m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

I rubriken samt i 1, 5 och 6 §§ har gjorts vissa redaktionella ändringar till följd av de föreslagna ändringarna i FB. 7 §. som handlar om att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar tilliämpningsföreskrifter. har upphävts som onödig.

8.9 Förslaget till lag om ändring i barnavårdslagen

I 125 fjärde punkten har vissa redaktionella ändringar gjorts med hänsyn till ändringarna i FB och upphävandet av faderskapslagen.

8.10¶Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring

I 8 kap. SX har gjorts en redaktionell ändring på grund av att termen barn utom äktenskap har rensats ut ur lagstiftningen.

8.11¶Förslaget till lag om ändring i namnlagen

Namnlagen innehåller olika regler för barns förvärv av släktnamn beroende

på om barnet är fött i eller utom äktenskap. Med hänsyn framför allt till förslaget om att slopa termerna barn i äktenskap, barn utom äktenskap och äktenskaplig börd har vissa ändringar måst göras i 1, 2, 15 och 37 88 namnlagen.

I 8

I första stycket föreskrivs f. n. att barn i äktenskap förvärvar faderns släktnamn vid födelsen. Departementsförslaget anknyter i stället till de nya reglerna i I kap. 1 5 FB om i vilka fall en viss man skall presumeras vara

far till ett barn. I överensstämmelse med dessa regler föreskrivs att om modern är gift vid barnets födelse, så förvärvar barnet vid födelsen makens

släktnamn. Motsvarande skall enligt förslaget gälla om modern vid barnets

födelse är änka sedan så kort tid tillbaka att barnet kan vara avlat före

mannens död. Eftersom annan man än moderns make enligt I kap. FB kan erkänna barnet som sitt med verkan att presumtionen för den äkta

- mannens faderskap hävs, anges vidare i förevarande lagrum att vad som har sagts om barnets förvärv av makens släktnamn inte skall gälla, om det före barnets födelse har fastställts att annan än maken är far till barnet.

Andra stycket föreskriver f.n. att barn som får äktenskaplig börd genom att föräldrarna ingår äktenskap med varandra, härigenom automatiskt förvärvar faderns släktnamn, om barnet är under 18 år, och i annat fall kan förvärva faderns namn genom anmälan hos pastor. I lagrummet har gjorts vissa redaktionella ändringar som en följd av utmönstringen av uttrycket äktenskaplig börd.

Tredje stvcket innehåller regler om hur barn i äktenskap kan förvärva moderns släktnamn som ogift. Lagrummet har ändrats redaktionellt till följd av all uttrycket barn i äktenskap slopas.

25 Paragrafen innehåller f. n. regler om släktnamn för barn utom äktenskap.

Huruvdregeln är att barnet vid födelsen förvärvar moderns släktnamn. Barnet kan också genom anmälan hos pastor anta faderns namn.

Slopandet av uttrycket barn utom äktenskap har medfört vissa redak-

tioncella ändringar i paragrafen. Bl. a. har första och andra styckena slagits

ihop till ett stycke.

13 Riksdagen 1976. 1 saml. Nr 170

1 in X N

Paragrafen innehåller regler om förlust av släktnamn i vissa fall. Där föreskrivs f. n. att om barn förklaras sakna äktenskaplig börd och modern

har annat släktnamn än mannen, så förlorar barnet mannens namn och förvärvar i stället moderns namn. Om synnerliga skäl föreligger kan rätten dock tillåta barnet att behålla mannens namn.

Departementsförslaget utgår från sådana fall då barnet har förvärvat fa-

derns släktnamn enligt 1 § första eller andra stycket namnlagen, dvs. dels

fall då barnet genast vid födelsen har förvärvat moderns makes släktnamn, dels fall då barnets föräldrar senare har ingått äktenskap med varandra och

barnet härigenom antingen automatiskt eller efter anmälan hos pastor har förvärvat faderns släktnamn. Skulle det i sådant fall senare fastställas att mannen inte är far till barnet och har barnets mor annat släktnamn än mannen, förlorar barnet dennes namn och förvärvar i stället moderns släktnamn. Liksom hittills skall rätten dock kunna tillåta att barnet behåller mannens namn, om det föreligger synnerliga skäl härför.

Bestämmelsen om fastställande av att viss man inte är far avser till en början fall då rätten har meddelat förklaring enligt I kap. 2 § FB om hävande

av den legala faderskapspresumtionen. Vidare avses fall då rätten enligt I kap. 4§ tredje stycket FB har förklarat ett av mannen avgivet fader-

skapserkännande sakna verkan samt då dom varigenom mannens faderskap fastställts har blivit ändrad. Slutligen omfattar bestämmelsen den situationen att barnet vid födelsen har förvärvat moderns makes släktnamn men annan man därefter har erkänt faderskapet med verkan att presumtionen för den äkta mannens faderskap hävs.

37. $

I ett nytt andra stycke i paragrafen har tagits in en forumregel för fall då barn

gör ansökan om att enligt 15 3 få behålla släktnamn.

8.12¶Förslaget till lag om ändring i införsellagen

Andra stycket i 58 har ändrats som en följd av att reglerna om un-

derhållsbidrag till ogift mor i 7 kap. 108 FB upphävs. Några övergångs-

bestämmelser har inte ansetts behövliga.

8.13¶Förslaget till lag om ändring i lagen om ersättning i vissa fall

för utgivna underhållsbidrag

Paragrafen innehåller regler om återbetalning av belopp som på grund

av interimistiskt beslut i mål om fastställande av faderskap utgivits till barn

eller, på grundval av reglerna i 7 kap. 10 § FB. till barnets mor. Med hänsyn

till att de nuvarande bestämmelserna i 7 kap. 10§ föreslås upphävda bör vad som sägs I förevarande paragraf om underhållsbidrag till barns mor också slopas. Bestämmelserna härom i paragrafen har därför fått utgå. I övrigt har i paragrafen gjorts vissa redaktionella ändringar med hänsyn främst till att uttrycket barn utom äktenskap har mönstrats ut ur lagstiftningen.

I paragrafen har gjorts smärre ändringar motsvarande dem i IX.

Övergångsbestämmelser

Till lagen har fogats vissa övergångsbestämmelser som tar sikte på det fallet att underhållsbidrag enligt 7 kap. 10 § FB i dess hittillsvarande lydelse har getts ut före lagens ikraftträdande.

8.14 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen

I 9 X andra stycket fjärde punkten har gjorts en redaktionell ändring som följd av att uttrycken äktenskaplig börd och barn utom äktenskap rensas ut ur lagstiftningen.

I 9 3 andra stycket sjunde punkten har gjorts en redaktionell ändring som följd av förslaget om ändrad rubrik till den nuvarande lagen angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap.

I 9 § tredje stycket har gjorts en redaktionell ändring som följd av att uttrycken äktenskaplig börd och barn utom äktenskap rensas ut ur lagsuftningen.

8.15 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen

I 3 kap. 28 5 studiestödslagen i dess nuvarande lydelse föreskrivs att om den ena av två makar har vårdnaden om ett barn i tidigare äktenskap eller utom äktenskap, skall vid prövning av frågan om barnets rätt till studiemedel andra makens inkomst och förmögenhet beaktas i stället för inkomst och förmögenhet hos den av föräldrarna som är skild från vårdnaden. Paragrafen har ändrats på så sätt att den avser det fallet att make är ensam vårdnadshavare för barn som ej är även andra makens barn. I sådant fall skall andra makens inkomst och förmögenhet beaktas vid prövning av frågan om barnets rätt till studiehjälp i stället för inkomst och förmögenhet hos den av barnets föräldrar som är skild från vårdnaden. Däremot skall någon hänsyn till styvförälders ekonomi inte tas i sådana fall då barnets föräldrar gemensamt har vårdnaden om det. I sådana fall skall i stället föräldrarnas ekonomi beaktas.

9 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

I. lag om ändring i föräldrabalken, 2. lag om ändring i brottsbalken, 3. lag om ändring i utsökningslagen (1877 nr 31 s. 1).

4. Jag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehand-

lingar,

S. Jag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, 6. lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261). 7, Jag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

8. lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m.

1 mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till

barn utom äktenskap, 9. lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97),

10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

11. Jag om ändring i namnlagen (1963:521),

12. lag om ändring i införsellagen (1968:621),

13. Jag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna

underhållsbidrag,

14. Jag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), 15. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

10¶Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Bilaga I

Promemorieförslagen

I Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrives i fråga om föräldrabalken! dels att 11 kap. 25 skall upphöra att gälla. dels att 1-3 kap., 4 kap. 8§, 6 kap., 7 kap. 2, 4, 7 och 1055, II kap. I SU 12 kap. IS, 20 kap. 21 kap. 123 samt rubrikerna till 1-3 kup. skall

ha nedan angivna lydelse,

dels avt i balken skall införas sjutton nya paragrafer, 4 kap. 9-11 S$8, 7 . kap. 11-15 §J samt 10 kap. 9-17 SJ, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse” Föreslagen Ivdelse I kap. Om barnets börd 1 kap. Om faderskapet till barn

sr Barn, som födes under äktenskap Är vid barns födelse modern vift,

eller å sådan tid efter dess upplösning skall hennes make anses som barnets

att det kan vara avlat dessförinnan, tader. Motsvarande gäller, om mohar — äktenskaplig börd (barn dern vid barnets födelse är änka och i äktenskap). såvida ej, i den ord- hennes make har avlidit på sådan tid ning som sägs i 2 kap.. förklaras att att barnet kan vara avlat dessförinnan. barnet icke har sådan börd. Vad som sagts i första stycket gäller ej, om rätten enligt 24 förklarar att mannen ej är att anse som fader till barnet eller om annan man enliat 48 erkänner, faderskapet till barnet.

N Faderskapet till barn som ej har äk- Rätten kan förklara att man som tenskaplig börd (barn utom äk- avses i I $ första stvecket ej är att anse tenskap) fastställes enligt 3 kap. som fader till barnet, om 1. det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet här avlats av den andre, 2 det på grund av barnets urvsan-

"Balken omtryckt 1974:1038.

"Som nuvarande lydelse unges lydelse enligt 1974:1038, som träder i kraft den I januari 1976.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse lag eller annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen ej är harnets fader, eller

3. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda och det ej är sannolikt att makarna haft samlag med varandra under tid då barnet kan vara avlat.

3 N

Barn utom äktenskap erhåller äk- Föreligger annat fall än som avses tenskaplig börd, om föräldrarna ingå i 18 första stycket eller har rätten äktenskap med varandra. meddelat förklaring enligt 2 V, skall faderskapet fastställas genom erkännande eller dom. Skall någon enligt IN första stycket anses som fader, kan genom erkännande fastställas att annan man är fader till barnet.

Erkännande kan ske även före barnets födelse.

Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två personer samt skriftlicen godkännas av burnavårdsnämnden och av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av barnet självt. Barnavårdsnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antagas att mannen är fader till barnet.

Avser erkännande faderskapet till barn vartill någon enligt 1 första stycket är att anse som fader, krävs utöver vad som anges i första stycket alltid godkännande av denne samt av modern.

Visas senare att den som har lämnat erkännande ej är fader till barnet, skall rätten förklara att erkännandet saknar verkan mot honom.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

Skall faderskap fastställas genom

dom, skall rätten förklara en man vara

fader, om det är utrett att han har

haft samlag med barnets moder under

tid då barnet kan vara avlat och det

med hänsyn till samtliga omständig-

heter är sannolikt att barnet har avlats

av honom.

2 kap. Om talan angående äkten- 2 kap. Barnavårdsnämndens med-

skaplig börd verkan vid fastställande av fader-

skap

Vill mannen vinna förklaring, att Skall ej enliet I kap. IN första barn som avses i I kap. IX icke har stycket viss man anses som barns faäktenskaplig börd, skall han väcka ta- der, åligger det barnavdrdsnämnden lan mot barnet eller, om barnet avlidit, att sörja för att faderskapet till barnet

dess arvingar inom tre år från det han fastställes, om den som har vårdnaden

fick kunskap om barnets födelse. Har om barnet är kyrkobokförd i riket eller mannen ej varaktigt sammanbott med eljest vistas här eller om i annat fall barnet, vare han dock ej förlustig sin vårdnadshavaren begär det och barnet talan förrän ett år förflutit från der att är svensk medborgare. talan, som grundats på att barnet har Skall viss man enligt I kap. I 8 föräktenskaplig börd, blivit väckt mot sta stycket anses som barns fader och mannen och han erhållit del därav. är vårdnadshavare för barnet kyrko-

Talan enligt första stvcket må ej äga hokförd i riket eller vistas vårdnadsrum, om mannen, sedan han fått kun- havare eljest här eller är barnet i annat skap om att modern haft samlag med fall svensk medborgare, får barnaannan under tid, då barnet kan vara vårdsnämnden, om vårdnadshavare avlat, efter barnets födelse erkänt bar- eller, om vårdnaden om barnet icke net såsom sitt. tillkommer mannen, denne begär det

och det finnes lämpligt, utreda vem

som eljest kan vara fader till barnet.

2 N

Är mannen död. och har han varken Uppgiften att sörja för att taderskaförsuttit tid till talan enligt IN eller pet till barnet fastställes åvilar barnaetter barnets födelse erkänt barnet så- värdsnämnden i den kommun där den som sitt, må envar, som jämte eller som har vårdnaden om barnet är kyrnäst efter barnet är berättigad till arv kobokförd. Är vårdnadshavaren ej

Nuvarande Ivydelse Föreslagen ledelse efter honom, väcka sådan talan inom kyrkobokförd i riket, åvilar uppgiften ett år från det han erhållit kännedom barnavårdsnämnden i den kommun om barnets födelse och om mannens där han vistas eller, om han ej vistas död. Har mannen ej varaktigt sam- i riket, barnavårdsnämnden i Stockmanbott med barnet, vare arvinge holm. Vad nu sagts om vårdnadshadock ej förlustig sin talan förrän ett väre gäller modern i fall då vårdnaden år förflutit från det att anspråk. som om barnet utövas gemensamt av henne grundats på att barnet har äktenskap- och av man som avses i I kap. I 8 förlig börd. framställts mot dödsboet. sta stycket. Efterlämnar den avlidne, jämte maka, arvingar som avses i 3 kap. I 4 ärvdabalken, äve envar av dem sådan rätt.

Pod Vill barn som avses il kap. I N vinna Inträder ändring i förhållande som förklaring, att det icke har äktenskap- anges i 2 § sedan barnavårdsnämnden lig börd, äge barnet väcka talan därom inlett utredning tör att få faderskapet mot mannen eller, om han är död, till barnet fastställt, är nämnden änhans arvingar. Efterlämnar mannen. dock skyldig att slutföra utredningen. Jämte maka, arvingar som avses i 3 Barnavårdsnämnden kan förordna kap. I $ ärvdabalken, skall talan, så- ätt ärendet skall överflyttas till barnavitt dessa angår, riktas mot dem som vårdsnämnden i annan kommun, om då talan väckes äro närmast till arv. det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant beslut skall den andra bärnavårdsnämnden ofördröjlisen underrättas. Talan mot barnavdrdsnämnds beslut enligt andra stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens heslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.

4 N

Talan som avses I 1-3 YX må ej bi- Då barnavdårdsnämnd har att sörja tallas, med mindre det är utrett, att för att faderskap fastställes, skall modern haft samlag med annan än nämnden försöka utreda vem som är mannen och det måste antagas att tader till barnet. För detta ändamdl barnet avlats vid samlaget, eller ock, skall nämnden inhämta upplysningar på grund av barnets arvsanlag eller an- från modern och andra personer som nan särskild omständighet, det eljest kunna lämna uppgitter av betydelse för kan hållas för visst, att mannen ej är utredningen. barnets fader. År barnet avlat före äk- Barnavårdsnämnden i annan komtenskapet eller under det makarna mun skall på begäran av den barnaefter. domstols beslut eller eljest på värdsnämnd som det ålivger att sörja

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse srund av söndring levde åtskilda, må för att faderskapet tustställes biträda dock talan bitallas, såvida det ej göres denna. sannolikt utt makarna haft samlag med varandra å tid, då barnet kan vara avlat.

in ee

Om taderskapstrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av harnavårdsnämndens utredning, bör harnavdrdsnämnden bereda den som sålunda antages vara fader till barnet tillfälle att erkänna ftaderskapet.

Red

Barnavårdsnämnden bör verka för att blodundersökning äger rum heträffande modern, barnet och den som kan vara fader till barnet, om denne begär det eller anledning finns till antagande att modern haft samlag med mer än en mån under tid då barnet kan vara avlat.

4”

Barnavårdsnämnden tår lägga ned påbörjad utredning angående taderskapet, om det

1. visar sig omöjligt att få erforderliga upplysningar för bedömning av taderskapstrduan, |

2, framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av domstol,

3. föreligger samtvecke av modern eller. särskilt förordnad förmyndare enligt 4 kap. 5 föräldrabalken till adoption av harnet, eller

4. av särskilda skäl finns anledning till antagande att fortsatt utredning eller rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för på-

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse frestningar som innebära fara för hennes psvkiska hälsa.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut att lägga ned påbörjad tfaderskapsutredning föres genom besvär hos länsstyrelsen. Mot länssverelsens beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Kid barnavdrdsnämnden skall föras protokoll över vad som förekommer vid utredningen av betvdelse för taderskapstrågan. I protokollet skall antecknas även sådana uppgifter som kunna ha betydelse för skyldigheten att utge bidrag till barnets underhåll.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Om ej särskilda skäl föranleda annat, skall utredningen vara slutförd

inom ett år från barnets födelse.

3 kap. Om faderskapet till barn 3 kap. Rättegången i mål om fautom äktenskap derskap

Mål om förklaring att VISS man cj är fader

N Faderskapet till barn utom äkten- Vill den som enligt I kap. I SN första skap fastställes genom erkännande el- stycket skall anses som fader vinna förler dom. klaring enligt I kap. 24 att han icke är att anse som fader till harner, kan han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet avlidit, dess arvingar.

Är mannen död och har han icke varaktigt sammanbor med barnet och heller icke erkänt barnet, kan envar, som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen, väcka talan om att mannen ej är fader till barnet. Etterlämnar den avlidne jämte

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

maka arvingar som avses i 3 kap. Is

ärvdabalken, har envar av dem rätt

att väcka talan. Rätt att väcka talan

enligt detta stvcke föreligger dock ej,

om vid mannens död mer än ett år

förflutit från det att han erhållit del

av talan som har väckts mot honom

på den grund att han är fader till bar-

net.

Talan som avses i andra stvcket skall

väckas inom ett år från det att an-

språk, som grundas på att mannen är

fader till barnet, har framställts mot

dödsboet.

Erkännande av faderskapet till barn Vill barn vinna förklaring enligt utom äktenskap sker skriftligen. Er- I kap. 2§ att man som avses där icke kännandet skall bevittnas av två per- är dess fader, kan barnet väcka talan soner och skriftligen godkännas av härom mot mannen eller, om han är barnavårdsnämnden samt av modern död. hans arvingar. Efterlämnar maneller särskilt förordnad förmyndare för nen jämte maka arvingar som avses barnet. Har barnet uppnått myndig ål- i 3 kap. I S$ ärvdabalken, skall talan, der, skall erkännandet i stället god- såvitt angår dessa, riktas mot dem som kännas av barnet självt. Erkännande då talan väckes äro närmast till arv. kan ske även före barnets födelse.

Barnaväårdsnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antagas att mannen är fader till barnet.

Visas senare att mannen ej är fader till barnet, skall rätten förklara, att erkännandet saknar verkan.

3 N

Rätten skall förklara en man vara Talan som avses i I eller 24 får fader till barn utom äktenskap, om det väckas vid rätten i den ort där barnet är utrett att han haft samlag med bar- har sitt hemvist eller, om det har avnets moder under tid då barnet kan lidit, vid den rätt som har att upptaga vara avlat och det med hänsen till tvist om arv efter harnet. samtliga omständigheter är sannolikt Finns ej annan behörig domstol, att barnet avlats av honom. upptages målet av Stockholms tings-

rätt.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse,

4¶Det åligger barnavårdsnämnden att År part i mål som avses i I eller sörja för att faderskapet till barn utom 23 underårig, får förmyadaren eller äktenskap fastställes, om den som har god man, där sådan enligt I&8 kap. vårdnaden om barnet är kyrkobokförd skall förordnas, föra talan för honom. i riket eller eljest vistas här. Barna- Modern skall höras i målet, om det vårdsnämnden skall sörja för att fa- kan ske. derskapet till annat barn utom äkten- Återkallar kärande i mål som avses skap fastställes, om vårdnadshavaren il eller 28 sin talan sedan svaranden hegär det och barnet är svensk med- har ingått i svaromål, skall målet likväl borsure. prövas, om svaranden begär det.

Närmare bestämmelser om förlaränder vid fastställande av taderskapet till barn utom äktenskap i fall som av-

ses I första stycket meddelas i särskild

lar.

Mål Om fastställande

dv faderskap

5 N

Uppuiften att söria för att barnets Talan om fastställande av faderskap börd fastställes åvilar barnavårds- för underårig föres i fall som avses i nämnden i den kommun där den som 2 kap. IN av barnaävårdsnämnden. har vårdnaden om harnet är kvrko- Talan får vidare alltid föras av mobokförd. År vårdnadshavaren ej kyr- dern, om hon har vårdnaden om barkobokförd i riket, åvilar uppgiften bar- net, eller av särskilt förordnad förmvnnaväårdsnämnden i den kommun där dare för barnet. Har modern vårdnahan vistas eller, om han ej vistas i riket, den om barnet, tår hon föra talan även

harnavårdsnämnden i Stockholm. om hon ej uppnått myndig ålder.

6 N

Inträder ändring i förhållande som Talan om fastställande av faderskap anges iX sedan harnavårdsnämnden Jöres mot den man eller de män som inlett utredning för att få barnets börd skäligen kunna komma i fråga som fatastställd. är nämnden ändock skyldig der till barnet. att slutföra utredningen.

Barnavdrdsnämnden kan förordna att trender skall övertbettas till barnavårdsnämnden i annan kommun, om det skulle avsevärt underlätta utred-

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lIvdelse

ningen. Om sådant beslut skall den andra barnavårdsnämnden ofördröjtigen underrättas. Talan mot barnavårdsnämnds beslut enligt andra stycket föres hos länsstyrelsen genom — besvär. . a Mot länsstyrelsens beshu föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Ir I fall då barnavärdsnämnd har att sörja för att faderskap fastställes väckes talan vid rätten i den ort där barnavdrdsnämnden finns. Rätten kan förordna att målet skall flyttas över till annan domstol, om det skulle avsevärt underlätta handläggningen av målet. I andra fall än som avses i första stycket väckes talan om fastställande av faderskap vid rätten i den ort där - mannen eller, om talan föres mot flera män, en av dem har sitt hemvist. År man som här avses död, får talan väckas vid den rätt där dödsboet etier honom svarar. Finns ej behörig domstol efter vad nu är sat, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Kd Är mål om fastställande av faderskap anhängigt, kan frågan om faderskapet till barnet prövas endast i det målet. Talan får ej prövas slutligt före barnets födelse.

ss På ansökan av svarande skall rätten utfärda stämning på man, som ej redan är instämd i målet, och pröva om mannen är fader till barnet. Om sådan ansökan gäller t uillämpliga delar vad som är föreskrivet om stämninsgsansökan.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

I avliden mans ställe stämmas de arvingar till den döde som anges i 3 kap. 2.

I samband med att barnavårdsnämnden väcker talan skall protokollet över nämndens utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan. skall rätten infordra barnavårdsnämndens protokoll.

Svarande skall delges protokollet i samband med stämning.

Rätten kan förelägga barnavårdsnämnden att fullständiga utredningen om faderskapet.

Var och en som kan föra talan på barnets vägnar skall beredas tillfälle att vittra sig i målet.

Rätten skall vaka över att frågan om barnets börd blir tillbörligen utredd.

Vittnesförhör får ej äga rum i syfte att styrka att vittnet haft samlag med modern under tid då barnet kan antagas vara avlat.

Återkallas talan mot en av flera män, får målet avskrivas i den delen

endast om de alla samtycka. Avser

återkallelse den som stämts enligt 9, krävs samtycke även från barnet.

Samtidiet med att mål avskrives i viss del skall rätten fatta beslut om rättegångskostnaden i den delen.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

i”

I fall då barnavårdsnämnd har att sörja för att faderskap fästställes gälla följande bestämmelser om rättegångskostnad i mål om fastställande av faderskapet i stället för I8 kap. 1-7 58 rättegångsbalken.

Part skall bära sin rättegångskostnad, om ej annat följer av denna paragraf.

Oberoende av utgången i målet kan svarande förpliktas att helt eller delvis ersätta annan part dennes rättegångskostnader, om han förfarit på sätt som uvses i I8 kap. 3 eller 6 8 rättegångsbalken eller om andra särskilda skäl föreligga.

Har parts ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 X rättegångsbalken, kan han förpliktas ersätta kostnad som därigenom vållats annan part, oavsett om hans huvudman kan anses som vinnande part eller ej. Rätten kan besluta härom även utan yrkande.

Fullföljes talan skall den högre rätten pröva faderskapsfrågan i hela dess vidd. Erinran härom skall intagas i föreläggande att inkomma med genmäle.

Bestämmelserna i 12-14 54 äga motsvarande tillämpning. vid målets handläggning i högre rätt. I fall då bar-

Nuvarande tvdelse Föreslagen Ivdelse

navårdsnämnd har att sörja för att fa-

derskap fastställes äva även hestäm-

melserna I 118 tredje stycket och 158

motsvarande tillämpning i högre rätt.

Förening av mål

Till gemensam prövning med talan

som avses i I kap. 2 § tår väckas talan

om fastställande av att annan man än som avses i I kap. 1§ första stycket är barnets fader.

4 kap.

8 N

Vid tillämpning av bestämmelse Vid tillämpning av bestimmelse

i lag elter annan författning som till- i lag eller annan författning som 1ill-

lägger släktskap eller svågerlag rätts- lägger släktskap celler svågerlag rättslig betydelse skall adoptivbarn anses lig betydelse skall adoptivbarn anses som adoptantens barn i äktenskap som adoptantens barn och icke som och icke som barn till sina biologiska barn till sina biologiska föräldrar. föräldrar. Har make adopterat andre Har make adopterat andre makens makens barn eller adoptivbarn, skall barn celler adoptivbarn, skall dock dock barnet anses som makarnas ge- barnet anses som makarnas gemcenmensamma. samma.

Första stycket gäller ej, om annat är särskilt föreskrivet eller följer av

rättstörhållandets natur.

Laga domstol i ärende om antagan-

de av adoptivbarn är rätten i den ort

där adoptanten har sitt hemvist. Finns

ej behörig domstol eler vad nu sagts.

upptages ärendet av Stockholms tings-

rätt.

I ärende om antagande av adop-

tivbarn skall rätten inhämta upplvs-

ningar om barnet och sökanden även-

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse som huruvida vederlag eller bidrag till barnets underhåll är givet eller utfäst. Har barnet ej fvllt aderton år, skall

vitrande inhämtas från barnavårds-

nämnden i den kommun där sökanden är kvrkobokförd och från barnavårdsnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen ej erfordras, skall ändock höras. om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts i stället gälla adoptanten eller, om make adopterat andra makens barn, envar av makarna. Finns särskild förmvndare, vars samtycke ej erfordras, skall även han höras.

Mot rättens beslut i ärende om antagande av adoptivbarn får talan fullföljas av sökanden eller den som skall höras i ärendet.

6 kap.

1 §

Barn i äktenskap står under föräld- Barn står enligt bestämmelserna i rarnas vårdnad enligt vad nedan sägs detta kapitel under vårdnad av hägge till dess det fyllt aderton år eller in- eller den ena av sina föräldrar eller gått äktenskap. av särskilt förordnad förmvndare will dess det fyllt aderton år eller ingått äktenskap.

25 Föräldrarna äro pliktiga att sörja Värdnadshavare skall sörja för barför barnets person och att giva det nets person och giva det sorgfällig sorgfällig uppfostran. De skola tillse, uppfostran. Han skall se till att barnet

att barnet erhåller uppehälle och ut- erhåller uppehälle och utbildning

bildning efter vad med hänsyn till efter vad som är tillbörfligt med hän-

föräldrarnas villkor och de tillgångar syn till föräldrarnas villkor och de

14 Riksdagen 1976. I saml. Nr 170

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse barnet kan äga ävensom barnets an- tillgångar barnet kan äga ävensom lag må finnas tillbörligt. barnets anlag.

45 N

Hava föräldrarna Våtit barnet taga Har vårdnadshavare Måtit barnet tjänst eller annat arbete, varigenom taga tjänst eller annat arbete, vari-

barnet blivit i stånd att försörja sig. genom barnet blivit i stånd att föräge barnet, sedan det fyllt sexton år. Sörja sig, fär barnet, sedan det fyllt

själv uppsäga avtalet ävensom sluta sexton år, själv säga upp avtalet sam! avtal om annat arbete av liknande sluta avtal om annat arbete av likart. nande art.

Avtal, som barnet slutit efter vad Vårdnadshavare har rätt att häva i första stycket sägs, äge föräldrarna avtal som barnet har slutit enligt för-

häva, om det md anses erforderligt sta stycket, om det är erforderligt

med hänsyn till barnets uppfostran med hänsyn till barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts, äge. eller välfärd. Har avtalet hävts, får

barnet ej därefter själv sluta arbets- barnet cj därefter själv sluta arbets-

avtal. avtal.

I fråga om verkan av avtal, som barnet slutit utan erforderligt samtycke,

stadgas i 9 kap.

Ären av föräldrarna i följd av från- Står barn under vårdnad av bägge

varo, sjukdom eller annan orsak föräldrarna skall vad som sägs i 2-4 §§ hindrad att deltaga i beslut rörande gälla föräldrarna i förening. Är en av

vårdnaden, vilket icke utan olägen- föräldrarna i följd av frånvaro, sjuk-

het kan uppskjutas, utövas be- dom eller annan orsak hindrad att stämmanderätten av den andre. deltaga i beslut rörande vårdnaden,

Denne smd dock icke ensam fatta be- vilket icke utan olägenhet kan upp-

slut av ingripande betydelse för bar- skjutas, utövas bestämmanderätten

nets framtid, med mindre barnets av den andre. Denne får dock icke bästa uppenbarligen kräver det. ensam fatta beslut av ingripande be-

tydelse för barnets framtid, med

mindre barnets bästa uppenbarligen

kräver det.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse

6 NI N

Gör en av föräldrarna sig skyldig till Ar modern ogift vid barnets födelse, grovt missbruk eller till grov försum- står barnet under hennes vårdnad. Äro melse vid vårdnadens utövande, eller föräldrarna gifta med varandra vid är han hemfallen åt missbruk av rus- barnets födelse eller ingå de senare äkgivande medel, eller för han ett last- tenskap med varandra, står barnet

bart liv, eller är han till följd av från- från den tidpunkten under vårdnad av

varo, sjukdom eller annan orsak för dem bägge. Vad som nu sagts om längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden gäller till dess annat har

vårdnaden, äge rätten på ansökan av Jörordnats.

den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd förordna, att vårdnaden skall tillkomma allenast den andre. Inträffar sådant fall i fråga om bägge föräldrarna, äge

rätten överflvtta vårdnaden å särskilt

förordnad förmyndare,

Leva föräldrarna på grund av sönd- Står barn under vårdnad av bägge

ring dtskilda, har rätten på ansökan föräldrarna och vilja de eller en av

av endera att förordna, vilken av dem dem att vårdnaden icke längre skall skall sava vårdnaden om barnen el- tillkomma dem gemensamt, har rätten ler, om ej alla barnen böra stå under på ansökan av endera att förordna den enes vårdnad, turu de skola för- vem av dem som skall ha vårdnaden

delas mellan föräldrarna. Äro föräld- om barnen eller, om ej alla barnen

rarna ense, give rätten sitt beslut i böra stå under den enes vårdnad, hur överensstämmelse med vad de öns- de skola fördelas mellan föräldrarna.

ka, såframt det ej är uppenbart stri- Äro föräldrarna ense, skall rätten be-

dande mot barnens bästa; dsämjas de sluta i överensstämmelse med vad ej, bestämme rätten efter vad med de önska, om det ej är uppenbart strihänsvn till barnens bästa finnes skä- dande mot barnens bästa. I annat fall ligt. Finnes med hänsyn till barnens beslutar rätten efter vad som finnes bästa uppenbart, att ingendera av skäligt med hänsyn till barnens bästa. föräldrarna bör utöva vårdnaden, Finnes med hänsyn till barnens bässkall denna anförtros åt särskilt för- ta uppenbart att ingendera av föräldordnad förmyndare. rarna bör utöva vårdnaden, skall

denna anförtros åt särskilt förordnad

förmyndare. Dömes till äktenskapsskillnad mel-

lan föräldrarna, meddele rätten tillika förordnande angående vårdnaden om

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse barnen: och skall därvid vad i första stveket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Pod

Dör en av föräldrarna, tillkommer Står barn under vårdnad av endast

vårdnaden den andre. Äro bägge för- den ena av föräldrarna, skall rätten äldrarna döda, utövas vårdnaden av på ansökan av den andre överföra förmyndaren. vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsven till barnets bästa. Äro föräldrarna ense att vårdnaden skall överföras till den andre eller att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall rätten på ansökan besluta i enlighet därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

9 N

Har vårdnaden enligt 7 4 tillerkänts Står barn under vårdnad av bägge den ene av föräldrarna, och inträffar föräldrarna och gör sig en av dem skvli fråga om honom fall, varom i 68 dia till grovt missbruk eller till grov försägs, eller dör han, förordne rätten summetlse vid vårdnadens utövande elden andre att utöva vårdnaden, såvida ler är han till följd av frånvaro, sjukej denna med hänsyn till barnets bästa dom eller annan orsak för längre tid finnes böra anförtros åt särskilt för- förhindrad att deltaga i vårdnaden, ordnad förmyndare. skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av barnaävårdsnämnd förordna att vårdnaden skall tillkomma endast den andre. Inträftar sådant falli fråga om bägge föräldrarna, skall

rätten överflytta vårdnaden på särskilt

förordnad förmyndare.

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna och inträffar . i fråga om honom sådan omständighet som avses I första stycket, skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av barnavårdsnämnd förordna

den andre att utöva vårdnaden, såvida

ej denna med hänsyn till barnets hästa finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 AJ N

Fader eller moder, som är skild från Står barn under vårdnad av bägge vårdnaden, må ej betagas tillfälle till föräldrarna och dör en av dem, tillumgänge med barnet, med mindre kommer vårdnaden den andre. särskilda omständigheter föranleda Står barn under vårdnad av endast därtill. Nöjes han ej med vad som här- den ene av föräldrarna och dör han, om bestämmes av den som har vård- skall rätten på ansökan av den andre naden, skilje rätten dem emellan. eller på anmälan av barnavårdsnämnd

förordna den andre att utöva vårdna-

den, såvida ej denna med hänsyn till

barnets bästa finnes höra anförtros åt

särskilt förordnad förmyndare.

Äro bägge föräldrarna döda, utövas

vårdnaden av förmyndaren.

Fader eller moder som är skild från

vårdnaden får ej betagas tillfälle till

umgänge med harnet, med mindre

särskilda omständigheter föranleda

det. Nöjes han ej med vad som härom

bestämmes av den som har vårdna-

den, skall rätten skilja mellan dem.

Barn utom äktenskap står under Fråga rörande vårdnaden om barn moderns vårdnad till dess det tvllt upptages av rätten i den ort där den

aderton år eller ingått äktenskap. På som har vårdnaden om barnet har sitt

ansökan av fadern skall dock rätten hemvist. Vad nu sagts utgör dock ej överföra vårdnaden till honom, om det hinder att upptaga fråga om vårdnad finnes skäliat med hänsyn till barnets i samband med äktenskapsmål. hästa. Åro föräldrarna ense, att vårdnaden skall överföras till fadern, skall rätten på anmälan besluta i enlighet därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Finns ej behörig domstol enligt vad

som sägs i första stycket, upptages må-

let eller ärendet av Stockholms tings-

rätt.

Inträffar i fråga om den av föräldrärna som här vårdnaden om barnet

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse sådant fall som avses i 6 § eller dör han, skull rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd förordna den andre att utöva vårdnaden, såvida ej denna med hänsyn till barnets bästa finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Vad i 2-4 och 10 §§ stadgas med avseende på vårdnad om barn i äktenskap skall äga motsvarande tilllämpning beträffande barn utom äktenskap.

13 Pod

Utan hinder av vad rätten beslutit I mål eller ärende som angår vårdi fråga som avses i detta kapitel äge nad om barn äger rätten att för tiden rätten annorlunda förordna därom, intill dess laga kraft ägande dom eller när väsentligt ändrade förhållanden beslut föreligger förordna därom efter påkalla det. vad som finnes skäliat.

Förordnande enligt första stvcket

kan på yrkande meddelas utan huvud-

förhandling. Innan förordnande med-

delas, skall motparten beredas tillfälle

att vittra sig över yrkandet. Har för-

ordnande meddelats, prövar rätten

när målet eller ärendet avgöres. om

åtgärden skall bestå.

' Förordnande som nu nämnts går i

verkställighet lika med laga kraft

ägande dom men kan när som helst

återkallas av rätten.

14¶I fråga om rättegångskostnad i mål

eller ärende som angår vårdnad om

barn gäller i stället för I8 kap. I, 2

och 4 S$ rättegångsbalken att vardera

parten skall hära sin kostnad.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

7 kap.

I kostnaden för barnets underhåll tage envar av föräldrarna del efter sin

förmåga.

Fader eller moder, som ej har Fader eller moder, som ej har

vårdnaden om barnet, skall betala vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag. Tillkommer vård- underhållsbidrag. Aro föräldrarna naden om barn i bestående äktenskap gifta med varandra men tillkommer

endast den ene av föräldrarna och vårdnaden om barnet endast den ene

leva de ej efter domstols beslut eller av dem och leva de cj efter domstols eljest på grund av söndring åtskilda, beslut eller eljest åtskilda, gäller dock

gälle dock vad i 5 kap. giftermålsbal- vad i 5 kap. giftermålsbalken stad-

ken stadgas. Bas.

Det åligger barnavårdsnämnd, Det åligger barnavårdsnämnd, som enligt 3 kap. 4V skall sörja för som enligt 2 kap. $ I skall sörja för

att faderskapet till barn utom äkten- att faderskapet till barn fastställes,

skap fastställes, att tillse att barnet att tillse att barnet tillförsäkras un-

tillförsäkras underhåll. | derhåll. |

43 Har make under sin vårdnad barn Har make under sin vårdnad barn

i tidigare gifte eller utom äktenskap, till vilket den andra maken ej är fader

vare andra maken jämte honom eller moder,. är andra maken jämte skyldig att efter sin förmåga bidraga honom skyldig att efter sin förmåga

till barnets underhåll, så länge äk- ' bidraga till barnets underhåll, så

tenskapet består. länge äktenskapet består. =

Vad nu sagts medför ej ändring i den underhållsskyldighet som må åligga den andre av barnets föräldrar.

7¶Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet som

ovan sägs utgöre ej hinder för den underhållsberättigade att göra gällande rätt till högre underhållsbidrag.

Gäller avtalet underhåll enligt I 3 Gäller avtalet underhåll enligt I 3

till barn utom äktenskap. vare det vill barn vars föräldrar varken vid dess dock bindande för den underhålls- födelse eller därefter varit gifta med

berättigade, om avtalet slutits varandra, är det dock bindande för

genom skriftlig, av två personer be- den underhållsberättigade, om avta-

vittnad handling och godkänts av let slutits genom skriftlig, av två per-

barnavårdsnämnden. Har modern soner bevittnad handling och god-

vårdnaden om barnet, äge hon sluta känts av barnavårdsnämnden. Har

avlal som nu sagts, ändå att hon ej modern vårdnaden om barnet, äger

Prop. 19757 76:170 216

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse uppnått myndig ålder. Innefattar av- hon sluta avtal som nu sagts, ändå

talet åtagande att till barnets under- att hon ej uppnått myndig ålder. Inhåll utgiva visst belopp en gång för nefattar avtalet åtagande att till bar-

alla, skall beloppet betalas till bar- nets underhåll utgiva visst belopp en navårdsnämnden, och varde med be- gång för alla, skall beloppet betalas

loppet så förfaret som i 4 kap. 6 3 sägs till barnavårdsnämnden, och skall

med avseende d där nämnt cngångs- med beloppet så förfaras som i 4 kap. belopp. 6 3 sägs med avseende på där nämnt

engångsbelopp.

Avtal angående underhåll till barn må slutas jämväl före barnets födelse.

10 N

Fader till barn utom äktenskap vare Är då barn födes modern ogift, är skyldig, att efter vad med hänsyn till fadern skyldig, att efter vad med hans och moderns villkor må anses hänsyn till hans och moderns villkor skäligt, bidraga till hennes underhåll må anses skäligt, bidraga till hennes under sex veckor före och sex veckor underhåll under sex veckor före och

efter nedkomsten. Vid beräknande sex veckor efter nedkomsten. Vid av detta underhållsbidrag skall hän- beräknande av detta underhållsbi-

syn tagas jämväl till de särskilda drag skall hänsyn tagas jämväl will kostnader som orsakas av förloss- de särskilda kostnader som orsakas

ningen. Medför havandeskap eller av förlossningen. Medför havandeamning eller annan vård om barnet skap eller amning eller annan vård

avsevärt hinder i moderns förvärvs- om barnet avsevärt hinder i moderns verksamhet, eller ådrager hon sig förvärvsverksamhet, eller ådrager sjukdom genom havandeskapet eller hon sig sjukdom genom havandenedkomsten, må fadern kunna för- skapet eller nedkomsten, må fadern pliktas att bidraga till hennes under- kunna förpliktas att bidraga till henhåll under längre tid än nu sagts, nes underhåll under längre tid än nu

dock högst under fyra månader före sagts, dock högst under fyra måna-

och nio månader efter nedkomsten. der före och nio månader efter ned-

komsten.

Dör fadern, äge modern rätt att av behållningen i boet, innan arvs- och

testamentslotter utgå, erhålla det belopp som erfordras till fullgörande av

underhållsskyldigheten emot henne för tiden efter dödsfallet.

Vad i första och andra styckena sägs om fadern skall, där barnet födes dött eller havandeskapet avbrutits, i den mån det finnes skäligt gälla den

som haft samlag med modern å tid då barnet kan vara avlat, om det ej

framstår såsom osannolikt att han är barnets fader.

Vad i 7X första stycket, andra Vad I 78 första stycket, andra stycket första punkten samt tredje stycket första punkten samt tredje stycket ävensom 8 5 är stadgat om stycket ävensom 8 3 är stadgat om

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse avtal eller dom rörande underhåll till avtal eller dom rörande underhåll vill barn utom äktenskap skall äga mot- barn vars föräldrar varken vid dess fösvarande tillämpning med avseende delse eller därefter varit gifta med va- 4 underhåll, som enligt vad i före- randra skall äga motsvarande tillvarande paragraf sägs tillkommer lämpning med avseende på undermodern. håll, som enligt vad i förevarande puaragraf sägs tillkommer modern.

Talan angående underhåll till barn upptages av rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. Sådan fråga kan väckas även i samband med mål rörande fastställande av faderskapet till barn. Har rätten att avgöra vilken av Hera män som är fader till barnet,

får talan om underhållsbidrag ej prö-

vas slutligt innan faderskapstrågan har avgjorts genom dom som vunnit laza kraft.

Anedende talan om underhåll enligt I0N åt moder skall vad som är föreskrivet angdende talan om underhåll till barn för vilket faderskapet skall fastställas äga motsvarande tillämpning.

Vad som säsgs i första stycket utgör ej hinder utt upptaga fråga om underhåll i samband med äktenskapsmål.

Finns ej behörig domstol enligt vad Som sagis ovan i denna paragraf. upptages målet av Stockholms tingsrätt.

I mål om underhåll ull barn tår vårdnadshavare föra talan för barnet, även om vårdnadshavaren ej uppnått myndig ålder. Är särskild förmyndare förordnad för barnet, har han samma rätt att föra talan för barnet. I fall som avses i 28 tredje stycket får även

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lIydelse barnavårdsnämnden föra sådan talan. Var och en som kan föra talan för barnet skull få tillfälle an yttra sig i målet.

Underhållsbidrax får bestämmas till

olika belopp för särskilda delar av un-

derhållstiden.

Underhåll till barn får ej mot den underhållsskyldiges bestridande bestämmas för tid efter det barnet fyllt aderton är, innan det kan tillförlitligen bedömas, huruvida underhållsskyldizhet föreligger därefter.

I mål angående underhåll kan rätten för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna därom efter vad som finnes skäligt. Skyldighet att utge bidrag må dock ei åläggas någon, med mindre sannolika skäl föreligga att han är bidragsskyldig. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål om fastställande äv taderskap till barn får förordnande som nu nämnts ej meddelas, om Hera

män äro instämda i målet.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle ätt vira sig Över yrkandet. Har förordnande meddelats. prövar rätten när målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu nämmts går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

När nåvon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling dragit sig an utge underhållsbidrag till barn för

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse vilket faderskapet skall fastställas eller till barnets moder för tid intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger, gäller i fråga om verkställighet på grund av handlingen vad som är föreskrivet om verkställig-

het på grund av förbindelse att utge

underhåll enligt denna balk.

Beträffande åtagande enligt första stycket skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten enligt 13 § meddelat förordnande om underhållsbidrag till barn som avses i första stycket eller till barnets moder.

Om rätt att i vissa fall få ersättning

av allmänna medel för utgivna underhällsbidrag finnas särskilda bestämmelser.

Har viss man varit att anse som fader till barn enligt I kap. 1 första stycket och fastställes sedan att annan man är fader till barnet, har den förstnämnde endast om särskilda skäl föreligga rätt till ersättning av den andre för kostnader som han har haft för harnets försörjning.

10 kap.

93 Ansökan att någon skall förklaras omvndig skall, då fråga är om den som uppnått myndig dlder. upptagas av rätten i den ort där den som avses med ansökningen har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol efter vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Avser ansökningen att underårig . skall förbli omyndig jämväl efter upp-

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

nådd myndighetsålder, hör målet till

den rätt där förmynderskapet är inskrivet eller, om inskrivning icke ägt rum, till den rätt där inskrivning skall ske.

Ansökan om hävande av omyndig-

hetsförklaring upptages av den rätt där

Jörmvynderskapet för den omyndige är inskrivet. N

Ansökan om omyndighetsförklaring får göras, förutom av den som uvses med ansökningen, jämväl av hans make och närmaste fränder så ock av överförmyndaren samt, i fall som avses i 2s, av Jörmvndaren.

Omvndighetsförklarings — hävande Jår sökas av den omyndige själv, hans Jörmyvndare eller överförmendaren. > s

Har ansökan om omyndichetsförklaring gjorts av den, om vars försättande i omvyndighet är fråga, eller har denne eljest medeivit att omyndighetsförklaring meddelas, äger rätten utan huvudförhandling omedelbart företaga målet till avgörande.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggande för den, om vars försättande i omyndighet är fråga, att svara i målet. Angående sådant föreläggande gäller vad om stämning är stadgat.

Om den, vars försättande i omvndighet har satts i fråga, uppenbarligen

ej förstår vad saken gäller eller skulle

lida allvarlig skada av att få del av ansökningen om omyndighetstörklaring, skall rätten förordna god man varom sägs I 18 kap. att i målet företräda honom och bevaka hans rätt. I fråga om ersättning till sådan god

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse man äga bestämmelserna i I3 4 andra stycket om ersättning tll biträde motsvarande tillämpning.

Fed

Ansökan av den som försatts i omvndighet att bli förklarad myndig fär, om den finnes uppenbart ogrundad, utan huvudförhandling omedelhart avslås. Har ansökan om hävande av omyvndighetstörklaring gjorts eller tillstvrkts av såväl förmyndaren som överförmyndaren, får målet ock utan huvudförhandling omedelbart företagas till avgörande, såvida förmyndarens eller överförmyndarens inställelse ej finnes vara behövlig för målets utredning.

I annat fall än som avses i första : Stycket skall rätten utfärda föreläggande för den som ansökningen avser. förmyndaren och överförmyndaren att svara i målet, allt i den mån de ej gjort eller tillstyrkt ansökningen. Angdende sådant föreläggande gäller vad om stämning är stadgat.

Har ansökan gjorts att någon skall förklaras omyndig och föreligger ej fall som avses i II $ tredje stycket. förordnär rätten biträde att bevaka hans rätt i målet, om det ej är uppenbart att hiträde ej erfordras. Begär den som försatts i omvndighet att förklaras åter myndig, skall ock rättegångsbiträde förordnas, om det ej är uppenbart att biträde ej erlordras.

Den som förordnats till rättegånssbiträde åtnjuter av allmänna medel efter rättens prövning skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen skall

Nuvarande lIvdelse Föreslagen Ivdelse

stanna på statsverket, såvida ej mot-

parten till den, för vilken rättegångsbiträde förordnats, finnes böra åläggas att gottgöra statsverket kostnaden.

Kan i mål om omvyndighetsförklaring dom ej ges omedelbart, äger rätten, om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den om vars försättande i omyndighet är fråga eller för hans egendom, förordna att han skall vara omvadig under tiden intill dess målet av rätten avgöres. Förordnande som nu nämnts får meddelas utan huvudförhandling.

Innan förordnande enligt första

stycket meddelas, skall, om det kan

ske utan märklig tidsutdräkt, tillfälle beredas den, om vars försättande i omvndighet är fråga, att vittra sig. Förordnandet kan när som helst återkallas av rätten.

in IL

Ej må någon förklaras omyndig eller den som försätts i omyndighet förklaras myndig, med mindre läkarintyg angående hans sinnestillstånd blivit företett. Närmare bestämmelser om sådant intyg meddelas av regeringen.

Har den som förklarats omyndig blivit förklarad åter myndig, får talan mot domen fullföljas av envar. som enligt 10.N är behörig att föra talan om hans försättande i omyndighet, så ock av förmyndaren.

Om dom. varigenom någon förklarats omyndig, så ock om förordnande som avses i 148 skall ofördröjligen genom rättens försorg kungörelse in-

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse föras i Post- och Inrikes Tidningar. Har dom, varigenom någon förklarats omyndig, blivit ändrad i högre rätt genom dom som vunnit laga kraft, eller har den som förklarats omvndig förklarats åter myndig genom laga kraft ägande dom, eller har förordnande som avses i 14 § återkallats eller i högre rätt upphävts, skall kungörelse därom ske efter vad som sägs i första stycket.

H kap.

För underårigt barn i äktenskap För underårigt barn som står under

vare föräldrarna förmyndare. Dör en vårdnad av bägge föräldrarna, äro tförav föräldrarna. eller kan någon av äldrarna förmyndare. Dör en av fördem enligt 4 § icke vara förmyndare, äldrarna eller kan någon av dem en-

eller varder någon av dem entledigad ligt 43 inte vara förmyndare, eller från förmyndarskapet, vare den and- blir någon av dem entledigad från

re barnets förmyndare. förmynderskapet, är den andra barnets förmyndare. Dömes till äktenskapsskillnad mel- För underåriat barn som står under lan föräldrarna. vare den barnets för- vårdnad av endast den ena av sina förmyndare, som skall hava vårdnaden äldrar, är denne ensam förmyndare. om det. Varder eljest förordnat att Ingår underårigt barn äktenskap, vårdnaden skall tillkomma allenast skall den som vid äktenskapets ingåenden ene av föräldrarna. vare han ock de var förmyndare för barnet alltjämt förmyndare. vara barners förmyndare.

PLC

För underårigt barn utom äktenskap

vare modern förmyndare. Har vård-

naden om barnet tillagts fadern, vare

han dess förmyndare. 12 kap.

1 §

Förmynderskap för underårig skall Förmynderskap för underårig skall inskrivas, då inskrivas, då

1. särskild förmyndare förordnas

I. särskild förmyndare förordnas för den underårige, för den underårige.

2. den underårige annorledes än 2. den underårige annorledes än

genom upptagande av lån har för-

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse värvat egendom. som skall stå under värvat egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning och som förmyndarens förvaltning och som till sitt värde överstiger ett belopp till sitt värde överstiger eu belopp motsvarande två gånger gillande motsvarande två gånger gillande basbelopp enligt lagen (1962:381) om bashelopp enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring, allmän försäkring. 3. rätten av annan särskild anled- 3. rätten av annan särskild anled-

ning finner att inskrivning bör ske. ning finner att inskrivning bör ske.

Inskrivningen skall ske hos rätten i Inskrivningen skall ske hos rätten den ort, där den som utövar förmyn- i den ort, där den som utövar förderskapet har hemvist inom riket el- mynderskapet har hemvist inom ri-

ler, om inskrivningen föranledes av ket eller, om inskrivningen föranle-

att fader eller moder som ensam ut- des av att fader eller moder som enövat förmynderskapet avlidit, där sam utövat förmynderskapet avlidit,

denne senast haft sådant hemvist. där denne senast haft sådant hem-

Hava föräldrar till barn i äktenskap, vist. Lrörva föräldrar förmynderskasom utöva förmynderskapet gemen- pet gemensamt och ha de skilda samt, skilda hemvist, skall inskriv- hemvist, skall inskrivningen ske där ningen ske där fadern har hemvist el- fadern har hemvist eller, om den förler. om den föranledes av fråga om anledes av fråga om moderns entmoderns entledigande från förmyn- ledigande från förmynderskapet, där derskapet, där hon har hemvist. Fin- hon har hemvist. Finns ej domstol ”es ej domstol som efter vad ovan som efter vad ovan stadgas är bestadgas är behörig att verkställa in- hörig att verkställa inskrivningen, skrivningen, skall denna ske vid skall denna ske vid Stockholms Stockholms tingsrätt. tingsrätt.

20 kap.

Mål och ärenden rföÖ- Ärenden angående för-

rande äktenskaplig börd, mynderskap och godmanadoption, vårdnad och skap underhåll

N N

Talan angående äktenskaplig börd Fråga om förordnande av förmynmå väckas vid rätten i den ort, där dare för underårig upptages av den rätt harnet har sitt hemvist. eller, om det där förmynderskapet är inskrivet eller, avlidit, vid den rätt som har att upp- om inskrivning av förmynderskapet aga tvist om arv efter barnet. icke ägt rum, av den rätt, där inskriv-

ning skall ske.

Då någon som uppnått mvndig ålder

förklaras omyndig, skall förmvendare

förordnas av den rätt där ansökningen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse om omyndighetsförklaring gjordes. Erfordras ny förmyndare, skall sådan förordnas av den rätt där förmynder-

skapet är inskrivet. Fråga om entledigande av förmyn-

dare upptages av den rätt där förmynderskapet är inskrivet eller skall inskri-

vas.

28 Är part i mål som avses i I $ un- I ärende om förordnande av för-

derårig, äge förmyndaren eller god myndare skall rätten bereda överförman, där sådan enligt 18 kap. skall myndaren tillfälle att lämna förslag på förordnas, föra talan för honom. person som är lämplig för uppdraget. Modern skall höras i målet, om det | kan ske.

Ej må någon förordnas till förmyndare eller entledigas från sådan befattning, med mindre han erhållit tillfälle att vittra sig i ärendet.

48 Kan i ärende angående förmyndares förordnande slutligt beslut ej ges omedelbart, får rätten, om omedelbar vård erfordras om den omyndiges angelägenheter, förordna förmyndare för tiden intill dess ärendet avgöres av rät-

ten.

Har i mål om omvndighetsförklaring rätten meddelat beslut enligt 10 kap. 14 8 om att den, om vars försättande i omvndighet är fråga, skall vara

omvndig under tiden intill dess målet

avgöres, skall rätten i där angiven ordning förordna förmyndare för honom med avseende på nämnda tid.

5¶Laga domstol i ärende om antagan- Uppkommer fråga om förmyndares de av adoptivbarn vare rätten iden ort, entledigande av orsak som anges i II där adoptanten har sitt hemvist. kap. 9§ och kan slutligt beslut ej ges

15 Riksdagen 1976. I saml. Nr 170

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse

omedelbart, får rätten, om dröjsmål

skulle medföra fara för den omyndiges

rätt och bästa, förordna om förmynda-

rens skiljande från utövningen av för-

mynderskapet under tiden intill dess

ärendet avgöres av rätten.

Innan beslut fattas om förmynda-

rens skiljande från utövningen av för-

mynderskapet, skall, om det kan ske

utan märklig tidsutdräkt, förmyndaren

beredas tillfälle att yttra sig.

6 N .

I ärende om antagande av adoptiv- Ansökan om förmyndares förordbarn skall rätten inhämta upplysningar nande eller entledigande eller om an-

om barnet och sökanden ävensom hu- nan rättens åtgärd med avseende på

ruvida vederlag eller bidrag till barnets förmvnderskap får, såvida fråga ej är underhåll är givet eller utfäst. Har bar- om ärende enligt 9 kap. 2a§, göras, net ej fvllt aderton år. skall vttrande förutom av överförmyndaren och förinhämtas från barnavårdsnämnden i myndare, av den omyndige själv, om den kommun där sökanden är kyrko- han fyllt sexton år, så ock av hans bokförd och från barnavårdsnämnden make och närmaste fränder. Förmyni den kommun där den som har vård- dare, som gjort sig skyldig till försum-

naden om barnet är kyrkobokftörd. melse i vårdnaden om underårig, får

Fader eller moder, vars samtvcke till entledigas jämväl på ansökan av baradoptionen ej erfordras, varde ändock navårdsnämnd. Frågor som avses i hörd, där det kan ske. Vid adoption av denna paragraf skall ock rätten, när adoptivbarn skall vad nu sagts i stället anledning är därtill, upptaga utan att gälla adoptanten eller, om make särskild ansökan blivit gjord. adopterat andra makens barn, envar I ärende som avses i första stycket av makarna. Finnes särskild förmvyn- skall rätten, när det rör omvndig som dare, vars samtycke ej erfordras, skall fyllt sexton år, bereda denne tillfälle ock han höras. att vira siv, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som av-

ses i första stycket får talan fullföljas.

förutom av den som beslutet särskilt

rör, av envar som äger göra ansökan

efter vad nyss är sagt.

Mot beslut, varigenom det tförelagts

förmyndare att vid vite fullgöra visst

åliggande, får talan fullföljas endast

i samband med klagan över rättens be-

slut om utdömande av vitet. |

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse

rn Överförmvndares tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs egendom får sökas endast av förmyvndaren. Mot överförmyndarens beslut med avseende på

sådant tillstånd så ock mot överför-

mvyndarens förordnande, att förbehåll enligt 15 kap. 9 § andra stvcket ej skall gälla, får talan föras endast av förmyndaren samt, såvida ärendet angår omhändertagande av egendom, varöver den omvyndige äger råda, eller återkallelse av förmvndarens eller överförmyndarens tillstånd för omvndig att driva näring, av den omvndige själv, om han fyllt sexton år. Mot överförmyndarens beslut i fall som avses i 13 kap. 8X tredje stycket får talan ej föras.

Mot rättens beslut i ärende om an- Fråga om förordnande eller entleditagande av adoptivbarn må talan full- gande av god man som avses i 18 kap. följas av sökanden eller den som skall I eller 2 § skall upptagas av den rätt höras i ärendet. där förmynderskapet för den omyndi-

ge är inskrivet eller skall inskrivas.

Skall förmvnderskapet ej vara inskri-

vet, avgöres frågan om behörig dom-

stol med motsvarande tillämpning av 12 kap. 1§ andra stycket. Uppkommer vid utredning av dödsbo fråga om förordnande av god man enligt I8 kap. 4 NV, hör ärendet till den rätt varunder boet Iyder. Skall god man eljest förordnas enligt nämndå lagrum eller ock enligt 3 § samma kapitel, ankommer det på rätten iden ort där den för vilken god man förordnas har egendom eller eljest behov av god man yppat sig. Erfordras nv god man eller uppstår fråga om entledigande av god man, upptages ärendet av den rätt där godmanskapet är inskrivet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Fråga rörande vårdnaden om barn Vad i 3-5 §§ stadgas beträffande upptages av rätten i den ort, där den Jörmyndare skall i tillämpliga delar

som har vårdnaden om barnet har sitt gälla i fråga om god man.

hemvist.

Talan angående underhåll till barn

upptages av rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist. Sådan fråga

kan väckas även i samband med mål rörande faderskapet till barn utom äk-

tenskap. Angående talan om under-

håll enligt 7 kap. 10 § åt modern till barn utom äktenskap skall vad angå-

ende talan om underhåll till barnet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vad i första och andra styckena

stadgas utgör ej hinder att upptaga frå-

ga som där avses i samband med äktenskapsmål.

10 § I mål eller ärende som angår vård- Vadi6 och 7 §§ stadgas om förmyn-

naden äge rätten att för tiden intill dess dare och förmynderskap skall i tilllaga kraft ägande dom eller beslut fö- lämpliga delar gälla jämväl beträffanreligger förordna därom efter vad som de god man och godmanskap, och finnes skäligt. skall vad där sägs om omyndig, hans

Förordnande, varom i första stycket make och närmaste fränder, då fråga sägs, må på yrkande meddelas utan är om godmanskap som avses i 18 kap. huvudförhandling. Innan förordnande 3 eller 4 §, gälla den, för vilken god meddelas, skall tillfälle att yttra sig man förordnats, samt dennes make

över yrkandet beredas motparten. Har och närmaste fränder. Då fråga är om

förordnande meddelats, pröve rätten godmanskap för omyndig, skall i ärennär målet eller ärendet avgöres, om de som avses i 6 X även förmyndaren åtgärden skall bestå. äga den behörighet, varom där sägs;

Förordnande,. varom ovan sagts, dock äger förmvndaren i fall som avses gånge i verkställighet lika med laga i 18 kap. 2§ första stycket ej föra talan kraft ägande dom men kan när som mot rättens beslut.

helst av rätten återkallas. 11 I mål om underhåll till barn får mo- Talan mot överförmyndarens beslut

dern, om hon har vårdnaden om bar- i ärende enligt denna balk föres skriftnet, föra talan för barnet, även om hon ligen hos rätten inom två veckor från

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ej uppnått myndig ålder. Är särskild den dag klaganden erhöll del av besluförmyndare för barnet förordnad, har tet. han samma rätt att föra talan för bar-

net. I fall som avses i 7 kap. 2§ tredje stycket får även barnavårdsnämnden

föra sådan talan. Var och en som kan

föra talan för barnet skall få tillfälle att yttra sig i målet. Underkållsbidrag må bestämmas till olika belopp för särskilda delar av underhållstiden.

Underhåll till barn må ej mot den underhållsskyldiges bestridande bestämmas för tid efter det barnet fyllt aderton år, innan det kan tillförlitligen bedömas, huruvida underhållsskyldighet föreligger därefter.

Gemensamma bestäm-

melser

12 § I mål angående underhåll äge rätten I mål om faderskap, vårdnad, um-

att för tiden intill dess laga kraft ägan- gängesrätt, underhåll och omyndigde dom eller beslut föreligger förordna hetsförklaring eller dess hävande äger därom efter vad som finnes skäligt. vad som föreskrives i 15 kap. 29 och

Skyldighet att utgiva bidrag må dock ej 30 §§ giftermålsbalken motsvarande

åläggas någon, med mindre sannolika tillämpning. skäl föreligga att han är bidragsskyldig.

I fråga om förordnande som här avses skall vad i 10N andra och tredje styckena stadgas äga motsvarande tilllämpning.

13 N

Vistas den, mot vilken talan enligt

denna balk riktas, på okänd ort, skall

hans rätt i saken bevakas av god man

enligt 18 kap. Detsamma gäller, om

han vistas på känd ort utom riket men

stämningen eller andra handlingar i

målet ej kunna delges honom eller han

underlåter att ställa ombud för sig och

särskilda skäl föreligga att förordna

god man. Gode mannen skall samråda

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse med part för vilken han förordnats, i den mån det kan ske.

I fråga om ersättning till god man

som avses i första stycket gäller vad som föreskrives i 10 kap. 13 § om er-

sättning åt rättegångsbiträde.

Vad som föreskrives i rättegängsbalken om hämtning av part äger motsvarande tillämpning på den som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall höras i mål eller ärende som avses i denna balk.

Då fråga är om omyndighetsförklaring, bör iakttagas att förordnande om skyldighet att inställa sig personligen ej ges beträffande den som avses med ansökningen, om inställelsen skulle kunna medföra men eller fara för ho-

nom.

14 §

Finnes ej enligt vad ovan sagts behö- I mål eller ärende, där överförmynrig domstol, upptages målet eller ären- daren fört talan, äger rätten, när skäl det av Stockholms tingsrätt. äro därtill, vid målets eller ärendets avgörande tillerkänna överförmyndaren ersättning av allmänna medel för

det arbete han nedlagt på målets eller

ärendets utförande ävensom för nödiga utgifter. Rätten prövar ock hurwvida ersättningen skall återgäldas av Ööverförmyndarens motpart eller stanna på statsverket.

Överförmyndaren äger anlita ombud i mål eller ärende, där han för ta-

lan. Mål rörande omyndighetsförklaring eller dess hävande samt ärenden

angående förmynderskap och godmanskap

15 §

Ansökan, att någon skall förklaras Beslut eller dom, som i mål om omyndig. varde, då fråga är om den omyndighetsförklaring eller i ärende

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse som uppnått myndig ålder, upptagen om förmynderskap eller godmanskap . av rätten i den ort, där den som avses enligt denna balk meddelas av överförmed ansökningen har sitt hemvist. Fin- myndaren eller rätten, skall lända till nes ej behörig domstol efter vad nu är efterrättelse utan hinder av att talan sagt, upptages målet av Stockholms föres däremot, utom såvitt angår dom,

tingsrätt. som innefattar hävande av omyndig-

Avser ansökningen, att underårig hetsförklaring, eller rättens avgöranskall förbliva omvadig jämväl efter de, varigenom avtal om sammanlevuppnådd myndighetsålder, höre målet nad i oskiftat bo häves eller förmyndatill den rätt, där förmynderskapet är re eller god man dömes till utgivande inskrivet, eller, om inskrivning icke ägt av försuttet vite. rum, till den rätt, där inskrivning skall ske.

Ansökan om hävande av omvadig- : hetsförklaring upptages av den rätt, där förmynderskapet för den omvndige är inskrivet.

16¶Ansökan om omyndighetsförklaring I fråga om mål eller ärende, där må göras, förutom av den som avses barnavårdsnämnd eller överförmynmed ansökningen, jämväl av hans dare äger föra talan. skall 20 § lagen make och närmaste fränder så ock av om införande av nva rättegångsbalken överförmyndaren samt i fall, varom i äga motsvarande tillämpning. 10 kap. 2§ sägs, av förmyndaren.

Omvndighersförklarings hävande Första stycket gäller ej mål om fastmå sökas av den omvndige själv, hans ställande av faderskap eller underhåll förmyndare eller överförmyndaren. till barn.

17¶Har ansökan om omyndighetsför- I mål eller ärende som avses i denna klaring gjorts av den, om vars försät- balk kan rätten, när det finnes lämptande i omyndighet är fråga, eller har ligt, förordna att förhandling skall ske denne eljest medgivit, att omvyndig- inom stängda dörrar. hetsförklaring må meddelas, äge rätten utan huvudförhandling omedelbart

företaga målet till avgörande. .

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggande för den, om vars försättande i

omyndighet är fråga, att svara i målet.

Angdende sådant föreläggande gälle vad om stämning är stadgat.

Om den, vars försättande i omyn-

Prop. 1975;76:170 232

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse dighet har satts i fråga, uppenbarligen

ej förstår vad saken gäller eller skulle

lida allvarlig skada av att få del av an-

Sökningen om omyndighetsförklaring, skall rätten förordna god man varom i I8 kap. sägs att i målet företräda honom och bevaka hans rätt. I fråga om ersättning till sådan god man äga be- Stämmelserna i 19 § andra stycket om ersättning till biträde motsvarande tilllämpning.

185 Ånsökan av den som försatts i Mot beslut som underrätt meddelat omyndighet att bliva förklarad myndig under rättegången i fråga, som avses i må, om den finnes uppenbart ogrun- 4, 5 eller 9§ eller i6 kap. 13 §. 7 kap. dad, utan huvudförhandling omedel- 13 eller 10 kap. 14 §, skall talan föbart avslås. Har ansökan om hävande ras särskilt. av omvndieghetsförklaring gjorts eller tillstvrkts av såväl förmyndaren som överförmyndaren, må målet ock utan huvudförhandling omedelbart företagas till avgörande, såvida förmyndarens eller överförmyndarens inställelse ej finnes vara behövlig för målets utredning.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggande för den som ansökningen avser, förmyndaren och överförmyndaren att

svara i målet, allt i den mån de ej gjort

eller tillstyrkt ansökningen. Angående sådant föreläggande gälle vad om stämning är stadgat.

19.5¶Har ansökan gjorts, att någon skall Över hovrättens beslut i fråga som

förklaras omyndig och föreligger ej fall avses i 18 8 får talan ej föras. Detsam-

som avses i 17 § tredje stycket, förord- ma gäller ärende som först handlagts ne rätten biträde att bevaka hans rätt av överförmyndaren. i målet, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras. Begär den som för-

satts i omyndighet att förklaras åter

myndig. skall ock rättegångsbiträde

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse förordnas, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras.

Den som förordnats till rättesångs-

biträde åtnjute av allmänna medel

efter rättens prövning skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen skall

stanna på statsverket, såframt ej mot-

parten till den, för vilken rättegångsbiträde förordnats, finnes böra åläggas att gottgöra statsverket kostnaden.

21 kap.

12. 8 Beslut enligt detta kapitel som ej Länsrätten kan förordna att beslut

avser utdömande av vite eller ersätt- — enligt detta kapitel som ej avser ut-

ning för parts kostnad länder ome- dömande av vite eller ersättning för

delbart ull efterrättelse. om ej annat — parts kostnad skall lända ull omedel-

Jörordnas. bar efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976, då lagen (1969:618) om fastställande

av faderskapet till barn utom äktenskap skall upphöra att gälla.

De nya bestämmelserna om rätt för man som avses I I kap. IX första stycket att väcka talan mot barn eller dess arvingar enligt 3 kap. I $ gäller utan hinder av att motsvarande rätt att väcka talan enligt äldre bestämmelser

har försuttits.

Har arvinge till man som enligt äldre bestämmelser skall anses som fader till visst barn väckt talan angående barnets äktenskapliga börd och är målet anhängigt vid ikrafttridandet av denna lag, skall talan slutligt prövas utan hinder av alt motsvarande rätt att föra talan ej föreligger enligt de nya bestämmelserna. I fråga om förutsättningarna för bifall till talan gäller 1 kap. 25 i dess nya lydelse.

I fråga om barn som har fötts före utgången av år 1969 gäller beträffande barnavårdsnämndens skyldighet att sörja för att faderskapet fastställes vad

som före utgången av år 1969 var föreskrivet om barnavårdsmans skyldighet

i sådant avseende. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6 § äger dock tillämpning

även i sådant fall.

I mål om fastställande av faderskap till barn kan talan om barnets egenskap

av trolovningsbarn enligt äldre rätt upptagas till prövning, om barnet är fött före utgången av år 1969 eller den uppgivne fadern har avlidit dess-

förinnan. |

2¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrives att 1, 5 och 13 a §§ lagen (1950:382) om svenskt

medborgarskap skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

Svenskt medborgarskap förvärvas I fall som avses i I kap. IX första

vid födelsen av stycket föräldrabalken förvärvar barn

svenskt medborgarskap vid födelsen, om

1. barn i äktenskap vars fader är 1. fadern är svensk medborgare, svensk medborgare; eller

2. här i riket fött barn i äktenskap 2. modern är svensk medborgare äv vars föräldrar endast modern är och barnet är fött här i riket samt desssvensk medborgare, om fadern ej har utom fadern ej har medborgarskap i medborgarskap i någon stat eller om någon stat eller barnet icke vid fö-

barnet icke vid födelsen förvärvar fa- delsen förvärvar faderns medborgar-

derns medborgarskap: skap.

3. barn utom äktenskap, vars mo- I andra fall än som avses i I kap. I $ der är svensk medborgare. första stycket föräldrabalken förvärvar

barn svenskt medborgarskap vid födel-

sen, om modern är svensk medborga-

re.

Hittebarn som anträffas här i riket anses såsom svensk medborgare intill dess annat utrönes.

5 8 N

Blir utländsk man svensk medbor- Blir utländsk man svensk medbor-

gare enligt 3 cller 4 §, medför detta gare enligt 3 eller 4 §, medför detta svenskt medborgarskap jämväl för svenskt medborgarskap jämväl för

hans ogifta barn i äktenskap som har hans ogifta barn som har hemvist här hemvist här i riket och ej fyllt ader- i riket och ej fyllt aderton år, om han won år. Vad nu sagts gäller dock icke har vårdnaden om dem. barn, som efter äktenskapets återgång eller äktenskapsskillnad eller under

hemskillnad står under moderns vård-

nad.

Vad i första stycket är stadgat om Vad 1 första stycket är stadgat om

bo tv in

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse att barn / äktenskap förvärvar med- att barn förvärvar medborgarskap borgarskap tillsammans med fadern tillsammans med fadern skall äga

skall äga motsvarande tillämpning motsvarande tillämpning på förhål-

1. då förhållandet mellan barn landet mellan barn och modern, om utom äktenskap och modern, om ej ej fadern är utlänning och har vård-

fadern är utlänning och har vårdna- naden om barnet.

den om barnet;

2. å förhållandet mellan barn i äk-

tenskap och modern, som är änka;

3. å förhållandet mellan barn i äktenskap och modern, vars äktenskap eljest är upplöst eller som är hemskild,

om barnet står under moderns vårdnad.

13 a

Bestämmelserna i denna lag om Bestämmelserna i denna lag om

barns förvärv och förlust av svenskt barns förvärv och förlust av svenskt

medborgarskap med anledning av medborgarskap med anledning av

att barnets fader eller moder förvär- att barnets fader eller moder förvär-

var eller förlorar sådant medborgar- var eller förlorar sådant medborgarskap gäller i fråga om adoptivbarn skap gäller i fråga om adoptivbarn endast om barnet också är adoptiv- endast om barnet också är adoptivfaderns eller adoptivmoderns barn / faderns eller adoptivmoderns bioloeller utom äktenskap. giska barn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

'Senaste lydelse 1971:881.

3¶Förslag till Lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680)

Härigenom föreskrives att 7 och 8 §§ religionsfrihetslagen skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7: $

Barn / äktenskap inträder vid fö- Barn inträder vid födelsen i svensdelsen i svenska kyrkan, om båda ka kyrkan, om föräldrarna äro gifta föräldrarna tillhöra kyrkan. med varandra och båda villhöra svens-

ka kyrkan.

Vad nu sagts skall även gälla, då endast den ene av föräldrarna tillhör kyrkan; dock skall barnet i sådant fall icke anses hava inträtt i kyrkan, om föräldrarna celler, då vårdnaden ej tillkommer dem gemensamt, den som har vårdnaden inom sex veckor från barnets födelse till pastor i den församling, där barnet skall kyrkobokföras, anmäler att barnet icke skall tillhöra kyrkan. Hava föräldrarna, i fall som nu sagts, före äktenskapets

ingående eller eljest före barnets födelse skriftligen med vittnen överenskommit att barnet icke skall tillhöra kyrkan, må en av dem, utan hinder

av alt även den andra har del i vårdnaden, göra sådan anmälan.

Är modern icke gift vid barnets fö-

delse inträder barnet vid födelsen i

svenska kyrkan, om modern tillhör

kyrkan.

85 Barn utom äktenskap inträder vid Barn, som icke entiti 7 § har inträtt födelsen i svenska kyrkan, om modern i svenska kyrkan och vars föräldrar tillhör kyrkan. ingå äktenskap med varandra efter

barnets födelse men innan barnet tvllt

tolv år, inträder i kyrkan vid föräld-

rarnas giftermål, om en av föräldrarna

tillhör kyrkan; dock skall barnet icke

anses ha inträtt i kerkan, om föräld-

rarna eller, då vårdnaden ej tillkom-

mer dem gemensamt, den som har

vårdnaden inom sex veckor från äk-

tenskapets ingdende till pastor i den

församling, där barner är kyrkobok-

fört, anmäler att barnet icke skall till-

höra kyrkan.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Erhåller barn, som icke enligt första stycket inträtt i kyrkan, innan det fyllt tolv år äktenskaplig börd genom att föräldrarna ingå äktenskap med varandra och tillhör en av föräldrarna kyrkan, inträder barnet i kyrkan vid föräldrarnas giftermål; dock skall barnet icke anses hava inträtt i kyrkan,

om föräldrarna eller, då vårdnaden ej

tillkommer dem gemensamt, den som

har vårdnaden inom sex veckor från äktenskapets ingående till pastor i den

församling, där barnet är kyrkobokfört, anmäler att barnet icke skall till-

höra kyrkan.

Denna lag träder i kraft den

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

Härigenom förceskrives i fråga om lagen (1958:642) angående blodunder-

sökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet

till barn utom äktenskap!

dels aut 78 skall upphöra att gälla,

dels avt rubriken till lagen samt 1, 5 och 6 §§ skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Lag angående blodundersökning Lag angående blodundersökning

m. m. i mål om äktenskaplig börd m. m. vid utredning av faderskap

eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

PEch

I mål om äktenskaplig börd eller om I mål om faderskap enligt föräldra-

faderskapet till barn utom äktenskap balken äger rätten, där det yrkas av äger rätten, där det yrkas av part eller part eller eljest finnes crforderligt, eljest finnes erforderligt, förordna att förordna att blodundersökning eller

blodundersökning eller annan un- annan undersökning rörande ärftliga

dersökning rörande ärftliga egenska- egenskaper, som kan ske utan per, som kan ske utan nämnvärt nämnvärt men, skall äga rum med men, skall äga rum med avseende avseende på modern och barnet å modern och barnet ävensom, såvitt samt, såvitt angår mål om förklaring angår mål om äktenskaplig börd, att viss man ej är fader, mannen i äkmannen i äktenskapet och, i mål om tenskapet och, i mål om fastställande faderskapet till barn utom äktenskap, av faderskap, man mot vilken talan

man mot vilken talan föres. Före- föres. Förekommer anledning till an-

kommer anledning till antagande, tagande, att annan haft samlag med att annan haft samlag med modern modern på tid, då barnet kan vara

å tid, då barnet kan vara avlat, må avlat, fär förordnande om undersök-

förordnande om undersökning avse ning avse jämväl honom. jämväl honom.

Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra sig lämnas den som

förordnandet skulle avse. "Senaste lydelse av lagens rubrik 1969:619.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse

58 Har blodundersökning eller annan Har blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egen- undersökning rörande ärftliga egen-

skaper utförts på anmodan av bar- skaper utförts på anmodan av bar-

navårdsnämnd för utredning av fa- navårdsnämnd för utredning av faderskapet till barn urom äktenskap. derskapet till barn, skall nämnden skall nämnden ersätta kostnad som ersätta kostnad som avses i 4. avses i 4S.

67 Föres talan om faderskapet till Föres talan om fastställande av fa-

barn utom äktenskap, äger 18 kap. derskapet till barn, äger 18 kap. 13 §

13 § rättegångsbalken motsvarande rättegångsbalken motsvarande till-

tillämpning i fråga om parts skyldig- lämpning i fråga om parts skyldighet

het att återgälda barnavårdsnämnd att återgälda barnavårdsnämnd kost-

kostnad som ersatts enligt 53. nad som ersatts enligt 5 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

"Senaste lydelse 1973:804.

” Senaste lydelse 1969:619.

5 Förslag till

Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)

Härigenom föreskrives att 12 I barnavårdslagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

123 Om kommunfullmäktige så bestämma, äger barnavårdsnämnden uppdraga åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i nämnden, eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden må dock icke annorledes än genom samfällt beslut

1. utdöma förelagt vite,

2. vidtaga åtgärd enligt 26 8, 2, 3 eller 4 eller enligt 29 eller 30 § eller göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i 46 § andra stycket, tillstånd eller förhands-

besked som avses i 47X eller förbud som avses i 50 eller 51 5, 4. fullgöra vad som ankommer på 4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt föräldrabalken i and- nämnden enligt 2 kap. 7§, 4 kap. 6

ra avseenden än som sägs i 3 kap. 2 el- och 10 §§, 6 kap. 9 och 10 §§, 7 kap. ler 4 §, 7 kap. 2 eller 7 §, om avtalet ej 7 N, om avtalet innefattar åtagande att innefattar åtagande att utge engånegs- utge engångsbelopp, samt 20 kap. 68 belopp, eller 20 kap. II 8, enligt 5 § föräldrabalken. enligt 5SX lagen lagen (1969:618) om fastställande av (1947:529) om allmänna barnbidrag faderskapet till barn utom äktenskap, eller enligt 9, 11 eller 18§ lagen

enligt 55 lagen (1947:529) om all- (1964:143) om bidragsförskott celler

männa barnbidrag eller enligt 9, I1

eller 188 lagen (1964:143) om bi-

drapsförskott celler

5. göra framställning eller avgiva yttrande till kommunfullmäktige.

Beslut som fattats på grund av uppdrag enligt första stycket skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Denna lag träder i kraft den I juli 1976.

"Senaste lydelse 1973:808.

6 Förslag till Lag om ändring i namnlagen (1963:521)

Härigenom föreskrives att I, 2 och 15 §§ namnlagen (1963:521) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18¶Barn i äktenskap förvärvar vid fö- I fall som avses i I kap. 1 § första delsen faderns släktnamn. stycket föräldrabalken förvärvar barn

vid födelsen faderns släktnamn. / öv-

riga fall förvärvar barn vid födelsen

moderns släktnamn. Har modern för-

värvat sitt namn genom vigsel eller

genom anmälan som avses i 6 + andra

stycket, får barnet genom anmälan hos

pastor antaga det släktnamn modern

hade som ogift.

Barn under aderton är, som erhåller

äktenskaplig börd genom att föräldrärna ingd äktenskap med varandra, Jtörvärvar därvid faderns släktnamn. Får barn äktenskaplig börd sedan det fullt aderton år, äger barnet genom anmälan hos pastor antaga faderns släktnamn.

Barn i äktenskap, som ej fullt aderton år, må genom anmälan hos pastor antaga det släktnamn modern hade som ogift, såframt rätten funnit namnbvtet vara förenligt med barnets bästa. Har barn i äktenskap fyllt ader-

ton år må barnet, om särskilda skäl

äro därtill, efter ansökan hos namnmyndigheten erhålla släktnamn som

nu sagts. 2 yu

Barn utom äktenskap förvärvar vid Har barn förvärvat moderns släkt-

födelsen moderns släktnamn. Har mo- — namn enligt I X och ingå föräldrarna

"Senaste lydelse 1969:622.

16 Riksdagen 1926. I saml. Nr 120

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse dern förvärvat sitt namn genom vigsel äktenskap med varandra, förvärvar eller genom anmälan som avses i 68 barnet därvid faderns släktnamn, om andra stycket, må barnet genom an- barnet är under aderton år. mälan hos pastor untaga det släkt- I annat fall än som avses i första namn modern hade som ogift. stycket får barn som enligt I $ har för-

Barn utom äktenskap må genom värvat moderns släktnamn antaga faanmälan hos pastor antaga faderns derns släktnamn genom anmälan hos släktnamn. pastor.

Har barn förvärvat faderns släkt-

namn enligt I S eller enligt första eller

andra stvcket ovan, får barnet genom

anmälan hos pastor antaga det släkt-

namn modern hade som ogift. om rät-

ten funnit namnbytet vara förenligt

med barnets bästa och barnet är under

aderton år. Har barnet fvllt aderton

år får barnet, om särskilda skäl jö-

religga. efter ansökan hos namnmyn-

digheten erhålla moderns släktnamn

som ogift.

|| 5

Förklaras någon icke hava äkten- Förklarar domstol att viss man icke skaplig börd och har hans moder annat är fader till barn och har barnet desssläktnamn än mannen, förlorar han förinnan förvärvat mannens Släktdennes släktnamn och förvärvar i stäl- namn enligt I $ eller 2 § första stycket Jet moderns släktnamn. Om synner- första punkten. förlorar barnet manliga skäl äro därtill, md dock rätten nens släktnamn, om modern har antillåta att han behåller mannens nat släktnamn. I stället förvärvar barnamn. net moderns släktnamn. Föreligga

synnerliga skäl, /dr dock rätten tillåta

alt barnet behåller mannens namn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

" Senaste lydelse 1973:657.

7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag

Härigenom föreskrives att I och 2 S3 lagen (1969:620) om ersättning vissa fall för utgivna underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse

1¶Den som på grund av förordnande Den som på grund av förordnande enligt 20 kap. 12 föräldrabalken ut- — enligt 7 kap. 134 föräldrabalken i givit underhållsbidrag till barn utom - mål om faderskap utgivit underhållsäktenskap eller till barnets moder har = bidrag till barn eller till barnets mo-

rätt att av allmänna medel återfå vad der har rätt att av allmänna medel

han utgivit, om domstolen genom = återfå vad han utgivit, om domstolen dom eller beslut som vunnit laga genom dom eller beslut som vunnit

kraft skilt målet från sig utan att laga kraft skilt målet från sig utan

mannen blivit underhållsskyldig. att mannen blivit underhållsskyldig.

Vad som sägs i första stycket om rätt till ersättning av allmänna medel

gäller också för det fall att underhållsbidrag utgivits på grund av att mannen

i Skriftlig, av två personer bevittnad handling, som godkänts av barnavårdsnämnden, åtagit sig att utge underhåll för tid, intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger, och blodundersökningen visar att han icke kan vara fader till barnet. Är hans faderskap enligt blodundersökningen osannolikt, har han rätt till ersättning för utgivna underhålls- . bidrag, såvida talan om faderskapet icke väckes mot honom inom sex månader från det utlåtandet över blodundersökningen förelåg. Oavsett resultatet av blodundersökningen föreligger rätt till ersättning, om han genom lagakraftvunnen dom friats från faderskapet eller om annan man på grund av lagakraftvunnen dom eller erkännande är att anse som fader till barnet.

25 Om faderskapet till barn utom äk- Om faderskapet till barn fastställts tenskap fastställts genom erkännan- genom erkännande och detta förklade och detta förklarats ogiltigt — rats ogiltigt genom lagakraftvunnen genom lagakraftvunnen dom, har dom, har mannen rätt att av allmänmannen rätt att av allmänna medel — na medel återfå vad han enligt dom återfå vad han enligt dom eller avtal eller avtal utgivit i underhållsbidrag

"Senaste lydelse 1973:805.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse utgivit i underhållsbidrag till barnet till barnet och modern. Detsamma och modern. Detsamma gäller om gäller om faderskapet fastställts faderskapet fastställts genom dom genom dom och mannen efter anoch mannen efter anlitande av sär- litande av särskilt rättsmedel friats skilt rättsmedel friats från faderska- från faderskapet genom lagakraftpet genom lagakraftvunnen dom. vunnen dom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

8 Förslag till Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrives att 3 kap. 28 § studiestödslagen (1973:349)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse

3 kap.

M 28 §

Har make under sin vårdnad barn Är make ensam vårdnadshavare för i tidigare gifte eller utom äktenskap, barn till vilket andra maken ej är fader skall vid prövning av fråga om bar- eller moder, skall vid prövning av nets rätt till studiehjälp andra ma- fråga om barnets rätt till studiehjälp kens inkomst och förmögenhet be- andra makens inkomst och förmöaktas i stället för inkomst och för- genhet beaktas i stället för inkomst mögenhet hos den av barnets för- och förmögenhet hos den av barnets äldrar som är skild från vårdnaden. föräldrar som är skild från vårdna-

den.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

Lagen omtryckt 1974:483.

Bilaga 2

De remitterade förslagen

I Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrives i fråga om föräldrabalken!

dels aut 1-3 kap., 4 kap. 5 och 8 33, 6 kap., 7 kap. 2, 4, 7 och 10 83, 11 kap. I och 2 33, 12 kap. I 3, 20 kap., 21 kap. 12 3 samt rubrikerna till 1-3 och 20 kap. skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i balken skall införas nya paragrafer, 4 kap. 9-11 §§, 7 kap. 11-14 s§,

10 kap. 9-17 §§, IT kap. 12-17 §§ samt 18 kap. 12 och 1358, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse? Föreslagen lydelse

I kap. Om barnets börd 1 kap. Om faderskapet till barn

Barn, som födes under äktenskap Är vid barns födelse modern gift, eller å sådan tid efter dess upplösning — skall hennes make anses som barnets att der kan vara avlat dessförinnan, — tader. Motsvarande gäller. om mohar äktenskaplig börd (barn i dern vid barnets födelse är änka och äktenskap). såvida ej, i den ord- hennes make har avlidit på sådan tid ning som sägs i2 kap., förklarasattbar- att barnet kan våra avlat dessförinnan. net icke har sådan börd. Vad som sagts i första stvcket gäller ej, om rätten enligt 2 4 tlörklarar att maken ej är fader till barnet eller om annan man enligt 4 § erkänner faderskapet till barnet.

t Balken omitryckt 1974:1038. 2 Som nuvarande lydelse anges Iydelse enligt 1974:1038, som träder i kraft den 1 januari 1976.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

PO Faderskapet till barn som cj har äk- Rätten skall förklara att man som tenskaplig börd (barn Htom avses i I $ första stycket ej är fader till

äktenskap) fastställes enligt 3 barnet, om

kap. I. det är utrett att modern har hatt samlag med annan än mannen under

tid då barnet kan vara avlåt och det

med hänsvn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre, 2. det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen ej är barnets fader. eller 3. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda och det ej är sannolikt att makarna har haft samlag med varandra under tid då barnet kan vara avlat.

KC Barn utom äktenskap erhåller äk- Föreligger ej fall som avses i I $ förtenskaplig börd, om föräldrarna ingå sta stycket eller har rätten meddelat äktenskap med varandra. förklaring enligt 2 §. fastställes faderskapet genom erkännande eller dom. Skall moderns make enligt 1 första stycket anses som fader, kan genom erkännande av annan man fastställas att denne är fader till barnet. Erkännande kan ske även före barnets tödelse.

Lr Erkännande av faderskap sker skriftlicen och skall bevittnas av två personer. Erkännandet skall skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden och av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet upp-

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

nätt myndig ålder, skall erkännandet i

stället godkännas av barnet självt. Barnavårdsnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antagas att mannen är fader till barnet.

Avser erkännande faderskapet till barn vartill moderns make: enligt IV Jörsta stycket skall anses som fader, krävs utöver vad som anges i första stycket alltid godkännande av maken samt av modern.

Visas senare att den som har lämnat erkännande ej är fader tll barnet. skall rätten förklara att erkännandet saknar verkan mot honom.

Lr.

Skall faderskap fastställas genom dom, skall rätten förklara en man vara fader. om det är utrett att han har haft samlag med barnets moder under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom.

2 kap. Om talan angående äkten- 2 kap. Om barnavårdsnämnds skaplig börd medverkan vid fastställande av faderskap

LL Vill mannen vinna förklaring, att Skall ej enligt I kap. IS första barn som avses i I kap. IN icke har stycket viss man anses som barns faäktenskaplig börd. skall han väcka ta- der, åligger det barnavårdsnämnden lan mot barnet eller, om barnet avlidit. att sörja för att faderskaper till barnet dess arvingar inom tre år från det han fastställes. om den som har vårdnaden fick kunskap om barnets födelse. Har om barnet är kyrkobokförd i riket eller mannen ej varaktigt sammanbott med vistas här eller om i annat full vårdnadsbarnet, vare han dock ej förlustig sin havaren bexär det och barnet är svensk talan förrän etr är förflutit från det att medborgare.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse talan, som grundats på att barnet har Skall viss man enligt I kap. 1§ föräktenskaplig börd, blivit väckt mot sta stycket anses som barns fader och mannen och han erhållit del därav. är vårdnadshavare för barnet kvyrko-

Talan enligt första stycket må ej äga bokförd i riket eller vistas vårdnadsrum, om mannen, sedan han fått kun- havare här eller är barnet svensk medskap om att modern haft samlag med borgare, skall barnavårdsnämnden. annan under tid, då barnet kan vara om vårdnadshavare eller mannen beavlat, efter barnets födelse erkänt bar- gär det och det finnes lämpligt, utreda net såsom sill. vem som eljest kan vara fader till bar-

net.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut

att icke påbörja utredning enligt andra

stycket föres hos länsstvrelsen genom

besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres

talan hos kammarrätten genom besvär.

Är mannen död. och har han varken Uppgift enligt I $ åvilar barnavårdsförsuttit tid tull talan enliet IN eller nämnden i den kommun där den som efter barnets födelse erkänt barnet så- har vårdnaden om barnet är kyrkosom sitt, må envar, som jämte eller hokförd. Är vårdnadshavaren ej kyrnäst efter barnet är berättigad till arv kobokförd i riket. åvilar uppgiften barefter honom, väcka sådan talan inom navårdsnämnden i den kommun där ett år från det han erhållit kännedom han vistas eller, om han ej vistas i riket, om barnets födelse och om mannens barnavårdsnämnden i Stockholm. död. Har mannen ej varaktigt sam- Vad nu sagts om vårdnadshavare gälmanbott med barnet, vare arvinge ler modern i fall då vårdnaden om bardock ej förlustig sin talan förrän ett Het utövas gemensamt av henne och år förflutit från det att anspråk, som hennes make. grundats på att barnet har äktenskaplig. börd, framställts mot dödsboet. Efterlämnar den avlidne. jämte maka. arvingar som avses i 3 kap. IN ärdabalken, äge envar av dem sådan rätt.

Vill barn som avses i I kap. I $ vinna Ändras förhållande som anges i 2§ förklaring, att det icke har äktenskaplig sedan barnavårdsnämnden inlett sin börd. äge harnet väcka talan därom utredning, är nämnden ändock skyldig mot mannen eller, om han är död, hans ant slutföra sin uppgift.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

" arvingar. Efterlämnar mannen, jämte Barnavårdsnämnden kan flytta över

maka, arvingar som avses i 3 kap. I $ ärendet till barnavårdsnämnden i anärvdabalken. skall talan, såvitt dessa nan kommun, om det skulle avsevärt angår, riktas mot dem som då talan underlätta utredningen. Om sådant väckes äro närmast till arv. beslut skall den andra barnavårds-

nämnden genast underrättas.

Talan mot barnavårdsnämnds be-

slut enligt andra stycket föres hos

länsstyrelsen genom besvär. Mot

länsstyrelsens beslut föres talan hos

kammarrätten genom besvär.

Talan som avses i 1-3 SV må ej bi- Barnavårdsnämnden skall vid sin utfällas, med mindre det är utrett. atv redning inhämta upplesningar från momodern haft samlag med annan än — dern och andra personer som kunna munnen och det måste antagas att lämna uppgifter av betvdelse för utredharnet avlats vid samlaget, eller ock, ningen. på grund av barnets arvsanlag eller an- På nämndens hegäran skall barnanan särskild omständighet, det eljest vårdsnämnden i annan kommun lämkan hållas för visst, att mannen ej är na biträde vid utredningen. barnets fader. Är barnet avlat före äktenskapet eller under det makarna efter domstols beslut eller eljest på grund av söndring levde åtskilda, må . dock talan hifallas, såvida det ei göres sannolikt att makarna haft samlag med varandra å tid. då barnet kan vara avlat.

Om faderskapstrågan kan bedömas

med tillräcklig säkerhet på grund av

barnavårdsnämndens utredning, hör

harnavärdsnämnden bereda den som

antages vara fader till barnet tillfälle att

erkänna taderskapet.

Barnavårdsnämmnden bör verka för

att blodundersökning äger rum heträf-

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse fände modern, barnet och den som kan eller skall anses vara fader till barnet, om denne begär det eller anledning finns till antagande att modern haft samlag med mer än en man under tid då barnet kan vara avlat.

78 Barnavärdsnämnden får lägga ned påbörjad utredning angdende faderskapet, om det

[visar sig omöjligt att få ertorderliga upplysningar för bedömning av faderskapstrågan.,

2. framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av domstol.

3. föreligger samtvcke av modern eller särskilt förordnad förmyndare enligt 4 kap. 5 § till adoption av barnet, eller

4. av särskilda skäl finns anledning ull antagande att fortsatt utredning eller rättegång skulle vara tll men för harnet eller. utsätta modern för påfrestningar som innebära fara för hennes psvkiska hälsa.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut att lägga ned påbörjad faderskapsutredning föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.

co Pod

Vid barnavardsnämnden skall föras protokoll över vad som törekommer vid utredningen av betydelse tör taderskapstrågan. I protokollet antecknas även sådana uppgifter som kunna ha betydelse för skyldieheten att utge hidras till barnets underhåll.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. I fall som avses i I $ första stvcket skall utredningen vara slutförd inom ett år från barnets födelse, om cj särskilda skäl föranleda annat.

3 kap. Om faderskapet till barn 3 kap. Vissa bestämmelser om utom äktenskap rättegången i mål om faderskap

Mål om förklaring att

viss man ej är fader

in Faderskapet till barn utom äkten- Vill den som enligt I kap. I $ första skap fastställes genom erkännande el- stycket skall anses som fader vinna förler dom. klaring enligt I kap. 2 § att han icke är fader till barnet, skall han väcka talan härom mot harnet eller, om harnet har avlidit, dess arvingar.

År mannen död och har han icke varaktigt sammanbott med barnet och heller icke efter barnets födelse erkänt harnet som sitt, kan var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen väcka talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka arvingar som avses i 3 kap. I y ärvdabalken. här var och en av dem rätt att väcka talan. Rätt att väcka talan enligt detta stvcke föreligger dock ej, om vid mannens död mer än ett år förflutit från det att han fått del av talan som har väckts mot honom på den grund att han är fader till barnet.

Har anspråk, som grundas på at mannen är fader till barnet, framställts mor mannens dödsbo, skall talan som avses i andra svcker väckas inom ett

år från det att anspråket framställdes.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Erkännande av faderskapet till barn Vill barn vinna förklaring enligt I utom äktenskap sker skriftligen. Er- kap. 2§ att viss man ej är dess fader, kännandet skall hevittnas av två per- skall barnet väcka talan härom mot soner och skrifiligen godkännas av mannen eller, om han är död, hans arharnavårdsnämnden samt av modern vingar. Efterlämnar mannen förutom eller särskilt förordnad förmyndare för maka arvingar som avses i 3 kap. I $

barnet. Har barnet uppnått myndig ål- ärvdabalken, skall talan, såvitt angår

der, skall erkännandet i stället god- dessa, riktas mot dem som då talan kännas av barnet självt. Erkännande väckes äro närmast till arv. kan ske även före barnets födelse.

Barnavårdsnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antagas ant mannen är fader till barnet.

Visas senare att mannen ej är fader till harnet, skall rätten förklara, att erkännandet saknar verkan.

i”

Rätten skall förklara en man vara Talan som avses i I eller 28 fär fader till barn utom äktenskap, om det väckas vid rätten i den ort där harnet är utrett att han haft samlag med bar- har sitt hemvist eller. om det har avnets moder under tid då barnet kan lidit, vid den rätt som har att upptaga vara avlat och det med hänsyn till vist om arv efter barnet. samtliga omständisheter är sannolikt att barnet avlats av honom.

Finns ej annan behörig domstot,

upptages målet av Stockholms tings-

rätt.

ped

Det åligger barnavårdsnämnden att Ar part i mål som uvses i I eller sörja för att faderskapet till barn utom 24 underårig, får förmyndaren eller äktenskap fastställes, om den som har sod man, om sådan enligt IS kap. skall vårdnaden om barnet är kyrkobokförd förordnas, föra talan för honom. i riket eller eljest vistas här. Barnavårdsnämnden skall söria för att faderskapet till annat barn utom äktenskap fastställes, om vårdnadshavaren begär det och barnet är svensk medhorgaäre.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Närmare bestämmelser om förfa- Modern skall höras i målet, om det randet vid fastställande av faderskapet kan ske. till barn utom äktenskap i fall som avses i första stycket meddelas i särskild lag.

Mål om fastställande

av faderskap

Uppgiften att sörja för att barnets I mål om fastställande av faderskap börd fastställes åvilar barnavårds- föres barnets talan i fall som avses i 2 nämnden i den kommun där den som kap. I $ av barnavårdsnämnden. Har

har vårdnaden om barnet är kyrko- modern vårdnaden om barnet, får hon

bokförd. Är vårdnadshavaren ej kyr- alltid föra barnets talan, även om hon ej kobokförd i riket, åvilar uppgiften bar- har uppnått myndig ålder. Talan får navårdsnämnden i den kommun där vidare alltid föras av särskilt förordnad han vistas eller, om han ej vistas i riket, förmvndare för barnet. harnavårdsnämnden i Stockholm.

Fed

Inträder ändring i förhållande som Talan om fastställande av faderskap anges i 5 § sedan barnavårdsnämnden föres mot den man eller de män som inlett utredning för att få barnets börd skäligen kunna komma i fråga som fafastställd, är nämnden ändock skyldig der till barnet. I avliden mans ställe att slutföra utredningen. stämmas de arvingar ull den döde som

angesi2v.

Barnavårdsnämnden kan förordna att ärendet skall överflvttas till barnavårdsnämnden i annan kommun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant beslut skall den andra barnavårdsnämnden ofördröiliven underrättas.

Talan mot barnavårdsnämnds be-

slut enligt andra stycket föres hos länsstvrelsen. genom besvär. Mot länsstyrelsens heslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Nuvarande lydelse | Föreslagen Ivdelse

I fall då barnavårdsnämnd har att sörja för av faderskap tastställes väckes talan vid rätten i den ort där barnavårdsnämnden finns. Rätten kan

flytta över målet till annan domstol, om

det skulle avsevärt underlätta handläggningen av målet.

I andra fall än som avses i första Stycket får talan om fastställande av faderskap väckas vid rätten i den ort där mannen eller, om talan föres mot flera män, en av dem har sitt hemvist. Är man som här avses död. får talan väckus vid den rätt där dödsboet efter honom svarar. Finns ej annan behörig domstol, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

I fallsom avses i 16 § väckes talan om fastställande av faderskap vid den rätt där talan som avses i I kap. 2 § är anhängig.

Är mål om fastställande av faderskap anhänvigt. kan frågan om faderskapet till barnet prövas endast i det

målet.

Talan får ej prövas slutligt före barnets födelse.

På ansökan av svarande skall rätten utfärda stämning på man, som ej redan är instämd i målet, och pröva om mannen är fader till barnet. Om sådan ansökan gäller i tillämpliga deltar vad som är föreskrivet om stämningsansökan. :

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

I samband med att barnavårdsnämnden väcker talan skall protokotlet över nämndens utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan och har barnavårdsnämnden gjort utredning i frågan. skall rätten infordra barnaväårdsnämndens protokoll. .

Svarande skall delges protokollet i samband med stämningen.

Rätten kan förelägga barnavårdsnämnden att fullständiga utredningen om faderskapet.

Var och en som kan föra talan på barnets vägnar skall beredas tillfälle att vitra sig i målet.

Rätten skall se till att frågan om faderskapet till barnet blir tillbörligen utredd.

Vittnestförhör får ej äga rum i svfte att styrka att vitnnet har haft samlag med modern under tid då barnet kan antagas vara avlat.

13¶Återkallas talan mot en av flera män,

får målet avskrivas i den delen endast

om alla samtycka. Avser återkallelse den som har stämts enligt 9 N. krävs samtycke även från barnet.

Samtidigt med att målet avskrives i

viss del skall rätten fatta beslut om rät-

tegångskostnaden i den delen.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

14 §

I fall då barnavårdsnämnd för talan om fastställande av faderskap gälla i fråga om rättegångskostnad andra och tredje stvckena i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken.

Part skall bära sin rättegångskostnad. Oberoende av utgången i målet kan dock svarande förpliktas att helt eller delvis ersätta annan part dennes rättegånaskostnad, om han har förfarit på sätt som avses i I8 kap. 3 eller 6 8 rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreligga.

Har parts ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på sätt som avses i I8 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken, kan han förpliktas ersätta kostnad som därigenom vållats annan part, oavsett om huvudmannen kan anses som vinnande part eller ej. Rätten kan besluta härom även utan yrkande.

Fullföljes talan, skall den högre rätten pröva faderskapsfrågan i hela dess vidd. Erinran härom skall intagas i föreläggande att inkomma med genmäle...

Bestämmelserna i IH-I3 §§ äga motsvarande tillämpning vid målets handläggning i högre rätt. I fall då barnavårdsnämnd för talan äga även 10 § tredje stvcket och 14 § motsvarande tilllämpning i högre rätt.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

Förening av mål

16 8

Har talan som avses i I kap. 23

anhängiggjorts, får till gemensam

handläggning med sådan talan väckas

talan om fastställande av att annan

man än som avses i I kap. I $ första

stycket är barnets fader.

4 > ap.

'n N

Den som cj fyllt aderton år må ej adopteras utan föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall hava lämnats sedan hon hunnit tillräckligt återhämta sig efter nedkomsten. Vid adoption av adoptivbarn skall i stället inhämtas samtycke av adoptanten eller, om make adopterat andre makens barn, av makarna.

Samtycke fordras ej av den som Samtycke enlist andra stycket ford är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i — ras ej av den som är sinnessjuk, sinvårdnaden eller å okänd ort. Är så- — nesslö, utan del i vårdnaden eller å dant fall för handen beträffande en- — okänd ort. Är sådant fall för handen vår av dem som cenligt andra stycket — beträffande envar av dem som enligt skall samtycka till adoptionen, skall andra stycket skall samtycka till i stället samtycke inhämtas från bar- — adoptionen, skall i stället samtycke

nets förmyndare. inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig må ej adopteras utan förmyndares samtycke.

Vid tillämpning av bestämmelse Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som till- i Jag eller annan författning som tilllägger släktskap eller svågerlag rätts- — lägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse skall adoptivbarn anses — lig betydelse skall adoptivbarn anses som adoptantens barn / äktenskap som adoptamens barn och icke som

och icke som barn till sina biologiska — barn till sina biologiska föräldrar.

föräldrar. Har make adopterat andre — Har make adopterat andre makens makens barn eller adoptivbarn, skall — barn eller adoptivbarn, skall dock

17 Riksdagen 1976. I saml. Nr 170

Nuvarande lydelse Föreslagen tvdelse dock barnet anses som makarnas ge- barnet anses som makarnas gemenmensamma. samma. Första stycket gäller ej, om annat är särskilt föreskrivet eller följer av rättsförhållandets natur.

Fed Laga domstol i ärende om antagande av adoptivbarn är rätten i den ort där adopianten har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad nu har sagts, upptages ärendet av Stockholms tingsrätt.

I ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta upplysningar om barnet och sökanden samt huruvida vederlag eller bidrag till barnets underhäll är givet eller utfäst. Har barnet ej fvlltaderton år, skall vurande inhämtas från barnavärdsnämnden i den kommun där sökanden är kvkobokförd och från barnavårdsnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd. Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen ej erfordras. skall ändock höras. om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts i stället gälla adoptanten eller, om make adopterat andre makens barn, var och

en av makarna. Finns särskild förmyn-

dare vars samtycke ej erfordras. skall även han höras.

Mot rättens beslut i ärende om antagande av adoptivbarn får talan fullföljas av sökanden eller den som"skall höras i ärendet.

Nuvarande Ilvdelse Föreslagen lydelse

6 kap.

Barn i äktenskap står under föräld- Barn står enligt detta kapitel under rarnas vårdnad enligt vad nedan sägs vårdnad av bägge eller den ene av sina till dess det fyllt aderton år eller in- föräldrar eller av särskilt förordnad gått äktenskap. förmyndare will dess det fyllt aderton

år eller ingått äktenskap.

Vårdnadshavare skall sörja för barför barnets person och arr giva det nets person och giva det sorgfällig

sorgfällig uppfostran. De skola tillse, uppfostran. Det skall därvid tillses att

att barnet erhåller uppehälle och ut- barnet erhåller uppehälle och utbildbildning efter vad med hänsyn till ning efter vad som är tillbörligt vaed föräldrarnas villkor och de tillgångar hänsyn till föräldrarnas villkor och

barnet kan äga ävensom barnets anlag de tillgångar barnet kan äga sam: barmå finnas tillbörligt. nets anlag.

i”

Föräldrarna skola utöva den upp- Väårdnadshavare skall utöva den

sikt över barnet som är erforderlig uppsikt över barnet som är erforder-

med hänsyn till barnets ålder och öv- lig med hänsyn till barnets ålder och

riga omständigheter. Övriga omständigheter.

Hava föräldrarna låtit barnet taga Har vårdnadshavare låtit barnet tjänst eller annat arbete, varigenom taga tjänst eller annat arbete, vari-

barnet blivit i stånd att försörja sig, genom barnet blivit i stånd att föräge barnet, sedan det fyllt sexton år, sörja sig, /dr barnet, sedan det fyllt

själv uppsäga avtalet ävensom sluta sexton år, själv säga upp avtalet samt avtal om annat arbete av liknande sluta avtal om annat arbete av likart. nande art.

Avtal, som barnet slutit e/ier vad Vårdnadshavare har rätt att häva i första stycket sägs, äge föräldrarna avtal som barnet har slutit enligt för-

häva, om det må anses erforderligt sta stycket, om det är erforderligt med hänsyn till barnets uppfostran med hänsyn till barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts, äge eller välfärd. Har avtalet hävts, /äår barnet ej därefter själv sluta arbets- barnet ej därefter själv sluta arbets-

avtal. avtal.

I fråga om verkan av avtal, som barnet slutit utan erforderligt samtycke, stadgas i 9 kap.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Är en av föräldrarna i följd av från- Står barn under vårdnad av bägge varo, sjukdom eller annan orsak föräldrarna.skall vad som sägs i 2-4 §§

hindrad att deltaga i beslut rörande gälla föräldrarna i förening. Är en av

vårdnaden, vilket icke utan olägen- föräldrarna i följd av frånvaro, sjuk-

het kan uppskjutas, utövas be- dom eller annan orsak hindrad att stämmanderätten av den andre. deltaga i beslut rörande vårdnaden, Denne må dock icke ensam fatta be- vilket icke utan olägenhet kan upp-

slut av ingripande betydelse för bar- skjutas, utövas bestämmanderätten nets framtid. med mindre barnets av den andre. Denne fär dock icke

bästa uppenbarligen kräver det. ensam fatta beslut av ingripande be-

tydelse för barnets framtid, med

mindre barnets bästa uppenbarligen

kräver det.

65 Gör en av föräldrarna sig skyldig till Barnet står från födelsen under grovt missbruk eller till grov försum- vårdnad av bägge föräldrarna, om melse vid vårdnadens utövande, eller dessa äro gifta med varandra, och i är han hemfallen åt missbruk av rus- annat fall av modern ensam. Ingå förgivande medel, eller för han ett last- äldrarna senare äktenskap med vabart liv, eller är han till följd av från- randra, står barnet från den tidpunkvaro, sjukdom eller annan orsak för ten under vårdnad av dem bägge. Vad längre tid förhindrad at deltaga i som nu sagts väller tll dess annat har vårdnaden, äge rätten på ansökan av förordnats. den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd förordna, att vårdnaden skall tillkomma allenast den andre. Inträffar sådant fall i fråga om bägge föräldrarna, äge rätten överfletta vårdnaden å särskilt

förordnad förmyndare.

Leva föräldrarna på grund av sönd- Står barn under vårdnad av bägge ring drskilda, har rätten på ansökan föräldrarna och vilja de eller en av dem

av endera att förordna, vi/ken av dem att vårdnaden icke längre skall till-

skall hava vårdnaden om barnen el- komma dem gemensamt, har rätten ler, om cj alla barnen böra stå under på ansökan av endera att förordna

den enes vårdnad, huru de skola för- vem av dem som skall ha vårdnaden

delas mellan föräldrarna. Äro föräld- om barnen eller, om ej alla barnen

rarna ense, give rätten sim beslut i böra stå under den enes vårdnad, hur

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

överensstämmelse med vad de öns- de skola fördelas mellan föräldrarna.

ka, så/ramt det ej är uppenbart stri- Äro föräldrarna ense, skall rätten bedande mot barnens bästa; dsämjas de sluta 1 överensstämmelse med vad ej, bestämme rätten efter vad med de önska, om det ej är uppenbart strihänsvn till barnens bästa finnes skä- dande mot barnens bästa. I annat fall

ligt. Finnes med hänsyn till barnens beslutar rätten efter vad som finnes

bästa uppenbart, att ingendera av skäligt med hänsyn till barnens bästa. föräldrarna bör utöva vårdnaden. Finnes med hänsyn till barnens bisskall denna anförtros åt särskilt för- ta uppenbart att ingendera av föräld-

ordnad förmyndare. rarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes ull iäktenskapsskillnad Dömes ull äktenskapsskillnad

mellan föräldrarna, meddele rätten mellan föräldrarna, skall rätten tillika

tillika förordnande angående vårdna- förordna angående vårdnaden om den om barnen: och skall därvid vad barnen. Härvid äger första stycket i första stycket är stadvat äga mot- motsvarande tillämpning med det svarande tillämpning. tillägget att, om föräldrarna äro ense

härom och deras önskemål ej är uppen-

bart stridande mot barnens bästa,

domstolen skall förordna att vårdnaden

skall tillkomma dem gemensamt.”

Dör en av föräldrarna, tillkommer Står barn under vårdnad av endast

vårdnaden den andre. Aro bägge för- den ene av föräldrarna, skall rätten på äldrarna döda, utövas vårdnaden av ansökan av den andre överföra Jörmvndaren. vårdnaden till honom, om det finnes

skäligt med hänsyn till barnets bästa.

Aro föräldrarna ense att vårdnaden

skall överföras till den andre eller att

vårdnaden skall ullkomma dem sge-

mensamt, skall rätten på ansökan be-

sluta i enlighet därmed, om det ej är

uppenbart stridande mot barnets bäs-

ta.

95 Har vårdnaden enligt 7 § tillerkänts Står barn under vårdnad av bägge

den ene av föräldrarna, och inträffar föräldrarna och gör sig en av dem skyli fråga om honom fall, varom i 6 § dig till grovt missbruk eller grov försägs, eller dör han, förordne rätten summelse vid vårdnadens utövande,

den andre att utöva vårdnaden, såvida skall rätten på anmälan av barna-

ej denna med hänsvn till barnets hästa vårdsnämnd förordna att vårdnaden

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse finnes böra anförtros åt särskilt för- skall tillkomma endast den andre, om ordnad förmyndare. det ej är uppenbart med hänsyn ull barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare. Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna och inträffar i fråga om honom sådan omständighet som avses I första stycket, skall rätten

på anmälan av barnavårdsnämnd för-

ordna den andre att utöva vårdnaden, om det ej är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmvyndare.

Fader eller moder, som är skild från Står barn under vårdnad av bägge

vårdnaden, må ej betagas tillfälle till föräldrarna och dör en av dem, till-

umgänge med barnet, med mindre kommer vårdnaden den andre. särskilda omständigheter föranleda därtill. Nöjes han ej med vad som härom bestämmes av den som har vårdnaden, skilje rätten dem emellan.

Står barn under vårdnad av endast

den ene av föräldrarna och dör han, skall rätten på ansökan av den andre

eller på anmälan av barnavårdsnämnd

förordna den andre att utöva vårdnaden, om det ej är uppenbart med hän-

svan till barnets bästa att vårdnaden bör

anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Aro bägge föräldrarna döda, utövas

vårdnaden av förmyndaren.

11 N

Fader eller moder som är skild från

vårdnaden får ej betagas tillfälle till umgänge med barnet, med mindre

särskilda omständigheter föranleda

det. Nöjes han ej med vad som härom

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

bestämmes av den som har vårdna-

den, skall rätten förordna om umgäng-

esrätt.

125 Barn utom äktenskap står under Fråga rörande vårdnad om barn moderns vårdnad tll dess det fv upptages av rätten i den ort där vård-

aderton år eller ingått äktenskap. På nadshavare har sitt hemvist. Vad nu

ansökan av fadern skall dock rätten sauts utgör dock ej hinder att upptaga överföra vårdnaden till honom, om det fråga om vårdnad i samband med äkfinnes skäligt med hänsyn till barnets tenskapsmål. bästa. Äro föräldrarna ense, att vårdnaden skall överföras till fadern, skall rätten på anmälan besluta i enlighet därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Inträffar i fråga om den av föräld- Finns ej behörig domstol enligt vad rärna som har vårdnaden om barnet som sägs I första stycket, upptages måsådant fall som avses i 6 § eller dör let eller ärendet av Stockholms tingshan, skall rätten på ansökan av den rätt. andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd förordna den andre att utöva vårdnaden,

såvida ”Cj denna med hänsyn till bar-

Hets bästa. finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Vad i 2-4 och 10 §§ stadgas med

avseende på vårdnad om barn i äk-

tenskap skall äga motsvarande tilllämpning beträttande barn utom äktenskap.

Utan hinder av vad rätten beslutit I mål eller ärende angående vårdi fråga som avses I detta kapitel äge nad om barn kän rätten för tiden intill rätten. annorlunda förordna därom, dess laga kraft ägande dom eller beslut när väsentligt ändrade förhållanden föreligger förordna om vårdnaden påkalla det. efter vad som finnes skäliat.

Förordnande enligt första steket

kan på yrkande meddelas utan huvud-

förhandling. Innan förordnande med-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse delas, skall motparten beredas tillfälle att vitra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten när målet eller ärendet avgöres, om

åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft ävande dom men kan när som helst

återkallas av rätten.

14¶I mål eller ärende angående vårdnad om barn gälla i fråga om rättegdneskoswad andra och twedie stvekena i stället för 18 kap. 1-7 5§ rättevångsbalken.

Värdera parten skall bära sin rättevdngskostnad. Oberoende av ut-

gången i målet eller ärendet kan dock

part förpliktas att helt eller delvis ersätta. motparten. dennes rättegångskostnad, om han har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 8 rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreligga.

Skall part enligt andra svecket helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på sätt som avses I I8 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden eller del därav. kan han förpliktas att jämte parten ersätta kostnaden. Rätten kan besluta härom även utan yrkande.

Första-tredje styckena äga motsvarande tillämpning vid målets eller ärendets handläggning Ii högre rätt.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen —Iydelse

7 kap.

I kostnaden för barnets underhåll I kostnaden för barnets underhåll

tage envar av föräldrarna del efter tager envar av föräldrarna del efter

sin förmåga. sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag. Tillkommer vård- underhållsbidrag. Aro föräldrarna naden om barn i bestående äktenskap sifla med varandra men ullkommer endast den ene av föräldrarna och vårdnaden om barnet endast den ene leva de cj efter domstols beslut eller av dem och leva de ej efter domstols eljest på arund av söndring åtskilda, beslut eller eljest åtskilda, gäller dock gälle dock vad i 5 kap. giftermålsbal- 5 kap. giftermålsbalken. ken stadgas.

Det åligger barnavårdsnämnd, Det åligger barnavårdsnämnd, som enligt 3 kap. 4§ skall sörja för som enligt 2 kap. I Y skall sörja för att faderskapet till barn utom äkten- att faderskapet till barn fastställes, skap fastställes, att tillse att barnet att tillse att barnet tillförsäkras untillförsäkras: underhåll. derhåll.

Prd

Har make under sin vårdnad barn Har make under sin vårdnad barn

i tidigare gifte eller utom äktenskap, som ej är även undra makens barn, rare andra maken jämte honom är andra maken jämte honom skyl-

skyldig att efter sin förmåga bidraga dig att efter sin förmåga bidraga till

till barnets underhåll, så länge iäk- barnets underhåll, så länge äktenskatenskapet består. pet består.

Vad nu sagts medför ej ändring i den underhållsskyldighet som må åligga den andre av barnets föräldrar.

Avtal angående fullgörande för Avtal angående fullgörande för

framtiden av underhållsskyldighet framtiden av underhållsskyldighet som ovan sägs utgöre ej hinder för som ovan sägs ureör ej hinder för den den underhållsberätugade att göra underhållsberättigade att göra gäl-

gällande rätt till högre underhållsbi- lande rätt till högre underhållsbi-

drag. drag.

Giller avtalet underhåll enligt 1 Gäller avtalet underhåll enligt 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse till barn utom äktenskap, vare det till barn vars föräldrar varken vid dess dock bindande för den underhållsbe- födelse eller därefter har varit gifta med rättigade, om avtalet slutits genom varandra, är det dock bindande för skriftlig, av två personer bevittnad den underhållsberättigade, om avta-

handling och godkänts av barna- let slutits genom skriftlig, av två per-

vårdsnämnden. Har modern vårdna- soner bevittnad handling och godden om barnet, äve hon sluta avtal känts av barnavårdsnämnden. Vård-

som nu sagts, ändå att hon ej uppnått nadshavare får sluta avtal som nu har myndig ålder. Innefattar avtalet åta- angetts. även om vårdnadshavaren ej

gande att till barnets underhåll ut- har uppnått myndig ålder. Innefattar giva visst belopp en gång för alla, avtalet åtagande att till barnets un-

skall beloppet betalas till barnavårds- derhåll utgiva visst belopp en gång

nämnden, och varde med beloppet för alla, skall beloppet betalas till bar-

så förfuret som i 4 kap. 6 § sägs med navårdsnämnden, och skall med be-

avseende d där nämnt engångsbe- loppet så för/äras som i 4 kap. 6 3 lopp. sägs med avseende på där nämnt

engångsbelopp.

Avtal angående underhållsbidrag Avtal angående underhållsbidrag till barn må slutas jämväl före barnets till barn Aan slutas även före barnets

födelse. tödelse.

10 N

Fader till bärn utom äktenskap väre Talan Om underhåll. till barn skyldig, att efter vad med hänsven till upptages av rätten i den ort där svahans och moderns villkor må anses randen har sitt hemvist. Sådan fråga skäligt, bidraga till hennes underhåll kan väckas även i samband med mål under sex veckor före och sex veckor rörande fastställande av faderskapet efter nedkomsten. Vid beräknande av till barn. Har rätten att ovgöra vilken detta. underhållsbidrag skall hänsyn av flera män som är fader till barnet. tagas jämväl till de särskilda kostnader fär talan om underhållsbidrag ej prösom orsakas av förlossningen. Medför vas slutligt innan faderskapsfrågan har havandeskap eller amning eller annan avgjorts genom dom som vunnit laga vård om barnet avsevärt hinder i mo- kraft. derns förvärvsverksamhet, eller ådra- Första stycket utgör ej hinder att ver hon sig sjukdom genom havandes- uppraga fråga om underhåll i samband kapet eller nedkomsten, må fadern med äktenskapsmål. kunna förpliktas att bidraga till hennes Finns ej behörig domstol enligt vad underhåll under längre tid än nu sagts, som sägs i första eller andra stycket, dock högst under fyra månader före upptages målet av Stockholms tingsoch nio månader efter nedkomsten. rätt.

Dör fadern, äge modern rätt att av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse behållningen i boet, innan arvs- och testamentslotter utgå, erhålla det belopp som erfordras ull fullgörande av underhållsskyldigheten emot henne för tiden efter dödsfallet.

Vad i första och andra steckena sägs om fadern skall, där barnet födes dött eller havandeskapet avbrutits, i den mån det finnes skäligt gälla den som haft samlag med modern å tid då barnet kan vara avlat, om det ej framstår såsom osannolikt att han är barnets fader.

Vad i7s första stycket, andra stycket första punkten samt tredje stycket ävensom $ är stadgat om avtal eller dom rörande underhåll till barn utom äktenskap skall äga motsvarande tilllämpning med avseende a underhåll, som enligt vad i förevarande paragraf sägs ullkommer modern.

I mål om underhåll till barn får

vårdnadshavare föra talan för barnet,

även om vårdnadshavaren ej har upp-

nätt myndig ålder. Är särskild. förmyn-

dare förordnad för barnet. har han

samma rätt att föra talan för barnet.

Även barnavårdsnämnd som enligt 24

tredje stvcket skall tillse att barnet till-

försäkras underhåll får föra sådan ta-

lan. Var och en som kan föra talan för

barnet skall få tillfälle att yttra sig i må-

let.

Underhållsbidrag får bestämmas till

olika belopp för särskilda delar av un-

derhållstiden.

Underhåll till barn får ej mot den

underhållsskyldiges bestridande be-

stämmas för tid efter det barnet fvllt

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

aderton år, innan det kan tillförlitligen bedömas huruvida underhållsskyldighet föreligger därefter.

I mål om underhåll kan rätten för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna om underhållet efter vad som finnes skäligt. Skyvldighet att utge bidrag får dock ej åläg- £2A5 ndgon, om icke sannolika skäl föreligga att han är bidragsskyldig. Har frågå om underhåll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn, får förordnande som nu nämnts ej meddelas, om flera män äro instämdea i

målet.

Förordnande enligt första stycket

kan på yrkande meddelas utan huvud-

förhandling. Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle att vira sig över yrkandet. Har förordnande meddelats. prövar rätten när målet avvöres, om åtgärden skall

bestå.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst

återkallas av rätten.

Har någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling åtagit sig att till barn för vilket faderskapet skall fastställas utge underhållsbidrag för tid intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger, gäller i fråga om verkställighet på grund av handlingen vad som är föreskrivet om verkställighet på grund av förbindelse an utge underhåll enliet denna balk.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

Beträffande åtagande enligt första stycket skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som i lag eller annan förfauning är föreskrivet för fall då rätten enligt 12 § har meddelat förordnande om underhållsbidrag till barn.

Om rätt att i vissa fall få ersättning av allmänna medel för utgivna underhållsbidrag finnas särskilda bestämmelser.

Skall viss man enligt I kap. 1§ första stycket anses som barns fader och fastställes sedan att annan man är fader till barnet, har den förstnämnde endast om särskilda skäl föreligga rätt till ersättning av den andre för kostnader som han har haft för barnets försöri- "ning.

10 kap. NN N

Ansökan att någon skall förklaras omyndig skall, då fråga är om den som har uppnått myndig ålder, upptagas av rätten i den ort där den som avses med ansökningen har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad nu har sagts,

upptages målet av Stockholms tings-

rätt.

Avser ansökningen att underårig skall förbli omyndig, även efter upp-

nådd myndighetsålder, hör målet till

den rätt där förmynderskapet är inskriver eller, om inskrivning icke ägt rum, till den rätt där inskrivning skall ske.

Ansökan om hävande av omvndighetsförklaring upptages av den rätt där

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse Jörmynderskapet för den omvadige är inskrivet.

Ansökan om omyndighetsförklaring får göras, förutom av den som avses med ansökningen, av hans make och närmaste fränder så ock av överförmyndaren samt, i fall som avsesi2 §. av Jförmyndaren.

Hävande av omvyndighetsförklaring får sökas av den omyndige själv, hans förmyndare eller överförmyndaren.

Har ansökan om omvndighetsförklaring gjorts av den, vars försättande

i omyndighet det är fråga om, eller

har denne medegivit att omyndighetstförklaring meddelas, får rätten utan huvudförhandling omedelbart företaga

målet till avrörande.

I annat fall än som avses i första stvcket skall rätten utfärda föreläggande för den, vars försättande i omyndighet det är fråga om, att svara i målet. Angående sådant föreläggande gäller vad som är föreskrivet om stämning.

Om den, vars försättande i omyndighet det är fråga om, uppenbarligen ej förstår vad saken gäller eller skulle lida allvarlig skada av att få del av ansökningen om - omvnadighetsförklaring, skall rätten förordna god man varom sägs I 18 kap. att i målet företräda honom och bevaka hans rätt. I fråga om ersättning till sådan god man äga bestämmelserna i 13 § andra stycket om ersättning till biträde motsvarande tilllämpning.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

12 §

Ansökan av den som försatts i omvandighet att bli förklarad nyvndig får. om den finnes uppenbart ogrundad, avslås omedelbart utan huvudförhandling. Har ansökan om hävande av omvyndighetsförklaring gjorts eller tillstyrkts av såväl förmvndaren som över- Jörmyndaren, får målet också företagas till avgörande omedelbart utan huvudförhandling, om förmyndarens eller överförmyndarens inställelse ej finnes vara behövlig för målets utredning.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggande för den som ansökningen avser. förmyndaren och överförmyndaren att svara i målet. allt i den mån de ej har gjort eller tillstyrkt ansökningen. Angående sådant föreläggande gäller vad som är föreskriver om stämning.

13¶Har ansökan gjorts att ndgon skall förklaras omendig och föreligger ej fall som avses i IIS tredje stycket, skall rätten. förordna biträde att bevaka hans rätt i målet. om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras. Begär den som försatts i omvndighet att förklaras åter myndig, skall rättegångsbiträde också förordnas, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras.

Den som förordnats till rättexångsbhiträde har efter rättens prövning rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen skall stanna på statsverket, såvida ej motparten till den. för vilken rättegångsbiträde förordnats. finnes böra åläggas att gottgöra statsverket kostnaden.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14¶Kan dom i mål om omvndighetstörklaring ej ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den. vars försättande i omvndighet det är fråga om eller för hans egendom, förordna att han skall vara omyndig för tiden intill dess målet avgöres av rätten. Förordnande som nu nämnts får meddelas utan huvudförhandling.

Innan förordnande enliet första stycket meddelas, skall om det kan ske utan märklig tidsutdräkt, den. vars försättande i omvndighet det är fråga om, beredas tillfälle att vttra sig. Förordnandet kan när som helst återkallas av rätten.

Omvndighetsförklaring eller hävande av sådan förklaring får ske endast om läkarintyg angående den berördes sinnestillstånd har företetts. Närmare bestämmelser om sådant intvg meddelas av regeringen.

Har den som förklarats omyndig blivit förklarad åter myndig, får talan mot domen fullföljas av var och en som enligt 10 § är behörig att föra talan om hans försättande i omvndighet, så ock av förmyndaren.

Dom varigenom någon förklarats omyndig samt förordnande som avses i

| ba i i

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

14 § skall ofördröjligen genom rättens

försorg kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Har dom, varigenom någon förklarats omyndig, blivit ändrad i högre rätt genom dom som vunnit laga kraft. eller har den som förklarats omyndig förklarats dter myndig genom laga kraft ägande dom, eller har förordnande som avses i 14 8 återkallats eller i högre rätt upphävts. skall kungörelse därom ske enligt första stycket.

11 kap. N N

För underårigt barn / äktenskap För underårigt barn som står under

vare föräldrarna förmyndare. Dör en vårdnad av bägge föräldrarna, äro förav föräldrarna, eller kan någon av äldrarna förmyndare. Dör en av fördem enligt 4 8 icke vara förmyndare, äldrarna eller kan någon av dem en-

eller varder någon av dem entledigad ligt 4 § icke vara förmyndare, eller

från förmynderskapet, vare den and- blir någon av dem entledigad från re barnets förmyndare. förmynderskapet, är den andre barnets förmyndare. Dömes till äktenskapsskillnad mel- För underåriat barn som står under lan föräldrarna, vare den barnets för- vårdnad av endast den ene av sina förmyndare, som skall hava vårdnaden äldrar, är denne ensam förmyndare. om det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna. vare han ock förmyndare.

Ar För underårigt barn utom äktenskap Ingår underårigt barn äktenskap. vare modern förmyndare. Har vård- skall den som vid äktenskapets ingåennaden om barnet tillagts fadern, vare de var förmyndare för barnet alltjämt han dess förmyndare. vara barnets förmyndare.

- 18 Riksdagen 1976. I saml. Nr 170

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

Fråga om förordnande av förmvindare för underårig upptages av den rätt där förmynderskapet är inskrivet eller. om inskrivning av förmenderskapet icke ägt rum, av den rätt där inskrivning skall ske.

Då någon som uppnått myndig ålder förklaras omvndig, skall förmyndare förordnas av den rätt där ansökningen om omvadighetstförklaring gjordes. Erfordras nv förmyndare, skall sådan förordnas av den rätt där förmynderskapet är inskrivet.

Fråga om entledigande av förmyndare upptages av den rätt där förmynderskapet är inskrivet eller skall inskrivas.

[SS LL

I ärende om förordnande av tförmyndare skall rätten bereda överförmyndaren tillfälle an lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget.

Ingen får förordnas till förmyndare eller entledigas från sådan hefattning utan an ha fått tillfälle att vitra sia i ärendet.

Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordnande av förmyndare. får rätten, om omedelbar vård erfordras om den omvyndiges angelägenheter. förordna förmyndare för tiden

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse intill dess ärendet avgöres av rätten.

Har i mål om omvndighetstörklaring rätten meddelat beslut enligt 10 kap. 148 om att den, vars försättande i omvndighet det är fråga om, skall vara omvadig för tiden intill dess målet avgöres, skall rätten i där angiven ordning förordna förmyndare för honom för nämnda tid.

16¶Uppkommer fråga om förmyndares entledigande av orsak som anges i 9 § och kan slutligt beslut ej ges omedelbart. får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den omyndiges rätt och bästa. förordna om förmyndarens skiljande från utövningen av förmynderskapet för tiden intill dess ärendet avgöres av rätten.

Innan beslut fattas om förmyndarens skiljande från utövningen av förmynderskapert, skall, om det kan ske utan märklig tidsutdräkt, förmvadaren heredas tillfälle au vira sig.

Ansökan om förmyndares tförordnande eller entledigande tår göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv. om han fyllt sexton år, samt av hans make och närmaste fränder. Förmyndare, som gjort siv skyldig till försummelse i

vårdnaden om underårig, får dessutom

entledigas på ansökan av barnavårdsnämnd. Fråga som avses i denna paragraf skall rätten taga upp självmant, när anledning förekommer.

I ärende som avses i första stvcket

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

skall rätten, när det rör omyndig som

Hvllt sexton år, bereda denne tillfälle att

yttra sig, om det kan ske.

Moträttens beslut i ärende som avses

i första stycket får talan föras. förutom

av den som beslutet särskilt rör, av var

och en som har rätt att göra ansökan.

12 kap.

Förmynderskap för underårig skall inskrivas, då

|. särskild förmyndare förordnas för den underårige,

2. den underårige annorledes än genom upptagande av lån har förvärvat egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning och som till sitt värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

3. rätten av annan särskild anledning finner att inskrivning bör ske.

Inskrivningen skall ske hos rätten Inskrivningen skall ske hos rätten

i den ort, där den som utövar för- i den ort, där den som utövar förmynderskapet har hemvist inom ri- mynderskapet har hemvist inom ri-

ket elter, om inskrivningen föranle- ket eller. om inskrivningen föranle-

des av att fader eller moder som en- des av att fader eller moder som ensam utövat förmynderskapet avlidit, sam utövat förmynderskapet avlidit, där denne senast haft sådant hem- där denne senast haft sådant hemvist. Hava föräldrar till barn i äkten- vist. Uröva föräldrar förmynderskaskap. som utöva förmynderskapet ge- pet gemensamt och ha de skilda

mensamt, skilda hemvist, skall in- hemvist, skall inskrivningen ske där

skrivningen ske där fadern har hem- fadern har hemvist eller, om den för-

vist eller, om den föranledes av fråga anledes av fråga om moderns ent-

om moderns entledigande från för- ledigande från förmynderskapet, där mynderskapet, där hon har hemvist. hon har hemvist. fins ej domstol Finnes ej domstol som e/fier vad ovan som enliet vad nu har sagts är behörig stadgas är behörig att verkställa in- att verkställa inskrivningen, skall skrivningen, skall denna ske vid denna ske vid Stockholms tingsrätt.

Stockholms tingsrätt.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse 18. kap.

12 N

Fråga om förordnande eller entledigande av god man som avses i I eller 2 + upptages av den rätt där förmynderskapet för den omyndige är inskrivet eller skall inskrivas. Skall förmynderskapet ej vara inskrivet, avgöres frågan om behörig domstol med motsvarande tillämpning av 12 kap. IS andra stycket.

Uppkommer vid utredning av dödsbo fråga om förordnande av god man enligt 4 §. hör ärendet till den rätt varunder boet Ivder. Skall god man eljest förordnas enligt nämnda lagrum eller enligt 3 §, ankommer det på rätten i den ort där den för vilken god man förordnas har egendom eller eljest behov av god man har yppat sig. Erfordras ny od man eller uppstår fråga om entledigande av god man. upptages ärendet av den rätt där godmanskapet är inskrivet.

Bestämmelserna i IH kap. 14-17 §§

om förmyndare gälla i tillämpliga delar i fråga om god man. Härvid skola bestämmelserna i Il kap. 17§ om omvadig. hans make och närmaste fränder, då fråga är om godmanskap som avses I 3 eller 4 §, gälla den. för vilken god man förordnats, samt dennes make och närmaste fränder. Då

fråga är om godmanskap för omyndig,

har även förmyndaren sådan behörighet som anges i ll kap. 17 §. I fall som

Nuvarande tvdelse Föreslagen lydelse

avses I 2 första stvecket får dock förmyndaren ej föra talan mot rättens beslut.

20 kap.

Vissa bestämmelser om rätte- Vissa gemensamma bestämmel-

gången ser om rättegången

Mål och ärenden rörande

äktenskaplig börd, adop-

tion, vårdnad och under-

håll

Född

Talan angående äktenskaplig börd I mål om faderskap. vårdnad, um-

må väckas vid rätten i den ort, där bar- gängesrätt, underhåll och omvyndignet har sitt hemvist, eller, om det av- hetsförklaring eller dess hävande äga lidit, vid den rätt som har att upptaga I5 kap. 29 och 30. $$ giftermdlsbalken tvist om arv efter barnet. motsvarande tillämpning.

Är part i mål som avses i I $ under- Vistas den, mot vilken talan enliat

årig, äge förmyndaren eller god man, denna halk riktas, på okänd ort, skall där sådan enligt I8 kap. skall förord- hans rätt i saken bevakas av god man nas, föra talan för honom. enliat 18 kap. Detsamma gäller, om

Modern skall höras i målet, om det han vistas på känd ort utom riket men kan ske. stämningen eller andra handlingar i

målet ej kunna delges honom eller han

underlåter att ställa ombud för sig och

särskilda skäl föreligga att förordna

od man. Gode mannen skall samråda

med part för vilken han har förordnats.

iden mån det kan ske.

I fråga om ersättning till god man

som avses i första stycket gäller vad

som föreskrives i 10 kap. I3 4 om er-

sättning ät rättegångshiträde.

Ränecångshalkens — bestämmelser

om hämming av part äga motsvarande

uillämpning på den som i annan exen-

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

skap än vittne eller sakkunnig skall höras i mål eller ärende som uvses i denna bulk.

Då tråga är om omvadighetstörklaring, bör iakttagas utt förordnande om skyldighet att inställa siv personligen ej ses hetwäftande den som avses med ansökningen. om inställelsen skulle kunna medföra men eller fara för ho- HO.

35 Ansökan om annan rättens åtgärd med avseende på förmynderskap än förmyndares förordnande eller entledivande får, såvida fråga ej är om ärende enligt 9 kap. 2 as. göras, förutom av Överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv. om han Föllt sexton år, samt av hans make och närmaste fränder. Fråga som avses i denna paragraf skall rätten taga upp självmant när anledning förekommer.

I ärende som avses i första stycket skall rätten, när det rör omyndig som fullt sexton år. bereda denne tillfälle

att vira sig, om det kan ske.

Mor rättens beslut i ärende som avses I första stycket får talan föras. förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökun.

AMot beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra visst dliggande, tår talan föras endast i samhand med klagan över rättens heslut om utdömande av vitet.

Överförmyndarens tillstånd till åtgärd beträffande omvndigs egendom

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse fär sökas endast av förmyndaren. Mot överförmyndarens beslut i sådant ärende och mot överförmyndarens förordnande, att förbehåll enliet 15 kap. 9 andra stycket ej skall gälla, får talan föras endast av förmyndaren sämt, såvida ärendet angår omhändertagande av egendom, varöver den omvndige

råder. eller återkallelse av förmyndarens eller överförmyndarens tillstånd

för omyndig att driva näring, av den omyadige själv, om han fyllt sexton år. Mot överförmyndarens beslut i fall som avses i 13 kap. 8 § tredje stvcket får talan ej föras.

Laga domstol i ärende om antagan- Bestämmelserna i 3 och 4 §§ om de av adoptivbarn vare rätten iden ort. förmyndare och förmynderskap gälla i där adoptanten har sitt hemvist. tillämpliga delar beträffande god man och godmanskap. Härvid skola bestämmelserna om omyndig, hans make och närmaste fränder, då fråga är om godmanskap som avses i IS kap. 3 eller 4 SN, gälla den, för vilken god man förordnats, samt dennes make och närmaste fränder. Då fråva är om godmanskap för omyndig, har i ärende som avses i 3 § även förmvndaren sådan behörighet som anges där.

I ärende om antagande av adoptiv- Talan mot överförmyndarens beslut barn skall rätten inhämta upplysningar i ärende enligt denna balk föres skriftom barnet och sökanden ävensom hu- ligen hos rätten inom två veckor Irån ruvida vederlag eller bidrag till barnets den dag klaganden fick del av beslutet. underhåll är givet eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år. skall vitrände inhämtas från barnavårdsnämnden i

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse den kommun där sökanden är kyrkobokförd och från barnavårdsnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd. Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen ej erfordras, varde ändock hörd, där det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts i stället gälla adoptanten eller. om make adopterat andra makens barn, envar av makarna. Finnes särskild förmvndare, vars samtycke ej erfordras, skall ock han höras.

Fed

I mål eller ärende, där överförmyndaren fört talan, får rätten. när skäl Jtöreligga. vid målets eller ärendets avgörande tillerkänna överförmyndaren ersättning av allmänna medet för det

arbete han nedlagt på målets eller

ärenders utförande samt för nödiva utgifter. Rätten prövar också huruvida ersättningen skall dtergäldas av över- Jörmyndarens motpart eller stanna på sStatsverket. Överförmyndaren får anlita ombud i mål eller ärende där han för talan.

Pod

Mot rättens beslut i ärende om an- Beslut eller dom, som i mål om iagande av adoptivbarn må talan full- omvadisherstörklaring eller i ärende följas av sökanden eller den som skall om förmynderskap eller sodmanskap höras i ärendet. enligt denna balk meddelas av övertörmyndaren eller rätten. länder till efterrättelse utan hinder av att talan föres däremot. Vad som nu har sagts gäller ej dom, som innefattar hävande av omyndighetstörklaring, eller rättens avgörande, varigenom avtal om sam-

INDI

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

manmevnad i oskiftat bo häves eller för-

myndare eller god man dömes tull utgi-

vande av försuttet vite.

Pod

Fråga rörande vårdnaden om harn I fråga om måt eller ärende. där upptages av rätten i den ort, där den barnavårdsnämnd eller överförmvynsom har vårdnaden om barnet har sitt dare har rätt an föra talan, skall 208 hemvist. lagen om införande av nya rättegånegs-

Talan angående underhåll till barn balken äga motsvarande tillämpning. upptages av rätten i den ort, där sva- Första stycket gäller ej mål om fastranden har sitt hemvist. Sådan fråga ställande av faderskap eller underhåll kan väckas även i samband med mil till barn. rörande faderskapet till barn utom äktenskap. Angående talan om underhåll enligt 7 kap. 10.8 åt modern till harn utom äktenskap skall vad angdende talan om underhåll till barnet är stadgat äsa motsvarande tillämpning.

Vad i första och andra steckena stadgas utgör ej hinder att upptaga fråsa som där avses i samband med äktenskapsmål.

10 N

I mål eller ärende som angår vård- I mål eller ärende som avses i denna naden äve rätten att för tiden intill dess balk kan rätten, när der finnes lämplaga kräft ävande dom eller beslut fö- litt. förordna att förhandling skall ske religger förordna därom efter vad som inom stängda dörrar. finnes skölivt.

Förordnande. varom i första stvcket sägs. må på yrkande meddelas utan huvudtörhandling. Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att vira sig

över yrkandet beredas motparten. Har

förordnande meddelats, pröve rätten när målet eller ärendet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Förordnande, varom OvuR Sagts, gäånge i verkställighet lika med laga

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

kraft äsande dom men kan när som helst av rätten återkallas.

I mål om underhåll ull barn får mo- Mot beslut som underrätt har meddern, om hon här vårdnaden om bar- delat under rättegången i fråga, som Het, föra talan för härnet, även om hon avses i 6 kap. 138, 7 kap. 128, 10 ej uppnått myndig ålder. Är särskild kap. 148. IH kap. [5 eller 16 8 eller I8 förmyndare för barnet förordnad. har kap. 13 s, skall talan föras särskilt. han samma rän att föra talan för bärnet. Hall som avses i 7 kap. 2§ tredie

stvcket får även burnavårdsnämnden

föra sådan talan. Vär och en som kan föra talan för barnet skall få tillfälle att

vitra sig i målet.

Underhållsbidrag må bestämmas till olika belopp för särskilda delar av underhällstiden.

Underhåll till barn må ej mot den underhållsskyldiges bestridande bestämmas för tid efier det barnet fvltt aderton år, innan det kan tillförlitligen hedömas, huruvida underhållsskyldighet föreligger därefter.

[AD pd

I mål angdende underhåll äge rätten Över hovrättens beslut i fråga som att för tiden intill dess laga kraft ägan- avses i II S får talan ej föras. Detsamde dom eller hestut föreligger förordna ma gäller ärende som först har handdärom eter vad som finnes skäligt. lagts av överförmyndaren. Skyldighet att utgiva bidrag må dock ej dläggas någon, med mindre sannolika skäl föreligga att han är bidrassskyldiv,

I fråga om förordnande som här avses skall vad i 108 andra och tredie stvckena stadgas äga motsvarande tilllämpninsg.

Nuvarande Ivdelse . Föreslagen lydelse

21 kap.

125 Beslut enligt. detta kapitel som ej Länsrätten kan förordna att bestut avser utdömande av vite eller ersätt- — enligt detta kapitel som cj avser ut-

ning för parts kostnad fänder ome- dömande av vite eller ersättning för

delbart vill efterrättelse, om ej annat parts kostnad skall lända ull omedelförordnas. bar efterrättelse.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1977, då lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skall upphöra att gälla.

2. De nya bestämmelserna om rätt för man som avses i I kap. I X första stycket alt väcka talan mot barn eller dess arvingar enligt 3 kap. IX gäller utan hinder av att motsvarande rätt att väcka talan enfigt de äldre bestäm-

melserna har försuttits.

3. Har arvinge till man som enligt äldre bestiimmelser skall anses som fader till visst barn väckt talan angående barnets äktenskapliga börd och är målet anhängigt vid ikraftträdandet av denna lag. skall talan slutligt prövas utan hinder av att motsvarande rätt att föra talan ej föreligger enligt de nya bestämmelserna. I fråga om förutsättningarna för bifall till talan gäller I kap. 231 dess nya lydelse.

4. I fråga om barn som har fötts före utgången av år 1969 gäller beträffande barnavårdsnämndens skyldighet att sörja för att faderskapet fastställes vad som före utgången av år 1969 var föreskrivet om barnavårdsmans skyldighet i sådant uvseende. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6 X äger dock tillämpning även i sådant fall.

5. I mål om fastställande av faderskap till barn kan talan om barnets egenskap av trolovningsbarn enligt äldre rätt upptagas till prövning. om

barnet är fött före utgången av år 1969 celler den uppgivne fadern har avlidit

dessförinnan.

6. Är mål om underhållsbidrag enligt 7 kap. 10§ i dess äldre lydelse anhängiet vid ikraftträdandet av denna lag, prövas talan enligt äldre be-

stämmelser.

7. Har någon före ikraftträdandet enligt 205 lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skriftligen åtagit sig att

utge underhållsbidrag till moder till barn utom äktenskap, gäller äldre bestämmelser i fråga om verkställighet på grund av handlingen. I övrigt gäller i fråga om sådant åtagande i tillämpliga detar vad som t lag eller annan

författning är föreskrivet för fall då rätten enligt 7 kap. 12 § föräldrabalken

i dess nya lydelse har meddelat förordnande om underhållsbidrag till barn.

2 Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

7 kap.

Skiljer någon obehörigen barn under femton år från den som har vårdnaden, dömes, om det ej är brott mot frihet, för egenmäktighet med barn

till böter eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma skall gälla, om make Detsamma skall gälla. om fader elutan beaktansvärt skäl egenmäktigt — !/er moder utan beaktansvärl skäl

bortför barn under femton år, som = egenmäktigt bortför barn under fem-

står under båda makarnas vårdnad. ton år, som står under båda föräldceller om make eller annan, som skall rarnas vårdnad, eller om den som hava vårdnaden, obehörigen bemäk- — skall hava vårdnaden obehörigen betigar sig barnet och därigenom själv — miktigar sig barnet och därigenom

tager sig ritt. själv tager sig rätt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977.

3¶Förslag till | Lag om ändring i utsökningslagen (1877 nr 31 s. D

Härigenom föreskrives att 54 a § utsökningslagen (1877 nr 31 s. I) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54a8!

På grund av skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse får utmätning äga rum för bidrag, som någon enligt förbindelsen skolat utgiva till full-

görande av underhållsskyldighot jämlikt giftermåls- oller föräldrabalken eller skolat erlägga till barnavårdsnämnd såsom ersättning för barns vård jämlikt I Senaste lydelse 1968:623.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

barnavårdslagen. Beträffande underhållsbidrag till make skall dock vad nu

sagts ej äga tillämpning. med mindre makarna under den tid bidraget avser levde och alltjämt leva åtskilda på grund av söndring eller efter hemskillnad.

Har bidrag som avses i I mom. Har bidrag som avses i I mom.

förfallit till betalning tidigare än tre förfallit till betalning tidigare än tre

är innan ansökan gjordes, får utmät- år innan ansökan gjordes, får utmät-

ning på grund av förbindelsen ej ske, ning på grund av förbindelsen ej ske, om gäldenären påstår att bidraget om gäldenären påstår att bidraget

guldits och invändningen ej kan guldits och invändningen ej kan

med hänsyn till omständigheterna i med hänsyn till omständigheterna i

övrigt lämnas utan avseende. Kid övrigt lämnas utan avseende. tillämpning uv vad nu sagts skall bi-

dras. varom sägs i 7 kap. 10x& föräl-

drabalken. icke anses förfallet till betalning innan der blivit genom förbindelsen till beloppet bestämt.

Är talan om förbindelsen anhängig vid domstol, äger denna förordna,

att utmätning på grund av förbindelsen tills vidare ej får äga rum. Den som vill erhålla utmätning skall ingiva förbindelsen i huvudskrift

till utmitningsmannen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom föreskrives att 8 § lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande tvdetse! Föreslagen lydelse

öd

För den vård av omyndigs värde- För den vård av omyndigs värdehandlingar. som enligt denna lag handlingar, som enligt denna lag

åligger banken, md banken betinga åligger banken, fär banken betinga

sig en årlig avgift, icke överstigande sig en årlig grundavgift. icke överstii fråga om inhemska värdehandlingar gande /tra kronor för varje påbörjat tre kronor och utländska värdehand- tusental kronor av handlingarnas

lingar två kronor för varje påbörjat tu- värde. samt därutöver en tilläggsavgitt

IL ydelse enligt SFS 1974:1042. som träder i kraft den 1 januari 1976.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse sental kronor av handlingarnas viär- icke överstigande tolv kronor dels för de. Hava underåriga svskon gemen- varje vid avtifisperiodens början innesam förmyndare, skola syskonens liggande handling, post av ensartade värdehandlingar sammanräknas. handlingar eller slutet konvolut, dets

för varje deponering eller uttag under

aveifisperioden av sådana handlingar.

Ha underåriga syskon gemensam

förmyndare, skola syskonens värde-

handlingar sammanräknas.

Den avgift. varom i första stycket sägs, innefattar ej ersättning för bankens

särskilda utgifter till följd av uppdraget, ej heller för åtgärd, som banken

efter särskilt avtal vidtagit. För fordran å avgift eller ersättning, varom ovan sägs, äge banken innehålla vad av de nedsatta handlingarna i värde svarar mot fordringen. Banken

äge ock för sådan fordran uttaga betalning av medel. som för den omyndiges räkning uppburits av banken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977. Äldre bestämmelser gäller

dock fortfarande i fråga om sådan vård av omyndigs värdehandlingar som

har ägt rum före ikraftträdandet.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrives att 4 3 lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

4¶Rätten att uppbära allmänt barn- Rätten att uppbära allmänt barn-

bidrag för visst barn tillkommer, där bidrag för visst barn tillkommer, där barnet står under föräldrarnas ge- barnet står under föräldrarnas ge-

mensamma vårdnad, barnets moder mensamma vårdnad, barnets moder eller. om modern ull följd av från- eller, om föräldrarna gjort anmälan varo,. sjukdom eller annan orsak är härom. till allmän försäkringskassa.

för tingre tid förhindrad att deltaga barnets tader. Är fader eller moder

1 värdnaden, barnets fader samt i an- som uppbär bidrag enligt vad nu har

Senaste lydelse 1973:449,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nar fall den som har vårdnaden om sagrs ull följd av frånvaro, sjukdom barnet. eller annan orsak för längre tid för-

hindrad att deltaga i vårdnaden, skall

rätten att uppbära bidraget i stället tillkomma den andre av föräldrarna. Står barnet ej under föräldrarnas gemensamma vårdnad, tillkommer rätten att uppbära bidraget den som har vårdnaden om barnet. Allmän försäkringskassa får på framställning av barnavårdsnämnd förordna att allmänt barnbidrag för barn, som genom barnavårdsnämndens försorg placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än barnavårdsnämnd, får sådant förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket uppbär bidraget.

Denna lag träder 1 kraft den 1 januari 1977.

6 Förslag till Lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261)

Härigenom = föreskrives 1 fråga om — militärersättningsförordningen

(1950:261)

dels att rubriken och 7-3 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse, dels att ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag”. dels att i 1 3 2 mom. ordet ”krigsmakten” skall bytas ut mot ”försvarsmakten”. dels att ill 83 mom. ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”. Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse Förordning om ersättning i anled- Militärersättningslag ning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (militärersättningsförordning)

3 mom. Varje barn till den avlidne 3 mom! Varje barn till den avlidne äger till och med den månad. under äger tull och med den månad, under

vilken det fvller nitton år, uppbära vilken det fyller nitton år, uppbära livränta med belopp, som motsvarar livränta med belopp, som motsvarar lgenaste Iydelse 1971:897.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse en sjättedel av den avlidnes årliga ar- en sjättedel av den avlidnes årliga

betsförtjänst. Är barnet efter sagda arbetsförtjänst. Är barnet efter sagda

tidpunkt till följd av sjukdom eller tidpunkt till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv annan dylik orsak ur stånd att själv

försörja sig, skall livräntan utgå, så försörja sig, skall livräntan utgå. så

länge anledningen till den bristande länge anledningen till den bristande

försörjningsförmågan fortfar, dock försörjningsförmågan fortfar, dock

längst till och med den månad, un- längst till och med den månad. under vilken barnet fyller tjuguett år. der vilken barnet fyller tjuguet år. Livränta skall dock ej utgå till barn Livränta skall dock ej utgå, om den utom äktenskap, därest den avlidne avlidne enligt avtal som är bindande enligt avtal som är bindande för bar- för barnet åtagit sig att till dess unnet åtagit sig att till dess underhåll derhåll utgiva visst belopp en gång utgiva visst belopp en gång för alla. för alla.

Var den avlidne gift, skall med Var den avlidne gift. skall med eget barn likställas jämväl makens eget barn likställas jämväl makens barn i tidigare gifte eller utom äkten- barn, såvida barnet stod under maskap. såvida barnet stod under ma- kens vårdnad; dock skall livränta till kens vårdnad; dock skall livränta till barn som nu nämnts ej utgå efter

barn som nu nämnts ej utgå efter kvinna, med mindre barnet genom

kvinna, med mindre barnet genom hennes frånfälle kommer att sakna hennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll. erforderligt underhåll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till militärersättningsförordningen, skall hänvisningen i stället avse militärersättningslagen.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att 21 8 lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

215!

Varje barn till den avlidne äger till Varje barn ull den avlidne äger till

och med den månad. under vilken och med den månad, under vilken det fyller nitton år, uppbära livränta det fyller nitton år, uppbära livränta

med belopp. som motsvarar en sjät- med belopp, som motsvarar en själ-

I Senaste Iydelse 1971:882.

19 Riksdagen 1976. I saml. Nr I?

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

tedel av den avlidnes årliga arbets- tedet av den avlidnes årliga arbets-

förtjänst. Är barnet efter sagda tid- förtjänst. Är barnet efter sagda tid-

punkt till följd av sjukdom eller an- punkt till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv för- nan dylik orsak ur stånd att själv för-

sörja sig, skall livräntan utgå, så sörja sig, skall livräntan utgå, så

länge anledningen till den bristande länge anledningen till den bristande

försörjningsförmågan fortfar. dock försörjningsförmågan fortfar. dock

längst till och med den månad, un- längst till och med den månad, under vilken barnet fyller tjuguetwt år. der vilken barnet fyller tjuguett år. Livränta skall dock ej utgå will barn Livränta skall dock ej utgå, om den utom äktenskap, därest den avlidne avlidne enligt avtal som är bindande enligt avtal som är bindande för bar- för barnet åtagit sig att till dess un-

net, åtagit sig att till dess underhåll derhåll utgiva visst belopp en gång utgiva visst belopp en gång för alla. för alla. Var den avlidne gift, skall med Var den avlidne gift, skall med eget barn likställas jämväl makens eget barn likställas jämväl makens

barn i tidigare gifte eller utom äkten- barn, såvida barnet stod under maskap, såvida barnet stod under ma- kens vårdnad: dock skall livränta till kens vårdnad; dock skall livränta till barn som nu nämnts cj utgå efter

barn som nu nämnts ej utgå efter kvinna med mindre barnet genom

kvinna, med mindre barnet genom hennes fräntälle kommer att sakna

hennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll.

erforderligt underhåll.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet

till barn utom äktenskap!

dels att 7-3 skall upphöra att gälla,

dels att rubriken till lagen samt 1, 3 och 6 3§ skall ha nedan angivna lydelse.

lgenaste lydelse av lagens rubrik 1969:619.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

Lag angående blodundersökning Lag om blodundersökning m. m. m. m. i mål om äktenskaplig börd vid utredning av faderskap eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

I mål om äktenskaplig börd eller om I mål om /aderskap enligt 3 kap. faderskapet till barn utom äktenskap föräldrabalken kan rätten, där det yräger rätten, där det yrkas av part eller kas av part eller eljest finnes erforeljest finnes erforderligt. förordna att derligt. förordna att blodundersökblodundersökning eller annan un- ning celler annan undersökning rödersökning rörande ärftliga egenska- rande ärftliga egenskaper, som kan per, som kan ske utan nämnvärt ske utan nämnvärt men, skall äga men, skall äga rum med avseende rum med avseende på modern och d modern och barnet ävensom, såvilt barnet samr, såvitt angår mål om förangår mål om äktenskapliga börd, klaring att viss man ej är fader, manmannen i äktenskapet och, i mål om nen I äktenskapet och, i mål om /fastfaderskapet till barn utom äktenskap, ställande av faderskap, man mot vil-

man mot vilken talan föres. Före- ken talan föres. Förekommer anled-

kommer anledning till antagande, att ning till antagande att annan haft annan haft samlag med modern 4 tid, samlag med modern wnder tid då bar-

då barnet kan vara avlat, ma förord- net kan vara avlat, får förordnande

. nande om undersökning avse jäm väl om undersökning avse jämväl hohonom. nom.

Innan förordnande meddelas, skall Innan förordnande meddelas, skall

tillfälle att yttra sig lämnas den som den som förordnandet skulle avse beförordnandet skulle avse. redas tillfälle att vttra sig.

Har blodundersökning eller annan Har blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egen- undersökning rörande ärftliga cgenskaper utförts på anmodan av bar- skaper utförts på anmodan av barnavårdsnämnd för utredning av /a- navårdsnämnd för utredning av /aderskapet ull barn utom äktenskap. derskap, skall nämnden ersätta kostskall nämnden ersätta kostnad som nad som avses I 4 3. avses 145.

2 Senaste lydelse 1973:804.

202

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Wedelse

Föres talan om fåderskapet till barn Föres talan om fästställande av fa-

utom äktenskap, äger 18 kap. 13 § rät- derskap, äger 18 kap. 13 § rättegångs-

tegångsbalken motsvarande tillämp- balken motsvarande tillämpning i

ning i fråga om parts skyldighet att fråga om parts skyldighet att återgäl-

återgälda barnavårdsnämnd kostnad da barnavårdsnämnd kostnad som som ersatts enligt 5 §. ersatts enligt 5 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Senaste lydelse 1969:619.

9¶Förslag till Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)

Härigenom föreskrives att 12 § barnavårdslagen (1960:97) skall ha nedan an-

givna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

123!

1. utdöma förelagt vite,

2. vidtaga åtgärd enligt 26 3. 2. 3 eller 4 eller enligt 29 eller 30 3 eller göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses I 46 3 andra stycket, tillstånd elteor förhands-

besked som avses i 478 eller förbud som avses i 50 eller 51 §, 4. fullgöra vad som ankommer på 4. fullgöra vad som ankommer på

nämnden enligt föräldrabalken i nämnden enligt föräldrabalken i

andra avseenden än som sägs i 3 kap. andra avseenden än som sägs i I kap.

2 eller 4 V, 7 kap. 2 eller 7 §, om av- 4 NN 2 kap. Feller 7 SvT kap. 2 eller

talet ej innefattar åtagande att utge 7 §.om avtalet ej innefattar åtagande

I Senaste Iydelse 1973:808.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse engångsbelopp, eller 20) kap. 113. en- alt utge engångsbelopp, eller 7 kap. ligt 5 § lagen (1969:618) om faststäl- 11 8, enligt 5 § lagen (1947:529) om lande av faderskapet till barn utom äk- allmänna barnbidrag eller enligt 9, 11

tenskap, enligt 5 3 lagen (1947:529) eller 188 lagen (1964:143) om bi-

om allmänna barnbidrag eller enligt dragsförskott eller

9, I1 eller 18 3 lagen (1964:143) om bidragsförskott eller

5. göra framställning oller avgiva yttrande till kommunfullmäktige.

Beslut som fattats på grund av uppdrag enligt första stycket skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Denna lag träder I kraft den I januari 1977.

10¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 8 kap. 54 lagen (1962:381) om allmän försäkring! skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande Ivdelse Föreslagen tvdelse

8 kap.

in .

Rätt vill folkpension i form av Aarapension Villkommer barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit och som icke fyllt aderton år.

Har avliden förätder enligt avtal. Har avliden förälder enligt avtal som är bindande för barn utom äk- som är bindande för harnet åtagit sig tenskap. åtagit sig att till dess under- alt till dess underhåll utgiva visst behåll utgiva visst belopp en gång för lopp en gång för alla, föreligger rätt alla. föreligger rätt till barnpension till barnpension endast i den mån endast I den mån pensionen över- pensionen överstiger en livränta, stiger en livränta, som inköpts eller som inköpts eller kunnat inköpas åt

kunnat inköpas åt barnet för en- barnet för engångsbeloppet.

gångsbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Hagen omiryckt 1973:908.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse

11 Förslag till

Lag om ändring i namnlagen (1963:521)

Härigenom föreskrives att I, 2, 15 och 37 §§ namnlagen (1963:521) skall

ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Barn i äktenskap förvärvar vid fö- År vid barns födelse modern vift.

delsen faderns släktnamn. förvärvar barner vid födelsen makens

släktnamn, om det ej före barnets fö-

delse har fastställts att annan än ma-

ken är fader till barnet. Motsvarande

gäller, om modern vid barnets födelse

är änka och hennes make har avlidit

på sådan tid att barnet kan vara avlat

dessförinnan.

Barn under aderton år, som erhåller Barn vars föräldrar ingå äktenskap äktenskapliga börd genom att föräld- med varandra förvärvar därvid fararna ingå äktenskap med varandra, derns släktnamn, om barnet är under förvärvar därvid faderns släktnamn. aderton år. Ingå föräldrarna äkten- Får barn äktenskaplig börd sedan det skap sedan barnet fyllt aderton år, får fyllt aderton år. äver barnet genom barnet genom anmälan hos pastor ananmälan hos pastor antaga faderns taga faderns släktnamn. släktnamn.

Barn i äktenskap, som ej /vllt ader- Barn, som har förvärvat släktnamn ton år, md genom anmälan hos pas- enligt första eller andra stvcket och

tor antaga det släktnamn modern som är under aderton år, får genom hade som ogift, såframt räven funnit anmälan hos pastor antaga det släkt-

namnbytet vara förenligt med bar- namn modern hade som ogift. om nets bästa. Har barn i äktenskap fyllt rätten funnit namnbytet vara fören-

aderton år md barnet, om särskilda ligt med barnets bästa. Har harnet

skäl äro därtill, efter ansökan hos fyllt aderton år fär barnet, om sir-

namnmyndigheten erhålla släkt- skilda skäl föreligga, efter ansökan

namn som mu sagts. hos namnmyndigheten erhålla »o-

derns släktnamn som ogift.

iVuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Barn utom äktenskap förvärvar vid I annat fall än som avses i I Sförsta tödelsen moderns släktnamn. Har stycket förvärvar barn vid födelsen modern förvärvat sitt namn genom moderns släktnamn. Har modern vigsel ler genom anmälan som av- törvärvat sitt namn genom vigsel elses 16 ÅS andra stycket, må barnet ler genom anmälan som avses i 6 3 genom anmälan hos pastor antaga andra stycket, fär barnet genom andet släktnamn modern hade som milan hos pastor antaga det stäktogift. namn modern hade som ogift. Baur-

Barn utom äktenskap må genom net fär också genom anmälan hos pasanmälan hos pastor antaga faderns tor antaga faderns släktnamn. släktnamn.

un [

Förklaras någon icke hava äkten- Har barn förvärvat viss mans släktskaplig börd och har hans moder an- namn enligt IN första eller andra nat släktnamn är mannen, förlorar stveket och fastställes att mannen icke han dennes släktnamn och förvärvar är fader till barnet samt har barnets i stället moderns släktnamn. Om moder annat släktnamn, förlorar bar-

synnerliga skäl äro därtill, md dock net mannens släktnamn och förvärvar

rätten tillåta att an behåller man- i stället moderns släktnamn. Förelignens namn. ga synnerliga skäl, /år dock rätten till-

låta att barnet behåller mannens släkt-

namn.

37 N

Ansökan om förklaring att namnbyte. som avses I IX tredje stycket, 35 andra stycket, 4, 5 eller 12 5, är förenligt med barnets bästa upptages av den rätt som har att upptaga fråga rörande vårdnaden om barnet.

Ansökan om rättens tillstånd enligt

155 att få behålla släktnamn upptages

av den rätt där målet om faderskap är

anhängigt eller, om sådan mål ej är

anhängiga. av den rätt som har at

upptaga fråga rörande vårdnaden om

barnet eller av rätten i den ort där bar-

net har sitt hemvist.

Denna lag twräder i kraft den I januari 1977.

I Senaste lydelse 1969:622,

Senaste Iydelse 1973:657.

12 Förslag till

Lag om ändring i införsellagen (1968:621)

Härigenom föreskrives aut 5 § införsellagen (1968:62 DD skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

5§

Införsel för underhållsbidrag får äga rum, om bidraget är fastställt genom skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse eller genom lagakraftvunnen dom eller beslut som får verkställas lika med sådan dom. Vidare förutsittes, att antingen bidragsbelopp, som enligt andra stycket får uttagas, utestår obetalt eller gäldenären vid tvächer flera tillfällen under de två senaste åren före införselbeslutet har underlåtit att betala i rätt tid och det är anledning antaga att detta skall upprepas.

Genom införsel får uttagas endast Genom införsel får uttagas endast bidragsbelopp som förfallit till betal- bidragsbelopp som förfallit till betal-

ning tidigast (vå år före början av den ning tidigast två år före början av den kalendermånad under vilken verk- kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske. Vid tillämpning ställigheten skall ske. av vad som nu sagts skall bidrag som avses i 7 kap. I10OX föräldrabalken ej anses förfaller till betalning innan det blivit bestämt till beloppet.

Genom införsel får ej uttagas annat bidragsbelopp än sådant som är förfallet när verkställighet skall ske eller som förfaller näst därefter.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977.

13 Förslag till Lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag

Härigenom föreskrives att I och 2 SY lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande tvdelse Föreslagen lydelse

Den som på grund av förordnande Den som på grund av förordnande enligt 260 kap. 12 X föräldrabalken ut- enligt 7 kap. 12: föräldrabalken / givit underhållsbidrag till barn iom mål om fastställande av faderskap uväktenskap eller till barnets moder har givit underhållsbidrag till barn har

I Scnaste Iydelse 1973:805.

rätt attav allmänna medel återfå vad rätt att av allmänna medel återfå vad han utgivit, om domstolen genom han utgivit, om domstolen genom dom eller beslut som vunnit laga dom eller beslut som vunnit laga kraft skilt målet från sig utan att kraft skilt målet från sig utan att mannen blivit underhållsskyldig. mannen blivit underhällsskyldig.

nämnden, åtagit sig att utge underhåll för tid, intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger, och blodundersökningen visar att

han icke kan vara fader till barnet. Är hans faderskap enligt blodundersökningen osannolikt, har han rätt vill ersättning för utgivna underhållsbidrag, såvida talan om faderskapet icke väckes mot honom inom sex månader från det utlåtandet över blodundersök ningen förelåg. Oavsett resultatet

av blodundersökningen föreligger rätt till ersättning. om han genom la-

gakraftvunnen dom friats från faderskapet eller om annan man på grund av lagakraftvunnen dom celler erkännande är att anse som fader till barnet.

ba sg

Om facerskapet till barn iom äk- Om faderskapet till barn fastställts

tenskap fastställts genom erkännande genom erkännande och deva förklaoch dewua förklarats ogiltigt genom rats ogiltigt genom lagakraftvunnen

lagakraftvunnen dom, har mannen dom, har mannen rätt att av allmiän-

rätt att av allmänna medel återfå vad na medel återfå vad han enligt dom

han enligt dom eller avtal utgivit i eller avtal utgivit i underhållsbidrag

underhållsbidrag till barnet och mo- till barnet. Detsamma giiller om fa-

dern. Detsamma gäller om faderska- derskapet fastställts genom dom och pet fastställts genom dom och man- mannen efter anlitande av särskilt nen efter anlitande av särskilt rätts- rättsmedel friats från faderskapet medel friats från faderskapet genom genom lagakraftvunnen dom. lagakraftvunnen dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser gäller dock alltjämt i fråga om underhållsbidrag som har utgivits till barnets moder på grund av förordnande eller åtagande som anges i bestämmelserna.

14 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrives att 9 § rättshjälpslagen (1972:429) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse! Föreslagen Ivdelse

98 Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angetägenhet som riättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättssökande har alt själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 5 andra stycket och 273 första stycket undra punkten.

Såsom kostnad för rävshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för utlvaratagande av den rättssökandes rätt.

2. bevisning vid allmän domstol. krigsrätt. arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen samt nödvändig utredning I angelägenhet. som kan komma under sådan domstols prövning eler som skall prövas av skiljemän.

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utrodningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4. resa och uppehälle för den rätts- 4. resa och upphälle för den rätts-

sökande eller hans ställföreträdare sökande eller hans ställföreträdare

och för vårdare eller annan, som och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med instäl- måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myn- tolse inför domstol eller annan myndighet. om personlig inställelse dighet. om personlig inställelse ålagts. eller i samband med instäl- älagts, eller i samband med inställelse för blodundersökning elter an- lelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga nan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äkienskapliv egenskaper i mål om /aderskap enlizt börd eller tfaderskapet till barn utonm 3 kap. föräldrabalken. äktenskap.

5. avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964:618) utgår för ansökan och expedition vid allmän domstol, krigsrätt. arbotsdomstolen eller bostadsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres innan avgörandet i huvudsaken vunnit laga kraft, samt avgift som utgår enligt exekutions-

avgiftskungörelsen (1971:1027).

6. kungörelse I mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt. arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen.

7. vad av allmänna medel utgält 7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i i ersättning för översättning eler i

ersättning enligt 4 eller ST lagen ersättning enligt 4 oller SF lagen (1958:642) angående blodundersök- (1958:642) Om blodundersökning

ning m.m. i mål om äktenskapliz m. m. vid utredning av faderskap el-

I Lydelse enligt prop. 1975/76:47.

Nurarande lvdelse Föreslagen lydelse

börd eller vid utredning av fuderska- ler enligt föreskrift i rättegångsbalken

pet till barn utom äktenskap eller en- eller 3 § första stycket nämnda lag för ligt föreskrift i rättegångsbalken eller bevisning som rätten självmant för- 358 första stycket nämnda lag för be- anstaltat om, visning som rätten självmant föranstaltat om, 8. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

Såsom kostnad för bevisning enligt Såsom kostnad för bevisning enligt

andra stycket 2 anses ej den rättssö- andra stycket 2 anses ej den rättssökandes kostnad för blodundersök- kändes kostnad för blodundersökning ellerannan undersökning röran- ning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktern- de ärftliga egenskaper i mål om faderskaplig börd eller faderskapet till barn skap enligt 3 kap. föräldrabalken. utom äktenskap.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977.

15 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrives att 3 kap. 28 5 studiestödslagen (1973:349)! skull ha nedan angivna Iyvdelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse 3 kap.

285 Har make under sin vårdnad barn Ar make ensam vårdnadshavare för i tidigare gifte eller utom äktenskap, barn som ce är även andra makens skall vid prövning av fråga om bar- barn. skall vid prövning av fråga om nets rätt till studichjälp andra ma- barnets rätt till studiehjälp andra makens inkomst och förmögenhet be- kens inkomst och förmögenhet beak-

aktas i stället för inkomst och för- tasistället för inkomst och förmögen-

mögenhet hos den av barnets för- het hos den av barnets föräldrar som äldrar som är skild från vårdnaden. är skild från vårdnaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

I Lagen omtryckt 1975:359.

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde

1976-02-27

Närvarande: justitierådet Gyllensvärd. regeringsrådet Nordlund, justitierådet Ulveson, justitierådet Erik Nyman.

Enligt lagrådet den 13 februari 1976 ulthandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 23 oktober 1975 har regeringen på hemställan av statsrådet Lidbom beslutat inhämta Jagrådets vyurande över förslag till

1. lag om ändring i föräldrabalken, 2. lag om ändring i brottsbalken. 3. lag om ändring i utsökningslagen (1877 nr 31 s. 1. 4. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar, 5. Jag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. 6. Jag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261). 7. Jag om ändring 1 lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, 8. lag om ändring i tagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap. 9. Jag om ändring i barnavårdslagen (1960:97), 10. Jag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. Jag om ändring i namnlagen (1963:521).

12. Jag om ändring | införsellugen (1968:620), 13. dag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning I vissa fall för utgivna underhållsbidrag. 14. lag om ändring i rävshjälpslagen (1972:429). 15. Jag om ändring I studiestödslagen (1973:349).

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har inför lagrådet föredragis av hovrättsassessorn Ingegerd Sarman. Förslagen föranleder följande virande av lagrådet:

Allmänna synpunkter

De lagändringar som föreslås i remissen innebär, att familjelagstiftningen reformeras i två skilda hänseenden. I båda fallen — såväl beträffande fa-

derskapsreglerna som i vad gäller bestämmelserna om vårdnaden om barn

—- är det fråga om att tillgodose reformbehov som i olika sammanhang har

gjort sig gällande och att tillhandahålla likartade lösningar för samlevnadsförhållanden oberoende av om äktenskap föreligger eller ej. De nu föreslagna lagändringarna utgör ett led i det redan inledda reformarbetet på familjerättens område och ligger i linje med de lagstiftningsåtgärder som har vidtagits på området under senare år. Mot den allmänna inriktningen av de nu aktuella åtgärderna finns det enligt lagrådets mening inte något att

erinra. Lagrådet vill emellertid med anledning av några av de föreslagna

vårdnadsreglerna understryka, att den vägledande synpunkten vid domstolarnas och myndigheternas bedömning av vårdnadsfrågor alltjämt skall vara att barnens bästa tillgodoses och att föräldrarnas personliga önskemål av att ha hand om vårdnaden eller att utöva umgängesräti inte får gå ut över barnen.

I lagtekniskt hänseende föreslås tämligen genomgripande ändringar. Främst beror detta på att, i enlighet med vad som förutsattes redan vid

tillkomsten 1969 av lagen om fastställande av faderskapet till barn utom

äktenskap, bestämmelserna i den lagen nu förs över till FB. Detta medför att balkens disposition måste ändras och att en stor del av de processuella reglerna i 20 kap. bör flyttas till andra kapitel. Det är givet att vissa, inte helt lättlösta problem uppkommer vid en partiell reform, som innebär så

betydande förändringar. Enligt lagrådets mening har svårigheterna på det stora hela kunnat bemästras tillfredsställande.

Speciella svårigheter har mött som följd av att termerna äktenskaplig börd, barn i äktenskap och barn utom äktenskap föreslås bli utmönstrade

ur lagstiftningen. Dessa svårigheter gör sig kanske mest gällande utanför

FB:s eget område, 1. ex. i namnlagen, lagen om svenskt medborgarskap och religionsfrihetslagen. Man tvingas där till omskrivningar med ganska

långa formuleringar som följd. Lagrådet ansluter sig emellertid till den prin-

cipieHa uppfattningen att termerna i fråga nu bör utgå, och lagrådet kan inte finna att konsekvenserna beträffande lagtexternas utformning behöver bli sådana att de inte kan godtas.

Ytterligare skall inledningsvis endast beröras den språkliga utformningen

av de ändringar i FB som föreslås i remissen. I de nya lagbestämmelserna har språket så till vida anpassats till de ursprungliga stadgandena, att pluralformen av prejudikatverb kommit till användning. En viss modernisering har skett i de delar av balken som nu tas upp till behandling. Därvid har man dock inte varit helt konsekvent. Sålunda har exempelvis orden ”må”

och ”äger” i regel ersatts med ”får” eller ”kan” men i flera fall fått stå

kvar. Ibland har moderniseringen resulterat i att man fått en blandning mellan gammalt och nytt som ger ew föga tilltalande intryck. När exempelvis

till 10 kap. överförts vissa stadganden från 20 kap. har det i dessa ofta

förekommande uttrycket ”den om vars försättande i omyndighet är fråga” ändrats till ”den vars försättande i omyndighet det är fråga om”. Här borde man antingen ha behållit det gamla uttryckssättet eller gått radikalare fram. Efter de ändringar i balken som genomfördes 1974 och de som nu förestås

kommer balken i språkligt hänseende inte att ge samma intryck av en en-

hetlig och väl genomarbetad lagstiftningsprodukt som den gjorde från början. Det är önskvärt. att man vid det fortsatta reformarbetet försöker ge balken en mera enhetlig språkdräkt.

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

I kap.

Mot det sakliga innehållet i denna paragraf har lagrådet ej något att erinra. Som redan har framgått anser lagrådet att termerna äktenskaplig börd, barn i äktenskap och barn utom äktenskap nu kan rensas ut ur lagstiftningen. Emellertid är det enligt lagrådets mening lämpligt att något närmare än som har skett i det remitterade förslaget knyta an till den terminologi som

hittills har använts i FB och flera andra lagar, såsom namnlagen och lagen

om svenskt medborgarskap. Det är exempelvis önskvärt att undvika uttrycken ”änka” och ”make” och att formulera presumtionsreglerna så att de genomgående avser förhållandena vid tiden för barnets födelse. Lagtexten kan därigenom göras enklare och mera enhetlig. Lagrådet anser det vidare vara en vinst, om paragrafens innehåll skrivs samman till ett stycke. Detta

underlättas om man, som lagrådet föreslår i det följande, till 2 + för även

reglerna om hävande av faderskapspresumtionen genom att mannen i äktenskapet godkänner ett av annan man lämnat faderskapserkännande.

Lagrådet föreslår av dessa skäl att I Y utformas på följande sätt: ”Är vid barns födelse modern gift, skall mannen i äktenskapet anses som barnets

fader, om ej annat följer av 2 §. Detsamma gäller, om äktenskapet har upplösts genom mannens död och barnet födes inom sådan tid efter dödsfallet

att det kan vara avlat dessförinnan.”

I flera paragrafer i förslaget till ändringar i FB hänvisas till I $ första stycket. Om paragrafen skrivs ihop till ett stycke, bör dessa hänvisningar

jämkas.

25 Utformas I 8 så som lagrådet nyss har föreslagit kan i ingressen till 2§

orden ”man som avses i I $ första stycket” lämpligen bytas ut mot ”mannen i äktenskapet”.

Beträffande punkterna 1 och 2 i fortsättningen av paragrafen har lagrådet

ej något att anföra. Punkten 3 innebär i förhållande till motsvarande regel

i nuvarande 2 kap. 4 § FB en ändring som inte har berörts i remissprotokollet. Det nu gällande stadgandet har en särskild betydelse genom att det innehåller

en bevisbörderegel. Utreds det att makarna ej varit gifta under koncep-

tionstiden eller att de under den tiden levde åtskilda av skäl som anges

i stadgandet, kan bördstalan bifallas. om det cj görs sannolikt att makarna

har haft samlag med varandra under samma tid. I de tänkta fallen är alltså

part som gör gällande att samlag har förekommit under konceptionstiden

bevisskyldig för att denna uppgift är sannolik (jfr Walin, Kommentar till föräldrabalken m. m., 2 uppl. 1971, s. 37). Med den föreslagna lydelsen

faller bevisbörderegeln bort och stadgandet förlorar därigenom en del av sin praktiska betydelse. Förutsättningar för dess tillämpning kan, på grund av bevissvårigheterna i denna typ av mål, knappast väntas föreligga i andra fall än sådana då barnets moder och den äkta mannen är ense om att den äkta mannen ej är fader och de lämnar samstämmande uppgifter om för-

hållandena. Möjligen kan man ifrågasätta om regeln har någon verklig funk-

tion att fylla vid sidan av de under punkterna I och 2 upptagna grunderna för faderskapspresumtionens hävande och den nu föreslagna utvägen att den äkta mannen godkänner ett av annan man lämnat faderskapserkännande. Såvitt lagrådet kan bedöma finns emellertid inte tillräckliga skäl

vare sig för att låta stadgandet utgå eller för att formulera om det så att

bevisbörderegeln bibehålls.

Det i punkten 3 använda uttrycket ”under det att makarna levde åtskilda” kan föranleda vissa svårigheter i tillämpningen. I nuvarande 2 kap. 4 § krävs alt den omständigheten att makarna levde åtskilda berodde på söndring mellan dem eller på att domstol hade förordnat om sammanlevnadens hä-

vande. Därmed görs det otvetydigt att särlevnaden skall vara av kvalificerat

slag. Den omständigheten att. enligt förslaget, orsaken till särlevnaden saknar betydelse får inte anses innebära att man kan ställa mindre krav på

hur särlevnaden faktiskt har gestaltat sig. Ett första krav som måste ställas

är uppenbarligen att makarna har haft skilda bostäder under konceptionstiden (jfr NJA II 1973 s. 151 f). Till styrkande härav kan exempelvis företes utdrag ur folkbokföringen som visar att makarna då var skrivna på skilda

håll. Även när ett sådant utdrag föreligger kan emellertid någon av makarna

påstå att de faktiskt levde samman eller att de väl levde åtskilda men ändå hade samlag med varandra. Att åstadkomma tillräcklig motbevisning mot detta kan tydligen möta stora svårigheter.

Med hänsyn till vad som är känt om nuvarande giftermåls- och sammanboendevanor (se SOU 1975:24 s. 169) finns det anledning att hysa någon tvekan om det befogade i att behålla en särskild hävningsgrund för fall när barnet har avlats före äktenskapet. En närmare utredning kan tänkas

visa att det finns skäl att i stället fästa avgörande vikt vid om barnet har

avlats innan modern och mannen började sammanbo eller möjligen att låta

den ifrågavarande hävningsgrunden helt utgå. Sammanfattningsvis vill lagrådet framhålla. att de i punkten 3 upptagna

reglerna bör övervägas på nytt när lämpligt tillfälle ges.

En väsentlig nyhet i det remitterade förslaget är att presumtionen om den äkta mannens faderskap skall kunna hävas också genom att mannen

godkänner ett faderskapserkännande som i föreskriven ordning har lämnats av annan man. Detta möter i sak inte någon invändning från lagrådets

sida. I den föreslagna lagtexten har reglerna i ämnet skrivits in i 3 och 45§. Enligt lagrådets mening bör de i stället lämpligen föras samman i

ett andra stycket i 2 I och där förslagsvis få följande utformning: ”Godkänner mannen skriftligen annan mans erkännande av faderskapet och har i fråga om erkännandet iakttagits bestämmelserna i 4 8, skall anses fastställt att

mannen ej är barnets fader. Erkännandet skall dock i detta fall alltid vara

skriftligen godkänt av modern.”

3 och 488

Genomförs lagrådets förslag att föra samman de nyss angivna reglerna

i ett andra stycke i 2 §, bör andra punkten i första stycket av 3 § och andra stycket i 48 utgå.

Andra stycket i 38 kan enligt lagrådets mening med fördel föras över till första stycket i 4 I och där utgöra en fjärde punkt. Den i förslaget upptagna fjärde punkten i sistnämnda stycke bör i så fall brytas ut till ett nytt andra stycke.

2 kap.

15¶Enligt 3 kap. 4§ första stycket FB åligger det nu barnavårdsnämnden att, under vissa närmare angivna förutsättningar, sörja för alt faderskapet till barn utom äktenskap fastställs, och enligt 2 § faderskapslagen skall nämnden i dessa fall försöka utreda vem som är fader till barnet. Däremot finns inte några särskilda föreskrifter om skyldighet — eller befogenhet — för nämnden att befatta sig med utredningen om faderskapet till barn i äktenskap.

Första stycket i förevarande paragraf motsvarar i sak helt 3 kap. 4 § första stycket FB. Någon motsvarighet till faderskapslagens regel om skyldighet

för barnavårdsnämnden att försöka utreda vem som är fader återfinns inte. Detta utgör enligt lagrådets mening en brist, bl.a. med hänsyn till att i

flera av de följande paragraferna 1 kapitlet talas om nämndens utredning. Lagrådet förordar därför, att en regel i ämnet skrivs in i första stycket av

paragrafen, exempelvis på följande sätt: ”Skall ej enligt I kap. I $ viss man anses som barns fader, åligger det barnavårdsnämnden att försöka utreda

vem som är fader till barnet och sörja för att faderskapet fastställes. om den ---."

Entigt den 1 andra stycket föreslagna regeln skall barnavårdsnämnden i vissa fall också vara skyldig att utreda, om annan än den äkta mannen kan vara fader till ett barn som enligt presumtionsregeln i I kap. I 8 skall anses vara den äkta mannens barn. Detta innebär en betydelsefull nyhet.

Emellertid bör anmärkas att det även nu förekommer att barnavårdsnämnd medverkar i frågor om faderskapet till barn i äktenskap. Särskilt torde detta ske genom att nämnden, när den finner skäl vill det, vänder sig till vederbörande förmynderskapsdomstol och begär att domstolen skall utse god man att på barnets vägnar föra talan om att barnet saknar äktenskaplig

börd (se bl.a. NJA 1952 s. 465 och 1965 s. 337). Som förutsättning för att barnavårdsnämnden skall vara skyldig att utreda

om annan än den äkta mannen kan vara fader uppställer förslaget - utom att barnet skall ha viss anknytning till Sverige — dels att utredningen skall ha begärts av vårdnadshavare för barnet, d. v. s. normalt modern, eller av den äkta mannen, dels att det skall finnas lämpligt.

Kravet på att utredning skall ha begärts av vårdnadshavare eller mannen har inte närmare motiverats i remissprotokollet. Föredragande statsrådet uttalar endast helt allmänt, att han finner det uteslutet att införa en ordning enligt vilken en utomstående man skulle kunna påkalla utredning av faderskapet till ett barn som har fötts under ett äktenskap och till vilken alltså mannen i äktenskapet är att anse som fader.

Lagrådet har inte något att erinra mot att barnavårdsnämndens skyldighet att ta upp utredning av ifrågavarande slag begränsas till fall då det har begärts av vårdnadshavare eller mannen i äktenskapet. Emellertid vill lag-

rådet framhålla, att en sådan lösning inte får innebära att nämnden skulle vara förhindrad att utreda andra fall än just dessa. Liksom hittills bör nämnden kunna utan stöd av särskild bestämmelse medverka vid utredning om

faderskapet till barn som har fötts under äktenskap, när nämnden med hänsyn till barnets bästa och övriga omständigheter finner skäl till det. Ini-

tiativ till en sådan utredning kan tas t. ex. av god man för barnet (jfr 18

kap. 2§ första stycket FB) eller av modern även när hon inte har vårdnaden

om barnet. Men barnavårdsnämnden bör också kunna företaga utredning

på eget initiativ. Det bör understrykas att nämnden inte bör göra någon utredning som kan vara till men för barnet.

För de fall då barnavårdsnämnden enligt förslaget skall vara skyldig att utreda frågan om den äkta mannens faderskap uppställs, som redan har nämnts, det kravet att utredningen skall finnas lämplig. Detta krav har något berörts i remissprotokollet. Det framhålls där att nämnden bör göra en viss förhandsprövning av det befogade i att sätta i gång en utredning och att nämnden exempelvis bör vägra utredning, om den äkta mannens

misstankar att han inte är fader till barnet framstår som uppenbart obefogade.

Enligt lagrådets mening bör utredning inte heller komma i fråga, om det

finns anledning tro att den skulle vara till men för barnet eller utsätta modern

för påfrestningar som innebär fara för hennes psykiska hälsa (jfr 7 § första

stycket 4).

Den typ av utredningsfall som behandlas i andra stycket av förevarande paragraf och det därtill anknytande tredje stycket skiljer sig i väsentliga

hänseenden från den typ av fall som avses i paragrafens första stycke. Det

20 Riksdagen 1976. I saml. Nr 170

visar sig i de följande paragraferna i kapitlet, särskilt 7 §, att det finns behov

av att ge särskilda regler för de båda olika typerna. Lagrådet föreslår därför

att andra och tredje styckena i 13 får bilda en ny paragraf, som placeras

sist i kapitlet och betecknas 9 §. I denna paragraf, till vilken sista punkten i 28 även bör överföras, skall därjämte anges att 2-6 och 8 §§ äger motsvarande tillämpning. Också till 7 § bör hänvisning göras men endast till

punkterna 1 och 4. Vad som sägs i punkterna 2 och 3 kan inte bli tillämpligt.

[98 bör emellertid samtidigt med den nu angivna hänvisningen till 7§

föreskrivas, att utredningen får läggas ned, om det annars finnes lämpligt.

Den nya paragrafen bör enligt lagrådets mening få följande lydelse:

”9 & Skall viss man enligt 1 kap. 1 § anses som barns fader och är vårdnadshavare för barnet kyrkobokförd i riket eller vistas vårdnadshavare här celler är barnet svensk medborgare, skall barnavårdsnämnden, om vårdnads-

havare eller mannen begär det och det finnes lämpligt, utreda om annan man kan vara fader till barnet. Beträffande utredningen skola 2-6 samt 8 §§ äga motsvarande tillämpning,

varvid dock vad som sägs i 2 5 om vårdnadshavare skall gälla modern, när vårdnaden om barnet utövas gemensamt av henne och mannen. Utred-

ningen får läggas ned, om det föreligger skäl som anges i 7 § första stycket I eller 4 eller det annars finnes lämpligt.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut att icke påbörja utredning enligt den-

na paragrafeller att lägga ned påbörjad utredning föres hos länsstyrelsen genom

besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.”

25 Av vad som anförs vid I $ framgår, att lagrådet föreslår att sista punkten i förevarande paragraf förs över till en ny paragraf, betecknad 9 §, och att bestämmelsens avfattning I samband därmed jämkas. Om lagrådets förslag till omdisponering inte bifalles och bestämmelsen alltså får stå kvar i 2 §,

bör dock slutorden ”hennes make” ändras till exempelvis ”man som avses i 1 § andra stycket”. I det fall av gemensam vårdnad som det här är fråga

om kan det nämligen förhålla sig så att moderns äktenskap med mannen

inte består.

Om lagrådets förslag att bryta ut en del av 1 + till en ny paragraf följs, bör 8 § andra stycket ges en något ändrad utformning. Beträffande barnavårdsnämndens utredning bör sålunda i andra punkten utan någon hän-

visning till I $ första stycket föreskrivas, att den skall vara slutförd inom

ett år från barnets födelse, om ej särskilda skäl föranleder annat.

3 kap.

15¶I förevarande paragraf ges i första stycket bestämmelser om vad en man, som enligt 1 kap. 13 skall anses som fader, har att iakttaga, om han vill

få faderskapspresumtionen hävd. Lagrådet har intet att erinra mot förslaget

i denna del.

Har mannen avlidit, kan hans arvingar under vissa i andra och tredje styckena angivna förutsättningar föra talan om att han inte är fader till barnet. I remissen föreslås en väsentlig begränsning i arvinges nuvarande

talerätt enligt 2 kap. 23 FB, i det att talan över huvud taget inte skall få föras, om mannen har varaktigt sammanbott med barnet. Med hänsyn

till att de frister som f.n. gäller för mannens rätt att väcka talan om fa-

derskapspresumtionens hävande slopas och att därmed den nu gällande

förutsättningen för arvinges talerätt att mannen inte försuttit tiden för sin

talan bortfaller anser också lagrådet, att en inskränkning bör göras i arvinges

talerätt i nu avhandlade fall. Det vore inte tillfredsställande om en man,

som under många år bott tillsammans med ett barn utan att det kan anses att han har erkänt barnet som sitt, på talan av någon mannens arvinge

skulle kunna förklaras icke vara fader till barnet. Mannen själv kanske aldrig

skulle ha kommit på tanken att föra sådan talan. Det kunde möjligen övervägas att på något sätt ytterligare kvalificera sammanboendet för att talerätten skall bortfalla, t. ex. så att det skall ha varat lika lång tid som den nuvarande talefristen för mannen, dvs. tre år. Emellertid kan även ett sammanboende under kortare tid än tre år ses som ett uttryck för att mannen själv inte

har velat ifrågasätta faderskapet. Arvingarna bör då inte heller ha rätt att få det hävt. Lagrådet vill därför inte förorda att någon bestämd tid för sam-

manboendet anges för att det skall medföra bortfall av arvingars talerätt. Emellertid måste fordras att sammanbocendet, för att det skall få sådan effekt, har pågått under ej alltför kort tid. Vid bedömningen måste även beaktas hur sammanlevnaden faktiskt gestaltade sig.

I övrigt ger den föreslagna paragrafens sakliga innehåll inte anledning

till något uttalande av lagrådet.

Vad beträffar avfattningen av paragrafen torde en förenkling kunna vinnas, om sista punkten i andra stycket förs till tredje stycket. vilket då för-

slagsvis kunde få följande lydelse: ”Rätt för arvinge att väcka talan föreligger

ej, om vid mannens död mer än ett år har förflutit från det att talan, som grundats på att han är fader till barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år har förflutit sedan anspråk på samma

grund framställts mot mannens dödsbo.”

in N

Såsom angivits i remissprotokollet finns för närvarande inte någon ut-

trycklig lagbestämmelse om att en man är förhindrad att föra talan om '

att bli förklarad som fader till ett utomäktenskapligt barn. Frågan huruvida sådan talerätt föreligger har varit föremål för högsta domstolens bedömning i rättsfallet NJA 1970 s. 347. Fastän vissa sakliga skäl, främst av etisk natur,

onekligen kunde åberopas till stöd för att talerätt borde tillerkännas den som påstår sig vara fader, ansåg högsta domstolens majoritet talan om fast-

ställande av faderskap kunna föras endast för barnets räkning. Avgörandet

gäller emellertid endast fall, där 1969 års lag om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap varit tillämplig. Det är därför fortfarande en öppen

fråga, om talerätt för mannen föreligger i de mera sällsynta fall, när 1969

års lag inte gäller.

Sedan 6 kap. 1285 FB ändrades 1973, är föräldrarna i princip likställda

i fråga om rätten att få vårdnaden om barn utom äktenskap. Den som

anser sig vara fader till ett sådant barn kan därför numera, om barnet är

underårigt, ha ett starkare intresse än tidigare att bli förklarad som fader.

Med hänsyn till vad som har anförtsi remissen finnerlagrådet tik väl inte anledning till erinran mot att mannen inte skall ha rätt att själv väcka faderskapstalan.

Principen att rättegång om fastställande av faderskap får anhängiggöras

endast om initiativ därtill tas från barnets sida bör enligt tagrådets mening komma till klart uttryck i lagen. Lagrådet förordar därför, att i förevarande paragra! skrivs in en regel om att talan om fastställande av faderskap väckes

av barnet. Denna regel bör få bilda ett första stycke i paragrafen. I övrigt

bör paragrafen innehålla de i remissen föreslagna bestämmelserna om vilka

som är berättigade att för underårigt barn utföra dess talan. En obetydlig

jämkning i avfattningen erfordras dock med hänsyn till innehållet i det nu föreslagna nya första stycket.

65 I denna paragraf meddelas vissa regler om talans väckande. Av vad som

här föreslås i remissen kan man utläsa, att barnet får i ett och samma mål föra talan mot flera män. Lagrådet anser att denna mycket väsentliga grund-

sats bör få komma till tydligare uttryck. En särskild bestämmelse med detta innehåll bör alltså meddelas. Nära samband härmed har emellertid den i 8 § första stycket föreslagna regeln att, när mål om fastställande av faderskap är anhängigt, fråga om faderskapet till barnet kan prövas endast i det målet.

Att placera denna regel i 83 är inte särskilt välmotiverat. Den har en na-

turligare plats i 6 §. Lagrådet föreslår därför att regeln flyttas över från 8 8 till förevarande paragraf. Enligt lagrådets mening bör den få inleda paragrafen och omedelbart följas av den nyss antydda bestämmelsen, att talan får i målet föras mot flera män. Det nya första stycke som sålunda bör bildas kan lämpligen avslutas med bestämmelsen, att i avliden mans ställe hans arvingar skall stämmas.

Vad härefter beträffar den I remissen föreslagna första punkten i denna

paragraf anges där närmare mot vem en faderskapstalan skall föras. Punkten motsvarar den nuvarande bestämmelsen i 7 § andra stycket faderskapslagen.

Den bestämmelsen gäller emellertid endast i fråga om barnavårdsnämnden och får anses ha karaktär av instruktionsföreskrift. Den innebär att nämnden

är skyldig att dels väcka talan mot varje man, som enligt vad som fram-

kommit skäligen kan komma i fråga som fader, dels avstå från att föra

talan mot man, som inte skäligen kan väntas bli förklarad vara fader. Annan än barnavårdsnämnden kan inte gärna åläggas någon skyldighet av detta slag. Det bör därför inte komma i fråga att på sätt föreslås i remissen utvidga bestämmelsen att gälla även beträffande barnet självt, när det på cgen hand kan föra talan, eller annan företrädare för barnet än barnavårdsnämnden. Bestämmelsen skulle med en sådan utvidgning inte längre vara en instruktionsföreskrift, och den skulle komma i motsättning till eljest upprätthållna processrättsliga principer och kunna vålla svårigheter i tillämpningen. Lagrådet hemställer därför, att den nu föreslagna bestämmelsen omformuleras

så att den anges gälla, när barnavårdsnämnd har att sörja för att faderskapet fastställs, och i övrigt får en avfattning som helt överensstämmer med den

nuvarande regeln i faderskapslagen. Om den av lagrådet nyss förordade kompletteringen av denna paragraf godtages, bör bestämmelsen få bilda

ett andra stycke i paragrafen. Visst samband med nu behandlade spörsmål har de i 9 8 föreslagna bestämmelserna. Lagrådet finner övervägande skäl tala för att dessa bestämmelser flyttas över till förevarande paragraf och där får bilda ett tredje stycke.

18¶Andra stycket i denna paragraf har fått en inte helt lyckad utformning genom alt lagtexten anger hemvistforum som tillåtet alternativ till ett annat, underförstått forum. Detta andra forum kan inte gärna vara något annat än det som framgår av 10 kap. 1§ rättegångsbalken, men enligt det lag-

rummet är det just hemvistet som är avgörande för forumfrågan så snart

hemvistet är känt. Ifrågavarande stycke bör omformuleras så att man utan vidare förstår, att den allmänna forumregeln i 10 kap. I $ rättegångsbalken

skall gälla. Med några ytterligare jämkningar av redaktionell karaktär kan stycket lämpligen erhålla följande lydelse: ”I andra fall än som avses i första

stycket väckes talan om fastställande av faderskap vid den rätt där mannen

skall svara i tvistemål i allmänhet eller, om talan föres mot flera män,

en av dem har att svara. Talan mot avliden mans arvingar får väckas vid

den rätt där dödsboet svarar. Finns ej behörig domstol enligt vad nu har sagts, upptages målet av Stockholms tingsrätt.” På sätt framgår av det följande föreslår lagrådet sådan omformulering av 16§ att någon särskild forumregel för det fall som behandlas i tredje

stycket av förevarande paragraf ej erfordras. Enligt lagrådets mening bör

därför tredje stycket få utgå.

8 och 988

Första stycket i 885 bör i enlighet med vad som anförs vid 6 8 flyttas till den paragrafen. Andra stycket innehåller en regel angående rättegången. Sålunda stadgas att talan inte får slutligt prövas före barnets födelse. Att målet får företagas till slutlig handläggning först efter barnets födelse beror på att faderskapsutredningen dessförinnan inte kan bli fullständig. Stadgandet får betraktas som en närmare utveckling i visst hänseende av vad

som föreskrivs i 12 § att rätten skall se till att faderskapsfrågan blir tillbörligen

utredd. Stadgandet har sin naturliga plats i den paragrafen, och lagrådet

föreslår att det förs över dit.

Vad 98 beträffar framgår av det föregående att lagrådet anser de där

upptagna bestämmelserna böra flyttas till 6 §. Godltages lagrådets nu berörda förslag till omdisponeringar, faller såväl

85 som 958 ut ur paragrafföljden. Det blir då nödvändigt att numrera om

följande paragrafer i kapitlet. Jämkning fordras också av hänvisningarna i 1338 första stycket och 153 tredje stycket.

Il och 12588

Dessa båda paragrafer synes lämpligen kunna föras samman till en paragraf sålunda, att bestämmelsen i 11 § tas upp som en andra punkt i första stycket av 1235. Ett nytt tredje stycke i paragrafen bör bildas av den bestämmelse

i 85 andra stycket i det remitterade förslaget som enligt vad tidigare har

sagts bör få ändrad placering.

14 och 15 88

I 148 andra stycket andra punkten bör orden ”Oberoende av utgången i målet” utgå, eftersom redan av första stycket i paragrafen följer att den i 18 kap. I 8 rättegångsbalken inskrivna principen om att tappande part skall ersätta motpart hans rättegångskostnad inte gäller. Vad som anges

i första punkten av andra stycket äger för övrigt också tillämpning oberoende

av utgången. Inte heller i tredje stycket bör anges, att vad som där föreskrivs om skyldighet att ersätta rättegångskostnad gäller, oavsett om huvudmannen kan anses som vinnande part eller ej. Det är att märka att enligt 18 kap.

7 X rättegångsbalken inte bara förlorande utan även vinnande parts ställfö-

reträdare, ombud eller biträde i vissa fall kan bli betalningsskyldig för rättegångskostnad.

Bestämmelserna i 15 § tredje stycket innebär bl. a. att rättegångskostnads-

reglerna i den närmast föregående paragrafen äger motsvarande tillämpning

i den högre rätten, dock endast om barnavårdsnämnden för talan i den instansen. Det bör framhållas att särskilda skäl att ålägga svarande — varmed

avses den som var svarande i första instansen — skyldighet att ersätta motparts kostnad torde förekomma oftare i högre rätt. Om svaranden visserligen

utan att göra sig skyldig till förfarande som sägs i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken men helt obefogat fullföljer talan, kan det sålunda finnas anledning att låta honom svara för motpartens kostnader. Särskilt gäller detta, om talan fullföljs till högsta domstolen utan att skäl till prövningstillstånd föreligger.

16 §

Hittills har ansetts gälla, att talan om fastställande av faderskapet till

ett barn inte får föras, om barnet enligt presumtionsregeln i I kap. 1§ har äktenskaplig börd (se Walin, a. a. s. 49 f). Av grunderna för den nya lagstiftningen följer, att motsvarande princip skall upprätthållas även i fram-

tiden. Vad som föreslås i denna paragraf om förening av mål innebär emel-

lertid att visst avsteg skall tillåtas. Att det här är fråga om ett undantag från den angivna principen är av stor betydelse, och undantaget bör markeras tydligare än som har skett i den föreslagna lagtexten. Vidare bör som förutsättning för att

faderskapstalan skall få väckas anges inte bara att talan som avsesil kap. 2 §re-

dan haranhängiggjorts utan också att denna talan ännu inte har prövatsi någon

instans samt dessutom att faderskapstalan väckes vid samma domstol. Någon särskild forumregel av det slag som föreslås i 7 3 tredje stycket erfordras i så fall inte. Då av rättegångsbalkens regler om förening av mål inte med nödvändighet följer att de båda målen också tas upp till handläggning i en och samma rättegång, bören särskild bestämmelse meddelas om att sådan handläggning skall äga rum. Detta bör inte få hindra att man, om det under handläggningen

skulle visa sig lämpligt, låter frågan om fastställande av faderskap vila i avbidan på lagakraftägande dom rörande faderskapspresumtionens hävande.

De problem beträffande rättegångskostnadernas fördelning som kan uppkomma vid förening av mål enligt denna paragraf bör kunna lösas utan att särskilda bestämmelser meddelas.

Ett problem som däremot måste regleras uppkommer, om domstolen

bifaller såväl talan om förklaring enligt I kap. 2 § som faderskapstalan men

målet förs vidare till högre rätt endast beträffande den förstnämnda talan. I detta läge måste överinstansen kunna pröva även frågan om fastställande av faderskapet. Annars skulle det kunna inträffa att två mot varandra stridande avgöranden blir gällande. I den angivna situationen bör emellertid

frågan om faderskapets fastställande tas upp till prövning av överinstansen endast i den utsträckning som talan har bifallits i den lägre rätten. Om

domstolen, samtidigt som den i sin dom har meddelat förklaring enligt I kap. 28, har förklarat viss man vara fader och ogillat samma slags talan som riktats mot en annan man, skall målet i vad det gäller denne senare inte prövas i överrätten, såvida inte talan har i vanlig ordning fullföljts

också i den delen.

Vad som nu sagts innebär att en särskild bestämmelse måste meddelas om skyldighet för den högre rätten att i den förut beskrivna situationen

utvidga sin prövning. Det kan förtjäna övervägas att, på motsvarande sätt

som skett i 16 § faderskapslagen och nu föreslås beträffande 15 8 i före-

varande kapitel, föreskriva att erinran om överrättens skyldighet härvidlag skall tas in i föreläggande att komma in med genmäle. Lagrådet har dock

inte funnit tillräcklig anledning att föreslå en sådan föreskrift.

Lagrummet torde med hänsyn till det anförda kunna ges följande lydelse:

”Utan hinder av att viss man enligt 1 kap. 13 skall anses som barns fader får, under förutsättning att talan som avses i I kap. 25 har anhängiggjorts och ännu ej prövats, vid samma domstol väckas talan om

fastställande av att annan man är barnets fader. Om så sker, skola målen

handläggas i en rättegång.

Bifalles såväl talan om förklaring enligt 1 kap. 2 § som talan om fastställande av faderskapet och fullföljes talan beträffande den förstnämnda

frågan, skall den högre rätten pröva också den andra frågan, även om talan

ej har fullföljts i den delen.”

6 kap.

85 Paragrafen möjliggör inte för den av föräldrarna som ensam har vårdnaden om barn att på egen ansökan få vårdnaden överförd till den andre. Säkerligen är det vanligast att, när vårdnaden överförs från den ene av föräldrarna till den andre, det sker på initiativ av den som inte har vårdnaden. Fall

kan dock tänkas, då den som inte har vårdnaden i och för sig skulle vara

lämplig som vårdnadshavare men själv inte vill ta initiativ till att få ändring till stånd. Första punkten i paragrafen bör därför utformas så att rätten skall överföra vårdnaden från den ene av föräldrarna till den andre, om någon av dem ansöker därom och det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa.

95 I paragrafen har barnavårdsnämndens möjlighet att genom anmälan till rätten få endera eller båda föräldrarna skild från vårdnaden av barnet be-

gränsats till att avse endast fall av grovt missbruk eller grov försummelse

vid vårdnadens utövande. Det kan ifrågasättas om en sådan beskärning

av barnavårdsnämndens handlingsmöjligheter är tillrådlig.

Barnavårdsnämnden är enligt 4 kap. barnavårdslagen ålagd att vidtaga åtgärder bl. a. om underårig misshandlas i hemmet eller eljest där behandlas på sådant sätt att hans kroppsliga eller själsliga hälsa utsätts för fara eller om hans utveckling äventyras på grund av föräldrarnas olämplighet som fostrare eller bristande förmåga att fostra honom. De åtgärder lagen anvisar är förebyggande åtgärder samt, om sådana inte hjälper, omhändertagande

för samhällsvård. Det förutsätts att barnavårdsnämnden inte vidtar mer

ingripande åtgärd än som är påkallat samt att barnavårdsnämnden, om det

är tillfyllest, utnyttjar de befogenheter som tillkommer nämnden enligt andra

författningar. I detta sammanhang hänvisas särskilt till nämndens möjlighet

att göra framställning till domstol beträffande vårdnaden (prop. 1960:10 s.

210 ff och 259). Nämnden bör inte avvakta att sådana förhållanden inträtt, som kräver ingripande enligt 4 kap., utan bör påkalla åtgärd av domstolen så snart nämnden finner, att laga grund härför föreligger och att den un-

deråriges bästa därigenom skulle främjas. Lagrådet ansluter sig alltså till

det uttalande med denna innebörd som gjorts i kommentaren till barna-

vårdslagen (se Romander-Grönlund. Barnavårdslagen, 4 uppl. 1970. s. 77).

Till grovt missbruk eller grov försummelse vid vårdnadens utövande kan

inte ens hänföras alla fall som utgör grund för ingripande enligt 4 kap. barnavårdslagen. Det skulle alltså kunna inträffa, att barnavårdsnämnden

i ett fall där den adekvata åtgärden vore att få en olämplig vårdnadshavare skild från vårdnaden i stället måste göra ett svårare ingripande, kanske omhänderta den underårige för samhällsvård.

Det bör i detta sammanhang beaktas, att de ökade möjligheter till gemensam vårdnad som de nya bestämmelserna innebär kan leda till att barnavårdsnämnden i större utsträckning än hittills behöver använda sig av befogenheten att föranstalta om entledigande av vårdnadshavare.

Visserligen medför 7 X i remissförslaget att endera av föräldrarna när som

helst kan få den gemensamma vårdnaden upplöst genom en ansökan till rätten, men man måste räkna med att fadern eller modern många gånger inte kan förmås att göra sådan ansökan utan hellre ser att barnavårdsnämnden tar initiativet till att den andre skils från vårdnaden.

Mot bakgrund av det anförda vill lagrådet förorda, att i första stycket

i förevarande paragraf efter orden ”grov försummelse vid vårdnadens utövande” skjuts in ”eller innebär hans deltagande i vårdnaden eljest fara för barnets utveckling”. |

14 8

De i paragrafen föreslagna reglerna om fördelning av rättegångskostnader i mål angående vårdnad och umgängesrätt avviker från rättsgrundsatser som har kommit till uttryck i de i NJA 1973 s. 654 upptagna rättsfallen. Lagrådet har i sak inte någon erinran mot förslaget i denna del. Emellertid vill lagrådet framhålla att särskilda skäl att förplikta part att helt eller delvis

ersätta motparts rättegångskostnader torde förekomma oftare i högre rätt

än i första instans. Det inträffar inte så sällan att parts åtgärd att fullfölja

talan i förevarande typer av mål framstår som helt obefogad. Särskilt gäller detta när part, utan att skäl till prövningstillstånd föreligger, fullföljer talan

till högsta domstolen, som ju numera i princip är en prejudikatinstans.

Beträffande paragrafens utformning vill lagrådet endast anmärka att i and-

21 Riksdaven 1976. I saml. Nr 170

ra stycket andra punkten orden ”Oberoende av utgången i målet eller ären-

det” bör utgå; jämför härom vad som anförs vid 3 kap. :14§.

7 kap.

2§

I andra stycket har i förhållande till gällande rätt gjorts en ändring, som innebär att om den ene av två makar är skild från vårdnaden av ett barn

och makarna lever åtskilda, så skall underhållsbidrag alltid utgå, oavsett

anledningen till särlevnaden. Orden ”efter domstols beslut eller eljest” får därmed inte någon självständig betydelse. De har heller inte någon motsvarighet i I kap. 28 3, där fråga också är om faktisk särlevnad. Lagrådet vill därför föreslå att de citerade orden får utgå. I anslutning härtill kan anmärkas att det förhållandet, att anledningen till särlevnaden inte längre blir av betydelse, inte innebär någon ändring när det gäller bedömningen av frågan om särlevnad föreligger, jämför vad lagrådet i detta hänseende anför vid 1 kap. 253.

Övergångsbestämmelserna

I samband med FB:s antagande uttalades, att den nya lagstiftningen inte

skulle medföra ändring i redan slutligt avgjorda faderskapsfrågor. Hade före

balkens ikraftträdande talan om hävande av presumtionen om äktenskaplig

börd ogillats genom dom som vunnit laga kraft, skulle alltså frågan om barnets status inte därefter kunna tas under omprövning i enlighet med de nya bestämmelserna i balken. De nya bestämmelserna skulle däremot

i princip äga tillämpning i alla de fall, då faderskapsfrågan efter ikraftträ-

dandet var föremål för prövning. Något särskilt övergångsstadgande ansågs inte erforderligt för att de nya bestämmelserna om bördspresumtionens hävande skulle gälla i de fall, då bördsfrågan inte redan blivit rättskraftigt avgjord. Såsom närmare kommer att beröras i det följande infördes emellertid en särskild övergångsregel, varigenom möjligheterna att tillämpa balkens nya bestämmelser om hävande av bördspresumtion begränsades i visst avseende,

Nu återgivna allmänna uttalanden bör äga motsvarande tillämpning i samband med att förevarande lag om ändring i FB träder i kraft. Det bör emel-

lertid påpekas, att den nu föreslagna möjligheten att genom erkännande

och alltså utan rättegång häva faderskapspresumtion enligt 1 kap. 1§ kan

medföra att man efter den nya lagens ikraftträdande kan åstadkomma att

sådan presumtion bryts, även om talan angående presumtionens hävande tidigare har blivit ogillad. Att man, trots att frågan tidigare prövats genom lagakraftvunnen dom, skall kunna få presumtionen upphävd, hänger samman med att det enligt den nya regleringen om verkan av faderskapser-

kännande i de fall som avses i 1 kap. 1 § över huvud taget inte ställs något

krav på att presumtionsfrågan inte tidigare har varit föremål för prövning

i rättegång. Lagrådet har inte funnit anledning till erinran mot de nya be-

stämmelsernas innehåll i detta avseende och vill här endast framhålla, att den berörda frågan inte är ett specifikt övergångsproblem. Samtidigt må betonas, att det ingalunda är givet att ett ogillande av talan om att en

faderskapspresumtion skall brytas i alla lägen hindrar att presumtionens hävande på nytt prövas i rättegång.

Beträffande de i remissen föreslagna särskilda övergångsbestämmelserna

vill lagrådet anföra följande.

I punkten 2 har föreslagits att de nya bestämmelserna om rätt för man som avsesi l kap. I $ att väcka talan mot barn eller dess arvingar enligt 3 kap. I 3 skall gälla utan hinder av att motsvarande rätt att väcka talan enligt de äldre bestämmelserna har försuttits. Som skäl härför har endast anförts, att de nya bestämmelserna annars skulle få alltför liten räckvidd. Detta skäl finner lagrådet inte bärande. Vid FB:s ikraftträdande intogs i motsvarande hänseende den stånd-

punkten att talan om hävande av bördspresumtion inte fick väckas, om rätten till sådan talan på grund av äldre lag hade gått förlorad före ikraftträdandet (se

4 Slagen om införande av FB). Vad som den gången föranledde att man inte ville tillåta ett återupplivande av talerätten— vare sig denna gått förlorad som följd av att förut gällande preskriptionstid försuttits eller varit utesluten på grund av

att mannen erkänt barnet såsom sitt — äger enligt lagrådets mening fortfarande giltighet. Det kan här tilläggas att den föreslagna övergångsbestämmelsen inte

torde medföra, att efter den nya lagens ikraftträdande talan kan väckas, om domstol tidigare genom lagakraftvunnet avgörande funnit talerätt vara utesluten. Mot förslaget kan vidare erinras att den tänkta övergångsregeln—i motsats

till4 Slagen om införande av FB-inte synes vara avsedd att omfatta den situa-

tionen att möjlighet att häva faderskapspresumtion har varit utesluten enligt äldre rätt på grund av mannens erkännande av barnet men föreligger enligt den nya lagen.

Enligt lagrådets mening bör nu ifrågavarande problem lösas på samma sätt som vid FB:s antagande och den erforderliga övergångsbestämmelsen utformas i nära överensstämmelse med 4 8 lagen om införande av FB, som enligt vad som tidigare berörts har ansetts gälla även situationen, där erkännande av barnet inverkat på möjligheterna att få faderskapspresumtionen hävd. Lagrådet hemställer alltså att punkten 2 1 övergångsbestämmelserna får innehålla, att talan som avses i 3 kap. I 8 inte får väckas, om rätten till motsvarande talan på grund av äldre bestämmelser har gått förlorad

före den nya lagens ikraftträdande.

I remissprotokollet uttalas att, om frånskild kvinna har fött barn före

ikraftträdandet och födelsen har ägt rum så kort tid efter äktenskapsskillnaden att barnet kan vara avlat dessförinnan, den frånskilde mannen skall även efter ikraftträdandet anses som fader till barnet. Såsom vidare sägs

i remissen torde detta inte kräva någon särskild övergångsbestämmelse.

Uppenbart är också, att det efter ikraftträdandet bör finnas samma möj-

ligheter att få den på grund av äldre lag gällande presumtionen hävd som om faderskapspresumtion förelegat enligt I kap. I $ i dess nya lydelse. Vis-

serligen kommer 3 kap. 1 och 2 §§ att efter orden endast gälla, när sådan situation föreligger som avses i I kap. 1§. Det torde likväl inte behöva

råda någon tvekan om att de båda paragraferna i 3 kap. skall utan någon

särskild övergångsbestämmelse kunna tillämpas i det nu berörda övergångs-

fallet.

Om de av lagrådet föreslagna ändringarna beträffande 3 kap. 6 § bifalles så att paragrafen kommer att innehålla mer än ett stycke, bör hänvisningen i punkten 4 till sagda paragraf kompletteras med ett angivande av det stycke som åsyftas.

Beträffande punkten 6 vill lagrådet påpeka, att underhållsbidrag som fader till barn utom äktenskap kan enligt nuvarande 7 kap. 10 § vara skyldig

att utge till barnets moder i samband med förlossningen ansetts förfalla till betalning i nära anslutning till barnets födelse (se NJA 1958 s. 86). Den

här ifrågavarande övergångsbestämmelsen bör därför inte utformas på det sätt som har föreslagits. Genom den föreslagna lösningen skulle barnets moder kunna gå miste om underhållsbidrag, som hon enligt vad hon har haft fullgod anledning räkna med varit berättigad till. Lagrådet -som finner det inte vara påkallat att vid övergångsbestämmelsens avfattning beakta det fall som avses i 7

kap. 10 § tredje stycket — hemställer att bestäm melsen ges följande lydelse: 6.

Bestämmelsernai7 kap. 10 Yidessäldre lydelse om skyldighet för fader till barn utom äktenskapatt bidraga till underhåll av barnets moder äger fortfarande till-

lämpning, om barnet fötts före ikraftträdandet av denna lag.” Vad lagrådet nu anfört skulle väl kunna anses böra föranleda en jämkning

av övergångsbestämmelserna i punkien 7. Något egentligt behov av en sådan jämkning synes emellertid inte föreligga.

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen (1877 nr 31 s. 1)

Detta lagförslag torde böra kompletteras med en övergångsbestämmelse, så att i den mån underhållsbidrag till utomäktenskapligt barns moder enligt 7 kap. 108 FB forfarande skall utgå bidraget kommer att i samma ut-

sträckning som hittills varit möjligt kunna drivas in enbart på grund av skriftlig förbindelse. En sådan komplettering är särskilt angelägen, om man

följer lagrådets förslag till ändring av punkten 6 i övergångsbestämmelserna

vid FB. Den erforderliga bestämmelsen bör få innehålla, att i fråga om

sådant underhållsbidrag som avses i 7 kap. 10 FB i dess intill den 1 januari 1977 gällande lydelse äldre bestämmelser fortfarande äger tillämpning.

Förslaget till lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97) .

Under förutsättning att vad lagrådet föreslår beträffande 2 kap. FB god-

tages bör i 1235 första stycket punkt 4 barnavårdslagen hänvisning även

ske ull 2 kap. 98 FB. :

Förslaget till lag om ändring i namnlagen (1963:521)

15¶Vid I kap. I $ FB har framhållits, att det enligt lagrådets mening är lämpligt utt något närmare än som skett i det remitterade förslaget knyta an till den terminologi som hittills har använts i FB och namnlagen. I överensstäimmelse härmed föreslår lagrådet att första stycket i förevarande paragraf utformas på följande sätt: ” Är vid barns födelse modern gift, förvärvar barnet

vid födelsen mannens släktnamn, om det ej dessförinnan har fastställts

att mannen icke är barnets fader. Detsamma gäller, om äktenskapet har

upplösts genom mannens död och barnet födes inom sådan tid efter dödsfallet att det kan vara avlat dessförinnan.”

Reglerna i 158 avser fall då eu barn, som har förvärvat en viss mans släktnamn, förlorar detta till följd av att det fastställs att mannen i fråga

inte är barnets fader. Enligt gällande bestämmelser kan sådan fastställelse ske endast genom domstols avgörande, och namnförlusten inträder auto-

matiskt som en följd av utgången i målet, om inte domstolen i avgörandet tar in att barnet tillåts behålla mannens namn. Frågan om tillåtelse att behålla släktnamnet måste alltså prövas i det målet och kan inte tas upp senare.

Någon särskild forumregel behövs inte. Återförvärv av namnet är för övrigt

i detta fall uteslutet enligt bestämmelserna i 118 namnlagen.

Enligt det remitterade förslaget skall samma verkan i fråga om namnförlust för barnet inträda, om mannen i äktenskapet godkänner ett av annan man

i viss ordning lämnat faderskapserkännande. Så som 1543 i förslaget är

utformad innebär reglerna att namnförlusten även i detta fall inträder automatiskt.

I eu nytt andra stycke i 37 § tar det remitterade förslaget utan närmare

motivering upp en forumregel, som anges gälla det fallet att barn gör ansökan om rättens tillstånd att enligt 15 § få behålla släktnamn. Ansökningen skall

enligt denna regel upptagas av den rätt där målet om faderskap är anhängigt

celler, om sådant mål ej är anhängigt, av den rätt som har att upptaga fråga

rörande vårdnaden om barnet celler av rätten i den ort där barnet har sitt

hemvist. Mot förslaget i denna del kan först anmärkas, att någon särskild forumregel fortfarande inte kommer att behövas för det fallet att frågan om faderskapet

prövas i ett mål vid domstol. Såvitt lagrådet kan finna saknas anledning att frångå nuvarande ordning att utgången i faderskapsmålet blir direkt av-

görande för namnfrågan.

Vad som kan vålla problem är enligt lagrådets uppfattning endast det fallet

att faderskapsfrågan avgörs på annat sätt än genom dom, alltså när fast-

ställelsen sker genom att mannen i äktenskapet godkänner ett av annan

man lämnat faderskapserkännande. Om man med tanke på den typen av fall vill skapa en möjlighet för barnet att söka rättens tillåtelse att behålla

släktnamnet, kan man emellertid knappast begränsa sig ull att meddela en forumregel. Det skulle inte vara rimligt om möjligheten att söka rättens

tillstånd fick stå öppen någon längre tid efter det att fastställelsen har skett.

En tidsgräns måste under alla omständigheter bestämmas. Över huvud taget möter det vissa svårigheter att passa in reglerna i namnlagens systematik.

Man bör t. ex. undvika att det blir fråga om återförvärv av släktnamn och

bör i stället hålla fast vid konstruktionen att saken gäller, om barnet skall

få tillstånd att behd/la mannens släktnamn.

Med hänsyn till vad som nu har anförts och under hänvisning till att vissa redaktionella jämkningar synes önskvärda hemställer lagrådet att 15 §

ges följande lydelse: ”Fastställes att man icke är far till barn, som enligt 1§ första eller

andra stycket förvärvat hans släktnamn, och har barnets moder annat släktnamn än mannen, förlorar barnet mannens släktnamn och förvärvar i stället moderns släktnamn. Föreligga synnerliga skäl, får dock rätten tillåta att barnet behåller mannens släktnamn. Sådant tillstånd meddelas, om frågan angående mannens faderskap prövas av rätten i samband med rättens dom och

iannat fallefter särskild ansökan, som skall ha inkommit till rätten inom en må-

nad efter fastställelsen.”

De övriga bestämmelser som erfordras i ämnet torde huvudsakligen kunna meddelas i administrativ ordning. I 37 § namnlagen behövs emellertid en forumregel. Denna torde där, såsom föreslagits 1 remissen, böra placeras i ett nytt andra stycke. Enligt lagrådets mening kan den lämpligen utformas på följande sätt: ” Ansökan enligt 15 § om rättens tillstånd att få behålla släktnamn upptagesav den rätt som haratt upptaga fråga rörande vårdnaden om barnet eller, om barnet cj står under vårdnad, av rätten iden ort där barnet har sitt hemvist.” |

Denna ändring i 37 § bör såvitt lagrådet kan finna medföra följdändringar i 38 3. Sålunda torde i denna paragrafs första stycke böra hänvisas till 37 §

första stycket. I ett nytt andra stycke i 38 § synes därefter lämpligen kunna

föreskrivas följande: ”I ärende som avses i 37 § andra stycket skall rätten,

där så kan ske, höra modern och den vars släktnamn barnet avses skola behålla. I övrigt gäller vad som sägs i första stycket.”

Förslaget till lag om ändring i införsellagen (1968:621)

Utöver den i remissen föreslagna ändringen i 5 bör den ändringen

genomföras beträffande 15§ att andra punkten i andra stycket får utgå.

Samma Övergångsbestämmelse bör här meddelas som lagrådet förordar

såvitt gäller förslaget till lag om ändring i utsökningslagen.

Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Samtidigt med den i remissen föreslagna ändringen i 9 § torde även 19

och 26 §§ böra ändras. Sålunda bör den ändringen göras i 198 att hänvisningen i fjärde stycket till 20 kap. 19 § FB kommer att i stället avse 10 kap. 135 FB. Såvitt gäller 268 i förevarande lag bör i andra stycket vidtagas motsvarande ändring som i remissen föreslagits beträffande 95 andra stycket punkt 4 och tredje stycket.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

| vid regeringssammanträde

1976-03-11

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson. Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition om ändring i föräldrabalken, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till

l lag om ändring i föräldrabalken,

2 lag om ändring i brottsbalken, 3. lag om ändring i utsökningstagen (1877:31 s. D,

4. Jag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs vär-

dehandlingar,

5. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

6. lag om ändrir a I militirersättningsförordningen (1950:261), 7 lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, 8 lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap, 9. lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97), 10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

HH. lag om ändring i namnlagen (1963:521).

12. lag om ändring i införsellagen (1968:621), 13. Jag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag,

14. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), 15. tag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

Fördraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit de sakliga nyheter som de remitterade förslagen innehåller. De påpekanden som görs gäller i huvudsak lagförslagens

närmare utformning. Jag finner påpekandena värdefulla och kan med några

smirre undantag ansluta mig till vad lagrådet anfört. Beträffande de olika punkterna i lagrådets yttrande vill jag anföra följande. I Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 23 oktober 1975.

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

I kap.

Jag kan i allt väsentligt biträda de förstag till ändrad utformning av 1-4 §§

som lagrådet för fram. Vad gäller terminologin i I $ andra punkten anser jag dock, till skillnad från lagrådet, att det är ändamålsenligt att använda

uttrycket änka. Genom att ange att modern är änka markeras inte bara. att hennes man har avlidit utan också att hon inte har gift om sig. På det sättet undviker man att i vissa fall två män enligt lagens ordalydelse skulle kunna vara att anse som barnets far. I fall då modern har gift om sig före barnets födelse blir det utan vidare klart att enbart första punkten I paragrafen är tillämplig och att alltså mannen i det nya äktenskapet skall

anses som far till barnet.

bagrådets allmänna uttalanden i anstutning till de angivna paragraferna har jag inte någon erinran mot.

2 kap.

Jag delar lagrådets uppfattning att den typ av utredningsfall som behandlas i IS andra stycket i väsentliga hänseenden skiljer sig från den typ av fall

som avses i paragrafens första stycke och att det finns behov av att ge

särskilda regler för de båda olika typerna. Jag biträder därför lagrådets förslag att bryta ut bestämmelserna i 1 § andra och tredje styckena och låta dem bilda en särskild paragraf med beteckningen 9 §. Jag vill också i anledning

av vad lagrådet anför framhålla att lagregleringen av de utredningsfall som

avses I denna nya paragraf givetvis inte innebär att barnavårdsnämnden skulle vara förhindrad att utreda andra fall än dem som nämns i paragrafen. Som lagrådet påpekar kan nämnden även i övrigt medverka vid utredning av faderskap, när hänsynen till barnets bästa och övriga omständigheter

föranleder det. | |

Vad lagrådet har anfört om den närmare utformningen av I, 2, 8 och

9 §§ kan jag ansluta mig till.

3 kap.

Jag har inte någon erinran mot lagrådets förslag till omdisponering av vissa bestämmelser i 3 kap. Vad lagrådet har anfört om den närmare ut-

formningen av bestämmelserna liksom lagrådets uttalanden i övrigt på de olika punkterna kan jag i allt väsentligt biträda. .:

6 kap.

Vad gäller 8 X kritiserar lagrådet att paragrafen inte möjliggör för den

av föräldrarna som ensam har vårdnaden om barn att på egen ansökan

få vårdnaden överförd ull den andre. Lagrådet föreslår därför att första punk-

ten i paragrafen utformas så att rätten skall överföra vårdnaden från den

ene av föräldrarna till den andre, om någon av dem ansöker därom och det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Jag är för min del inte beredd att följa lagrådets förslag på denna punkt. Det får anses naturligt

att, när föräldrarna inte är ense om att vårdnaden skall överflyttas från

den ene till den andre, sådan överflyttning sker endast på ansökan av den som själv vill bli vårdnadshavare.

Lagrådets förslag till ändrad utformning av 9 och 14 8§ kan jag biträda.

Jar har heller inte något att invända mot vad lagrådet anför i anslutning

till dessa paragrafer.

7 kap.

Jag tillstyrker lagrådets förslag till ändrad tydelse av 28.

Övergångsbestämmelserna

Jag anser mig kunna biträda lagrådets förslag till ändring av punkten 2,

så att en man inte får väcka talan om hävande av faderskapspresumtion

i fall då han har försuttit en äldre talefrist eller talerätten av annan anledning har gått förlorad enligt äldre bestämmelser. Påpekas bör att faderskapspre-

sumtionen alltid kan hävas på barnets talan, även om mannen skulle ha förlorat sin talerätt. Är barnet underårigt, får dess talan enligt 3 kap. 48 föras av förmyndaren eller god man. God man skall förordnas bl. a. om förmyndaren och barnet har stridiga intressen. Initiativ till godmansförordnande kan tas av barnavårdsnämnden.

Vad gäller punkten 6 delar jag lagrådets uppfattning att en kvinna bör kunna få underhållsbidrag enligt hittillsvarande 7 kap, 108 i fall då hon har fött barn före ikraftträdandet av den nya lagen. Jag biträder alltså lagrådets förslag om ändrad utformning av punkten 6. Vidare bör, som lagrådet har påpekat, en smärre följdförändring göras I punkten 4.

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

Jag förordar att lagförslaget kompletteras med en övergångsbestämmelse

av det innehåll som lagrådet föreslår.

Förslaget till lag om ändring i barnavårdslagen

Som lagrådet har föreslagit bör en följdändring göras i 12 § första stycket punkt 4.

Förslaget till lag om ändring i namnlagen

Jag kan i allt väsentligt biträda lagrådets förslag till ändrad utformning

av 1, 15 och 37 §§ samt förslaget om ändrad lydelse av 385. I fråga om

den närmare utformningen av 1 § hänvisar jag till vad jag redan har anfört i anslutning till I kap. [$ FB.

Förslaget till lag om ändring i införsellagen

Jag biträder lagrådets förslag om ändring i 15 § samt förslaget till övergångsbestämmelse.

Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen

Som lagrådet påpekar bör inte bara 9 § utan även 19 och 26 §§ ändras. Jag biträder lagrådets förslag till ändrad lydelse av'dessa båda paragrafer.

Utöver vad jag har anfört i det föregående bör vissa ändringar vidtas

1 15 kap. 7 X FB och 129 lagen om vård av omvadigs värdehandlingar. 15 kap. 73 FB och 25 första punkten lagen om vård av omyndigs värdehandlingar bör jämkas med anledning av reglerna om s.k. avstämningsbolag i den

nya aktiebolagslag (1975:1385) som träder i kraft den 1 januari 1977. I 2§

fjärde punkten lagen om vård av omyndigs värdehandlingar bör ett tillägg göras med anledning av att aktieägare numera kan ha företrädesrätt att teckna sig för förvärv av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteckning (se 5 kap. 2 § aktiebolagslagen). Punkten 5 bör jämkas till följd av att fondemission kan ske även på annat sätt än genom att besparade vinstmedel förs över till aktiekapitalet (se 4 kap. 16 § aktiebolagslagen).

Slutligen bör vissa ytterligare redaktionella ändringar göras i några av de remitterade förslagen. Bl. a. bör 20 kap. I $ FB ändras till följd av förslagen

i prop. 1975/76:153.

Hemställan

Jag hemstiller att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet

granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

6.3 Vårdnad ff ffboosssososssseeerserrrr ere reise ses ss ess ss 141