Prop. 1975/76:170

om ändring i föräldrarbalken, m.m.

Prop.1975/76:l70 Regeringens proposition

1975/76: 170

om ändring i föräldrabalken , m. m.;

beslutad den 11 mars 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de Förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENNART GElJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i föräldrabalkens regler om fa- derskap och om vårdnad om barn m.m.

Om modern till ett barn är gift vid barnets födelse eller om hon kort dessförinnan har blivit änka, skall maken liksom f. n. anses vara far till barnet. För det fallet att modern har skilt sig före barnets födelse föreslås emellertid att faderskapet alltid skall fastställas genom erkännande eller dom, på samma sätt som när modern är ogift vid barnets födelse.

Liksom nu skall en äkta make ha rätt att föra talan om att han inte är far till ett barn som hans hustru har fött. De tidsfrister som f. n. gäller för väckande av sådan talan föreslås emellertid slopade.

För sådana fall då såväl modern som hennes make har klan för sig att det är en annan man som är far till barnet och denne vill ta på sig faderskapet föreslås ett förenklat förfarande. Då skall den äkta mannens faderskap kunna hävas genom att den andre mannen erkänner faderskapet till barnet. Er- kännandet skall godkännas av både modern och maken samt av barna- vårdsnämnden.

När det gäller vårdnadsreglerna behålls den nuvarande regeln om att gifta föräldrar har gemensam vårdnad om sina barn. Till skillnad mot vad som nu är fallet skall emellertid den gemensamma vårdnaden inte nödvändigtvis behöva upplösas vid en skilsmässa. Är föräldrarna ense om att även i fort- sättningen utöva vårdnaden gemensamt, skall domstolen förordna i enlighet med deras önskemål, om det inte skulle uppenbart strida mot barnets bästa.

Även föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra föreslås kunna få gemensam vårdnad om sina barn, oberoende av om de bor till- sammans eller inte. Förutsättning är också här att föräldrarna är ense om

[ Riksdagen 1976. / saml. Nr I 7!)

Prop. 1975/76zl70 2

att vårdnaden skall utövas gemensamt och att domstol inte finner att detta skulle uppenbart strida mot barnets bästa.

Skulle det visa sig att en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar, har vardera föräldern rätt att gå till domstol och begära att den gemensamma vårdnaden upplöses. Domstolen skall då bestämma vem som skall vara vårdnadshavare. På denna punkt behålls nuvarande principer. Vägledande blir alltså vad som är skäligt med hänsyn till barnets bästa.

I fråga om rättegångskostnadernas fördelning i vårdnadsmål föreslås som huvudregel att vardera parten skall stå för sin egen rättegångskostnad.

[ samband med ändringarna av faderskaps- och vårdnadsreglerna föreslås att termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap slopas.

I detta sammanhang föreslås också ändringar i lagen om vård av omyndigs värdehandlingar. Ändringarna rör bl. a. de avgifter som bankerna har rätt att ta ut för sitt förvaltningsarbete.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

Prop. 1975/76:]70

1. Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrives i fråga om .föräldrabalken' dels att 1—3 kap.. 4 kap. 5 och 8 så, 6 kap., 7'kap. 2. 4, 7 och 10 gg. 11 kap. 1 och 2315, 12 kap. 1.5, 15 kap. 7å. 20 kap., 21 kap. lZå samt rubrikerna till 1—3 och 20 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas nya paragrafer.4 kap. 9-11 åk", 7 kap. ll—l4 åå. 10 kap. 9—l7äs'. ll kap. 12—l7äå samt 18 kap. 12 och 13%. av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande (vt/else

] kap. Om barnets börd

Barn. som lödes under äktenskap eller ti sådan tid efter dess upplösning att det kan vara avlat dessförinnan, har äktenskap/ie börd ( h a r n i ä k t e n s k a p.). såvida ei, iden ord— ning som sägs i 2 kap. .. förklaras att bar- net icke har sådan börd.

Faderskapet till barn som ej har äk- tenskaplig börd ( h a r n n t o »; ä k t e ns k a p) fastställes enligt 3 kap.

lBalken omtryckt 1974:1038.

77.

7/1

Föreslagen lydelse

1 kap. Om faderskapet till barn

Är vid barns födelse modern gift, skall mannen i äktenskapet anses som barnets fader. om ej annat fö./ler av 251". Detsamma gäller, om modern är änka och barnet/ödes inom sådan tid efter mannens död att det kan vara avlat dessförinnan.

Rätten skal/förklara att mannen i äktenskapet ej ärfader till barnet, om

1. det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständighe- ter är sannolikt att barnet har avlats av

den andre.

2. det pågrund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas/är visst att mannen ei är barnets fader. eller

Prop. 1975/ 76:170

'Vu varande lydelse

Barn utom äktenskap erhåller äk- tenskap/ig börd. omföräldrarna ingå äktenskap med varandra. '

Föreslagen lvdelse

3. barnet har avlats före äktenska- pet eller under det att makarna levde åtskilda och det ej är sannolikt att ma- karna lta lta/i sant/ag med varandra under tid då barnet kan vara avlat. Godkänner mannen i äktenskapet skrift/igen annan mans erkännande av faderskapet och har ifråga om erkän- nandet iakttagits bestämmelserna i 4 &, skall därigenom ansesf'astställt att mannen i äktenskapet ej är barnets fäder. Erkännandet skall dock i detta fall alltid vara skriftligen godkänt av tnodern.

”If

Föreligger ejfällsom avses i 1 _l eller har rätten meddelat förklaring enligt 2 » första stycket. ,lastställesfaderska— pet genom erkännande eller dom.

”J"/:

Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två per- soner. Erkännandet skall skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden och av modern eller särskilt förordnat/_ för- m_vndarefi)'r barnet. Har barnet upp- nått tttvndlg ålder. ska/I erkännandet i stället godkännas av barnet siälvt. Bar- navårdsnämrnlen får lämna sitt god— kännande endast om det kan antagas att mannen är fader till barnet.

Erkännande kan ske även-före bar— nets födelse.

l-'isas senare att den som har lämnat erkännande ej är fader till barnet. skall rätten förklara att erkännandet saknar verkan mot honom.

Prop. l975/76:170

Nuvarande lydelse

2 kap. Om talan angående äkten- skaplig börd

till mannen vinna förklaring. att barn som avses i 1 kap. [ sl icke lta/' äktenskap/ig börd. skall han väcka ta- lan mot barnet eller. om barnet avlidit. dess arvingar inom tre år från det han

fick kunskap om barnets födelse. Har .

mannen ei varaktigt sammanbott med barnet. vare han dock ej förlustig sin talan förrätt ett år förflutit från det att talan. som grum/als på att barnet har äktenskap/ig börd. blivit väckt mot mannen och han erhållit del därav.

Talan enligt första stycket må ei äga rum. om mannen. sedan han fått kun- skap otn att modern haft samlag med annan under tid. då barnet katt vara avlat. efter barnets födelse erkänt bar- net .såsom .sitt.

Är mannen död. och har han varken försuttit tid till talan enligt Isf eller eller barnets födelse erkänt barnet så -

2

Föreslagen lydelse

"II.

Ska/l faderskap fastställas genom dom. skall rätten förklara en man vara . fader. om det är utrett att han har haft samlag nted barnets moder under tid då barnet kan vara avlat och det med ltiinsvn till samtliga omständig- heter är sannolikt att barnet har avlats. av honom.

2 kap. Om barnavårdsnämnds medverkan vid fastställande av fa- derskap

:I/I

Skall ej enligt 1 kap. l ;" viss man anses som barns-fader, åligger det bar- navårdsnämnden att försöka utreda ' vem som ärfader till barnet och sörja för attfaderskapetfastställes, om den som har vårdnaden om barnet är kyr- kobokförd i riket eller vistas här eller om iannatf'all vårdnadshavaren begär det och barnet är svensk medborgare.

&

Uppgift enligt [ tl" åvilar barnavårds- näntnden i (len kommun där den sorti har vårdnaden om barnet är kvrko—

Prop. l975/76:170

Nuvarande lydelse

som sitt. ntå envar. som _iätttte eller ttäst efter barnet är berättigad till atv efter honom. väcka sådan talan ittottt ett år./rån det han erhållit kännedom om barnets födelse och om tttattnetts död. Har tttattttett ei varaktigt sam- tttattbott ttted barnet. dock ej förlustig sitt talan förrän ett år./örfhnirftån det att anspråk. som grundats på att barnet ltar äktenskap- lig börd. framställts tttot dödsboet.

vare arvinge

E fter/ämnar den avlidne, . jämte maka. arvingar som avses i 3 kap. ] .t' ärv- dabalken. ("ige envar av dettt sådan rätt.

Vill bartt som avsesil kap. l &" vittna . förklaring, att det icke har äktenskap/ig börd. [ige barnet väcka talan därom mot mannen eller, om han är död. hans arvingar. Efter/ämnar mannen. jämte maka. arvingarsom avses i 3 kap. 1 55" ärvdabalken . skall talan. såvitt dessa angår. riktas tttot dent sattt då talan väckes ära närmast till arv.

Talan som avses i l—3 M" må ej bi- lfallas, med mindre det är utrett. att modern haft samlag ttted annan ätt mannen och det måste antagas att barnet avlats vid samlaget. eller ock. på grttttd av barnets arvsanlag eller att- ttan särskild omständig/tet. det eljest

"II:

:II

Föreslagen lydelse bokförd. Är vårdnadshavaren ei kyr- kobokförd i riket. åvilar uppgiften bar- navårdsnätttnden i den kommun där han vistas eller. om han ei vistas i riket. barnavårdsnätnnden i Stockholm.

Ändras förhållande som attges i 2 s*" sedan barnavårdsnämnden itt/ett sitt utredttittg. är ttätttttdett ändock skyldig att sltttföra sitt uppgift.

Barnavårdsnämnden kan. flytta över ärendet till barnavårdsnätttnden i att- nan kommun. attt det skulle avsevärt underlätta utredningen. Ont sådant beslut skall den andra barnavårds- ttätttttdett genast underrättas.

Talan tttot barnavårdsnc'itnntls be- slut enligt andra stycket föres Itos besvär. Mot lättsstvrelsetts beslut .föres talan Itos länsstyrelsen genom

kattttttarrätten genom besvär.

Barna vår/lsnämnden skall vid sin ttt- redning ittltätttta upplysningar f'rån ma- dertt och andra personer som kttnna lättttta uppgifter av betvdelse. för utred- ningen.

På nämndens begäran skall barna- vårdsnämnden i annan kotttttttttt lättt-

Prop. l975/76:170 .:N'uvarande lydelse

katt ltållas för visst. att tttattttett ei är barnets fader. Är barnet avlat före äk- tettskapet eller uttder det tttakarna efter domstols beslut eller eljest på gruttd av söndring levde åtskilda. tttå dock talan bila/las. såvida det ei göres sannolikt att makarna lta/t sam/ag med varandra å tid. då barnet katt vara avlat.

Föreslagen lydelse

na biträde vid tttredttittgen.

än :III

Om. f'aderskapsft'ågan kan bedömas ttted tillräcklig säker/tet på grund av barttavåt'tlsnätttttdetts utredning. bör nämnden bereda den som antages vara _ fader till barnet tillfälle att erkänna/a- derskapet.

ON .,,

Barnavårdsnämttdett hör verka för att blot/ttndersökning äger rum beträfl lande tttodertt. barnet oclt den som kan vara fader till barnet. om denne be- gär det eller att/edttingfinns till anta- gande att modern haft sattt/ag med ttter ätt en tttatt uttder tid då barttet kan vara avlat.

7/-

Barnavårdsnämtulen får lägga ned påbörjad utredning angående fader- skapet. om det

I . visar sig omöjligt attfå erforder- liga upplysningar för bedötttning avf'a- det'skttpsfi'ågan.

2. ft'atttstår .sottt utsiktslöst att för- söka få faders/tapet fastställt av dont- sto/.

3. föreligger samtvcke av modern eller särskilt förordnad förtttvndare

Prop. 1975/76zl70 8

Nuvarande lydelse F öres/agen lydelse

enligt 4 kap. 5 '+' till adoption av barnet. eller

4 . av särskilda skäl finns anledning till antagande att fortsatt utredning el- ler rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för på- fi'estningar sotn innebära fara för hen- nes psvkiska hälsa.

Talan tttot barttavårdsnätttnds be- slut att läggt't ned påbörjt'tdfaderskaps- utredning föres Itos länsstvrelsen genom besvär. .fl-fot länsstyrelsens beslttt [öres talan ltos kattttttarrättengettottt besvär.

l'id barttavåt'tlsttätttnden skall föras protokoll över vad som förekotttttter vid utredningen av betvdelse för fader— .skapsft'ågan. ! protokollet antecknas även sådana uppgifter som ktttttta lta betvdelseför skv/digheten att utge bi- drog till barnets utu'lerhåll.

Utredningen bör bedrivas skvnd- satttt. Den skall vara slutförd inom ett år,/tån barnets födelse. attt ej särskilda skäl föranleda annat. 9 &

Skall viss tttatt enligt I kap. 1 _l anses som barttsfader och är vårdnadsha- vare för barnet kyrkobokförd i riket eller vistas vårdnadshavare här eller är barnet svensk medborgare. skall bar- navårdsnätttnden. om vårdnadshavare eller tttattnen begär det och det./innes lämpligt, utreda om annan tttatt katt vara fader till barnet.

Beträffande utredningen skola 2—6 och XM äga motsvarande tillämp- ning, varvid dock vad som sägs i .7 s" om vårdnadshavare skall gälla mo- dern. ttär vårdnaden om barnet utövas

Prop. 1975/76:170

Nuvarande lydelse

3 kap. Om faderskapet till barn utom äktenskap

Faderskapet till barn tttottt äkten- skap fastställes genom erkättttattde el- ler dottt.

tf./:

9

Föreslagen lydelse

gemensamt av henne och tnattnen. Ut- redningenfår läggas ned. om det fö- religger skäl som anges i 7 &" första stycket 1 eller 4 eller det attnarsfinnes lätttpligt.

Talan tttot barttavårdsnätttttds be- slut att icke påbörja utredning ett/igt denna paragraf eller att lägga ned på- börjad utredningföres Itos länsstyrel- sen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslttt _föres talan Itos kattttttarrättett genom besvär.

3 kap. Vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap

Mål om förklaring att viss man ej är fader

Vill tttatt som ett/igt ] kap. I & .skall anses som barnsfader vinna.förklarittg ett/igt ] kap. 2 lvlförsta stycket att Itatt icke är fader till barttet. ska/I Itatt väcka talan Itiirottt tttot barnet eller. om har- net Itar avlidit. dess arvittgar.

Är tttattttett död och ltar Itatt icke varaktigt sattttttanbott med barnet och Iteller icke efter barnets födelse erkänt barnet som sitt. Itar var och en som

jämte eller ttäst efter barttet är berät-

tigad till atv efter tttannett rätt att väcka talan om att tttattttett ej ärfader till barnet. Efter/ätttnar den avlidtte

förutom tttaka atvingar som avses i 3

kap. ! s* ärvdabalken , har var och en av dern rätt att väcka talan uttder här angivna förutsättningar.

Rättför atvinge att väcka talanfö- religger ej. attt vid manttetts död ttter ätt ett år Itarförflutitfi'ån det att talan.

Prop. 1975/76:l70

.N'uvarande lydelse

Erkännande av fadet'skapet till bartt utont äktenskap sker skrift/igen. Er- kännandet ska/l bevittnas av två per- soner och skrift/igen godkännas av barttavårdsniimtulen .satttt av tttodertt eller särskilt. förordnad förm_ vttdare för barnet. Har barnet uppnått myndig ål- der. ska/l erkännandet i stället god- kännas av barttet självt. Erkännande kan ske även före barttets födelse.

Barnavårdsnämnden får lättttta sitt godkännande endast om det katt att- tagas att tttattttett iir-fader till barttet.

Visas senare att tttattttett ej är fader"

till barttel. skall rättettförklara. att er- kättnandet saknar verkan.

Rätten .skall förklara en tttatt vara fader till bartt tttottt äktenskap. om det är utrett att ltatt haft .satttlag ttted bar- nets tttoder under tid då barnet katt vara avlat och det ttted hänsvn till samtliga otttstättdiglteter är sannolikt att barttet avlats av honom. '

4: =

Det åligger barttavårdsnätttnden att

sörjaför att faderskapet till bartt tttottt .

äktenskap fastställes. om den som har vårdnaden om barnet är kvrkobokförd

lO

Föreslagen lydelse

sotn grundats på att tttattttett är fader till barttel. väckts tttot ltottottt och hatt/ått del därav eller om mer ätt ett år har för- _flutit sedan anspråk på samma grund framställts mot tnannetts dödsbo.

"JI-

l-"i/l bartt vinna förklaring ett/igt 1 kap. 3 s*första stycket att viss tttatt ej är dess fader. skall barnet väcka ta/att härom mot tttattttett eller. om ltatt är död. hans arvingar. Efter/ämnar man— nenförutom maka arvingarsom avses i .? kap. [ _sl' t'in't/aba/ken. ska/l talan. så- vitt attgår dessa. riktas tttot dettt .sottt då talatt väckes äro närtttast till arv.

'I/I

Talan som avses i I eller Zi får väckas vid rätten i den ort där barnet ltar sitt hemvist eller, om det ltar av- lidit. vid dett rätt .sottt ltar att upptaga tvist om arv efter barnet. tl'Iå/e/ uppta- ges av Stockholms tittgsrätt. om ej att- ttatt behörig domstolfinns.

Ar part i mål som avses i I eller A*" ttttderårig. får förtttvndaren eller god tttatt. om sådan ett/igt 18 kap. .skall förordnas, föra talan för honom.

Prop. 1975/761170 Nuvarande lydelse

i riket eller eljest vistas här. Barna- vårdsnätttndett skall sörja för att fa- dcrskapet till annat bartt utom äkten- skap /"astställes. om vårdnadshavaren begär det och barnet är svensk med- borgare.

Närtttare bestättttttelser om förfa- randet vid.fastställande a v. faderskapet till barn tttottt äktenskap i fall som av- ses i första stvcket meddelas i särskild lag.

U| fl:

Uppgiften att sörja för att barnets börd fastställes åvilar barnavårds- ttäntttden i den kommun där den som ltar vårdnaden om barnet är kvrko- bok-förd. Är vårdnadsltavaren ej kyr- kobokförd i riket. åvilar uppgiften bar- navårdsnämndt'n i den kotttttttttt där ltan vistas eller. attt ltatt ej vistas i riket. barttavårdsttätttnden i Stockholm.

6.'

lttträder ändring i förhållande som anges i 5 _.s sedan barttavårdsnätttnden itt/ett utredning för att få barnets börd fastställd. är ttätttttdett ändock skvldig

att sittt/öra utredningen.

Barnavårdsnämttdett katt förordna att ärendet skall överflvttas till barna- vårdsttämnden i annan kontmun. om det skttlle avsevärt underlätta utred- ningen. Om sådant bes/ut .skall den andra barttavårdsnämnden ofördröj/i- gen tmderrättas.

Talan mot barttavårdsnätttttds be-

ll

Föreslagen [utdelat

Å'Iodern .skall höras i målet. om det katt ske.

Mål om fastställande av faderskap

Talan om fastställande av. faderskap väckes av barnet.

Ifall som avses i 2 kap. 1 & _föres barnets talan av barnavårdsttätttndett. Har tttodertt vårdnaden om barnet. _ får hon alltidföra barnets talan. även om hon ej ltar uppnått myndig ålder. Ta- latt får vidare alltid föras av särskilt förordttad förtttyndare för barnet.

Är mål om fastställande av fader- skap attltättgigt. kattfrågatt om./ader- skapet till barnet prövas endast t' det målet. Talanfår i tttåletlföras tttotfle- ra män. ] avliden mans ställe stämmas de arvingar till den döde som anges i .? lvl.

I fall då barttavårdsttätttttd Itar att sörja för att faderskap _ fastställes skall nätttnden föra talan mot den man eller de tttätt som enligt nämndens utred- ning eller vad sotttfi'amkottuttit under målets ltant'lläggttittg skäligen ktttttta komtna ifråga sotttfader till barnet.

Prop. l975/76:170

Nuvarande lydelse slut ett/igt andra .sit't'kttt föres Itos länsstyrelsen besvär. Mot länsstyrelsens bes/til föres tafatt hos kattttttarrätten gettottt besvär.

genom

12

Föreslagen lydelse

På ansökan av svarande skall rättett utfärda stämning på man. som ej re- dan är instämd i målet. och pröva om mannen ärfader till barnet. Om sådan ansökan gäller i tillätttpliga delar vad som ärföreskrivet om stämningsansö- katt.

v,.

! fall då barnavårdsnätttnd har att sörja för att. faderskap fastställes väck- es talan vid rätten i den ort där bar- ttavårdsnämnden fitttts. Rätten katt flytta över målet till annan domstol. om det skulle avsevärt underlätta hand- läggningen av målet.

I andra fall ätt som avses iförsta stycket väckes talatt om fastställande av. faderskap vid den rätt där tnatttten skall svara i tvistetttål i alltttättltet eller. om talanföres tttotflera män, en av dent Itar att svara. Talan tttot avliden tttans arvittgarfär väckas vid den rätt där dödsboet svarar. Finns ej behörig dotttstol ett/igt vad som nu ltar sagts. upptages tttålet av Stockholms tings- rätt.

8.5

I samband med att barnavårds- nämttdett väcker talan skall protokol- let över nätttttdetts utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan och Itar barttavårdsnämnden gjort utredning i frågan. skall rätten infordra barna- vårdsttätttttdetts protokoll.

Svarande skall delges protokollet i samband med stätttttittgett.

Rätten katt förelägga barnavårds- ttättttulett att fullständiga utredningen om faderskapet.

Prop. 1975/76zl70 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rätten skall se till att_frågan om./a- derskapet till barnet blir tillhör/igen ut- redd. l'ar oclt en sattt kan föra talan på barnets vägnar ska/I beredas tillfälle att yttra sig i målet.

l-"ittnesförhör fårej äga rum iSinte att styrka att vittnet ltar haft satnlag ttted tttodern under tid då barnet kan anta- gas vara avlat.

Talattfär ej prövas slutligt före bar- nets födelse.

ÅterkaI/as talan tttot en av flera mätt. får målet avskrivas i den delen endast om alla samtycka. Avser återkallelse den som ltar stätttts enligt 6 _v' tredje stycket. krävs sattttycke ävenf'rån bar- ttet.

Samtidigt med att målet avskrives i viss del skall t'ättenfatta beslut om rät- tegångskostnaden i den delen.

llå

I . fall då bar/tavårdsnämndför talan om fastställande av faderskap gälla ifråga om rättegångskostttad andra och tredje sivckctta istället/ör 18 kap. l—7 N' rättegångsbalken .

Part skall bära sitt rättegångskost- nad. Svarande katt dock förpliktas att helt eller delvis ersätta annan part dennes rättegångskostnad. om Itan ltar förfarit på .sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 s* rättegångsbalken eller attt annars särskilda skäl föreligga.

Prop. ]975/76:l70

Nuvarande lydelse

] 4 Föreslagen lydelse

Har parts st('i/lföretrr'idare. ombud eller biträde/ör/arit på .sätt sotn avses i 18 kap. 3 eller 6 '+' rättegångsbalken . katt ltattfätpliktas ersätta kostnad som därigenom vållats annan part. Rätten katt besluta härom även utatt yrkande.

F lill/öljl'S talatt. skall den högre rät— ten pröva faderskapsft'ågan i hela dess vidd. Erittran härom ska/l intagas ifö- reläggattde att ittkotttttta med gen/nä- le.

Finner högre rätt att någt'tn som icke är part i målet skäligen katt kotttttta i fråga sattt /ader till barnet. skall do- men på yrkande av part ltttdattröias och målet i dess helhet visas åter till den domstn/som färst ltar dötttt i målet.

Bestämmelserna i 9 och 10 H äga motsvarande tillämpning vid målets handläggning i högre rätt. 1, fall då bar- navårdsnämnd/ör talan äga även 8 &" tredje stycket och II 5” motsvarande tillämpning i högre rätt.

Förening av mål 13 5

Utan hinder av att viss tttatt enligt [ kap. [ & skall anses som barttsfader .lår. uttderförutsättning att talan som avses i I kap. 2. 5” första stycket ltar anhängigg/arts och ännu ei prt't'vats, vid satntna domstol väckas talatt om./its!- ställande av att annan tnatt är barnets lader. Ont så sker. sko/a tttålen hand- läggas i en rättegång.

Bila/les .såväl tala/t om förklaring enligt 1 kap. 3 ,Q'lfärsta stvcket som talan om fastställa/ide av _fi'tdetzskapet och _fu/l/öl/"es talan beträffande den_förstv

Prop. 1975/76zl70 _ 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nämnda frågan. skall den högre rätten pröva också den andra frågan. även om talan ei ltarjt'tllföl/"ts i den delen.

4 kap.

Utan eget samtycke må den som fyllt tolv år Ci adopteras; dock må, utan hinder av att samtycke ej föreligger. adoption ske av den som är under Sexton år. därest det kan antagas lända honom till skada att han tillfrågats.

Den som ej fyllt aderton 'år må ej adopteras utan föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall halva lämnats sedan hon hunnit tillräckligt åter- hämta sig efter nedkomsten. Vid adoption av adoptivbarn skall i stället inhämtas samtycke av adoptantcn eller. om make adopterat andre makens

barn . av makarna.

Samtycke fordras ej av den som är sinnessjuk, sinnesslö. utan del i Vårdnaden eller å okänd ort. Är så- dant fall för handen beträffande en- Varav dem som enligt andra stycket skall samtycka till adoptionen. skall istället samtycke inhämtas från bar- nets förmyndare.

Samtycke en/t'gt andra stvcket ford- ras ej av den som är sinnessjuk. sin- nesslö, utan del i vårdnaden eller å okänd ort. Är sådant fall för handen beträffande envar av dem som enligt andra stycket skall samtycka till adoptionen. skall i stället samtycke inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig må ej adopteras utan förmyndares sam- tycke.

Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som till- lägger släktskap eller svågerlag rätts- lig betydelse skall adoptivbarn anses Som adoptantens barn i äktenskap och icke som barn till sina biologiska föräldrar. Har make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn. skall dock barnet anses som makarnas ge- mensamma.

'II'

Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som till- Iägger släktskap eller svågerlag rätts- lig betydelse skall adoptivbarn anses som adoptantens barn och icke som barn till sina biologiska föräldrar. Har make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn. skall dock barnet anses som makarnas gemen- samma.

Första stycket gäller ej. om annat är särskilt föreskrivet eller följer av rättsförhållandets natur.

Prop. 1975/76zl70

Nttvarattde lydelse

lO

ll

16

Föreslagen lydelse

'JI:

Laga domstol i ärettde om antagan- de av adoptivbarn är rätten i den ort där adoptantett [tar .sitt ltetnvist. Finns ej behörig dotnstol enligt vad sotn tttt ltar sagts. upptages ärende! av Stockholms tingsrätt.

;

I ärende om antagande av adoptiv- barn skall rätten inhämta upplysningar om barnet och sökanden satnt huruvida vederlag eller bidrag till barnets under- håll är givet eller utfäst. Har barnet ei f_'vl/t adertott år, skallyttrandeinltämtas f'rån barttavårdsnämnden i den kom- mun där sökanden är kykobok/örd och från barnavårdsnämnden i den kom- ttttttt där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

F ader eller moder. vars samtycke till adoptionen ei erfordras. skall ändock höras. om det katt ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad tttt sagts i stäl- let gälla adoptanten eller. om make adopterat attdre tnakctts barn. var och en av tttakartta. F intts särskild förmyn- dare vars samtycke e/ erfordras. skall även ltatt höras."

Mot rättens beslut i ("irende om att- tagande av adoptivbarn får talan fit/l- . följas av sökanden eller den .sottt skall höras i ärendet.

Prop. I975/76:l70

Nuvarande l vdelse

17

Föreslagen lydelse

6 kap.

1 .

& Barn iäktenskap står under-föräld- rarttas vårdnad enligt vad nedan sägs till dess det fyllt aderton år eller in- gått äktenskap.

cl./:

för barnets person och att giva det - sorgfällig uppfostran. De skola tillse. att barnet erhåller uppehälle och ut- bildning efter vad med hänsyn till föräldrarnas villkor och de tillgångar barnet kan äga ävensom barnets anlag tttå finnas tillhör/igt.

Föräldrarna skola utöva den upp- sikt över barnct som är erforderlig med hänsyn till barnets ålder och öv- riga omständigheter.

"II:

Havaföräldrarna låtit barnet taga tjänst eller annat arbete. varigenom barnet blivit i stånd att försörja sig. äge barnet. sedan det fyllt sexton är. själv uppsäga avtalet ävensom sluta avtal om annat arbete av liknande art.

Avtal, som barnet slutit efter vad i första stycket sägs. ägeföräldrarna häva. om det må anses erforderligt med hänsyn till barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts. äge barnet ej därefter själv sluta arbets- avtal.

:!:/:

Barn står under vårdnad av bägge eller den ene av sitta föräldrar ellet av särskilt förordnad förmyndare till dess det fyllt aderton år eller ingått äktenskap.

Den sotn ltar vårdnad om bartt skall sörja för barnets person och giva det sorgfa'llig uppfostran. Vårdnadshava- re ska/l tillse att barnet erhåller uppe- hälle och utbildning efter vad som är tillhör/igt med hänsyn till föräld- rarnas villkor och de tillgångar bar- net kan äga satttt barnets anlag.

Vårdnadshavare skall utöva den uppsikt över barnet som är erforder- lig med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter.

Har vårdnadshavare låtit barnet taga tjänst eller annat arbete. vari- genom barnet blivit i stånd att för- sörja sig. får barnet. sedan det fyllt sexton år. själv säga upp avtalet .samt sluta avtal om annat arbete av lik- nande art.

|"'(;I'(llill(/.S/l(ll'al'C' ltar rätt att häva avtal som barnet ltar slutit enligt för- sta stycket. om det är erforderligt med hänsyn till barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts. får barnet ej därefter själv sluta arbets- avtal. '

I fråga om verkan av avtal. som barnet slutit utan erforderligt samtycke. stadgas i 9 kap.

2 Riksdagen IU76. I sattt/. Nr 170

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lydelse

Är en av föräldrarna i följd av från- varo. sjukdom eller annan orsak hindrad att deltaga i beslut rörande vårdnaden, vilket icke utan olägen- het kan uppskjutas, utövas be- stämmanderätten av den andre. Denne tttå dock icke ensam fatta bc- slut av ingripande betydelse för bar- nets framtid, mcd mindre barnets bästa uppenbarligen kräver det.

Gör en avför'äldrarna sig sky/dh: till grov! tnissbruk eller till grovförsum- melse vid vårdnadens utövande, eller är ltart hem/allen åt missbruk av rus- givande rttedel. ellerför ltatt ett last- bart liv. eller är han till följd avfrån- varo. sjukdom eller annan orsak för längre tid förhittdrad att deltaga i vårdnaden. äge rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämtul för- ordrta. att vårdnaden skall til/komrtta allenast den attdre. Inträffar sådant fall ifråga om bäggeföräldrarna. äge rätten överflvtta vårdnaden å särskilt förordnad _förtttvndare.

Leva. föräldrarna på grurtd av sönd- rittg åtskilda, har rätten på ansökan av endera att förordna. vilken av dem skall hava vårdnaden om barnen el- ler. om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad. lturu de skola för- delas mellan föräldrarna. Äro föräld- rarna ense. give rätten sitt beslut i

18

Föreslagen lvdelse

'.IJ'.

Står barn uttder vårdnad av bägge föräldrarna. ska/l vad .sottt sägs i 2—4 N' gälla. föräldrarna iföretting. Är en av föräldrarna i följd av frånvaro. sjukdom eller annan orsak hindrad att deltaga i beslut rörande vårdna- den. vilket icke utan olägenhet kan uppskjutas. utövas bestämmande- rätten av den andre. Dennef'år dock icke ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid. med mindre barnets bästa uppenbarligen kräver det.

t 6.'

Barnet står från födelsert urtder vårdnad av bägge föräldrarna. om dessa äro gifta med varandra. och i artnatfall av modern ensam. lngåför- ä/drarna senare äktenskap med va- randra. står barrtetfrån den tidpunk- ten under vårdnad av dem bägge.

Första stycket gäller ej, om attttat följer av 7—1 att.

'I!-

Stå barrt under vårdträd av bägge föräldrarna och vilja./öräldrarna eller en av dern att vårdnaden icke längre ska/I tillkomma dettt gemensamt. har rätten på ansökan av endera att för- ordna vem av dem sattt skall lta vård- naden om barnen eller. om ej alla barnen böra stå under den enes vård-

Prop. 1975/76:170

Nuvarande lvdelse

överensstämmelse med vad de öns- ka. såframt det ej är uppenbart stri- dande mot barnens bästa; åsätnjas de ej, bestäm/ne rätten efter vad med hänsyn till barnens bästa finnes skä- ligt. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart. att ingendera av föräldrafna bör utöva vårdnaden. skall denna anförtros åt särskilt för- ordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna. medde/e rätten tillika.för?)!”(lttl'llltl? angående vårdna- den om barnen; och skall därvid vad i första stycket är stadgat äga mot- svarande tillämpning.

Dör en avförä/drarna. til/kommer vårdnt'tden den andre. .»lro bägge/ör- äldrarna döda. utövas vårdnaden av

_ ft't'r'tn_i-'rtdat'ert.

Har vårdnaden enligt 7 'å' tillerkärtts den ene avförä/drarna. och inträffar i fråga om ltortortt fit/I. varom i 6 5 sägs. eller där ltart. förordrte rätten den andre att utöva vårt/mulen. såvida ej dertrta rtted härtsvn till barrtets bästa

l9

Föreslagen l vdelse nad. hurde skola fördelas mellan för- äldrarna. Äro föräldrarna ense. skall rätten besluta i överensstämmelse med vad de önska. om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa. I annat/all beslutar rätten efter vad sattt finnes skäligt nted hänsyn till barnens bästa. Finnes med hän- syn till barnens bästa uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden. skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare. Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna. ska/I rätten tillika förordna angående vårdnaden om barnen. Härvid äger första stycket motsvarande tillämpning. Ära _för- äldrartta ettse om att vårdnadett skall til/komma dent gemensamt, skall dock rätten beslttta iöverensstämmelse där- nted. om det ej är uppenbart stridande tttot barnens bästa. '

”II:

Står barrt uttder vårdnad av endast den ene av föräldrarna. skall rätten på attsökart den andre över/öra vårdnaden till honom, om det finrtes skäligt med hänsyn till barnets bästa. .it-ro föräldrarna ense att vårdnaden skall överföras till den attdre eller att vårdnaden ska/l tillkomma dettt ge- rnensatnt. .skall rättert på ansökan be-

(IV

sluta i överensstämmelse därmed. om det ej är uppenbart stridande tttat bar- ttets bästa.

9 .

Står barrt urtder vårdnad av bägge föräldrarna och gör sig en av dertt skyl- dig ti/l grovt rttissbruk eller gruvför- sumtttelse vid vårdnadens utövande el- ler innebär hans deltagande i vårdna- den eljest fara./ör barnets utveckling.

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse finnes böra anförtros åt särskilt för- ordnad _lörtttyndare.

20

Föreslagen lvdelse

skall rätten på anmälan av barna- vårdsnämnd förordna att vårdnaden ska/l til/komma endast den andre. om det ej är uppenbart ttted hänsvn till barnets bästa att vårdnaden bör an- förtros åt särskilt förordnad förtttvn— dare.

Står bartt uttder vårdnad av endast den ene av föräldrarna och inträljar ifråga om ltottont sådan ontstt'indigltet som avses i första stycket. ska/l rätten på anmälan av harttavårdsnämnd.tör- ordna den andre att utöva vårdnaden. om det ej är ttppenbart nted ltänsvn till barnets bästa att vårdnaden bör att-

förtros åt särskilt lörordnad jörmvnt'la- re.

10.5

Fader eller moder. sotn är skild/rån vårdnaden, må ej betagas tillfälle till umgänge med barnet. nted mindre särskilda omständigheter föranleda därtill. Nöjes ltatt ej med vad som här- om bestämmes av den som har vård- naden, ski/je rätten dent emellan.

ll

Står bartt ttttder vårdnad av bägge föt't'ilt'lrarna och dör en av dent. til/- kotttnter vårdnaden den attdre.

Står bartt under vårdnad av endast den ene avförä/drt'trna och dör ltatt. skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av barnavårdstu'imnd förordna den andre att utöva vårdna- den. ont det ej är ttppenbart nted hän- s_vn till barnets bästa att vårdnaden bör anlörtros åt särski/t förordnad för/nvn- dare.

Ära bäggeföräldrarna döda. utövas vårdnaden av förmvndaren.

&)

Fader eller ntoder .sont är ski/dfrån vårdnaden får ej betagas tillfälle till tttttgättge med barttet. nted mindre särskilda omständigheter föranleda det. Nöjes ltatt ej med vad som ltäront

Prop. 1975/76:170

.”Vttvatande lvdelse

12

Barn tttont äktenskap står under moderns vårdnad till dess det [vill — adertott år eller ingått äktenskap. På ansökan av fadern skall dock rätten t't'ver/t'ira vårdnaden till ltonont. ont det finnes skä/igt ttted hänsyn till barnets bästa. Ärofört'i/drarna ettse. att vård- naden ska/l överföras till fadern. skall rätten på anmälan beslttta i enlighet därmed. ont det ej är uppenbart stri- dande tnot barnets bästa.

Inträffar ifi'åga om den avfört'ild- rarna som har vårdnaden om barnet sådant fall .som avses i 6 s* eller dör ltatt. ska/l rätten på ansökan av den attdre eller på anmälan (tv allmän åklagare eller barnavårdsnämnd för- ' ordna den attdre att utöva vårdnaden. såvida "ej dettna nted hänsvn till har- nets bästafinnes böra anförtros ål sär- skilt förordnad förntvndare.

Vad i 3—4 och [tlf-Q' stadgas med avseende på vårdnad om bartt i äk- tettskap ska/l äga motsvarande till- lämpning beträffande barn tttotn äk- tenskap.

l3

Utan hinder av vad rätten beslut/t ifråga som avses i detta kapitel äge rätten annorlunda förordna därom. när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det.

Zl

Ft'ires/agen lvdelse

bestämmes av den som ltar vårdna- den. skall rätten besluta i frågan.

;

Fråga rörande vårdnad om barn ttpptages av rätten i den ort där vård- nadshavare ltar sitt ltetttvist. l-"ad tttt sagts utgör dock ej hinder att upptaga fråga om vårdnad i samband med äk- tettskapsntål.

Finns ej behörig domstol enligt vad sotn sägs iförsta stycket, upptages vårdnads/rågatt av Stockholms ting - rätt.

;

I mål eller ärende angående vård- nad ont bartt katt rt'ittenför tiden intill dess laga kraft ägande dom eller bes/tt! föreligger förordna om vårdnaden efter vad sontfittttes skäligt.

Ft'irordttande enligt första st_vcke/ kan på _vrkande nteddelas tttatt huvud- förhandling. Innan förordnande med-

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

delas, ska/l motparten beredas tillfälle att vara sig över .vrkandet. Harför- ordnande meddelats. prövar rätten ttär målet eller ärendet avg/nes. om åtgärden ska/! bestå.

Ft'irordnande som tttt nämnts går i verkstt'i/lt'gltet lika med laga kraft ägande dattt men katt när som helst återkallas av rätten.

cl./=

! mål eller ärende angående vård— nad attt bartt gälla i fråga attt rötte- gångskostnad andra och tredje stvck— etta istäI/etför IX kap. [ —7 N rätte— gångshalken.

l-"'ardera parten ska// bära sitt rät- tegångskostnad. Part kan dock _för- pliktas att helt eller delvis ersätta mot- parten dennes rättegåttgskastnad. attt ltatt harför/arit på sätt sattt avses i 18 kap. 3 eller 6,6 rättegångsbalken eller om annars särskilda skä/förelig- ga.

Skall part enligt andra st_vcket helt eller delvis ersätta motpartens rätte- gångskostntul och ltar partens ställfö- retrt'idare. ombud eller bitt'ädeför/at'it på sätt som avses i [8 kap. 3 eller åf rättegångsha/ken och därigenom vållat kostnaden eller del därav. katt ltanförpliktas ctt/jämte parten ersätta kostnaden. Rätten katt bes/uta härom även tttatt _vrkande.

Första—tredje stvckena aga motsva— rande tilläntpnittg vid målets eller ärendets ham/läggning i högre rät/.

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse

23

Föreslagen lvdelse

7 kap.

l kostnaden för barnets underhåll tage envar av föräldrarna del efter sin förmåga.

Fader eller moder. som ej har vårdnaden om barnet. skall betala underhållsbidrag. Tillkommer vård- naden om barn i bestående äktenskap endast den ene av fört'i/drarna och leva de ej efter domstols beslut eller eljest på grund av söndring åtskilda. gä/Ie dock vad i 5 kap. giftermåls- balken stadgas.

Det åligger barnavårdsnämnd. som enligt 3 kap. 4 s* skall sörja för att faderskapet till barn utont äkten- skap fastställes. att tillse att barnet tillförsäkras underhåll.

Har make under sin vårdnad barn i tidigare gifte eller utom äktenskap. vare andra maken jämte honom skyldig att efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll. så länge "ak- tenskapet består.

2 .

;

II!-

I kostnaden för barnets underhåll skall var aeh ett av föräldrarna taga del efter sin förmåga.

Fader eller moder. som ej har vårdnaden om barnet. skall betala underhållsbidrag. ,flro föräldrarna gilla ttted varandra men tillkommer vårdnaden om lut/"Ile! endast den ene av dent och leva de ej åtskilda, gäller dock 5 kap. giftermålsbalken .

Det åligger barnavårdsnämnd. som enligt 3 kap. I f skall sörja för att faderskapet till barn fastställes. att tillse att barnet tillförsäkras un-

dcrhåll.

Har make under sin vårdnad barn som ej är även andra tttakens barn. är andra maken jämte honom skyl- dig att efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll. så länge äktenska- pet består.

Vad nu sagts medför cj ändring i den underhållsskyldighet som må åligga den andre av barnets föräldrar.

Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet som ovan sägs utgöre ej hinder för den underhällsberättigadc att göra gällande rätt till högre underhållsbi- drag.

Gäller avtalet underhåll enligt 1 ;"

:I/Z

Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighct som ovan sägs utgt'ir ej hinder för den underhållsberättigade att göra gäl- lande rätt till högre underhållsbi- drag. '

Gäller avtalet underhåll enligt 1 s*"

Prop. 1975/76:170

N'uvt'trande lvdelse

till barn tttont äktenskap, vare det dock bindande för den underhållsbe- rättigadc. om avtalet slutits genom skriftlig. av två personer bevittnad handling och godkänts av barna- vårdsnämnden. Ilar modet-n vårdna- den ont barttet. ("ige lton sluta avtal som nu sagts. ändå att ltatt ej uppnått myndig ålder. lnnefattar avtalet åta- gande att till barnets underhåll ut- giva vi55t belopp en gång för alla. skall beloppet betalas till barnavårds- nämnden. och vart/c med beloppet såför/t'tret som i 4 kap. 6 & sägs med avseende å där nämnt engångsbe- lopp.

Avtal angående underhållsbidrag till barn tttå slutasfämvt'i/ före barnets födelse.

F t'tder till barn tttottt äktenskap vare skyldig. att efter vad ttted ltänsyn till hans och moderns villkor må anses skäligt. bidraga till hennes under/tål! ttttder sex veck'orft'ire och sex veckor efter ttedkontstett. l-"id beräknande av detta tuttlerltå/lsbidrag ska/l ltänsyn tagas. jämväl till de särskilda kostnader som orsakas av förlossningen. :l-ledför havattdeskap eller amning eller annan vård om barnet avsevärt hinder i mo- dernsIfört'ärvsvet'ksamhet. eller ådra- ger ltan sig sjttkdatn genom havande— skapet eller nedkontsten. må fadern kttnnafötp/iktas att bidraga till hennes underhåll under längre tid än titt sagts. dock ht'igst underfyra mättade/"före och ttio månader efter nedkomsten.

Ditt-fadern. äge modern rätt att av

24

Ft't'res/agen lvdelse

till barn varsföräldrar varken vid dess

födelse voro eller därefter lta varit gifta

nted varandra. är det dock bindande för den underhållsberättigade. om avtalet slutits genom skriftlig. av två personer bevittnad handling och godkänts av barnavårdsnämnden. Vårdnadshavarefår sluta avtal som nu ltar angetts. även om vårdnads- ltavaren ej ltar uppnått myndig ålder. lnnefattar avtalet åtagande att till barnets underhåll utge visst belopp en gång för alla. skall beloppet bc- talas till barnavårdsnämnden. och skall med beloppet så förfaras som i 4 kap. 6s' sägs med avseende på där nämnt engångsbelopp.

Avtal angående underhållsbidrag till barn katt slutas även före barnets födelse.

s 10.

Talan om underhåll till bar/t upptages av rätten i den ort där sva- randen ltar sitt hemvist. Sådan fråga katt väckas även i samband ttted mål rörande fästs/('t/lande av fat/etiskapet till barn.

Första stycket utgör ej hinder att upptaga fråga om underhåll i samband med ("ik/enskapsmål.

Finns ej bcltörig domstol enligt vad som sägs i första eller andra stycket. upptages målet av .S'lockho/ms tings- rätt.

Har rätten att avgöra vilken avflera tttätt som ärfader till barttet. får talan attt underhållsbidrag ej prövas slutligt innan faderskapsf'rågan har avgjorts genom dom sattt vunnit laga kraft.

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse

behållningen i boet, innan arvs- oelt testatnetttslotter utgå. erhålla det be- lopp sottt erft'trdras till _fit/lgt't'rande av itttderhållsskt=ldigheten etnot henne/ör tiden efter dödsfallet.

Vad i. första och andra styckena sägs ont./åldern ska/l. där barttetfr'ides dött eller ltavattdeskapet avbrutits. i den tnått det./innes skäligt gälla den .sotn lta/i .satnlag ttted tnodern å tid då har- . ttet katt vara avlat. om det ej./ratttstår såsom osannolikt att ltatt är barnets fader. .

l-"adi 7 kl. första stycket. andra st_vek- et_första punkten sattt! tredje stveket ävensom 8 9" är stadgat om avtal eller dottt rörande underhåll till barn utotn äktenskap skall äga tnotsvaratule till- lätnpttittg med avseende å underhåll. sotn enligt vad i förevarande paragraf sägs til/kommer tnodertt.

11

25

F öres/(igen lvdelse

I mål om underhåll till bartt _får vårdttadsltavareI föra talan _ för barnet. även om vårdttadshavarett ej ltar upp- nått tttvndig ålder. Är särskild för/nwt- (lare förordnad för barnet. ltar ltatt samma rätt att-föra talatt för barnet. Även barnavårdsttätttnd som ett/igt 2 s*- tredje stveket .skall tillse att barnet till- försäkras underhåll får föra sådan ta- lan. l-"'ar oe/t ett .sottt katt/öra talan-för barnet skall beredas tillfälle attvttra sig imå/et.

Ulltl('l'/l(;ll.8'l)ldl'(l_t_'I får bestättttnas till olika belopp för särskilda delar av nu - derhållstiden.

Underhåll till bartt får ej tttot dett undt't'ltållsskvldiges bestridattde be- slätntttaslför tid efter det barttet f_i'llt

Prop. 1975/76zl70

.-'Vuvarattde lvdelse

26. Föreslagen lvdelse

aderton år. innan det katt ti/lför/it/igen bedömas huruvida ttnderltållsskvldig- het föreligger därefter.

I tnål otn underhåll ti// bartt katt rät- ten. för tidett intill dess laga krafi ägande dottt eller beslut. föreligger förordna ont underhållet efter vad som finnes skäligt. .S'kvldighet att utge bidragfår doek ej åläggas någon. om icke sattttolika skäl

föreligga att han är bidragsskvldig. Har fråga om underhåll väekts i samband

ttted mål om.fästs/('i/lt'tnde avfäderskap till barn. får förordtu'tttde som nu ttätttttts ej meddelas, omflera tttätt äro instämde itttålet. ' Förort/nande ett/igt första st_veket kan påvrkande ttteddelas utatt huvud-

. ft't'rhattd/ing. Innan förordnande med-

delas, skall motparten beredas tillfälle att vara sig över _vrkandet. llarför- ordnande meddelats. prövar rätten när tnåle/ utgöres. om åtgärden ska/l bestå.

Fot-ordnande som nu nämn/s går i verkställighet lika med laga krafi ägattde dotn men katt ttär som helst återkallt'ts av rätten.

Har någon genom skrin/ig. av två personer bevittnad hand/ing åtagit sig att till barnför vilket faderskapet .skall fastställas utge ttntlerhå/lsbidrag förtid intill dess resultatet av blot/undersök- ttittg om.faderskapt'tföre/igger. gäller i fråga om verkställighet på grund av ham/lingen vad .sottt ärföreskrivet otn verks/("illighet- på grund av förbindelse att utge under/tål! ett/igt detttta balk.

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse

27

Föreslagen lvdelse

Beträffande åtagande ett/igt första stycket skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad .sottt i lag eller annan för- fattning ät;föreskrivetförfall då rätten ett/igt 1.7 _l" har tneddelatförordnande om ttnderhå/lsbidt'ag till barn.

Om rätt att i vt'ssafallfå ersättning av allmänna mede/för utgivna under- hå/lsbidrag finnas särskilda bestäm- nte/ser.

Har viss man ett/igt [ kap. 1 & att- setts sotn barns fader och fastställes att annan man ärfader till barnet, ltar den_förstnämnde endast om särskilda skä/föreligga rätt till ersättning av den andreför kostnader sotn ltatt har haft för barnets försörjning.

10 kap.

;

Ansökan att någon skall förklaras otttvndt'g skall, då fråga är om den som ltar uppnått mvndig ålder. upptagas av rätten i den ort där den sotn avses med ansökningen ltar .sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad sattt nu ltar sagts, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Avser ansökningen att underårig skall förbli omyndig även efter upp- nådd m.v'mlighetså/der. hör ntålel till den rätt där löl'llll'llt'l('l'Sl((l/)('l är itt- .skrivet eller. om inskrivning ieke ("igt rttm. till den rätt där inskrivning skall

' ske.

Ansökan om ltävande av otttvndig- hetsförk/aring upptages av den rätt där

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse

lO

ll

28

F öres/agett lvdelse .förtttvnderskapetför dett omvndige är inskrivet.

Ansökan attt ott1_vttdighetsförklaring får göras, förutom av den som ansök- ningen gäller. av hans make och när- maste./ränder så ock av överförmyn- daren samt. ifall som avses i 2 s*", av förmvndaren.

Hävandc av ontyndigltetsförk/aring får sökas av den omvndige själv. hans _förttn'ndare eller Öl*('l'/Öf'l71_l'll(l(lI'('Il.

;

llar ansökan om omvndigltetsför- klaring gjorts av den. vars försättande i otnvndigltet det är fråga om. eller ltar detttte medgivit att om vndighetsför- klaring ttteddelas. får rätten lttatt htt- vttdförltand/ing omedelbart före/aga målet till avgörande.

I annat fall ätt som avses i första stycket ska/l rättett utfärdaföreläggan- de för dett. vars försättande iomvndig- het det är. fråga om. att svara i målet. Angående sådant föreläggande gäller vad .sotn är föreskrivet om stämning.

Om den. vars försättande i om vndig- het det är fråga attt. uppenbar/igen ej förstår vad saken gäller eller skulle lida allvarlig skada av att få del av ansök- ttittgett om otn_vttdigltetsföt'klariltg. ska/l rättenförordna god tnatt varom sägs i [8 kap. att i tnålet företräda Ito- ttotn och bevaka hans rätt. Ifråga om erst'ittning till sådan god man äga be- stämmelserna i 13 s andra stycket om erst'ittning till biträde motsvarande til/- lätttpttittg.

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse

12

13

29

Föreslagen lvdelse

s'

Ansökan av den som försatts i omyndig/tet att bli förklarad myndig får. ntn den finnes uppenbart ogrun- dad. avslås omedelbart utatt huvudför- handling. Har ansökan attt ltävande av omvndighetsförklarittg gjorts eller till- stvrkts av såväl förtttvndaren som över- förrtivndaren. får målet också företa- gas ti/l avgörande omedelbart tttan htt- vudft'irhattdling, atttförttivndarens el- ler över/öron'ndarens inställelse ejfin- ttes vara behövlig/ör målets utredning. I attnat fall ätt .som avses i första stycket skall rä ttett utfärdaförelägga/1- de för den som ansökningen gäller.

förtnyndaren och överförmyndaren att svara i målet. allt i den mått de ej ha gjort eller tillstyrkt ansökningen. Angående sådant föreläggande gäller vad sattt ärföreskrivet om stämttittg.

Har ansökan gjorts att någon skall förklaras omyndig ochföreligger (fi./itll sattt avses i II sf tredje styrket. skall rätten förordna biträde att bevaka hatts rätt i målet. om det ej är uppen- bart att biträde ei erfordras. Begär den som försatts t' omyndig/tet att förklaras åter myndig. skall rättegångsbiträde också förordnas. om det ej är uppen- bart att biträde ej erfordras.

Den som. förordnats till rä ttegångsbi - träde ltar efter rättens prövning rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete. tidsspi/lan och utlägg som upp- draget krävt. Ersättningen skall stanna på statsverket. såvida ej motparten till den. för vilken rättegångsbiträde för- ordttats._finnes böra åläggas att gottgö- ra statsvet'ket kostnaden.

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse

14

15

16

17

30

F öres/agett lydelse

Kan data i mål om atttvndighetsför- klaring ej ges omedelbart. får rätten. om dröjsmål uppenbarligen skulle tttedföra. fara för den varsförsättande i otttyndighet det ärfråga om eller. för hans egendattt. . förordna att ltatt .skall vara omyndig för tiden itttill dess målet avgöres av rätten. Förord/tande sattt nu nätttntsfår meddelas tttatt huvud- förltattdling.

lnnatt förordnande enligt första stycket meddelas. skall. om det kan ske utan märk/ig tidsatdräkt, den vars försättande i omvndighet det ärft'åga attt beredas tillfälle att yttra sig. För- ordnandet katt ttär sotn helst återkal- las av rätten.

Rätten. får ej förklara ttågon omyn- dig eller förklara någon åter myndig atatt att läkarintyg angående hans sitt- ttestillståttd ltarföretetts. Närmare be- stämmelser om sådant intyg meddelas av regeringen.

Har den .som förklarats atttvndig bli - vit förklarad åtet' tttyttdig. får talan mot domenfitllfölfas av var oclt ett sattt enligt 1 () s* är behörig att föra tafatt om hans försättatule i otttyndigltet. så ock

' av. föt'ntt-VIdGl'P/t.

Dont varigenom ttågon förklarats omyndig samt förordttamle som avses i

Prop. l975/76:l70

Nuvarande lvdelse

31

Föreslagen lvdelse

l4 I+" skall ofördröjligett genom rättetts försorg kungöras i Past- och Inrikes Tidningar.

Har dom. varigenom ttågott . förkla- rats omyndig. blivit ändrad i högre rätt genom dam sattt vunnit laga kraft, eller ltar den sattt förklarats omyndig förklarats åter myndig genom laga kraft ägande dom. eller har förord- nande som avses i 14 _sl' återkallats eller i ltögre rätt upphävts. ska/I kungörelse därom ske enligt. första stycket.

1 1 kap.

För uttderårigt barn i äktettskap vare föräldrarna förmyndare. Dör en av föräldrarna. eller kan någon av dem enligt 4 s' icke vara förmyndare. eller vardet- någon av dem entledigad från förmynderskapet. vare den and- re barnets förmyndare.

Dömes till äktettskapsskillttad mel- lan. föräldrarna. vare den barnets . för- tttvndare, sattt skall hava vårdnaden om det. l-"arder eljest förordnat att vårdnaden ska/l til/komttta allenast den ene avföräldrarna. vare ltatt ack . Iöl'ltD'lttIHl'P.

För ttnderårigt barn utom äktenskap vare modern föt'tttvttdare. Har vård-

naden attt barnet ti/lagtsfadertt, vare han dess förtttvttdare.

För barn sattt står under vårdnad av bägge föräldrarna äro föräldrarna förmyndare. Dör en av föräldrarna eller kan någon av dem enligt 4.5 icke vara förmyndare. eller blir nå- gon av dem entledigad från förmyn- derskapet, är den andre barnets för- myndare.

För bartt sotn står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar ' är denne ensam förtttytzdare.

”II-

lttgår underårig! bartt äktenskap. skall den sattt vid äktenskapets ittgåen - de var.förtttvndareför barnet alltjämt vara barttets _förttivtulare.

Prop. l975/76:170

Nuvarande lydelse

32

Föreslagen lvdelse

Fråga attt förordnande av förmyn- dare för underårig upptages av den rätt där förtttynderskapet är inskrivet eller. attt inskrivning av .föt'tttynderskapet icke ägt rtttn. av den rätt där inskriv- ttittg .skall ske.

Då ttågatt som ttppttått tnyndig ålder förklaras attivndig. skall förtttvndare förordnas av den rätt där ansökningen om attt.vndighetsförk/aring gjordes. Er- fördras ny föt'ttivndare. skall sådan förordnas av den rätt därfit'rtttyttder- skapet är inskrivet.

Fråga om entledigande avförttivn- dare upptages av den rätt därförnivn- det'skapet är inskrivet eller skall inskri- vas.

! ärende om förardttattde av för- nlvtldlll'l' .skall rättett bereda överför- tttyttdarett tillfälle att lämna förslag på person sattt är lämplig för uppdraget.

in

Ingen fåt'förardnas till förtttvndare eller etttledigas från .sådatt befattning tttatt att lta fått tillfälle att yttra sig i ärendet.

Katt sittt/igt beslut ej ges omedelbart i ('irende otttförardttande av förnivnda- re. . får rätten. om atttedelbar vård et"- fordras attt den otttyttdiges angelägen- heter. förardna förmyndare för tiden

Prop. 1975/76:l70

Nuvarande lvdelse

3 Riksdagen lU7ö. l sattt/. .-'Vt' f?!)

16

17

Föreslagen lvdelse intill dess ärendet avgöres av rätten. Har i mål attt om vndigltetsförklaring rätten meddelat beslut ett/igt 10 kap. 14 9" attt att dett. vars försättande t' otnyttdigltet det är. fråga attt. .skall vara omyndig för tiden itttill dess målet avgö- res. skall rätten i där angiven ordning förordna förttiy'tu'lare för honom för ttätnttda tid.

Uppkommer fråga omförmvtulares entledigande av orsak sattt anges i 9 s* och kan slutligt beslut ej ges att/edel- bart. får rätten. om dröjsmål skulle met'lföra fara för den attivndiges rätt och bästa. förordna attt . för/n vndaretts skiljande från utt't'vningen av förmyn- derskapet för tiden intill dess ärendet avgöres av rätten.

Innan beslut fattas attt föt'tttvnda- rens skiljande från utövningen av för- tttynderskapet. .skall. om det kan ske utatt märklig tidsutdräkt. fit't'tttvttdt'trett beredas tillfälle att yttra sig.

Ansökan attt förtttyndares förort'l- ttattde eller entledigande får göras. förutom av överförtnymlaren och för— mvndare. av den otttyndige själv. om ltatt f'v/lt sexton år. samt av hans tttakc och närmaste fränder. Förttivndare. som gjort sig skyldig till försummelse t' vårdnaden om underårig. får ent/edi- gas även på ansökan av barnavårds- nämnd. Fråga sattt avses i dettna pa- ragraf" skall rätten också taga upp självmant. när anledningförekomttter därtill. I ("it-ende sattt avses iförsta stycket

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse

34

Föreslagett lvdelse skall rätten. när det rör atttvndig sattt f_v/lt sexton år. bereda denne tillfälle att vara sig. attt det katt ske.

Mot rättetts beslut i ärende sattt avses i. första stveketfår talatt föras. förutattt av den sattt beslutet särskilt rör. av var och en sattt har rätt att göra ansökan.

12 kap.

?

Förmynderskap för underårig skall inskrivas. då

I. särskild förmyndare förordnas för den underårige.

2. den underårige annorledes än genom upptagande av län har förvärvat egendom. som skall stå under förmyndarens Förvaltning och som till sitt värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen (19622381) om allmän försäkring.

3. rätten av annan särskild anledning finner att inskrivning bör ske. lnskrivningen skall ske hos rätten i den ort. där den som utövar för- mynderskapet har hemvist inom ri- ket eller. om inskrivningen föranle- des av att fader eller moder som en- sam utövat förmynderskapet avlidit. där denne senast haft sådant hem- vist. Hava föräldrar till barn 1" äkten- skap. sattt utöva förmynderskapet ge- mensamt. skilda hemvist. skall in- skrivningen ske där fadern har hem- vist eller. om den föranledes av fråga om moderns entledigande från för- mynderskapet. där hon har hemvist. Fittttes ej domstol som efter vad ovatt stadgas är behörig att verkställa in- skrivningen. skall denna ske vid Stockholms tingsrätt.

lnskrivningen skall ske hos rätten i den ort. där den som utövar för- mynderskapet har hemvist inom ri- ket eller. om inskrivningen föranle- des av att fader eller moder som en- sam utövat förmynderskapct avlidit. där denne senast haft sådant hem- vist. Utöva föräldrar förmynderska- pet gemensamt och ha de skilda hemvist. skall inskrivningen ske där fadern har hemvist eller. om den för- anledes av fråga om moderns ent- ledigande från förmynderskapet. där hon har hemvist. Finns ej domstol som enligt vad nu har sagts är behörig att verkställa inskrivningen. skall denna ske vid Stockholms tingsrätt.

Prop. 1975/761170

Nuvarande lvdelse

35

Föreslagen lvdelse

15 kap.

7: &

Penningar eller värdepapper. som av förmyndaren innehavas för den omyndiges räkning. skola av honom så förvaras. att de ej sammanblandas med penningar eller värdepapper. som tillhöra förmyndaren själv eller eljest innehavas av honom.

Har den omvndige aktier eller andra därmed jämförliga värdepap- per. över vilka enligt lag bok eller förteckning föres. skall förmyndaren tillse. att den omvndige. så snart ske kan. där upptages som ägare. l fråga om aktier i aktiebolag. på vilket la- gen (1970:596) om förenklad aktie- hantering är tillämplig, skall förmyn- daren därjämte göra anmälan till för- teckning enligt 12å nämnda lag.

Andra stycket äger ej tillämpning i fråga om aktier som har förvaltar- registrerats enligt 16 ;" första stycket lagen om förenklad aktiehantering.

Har den omyndige aktier eller andra därmed jämförliga värdepap- per. över vilka enligt lag bok eller förteckning föres. skall förmyndaren tillse. att den omyndige. så snart ske kan. där upptages som ägare. I fråga om aktier i attstätttttittgsbo/ag eller så- dant bolag på vilket lagen (1970:596) öm förenklad aktiehantering är till- lämplig skall förmyndaren därjämte göra anmälan till förteckning enligt 3 kap. [259 aktiebolagslagen(1975: 1385) respektive 12 &" lagen attt för- enklat] aktie/tatuering.

Andra stycket äger ej tillämpning i fråga om aktier som har förvaltar- registrerats enligt 3 kap. 10 &" andra st_veket_ första punkten aktiebolagslagen eller 16 & första stycket lagen om för- enklad aktiehantering.

18 kap.

12 %

Fråga atttförordnande eller ent/edi- gattt/e av god tttatt sattt avses i I eller 3 f upptages av den rätt där för- ttt_t-'ttdet'ska/tet för den ottt_vttdige är itt- skrivet eller skall inskrivas. Skal/_för— tttt'tttlet'skapet ej vara inskrivet. avgö— res fi'ågan om behörig domstol med tttotsvat'ande ti/Iätttptting av [2 kap. I s*" andra stveket.

Uppkotttttter vid utredning av döds- bo fråga attt förordnande av god man enligt 4 6. här ärendet till den rätt var-

Prop. 1975/76zl70 36 .-'Vuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

uttder boet lvder. Skall god tttatt eljest förordnas ett/igt ttätttttda lagrum eller ett/igt 3 +". attkotttttter det på rätten i den ort där den för vilkett god tttanför- ordttas ltar egettdattt eller eljest behov av god tttatt harlv/t/tat sig. E rfardras av god tttatt eller uppstår/råga attt entle- digande av god man. upptages ärettdet av den rätt där godtttattskapet är itt-

skrivet.

Bestätttttte/serna i I 1 kap. 14—17 H" ottt_ förtttvndare gälla i til/ätttpliga delar ifråga om god tttatt. I Iätvid skola be- su'ittttttelsertu't i ]] kap. 1731" attt otttvttdig. hans tttake och närmaste _fränder. (lå/råga är om godtttattska/t som avses i 3 eller 4 s”. gälla den. _för vilken god tttattförort/nats. satttt dett- ttes tttake aeh närtttastefrättdet'. Då fråga är om godtttattskatt för atttvndig. ltar ävenförtttvttdaren sådan behörig— het sattt attgesil I kap. I 7 kl. [fal/sattt avses i 2 31" första .stveketfår dock./ör- ttt_vndt'trett ej. föra talatt tttot rättens Ite— slut. 20 kap.

Vissa bestämmelser om rätte- Vissa gemensamma bestämmel- gången ser om rättegången

Mål och ärenden rörande äktenskaplig börd. adop- tion, vårdnad och under- h ål l .

1 ; Talan angående äktenskap/ig börd I tttål om faderskap. vårdnad. um- tttå väckas vid rätten iden ort. där bar- gt'ingesrätt. underhåll och otttvndig- ttet ltar sitt hetttvist. eller. om det av- ltetsförklat'ing eller dess hävande äga

Prop. 1975/76zl70 tN'uvarande lvdelse

lidit. vid den rätt sattt har att upptaga tvist attt arv efter barttet.

Är part i mål sattt avses i 1 9" under- årig. ägeförtttvttdaren eller god tttatt. där sådan ett/igt 18 kap. skal/förord- ttas. föra taIatt för ltottottt.

.-'1-Iadertt ska/l höras i målet. om det katt ske.

yr.

'J/.

37

I'öreslagett lvdelse

15 kap. _"). ji) aclt _?!) a H _giftct'tttåls— lta/ken tttotsvaratu/e tillätttpttittg.

l't'stas den. mot vilkett talatt ett/igt detttta balk riktas. på okänd ort. ska/I hans rätt i sakett bevakas av god tttatt ett/igt IS kap. Detsatttttta gäller. attt ltatt vistas på känd ort utottt riket tttett stämningen eller andra handlingar i målet ej ktttttta delges honom eller ltatt uttder/åter att ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligga att förordna god tttatt. Gade tttattttett ska/l satttråda ttted part för vilkett ltatt har förordttats. i den mån det katt ske.

I fråga attt ersättttittg till god tttatt sattt avses i första stycket gäller vad sattt föreskrives i [0 kap. 13 t' attt er- sättning åt rättegångsbitröde. Rättegåttgsbalkens bestättttttelser otn ltättttttittg av part äga tttotsvarande til/ätttpnittg på den som i annan egen— skap ätt vittne eller sakkunnig skall hö- ras i mål eller ärende sattt avses i dett- tta lta/k.

Då fråga är ont otttt'tulighets/örkla- rittg. bör iakttagas att förort/tionde om skyldighet att inställa sig person/igen ej ges beträffande dett sattt avses ttted skulle kutttta ntedföra tttett eller fara för ho- attsökttittgctt. om ittstä/lelsett

[It)/Il.

Ansökan om attttatt rättetts åtgärd ttted avseende på Ifli/'It!)VHIF/"Ska” ätt /örtttj'ttdaresförordnande eller entle— digande får. såvida fråga ej är om

Prop. 1975/76:170

Nuvarande lvdelse

'Jr

38

Föreslagen lvdelse

ärende ett/igt () kap. 2 a 9". göras. för- utom a v ö ver/örttt vndaren och törtttvtt— dare. av den ottt_vttdigc själv. attt ltatt f_r/lt sexton år. .satttt av hans make och närtttastefräuder. Fråga som avses i dettna paragt'af'ska/l rätten också taga upp självtttant. ttär anledning före- kommer därtill.

I ärende .sottt avses i första stvcket ska/I rättett. när det rör atttvndig sattt f'v/lt sextott år. bereda denne tillfälle (tttyttra .sig. _om det katt ske.

Mot rättens beslut i ärende .sottt av- ses i första sin 'kc/ får talan föras. för— utant av den sattt beslutet särskilt rör. (I)" var och ett sattt ltar rätt att göra att— sökan.

.:1-Iat beslut. varigenottt del./örelagts _föt'ttt_vtulare att vid vitefitligr'ira visst åliggandc. får talan föras endast i satttbattd ntcd klagan över rättetts be— slut attt utdötnatu/c av vite/.

Öl'Ull'ffil'lt(_t'tilItII'L'ltX tillstånd till åt- gärd ltctrt'if'jt'tnde atttvtu/igs egendom får sökas endast av.förtttvttdarett. Mot bes/ut ärende och tttat över/örttti'tulat'ettsför- över/örntvtularetts i sådattt ordnande. attförbcltåll ett/igt IJ" kap. 9 9" andra st_vcket ej skall gälla. får ta- lanföras endast av_förtttvndarett .satttt. såvida ärendet angår attt/tättdertagatt- de av egendattt. varöver dett atttvndigc råder. eller återkallelse av föt'tttvnda- rens eller livet"/fit"!tt_t"lltlllt't'tl.s' tillstånd för atttvttdig att driva närittg. av den omvndige själv. om ltattfi'l/t sexton år.

.fl-Iot över/örtttvndaretts beslut i fall sattt avses i [3 kap. .k' &" tredje stvckct får ta/att ej föras.

Prop. 1975/76:170

Nuvarande lvdelse

'_II 'I!-

Laga dotttstol i ärettde ottt att/agan- de av adoptivbarn vare rätten i den ort. där adoptatttett ltar sitt hemvist.

l ärende om antagande av adoptiv- barn skall rätten inhämta upplvsningar om barnet och sökanden ävensom ltu- ruvida vederlag eller bidrag till barnets under/tiil! är givet eller utlöst. Har bar- ttet ej t'v/lt adertott :ir. skall .vttrande inhämtas ti'dtt ltarttavt'irdsttf'imtulen i den kommun där sökattdett är kvrko- bok/örd oelt ti'tin barna värdsni'imnden i den kommun där den som ltar värd- ttadett attt barnet är kvrkobok/örd.

Fader eller moder. vars sattttveke till adoptionen ej er/ordras. varde ändoek ltörd . där det katt ske. Vid adoption av adoptivbarn ska/l vad nu sagts i stället gälla adoptattten eller. om make adopterat andra tttakens barn. envar av makarna, Finnes särskild lörtnvn— dare, vars santtveke ej er/itrdras. ska/l ork han höras.

"IF

39

Föreslagen lvdelse

Bestämine/serna t' _? oe/t 43% om I/Öt'lttV/Itlal'P oeh_törntvtuletskap gälla i til/ätttpltga delar bet/ältande god man och godtttanskap. llätvid sko/a be- s/ättttttelsertut om ottt_vttdig. hans tttake oeh närtttaste'li'änder. då./råga är om godtttattska/t sotn avses i 18 kap. 3 eller 4 s*. gälla den. för vilkett god tttatt förort/nats. satttt dennes tttake oelt tti'it'masteI/i'ändet'. Uti/råga är om gtultttattskap/ör otttvndt'g. ltar i ärende som avses i _? s*. ävettjörtttvndaren så- datt behörighet som anges där.

Talan tttot över/öratvndarens beslut i ärende ett/igt detttta balk löres skri/i- ligen ltos rätten ittottt två veckor trätt den dag ls'laja'ltltletll/lt'ls' del av beslutet.

Prop. l975/76:l70

Nuvarande lvdelse

Mot rättens beslut i ärende om att- tagande av t'tdoptivbarn tttå talan lit/l— tö/jas av sökanden eller den sattt ska/l

höras i ärendet.

Fråga rörande vårdnaden om bartt upptages av rätten i den ort. där den som ltar vårdnaden om barnet har sitt hetttvist.

Talan t'tngt'iende underhåll till bartt

"II-

40

I'it'res/agett lvdelse

[ mål eller ärende. där (il'U/j/Öt'itlj'lt— darett _fört talan. fiir rät/ett. när skäl föreligga. vid tnålets eller ärettdets av— görande til/erkänna ös'et'förtttx'ndat'en ersättning av alltttättna medel för det arbete han nedlagt på målets eller ärendets utförande sattttför nödiga ltI- gifter. Rätten prövar också huruvida ersättningen ska/l åtetgäldas av över- IIiit'tltj'litlut't'ttS tttot/tart eller .statttut på statsverket.

Över/örtttvndaren får attlita ombud i mål eller ärettde där hatt/ör talan.

1/

Beslut eller dottt. som i mål om otttvtulig/tetsförklaring eller i ärende .”m förmvnderskap eller godtttattskap enligt denna balk meddelas av över/ör— ttt_vttdarett eller rätten. länder till efter- rät/else tttatt hinder av att talanföres däretttot. Vad som nu ltar sag/s gäller ej rättens avgörande. varigenom avtal om samtttan/evnad i oskiftat bo häves eller.föt'ntvttdare eller god man dötnes till utgivattde av fötzsuttet vite.

"II"-

I fråga om tnål eller ärende. där barnavårdsnätnttd eller över/örtttvn- dare ltar rätt anföra talan. ska/l 3!) Q' lagen ( I 946.804) om införande av n_va motsvarande rättegångsbalken äga

tillämpning.

Prop. 1975/762170 .--"Vuvaratule lvdelse

upptages av rättett i den ort. där sva— randen ltar sitt hetttvist. Sådan fråga katt väekas även i samband ttted mål rörande faderskapet till bartt utom äk- lettskap. .—1ngåettde talan om under- håll enligt 7 kap. lt); åt modern till barn tttottt äktenskap ska/l vad angå— ende talan om underhåll till barnet är stadgat äga tttotsvarande tillämpning.

Vad i första oelt andra stveketta stadgas utgör ei hinder att upptaga frå- ga som där avses i satttbattd med äk-

tenskapstm'il.

IO

I mål eller ärettde som angår vård- naden äge rätten att för tiden intill dess laga kraft ägande dottt eller bes/ut fö- religger förordna därottt efter vad .sottt finnes skä/igt.

Förordnatule. varom i första stveket sägs. må på yrkande meddelas tttatt ltttx'ttdfit'rltattdlittg. lttttatt förordttattde meddelas. ska/I tillfälle att vara sig I'll'i'l'j'l'kt'llllh'l beredas motparten. llar förordnande meddelats. pröve rätten när målet eller ärendet avgöres. om atgärden ska// bestå.

l't't'rordnatule. varom ovan sagts. gånge i verkställighet lika ttted laga kraft ägatule dom men katt ttär .sottt helst av rättett återkallas.

ll

/ mål om underhåll itll bartt får mo- dertt. ont ltott ltar vårdnaden om bar— ttet.föra talanförbarnet. även om ltott ej uppttått tttvttdig ålder. Är särskild förtm'ndare för barnetförordnad. ltar

4 ! Föreslagen lvdelse Första stveket gäller ej mål om fast- ställande av faderskap eller under/tål! till barn.

& .N

/ mål eller ärende som avses i denna balk katt rätten. ttär det finnes lämp— lig/. förordtta att förhand/ing skall ske inom stängda dörrar.

Mot beslut .sottt uttderrätt ltar med- delat uttder rättegången ifråga. sotn avses i 6 kap. 13%. 7 kap. 12 st". I!) kap. 14.6. II kan 15 eller lö # eller IN kap. I.? K". ska/l talanföras särskilt.

Prop. 1975/761170

Nuvarande lvdelse

ltan samma rätt att föra talan för har— net. I fall .sottt avses i 7 kap. 2 s*" tredje styrke! får även ha!"/llll'til'tlSlitI/illidUII föra sådan talatt. Var och en som katt föra talattför barnet skall få tillfälle att _vllra sig i målet.

Underhå/Isbulrag må bestämmas till olika beloppför särskilda delar av utt- derhåI/stiden.

Underhåll till barn må ej tttot den underhållsskv/diges beslridattde be- .stätttttuts för tid efter det barnet f_v/lt aderton år. innan det katt tillförlitligt-'n bedömas. huruvida underhållsski=ldig- ltet föreligger därefter.

12

I mål attgåetule underhåll äge rätten att för tiden itttil/ dess laga kraft ägan— de dom eller bes/ut föreligger förordna därottt efter vad som fittttes skä/igt. Skv/dighet att tttgiva bidrag må doek ei åläggas någon. ttted tnitulre sattttolika skäl föreligga att ltatt är bidragsskvl- (lig.

I fråga om förordnande .sottt ltär av- ses skal/ vad i 105 andra oeh tredje stvekena stadgas äga tttotsvarande till - lätttpttittg.

Föreslagen lydelse

&

.-l-lot hovrättens beslut ifråga som avses i I I s*" får talan ej föras. Detsam- ma gäller ärende som först ltar hand- lagts av öi'('i'/örntvndaren.

2] kap.

12

Beslut enligt detta kapitel som ej avser utdömande av vite eller ersätt- ning lör parts kostnad länder ome- delbart till citerrättclsc. om ei annat

förordnas.

!

Länsrätten katt förordna att beslut enligt detta kapitel som ej avscr ut- dömande av vite eller ersättning för parts kostnad ska/I lända till omedel- bar cftcrrättelse.

Prop. 1975/76zl70 43

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. då lagen (19691618) om fastställande av fadorskapct till barn utom äktenskap skall upphöra att gälla.

2. Talan som avses i 3 kap. 1 ;" får icke väckas. om rätten till motsvarande talan på grund av äldre bestämmelser har gått förlorad före ikraftträdandet av denna lag.

3. Har arvinge till man som enligt äldre bestämmelser skall anses som fader till visst barn väckt talan angående barnets äktenskapliga börd och är målet anhängigt vid ikraftträdandet av denna lag. skall talan slutligt prövas utan hinder av att motsvarande rätt att föra talan ej Föreligger enligt de nya bestämmelserna. I fråga om förutsättningarna för bifall till talan gäller 1 kap. 2.3 första stycket i dess nya lydelse.

4. I fråga om barn som har fötts före utgången av år 1969 gäller beträffande barnavårdsnämndens skyldighet att sörja för att faderskapet fastställes vad som före utgången av år 1969 var föreskrivet om barnavårdsmans skyldighet i sådant avseende. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6,5 andra stycket äger dock tillämpning även i sådant fall.

5. 1 mål om fastställande av faderskap till barn kan talan om barnets egenskap av trolovningsbarn enligt äldre rätt upptagas till prövning. om barnet är fött förc utgången av år 1969 eller den uppgivnc fadern har avlidit dessförinnan.

6. Bestämmelserna i 7 kap. 10.5 i dess äldre lydelse om skyldighet för fader till barn utom äktenskap att bidraga till underhåll av barnets moder äger fortfarande tillämpning. om barnet har fötts före ikraftträdandet av denna lag.

7. Har någon. före ikraftträdandet av denna lag. enligt 20.5 lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skrift- ligen åtagit sig att utge underhållsbidrag till moder till barn utom äktenskap. gäller äldre bestämmelser i fråga om verkställighet på grund av handlingen. 1 övrigt gäller i fråga om sådant åtagande i tillämpliga delar vad som i lag eller annan lörfattning är Iöreskrivct för fall då rättcn enligt 7 kap. 12 ;" föräldrabalken i dess nya lydelse har meddelat förordnande om underhålls- bidrag till barn.

Prop. l975/76:l70 44

2. Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives att 7 kap. 4; brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse. .-'Vm=(lr(mt/(' lydelse Föreslagen (vile/sv

7 kap.

Skiljer någon obehörigen barn under femton år från den som har värd- naden. dömes. om det ej är brott mot frihet. för egernnäkrig/n'r med barn till böter eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma skall gälla. om IHH/(t' utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barn under femton år. som står under båda maka/mrs vårdnad. eller om make eller (urnan. som skall hava värd naden. obehörigen bemäk- tigar sig barnet och därigenom själv tager sig rätt.

Detsamma skall gälla. om lin/vr ul- lw' nun/w- utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barn under fem- ton är. som står under båda _lfirä/(I— mrnas vårdnad. eller om (Im som skall hava vårdnaden obehörigen be- mäktigar sig barnet och därigenom själv tager sig rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

3. Förslag till Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Härigenom föreskrives att Sela; utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

.Yl/i'd/U/izlt' [rr/('lst' I-ir'irt's/ugt'n [i't/t'lw

54aå'

På grund av skriftlig. av två personer bevittnad lörbindelse får utmätning äga rum för bidrag. som någon enligt lörbindelsen skolat utgiva till full- görande av underhällsskyldighet jämlikt giftermåls- eller R:")räldrabalken eller skolat erlägga till barnavårdsnämnd sasom ersättning för barns värd jämlikt

'Scnaste lydelse 19681623.

U|

Prop. 1975/76zl70 4

Nuvarande lydelse Förtur/agvn lvdelse barnavårdslagen. Beträffande underhållsbidrag till make skall dock vad nu sagts ej äga tillämpning. med mindre makarna under den tid bidraget avser

levde och alltjämt leva åtskilda på grund av söndring eller efter hemskillnad.

Har bidrag som avses i 1 mom. förfallit till betalning tidigare än tre år innan ansökan gjordes. får utmät- ning på grund av förbindelsen ej ske. om gäldenären påstår att bidraget guldits och invändningen ej kan med hänsyn till omständigheterna i övrigt lämnas utan avseende. l"'i(l tillämpning av vad nu sug/s skall hi- (lrug. rara/n sägs i 7 kap. Illjll/("il'äl- (Irahalken. icke ansesjär/Edler lill hv- lu/ning ilman ll('l hlll'll gwmnzlliirhin- delseri lill holm/ww has/(inn.

Har bidrag som avses i 1 mom. förfallit till betalning tidigare än tre år innan ansökan gjordes. får utmät- ning på grund av förbindelsen ej ske. om gäldenären påstår att bidraget guldits och invändningen ej kan med hänsyn till omständigheterna i övrigt lämnas utan avseende.

Är talan om förbindelsen anhängig vid domstol. äger denna förordna. att utmätning på grund av förbindelsen tills vidare ej får äga rum. Den som vill erhålla utmätning skall ingiva förbindelsen i huvudskrift till utmätningsmannen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. I fråga om sådant under- hållsbidrag som avses i 7 kap. 10% föräldrabalken i dess intill den 1 januari 1977 gällande lydelse äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehand-

lingar

Härigenom löreskrives att 2 och 8 i;" lagen (1924:322) om vård av omyn- digs värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

sl &

I fråga om inhemska värdehandlingar vare banken pliktig llatt. om nedsättning skett av omyndigs aktier eller andra därmed jämförliga värdepapper. över vilka enligt lag bok eller lörteckning föres. dels ombesörja. att den omyndige där som ägare upptages. varvid till-

' Senaste lydelse 1970:1010.

l)att. om nedsättning skett av omyndigs aktier eller andra därmed jämförliga värdepapper. över vilka enligt lag bok eller lörteckning föres. dels ombesörja. att den omyndige där som ägare upptages. varvid till-

Prop. 1975/76:l70

Nuvarande lydelse

lika anmälan om namn och adress skall göras, dels i fråga om aktier i aktiebolag. på vilket lagen (1970:596) om förenklad aktie- hantering än tillämplig. göra anmä- lan till förteckning enligt 12 & nämn- da lag: dock att detta icke äger till- lämpning i fråga om aktier som har förvaltarregistrerats enligt 16 & första

lörmyndarens

stycket lagen om förenklad aktie- hantering.

46. I—"c'ireslagen lydelse

lika anmälan om förmyndarens namn och adress skall göras. dels i fråga om aktier i avstänmingsbolag eller s(idant bolag på vilket lagen (l970:596) om förenklad aktiehante- ring är tillämplig göra anmälan till förteckning enligt 3 kap. [2,1 aktie- bolagslagen ( I975:I385) respektive [2 31 lagen om förenklad aktie/tante- ring: dock att detta icke äger tillämp- ning i frågaom aktiersom förvaltarre- gistrerats enligt 3 kap. 10% andra stycket första punkten aktiebolagslagen eller 16 ; första stycket lagen om för- enklad aktiehantering.

2)att lyfta ränta åobligation samt.där uppgiftom tid och ort för vinstutdelning å aktie eller annat därmed jämförligt värdepapper kan av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan _ meddelas av förmyndaren. lyfta jämväl sådan utdelning.

3) att. om utlottning eller uppsäg- ning av obligation tillkännagives i allmänna tidningarna. därom under- rätta förmyndaren samt i sådant fall. så ock då underrättelse om utlott- ning eller uppsägning meddelas av förmyndaren. uppbära betalning för utlottad eller uppsagd obligation.

4) att. då enligt kungörelse i all- männa tidningarna företrädesrätt till teckning av ny aktie tillkommer den omyndige. därom underrätta för- myndaren samt efter framställning av denne verkställa teckningen och jämväl i övrigt lämna erforderligt bi- träde till aktiernas utbekommande eller ock föranstalta om försäljning av teckningsrätten.

5)att. då enligt kungörelse i all- männa tidningarna ny aktie tillkom- mer den omyndige till följd av ak- tiekapitalets ökning medelst över/öring

3) att. om utlottning eller uppsäg- ning av obligation tillkännagives i Pasl- oeli Inrikes Tidningar. därom underrätta förmyndaren samt i så- dant fall. så ock då underrättelse om utlottningelleruppsägning meddelas av förmyndaren. uppbära betalning för utlottad eller uppsagd obligation.

4) att. då enligt kungörelse i P()sl- och Inrikes Tidningar företrädesrätt till teckning av ny aktie eller sådan obligation som avses i 5 kap. aktie.- bolags/agan ( 1 975.138)" ) tillkommer den omyndige. därom underrätta förmyndaren samt efter framställ- ning av denne verkställa teckningen och jämväl i övrigt lämna erforder- ligt biträde till aktiernas eller obliga- tioner/tas utbekommande eller ock föranstalta om försäljning av teck- ningsrätten.

5) att. då enligt kungörelse i Pust- ()L'll Inrikes Tidningar ny aktie till- kommer den omyndige till följd av jam/emission, vidtaga erforderliga åt-

Prop. 1975/76: 170 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

av besparade vitis/medel. vidtaga er- gärder för aktiernas utbekommande. forderliga åtgärder för aktiernas ut- bekommande.

6) att å skuldebrev eller annat fordringsbevis uppbära betalning av förfallna räntor och kapitalbelopp. då betalning frivilligt erlägges. så ock. där uppgift om gäldenärens adress kan av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren. hos gäldenären vid utebliven betalning verkställa enskilt krav och efter framställning av förmyndaren jämväl uppsägning,

7) att. när å pantbrev eller annan inteckningshandling belöper betalning vid fördelning av köpeskillingen efter exekutiv auktion eller av löseskilling eller annan ersättning med avseende å den intecknade egendomen. på fram- ställning av förmyndaren förete handlingen och uppbära betalningen.

8) att. då eljest betalning belöper å nedsatt värdehandling. på framställning av förmyndaren förete handlingen. om det erfordras. och uppbära betal- ningen.

9) att. då å värdehandling uppburits kapitalbelopp. därom ofördröjligen underrätta såväl förmyndaren som överförmyndaren och. då medel eljest uppburits av banken. underrätta förmyndaren i den ordning. varom över- enskommelse träffats med honom. .

10) att. där uppgift om gäldenärens adress kan av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av för- myndaren. vidtaga laga åtgärder för fordrans vidmakthållandc.

11)att ombesörja anteckning om innehav av pantbrev eller annan in- teckningshandling och. när överförmyndaren medgivit inteckningshand- Iings uttagande för annan åtgärd av inskrivningsmyndigheten. förete hand- lingen hos myndigheten.

12) att. när överförmyndaren samtyckt till att värdehandling eljest uttages för att företes hos myndighet eller tjänsteman. förete handlingen hos myn- digheten eller tjänstemannen. samt

13) att. då enligt kungörelse i all- männa tidningarna offentlig stäm- ning utfärdats angående dödande av värdehandling. så ock då banken genom meddelande från överexeku- tor erhållit underrättelse. att exeku- tiv auktion å intecknad egendom bli- vit utlyst. därom underrätta förmyn- daren.

13) att. då enligt kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar offentlig stäm- ning utfärdats angående dödande av värdehandling. så ock då banken genom meddelande från överexeku— tor erhållit underrättelse. att exeku- tiv auktion å intecknad egendom bli- vit utlyst. därom underrätta förmyn- daren.

Beträffande utländska värdehandlingar vare banken ansvarig allenast för

handlingarnas förvaring.

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse

För den vård av omyndigs värde- handlingar. som enligt denna lag åligger banken. md banken betinga sig en årlig arg/ti. icke överstigande i l/i'acga om inhemska värtlelmndlingar tre kronor tlt'll utländska värde/utrul- lingar två kronor för varje påbörjat tu- sental kronor av handlingarnas vär- de. Ilara underåriga syskon gemen- sam förmyndare. skola syskonens värdehandlingar sammanräknas.

48

Föreslagen lvdelse

SV

För den vård av omyndigs värde- handlingar. som enligt denna lag åligger banken.-lär banken betinga sig en årlig grunt/aigi/i. icke översti- gande li-v-a kronor för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde. samt därutöver en tilläggsavgili icke överstiga/ale tolv kronor dels för varje vid atgi/tsperim/ens bör/"an inne— liggant'le handling. post av ensartade handlingar eller slutet konvolut. dels

. för varje deponering eller uttag under atgi/isperioden av sådana ham/lingar. Ila underåriga syskon gemensam förmyndare. skola syskonens värde- handlingar sammanräknas.

Den avgift. varom i första stycket sägs. innefattar ej ersättning för bankens särskilda utgifter till följd av uppdraget. ej heller för åtgärd. som banken efter särskilt avtal vidtagit.

För fordran å avgift eller ersättning. varom ovan sägs. äge banken innehålla vad av de nedsatta handlingarna i värde svarar mot fordringen. Banken äge ock för sådan fordran uttaga betalning av medel. som för den omyndiges räkning uppburits av banken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om sådan vård av omyndigs värdehandlingar som har ägt rum före ikraftträdandet.

3 Senaste lydelse 1974: 1042.

Prop. 1975/76zl70

5. Förslag till

49

Lag om ändring i lagen ( l947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrives att 4 ä' lagen (1947z529) om allmänna barnbidragl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse

Rätten att uppbära allmänt barn- bidrag för visst barn tillkommer. där barnet står under föräldrarnas ge- mensamma vårdnad. barnets moder eller. om modern till följd av från- varo, sjukdom eller annan orsak är för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, barnets/eder sann i an- nat/all den som har vårdnaden om barnet.

:I'I:

Föreslagen lydelse

Rätten att uppbära allmänt barn- bidrag för visst barn tillkommer. där barnet står under föräldrarnas ge- mensamma vårdnad. barnets moder eller. om föräldrarna gjort anmälan härom till allmän försäkringskassa. barnets jeder. Är _lader eller moder som uppbär bidrag enligt vad nu har sagts till löljd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid för- hindrad att deltaga i vårdnaden, skall rätten att uppbära bidraget istället till - komma den andre av föräldrarna. Står barnet ei underföräldrarnas ge- ntensatnnta vårdnad. tillkommer rät— ten att uppbära bidraget den som har vårdnaden om barnet.

Allmän försäkringskassa får på framställning av barnavårdsnämnd för— ordna att allmänt barnbidrag för barn, som genom barnavårdsnämndens försorg placerats i enskilt hem. skall uppbäras av den som fostrar barnet. llar barnet placerats i enskilt hem av annan än barnavårdsnämnd. får sådant förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket uppbär bidraget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

' Lagen omtryckt 1973z449.

Prop. 1975/76zl70

6. Förslag till Lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:26l)

Härigenom föreskrives i (1950261)

fråga

om militärersättningsl'örordningen

dels att rubriken till förordningen och 7 & 3 mom. skall ha nedan angivna

lydelse.

dels att ordet "förordning" skall bytas ut mot "

lag".

dels att i l ; 2 mom. ordet "krigsmakten" skall bytas ut mot "försvars-

makten".

dels att i ll .ä 3 mom. ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

Nuvarande lvdelse

Förordning om ersättning i anled- ning av kroppsskada. ådragen un- der militärtjänstgöring (militärer- sättningsförordning)

.? nmnt.' Varje barn till den avlidne äger till och med den månad. under vilken det fyller nitton år. uppbära livränta med belopp. som motsvarar en sjättedel av den avlidnes årliga ar- betsförtjänst. Är barnet efter sagda tidpunkt till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig skall livräntan utgå. så länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar. dock längst till och med den månad. un- der vilken barnct fyller tjuguett år. Livränta skall dock ej utgå till barn utom äktenskap. därest den avlidne enligt avtal som är bindande för bar- net åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Var den avlidne gift. skall med eget barn likställas jämväl makens barn i tidigare gi/te eller inom äkten- skap. såvida barnet stod under ma- kens vårdnad; dock skall livränta till

| Senaste lydelse l97l:897.

Föreslagen lvdelse

Militärersättningslag

ut

3 mom. Varje barn till den avlidne äger till och med den månad. under vilken det fyller nitton år. uppbära

livränta med belopp. som motsvarar en sjättedel av den avlidnes årliga

arbetsförtjänst. Är barnet efter sagda tidpunkt till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig. skall livräntan utgå. så länge anledningen till den bristande försörjningslörmågan fortfar. dock längst till och med den månad. un- der vilken barnet fyller t_iuguett år. Livränta skall dock ej utgå. om den avlidne enligt avtal som är bindande för barnet åtagit sig att till dess un- derhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Var den avlidne gift. skall med eget barn likställas jämväl makens barn. såvida barnet stod under ma- kens vårdnad; dock skall livränta till barn som nu nämnts ej utgå efter

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lydelse

barn som nu nämnts ej utgå efter kvinna. med mindre barnet genom hennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll.

51

Föreslagen lvdelse

kvinna. med mindre barnet genom hennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att 21 & lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse

21 t'

Varje barn till den avlidne äger till och med den månad, under vilken det fyller nitton år. uppbära livränta med belopp. som motsvarar en sjät- tedel av den avlidnes årliga arbets- förtjänst. Är barnet efter sagda tid- punkt till följd av sjukdom eller an- nan dylik orsak ur stånd att själv för- sörja sig. skall livräntan utgå. så länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar. dock längst till och med den månad. un- der vilken barnet fyller tjuguett år. Livränta skall dock ej utgå till barn utom äktenskap, därest den avlidne enligt avtal som är bindande för bar- net. åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Var den avlidne gift..skall med eget barn likställas jämväl makens barn i tidigare gifte eller utom äkten- skap. såvida barnet Stod under ma-

kens vårdnad; dock skall livränta till -

lSenaste lydelse l9711882.

Föreslagen lvdelse

Varje barn till den avlidne äger till och med den månad. under vilken det fyller nitton år. uppbära livränta med belopp. som motsvarar en sjät- tedel av den avlidnes årliga arbets- förtjänst. Är barnet efter sagda tid-

.punkt till följd av sjukdom eller an-

nan dylik orsak ur stånd att själv för- sörja sig. skall Iivräntan utgå. så länge anledningen till den bristande lörsörjningsförmågan fortfar. dock längst till och med den månad. un- der vilken barnet fyller tjuguett år. Livränta skall dock ej utgå, om den avlidne enligt avtal som är bindande för barnet åtagit sig att till dess un- derhåll utgiva visst belopp en gång för alla. .

Var den avlidne gift. skall med eget barn likställas jämväl makens barn. såvida barnet stod under ma- kens vårdnad; dock skall livränta till barn som nu nämnts ej utgå efter

Prop. l975/76:170

Nuvarande lydelse

barn som nu nämnts ej utgå efter kvinna. med mindre barnet genom hennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll.

52

Föreslagen lydelse

kvinna. med mindre barnet genom hennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1958:642) angående blodunder- sökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskapl

dels att 7 ; skall upphöra att gälla. dels att rubriken till lagen samt 1. 5 och 6 åå skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Lag angående blodundersökning

m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

1 mål om äktenskap/ig börd eller om jade/skapet till barn utant äktenskap- äger rätten. där det yrkas av part eller eljest finnes erforderligt. förordna att blodundersökning eller annan un— dersökning rörande ärftliga egenska- per. som kan ske utan nämnvärt men. skall äga rum med avseende (? modern och barnet ävensom. såvitt angår mål om äktenskap/ig börd.

lSenaste lydelse av lagens rubrik 1969:619.

'1/2

Föreslagen lydelse . Lag om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap

1 mål om jade/skap enligt 3 kap. föräldrabalken kan rätten. där det yr- kas av part eller eljest finnes erfor- derligt. förordna att blodundersök- ning ellcr annan undersökning rö- rande ärftliga egenskaper. som kan ske utan nämnvärt men, skall äga rum med avseende på modern och barnet sant!. såvitt angår mål omjör- klaring att viss man ej ät'j'ader. man-

Prop. 1975/76:170

Nuvarande lvdelse

mannen i äktenskapet och. i mål om jade/skapet till barn inom äktenskap. man mot vilken talan föres. Före- kommer anledning till antagande. att annan haft samlag med modern a' tid. då barnet kan vara avlat. ma" förord- nande om undersökning avse jämväl honom.

lnnan förordnande meddelas. skall till/ä/Ie att yttra sig Iänmas den som förordnandet skulle avse.

Har blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egen- skaper utförts på anmodan av bar- navårdsnämnd för utredning av ja- derskapet till bara inom äktenskap. skall nämnden ersätta kostnad som avses i 4 &.

Föres talan omjaderskapet till barn utom äktenskap. äger 18 kap. 13 & rät- tegångsbalken motsvarande tillämp- ning i fråga om parts skyldighet att återgälda barnavårdsnämnd kostnad som ersatts enligt 5 &.

53

F öres/agen lvdelse

nen i äktenskapet och. i mål omjast— ställande avl'aderskap. man mot vil- ken talan föres. Förekommer anled- ning till antagande att annan haft samlag med modern under tid då bar- net kan vara avlat./är förordnande om undersökning avse jämväl ho- nom.

lnnan förordnande meddelas. skall den som förordnandet skulle avse be- redas tillfälle att yttra sig.

Har blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egen- skaper utförts på anmodan av bar- navårdsnämnd för utredning av ja- derskap. skall nämnden ersätta kost- nad som avses i 4 ;.

Föres talan om_/as/ställamle av./ä- (Ieiskap. äger 18 kap. 13 &" rättegångs- balken motsvarande tillämpning i fråga om parts skyldighet att återgäl- da barnavårdsnämnd kostnad som ersatts enligt 5 &.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

2Sen-aste lydelse 19731804.

3Senaste lydelse 19692619.

Prop. 1975/76zl70 54

9 Förslag till Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)-

llärigenom föreskrives att 12 & barnavårdslagen (1960:97) l skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lule/se

12 &

Om kommunfullmäktige så bestämma. äger barnavårdsnänmden upp— draga åt särskild avdelning. bestående av ledamöter eller suppleanter i nämn- den. eller åt ledamot eller suppleant eller" åt tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden. vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden må dock icke annorledes än genom samfällt beslut 1. utdöma förelagt vite.

2. vidtaga åtgärd enligt 26 s. 2. 3 eller 4 eller enligt 29 eller 30: eller göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola.

3. meddela beslut som avses i 46 å andra stycket. tillstånd eller förhands- besked som avses i 47 ;" eller förbud som avses i 50 eller 51 ä.

4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt löräldrabalken i andra avseenden än som sägs i 3 kap. 2 eller 4 '+', 7 kap. 2 eller 7 &. om av- talet ej innefattar åtagande att utge engångsbelopp.eller20 kap. 11 swn- ligt 5 + lagen ( ] 969.618) om I/"aststt'il— lam/e (Il' lat/erskapet till barn Hmm ("ik- tenskap. enligt 5 ; lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enligt 9.11 eller 18 ; lagen (19641143) om bidragsförskott eller

4. fullgöra vad som ankommer på löräldrabalken i andra avseenden än som sägs i I kap. 49", 2 kap. 1. 7 eller 9.5. 7 kap. 2 eller 7 s om avtalet ej innefattar åta- gande att utge engångsbelopp. eller 7 kap. 11 &. enligt Sä lagen (1947z529) om allmänna barnbidrag eller enligt 9. 1.1 eller 18% lagen (1964:l43) om bidragsförskott eller nämnden enligt

5. göra framställning eller avgiva yttrande till kommunl'ullmäktige. Beslut som fattats pågrund av uppdrag enligt första stycket skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

' Lagen omtryckt 197lz308. ZSenaste lydelse l973:808.

Prop. 1975/76zl70

ltl Förslag till

'Jl kl]

Lag om ändring i lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring

Härigenom löreskrives att 8 kap. 5 :" lagen (l962:38l) om allmän för- säkringl skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lvdelse ["/it'eslagen lvdelse

8 kap.

'Jl "_l/.

Rätt till folkpension i form av barn/wnsian tillkommer barn. vars fader eller moder eller båda löräldrar avlidit och som icke fyllt aderton år.

Har avliden förälder enligt avtal. som är bindande för bara uta/n ("ik— tenska/t. åtagit sig att till dess under- håll utgiva visst belopp en gång för alla. föreligger rätt till barnpension endast i den mån pensionen över- stiger en livränta. som inköpts eller kunnat inköpas åt barnet för en- gångsbeloppet.

Har avliden förälder enligt avtal som är bindande för barnet åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst be- lopp en gång för alla. föreligger rätt till barnpension endast i den mån pensionen överstiger en livränta. som inköpts eller kunnat inköpas åt barnet för engångsbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

]Lagen omtryckt 1973908.

Prop. l975/76:l70

11. Förslag till

56

Lag om ändring i namnlagen(1963:521)

Härigenom föreskrives att 1. 2, 15. 37 och 38 R"; namnlagen(1963z521) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse

Barn i äktenskap förvärvar vid fö- delsenjaderns släktnamn.

Barn ttnder aderton år. som erhåller äktenskaplig börd genom att föräld- rarna ingå äktenskap med varandra. lörvärvar därvid faderns släktnamn. För barn äktenskap/ig börd sedan det fyllt aderton år. äger barnet genom anmälan hos pastor antaga faderns släktnamn.

Barn it'iktenskap. som ei./_i'llt ader- ton år. mä genom anmälan hos pas- tor antaga det släktnamn modern hade som ogift. sti/rann rätten funnit namnbytet vara förenligt med bar- nets bästa. llar barn iiiktenskap fyllt aderton år mä barnet. om särskilda skäl äro därtill. efter ansökan hos namnmyndigheten erhålla släkt- namn sani nu sagts.

Föreslagen lydelse

11:

Är vid barns födelse modern gift. förvärvar bar/tet vid födelsen man- nens släktnamn. om det ej dessför- innan har fastställts att mannen icke är barnets fader. Detsamma gäller, .am modern är änka och barnet lödes inom sådan tid efter mannens död att det katt vara avlat dess/örinnan.

Barn vatsjöräldrar ingå äktenskap med varandra förvärvar därvid fa- derns släktnamn. om barnet är under aderton är. Ingå . föräldrarna äkten- skap sedan barnet fyllt aderton år../är barnet genom anmälan hos pastor an- taga faderns släktnamn.

Barn. som har /ön-ärvat släktnamn ett/igt I/llI'SIH eller (mtl/”(t stucket ttt'lt som är under aderton år.]ålt' genom anmälan hos pastor antaga det släkt- namn modern hade som ogift. om rätten funnit namnbytet vara fören— ligt med barnets bästa. llar barnet fyllt aderton år kan barnet. om sär- skilda skäl .löt'e/tgga. efter ansökan hos namnmyndigheten erhålla mo- tlet'tts släktnamn som (tg/"fi.

Prop. 1975/76:17

Nuvarande lydelse

Barn utotn äktenskap förvärvar vid födelsen moderns släktnamn. Har modern förvärvat sitt namn genom vigsel eller genom anmälan som av- ses i 6; andra stycket. mä barnet genom anmälan hos pastor antaga det släktnamn modern hade som ogift.

Barn utom äktenskap md gettottt anmälan hos pastor antaga faderns släktnamn.

Förk/aras någon icke ltava äkten- skaplig börd och har hans moder an—

nat släktnamn än mannen. förlorar han dennes släktnamn och lörvärvar i stället moderns släktnamn. Om synnerliga skäl äro därtill. ma" dock rätten tillåta att han behåller man- nens namn.

'»It 111:

57

Föreslagen lydelse

! annat/all ätt sattt avses i I f_löt'sta stycket förvärvar barn vid lödelsen moderns släktnamn. llar modern förvärvat sitt namn genom vigsel el— ler genom anmälan som avses i 6 & andra stycket./är barnet genom an— mälan hos pastor antaga det släkt— namn modern hade som ogift. Bar- net Ilir också gettottt anmälan Itos pas— tor antaga . lader/ts släktnamn.

F aststä/les att viss matt icke ät'_/adet' till barn. som ett/igt 19" första eller andra stycket _fötvätvat ltans släkt- namn, och har barnets moder annat släktnamn än mannen. förlorar bar- net mannens släktnamn och förvärvar istället moderns släktnamn. Förelig- ga synnerliga skäl. jär dock rätten tillåta att barnet behåller mannens släktnatntt. Sådant tillstånd meddelas. om I/"rägan angående tttannensjader- skap prövas av rätten, isatnbattd med rättens dont oeh i annat/itll e/ier sär- skild ansökan. som skall lta ittkotntttit till rätten inom en månad eller./ast- Ställe/sen.

;

Ansökan om förklaring att namnbyte. som avses i l & tredje stycket. 3.5 andra stycket. 4. 5 eller 12 ;". är förenligt med barnets bästa upptages av den rätt som har att upptaga fråga rörande vårdnaden om barnet.

' .flnsäkan enligt 15 tl attt rättens till- stånd att få behålla släktnamn upptages

'Senaste lydelse 1969:622. JSenaste lydelse l973:657.

Prop. 1975/76:l70

Nuvarande lvdelse

1 ärende som avses i 37 ä' skall rät- ten. där så kan ske. höra den vars släktnamn barnet har och den vars släktnamn barnet avses skola lörvär- va. även om de icke äro vårdnads- havare. Har barnet fyllt tolv år skall om det finnes lämpligt. jämväl bar- net höras. Äro skäl därtill. skall ytt- rande inhämtas från barnavårds- nämnden.

58

Föreslagen lydelse

av den rätt sattt ltar att upptaga I/i'åga rörande vårdnaden om barnet eller. om barnet ej står ttttder vårdnad. av rätten i den ort där barnet ltar sitt hemvist.

l ärende som avses i 37 ä' jörsta stycket skall rätten. där så kan ske. höra den vars släktnamn barnet har och den vars släktnamn barnet avses skola förvärva. även om de icke äro vårdnadshavare. Har barnet fyllt tolv år skall. om det finnes lämpligt.jäm- väl barnet höras. Äro skäl därtill. skall yttrande inhämtas från barna- vårdsnämnden.

! ärende sattt avses i 373& andra stycket ska/l rätten, där så katt ske, höra tnodern och den vars släktnamn barnet avses skola behålla. [ övrigt gäl- ler vad sattt sägs i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

12. Förslag till Lag om ändring i införsellagen (1968:621)

Härigenom föreskrives att 5 och 15 åå införsellagen (1968z621) skall ha nedan angivna lydelse.

Nttvat't'tttde lvdelse F ört 's/agen lvdelse

lnlörsel lör underhållsbidrag får äga rum. om bidraget är fastställt genom skriftlig. av två personer bevittnad förbindelse eller genom lagakraftvunnen dom eller beslut som får verkställas lika med sådan dom. Vidare förutsättes. att antingen bitlragsbelojm. som enligt andra stycket får uttagas. utestårobetalt el- lergäldenären vid tvåeller flera tillfällen underde tvåsenaste åren före införsel- beslutet har underl ätit att betala i rätt tid och det är anledning antaga att detta skall upprepas.

Prop. 1975/76:170 Nuvarande lydelse

Genom införsel får uttagas endast bidragsbelopp som förfallit till betal- ning tidigast två år före början av den kalendermånad under vilken verk- Slällighetcn Skall Ske. l"itl Ii/llittt/tnittg av vad som tttt sagts ska/l bit/rag sattt avses i 7 kap. It'll.k Iförd/zimba/ken ei attsesI/it'r/a/let till hela/ning innan det blivit bestämt till beloppet.

39. Föreslagen lvdelse

Genom införsel får uttagas endast bidragsbelopp som förfallit till betal— ning tidigast två år före början av den kalendermånad under vilken verk— ställigheten skall ske.

Genom införsel får ej uttagas annat bidragsbelopp än sådant som är förfallet när verkställighet skall ske eller som förfaller näst därefter.

15.5

Är fråga om införsel för olika slags fordringar. har de gruppvis företräde i den ordning vari de upptagits i ] ;".

Vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade fördelas innehållet belopp efter de löpande bi- dragens storlek. Bidrag sattt avses i 7 kap. 10 i” föräldrabalken räknas ha"/vid sattt löpattde på sex tttåttader. Om mera innehållits än som svarar mot de löpande bidragen. har bidrag som stått ute längre företräde vid för- delningen av det överskjutande be- loppet.

Vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade fördelas innehållet belopp efter de löpande bi- dragens storlek. Om ntera innehållits än som svarar mot de löpande bi- dragen. har bidrag som stått ute läng— re företräde vid fördelningen av det överskjutande 'beloppet.

Delbetalning. som inflyter på viss underhållsberättigads fordran. avräknas i första hand på det belopp som stått ute längst och alltjämt kan uttagas genom införsel.

Av fordringar som avses i l & 2—4 har inom varje grupp vad som stått ute längst företräde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. I fråga om sådant under- hållsbidrag som avses i 7 kap. lOå föräldrabalken i dess intill den I januari 1977 gällande lydelse äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

Prop. l975/76:17O 60

B Förslag till Lag om ändring i lagen (19691620) om ersättning i vissa fall för ut- givna underhållsbidrag

llärigcnom löreskrives att I och 2 5.5 agen (19692620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse. Ntti'urtttnle lvdelse

l-"iires'lagen lvdelse

lkl

_x

Den som på grund av förordnande enligt .?!) kap. [25l föräldrabalken ut- givit underltållsbidrag till barn tttatn äktenskap eller till barnets ttttttlt't' har rätt att av allmänna medel återfå vad han utgivit. om domstolen genom dom eller beslut som vunnit laga kraft skilt målet från sig utan att mannen blivit underhållsskyldig.

Den som på grund av lön-trdnande enligt 7 kap. IJ : föräldrabalken i mål ()!)I fastställande av faderskap ttt— givit underhållsbidrag till barn har rätt att av allmänna medel återfå vad

han utgivit. om domstolen genom dom eller beslut som vunnit laga kraft skilt målet från sig utan att mannen blivit underhållsskyldig.

Vad som sägs i första stycket om rätt till ersättning av allmänna medel gäller också för det fall att underhållsbidrag utgivits på grund av att mannen i skriftlig. av två personer bevittnad handling. som godkänts av barnavårds- nämnden. åtagit sig att utge underhåll för tid. intill dess resultatet av blod- undersökning om faderskapet föreligger. och blodundersökningen visar att han icke kan vara fader till barnet. Är hans faderskap enligt blodunder- sökningen osannolikt. har han rätt till ersättning för utgivna underhålls- bidrag. såvida talan om faderskapet icke väckes mot honom inom sex må- nader frän det utlåtandet över blt.)dundersökningen förelåg. Oavsett resultatet av blodundersökningen föreligger rätt till ersättning. om han genom la- gakraftvunnen dom friats från.faderskapet eller om annan man på grund av lagakraftvunnen dom eller erkännande är att anse som fader till barnet.

lx) '1/

(')m faderskapet till barn utom lik— tettskap fastställts genom erkännande och detta fi'trklarats ogiltigt genom lagakraftvunnen dom. har mannen rätt att av allmänna medel återfå vad han enligt dom eller avtal utgivit i underhållsbidrag till barnet (teh ttta- (lt't'll. Detsamma gäller om faderska-

'Scnasie lydelse Nikkilä.

Om faderskapet till barn fastställts genom erkännande och detta förkla- rats ogiltigt genom lagakraftvunnen dom. har mannen rätt att av allmän- na medel återfå vad han enligt dom eller avtal utgivit i underhållsbidrag till barnet. Detsamma gäller om fa- derskapet fastställts genom dom och

Pr0p. 1975/76zl70

Nuvarande lydelse

pet fastställts genom dom och man- nen efter anlitande av Särskilt rätts- medel friats från faderskapet genom lagakraftvunnen dom.

61

Föreslagen lydelse

mannen efter anlitande av särskilt rättsmedel friats från faderskapet genom lagakraftvunncn dom.

Denna lagträderi kraft den [januari 1977. Äldre bestämmelser gäller dock alltjämt i fråga om underhållsbidrag som har utgivits till barnets moder på grund av förordnande eller åtagande som anges i bestämmelserna.

14. Förslag till Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972z429)

Härigenom föreskrives att 9. 19 och 26 åå rättshjälpslagen ( 19721429)l skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9?

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelä- genhet som rättshjälpcn avser. Bestämmelser om att den rättssökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16,5 andra stycket och 27.5 första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpcn anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt.

2. bevisning vid allmän domstol. krigsrätt. arbetsdomstolen eller bo- stadsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet. som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän.

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvarata— gande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten.

4. resa och uppehälle för den rätts- sökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan. som måste anlitas i samband med instäl- lelse inför domstol eller annan myn- dighet. om personlig inställelse ålagts. eller i samband med instäl— lLagen omtryckt l973:247. 3 Senaste lydelse 197511302.

4. resa och upphälle för den rätts- sökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan. som måste anlitas i samband med instäl- lelse inför domstol eller annan myn— dighet. om personlig inställelse ålagts. eller i samband med instäl-

Prop. 1975/76zl70 62

Nuvarande lvdelse Ifö/'es/agen ltt/else

lelse för blodundersökning eller an- nan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskap/ia härd eller julianska/tel lill barn mum

lelse för blodundersökning eller an- nan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål omjat/wskap enl/"gl 3 kap. | föräldrabalken .

äktenskap.

5. avgift som enligt expeditionskungörelsen (19641618) utgår för ansökan och expedition vid allmän domstol. krigsrätt. arbetsdomstolen eller bo— stadsdomstolen. dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres innan avgörandet i huvudsaken vunnit laga kraft. samt avgift som utgår enligt exekutions- avgiftskungörelsen (1971:1027).

6. kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol. krigsrätt. arbets- domstolen eller bostadsdomstolen.

7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 55 lagen (1958:642) angående blodundersök- ning m.m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning avjinlw'ska- pe/ lill burn u/om iiklenskap eller en- ligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 .5 första stycket nämnda lag för be- visning som rätten självmant föran- staltat om.

7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5.5 lagen (l958:642) mn blodundersökning m. m. vid utredning av fäders/(ap el- lerenligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 & första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant för- anstaltatom.

8. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssö- kandes kostnad för blodundersök- ning ellerannan undersökning röran- de ärftliga egenskaperi mål om äkten- skap/ig bli/"zl eller fäders/(apel till barn utan) fik/enskep.

19

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssö- kandes kostnad för blodundersök- ningellerannan undersökning röran- de ärftliga egenskaperi mål ont/aller- skap enligt 3 kap. /fll'ä/(ll'(lb(l/lt'('l7.

'? &.

Bifalles ansökan om allmän rättshjälp. fastställer rättshjälpsnämnden sam- tidigt det för sökanden gällande maximibeloppet.

Kan sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt. får rättshjälpsnänmden

3 Senaste lydelse 197511302.

Prop. l975/76:170 63

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse på sökandens begäran förordna biträde.

[ angelägenhet. som kan antagas bli prövad enligt lagen (197428) om rät- tegången i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. l ärende om bodelning med anledning av äk- tenskapsskillnad eller boskillnad får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till makarnas förhållanden eller boets beskaf- fenhet.

När biträde kan förordnas enligt 20 kap. [Qi föräldrabalken . förord- nas ej biträde enligt denna lag.

264

När biträde kan förordnas enligt 10 kap. 13 &" föräldrabalken . förord- nas ej biträde enligt denna lag.

Ersättning som avses i 9å andra stycket 4 utgår enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Ersättning enligt första stycket be- stämmes av den myndighet inför vilken inställelsen sker. Vid. instäl- lelse för blodundersökning eller an- nan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap bestämmes ersättningen av domstolen.

Ersättning enligt första stycket be- stämmes av den myndighet inför vilken inställelsen sker. Vid instäl- lelse för blodundersökning eller an- nan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål omfaderskap enligt 3 kap. föräldrabalken bestämmes er- sättningen av domstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

4 Senaste lydelse 1974: 1091.

Prop. 1975/76zl70

l5 Förslag till

64

Lag om ändring i studiestödslagen(1973:349)

Härigenom löreskrives att 3 kap. 28 _5 studiestödslagen (l973:349)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse

3 kap. 28 .5

Har make under sin vårt/nad barn i tidigare gi/ie eller utom äktenskap. skall vid prövning av fråga om har- nets rätt till studiehjälp andra ma— kens inkomst och lörmögenhet be- aktas i stället för inkomst och för— mögenhet hos den av barnets för- äldrar som är skild från vårdnaden.

Är make ensam vårdnadshavare/ör barn som ej är även andra makens barn, skall vid prövning av fråga om barnets rätt till studiehjälp andra ma- kens inkomst och förmögenhet beak- tasi stället för inkomst och förmögen- het hos den av barnets föräldrar som är skild från vårdnaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

]Lagen omtryckt 19751359.

Prop. 1975/76zl70 65

Utdrag JUSTlTlEDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssam-

manträde 1975-10-23

Närvarande: statsråden Sträng. ordförande. Andersson. Aspling. Lundkvist. Geijer. Bengtsson. Norling. Lidbom. Carlsson. Gustafsson. Leijon. Hjelm- Wallén

Föredragande: statsrådet Lidbom

Lagrådsremiss med förslag om ändring i föräldrabalken m. m.

1 Inledning

Föräldrabalken(FB) innehåller regler om bl.a. faderskap till barn och vårdnad om barn. 1 promemorian (Ds Ju 1975zl7) Faderskap och vårdnad. som har upprättats inom justitiedepartementet i maj 1975. föreslås vissa ändringar i dessa regler. De i promemorian upptagna lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ].

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren. hovrätten för Nedre Norrland. Stockholms tingsrätt. Malmö tingsrätt. Västerås tingsrätt. domstolsverket. rättshjälpsnämnden i Stockholm. social- styrelsen. riksförsäkringsverket. statistiska centralbyrån. riksskatteverket. domkapitlet i Stockholms stift. skolöverstyrelsen. centrala studiestödsnämn- den. statens invandrarverk. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. länsstyrelsen i Norrbottens län. familjelagssakkunniga. namnlagsutredning- en. socialutredningen. barnmiljöutredningen. familjestödsutredningen. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Stockholms läns lands- tings psykiska barna- och ungdomsvård. sociala centralnämnderna i Stock- holms och Malmö kommuner. Sveriges domareförbund. Sveriges advokat- samfund. Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare. Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens centralorganisation (TCO).CentralorganisationenSACO/SR.Fredrika-Bremer-förbundet.Familj

5 Riksdagen 1976. I sam/. Nr 170

Prop. 1975/76zl70 66

och rätt. Husmodersförbundet Hem och samhälle. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund.Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Sveriges socialdemokratiska kvinnoför- bund. Svenska kvinnors vänsterförbund. Folkpartiets ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttrande från Gö- teborgs socialförvaltning. Yttrande i ärendet har dessutom inkommit från tredje kretsen av Stockholms arbetarekommun.

I detta sammanhang bör också tas upp en skrivelse från Svenska bank- föreningen den 27 juni 1975. 1 skrivelsen hemställer bankföreningen om viss höjning av de förvaringsavgifter som skall utgå enligt lagen (19242322) om vård av omyndigs värdehandlingar. Över framställningen har efter re- miss yttranden avgetts av socialstyrelsen. bankinspektionen. överförmyn- darnämnden i Stockholm, överförrnyndarna i Göteborg. Föreningen Sveriges överförmyndare och Svenska sparbanksföreningen.

2 Gällande rätt Z.] Faderskap till barn

2.1.1 Barns börd

Reglerna i FB skiljer mellan barn som har äktenskaplig börd och barn som inte har sådan börd. Äktenskaplig börd tillkommer barn som föds under äktenskap eller på sådan tid efter äktenskaps upplösning att barnet kan vara avlat dessförinnan (] kap. 1 & FB). Att barnet har äktenskaplig börd innebär att mannen i äktenskapet automatiskt anses som barnets far.

I vissa fall kan enligt lagens ordalydelse män i olika äktenskap samtidigt anses som far till barnet. Om en frånskild kvinna eller änka ingår nytt gifte och i äktenskapet föder ett barn på sådan tid att barnet kan ha avlats i det föregående äktenskapet har barnet nämligen enligt lagens ordalydelse äktenskaplig börd såväl i det upplösta som i det nya äktenskapet. 1 rätts- tillämpningen anses emellertid barnet självfallet ha äktenskaplig börd i en- dast ett av äktenskapen. I samband med att bestämmelserna om väntetid för kvinna att ingå nytt äktenskap togs bort är 1968 diskuterades frågan om det fanns något behov av särskilda bördsregler för omgiftesfallen. I propositionen (prop. 1968zl36) uttalades att folkbokföringsmyndigheterna i dessa fall enligt gällande anvisningar hade att hänföra barnet till det senare äktenskapet och att så borde ske även i fortsättningen. Med hänsyn härtill fann departementschefen (prop. s. 77) att något mera påtagligt praktiskt be- hov av särskilda bördsregler för dessa fall inte fanns.

För barn som inte vid födelsen får äktenskaplig börd skall faderskapet fastställas genom erkännande eller dom (1 kap. 2 & FB). Dessa barn kallas i lagen för barn utom äktenskap. Ingår föräldrarna till ett utomäktenskapligt

Prop. 1975/76:170 67

barn äktenskap med varandra erhåller barnet härigenom äktenskaplig börd (1 kap. 3å FB). För att barnet genom föräldrarnas giftermål skall få äk- tenskaplig börd fordras alltså att faderskapet till barnet fastställts genom erkännande eller dom enligt de särskilda reglerna därom.

2.1.2 Talan om äktenskaplig börd

Den äktenskapliga börden ger barnet en legal status som barn till mannen i äktenskapet. Mannens faderskap till barnet är ett rättsligt faktum. Det innebär t. ex. att en annan man inte kan erkänna faderskapet till barnet. Inte heller kan det t. ex. i en arvstvist göras gällande att mannen inte är barnets rätte far. Den enda möjligheten att angripa faderskapet är att föra talan om äktenskaplig börd. Genom en sådan talan kan mannen eller barnet utverka förklaring av domstol att barnet saknar äktenskaplig börd. Det bör dock observeras att den äktenskapliga börd som kan angripas på detta sätt endast är den börd som barnet har erhållit genom födelsen. Har ett barn som fötts utom äktenskap och vartill faderskapet har fastställts genom er- kännande eller dom erhållit äktenskaplig börd genom föräldrarnas giftermål kan faderskapet till barnet angripas endast genom talan om att erkännandet skall förklaras sakna verkan eller genom ändring av domen med extraordinärt rättsmedel.

Bördstalan kan i första hand väckas av den man som har ansetts vara far till barnet. Talan skall i så fall riktas mot barnet eller. om barnet har avlidit. mot dess arvingar.

Det har ansetts lida barnet till skada om frågan om dess börd hålls öppen under längre tid. Vissa talefrister har därför ställts upp. Enligt 2 kap. ] & FB måste mannen väcka sin talan inom tre år från det han fick kunskap om barnets födelse. Har han inte varaktigt sammanbott med barnet förlängs fristen. Mannen har i sådant fall alltid ett år på sig från det att talan som grundas på att barnet har äktenskaplig börd har väckts mot honom och han har fått del av denna talan.

Har mannen emellertid erkänt barnet som sitt efter det att barnet fötts och efter det att han fått vetskap om att modern under tid då barnet kan ha avlats haft samlag med annan är han avskuren från möjligheten att väcka talan om äktenskaplig börd. Erkännandet behöver inte ha viss form eller ens vara uttryckligt. Det måste emellertid innefatta ett bestämt uttryck för mannens vilja att barnet skall anses som hans.

l-lar mannen avlidit har hans arvingar vissa möjligheter att väcka talan mot barnet eller. om barnet har avlidit, dess arvingar. För att mannens arvingar skall ha rätt att väcka talan fordras att mannen själv inte vid sin död hade hunnit försitta sin tid för väckande av talan. Även om mannen vid sitt frånfälle inte hade försuttit sin rätt att väcka talan är hans arvingar avskurna från sin talerätt, om mannen efter barnets födelse har erkänt barnet

Prop. 1975/76zl70 68

som sitt. Om mannens arvingar efter vad nu har sagts är berättigade att väcka talan mot barnet måste de instämma sin talan inom ett år från det de fick kunskap om mannens död och barnets födelse. Tiden kan emellertid förlängas för det fall att mannen inte hade varaktigt sammanbott med barnet. Då förlorar mannens arvingar inte sin rätt till talan förrän ett år har gått från det att anspråk grundat på att barnet har äktenskaplig börd har framställts mot dödsboet.

Taleberättigad är envar av de arvingar till mannen som näst efter eller jämte barnet är berättigade till arv efter honom. Var mannen gift men efter- lämnar han förutom barnet inga andra bröstarvingar. är hans efterarvingar berättigade att jämte hustrun föra talan om barnets börd (2 kap. 2ä FB).

Vid sidan om mannen och hans arvingar kan inga andra väcka bördstalan mot barnet. En annan man som anser sig vara barnets rätte far har alltså inte sådan talerätt.

Även barnet kan väcka talan om äktenskaplig börd. Barnets talan skall väckas mot mannen eller, om han är död. hans arvingar. Barnets talan är inte inskränkt till viss tid (2 kap. $& FB). Någon möjlighet för barnets arvingar att. om barnet är avlidet. väcka talan om att barnet skall förklaras sakna äktenskaplig börd ger lagen inte.

För att talan om äktenskaplig börd skall kunna vinna bifall måste det utredas att modern till barnet vid tid då barnet kan ha avlats har haft samlag med annan än mannen. Vidare måste det antas att barnet har avlats vid samlaget. Om förhållandena inte är sådana att viss person. annan än den äkta mannen. måste antas vara far till barnet fordras för vinnande av bifall till talan att det på grund av barnets arvsanlag eller någon annan särskild omständighet kan hållas för visst att den äkte mannen inte är far till barnet (2 kap. 45 FB). Från de nu återgivna bestämmelserna finns ett undantag för det fall att barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna efter domstols beslut eller annars på grund av söndring har levt åtskilda. 1 sådant fall får talan bifall-as. såvida det inte görs sannolikt att makarna har haft samlag med varandra på tid då barnet kan ha avlats.

2.1.3 Faderskap till barn utom äktenskap

Som nämnts i avsnittet 2.1.1 fastställs faderskapet till barn utom äktenskap genom erkännande eller genom dom (.1 kap. 25 och 3 kap. lå FB). Er— kännande. som kan ske även före barnets födelse. skall göras skriftligen och bevittnas av två personer. Om barnet inte har uppnått myndig ålder. skall erkännandet också skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden och av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder skall erkännandet i stället godkännas av barnet självt (3 kap. 2 & första stycket FB). Barnavårdsnämnden får lämna sitt godkännande en- dast om det kan antas att mannen är far till barnet (3 kap. 2 ;" andra stycket

FB).

Prop. l975/76:l70 69

Ett i behörig ordning avgivet faderskapserkännande kan enligt allmänna regler förklaras ogiltigt av domstol på grund av tvång. förledande eller vill- farelse. t. ex..villfarelse om tiden för barnets födelse. Även om en sådan särskild ogiltighetsgrund inte föreligger kan rätten förklara att erkännandet saknar verkan. om det visas att mannen inte är far till barnet.

För fastställande av faderskap genom dom förutsätts i lagen att barnet eller dess ställföreträdare instämmer den presumtive fadern till rätten med yrkande om att han skall förklaras vara far till barnet. Någon uttrycklig lagbestämmelse om att en man är förhindrad att föra talan om att bli förklarad som far till ett utomäktenskapligt barn finns inte. Någon rätt för honom att föra sådan talan har emellertid inte ansetts föreligga (jfr NJA 1970 s. 347 ).

Rätten skall förklara en instämd man vara far till barnet. om det är utrett att han har haft samlag med barnets mor under tid då barnet kan ha avlats och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom (3 kap. 3å FB).

Regelmässigt skall barnavårdsnämnden medverka vid utredningen och fastställandet av faderskap till barn som ännu inte har nått myndig ålder. Det åligger nämligen barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet till barn utom äktenskap fastställs. om den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd i riket eller annars vistas här. Barnavårdsnämnden skall också sörja för att faderskapet till'annat barn utom äktenskap fastställs. om vård- nadshavaren begär det och barnet är svensk medborgare (3 kap. 4ä FB). Enligt 12 &" barnavårdslagentl960197)finns möjlighet att delegera nämndens beslutsfunktioner till viss tjänsteman hos nämnden.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid fastställande av faderskap till barn utom äktenskap i fall då barnavårdsnämnd skall medverka är meddelade i en särskild lag. lagen (19691618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap. För mål om fastställande av faderskap i andra fall gäller de allmänna bestämmelserna om indispositiva mål i rättegångsbalken . Dessa bestämmelser blir tillämpliga främst i sådana fall där barnet är myndigt. Vissa andra fall kan också tänkas. t. ex. mål där barnet är utländskt och där vårdnadshavaren varken är kyrkobokförd eller vistas i Sverige. men där svensk domstol dock anses behörig att ta upp talan till prövning enligt svensk rätt. Vissa av bestämmelserna i faderskapslagen måste anses analogt tillämpliga i fall då barnavårdsnämnd inte medverkar.

] faderskapslagen anges närmare vad som åligger barnavårdsnämnden med avseende på faderskapets fastställande. Där föreskrivs att barnavårds- nämnden skall försöka utreda vem som är far till barnet. För detta ändamål skall nämnden höra modern och andra personer som kan ha upplysningar att lämna som är av betydelse för utredningen. Barnavårdsnämnden har rätt att vid utredningen erhålla biträde av barnavårdsnämnd i annan kom- mun (2 ä).

Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av barnavårdsnämndens utredning. bör barnavårdsnämnden bereda den man

Prop. 1975/76zl70 70

som enligt nämndens uppfattning är far till barnet tillfälle att erkänna fa- derskapet (3 ä).

Enligt 4.5 bör barnavårdsnämnden verka för att blodundersökning äger rum beträffande modern. barnet och den som kan vara far till barnet. om denne begär det eller anledning finns till antagande att modern haft samlag med mer än en man under den tid då barnet kan vara avlat.

Barnavårdsnämnden får under vissa i 5 ä' särskilt angivna förutsättningar lägga ned påbörjad utredning. Sålunda kan det finnas skäl att avbryta un- dersökningen om det visar sig omöjligt att över huvud taget få några upp- lysningar till vägledning för utredning av faderskapsfrågan (1). Det kan också vara så att modern under konceptionstiden har haft samlag med flera män och det redan tidigt står klart att det inte går att ange vem som är far till barnet (2). Även i fall där samtycke till adoption föreligger får utredningen avbrytas (3). Slutligen får utredningen avbrytas. om denna eller en rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för påfrestningar som innebär fara för hennes psykiska hälsa (4).

Det åligger barnavårdsnämnden att föra protokoll över vad som har fö- rekommit vid utredningen och som är av betydelse för faderskapets fast- ställande (6 ä').

Barnavårdsnämnden skall bedriva utredningen skyndsamt. Om inte sär- skilda skäl föranleder annat skall utredningen vara avslutad inom ett år . från barnets födelse (6 s').

Kan faderskapet inte fastställas genom erkännande åligger det barnavårds- nämnden att väcka talan mot den man eller de män som enligt den företagna utredningen kan komma i fråga som far till barnet. Om det under målets handläggning kommer fram att modern under konceptionstiden har haft samlag med man som inte stämts in. skall som regel barnavårdsnämnden ansöka om stämning även på honom. Tidigare kunde i samma rättegång talan riktas endast mot en man. även om flera män kunde komma i fråga för faderskapet. Med de nu gällande reglerna prövas faderskapsfrågan i sam- ma process beträffande alla män som kan komma i fråga (7 ;)..

Barnavårdsnämndens taleplikt innebär en skyldighet för nämnden att väcka och utföra talan mot den eller de män som enligt nämndens utredning kan komma ifråga. Den som blivit stämd har rätt att dra in utomstående som svarande i målet. Domstolen skall på begäran av den instämde stämma den utpekade mannen och pröva frågan om hans faderskap (8 ä'). 1 avliden mans ställe skall hans arvingar instämmas (9 $).

Barnavårdsnämnden får inte utan skäl återkalla sin talan i faderskapsmål. Omständigheterna kan emellertid vara sådana att talan bör återkallas. Så kan t. ex. vara fallet om endast en man kan komma i fråga och faderskapet erkänns under rättegången eller om en av flera svarandeparter är oanträffbar och av denna anledning tillfredsställande utredning i målet inte går att få (14 5).

Vid sidan av barnavårdsnämnden är barnets vårdnadshavare eller för bar-

Prop. 1975/761170 71

net förordnad särskild förmyndare behöriga att föra talan (7 €). Var och en som kan föra talan på barnets vägnar skall beredas tillfälle att yttra sig i målet (12 å). Det åligger rätten att vaka över att frågan om barnets börd blir tillbörligen utredd (13 ä).

1 15 &" finns vissa bestämmelser om rättegångskostnad som gäller i stället för motsvarande regler i 18 kap. rättegångsbalken . Enligt 15 & skall vardera parten stå för sin kostnad i målet. Detta innebär att barnet inte blir skyldigt att ersätta motparten för hans rättegångskostnad ens om käromålet ogillas. Då barnet oftast torde vara berättigat att få sina egna kostnader ersatta genom rättshjälpslagen torde processen alltså i de flesta fall kunna genom- föras utan att barnet drabbas av någon ekonomisk uppoffring. Vidare med- delas i 15 ;" vissa specialbestämmelser om ersättningsskyldighet för svarande och för parts ombud. ställföreträdare eller biträde vid illojal eller försumlig processföring.

När mål om fastställande av faderskap fullföljs till högre rätt skall denna pröva målet i hela dess vidd. Den högre rätten har också möjlighet att undanröja lägre rätts dom och återförvisa målet till den domstol som först dömt i det. om det befinns att någon som inte är part i målet skäligen kan komma i fråga som far till barnet (1655).

Faderskapslagen innehåller också vissa bestämmelser om underhållsbidrag till barnet och modern (19 och 20 åå).

2.2. Vårdnad och underhåll

2.2.1. Vårdnad

Bestämmelserna om vårdnad om barn återfinns i 6 kap. FB. Vårdnaden innefattar enligt dessa bestämmelser en plikt för vårdnadshavaren att sörja för barnets person och ge det sorgfallig uppfostran. Barnet skall erhålla uppe- hälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med hänsyn till föräldrarnas villkor, barnets egna tillgångar och dess anlag (2 ä'). 1 vårdnaden ingår vidare plikten att utöva den uppsikt över barnet som behövs med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter (3 s*). Vårdnaden om barn upphör när barnet har fyllt 18 år eller ingått äktenskap (1 och 12 åå). 1 viss utsträckning har barnet redan före lS-årsåldern getts behörighet att bestämma i ett för vård- nadsfrågan viktigt hänseende. nämligen beträffande arbete (4 &)

1 vårdnaden ingår befogenhet och plikt att. i den omfattning lagen anger. besluta i barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren kan besluta att lämna den rent faktiska vården till annan. exempelvis fosterföräldrar. Därigenom sker ingen ändring i vårdnadshavarens bestämmanderätt för bar- net. Det i lagen använda begreppet vårdnad är alltså inte identiskt med den faktiska vården. Vårdnadshavaren kan återta den faktiska vården om barnet. om han finner det lämpligt.

För barn i äktenskap är föräldrarna gemensamt vårdnadshavare (1 å). Be-

Prop. 1975/7özl70 72

stämmanderätten tillkommer alltså dem båda i förening. Om en av för- äldrarna på grund av frånvaro. sjukdom eller annan orsak är hindrad att delta i beslut rörande vårdnaden. vilket inte utan olägenhet kan uppskjutas. får bestämmanderätten utövas av den andre. Denne får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid. om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det (5 t'). Vid längre tids förhinder för den ene av föräldrarna kan domstolen på ansökan av den andre förordna att vård- naden skall tillkomma honom ensam. Detsamma gäller om den ene av föräldrarna gör sig skyldig till grovt missbruk eller grov försummelse vid vårdnadens utövande. är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller för ett lastbart liv. Förordnande som nu nämnts kan meddelas också på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd. Är båda föräldrarna för längre tid förhindrade att delta i vårdnaden eller är båda på nyss angivet sätt olämpliga som vårdnadshavare. kan domstolen överflytta vårdnaden på särskilt förordnad förmyndare (6 5).

Reglerna om föräldrarnas gemensamma vårdnad om barn i äktenskap bygger på förutsättningen att de lever tillsammans. Upplöses familjegemen- skapen skall enligt 7 å domstolen bestämma vem av föräldrarna som skall ha vårdnaden om barnen eller. om inte alla barnen bör stå under den enes vårdnad. hur de skall fördelas mellan föräldrarna. 1 samband med dom på äktenskapsskillnad skall domstolen självmant förordna angående vård- naden om makarnas barn. Redan den omständigheten att föräldrarna lever åtskilda på grund av söndring kan utlösa sådant förordnande. men det krävs i så fall ansökan av endera.

1 7 & ges också vissa riktlinjer för domstolens avgörande av vårdnadsfrågan. Är föräldrarna ense. skall domstolen meddela beslut i överensstämmelse med deras önskan. såvida det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. Är föräldrarna inte ense. skall domstolen bestämma "efter vad med hänsyn till barnets bästa finnes skäligt". Om det med hänsyn till barnets bästa är uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden. skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

När vårdnaden om barn i äktenskap tillkommer föräldrarna gemensamt och den ene dör. blir den efterlevande automatiskt ensam vårdnadshavare (8 å). Om vårdnaden tillagts den ene av föräldrarna och denne dör. skall domstolen förordna den andre till vårdnadshavare. såvida inte vårdnaden med hänsyn till barnets bästa bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare. Motsvarande gäller om den av föräldrarna som ensam har vårdnaden blir för längre tid förhindrad att utöva vårdnaden eller gör sig skyldig till grov försummelse etc. (9 >”).

Barn utom äktenskap står enligt 12% under moderns vårdnad. Är för- äldrarna ense om att fadern i stället skall ha vårdnaden. skall domstolen på anmälan förordna honom till vårdnadshavare. om det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. Är föräldrarna inte ense skall rätten på ansökan av fadern överföra vårdnaden till honom. om det finnes skäligt med hänsyn

Prop. 1975/76:170 73

till barnets bästa. Finnes den av föräldrarna som har vårdnaden inte vara lämplig att utöva vårdnaden eller dör han. skall domstolen på ansökan av den andre föräldern eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårds- nämnd överflytta vårdnaden på den andre. såvida inte med hänsyn till bar- nets bästa vårdnaden finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

1 fråga om såväl barn i som utom äktenskap gäller att förälder som är skild från vårdnaden har rätt till umgänge med barnet. om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Kan överenskommelse inte träffas med vårdnadshavaren. får domstolen bestämma om umgängesrätten (10%).

Av domstol meddelade beslut i vårdnadsfrågor kan omprövas när vä- sentligt ändrade förhållanden påkallar det (13 s").

Vårdnaden är att skilja från förmynderskapet. vilket avser förvaltningen av barnets egendom. till den del denna inte tillkommer barnet självt eller annan. samt befogenheten att företräda barnet i ekonomiska angelägenheter. Bestämmelser om vem som skall vara barns förmyndare finns i 11 kap. FB. 1 lagen har de båda funktionerna förmyndare och vårdnadshavare i princip kopplats samman. För ttnderårigt barn i äktenskap är sålunda enligt huvudregeln föräldrarna gemensamt förmyndare (11 kap. l & första stycket) och för barn utom äktenskap är modern förmyndare (11 kap. 25 första punkten). Förordnas att vårdnaden om barn i äktenskap skall tillkomma endast den ene av föräldrarna eller överflyttas vårdnaden om barn utom äktenskap på fadern. blir den sålunda utsedde vårdnadshavaren också ensam förmyndare (11 kap. l å andra stycket och 2 & andra punkten). Förmyndare kan entledigas. om han prövas vara olämplig som förmyndare (11 kap. 9 å). Vårdnaden och förmynderskapet kan i sådant fall komma att utövas av olika personer. Detsamma blir fallet om vårdnadshavaren själv är omyndig och av denna anledning inte kan vara förmyndare (11 kap. 4 k) samt om det bestämts att en av flera särskilt förordnade förmyndare endast skall ha Vårdnaden om barnet och inte delta i handhavandet av barnets övriga angelägenheter (13 kap. Så andra stycket andra punkten).

2.2.2. Lfnderhållsskyldighet

Bestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn finns intagna i 7 kap. FB . Enligt 1 ådetta kapitel skall föräldrarna stå för kostnaden för barnets uppehälle och utbildning i den mån barnet inte har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten upphör inte i något fall förrän barnet har fyllt 16 år. Den kan utsträckas längre beroende på föräldrarnas ekonomiska möj- ligheter och barnets förmåga att tillgodogöra sig vidare utbildning. Någon maximiålder finns inte angiven men enligt 20 kap. 11 & FB får domstol inte mot den underhållsskyldiges bestridande fastställa underhållsbidrag för tiden efter det att barnet har fyllt 18 år. innan det kan tillförlitligen bedömas om underhållsskyldighet föreligger därefter. 1 kostnaden för barnets un—

Prop. 1975/76:17() 74

derhåll skall var och en av föräldrarna ta del efter sin förmåga (7 kap. Ze" första stycket). Är det bara den ena av föräldrarna som har vårdnaden om barnet skall den andra betala underhållsbidrag (2 s" andra stycket). Ett undan- tag från denna regel gäller för det fall att endast den ena av två makar är vårdnadshavare för makarnas barn och makarna lever tillsammans. Då gäller de allmänna reglerna i giftermålsbalkens 5 kap. om att båda makarna är skyldiga att efter förmåga bidra till familjens uppehälle. Make som un- derlåter detta kan på ansökan av den andre av domstol förpliktas att utge bidrag. Detta bidrag är emellertid tänkt att tillkomma vederbörande make och kan avse en summa för hela familjens underhåll.

Även gentemot styvbarn föreligger underhållsskyldighet. Så länge äk- tenskapet består är nämligen make skyldig att i mån av förmåga jämte andra maken bidra till underhållet för den andre makens barn. om den maken har vårdnaden om barnet (7 kap. 455 FB). Den underhållsskyldighet som på detta sätt åvilar styvförälder innebär inte någon ändring i under- hållsskyldigheten för den av barnets föräldrar som inte har vårdnaden om det (43% andra stycket).

Betalning av underhållsbidrag skall erläggas i förskott för kalendermånad. om inte annat har bestämts av domstol eller. såvitt gäller barn utom äk- tenskap. i avtal om underhållsbidrag som har slutits under medverkan av barnavårdsnämnd (6 ;t"). Underhållsskyldig som erlägger bidrag i förskott utöver vad han är skyldig att betala blir inte därigenom befriad från att betala bidrag för varje period som den extra förskottsbetalningen avser.

Underhållsbidraget kan fastställas genom avtal mellan representant för barnet och den underhållsskyldige. Ett sådant avtal medför inte hinder för barnet att. såvitt gäller underhållsbidrag i framtiden. fordra högre under- hållsbidrag (7ä första stycket). Gäller avtalet underhåll till barn utom äk- tenskap. är det dock bindande för barnet om det har slutits genom skriftlig och bevittnad handling och godkänts av barnavårdsnämnd (7 & andra styck- et).

Om parterna inte kan träffa frivillig uppgörelse om underhållsbidrag finns möjlighet för den underhållsberättigade att vid domstol yrka förpliktande för den underhållsskyldige att utge underhållsbidrag. Har bidraget bestämts av domstol blir det givetvis bindande för bägge parter.

Även om underhållsbidraget har bestämts genom dom eller under med- verkan av barnavårdsnämnd enligt 7 & andra stycket. har båda parter möj- lighet att hos domstol påfordra ändring av bidraget under åberopande av väsentligt ändrade förhållanden. Den underhållsskyldige kan under samma förutsättning begära jämkning av bidraget i fall då det föreligger ett avtal om underhållsbidrag som är bindande endast för honom och inte för den underhållsberättigade (8 å).

Även om underhållsbidrag har fastställts att utgå till dess barnet har nått viss ålder. medför detta inte hinder att begära underhållsbidrag för tid där- efter. oberoende av om det föreligger väsentligt ändrade förhållanden eller inte (8 så).

Prop. l975/76:l70 75

När det gäller underhållsbidrag till barn utom äktenskap kan bidraget bestämmas att utgå med ett belopp en gång för alla. Det krävs i så fall avtal som har godkänts av barnavårdsnämnd (7 & andra stycket). Ett sådant avtal är bindande för båda parter och kan inte jämkas ens vid väsentligt ändrade förhållanden (Bä andra stycket).

llar avtal om underhållsbidrag till barn slutits mellan makar inför fö- restående äktenskapsskillnad kan avtalet jämkas av domstol. om det är uppenbart obilligt mot ena maken. Talan härom måste emellertid väckas inom ett år från det äktenskapsskillnaden meddelades (9 ä).

Alla underhållsbidrag som enligt det sagda utgår till barn enligt avtal eller dom förändras automatiskt i takt med penningvärdet enligt bestäm- melserna i lagen (19661680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Statistiska centralbyrån beslutar varje år om och med vilket procenttal bidragen skall ändras. Hittills har höjningar skett åren 1967 (7 %).1970(10 %). 1971 (9 %). 1973 (10 96). 1974 (6 %) och 1975 (11 %").

Enligt lagen ( 1964:143 ) om bidragsförskott skall bidragsförskott av all- männa medel i vissa fall utgå då barn står under vårdnad av bara den ena eller ingen av föräldrarna.

Bidragsförskottet utgår i förhållande till den av föräldrarna som inte har vårdnaden om barnet och som därför är underhållsskyldig gentemot barnet. Det uppgår till ett årligt belopp motsvarande 40 % av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. F. n. utgör bidragsförskottet alltså 3 760 kr. Har ingen av föräldrarna vårdnaden om barnet utgår bidragsförskott i förhållande till båda föräldrarna. 1 så fall utgör förskottet 30 % av bas- beloppet. eller f. n. 2 820 kr om året. i förhållande till vardera föräldern.

Om den underhållsskyldige betalar underhållsbidrag i fastställd ordning utgår förskott med ett belopp motsvarande skillnaden mellan underhålls- bidragets belopp och det belopp som motsvarar 40 resp. 30 % av basbeloppet. Betalar den underhållsskyldige i underhållsbidrag ett belopp som för år över- stiger 40 resp. 30 % av basbeloppet utgår således inte något bidragsförskott.

För att förebygga missbruk gäller vidare att bidragsförskottet inte utgår med högre belopp än det fastställda underhållsbidraget. om vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att medverka till att få underhållsbidraget höjt.

Bidragsförskott utgår vidare inte alls om vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att medverka till att få underhållsbidrag eller faderskapet till barnet fastställt. Inte heller utgår bidragsförskott. om det finnes uppenbart att den underhållsskyldige, även om han inte betalar underhållsbidrag, på annat sätt sörjer för att barnet erhåller motsvarande underhåll. Viktigt i sammanhanget är också att bidragsförskott inte utgår om den underhålls- skyldige bor tillsammans med barnet.

Familjelagssakkunniga (Ju 1970152). som enligt sina direktiv har till upp- drag att se över nuvarande regler om familjerättslig underhållsskyldighet. har låtit göra en skattning av antalet underhållsberättigade barn i landet. Denna visar att det år 1973 fanns ungefar 371000 sådana barn samt att bidragsförskott samtidigt helt eller delvis utbetalades till 190 000 barn.

Prop. 1975/761170 76 2.3 Överflyttning av barn

Den rättsliga vårdnaden innefattar befogenhet att bestämma om barnets vistelscort. Vårdnadshavaren kan lämna barnet till annan för den rent fak- tiska vården men har alltid rätt att ta barnet till sig. om inte annat föreskrivs i lag. Vidare gäller att förälder som är skild från vårdnaden och som har utverkat domstols beslut om viss umgängesrätt har rätt att få barnet utlämnat till sig för umgängesrättens utövande.

Lämnas barnet inte ut till vårdnadshavaren eller den umgängesberättigade föräldern när dessa enligt vad här har sagts har rätt till det kan de begära medverkan av myndighet för att få barnet överflyttat till sig. Bestämmelser härom finns intagna i 21 kap. FB som handlar om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad m. m. Närmare föreskrifter om tillämpningen av 21 kap. är meddelade i kungörelse (1967z715).

Överflyttning av barn kan få formen av verkställighet av domstols dom eller beslut om vårdnad eller umgängesrätt eller om överlämnande av barn i annat fall (l ä). Ansökan om verkställighet görs hos länsrätten och riktas mot motparten i det mål eller ärende vari domen eller beslutet har meddelats. Vistas barnet hos annan än motparten kan domen eller beslutet inte åberopas som grund för verkställighet mot denne. Vårdnadshavaren har emellertid i detta fall möjlighet att jämlikt 6; påkalla länsrättens åtgärd för att genom handräckning få barnet överflyttat till sig. På samma sätt har den ena av två föräldrar som gemensamt har vårdnaden om sitt barn möjlighet att enligt 7ä påkalla åtgärd för barnets överlämnande av länsrätten. om den andre har fört bort barnet egenmäktigt eller håller kvar barnet utan be- aktansvärt skäl.

I samtliga fall skall länsrätten verka för att överflyttningen av barnet sker frivilligt. För det ändamålet kan länsrätten uppdra åt ledamot i bar- navårdsnämnden eller åt tjänsteman inom barnavården att verka för att den som har hand om barnet frivilligt överlämnar det.

Om frivillig överflyttning från början anses utsiktslös eller om försök att få barnet överlämnat på frivillig väg har misslyckats. kan länsrätten förordna om verkställighet enligt 1 & eller om överflyttning enligt 6 eller 7 &. Förordnandet kan förenas med ett vitesföreläggande eller med ett beslut om att barnet skall hämtas genom polismyndighets försorg (3 .b"). Om sär- skilda skäl föreligger. får länsrätten också för att underlätta barnets över- flyttning föreskriva att barnet tillfälligt skall omhändertas på lämpligt sätt.

Verkställighet eller handräckning skall vägras. om barnet har fyllt femton år eller nått sådan mognad att dess vilja bör beaktas och barnet motsätter sig överflyttning. såvida länsrätten inte finner sådan nödvändig av hänsyn till barnets bästa (4 ä). Verkställighet kan vidare vägras om det är uppenbart att förhållandena ändrats väsentligt sedan allmän domstols dom eller beslut meddelades och det av hänsyn till barnets bästa är påkallat att ändring beträffande vårdnad eller umgängesrätt prövas av allmän domstol (5 .ö första stycket). Verkställighet och handräckning får även i annat fall vägras. om

Prop. l975/76:l70 77

risk som ej är ringa föreligger för skada på barnets kroppsliga eller själsliga hälsa (Så andra stycket). .

Länsrättens beslut skall lända till omedelbar efterrättelse om ej annat förordnas (12 å). Besvär över länsrätts beslut prövas av kammarrätt. Enligt 28 & förvaltningsprocesslagen (19711291) kan kammarrätten förordna att det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla (beslut om inhibition") och även i övrigt förordna rörande saken. Efter prövningstillstånd kan besvär över kammarrättens beslut prövas av regeringsrätten. Besvär över kammar- rätts beslut angående inhibition prövas utan prövningstillstånd.

Det åligger länsrätten att genast underrätta polismyndigheten om sådant beslut om hämtning som omedelbart länder till efterrättelse. Anförs besvär- över ett sådant beslut. skall länsrätten omedelbart underrättas härom och i sin tur underrätta polismyndigheten. Har denna då ännu inte hunnit verk- ställa hämtningsbeslutct. får åtgärd för verkställighet inte vidtas förrän in- hibitionsfrågan avgjorts. Länsrätten skall underrättas om utgången i inhi- bitionsfrågan och vidarebefordra meddelande härom till polismyndigheten (17. 18. 20 och 24 så tillämpningsföreskrifterna).

2.4. Råttegångskostnad i vårdnadstvister

l vårdnadsmål liksom i andra tvistemål ådrar sig parterna ofta rättegångs- kostnader. Det gäller bl.a. kostnader för bevisning i målet. för rättegångs- ombud och för partens resor till och från domstolsförhandlingarna. Åtnjuter den enskilde allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen ( 1 972429) betalar staten helt eller delvis dessa kostnader. Härmed är emellertid inte sagt att staten slutgiltigt skall stå för kostnaderna. Bestämmelserna i lag om parts rät- tegångskostnad äger nämligen tillämpning i fråga om kostnaderna för rätts- hjälpen. Detta innebär bl. a. att motparten kan förpliktas att ersätta staten för utgiven rättshjälp.

De allmänna bestämmelserna om rättegångskostnader vid domstol åter- finns i 18 kap. rättegångsbalken . De anger hur parternas rättegångskostnader slutligt skall fördelas mellan dem. Huvudregeln är att part som förlorar målet. den tappande. skall ersätta motparten för hans kostnader ([ ;"). Det innebär att den tappande får betala både sina egna rättegångskostnader och motpartens. Åtnjuter den tappande parten allmän rättshjälp betalar staten visserligen helt eller delvis hans egna rättegångskostnader men parten måste likväl ersätta motparten dennes kostnader. Åtnjuter också motparten allmän rättshjälp får den tappande parten ersätta staten för vad som har utgått som rättshjälp till denne.

I vissa fall kan rätten emellertid göra avsteg från huvudregeln och förordna att vardera parten skall bära sin kostnad. dvs. förordna om kvittning av kostnaderna. Det gäller sådana mål där rättsförhållandet inte kan bestämmas på annat sätt än genom dom (2 å). t. ex. mål om äktenskapsskillnad. äk- tenskaplig börd och vårdnad om barn. Även om parterna är ense i den fråga som målet rör måste de gå till domstol. eftersom de inte själva kan

Prop. 1975/76zl70 78

upplösa sitt äktenskap. förklara att barnet saknar äktenskaplig börd eller förordna om vårdnaden. Rättegångskostnaderna framstår i dessa fall som en utgift som parterna måste åta sig för att uppnå det av dem gemensamt eftersträvade målet. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att avsikten är att möjligheten att kvitta kostnaderna enligt Zi skall användas mycket sparsamt och att huvudregeln även i sådana mål som avses i paragrafen skall vara att den tappande skall ersätta den vinnande för hans rättegångs- kostnader. Detta bör även i flertalet fall gälla kostnaderna i högre rätt i sådana mål (NJA 11 1943 s. 227—228 och 241).

Bestämmelserna i 1 och ?. åå kompletteras av bl. a. vissa regler i 3 och 6 åå om ersättningsskyldighet för part som gör sig skyldig till illojal eller försumlig processföring' och därmed onödigtvis åsamkar motparten rätte- gångskostnader. 3å avser fall då vinnande part uppsåtligen eller genom försummelse har föranlett onödig rättegång. Rätten skall i sådant fall för- ordna att den vinnande skall betala motpartens rättegångskostnader eller också att vardera parten skall bära sin kostnad. 6 & gäller försumlighet under själva rättegången. Ena parten kan t. ex. genom att utebli från rätten eller genom att göra invändning eller påstående som han insett eller bort inse saknar fog eller på annat sätt genom vårdslöshet eller försummelse vålla kostnad för motparten. Sådan kostnad blir den försumlige skyldig att ersätta. oberoende av hur kostnaderna i målet i övrigt skall fördelas mellan parterna.

Bestämmelserna i 3 och 6 få gäller oberoende av om det är parten själv eller hans biträde. ombud eller ställföreträdare som har vållat den onödiga kostnaden. 1 det senare fallet kan emellertid representanten åläggas att jämte parten solidariskt svara för kostnaderna (A*).

18 kap. 5 & innehåller bestämmelser om rättegångskostnadernas fördelning då målet inte har prövats i sak. Avvisas kärandens talan. skall han anses som tappande och alltså ersätta svaranden för hans rättegångskostnader.

Förlikas parterna skall vardera parten bära sin kostnad. om inte annat har avtalats. Denna bestämmelse kan inte bli aktuell i ett vårdnadsmål. eftersom parterna inte kan träffa förlikning om vårdnaden.

Målet kan också avskrivas. sedan käranden återkallat sin talan eller ute- blivit. Han blir då skyldig att ersätta motparten för hans rättegångskostnader. om inte särskilda skäl föranleder annat. Att käranden återkallar sin talan kan bero på att han funnit att han inte kan vinna bifall till den. 1 så fall bör han förpliktas att betala svarandens kostnader. Beror återkallelsen i stället på att svaranden har medgivit käromålet. t. ex. gått med på att betala den fordran som käromålet gäller. har käranden i princip vunnit målet. 1 ett sådant fall bör sådana särskilda omständigheter anses-föreligga att kä- randen inte skall förpliktas ersätta svarandens rättegångskostnader.

18 kap. 4 & behandlar det fallet att parterna har ömsom vunnit och förlorat. Käranden kan t. ex. ha framställt flera yrkanden och vunnit ett och förlorat det andra. Om det som ena parten tappat är av endast ringa betydelse skall

Prop. ]975/76zl70 79

han ha full kostnadsersättning. I annat fall kan domstolen välja mellan två olika alternativ. Kan kostnaderna för de olika yrkandena klart särskiljas. skall ersättningsskyldigheten bestämmas med hänsyn därtill. Om detta inte går får vardera parten bära sin kostnad eller den ene av dem tillerkännas jämkad ersättning (4.5 första stycket). Motsvarande regler skall gälla för det fall att ett yrkande har endast delvis bifallits (4ä andra stycket).

Högre rätts befattning med rättegångskostnaderna i ett mål avser för- delningen mellan parterna av dels kostnaderna i underrätten. dels kost- naderna i den högre rätten. Vad gäller underrättskostnaderna blir fördel- ningen av dessa beroende på utgången i målet i den högre rätten. Har kä- randen vunnit i första instans och därför enligt 18 kap. 1 .5 fått ersättning för sina rättegångskostnader där men förlorat i hovrätten. skall denna alltså ålägga käranden att ersätta svaranden för dennes kostnader i första instans. Vad gäller kostnaderna i den högre instansen gäller att skyldigheten att ersätta dessa skall bestämmas med hänsyn till den utgång målet får där (18 kap. 15.5).

Det bör slutligen också nämnas att domstolen inte kan ingå i prövning av frågan vem av parterna som skall stå för rättegångskostnaderna. om inte detta har yrkats i målet. Domstolen kan inte heller döma ut mer än vad som har yrkats eller mindre än vad som har medgivits.

Emellertid skall rätten självmant se till att statsverket tillerkänns ersätt— ning. då detta är föreskrivet. Om t. ex. den vinnande parten har beviljats allmän rättshjälp i målet skall den tappande föreläggas att utge ersättning härför till statsverket (18 kap. 13.5 RB jämfört med 31 ;" rättshjälpslagen ). Rätten prövar också självmant om rättegångskostnadsersättningen skall sät- tas ncd med hänsyn exempelvis till att käromålet har bifallits endast delvis (4 &) eller att den vinnande parten har gjort sig skyldig till vårdslöshet (6 k").

2.5. Avgift för vård av omyndigs värdehandlingar

Aktier. obligationer. pantbrev. skuldebrev och andra sådana värdehand- lingar som tillhör omyndig skall enligt 15 kap. 8 a' föräldrabalken (FB) sättas ned i öppet förvar i den omyndiges namn hos riksbanken eller annan bank. Nedsättning behöver dock ske endast om handlingarnas sammanlagda värde överstiger 5 000 kr. Om flera underåriga syskon har gemensam förmyndare. skall värdehandlingarna räknas samman. Fr. o. m. den 1 januari 1976 gäller (SFS 1974:1038) att nedsättning behöver ske endast om handlingarnas sam- manlagda värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande bas- belopp enligt lagcn ( 1962:381 ) om allmän försäkring samt att förmyndaren därvid skall räkna samman värdehandlingarna i samtliga förmyntlerskap som han innehar.

De nedsatta handlingarna skall under överförmyndarens tillsyn vårdas i enlighet med bestämmelserna i lagen (l924:322) om vård av omyndigs

Prop. 1975/76zl70 80

värdehandlingar (VL).

Jämlikt 1 & VL ansvarar banken för de nedsatta värdehandlingarnas för- varing och förvaltning enligt de närmare bestämmelserna i 2—7 åå VL. För sin vård av värdehandlingarna får banken tillgodoräkna sig en årlig avgift som inte får överstiga. när det gäller inhemska värdehandlingar två kronor och när det gäller utländska värdehandlingt'tr en krona för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde (Bä VL).

Beträffande utländska värdehandlingar är banken ansvarig endast för deras förvaring medan bankens åligganden i fråga om inhemska värdehandlingar är mycket omfattande och innebär att banken generellt sett är skyldig att vidta alla de åtgärder som krävs för iakttagande av den omyndiges rätt i avseende på värdehandlingarna. dock endast under förutsättning att er- forderliga uppgifter kan anskaffas av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt. inom ramen för denna skyldighet anses depositionen medföra rätt för banken att företräda den omyndige. Åtgärder som banken vidtar inom området för sitt uppdrag blir således bindande såväl för den omyndige som för tredje man utan att förmyndaren givit banken särskilt bemyndi- gande.

De nu gällande förvaringsavgiftcrna fastställdes år 1963. Genom en lag- ändring år 1974 (SFS 1974:1042) har emellertid bestämts att de skall höjas till tre kronor resp. två kronor för varje påbörjat tusental kronor av hand- lingarnas värde. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 1976.

3 Reformkrav

3.1. Faderskap till barn

När det gäller de nuvarande bördsreglerna har kritik bl.a. i riksdagen riktats mot att en frånskild man skall anses som far till ett barn som föds efter äktenskapets upplösning men på sådan tid att det kan ha avlats dess- förinnan. 1 en motion till 1974 års riksdag (mot. 1974z650) yrkades att börds- reglerna i dessa delar skulle bli föremål för utredning.

i motionen framhölls att gällande bördsregler och anvisningar för folk- bokföringsmyndigheterna i praktiken medför att ett barn. som har fötts efter det att modern fått äktenskapsskillnad. kan bli antecknat som fött i hennes äktenskap, även om det förflutit avsevärd tid sedan hon sam- manbodde med sin förre man. Detta förhållande måste anses högst otill— frcdsställande från såväl humanitär som rättslig synpunkt. Kvinnan måste

Prop. l975/76zl70 81

i den angivna situationen nämligen konfronteras med sin förre make inför domstol för att få förklarat att barnet saknar äktenskaplig börd. Till dess domstolsutslaget blivit klart är barnet kyrkobokfört som barn till den f.d. äkta mannen. vilket innebär att'det har arvsrätt och skulle få barnpension" genom ATP. grupplivförsäkring m. m. efter honom.'om han avlider innan bördsfrågan hunnit klaras upp. Däremot saknar barnet arvsrätt. rätt till pen- sion m.m. efter den "rätte”? fadern till dess domen har vunnit laga kraft . och denne därefter hunnit i laga ordning erkänna faderskapet.

[ motionen påpekades vidare att ett nytt äktenskap klart prioriteras i för- hållande till ett sammanboende i sådana fall som det här är fråga om. Gifter nämligen en frånskild kvinna om sig såsnart efter äktenskapsskillnaden att barn som föds under det nya äktenskapet kan vara avlati det gamla antecknar folkbokföringsmyndigheten mannen i det senare äktenskapet som far till barnet. Flyttar hon däremot samman med annan man utan att ingå nytt äktenskap antecknas i motsvarande fall mannen i det upplösta äk- tenskapet som far till barnet. Enligt motionen måste det ansesrimligt att samma regler skall gälla för gifta som för ogifta i bördsfrågor. Reglerna borde därför ändras så att ett barn som föds efter det att äktenskapsskillnaden vunnit laga kraft alltid betraktas som fött utom äktenskapet,

Lagutskottet inhämtade utlåtande över motionen från hovrätten över Skå- ne och Blekinge samt socialstyrelsen. På begäran av utskottet avgavs där--- jämte yttranden av Sveriges advokatsamfund. Sveriges socialtjänstemani naförbund. Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Sveriges socialdemokratiska kvinnoför- bund och Svenska kvinnors vänsterförbund. .

Samtliga remissinstanser med undantag för-Moderata samlingspartiets kvinnoförbund tillstyrkte att reglerna för äktenskaplig börd blev föremål för utredning. Några remissinstanser underströk att en utredning borde om- fatta reglerna i stort och inte vara avgränsad på det sätt- som-förordats i motionen. Hovrätten över Skåne och Blekinge ansåg bl. a. att det å ena sidan borde beaktas att den gällande regeln om bördspresumtion allmänt sett kan vara till barnets bästa och därför inte bör uppges. Å andra sidan bildar denna regel ett hinder. när det gäller att bestämma det biologiskt riktiga faderskapet. Genom uppdelningen i vissa situationer av denna-be- stämning på en bördsprocess och en faderskapsproccss försvårades stundom ett utnyttjande av de-förbättrade metoder att bestämma faderskapet som den medicinska vetenskapen under de senaste decennierna har tillhanda- hållit. Med hänsyn härtill ansåg hovrätten det påkallat att bördsreglerna -i sin helhet sågs över och att därvid värdet och omfattningen av en presumtion på detta område övervägdes. I samband härmed måste processuella regler för tvister om faderskap i och utom äktenskap också granskas.

Socialstyrelsen framhöll bl. a. att det säkerligen förhåller sig så att barn-

6 Riksdagvn 1976. I sum/. Nr 170

Prop. l975/76:170 82

som föds efter det att äktenskap har upplösts i mycket liten utsträckning har moderns förre make till far. Genom att alltid betrakta sådana barn som födda utom äktenskap skulle förfarandet med att fastställa faderskapet för- enklas. Eventuellt skulle kunna övervägas att på svagare indikationer än vad som nu gäller för fastställande av faderskap till barn utom äktenskap presumera att f.d. make är far till barn som föds efter äktenskapets upp- lösning. i de fall då ingen annan man kan utpekas som far till barnet. l sådana fall borde det eventuellt inte tillåtas den f. d. maken att föra processen mot barnet på samma villkor som annan man.

Sveriges advokatsamfund underströk att gällande bördsregler är givna väsentligen till skydd för barnet. Den ifrågasatta äktabördspresumtionen är ägnad att sätta barn i äktenskap i en bättre ställning än barn utom äk- tenskap. För att nå en ökad likställighet borde man enligt samfundet efter- sträva en förbättring av de utomäktenskapliga barnens rättsställning framför en försämring av de inomäktenskapliga barnens. Samfundet underströk ock- så att man borde beakta verkningarna av de nya reglerna om äktenskaps- skillnad.

Folkpartiets kvinnoförbund ansåg bl.a. att man i skilsmässofall borde kunna betrakta barnet som avlat inom äktenskapet. om barnet föds inom nio månader efter det att makarna eller en av dem har begärt äktenskaps- skillnad och makarna är ense om faderskapet. Om endera maken däremot bestrider faderskapet. borde detta fastställas på samma sätt som för utomäk- tenskapliga barn.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund påpekade att den nya äkten- skapslagstiftningen genom den nedkortade tiden för skilsmässoförfarandet visserligen kunde komma att minska de problem som aktualiserades i mo- tionen men att detta inte gjorde svårigheterna mindre för dem som pro- blemen ändå kom att gälla. Samhället strävar i princip efter att ställa sig neutralt till olika samlevnadsformer. Förbundet ansåg att samhället också i denna situation måste ha regler som möjliggör en neutral bedömning av faderskapet. vilket skulle bli fallet med den i motionen föreslagna lösningen.

Svenska kvinnors vänsterförbund tillstyrkte motionsförslaget men till- fogade att utredningen även borde omfatta de fall där modern ännu ej är frånskild men sammanbor med en annan man och fått barn med denne som vill erkänna faderskapet.

1 sitt betänkande (LU 1974:27) påpekade lagutskottet att de nackdelar som påtalats i motionen viserligen i någon mån minskat genom att hem- skillnadsåret fr.o.m. den 1 januari 1974 har avskaffats och ersatts med en sex månaders betänketid. som dessutom inte behöver tillämpas om ma- karna saknar barn och är ense om att skiljas. Härtill kom att frågan numera komplicerades av att. makarna under betänketiden kan leva samman. Det kunde då synas naturligt att utgå från att äkta mannen är far till barn. som föds kort tid efter det att äktenskapet har upplösts. Nackdelarna med

Prop. 1975/76zl70 83

gällande regler om bördspresumtion var enligt utskottets mening likväl så betydande att reglerna enligt utskottets mening borde bli föremål för en översyn. Utskottet framställde att riksdagen hos regeringen skulle begära en sådan översyn. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan (rskr 1974:292).

Även mot bestämmelserna om talan angående äktenskaplig börd har det riktats kritik i riksdagen. 1 en motion innevarande år (1975z455) har yrkats att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 2 kap. 1 & föräldrabalken att bördstalan får föras utan tidsbegränsning. [ motionen fram- hölls att det inträffar att mannen först efter preklusionstiden utgång. ofta i samband med skilsmässa. misstänker att han ej är far till barn som fötts inom äktenskapet. Mannen saknar då möjlighet att väcka talan mot barnet men undgår inte sin underhållsskyldighet. Vidare behåller barnet sin arvsrätt. 1 sådana fall är det bara barnet som har rätt att väcka talan. 1 motionen framhölls att samma grundprincip som förestavat reglerna i faderskapslagen. nämligen det allmänna intresset att ett faderskap blir rätt fastställt. borde gälla även talan om äktenskaplig börd. Om en man genom blodprov kan bevisa att han inte är far till ett i äktenskapet fött barn borde han enligt motionen ha samma möjlighet som barnet att utan tidsbegränsning föra bördstalan.

[ sitt betänkande över motionen erinrade lagutskottet (LU 1975:14) om att riksdagen tidigare hemställt hos regeringen att bördsreglerna i sin helhet skulle ses över. Med anledning av att den begärda översynen hade påbörjats inom justitiedepartementet och till att resultatet av översynen snart kunde väntas bli redovisat fann utskottet det inte påkallat med någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning.

3.2. Vårdnad och underhåll

Den partiella reform av den familjerättsliga lagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 1974 (SFS l973:645—660) medförde betydelsefulla änd- ringar i fråga om vårdnaden om barn utom äktenskap. Tidigare gällde att modern automatiskt var barnets vårdnadshavare och att fadern kunde till- erkännas vårdnaden endast om han visade att modern var olämplig som vårdnadshavare. Enligt de nya bestämmelserna är däremot föräldrarna lik- ställda när det gäller rätten att efter särskild prövning få sig tillerkänd vård- naden om barnet. Den nya lagstiftningen har däremot inte medfört några förändringar med avseende på frågan om ogifta föräldrars möjlighet att ge- mensamt få den rättsliga vårdnaden om sina barn. Detta hade emellertid ' föreslagits i familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1972z41) Familj och äktenskap 1. som låg till grund för propositionen (1973232) i ämnet. De sakkunniga föreslog att samlevande frånskilda föräldrar och samlevande

Prop. 1975/76zl70 84

föräldrar till barn utom äktenskap skulle få möjlighet att gemensamt handha vårdnaden om och förmynderskapet för sina barn på- samma sätt som för- äldrar som är gifta med varandra. Föräldrar som önskade utnyttja denna möjlighet skulle enligt förslaget kunna anmäla detta till myndighet som regeringen bestämde (betänk. s. 208 f.). De sakkunniga var emellertid inte eniga på denna punkt. utan en minoritet hade reserverat sig mot förslaget (betänk. s. 271 ff.).

Även under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag var mening- arna delade i den berörda frågan (prop. 1973132 5. 258.11). I propositionen (prop. s. 129 () anförde föredragande statsrådet att det praktiskt sett knappast innebär några egentliga olägenheter att ogifta föräldrar inte kan utöva vård- naden gemensamt. särskilt inte så länge förhållandet mellan dem är gott. Skulle de däremot utöva vårdnaden gemensamt kunde komplikationer av . olika slag uppträda. om familjen upplöstes. Föredraganden pekade också på de svårigheter som skulle förorsakas av att tidigare domar eller avtal om underhållskulle förlora sin verkan till följd av en anmälan om gemensam vårdnad. En annan komplikation utgjordes av det förhållandet att bidrags- förskott inte utgick om båda föräldrarna hade vårdnaden. Vid en samlad bedömning fann föredraganden därför att nackdelarna med en ordning som gav ogifta föräldrar möjlighet till gemensam vårdnad övervägde fördelarna.

Även lagutskottet (LU 197320) ansåg att nackdelarna med en ordning där ogifta föräldrar hade gemensam vårdnad översteg fördelarna. Utskottet uttalade vidare att det var ovisst i vilken utsträckning det kunde föreligga önskemål hos samboende om att få gemensam vårdnad om barnen. Skulle det så småningom bli ett mer allmänt önskemål om gemensam vårdnad borde emellertid enligt utskottet saken kunna tas upp till förnyad prövning. varvid reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott fick ses över. Även - ändringar i barnavårdslagen kunde då bli aktuella.

Utskottets ställningstagande var ej enhälligt. 1 en vid betänkandet fogad reservation förordades sådana lagändringar att samboende föräldrar till barn ' utom äktenskap och föräldrar. som sammanbor efter dom på äktenskaps- skillnad. skulle få möjlighet att gemensamt handha vårdnaden om och för- mynderskapet för sina barn (LU -l973:20 s. 138 f.). Enligt reservanternas . mening fanns det inte något skäl att förmena den ene av två samlevande föräldrar vårdnaden om barn för vilka de gemensamt önskade ta ansvar. Utgångspunkten borde vara att förhållandet mellan barn och deras föräldrar i samma faktiska familjesituation också rättsligt skulle vara densamma vare sig föräldrarna var gifta eller inte.

Vid omröstningen i riksdagen vann utskottets mening med 199 röster mot 102 för reservationen. 14 ledamöter avstod från att rösta.

Frågan om införande av möjlighet för ogifta föräldrar att gemensamt få vårdnaden om sina barn har senare behandlats av 1974 års riksdag i anledning av en motion i frågan. I sitt av riksdagen godkända betänkande ansåg lag- utskottet (LU 1974:1) att det inte fanns skäl att frångå uppfattningen att

Prop. l975/76:170 85

ett system med gemensam rättslig vårdnad för samboende ogifta föräldrar rymmer vissa nackdelar som vid en bedömning grundad uteslutande på omtanken om barnets bästa måste anses överväga de med systemet förenade fördelarna. Skulle det emellertid visa sig att det framträder ett mer allmänt önskemål om gemensam vårdnad för samboende ogifta föräldrar borde frå- gan emellertid tas upp till förnyad prövning. Utskottet förutsatte att ut- vecklingen på området med uppmärksamhet följdes från regeringens sida.

Inte heller denna gång var utskottets ställningstagande enhälligt-. Reser- vanterna förordade även denna gång sådana lagändringar att samboende föräldrar till barn utom äktenskap och föräldrar som sammanbor efter dom på äktenskapsskillnad skulle få möjlighet till gemensam vårdnad om och förmynderskap för sina barn. Reservantcrna framhöll bl. a. att det både prak- tiskt och psykologiskt var en belastning att endast den ena av två föräldrar som samarbetade i vårdnadsangelägenhcterna skulle vara rättsligt kompetent att företräda barnet. Följden kunde lätt bli en bristande balans i relationen föräldrarna emellan. I händelse av separation kunde vidare den förälder som inte hade den rättsliga vårdnaden komma att bedömas mindre positivt än den andre. Ett system med gemensam vårdnad hade "dessutom den för- delen att vissa praktiska problem som det nuvarande rättsläget ger upphov till kunde undvikas. t. ex. i det fall att den rättslige vårdnadshavaren avlider eller av annan anledning blir förhindrad att utöva vårdnaden. De problem som ett system med gemensam vårdnad kunde föra med sig vid en separation mellan föräldrarna borde enligt reservanterna inte vara svåra att komma till rätta med. Ansökan om ändring torde då komma att göras. varvid si- tuationen skulle bli densamma som "vid separation mellan gifta föräldrar.. Om föräldrarna trots separationen emellertid önskade behålla den gemen- samma vårdnaden torde detta knappast behöva befaras innebära något socialt problem varc sig för barnet eller föräldrarna. . .

Vid omröstningen i riksdagen bifölls utskottets hemställan av 191 le- damöter. medan 116 ledamöter röstade för reservationen. 18 ledamöter av- stod från att rösta. .

Även innevarande år har frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar väckts i motioner i riksdagen. 1 motionen 19751201 yrkades sådan lagändring att föräldrar till barn utom äktenskap som är ense om.att gemensamt utöva vårdnaden skulle kunna erhålla rättens förordnande härom. 1 motionen 1975:1130 yrkades att föräldrar. som i samband med skilsmässa förklarar att de fortsättningsvis önskar dela det juridiska ansvaret för barnen. skulle kunna få denna möjlighet. . .

! motionen l975:201 framhölls bl.a. att antalet utomäktenskapliga barn stiger och att det faktum att förevarande fråga berör ett stort och växande antal människor är ett starkt argument för en ändring av lagstiftningen. Det är vidare ur praktisk synvinkel en klar olägenhet att endast den ene av två samboende. ogifta föräldrar kan företräda barnet rättsligt, eftersom detta försvårar möjligheterna att dela på föräldrauppgifterna. Nackdelarna

Prop. 1975/762170 86

med den nuvarande ordningen är särskilt framträdande vid den rättslige vårdnadshavarens död. Barnen ställs då utan vårdnadshavare samtidigt som den efterlevande föräldern tvingas till ett rättsligt förfarande i ett läge där trygghet och återhämtning för familjen är det angelägnaste behovet. Gifta föräldrar är automatiskt garderadc mot en sådan situation. [ motionen för- ordades inte något generellt införande av gemensam rättslig vårdnad för ogifta föräldrar. utan det förutsattes att varje särskilt fall skulle efter ansökan av föräldrarna prövas av domstol. som skulle kunna vägra bifall om ge- mensam vårdnad bedömdes vara uppenbart stridande mot barnets bästa.

I motionen 1975:1130 framhölls att det vid skilsmässor ofta uppstår onö- digt konfliktskapande diskussioner om vem av föräldrarna som skall få vårdnaden om barnen. Detta förhållande drabbar i synnerhet barnen, som behöver och självfallet önskar goda relationer till båda föräldrarna men ofta tvingas ta ställning för en av dem.

( sitt betänkande med anledning av motionerna (LU 1975:14) hänvisade lagutskottet till att frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar var föremål för översyn inom justitiedepartementet. På grund därav fann ut— skottet det inte erforderligt med något initiativ från riksdagens sida i den berörda frågan. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning.

3.3. Överflyttning av barn

Justitieombudsmannen (JO) har i skrivelse till regeringen kritiserat be- stämmelsen i 21 kap. 12 & FB om att länsrättens beslut i fråga om över- lämnande av barn omedelbart länder till efterrättelse, om inte annat för- ordnas. Enligt JO:s mening är denna bestämmelse mycket betänklig. Den får nämligen till följd att överflyttning tvångsvis kan genomföras innan besvärsinstansen kunnat pröva frågan om inhibition. När detta förekommer omöjliggör det ett återställande av sakläget i målet. Om överlämnandet sker till en umgängesberättigad är konsekvenserna visserligen inte slutliga på samma sätt som då överlämnandet sker till vårdnadshavaren men även i sådana fall kan det enligt JO många gånger vara olyckligt att överlämnande sker innan saken hunnit prövas i besvärsmålet.

JO hemställde att regeringen måtte överväga en ändring av 21 kap. FB och dess tillämpningsföreskrifter. Ändringen borde enligt .IO ske så att hu-' vudregeln blir att ett beslut om överflyttning av barn inte länder till efter- rättelse innan det vunnit laga kraft. Emellertid måste enligt JO beaktas att det i åtskilliga fall. bl.a. då det är fråga om en nära förestående um- gängesrättsperiod, kan vara påkallat att länsrätten förordnar om omedelbar efterrättelse. Länsrätten borde därför vid behov kunna förordna att dess beslut skall lända till omedelbar efterrättelse.

Prop. 1975/761170 87

3.4. Rättegångskostnad i vårdnadstvister

Kritik har i olika sammanhang riktats mot att de nuvarande bestäm- melserna i RB kan medföra att tappande part får betala motpartens rät- tegångskostnader i tvistiga vårdnadsmål. Bl.a. har frågan om en ändring av reglerna väckts i riksdagen innevarande år. 1 två motioner (19752444 och 446) har _vrkats att riksdagen hos regeringen anhåller om lagändring så att den tappande parten i en vårdnadstvist inte skall kunna förpliktas att betala motpartens kostnader. Som skäl har bl. a. anförts att varje förälder bör kunna processa om vårdnaden. när vederbörande anser att omsorgen om barnens bästa kräver det, utan att behöva riskera att få betala både sina egna och motpartens kostnader. Motionerna har remissbehandlats.

3.5. Avgift för vård av omyndigs värdehandlingar

Bankföreningen hemställer i sin skrivelse att de avgiftsbestämmelser som skall träda i kraft den 1 januari 1976 kompletteras med en föreskrift om att bank får. utöver avgiften tre kronor för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde. betinga sig särskild tilläggsavgift med hänsyn till de i vården ingående enheternas antal och förvaltningsarbetets omfattning. Bank skall dock alltid få ta ut en sammanlagd årlig avgift per omyndigförvar om 100 kr. De förordade avgifterna föreslås gälla oberoende av om det är fråga om inhemska eller utländska värdepapper.

Som stöd för sin hemställan anför bankföreningcn att kostnadsutveck- lingen på bankområdet medför att avgifter baserade enbart på inneliggande handlingars värde numera inte förslår att täcka kostnaden för bankernas förvaltningsarbete. Denna grundläggande tendens i notariatverksamhetens intäktsstruktur framgår entydigt av en omfattande notariattjänstutredning som under åren 1970—1973 har utförts inom bankföreningen. Huvuddelen av bankernas notariatdepåer skulle vid tillämpning av ett renodlat värde- grundat avgiftssystem uppvisa bristande kostnadstäckning. Särskilt ogynn- samt blir resultatet beträffande förvar med lågt värde och i synnerhet när innehållet är fördelat på ett flertal poster. Varje värdepapperspost utgör näm- ligen ur förvaltningssynpunkt en särskild enhet som var för sig kräver in- dividuella insatser i fråga om bevakning. emissionsåtgärder. uppbörd av utdelningar och räntor etc.. insatser som i mindre grad är beroende av postens värde.

Mot bakgrund av de uppgifter som framkom genom notariattjänstutred- ningen genomfördes vid årsskiftet 1973/74 en allmän höjning av bankernas notariatavgifter. Härvid ökade framför allt andra avgifter än de värdebaserade grundavgifterna. Nlinimiavgiften per förvar. 100 kr.. behölls.

Tilläggsavgifterna uttas i regel dels som en avgift per värdepapperspost. dels som en särskild avgift vid inlägg eller uttag av värdehandling. F. n. uttas 12 kr. dels för varje vid avgiftsperiodens början inneliggande handling.

Prop. 1975/ 76:170 88

post av ensartade handlingar eller slutet konvolut. dels för varje deponering eller uttag under avgiftspcrioden av sådana handlingar.

Bankföreningen beräknar att 65—70 % av omyndigförvaren har ett värde som understiger 25 000 kr. med ett medelvärde på 8 000—9 000 kr. och med ett genomsnittsvärde per aktiepost på mindre än 2 000 kr. Bankföreningen finner det angeläget att bankerna bereds möjlighet att i ökad utsträckning belasta omyndigförvaren med avgifter som står i relation till kostnaderna för förvaltningsarbetct. Med hänsyn till de fasta kostnader för uppläggning och underhåll av varje enskilt förvar som bankerna åsamkas även om inga värdepappersrörclser äger rum anser bankföreningen det vidare vara befogat att i lagen skriva in en bestämmelse om minimiavgift. Den föreslagna mi- nimiavgiften. 100 kr.. motsvarar vad som i bankerna allmänt tillämpassom lägsta avgift för vanliga öppna notariatförvar.

Motivet för slopandet av en lägre avgift för utländska värdepapper är enligt bankföreningen att i den mån utländska värdepapper ingår i omyn- digförvar de i praktiken blir föremål för bevakningsåtgärder och utdelnings- uppbörcl.

4 Promemorian

4.1. Faderskap till barn

4.1.1 Äkta makes faderskap m.m. '

l promemorian påpekas att de: nuvarande bördsreglerna bör ses mot bak- grund av att barn i äktenskap tidigare har haft en i rättsligt avseende mer gynnad ställning än andra barn. Genom att barn i stor utsträckning har presumerats ha äktenskaplig börd- har reglerna därmed också tjänat som skydd för barnen. ] och med att de utomäktenskapliga barnens situation numera har förbättrats, så att de i alla väsentliga avseenden har en rätts- ställning som motsvarar andra barns. finns emellertid enligt promemorian inte längre så stor anledning att'i barnens intresse ställa upp regler som presumerar att de är födda i äktenskap och" att sålunda moderns make är att anse som far. I stället bör- reglerna utformas så att det så enkelt" och samtidigt så säkert som möjligt skall kunna fastställas vem som är ett barns far. '

Enligt promemorian kunde-det övervägas att helt slopa bestämmelserna om att en man i vissa fall skall automatiskt anses som far och i stället införa regler om att faderskapet för alla barn skall fastställas genom er- kännande eller genom dom. "fanken härpå avvisas emellertid främst av det skälet att en sådan ordning skulle medföra åtskilligt onödigt arbete för både myndigheter och enskilda. 1 fall då barnets mor är gift vid födelsen torde också enligt promemorian de "nuvarande presumtionsreglerna ge ett materiellt riktigt resultat. Detsamma torde vara fallet då modern vid barnets födelse så nyligen har blivit änka att barnet kan vara avlat före mannens

Prop. 1975/76:170 89

död. Faderskapspresumtionen bör därför enligt promemorian behållas i dessa fall.

Då barn föds efter en skilsmässa torde emellertid enligt promemorian de nuvarande presumtionsreglerna ofta slå fel och det föreslås därför att den nuvarande presumtionen för den frånskilde makens faderskap slopas. Faderskapet för barn som föds efter en äktenskapsskillnad bör sålunda enligt promemorian fastställas genom erkännande eller dom.

Om man. sägs det vidare i promemorian. behåller den legala faderskaps- presumtionen i fall då barnets mor är gift eller nyss har-blivit änka. måste lagen givetvis även i fortsättningen innehålla bestämmelser enligt vilka det blir möjligt att häva presumtionen. Det kan emellertid ifrågasättas om lagen alltjämt bör innehålla bestämmelser om vissa frister inom vilka mannen eller hans arvingar måste väcka talan om hävande av faderskapspresumtion. Att i lagen behålla bestämmelser om att mannen måste väcka sådan talan inom viss tid kan inte längre grundas på tanken att barnet har ett väsentligt .. intresse av att inte få sin ställning som barn till gifta föräldrar ifrågasatt och undanröjd. Enligt promemorian bör det tvärtom ligga i såväl barnets som mannens intresse att det legala faderskapet upphävs. 'om det visar sig att det inte stämmer överens med det verkliga. Det föreslås därför att man i lagen inte har någon tidsbegränsning för mannens rätt att väcka . talan i hithörande fall.

1 promemorian behandlas också nuvarande regler om att mannen. oavsett hur lång tid som har förflutit från barnets födelse. är :avskuren från sin rätt att väcka talan angående äktenskaplig börd. om han har erkänt barnet som sitt efter det att barnet har fötts och efter det att han fått kunskap om att modern haft samlag med annan under tid då barnet kan vara avlat. Det framhålls bl. a. att mannens intresse av att i ett sådant fall även i fort- sättningen gälla som far till barnet måste vara starkt beroende av att sam- hörigheten mellan honom. å ena sidan. och barnet och dess mor å andra sidan består. Om denna samhörighet brister är det naturligtatt mannen önskar få klarlagt om han verkligen är far till barnet eller ej. Även från barnets synpunkt synes det i ett sådant fall vara värdefullt att frågan om mannens faderskap blir utredd. Sammanfattningsvis föreslås därför i pro- memorian att mannen skall få rätt att väcka talan om att han inte är far till barnet även i de fall då han först har erkänt det som sitt. -

Vad gäller mannens arvingars rätt att väcka talan om hans faderskap till barnet fastlås i promemorian att arvingarna liksom nu bör vara uteslutna från talerätt. om mannen har erkänt barnet som sitt utan att därefter själv väcka någon talan mot barnet. Vad däreftergäller det fallet att den avlidne mannen inte har erkänt barnet som sitt bör enligt promemorian huvudregeln vara att arvingarna till mannen inte har någon talcrätt. Dock bör arvingarna- ha rätt att väcka talan. om mannen har dött före barnets födelse. Talerätt bör vidare föreligga. om mannen visserligen avled efter barnets födelse men inte kände till födelsen. Om mannen inte har varaktigt sammanbott med

Prop. l975/76:170 90

barnet och heller inte har erkänt barnet. föreslås att arvingarna. i enlighet med vad som gäller f. n.. får rätt att föra talan mot barnet om mannens faderskap. Deras rätt härtill föreslås dock utesluten. om talan som grundats på att mannen är far till barnet har väckts mot honom under hans livstid och det därefter vid hans död har förflutit mer än ett år från det han fick del av barnets talan utan att han själv väckt talan mot barnet angående sitt faderskap. Vidare föreslås att arvingarna liksom nu bör vara skyldiga att väcka talan mot barnet inom ett år från det att talan som grundas på att mannen är far till barnet har väckts mot dödsboet.

Kretsen av arvingar som har talerätt bör enligt proemorian bestämmas på samma sätt som hittills. Talerätt bör alltså tillkomma var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen. Efterlämnar mannen sekundosuccessorer enligt 3 kap. 1 & ärvdabalken . bör envar av dem ha talerätt.

Barnet bör enligt promemorian även i fortsättningen ha rätt att väcka talan om faderskapet mot den man som direkt av lagen utpekas som dess far. Någon tidsfrist för väckande av sådan talan bör inte anges. Om mannen är död bör likaledes som enligt gällande rätt talan kunna väckas mot mannens arvingar.

De nuvarande bestämmelserna om förutsättningarna för bifall till talan om hävande av faderskapspresumtionen bör enligt promemorian i sina hu- vuddrag gälla även i fortsättningen. 1 fall då modern har haft samlag med annan än maken bör det dock anses tillräckligt att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre. Det framhålls att man på så sätt uppnår överensstämmelse med de regler som f. n. gäller för fastställande av faderskap beträffande barn utom äk- tenskap. 1 fall då makarna levt åtskilda under konceptionstiden bör vidare talan om hävande av faderskapspresumtionen kunna bifallas oberoende av orsaken till att makarna bott i sär.

Att väcka talan vid domstol om hävande av faderskapsprcsumtionen kan enligt promemorian naturligtvis te sig onödigt omständligt för de inblandade parterna i sådana fall då det står helt klart för dem att annan man än moderns make är far till barnet och denne dessutom är villig att erkänna faderskapet. Med nuvarande regler kan ett sådant erkännande inte ges förrän presum- tionen för den äkta mannens faderskap har hävts av domstolen. Praktiska skäl talar för att man ändrar denna ordning och gör det möjligt att lämna ett giltigt faderskapserkännande även i de fall då bördstalan inte har väckts eller avgjorts. Det föreslås alltså att. i de fall då modern är gift. annan man än hennes make skall kunna erkänna faderskapet till barnet med verkan bl. a. att presumtionen för den äkta mannens faderskap hävs. De nuvarande reglerna om erkännande av faderskap föreslås för dessa fall bli kompletterade med ett krav på att såväl modern som hennes make skall godkänna er- kännandet.

Prop. 1975/76:170 91

Det föreslås vidare att regler införs som gör det möjligt att till gemensam handläggning med en talan om att moderns make inte är far till hennes barn väcka talan om fastställande av att annan man är far till barnet. Dessa regler föreslås kompletterade med bestämmelser som gör det möjligt för barnavårdsnämnden att redan när den äkta mannens faderskap har ifrågasatts börja utreda vem som eljest kan vara far till barnet.

4.1.2. Fastställande av faderskap genom erkännande eller dom

När det gäller förutsättningarna för att ett faderskapserkännande skall vara giltigt föreslås i promemorian inte någon ändring utöver vad som ti- digare har anförts beträffande erkännande före det att makes faderskaps— presumtion har hävts. lnte heller föreslås någon ändring i fråga om de mate— riella förutsättningarna för att en man av domstol skall förklaras vara far till ett barn.

Lagen ( 1969:618 ) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap föreslås i promemorian bli inarbetad i FB. Härvid anses att de bestämmelser som handlar om barnavårdsnämndens utredning kan flyttas över i sak oför— ändrade. Som tidigare har nämnts föreslås emellertid att bestämmelserna kompletteras med en regel som gör det möjligt för barnavårdsnämnden att inleda utredning om vem som är ett barns far även i sådana fall då moderns make i och för sig är att anse som far enligt FB men faderskapet har satts i fråga av maken eller barnet.

Faderskapslagens bestämmelser föreslås i stor utsträckning bli tillämpliga även i sådan faderskapsmål där det inte åligger barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet fastställs. Det föreslås dock att undantag görs för be— stämmelserna -i lSå som innehåller vissa regler om rättegångskostnader.

4.2. Vårdnad och underhåll

Enligt promemorian finns det flera skäl som talar för att föräldrarna bör ha möjlighet att efter skilsmässa behålla den gemensamma vårdnaden om sina barn. Det framhålls att skilsmässosituationen avdramatiserades väsent- ligt genom 1973 års ändringar i giftermålsbalken och att den ändrade upp— fattning om äktenskap och skilsmässa som har utvecklats under en följd av år och kommit till uttryck i 1973 års reform har gett många frånskilda makar bättre förutsättningar att på ett mindre känsloladdat och prestige— betonat sätt se på sina relationer efter skilsmässan inbördes och i förhållande till barnen. Därigenom har föräldrarna också fått ökade möjligheter att ta ett gemensamt rättsligt ansvar för barnen efter äktenskapets upplösning och efter det att de har flyttat i sär. 1 de allra flesta situationer måste det vara till fördel för barnen om de efter skilsmässan kan bevara nära och goda förhållanden till båda föräldrarna. Om en ordning med gemensam

Prop. 1975/76:170 92

rättslig vårdnad kan främja sådana goda förhållanden finns det enligt pro- memorian uppenbarligen skäl att allvarligt pröva införandet av en sådan möjlighet. Det framhålls att en ordning med gemensam vårdnad ofta ses som betydelsefull inte minst med tanke på den situationen att den ena föräldern skulle avlida. Även om det enligt gällande rätt bara undantagsvis kan förekomma att annan än den efterlevande förordnas till vårdnadshavare. om det är den vårdnadshavande föräldern som avlider. kan det innebära en trygghet för föräldrarna att veta att .vid den enes död den andre auto- matiskt står kvar som vårdnadshavare för barnen.

Enligt promemorian skulle det också många gånger kunna vara till stor fördel för förhållandet mellan frånskilda föräldrar och deras barn om de vid skilsmässan kunde slippa att ta ställning till frågan vem av dem som skall ha den rättsliga vårdnaden om barnen — med alla de prestigekonflikter som kan följa därav. Detta talar för att domstolen inte alltid skulle behöva meddela beslut angående vårdnaden i ett skilsmässomål. 1 stället skulle den tidigare gemensamma vårdnaden fortsätta automatiskt. så länge ingen av makarna yrkade att Vårdnadsfrågan togs upp.

Om det införs en möjlighet till gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar. är det enligt promemorian uppenbart att man också måste allvarligt pröva att införa en motsvarande möjlighet för ogifta föräldrar-. dvs. sådana föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra. Även om det praktiskt sett i allmänhet inte torde innebära några egentliga olägenheter att den rättsliga" vårdnaden tillkommer endast en av föräldrarna. kan man enligt prome-- morian inte bortse från att det i många familjer där föräldrarna är ogifta finns ett starkt önskemål att de gemensamt skall få hand om vårdnaden om barnen. Liksom när det gäller frånskilda föräldrar kan-ett gemensamt rättsligt ansvar vara ägnat att främja de inbördes relationerna och förhindra onödiga störningar. Vidare kan det också för de ogiftas del vara tryggt att veta att vid den enes död den andre står automatiskt kvar som vårdnads- havare.

Givetvis kan det ibland uppstå komplikationer. om föräldrar som inte bor tillsammmans har gemensam rättslig vårdnad om ett barn. Det framhålls dock att svårigheterna inte torde ha avgörande betydelse och det "erinras ' i sammanhanget om bestämmelsen i nuvarande 6 kap. 5 & FB. som vid fall av gemensam vårdnad ger den ene föräldern rätt att ensam fatta beslut". om den andre är förhindrad att delta. Med denna" bestämmelse torde man komma till rätta med många av de praktiska problem som kan uppstå på grund av att föräldrarna lever i sär. * '

] promemorian diskuteras om det skulle vara tillräckligt att ena föräldern önskar gemensam vårdnad för att en sådan ordning skall komma till stånd. Det framhålls emellertid att detta skulle innebära" att man'lade en alltför Svår uppgift på den av föräldrarna som inte anser sig kunna upprätthålla de nära fortsatta kontakter med den andra'förälder'n som-en "gemensam vårdnad förutsätter. Enligt promemorian bör därför ett villkor för en ordning

Prop. 1975/76zl70 93

med gemensam vårdnad vara att föräldrarna är ense om att de vill ha vård- nadsfrågan ordnad på det sättet.

Sammanfattningsvis anses enligt promemorian övervägande skäl tala för att man inför en möjlighet för ogifta-föräldrar att gemensamt få vårdnaden om sina barn. Denna rätt bör i princip vara oberoende av om föräldrarna bor tillsammans eller ej. Vidare bör frånskilda föräldrar ha möjlighet .att behålla den gemensamma rättsliga vårdnaden om barnen.

När det gäller de ogifta föräldrarna bör det enligt promemorian uppen- barligen krävas ett beslut av myndighet föratt de skall få utöva den rättsliga vårdnaden om barnen gemensamt. Uppgiften att meddela sådana beslut bör liksom när det gäller övriga beslut i vårdnadsfrågor ligga på domstolarna. - I princip bör domstolen förordna om gemensam vårdnad i alla de fall då föräldrarna önskar det. På samma sätt som nu är fallet i liknande situationer bör dock domstolen ha möjlighet att vägra att följa föräldrarnas'önskemål. om det skulle uppenbart strida mot barnets bästa.

Har beslut meddelats om gemensam vårdnad och visar" det sig sedan att denna ordning inte fungerar. bör enligt promemorian vardera maken kunna begära att beslutet upphävs. Det ankommer då-på domstolen att förordna vem av föräldrarna som skall utöva vårdnaden. Är föräldrarna ense. bör rätten besluta i enlighet med deras önskemål. såvida det ej skulle uppenbart strida mot barnens bästa. Omdet med hänsyn till barnens bästa är uppenbart att ingen av föräldrarna bör ha vårdnaden. bör vårdnaden liksom i andra motsvarande situationer anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Vad beträffar frånskilda föräldrar förelås att. om makarna före skilsmässan har haft gemensam vårdnad om barnen. så bör den gemensamma vårdnaden fortsätta automatiskt. Visar det sig senare att föräldrarna inte kan enas bör var och en av dem ha rätt att påkalla domstolens beslut i vårdnadsfrågan.

1 promemorian föreslås inte någon ändring vad gäller barnavårdsnämndens möjlighet att ta initiativ till att vårdnaden fråntas fösumlig vårdnadshavare. Däremot föreslås att allmänne åklagarens nuvarande befogenhet i detta av- seende upphävs.

Det påpekas i promemorian att en ordning med gemensam vårdnad får vissa konsekvenser i fråga om bl. a. underhållsbidrag och bidragsförskott. Ett beslut om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar medför sålunda att eventuella tidigare domar eller avtal om underhåll kommer att förlora sin verkan. eftersom skyldighet att utge underhållsbidrag inte åvilar den som själv har del i vårdnaden. Behåller frånskilda föräldrar gemensamt vårdnaden om barnen fastställs inte heller underhållsbidrag. Det anförs emellertid att eftersom gemensam vårdnad förutsätter att föräldrarna är ense på denna punkt. det normalt inte torde spela någon roll att en dom eller ett avtal om underhållsbidrag förlorar sin verkan eller att vid skilsmässa underhålls- bidrag inte fastställs att utgå. Det får enligt promemorian förutsättas att föräldrarna i de angivna fallen följer huvudprincipen-i 7 kap. 2 _5 FB och

Prop. 1975/76:170 9-4

gemensamt tar del i kostnaderna för barnens underhåll. var och en efter sin förmåga. Skulle någon av föräldrarna undandra sig sin underhållsskyl- dighet. kan detta vara ett skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden.

Vad gäller frågan om bidragsförskott bör enligt promemorian för det första beaktas att även om det endast är den ene av föräldrarna som är rättslig vårdnadshavare och den andre därför blir skyldig att utge underhållsbidrag. så utgår inte bidragsförskott så länge den underhållsskyldige bor tillsammans med barnet. Från bidragsförskottssynpunkt är det därför likgiltigt om sam- boende föräldrar gemensamt har vårdnaden om barnen eller ej. Bor för- äldrarna i sär är det däremot av avgörande betydelse om vårdnaden är ge- mensam eller inte. Är vårdnaden gemensam är. som tidigare nämnts. ingen av föräldrarna skyldig att utge underhållsbidrag. Därmed saknas också den formella grunden för bidragsförskott. Detta är enligt promemorian natur- ligtvis en sak som får tas med i beräkningen när frågan om gemensam vårdnad prövas.

En ordning med gemensam vårdnad får enligt promemorian också be- tydelse vid tillämpningen av reglerna om studiehjälp enligt studiestödslagen (19731349) och studiestödskungörelsen (1973z418) samt av bestämmelserna om barntillägg till ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring.

l promemorian berörs också vissa andra regler inom social- och skat- telagstiftningen för vilkas tillämpning det i flera fall har betydelse om en person har barn och om barnet bor tillsammans med föräldern. Det gäller t. ex. bestämmelserna om bostadstillägg enligt kungörelsen ( 1968:425 ) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och bestämmelserna om kommunalt bostadstillägg enligt kungörelsen ( 1973:379 ) om statsbidrag till statskom- munala bostadstillägg.

Det påpekas vidare att det kan vara av betydelse för rätten att erhålla sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring om den försäkrade sam- manbor med barn. Likaså påpekas att förekomsten av hemmavarande barn kan påverka rätten till avdrag och skattereduktion enligt kommunalskat- telagen.

I vissa situationer är det alltså enligt promemorian av betydelse om en förälder har barn boende hos sig eller inte. Denna fråga påverkas dock enligt promemorian i och för sig inte av de föreslagna vårdnadsreglerna. Att en förälder har del i den rättsliga vårdnaden av ett barn betyder nämligen inte att barnet också rent faktiskt måste bo hos den föräldern. 1 fall då föräldrarna har gemensam rättslig vårdnad om ett barn utan att bo tillsam- mans kan det tänkas att barnet antingen bor huvudsakligen hos den ena av föräldrarna eller att det bor växelsvis hos båda. Det får enligt promemorian avgöras från fall till fall var barnet vid tillämpningen av de olika bestäm- melserna skall anses ha sitt hemvist.

De i promemorian föreslagna ändringarna i vårdnadsreglerna aktualiserar

Prop. 1975/76zl70 95

frågan om förmynderskapet även i fortsättningen automatiskt skall följa med innehavet av vårdnaden. Enligt promemorian bör det härvid beaktas bl.a. att de föreslagna reglerna kan komma att medföra att vårdnaden be- träffande ett och samma barn ändras oftare än f. n. En motsvarande över- flyttning av förmynderskapet mellan föräldrarna skulle kunna tänkas med- föra vissa svårigheter när det gäller t. ex. förmyndarens redovisning för för- mynderskapet. Övervägande skäl talar dock enligt promemorian för att man behåller det nuvarande systemet och alltså i princip låter förmynderskapet följa vårdnaden.

4.3. Överflyttning av barn

I Zl kap. 12 & FB föreskrivs att länsrättens förordnande om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad. umgängesrätt eller överlämnande av barn liksom förordnande om handräckning för överflyttning av barn länder till omedelbar efterrättelse. om inte annat förordnas. Bakgrunden till denna regel är enligt promemorian att hithörande ärenden har en exekutiv prägel och att det. liksom vid andra typer av exekutiva förfaranden. är angeläget att sökanden skall få sin rätt förverkligad utan dröjsmål. Samtidigt bör dock observeras att länsrättens prövning inte är av rent formell karaktär utan att den omfattar också den materiella sidan av saken. Det innebär att det inte är självklart hur utgången i verkställighetsfrågan slutligen skall bli. Enligt promemorian kan det med hänsyn bl. a. härtill med fog ifrågasättas om det är lämpligt att ha en huvudregel som innebär att avgörandena skall lända till omedelbar efterrättelse. Visserligen kan länsrätten förordna att dess beslut inte skall lända till efterrättelse förrän det har vunnit laga kraft. Detta torde emellertid i praktiken förekomma mycket sällan. Överrätten kan också efter besvär förordna om inhibition med stöd av 28.5 förvalt— ningsprocesslagcn. Av tillämpningsföreskrifterna till 21 kap. FB följer vidare att polismyndigheten inte får verkställa hämtning. förrän den har erhållit besked om att frågan om inhibition har prövats i besvärsärendet. Det fordras emellertid att länsrättens beslut kommer den enskilde till handa i så god tid att besvär hinner anföras och meddelande härom nå polismyndigheten innan denna hunnit verkställa det överklagade beslutet. vilket ingalunda alltid är fallet.

Även då länsrätten endast har meddelat vitesföreläggande kan enligt pro- memorian en otillfredsställande situation uppstå. Ofta torde den i Vites— förcläggandet utsatta fristen ha gått ut innan besvären hinner avgöras. Det blir i sådana fall omöjligt för klaganden att förutse om han kan avvakta besvärsinstansens prövning innan han överlämnar barnet. Han riskerar näm— ligen att vitet döms ut. om hans besvär inte leder till ändring i beslutet.

I enlighet med vad JO har föreslagit bör enligt promemorian huvudregeln vara att beslut om överflyttning av barn inte länder. till efterrättelse förrän

Prop. 1975/76:l70 %

det har vunnit laga kraft. GivetVis måste länsrätten dock i det enskilda fallet ha befogenhet att förordna att dess beslut skall lända till omedelbar efterrättelse. Det föreslås att bestämmelserna i Zl kap. lZäFB och till- lämpningsföreskrifterna till 21 kap. FB ändras i enlighet med vad som har anförts. '

4.4. Rättegångskostnad i vårdnadstvister

l promemorian framhålls att domstolens uppgift i vårdnadsmål inte pri- märt är att avgöra vem av makarna som har rätt eller fel utan att träffa ett avgörande med hänsyn uteslutande till barnets bästa. I övervägande antalet tvistiga vårdnadsmål är förhållandena dessutom sådana att bägge föräldrarna i och för sig får anses lämpliga som vårdnadshavare. Domstolens uppgift är då att avgöra vem av dem som med hänsyn till barnets bästa är lämpligast. Med nuvarande ersättningsregler innebär detta att en förälder som i och för sig är lämplig som vårdnadshavare kan komma att ensam få stå för samtliga rättegångskostnader. Det bör enligtpromemorian också beaktas att högre instans inte sällan kan komma till en annan slutsats än- den lägre i vårdnadsfrågan. Part som då förlorar i hovrätten blir tvungen att betala både sina egna och motpartens rättegångSkostnader inte bara i hovrätten utan också i underrätten. Det bör därför enligt promemorian över- vägas att ändra bestämmelserna så att rättegångskostnaderna i vårdnadsmål kvittas. dvs. att vardera parten får bära sin kostnad. Som skäl för en sådan ändring framhålls bl. a. att det från barnets synpunkt kan vara angeläget att frågan om föräldrarnas lämplighet blir föremål för en mera ingående domstolsprövning.

Man skulle enligt promemorian eventuellt kunna tänka sig en regel enligt vilken kvittning skall ske.om inte särskilda skäl föranleder annat. Domstolen skulle i så fall kunna ta hänsyn till exempelvis i vad mån tappande part har haft fog för sin talan; Mot en sådan ordning anförs emellertid att den i många fall skulle kunna vålla problem i den praktiska tillämpningen. I stället föreslås att i vårdnadsmål skall gälla den regeln att vardera parten skall bära sin kostnad.

4.5. F öljdändringar i andra författningar m. m.

4.5.1. Allmänt

Det föreslås i promemorian att termernä äktenskaplig börd. barn i äk- tenskap och barn utom äktenskap rensas ut ur lagstiftningen i samband med att börds- och vårdnadsreglerna ändras. Det kan visserligen inte alltid undvikas att man på olika områden har skilda regler. beroende på om ett barns föräldrar var gifta med varandra eller inte vid tiden för barnets födelse

Prop. 1975/76:170 97

eller om de senare har ingått äktenskap med varandra. [så fall bör emellertid enligt promemorian det angivna förhållandet direkt anges i de berörda be- stämmelserna.

Vad som sålunda föreslagits föranlederi första hand ändringar i FB. Änd- ringar behöver emellertid göras också i andra författningar.

De lagar som tas upp i promemorian är lagen (19501382') om svenskt medborgarskap. religionsfrihetslagen (1951z680). lagen (l958:642) angående blodundersökning m.m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap. barnavårdslagen (1960:97). namn- lagen (l963:521). lagen (l969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna un- derhållsbidrag samt studiestödslagen (l973z349). Det anmärks att de regler som behöver ändras i religionsfrihetslagen är av kyrkolags karaktär och att ändringarna således kräver medverkan av kyrkomötet.

Det påpekas också att det i och för sig kan finnas skäl att ändra såväl FB som andra av de nyss angivna författningarna. utöver vad som föreslås i promemorian. Författningarna är emellertid f. n. föremål för visst utred- ningsarbete. Sålunda har familjelagssakkunniga (Ju l970:52) i uppdrag att se över bl.a. FB:s regler om underhåll. medan namnlagen är föremål för öVersyn av namnlagsutredningen (Ju 1972206). Vidare pågår inom arbets- marknadsdepartementet en översyn av lagen om svenskt medborgarskap. Resultatet av det pågående utredningsarbetet bör enligt promemorian inte föregripas.

4.5.2. Lagen om svenskt medborgarskap

De föreslag till ändrade regler om faderskap som föreslås i promemorian medför vissa ändringar i medborgarskapslagen. framför allt när det gäller reglerna om barns förvärv av svenskt medborgarskap vid födelsen.

Enligt promemorian bör man i de fall då en man direkt i lagen anges som far till ett barn i medborgarskapshänseende låta de regler gälla som f. n. är tillämpliga på barn som föds i äktenskap. Är mannen svensk. bör alltså barnet bli svensk medborgare. Är modern svenska. bör barnet under de förutsättningar som nu gäller förvärva hennes medborgarskap. [ övriga situationer. dvs. när ingen man automatiskt anses som far enligt lagen. bör barnet bli svensk medborgare. om modern har sådant medborgarskap. Denna regel blir alltså tillämplig inte bara på sådana barn som enligt nu- varande bestämmelser anses som barn utom äktenskap utan också på barn som föds kort tid efter en skilsmässa.

Förslaget om att ur lagstiftningen rensa ut termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap nödvändiggör enligt promemorian vissa ändringar i Så medborgarskapslagen. Bestämmelserna i paragrafen modifieras också med hänsyn till förslaget att även ogifta föräldrar skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn. En smärre ändring föreslås i 13 a & medborgarskaps- lagen.

7 Riksdagen 1976. ] sam/. _.er 170.

Prop. 1975/76zl70 98

4.5.3. Religionsfrihetslagen

Förslagen om ändring i de nuvarande bestämmelserna om faderskap samt om slopande av termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap medför enligt promemorian vissa ändringar i 7 och 8 åå religionsfrihetslagen. Be- stämmelserna i dessa paragrafer gäller barns inträde i svenska kyrkan och är olika beroende på bl. a. om barnet är barn i äktenskap eller barn utom äktenskap. Enligt promemorian bör utgångspunkten i stället vara om för- äldrarna är gifta med varandra vid barnets födelse eller ej.

4.5.4 Lagen om blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

Vissa redaktionella ändringar bör enligt promemorian göras i lagen med

hänsyn till att reglerna om barns börd ändras och att termerna barn i och barn utom äktenskap utmönstras ur lagstiftningen.

4.5.5. Barnavårdslagen

Vissa redaktionella ändringar bör enligt promemorian göras med hänsyn till de föreslagna ändringarna i FB och upphävandet av faderskapslagen.

4.5.6. Namnlagen

De föreslagna ändringarna i bördsreglerna medför enligt promemorian vissa följdändringar i vissa bestämmelser i namnlagen . Bl. a. bör termerna barn i äktenskap. barn utom äktenskap och äktenskaplig börd slopas.

4.5.7. Lagen om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag samt studiestödslagen

Vissa redaktionella ändringar bör enligt promemorian göras med hänsyn till att termen barn utom äktenskap föreslås slopad

4.6. Ikraftträdande m.m.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I juli 1976. De nya reglerna om faderskap föreslås bli tillämpliga fullt ut i fråga om barn som föds efter ikraftträdandet. När det gäller barn som har fötts dess- förinnan föreslås äldre rätt bli tillämplig på så sätt att om en man enligt de äldre bestämmelserna har varit att anse som far. skall han anses som far även efter ikraftträdandet av de nya reglerna även om han enligt dessa inte automatiskt är att anse som barnets far.

De nya reglerna om att annan man kan erkänna faderskapet till barn.

Prop. l975/76:170 99

vartill moderns make enligt lagen är att anse som far, bör enligt promemorian gälla. oavsett om barnet är fött före ikraftträdandet eller ej. Mera tveksamt anses vara i vad mån moderns make eller hennes förutvarande make skall få föra talan om att han inte är far till barnet. i fall då det är fött före ikraftträdandet. Har han inte försuttit de frister som tidigare gällt för väck— ande av sådan talan. är det dock klart att han efter ikraftträdandet bör kunna föra talan om faderskapet. Han bör enligt promemorian kunna väcka talan även i fall då han har försuttit en äldre talefrist. eftersom de nya bestämmelserna annars skulle få alltför liten räckvidd. Om däremot en ti- digare väckt talan har ogillats genom Iagakraftägande dom på annan grund än att en talefrist har försuttits. bör ny talan om samma sak i enlighet med allmänna principer vara utesluten.

Vad gäller mål om äktenskaplig börd som är anhängigt vid tidpunkten för de nya reglernas ikraftträdande föreslås att de nya reglerna om förut- sättning för talans bifall blir tillämpliga. Om det alltså utreds att modern har haft samlag med annan än maken. bör talan bifallas om det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre.

Promemorieförslaget innebär en kraftig inskränkning i rätten för arvingar till avliden man att väcka talan om dennes faderskap. Har talan väckts före ikraftträdandet med iakttagande av gällande tidsfrister och är målet alltjämt anhängigt vid ikraftträdandet bör dock enligt de föreslagna ikraft- trädandebestämmelserna talan prövas slutligt utan hinder av att rätten att föra talan har fallit han enligt de nya bestämmelserna. När det gäller för- utsättningarna för bifall till talan föreslås dock att de nya reglerna tillämpas.

Vad därefter beträffar de föreslagna vårdnadsreglerna torde enligt pro- memorian några övergångsproblem knappast uppstå. Reglerna föreslås gälla fullt i och med ikraftträdandet.

I promemorian föreslås slutligen att faderskapslagen skall upphävas i sam- band med att de nya reglerna i FB sätts i kraft men att vissa övergångs- bestämmelser till faderskapslagen alltjämt skall gälla.

5 Remissyttrandena

5.1. Allmänna synpunkter

Promemorieförslagen har i sina huvuddrag tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Den kritik som har framförts har främst gällt förslaget om att föräldrar som är frånskilda eller som inte är gifta med varandra skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn. även om de inte sammanbor.

Hovrätten/ör Nedre Norr/and menar att de i promemorian framlagda för-

Prop. l975/76:170 100

slagen i allt väsentligt torde överensstämma med den syn på förhållandet mellan föräldrar och barn som har varit förhärskande i den allmänna debatten under senare år och att en modernisering av förevarande rättsområden är motiverad. Förslagen i promemorian är enligt hovrätten ägnade att ligga till grund för lagstiftning. .

Sko/iiiventure/san anser det angeläget att sådana ändringar görs i FB:s regler att en större jämställdhet åstadkoms för modet och .fader i frågor om ansvar och vårdnad om barn och ansluter sig därför till de i promemorian framlagda förslagen i denna fråga.

Invandrarval'kt't är i princip positiv till de reformer som föreslås i pro- memorian. Verket anser att reformerna innebär en anpassning av famil- jerätten till de fortlöpande förändringarna i den allmänna uppfattningen och till den allt vanligare förekomsten av andra samlevnadsformer än äk— tenskapet. Även .familie/agssakktmniga framhåller att samhällsutvecklingen har medverkat till en ändrad syn på flera av de frågor som regleras i FB. De sakkunniga påpekar att denna ändrade syn redan har lett till betydelsefulla ändringar i reglerna när det gäller t. ex. utomäktenskapliga barns rättsliga ställning och att endast en principiell skillnad egentligen återstår. nämligen när det gäller vårdnad och, som en följd därav. förmynderskap.

Svenska kommunförbundet anser att de föreslagna ändringarna kommer att leda till en fortsatt utjämning av skillnaderna i familjerättsliga och andra avseenden mellan barn till gifta och icke gifta föräldrar och tillstyrker av denna anledning att de föreslagna ändringarna genomförs. Stockho/ms sociala centra/nämnd konstaterar att de föreslagna ändringarna i familjerätten an— sluter till angelägna önskemål och behov och därför bör tillstyrkas. Enligt TCO ligger de föreslagna bestämmelserna i linje med TCO:s allmänna fa; miljepolitiska strävanden. varför TCO tillstyrker de framlagda förslagen. SACO/SR framhåller att de föreslagna förändringarna är i huvudsak nöd— vändiga till följd av samhällets ändrade synsätt på det förevarande området.

Malmö tingsrätt avstyrker uttryckligen att promemorieförslagen läggs till grund för lagstiftning. Tingsrätten anför att huvudsyftet med de föreslagna ändringarna synes vara dels att lagstiftningen skall vara neutral i förhållande till olika samlevnadsformer och att därför barns börd i eller utom äktenskap inte skall komma till uttryck i lagtext och att föräldrars civilstånd heller inte skall påverka deras rättigheter och skyldigheter gentemot barn. dels att det materiellt riktiga faderskapet skall fastställas i fler fall än f. n. Sådana syften är naturligtvis riktiga, anför tingsrätten. Samtidigt är det angeläget. att man vid strävan att uppnå sådana mål inte i något avseende åsidosätter den grundläggande principen om hänsyn till barnets bästa. Denna princip synes enligt tingsrättens mening i flera fall ha frångåtts i promemorian. Tingsrätten finner härutöver att några övertygande skäl för behovet av fler- talct av de föreslagna ändringarna inte har utretts och analyserats tillräckligt. Dock innehåller promemorian enligt tingsrätten vissa tankegångar som skul- le kunna leda till lagändringar. Tingsrätten ifrågasätter dock det lämpliga

Prop. 1975/76zl70 lOl

i att alltför ofta göra ändringar i FB och anser därför att eventuella ändringar bör anstå tills familjelagssakkunnigas förslag kan tänkas bli genomförda. Dumarq/örbttin/et fram för liknande synpunkter. Eftersom de berörda frågorna synes ha nära samband med vad den pågående utredningen på familje- lagstiftningens område har att ta ställning till ifrågasätter förbundet starkt lämpligheten av att innan denna utredning slutförts genomföra reformer av den att som nu föreslås.

Enligt Iänsstvrc/sw: i Göteborgs ovh Bohus län synes promemorieförslagen inte främst gå ut på att tillgodose barnens bästa utan deras föräldrars önskan om valfrihet i fråga om levnadsform. Förslaget om gemensam vårdnad torde enligt länsstyrelsen sakna förankring hos den breda allmänheten och synes tillkommet för endast en exklusiv krets av föräldrar. Namnlugsutredningen anser att underlaget när det gäller de föreslagna ändringarna i FB förefaller väl tunt i vissa stycken. Enligt utredningens mening hade behovet av änd- ringar och de praktiska verkningarna av föreslagna ändringar behövt en djupare undersökning än som kunnat ske inom ramen för den framlagda promemorian.

Ett par remissinstanser. liovrt'ittwijör .Net/re Norrland och iiivain/rarvcr/wt. pekar på de framlagda förslagens betydelse för förhållandet till övriga nor- diska länders rättsregler på de ifrågavarande områdena. Hovrätten anser att det skulle ha varit värdefullt om detta hade diskuterats i promemorian. lnvandrarverket konstaterar att ett genomförande av förslagen skulle in- nebära att den samordning av lagstiftningen inom de nordiska länderna som har uppnåtts överges. En sådan samordning är enligt invandrarverket emellertid alltjämt av stort värde. inte minst med tanke på det stora antalet invandrare i Sverige från övriga nordiska länder. lnvandrarverket påpekar också att de internationelIt-rättsliga aspekterna inte berörs i promemorian. Det rör sig här delvis om komplicerade frågor som det enligt verkets mening hade varit värdefullt att få belysta med tanke på det stora antalet utländska medborgare i Sverige.

5.2. Faderskap till barn

5.2.1 Äkta makes faderskap m.m. Övervägande antalet remissinstanser ansluter sig till eller lämnar utan erinran de förslag som gäller faderskap till barn. Fantiliclagssakkitil/tiga finner således förslagen i dessa delar väl underbyggda i materiellt hänseende och har ingen erinran mot dem. Den kritik som har riktats mot förslagen i dessa delar gäller främst slopandet av de nuvarande fristerna för mannens rätt att väcka talan om hävande av den legala faderskapspresumtionen sann införandet av en möjlighet att få faderskapspresumtionen hävd genom att annan man erkänner faderskapet till barnet.

Prop. 1975/762170 102

Ingen remissinstans har förfäktat meningen att den legala faderskaps- presumtionen bör slopas helt. Västerås tingsrätt och jämilje/agssakkttnniga uttalar att en sådan ordning helt visst skulle vara både opraktisk och orimlig. .fi-'lotlt'rata samlingspartiets kvinnoförbund är av motsvarande uppfattning. So- titt/demokratiska kvinnaförbundct säger sig med intresse ha tagit del av re- sonemangen om att ytterligare markera barns lika ställning genom att ersätta äktenskapets automatiska bördsregler med ett särskilt faderskapserkännande för varje nyfött barn men instämmer i slutsatserna i promemorian att detta av praktiska skäl inte låter sig göra.

Praktiskt taget samtliga remissinstanser godtar förslaget om att fader- skapspresumtionen bör behållas när modern vid barnets födelse är gift eller nyss har blivit änka men att presumtionen inte längre skall gälla i de fall då modern vid barnets födelse är frånskild. Familjalagssakkmmiga under- stryker att det inte längre finns riktigt samma starka intresse som tidigare att presumera att den man som är eller har varit gift med modern till barnet också är barnets far, eftersom skillnaden både i faktiskt och rättsligt hän- seende mellan utomäktenskapliga och andra barn har suddats ut. Även Stockholms tingsrätt finner förslaget väl grundat och framhåller att den nu- varande ordningen är mindre väl förenlig med förhållandena i de fiesta fall där barn föds efter äktenskapsskillnad. Västerås tingsrätt anser att det är skäl att slopa presumtionsregeln för den frånskilde mannens faderskap. om erfarenheten visar att han sällan är far till barnet. Riksskatteverket konsta- terar att vad som i promemorian anförs om att de nuvarande presumtions- reglerna ofta slår fel. när barn föds efter äktenskapsskillnad men på sådan tid att det kan vara avlat före äktenskapets upplösning. överensstämmer med folkbokföringsmyndighcternas erfarenhet. Ändringen är enligt verkets mening välmotiverad eftersom den medför att både parter och myndigheter slipper ett tungrott förfarande utan att rättssäkerheten kan antas bli eftersatt.

Även lamiliestödsutrcdningen menar att den föreslagna ordningen torde stå i bättre överensstämmelse med de faktiska förhållandena än nuvarande regler. SIO('k/]0llns SOt'id/(I centralnämml tillstyrker förslaget och menar att det är väsentligt med regler som ger möjlighet att klarlägga det rätta fa- derskapet. även om det någon gång kan leda till att faderskapet inte kan fastställas. Förslaget tillstyrks också av Göteborgssorial/örva/ming och Malmö sociala rantra/nänmtl. Centralnämnden finner erfarenheten tala för att den frånskilde maken ytterst sällan är far till ett barn som föds efter skilsmässa. Även om man enligt nuvarande regler genom bördstalan snabbt och i en enkel process kan få faderskapspresumtionen hävd. har dessa regler enligt nämndens mening skapat onödig irritation för alla parter. Även Yrkeskvinnors klubbars riks/örhuncl finner övervägande skäl tala för förslaget i denna del. eftersom i övervägande antalet fall annan än den frånskilde maken är far till barnet. Domstolsverket anmärker att de föreslagna ändringarna i viss utsträckning kan förväntas underlätta domstolsarbetet.

Sveriges advokatsamfitml, som tillstyrker förslaget. framhåller att garantier

Prop. 1975/76zl70 I03

måste skapas för att den frånskilde mannen blir hörd i faderskapsfrågan om barnet har fötts på sådan tid att det kan ha avlats före äktenskapets upplösning.

Domareförbundet anser att de nuvarande reglerna om faderskapspresum- ' tion säkerligen leder till ett riktigt resultat i de allra flesta fall då barnet föds under pågående äktenskap eller kort tid efter dettas upplösning genom mannens död. Presumtionen i dessa fall för att den äkta mannen är far bör därför enligt förbundets mening behållas. Hur det i allmänhet förhåller sig med faderskapet till barn som föds efter ett äktenskaps upplösning genom äktenskapsskillnad anser förbundet emellertid ovisst. Att en äktenskaps- skillnad kommer till stånd under hustruns graviditet kan dock möjligen sägas vara ett indicium på att den äkta mannen inte är far till det väntade barnet. Förbundet vill därför inte motsätta sig att regeln om faderskaps- presumtion för dessa fall-utgår.

Malmö tingsrätt avstyrker att reglerna om bördspresumtion ändras på sätt som föreslås i promemorian. Tingsrätten framhåller att bestämmelserna har tillkommit för att tillgodose barnets bästa och att de principer som ligger till grund för dem ej bör uppges utan vägande skäl. Sådana skäl har enligt tingsrättens mening inte anförts i promemorian. I promemorian tas det inte hänsyn till nuvarande möjlighet för makar att sammanleva under betän- ketiden före en äktenskapsskillnad-Mot vad som anförts i promemorian om att det inte längre finns så stor anledning att i barnens intresse ställa upp regler som presumerar att de är födda i äktenskap framhåller tingsrätten att det i varje fall ligger i barnets intresse att en presumtion om faderskap bibehålls. Även om tingsrätten avstyrker att ändring nu görs i gällande regler om bördspresumtion kan det dock enligt tingsrättens mening finnas skäl att så småningom ändra reglerna i den riktning som föreslås i pro- memorian. En sådan ändring måste emellertid enligt tingsrätten föregås av en ordentlig utredning och bör vara statistisk underbyggd. Presumtionen bör anknyta inte bara till civilständet utan också till sammanlevnaden.

Riksskatteverket. domkapitlet i Stockholms stift och nantnlagsttired/lingen framhåller slutligen i förevarande sammanhang att det ur folkbokförings- synpunkt vore önskvärt att en bestämd konceptionstid angavs i FB. Verket påpekar att en regel av sådant innehåll eventuellt torde medföra att det blir nödvändigt med regler om möjlighet till positiv fastställelsetalan i fall då moderns make avlidit men ej antecknats vara barnets fader.

Förslaget om att slopa nu gällande frister inom vilka mannen måste väcka talan om hävande av faderskapspresumtionen tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. L("inSstv/rlsc'n i .:Vorrbmtans lätt framhåller att det visserligen kan hävdas att barnet har ett intresse av att det inte under obegränsad tid skall löpa risk att dess börd angrips. Med hänsyn till att de utomäktenskapliga barnen numera i allt väsentligt har samma rättsställning som andra barn är detta intresse dock inte av samma storlek som tidigare och bör enligt länsstyrelsen vägas mot intresset av att det

Prop. l975/76:l70 104

verkliga bördsförhållandet fastställs. Att så sker framstår inte endast som ett partsintresse utan som en angelägenhet av samhällelig betydelse. Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen att rätten för mannen att väcka bördstalan inte längre bör vara tidsbegränsad. Av samma skäl bör mannen tillerkännas rätt till bördstalan även om han tidigare erkänt barnet. Famil/'e/agssakkunm'ga instämmer i att barnets intresse att få utrett vem som i själva verket är dess far när faderskapet sätts i fråga måste anses väga tyngre än dess intresse av att anses som barn i äktenskap och tillstyrker alltså förslaget i denna del. Soci- aldemokrat/ska kvinnoförbundet anser det från såväl mannens som barnets synpunkt riktigt och rimligt inte minst av psykologiska skäl att ge möjligheter att utreda hur det verkligen förhåller sig med faderskapet. Förbundet till- styrker därför förslaget om slopande av nuvarande tidsfrister.

Stockholms lärts landstings psykiska barna- och ungdomsvård anser att tids- fristcrna kan slopas men framhåller angelägenheten av att talan angående barnets börd sker så tidigt som möjligt eftersom man bör undvika att en process sammanfaller med känsliga utvecklingskriser hos barnet. Ju tidigare en bördstalan förs ju säkrare bör även möjligheten vara att få det rätta faderskapet klarlagt. .S'tocklzo/ms sociala centra/nämnd framför liknande syn- punkter och påpekar vidare att man inte kan utesluta att rätten att efter många år väcka talan angående faderskap kan utnyttjas för helt ogrundade misstankar.

Andra remissinstanser är mer tveksamma till förslaget i denna del och ifrågasätter om det med hänsyn till barnets bästa verkligen är lämpligt att slopa tidsfristerna. Det framhålls att relationen mellan far och barn inte bara är av juridisk utan också av känslomässig natur och att det måste vara till skada för barnet om mannen i familjen efter lång tid skall kunna föra talan mot barnet om att han inte är far till det. Till dessa tveksamma remissinstanser hör Göteborgs soc'idl/örvältrtiitg. illa/mä sociala centralnämiul, .fi-ludera/a samlirrgsparticts kvinno/örhuml och 5.4 ("()/SR. illa/mö lingsrätt och länsstvrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker uttryckligen förslaget i denna del.

Göteborgs social/örvaltning, som ytterligare påpekar att förslaget har den nackdelen att det ger mannen möjlighet till obehörig påtryckning gentemot barnets mor. och länsstvrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att den nu- varande treärsfristen i stället för att slopas helt skulle kunna förlängas till för- slagsvis fem år.

Några remissinstanser hyser viss tvekan i fråga om lämpligheten av en ordning som innebär att mannen skall ha kvar sin rätt att väcka talan om hävande av faderskapspresumtionen även om han har erkänt barnet efter det att han har fått kännedom om att hans hustru under konceptionstiden haft samlag med annan man. Stockholms tingsrätt. som allmänt sett ställer sig positiv till att mannens rätt att föra talan om barns äkta börd utvidgas. avstyrker att den angivna ordningen införs. Det måste enligt tingsrätten antas. och kan med fog krävas. att en man som erkänner ett barn som

Prop. 1975/76zl70 105

sitt dessförinnan noga övervägt situationen och sannolikheten av fader- skapet. När mannen erkänt faderskapet är det naturligt att barnet tar för visst att han verkligen är dess far. Det kan då få förödande konsekvenser i personligt hänseende för barnet. om mannen kanske efter lång tid kan ta upp faderskapsfrågan på nytt. Den trygghet för barnet som den nuvarande bestämmelsen ger gäller inte bara dess intresse av att behålla sin famil- jerättsliga status utan berör frågor av betydligt känsligare och mer personlig natur. Tingsrätten anser att det inte heller kan uteslutas att en talerätt för mannen i sådana fall kan användas i otillbörligt syfte som påtryckning på moder eller barn. Tingsrätten förmodar att det möjligen kan finnas vissa extrema undantagsfall där det kan te sig stötande om mannen binds vid sitt erkännande. När synnerliga skäl föreligger kan enligt tingsrätten möjligen en talerätt därför vara befogad. Tingsrätten är dock närmast benägen att anse att även i sådana situationer företräde bör ges åt barnets intresse av att frågan inte rivs upp i efterhand.

Socialt”redningen hävdar att ett av mannen avgivet erkännande i angiven situation får ses som en förklaring från honom att han upptar barnet som sitt oaktat han har vetskap om att ovisshet råder rörande faderskapet. Jäm— förelse kan enligt utredningens mening ske med reglerna för adoption där på motsvarande sätt adoptantens vilja att dra försorg om barnet såsom vore det hans eget utgör den rättsliga grunden för beslutet. På samma skäl som anförts föratt beslut om adoption ej får hävas anser utredningen att mannen inte bör kunna frånfalla ett avgivet erkännande av barnet. Att göra er— kännandcts bestånd beroende av de fortsatta relationerna mellan makarna finner utredningen klart otillfredsställande.

[lot-rätten l/iir ;Nf'edre Norr/and menar att skäl kan åberopas till stöd för att behålla nuvarande frister men finner inte att dessa har sådan styrka att hovrätten vill motsätta sig den föreslagna ändringen. Hovrätten erinrar emellertid om att särskilda regler synes erforderliga för sådana fall då ar— tificiell insemination har ägt rum. Enligt gällande rätt torde vid fall av in— semination kunna anses att sådant erkännande föreligger. att mannen inte får föra bördstalan. Om nu mannen såsom enligt förslaget skall få föra börds- talan utan tidsfrist och oavsett tidigare erkännande av faderskapet kan det uppenbarligen uppkomma icke önskvärda följder för barnet i insemi- nationsfallen.

Vad gäller mannens arvingars rätt att väcka talan om mannens faderskap anser hovrt'ittenllär Nedre Norrland att det i promemorian inte har anförts tillräckliga Skäl för att rätten skall vara så begränsad som har föreslagits. tila/mo" tingsrätt har. å sin sida. i och för sig inte något att erinra mot att arvingarnas talerätt begränsas i den utsträckning som har föreslagits.

Förslagen ] promemorian när det gäller förutsättningarna för bifall till talan om hävande av faderskapspresumtionen berörs särskilt av domare- l/iirbundet och .Iamilit'Iagssakkrtnniga. Domarclörbundet tillstyrker förslaget

Prop. 1975/76:l70 lO6

om att prövningen skall ske enligt samma regler som nu gäller för fast- ställande av faderskap till barn utom äktenskap. särskilt med hänsyn till att det föreslås bli möjligt att i en och samma rättegång pröva frågan om hävande av och fastställande av faderskap. Fantilie/agssakkunniga konstaterar att förslaget om att man. i fall då makarna har levt åtskilda vid den tid då barnet har avlats. skall bortse från orsaken till särlevnaden står i över- ensstämmelse med grundtanken bakom l973 års ändringar i giftermåls- balken som innebär att domstol inte skall behöva lägga vikt vid makarnas personliga relationer.

Förslaget om att den legala faderskapspresumtionen skall kunna hävas genom en annan mans erkännande av faderskapet har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av övervägande antalet remissinstanser. Malmö tingsrätt finner sålunda den föreslagna ordningen både materiellt och processuellt lämplig och _socialstvt'c/sen anser den önskvärd. Även .fil/tlil/elagssakklitt/tiga. Ifa/nil- .it-').S'löt/Sllll'('(/llllllL'(*ll, Stockho/ms sociala centra/nämnd. Göteborgs soda/förvalt- ning. Fredrika-Bremer-.förbundet och Sot'ialdetnokratiska kvinnoförbundet är positiva till förslaget i denna del och anser att det innebär en praktisk lösning.

SIOCÅ'liO/IIIS' tingsrätt har inget att invända mot att faderskapspresumtionen skall kunna hävas utan att talan väcks vid domstol. Förfarandet måste emel- lertid omgärdas med tillräckliga garantier för att den man som erkänner f-tderskapet också är den biologiske fadern. Det bör nämligen enligt tings- rättens mening inte stå dem som berörs fritt att utan vidare välja den man till far som de själva önskar. Enligt li()t'l'äll("ll för Nedre Norrland kan den föreslagna ordningen i förstone synas något betänklig. Det skulle nämligen enligt hovrätten kunna befaras att en möjlighet här öppnades för alltför lättvindiga avgöranden av faderskapsfrågor. Hovrätten menar dock att skill- naden i förhållandc till gällande rätt i sådana bördsmål vari parterna är ense inte torde vara avsevärd. Vikten av kontroll från barnavårdsnämndens sida bör emellertid enligt hovrättens mening understrykas ytterligare. i varje fall i motiven. Även Väster-tis tingsrätt framhåller vikten av kontroll från barnavårdsnämndens sida och anser att blodundersökning bör vara obli- gatorisk i alla fall där inte den äkta mannens faderskap kan uteslutas med säkerhet på grund av andra omständigheter.

Fantil/"c/agssakkrtnniga påpekar att om alla parter är ense kan de disponera över faderskapet för det fall barnet är myndigt och alltså barnavårdsnämnd inte medverkar. Risken för ett obehörigt utnyttjande av reglerna torde dock enligt de sakkunniga vara så gott som obefintlig.

Andra remissinstanser är mer tveksamma till förslaget i här berörda del. Till dcm hör ii-"hl/IHÖ .S'Ot'lll/(l centra/nämnd. som framhåller att det ofta kan bli fråga om mycket svåra avgöranden för barnavårdsnämnden. om de läm- nade uppgifterna är sådana att erkännandet i och för sig kan godkännas. Det förekommer nämligen ej så sällan i faderskapsutredningar att felaktiga uppgifter lämnas till utredare och att man efter flera år uppger helt nya

Prop. 1975/76zl70 107

omständigheter. Mot bakgrund härav bör enligt centralnämndens uppfatt- ning ytterligare övervägas om inte nuvarande regler med bördstalan vid domstol och möjligheter till sanningsförsäkran skall kvarstå oförändrade. Även riksskatteverket är tveksamt och hävdar att rättssäkerhetsskäl motiverar att frågan om hävande av faderskapspresumtionen prövas inför domstol. Av samma uppfattning är länsstvrelsen i Göteborgs och Bohus län. Enligt riksskatteverket tillkommer vissa folkbokföringstekniska svårigheter i de fall erkännande görs före barnets födelse. Meddelande om sådant faderskaps- erkännande kan nämligen inte antecknas. Skulle modern före nedkomsten flytta till annan församling kan meddelandet bli bortglömt och barnet an- tecknas som barn till maken.

Domkapit/et i Stockholms stift, namttlagstttrc'tl'ningvn. domare/ärmtntlot och Moderata sam/ingspartiets kvinno/örbund avstyrker förslaget. Dont/rapitlet me- nar att det föreslagna tillvägagångssättet visserligen förefaller enkelt och klart men att känslor kan befaras komma att spela in på ett sätt som ur rättssäkerhetssynpunkt inte kan anses tillfredsställande. Namnlagstttretlning- ('n finner det vanskligt att genom ett utomrättsligt förfarande bryta börds- presumtionen i äktenskapsfallen. eftersom de faderskapsärenden som avses här ofta är mer komplicerade än de vanliga där makar inte är berörda. Ut- redningen erinrar också om de komplikationer som följer då en bördsfråga är av internationellträttslig karaktär. Lagtekniskt torde bestämmelsen dess- utom komma att medföra komplikationer när fallet skall uppmärksammas i andra sammanhang. Domare/örbumlet framhåller att det inte kan bortses från risken att mindre insiktsfulla personer låter sig styras av tillfälliga käns- lomässiga eller ekonomiska motiv för att åstadkomma en för dem i den föreliggande situationen lämplig lösning. Barnets intresse av att faderskapet fastställs på ett materiellt riktigt sätt kan komma i andra hand. En bar- navårdsnämnd som ställs inför samstämmiga uppgifter från parterna lär knappast finna anledning till ytterligare utredning. Nämndens medverkan kan därför inte förväntas medföra några verkliga garantier mot ett missbruk av bestämmelsen. Även om ett domstolsförfarande heller inte kan anses garantera en materiellt riktig lösning av faderskapsfrågan önner förbundet dock att det ger större möjligheter därtill.

Flera remissinstanser tillstyrker uttryckligen den föreslagna ordningen med gemensam handläggning av talan om hävande av bördspresumtionen och talan om fastställande av faderskapet till barnet. Bland dessa instanser märks Malmö tingsrätt. socialstyrelsen. jantiljtllagssakkttnniga. namnlagszttred- ningen och clomare/örbttndet. Domare/örbttndet påpekar att den föreslagna bestämmelsen om förening av mål i dessa fall synes göra det erforderligt att forumbestämmelserna utformas på sådant sätt att målen kan förenas utan att överflyttning först måste ske jämlikt 3 kap. 7å FB. Enligt Malmö tingsrätt borde möjligen även mål om ogiltigförklaring av faderskapserkän- nande kunna kumuleras med faderskapsmål. Emellertid fordras enligt tings-

Prop. l975/76:l70 108

rätten att de processtekniska frågor som kan uppkomma i samband med dessa ändringar utreds.

Den föreslagna möjligheten för barnavårdsnämnden att. när den äkta man- nens fäderskap har satts i fråga. börja utreda vem som eljest kan vara far till barnet berörs särskilt av Göteborgs social/örva/tning, som anser förslaget fördelaktigt ur bl. a. processekonomisk synpunkt. Hovrätten/ör Nedre Norr- land anmärker att det varken i lagtexten eller i motiven ges några anvisningar om när det kan vara lämpligt att barnavårdsnämnden påbörjar utredning för fastställande av faderskap i angivna fall. Socialstvrelsen anser att bar- navårdsmimnden i de angivna fallen inte endast skall ha möjlighet utan också skyldighet att påbörja utredning. Styrelsen menar därjämte att det bör finnas möjlighet att anföra besvär mot beslut av barnavårdsnämnden att inte påbörja utredning eller att lägga ner påbörjad utredning. Barna- vårdsnämnden bör vidare enligt styrelsens mening vid utredning i dessa fall verka för att blodundersökning äger rum inte bara beträffande modern, barnet och den man som kan vara far till barnet utan även beträffande moderns make.

Några remissinstanser berör särskilt promemorians förslag till bestäm- melser om rättegången i mål om faderskap. Sålunda tar lwvrc'ittenlör Nedre Norr/and upp frågan om rätt för svaranden att få målet prövat trots att käranden har återkallat sin talan. Hovrätten ifrågasätter om det finns an- ledning att i förevarande slags mål anknyta till att svaranden har ingått i svaromål. dvs. uppgett huruvida han. medger eller bestrider framställt _vrkande. Enligt hovrätten bör svaranden. om käranden återkallar. ha rätt att få målet prövat oavsett om svaromål har avgivits eller inte. Malmö tings/ätt menar att FB bör innehålla regler även för det fallet att käranden uteblir från förberedelsen.

Stockho/ms sociala centra/nt'immt' påpekar att domstolarna när det gäller utländska barn avvisar bördstalan. om sådan inte är tillåten enligt lagen i barnets hemland. vilket i vissa fall för med sig otillfredsställande kon- sekvenser.

5.2.2. Fastställande av faderskap genom erkännande eller (Iom

När det gäller fastställande av faderskap genom dom påpekar .S'tocklmlms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård samt Stockho/ms sociala cen- tra/nämnd att en man med nuvarande bestämmelser anses sakna möjlighet att väcka talan med yrkande om att han skall förklaras vara far till ett visst barn. vilket kan medföra att det rätta faderskapet inte kan fastställas, om nämligen modern vägrar att uppge mannen som far eller före barnets födelse gifter sig med en annan man. Den biologiske fadern går i sådant fall miste om möjligheten att få umgängesrätt med barnet och att bli för-

Prop. l975/76:l70 ' 109

myndare-vårdnadshavare vid moderns eventuella död. Även om situationen torde vara förhållandevis sällsynt borde dock frågan om rätt faderskap kunna aktualiseras även i detta fall. Familj och rätt och Folkpartiets ungdoms/ört)ttttd är av motsvarande uppfattning.

Socialstvrelsen ifrågasätter mot bakgrund av att det inte sker någon offi- cialprövning av den äkta mannens faderskap till barn som föds av hans hustru. om det i alla lägen är berättigat att i de fall då en ogift kvinna föder ett barn kräva en officialprövning av ett lämnat faderskapserkän- nande. vilket sker genom kravet på att erkännandet skall godkännas av barnavårdsnämnden. Styrelsen hävdar att en sådan prövning måste av de ogifta föräldrarna uppfattas som ett misstroende från det allmännas sida. Enligt styrelsens mening bör det vara möjligt att fastställa faderskapet i dessa fall utan officialprövning. Det skulle kunna ske genom att mannen och kvinnan gjorde en gemensam skriftlig anmälan om barnets födelse till förslagsvis barnavårdsnämnden. Nämnden skulle godta denna anmälan. ät- minstone om föräldrarna levde samman i ett stadigvarande. äktenskaps- liknande förhållande. Frågan torde emellertid enligt styrelsen kräva ytter- ligare utredning. Folkpartiets kvinnoförbund framför liknande synpunkter och menar att barnavårdsnämndens utredning i de fall då parterna levt samman under äktenskapsliknande förhållanden under konceptionstiden bör inskrän- kas till ett konstaterande av detta. Barnavårdsnämnderna bör enligt för- bundet få klara direktiv för hur faderskapsutredningar bör bedrivas för att inte kränka den enskildes integritet.

Förslaget att arbeta in faderskapslagen i FB har berörts av familje/ogs- sakkttnniga. som anser att förslaget innebär vissa fördelar. Även Malmö tingsrätt anser det lämpligt att faderskapslagen arbetas in i FB.

[ anslutning till bestämmelserna om barnavårdsnämndens rätt att lägga ner påbörjad utredning framhåller Familj och rätt att den som tror sig even- tuellt vara far till barnet bör ha rätt att framföra besvär mot att utredningen läggs ner. SACO/SR anser att möjligheten för barnavårdsnämnden att lägga ner utredningen i de fall då modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet lämnat samtycke till adoption bör slopas eftersom det innebär att modern förmenar barnet rätten att i en framtid kunna få vetskap om vem som är dess biologiske far. '

Stockholms tingsrätt konstaterar att gällande bestämmelser i 155 fader- skapslagen föreslås bli överflyttade till FB utan ändring och anmärker att enligt dessa bestämmelser svarande i ett faderskapsmål i allmänhet skall åläggas att till statsverket återgälda hälften av kostnaderna för blodunder- sökning eller annan undersökning av ärftliga egenskaper även när käromålet ogillas eller återkallas. Faderskapsmålen är visserligen av speciell natur. men tingsrätten anser ändå att den nuvarande ordningen inte är tillfredsställande. Detta gäller särskilt när utgången i målet beror på att det inte ens styrkts att svaranden haft samlag med modern. Enligt tingsrättens mening bör

Prop. 1975/76:170 110

domstolarna ha möjlighet att när skäl föreligger avstå från att ålägga sva- randen återbetalningsskyldighet. Fall kan även tänkas då annan kostnad som faller under 18 kap. 13% rättegångsbalken skäligen inte bör belasta svaranden. Ett sådant fall föreligger när det först sedan kostnaden upp- kommit klarläggs att käromålet exempelvis på grund av förväxling kommit att riktas mot fel person utan att sådant fall är för handen som avses i 18 kap. 3 eller 6å rättegångsbalken. Familj oclt rätt framför liknande syn— punkter och hävdar att en felaktigt utpekad man inte borde åsamkas kost- nader för att visa att han inte är barnets far. såvida han inte bevisligen haft samlag med modern under konceptionstiden. Om så inte har varit fallet bör det enligt Familj och rätts åsikt vara samhällets plikt att ersätta mannen hans kostnader och sedan konsekvent återkräva beloppet av mo- dern. såvida hon inte haft bärande skäl för att ange mannen som presumtiv far.

5.3. Vårdnad och underhåll

Övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller godtar under vissa förutsättningar förslaget om gemensam vårdnad för frånskilda eller ogifta föräldrar. Rent allmänt anses att förslaget härom i många fall kan få stor betydelse ur psykologisk synpunkt både för föräldrarnas inbördes relationer och för deras relationer till barnen och dessutom innebära en trygghet genom att vid den ena förälderns sjukdom eller död den andre automatiskt står kvar som vårdnadshavare.

Helt avstyrks förslaget endast av Stockholms tingsrätt. Malmö tingsrätt. sociala/redningen, domare/örbundet och Moderata samlingspartiets kvinno/ör- bund. Malmö tingsrätt finner inte att några bärande motiv har förcbragts i promemorian för de föreslagna djupgående ändringarna i vårdnadsreglerna. Tingsrätten finner det särskilt betänkligt att resonemanget huvudsakligen förs med utgångspunkt från föräldrarnas önskemål och intressen utan att barnens bästa beaktas tillräckligt. Domare/örbundet framhåller att en gemen- sam vårdnad i enlighet med promemorieförslaget möjligen i vissa fall kan bidra till bättre känslomässiga relationer mellan föräldrar och barn. För- bundet anser emellertid att det finns anledning att inte se alltför optimistiskt på möjligheterna i praktiken till gemensam vårdnad när det gäller icke sam- manboende föräldrar eftersom de kan få svårigheter att enas när det gäller såväl ekonomiska frågor som frågan om hos vem barnet skall vistas. Vis- serligen innebär förslaget att den gemensamma vårdnaden kan upplösas om någon av föräldrarna önskar det. Ändringar i fråga om vårdnaden kan emellertid vara en påfrestning för barnet och det kan också befaras att en tid av gemensam vårdnad som inte fungerat medför motsättningar mellan föräldrarna som försvårar den framtida kontakten. Enligt förbundet torde

Prop. 1975/76:170 111

det f. ö. också förhålla sig så att frågan om den juridiska vårdnaden är av mindre betydelse för föräldrar som har ett gott förhållande till varandra. vilket synes vara en förutsättning för att systemet skall fungera. Samman- fattningsvis menar förbundet att gemensam vårdnad i vissa fall kan tänkas medföra någonting positivt. lnnan regler härom införs måste dock enligt förbundets mening övervägas om man inte samtidigt måste ändra reglerna i frågor som hänger samman med vårdnaden såsom underhållsbidrag och umgängesrätt. Med hänsyn härtill menar förbundet att förslaget om ge- mensam vårdnad inte kan genomföras nu.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund vänder sig mot förslaget om att föräldrarna måste vara ense för att de skall kunna få gemensam vårdnad och att den gemensamma vårdnaden skall kunna upplösas på blott den ena förälderns begäran härom. Om föräldrarna har gemensam vårdnad och ingen av dem har försummat sina förpliktelser härvidlag och barnet inte har tagit någon skada av förhållandet, bör enligt itngdotns/t'irbttndet den ge- mensamma vårdnaden fortsätta. även om en av föräldrarna önskar att den Skall upplösas. Tredje distriktet av Stockholms (Il'bPHIl'U/(Olnmllll är av mot- svarande uppfattning och menar att gemensam vårdnad bör vara huvud- regeln och att förälder som motsätter sig gemensam vårdnad därmed skall anses olämplig som vårdnadshavare.

Länsstyrelsen i Norrbottens lätt anser att möjlighet till fortsatt gemensam vårdnad efter skilsmässa bör prövas. Visserligen kan barnet komma att på- verkas ogynnsamt om det visar sig att en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar i det enskilda fallet. Å andra sidan måste det åtminstone för ett något äldre barn framstå som ett trygghetsmoment att dess förhållande till föräldrarna så långt möjligt blir som tidigare. Även förhållandet mellan föräldrarna kan vid ett gemensamt vårdnadskap påverkas fördelaktigt och härigenom vara till gagn för barnet. Även beträffande" ogifta samboende föräldrar bör rätt till ett gemensamt vårdnadskap prövas. anser länsstyrelsen. Har föräldrarna väl erhållit gemensam vårdnad bör denna. om föräldrarna så önskar. kunna bestå även sedan sammanlevnaden har upphört. Däremot anser länsstyrelsen det mera tveksamt om grund föreligger att tillerkänna ogifta föräldrar som aldrig har sammanbott rätt till gemensam vårdnad.

Också flera andra remissinstanser menar att en möjlighet för frånskilda föräldrar att behålla den gemensamma vårdnaden om barnen skulle kunna minska riskerna för de svåra känslomässiga konflikter som lätt kan uppstå i fråga om vårdnaden om barnen. Domstolsverket antar att det många gånger kan vara till fördel för förhållandet mellan parterna. om de vid skilsmässa slipper ta ställning till vem av dem som skall ha vårdnaden om barnen. och socialstyrelsen menar att en ordning med gemensam vårdnad i dessa fall skapar bättre förutsättningar för att barnet efter skilsmässan skall kunna ha harmoniska relationer i förhållande till båda föräldrarna. Liknande upp- fattningar uttrycker.täntilie/agssakkitnniaa. Stockholms läns landstings psykiska

Prop. 1975/761170 112

harna- och ungdomsvård. Stockholms sociala centra/nämnd. Fr'it'cnittgen Kom- mittial- och landstingsanstä/lda _farit/[jerädgivare. LO. )"rkeskrittnotzs klubbars riks/örbttnd och Folkpartiets ÅTi/IIIQ/Öl'bll/ld.

Familielagssakkttnm'ga. Föreningen Kotntntmal- och lan(lsli/thGIISIä/Ia'ajä- tnilierädgivatv och Svenska kvinnors vättstor/örbttttd menar också att det måste innebära en trygghet att veta att då en av föräldrarna blir ur stånd att utöva vårdnaden vid sjukdom eller död den andre automatiskt står kvar som vårdnadshavare.

Andra remissinstanser menar att en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar antagligen inte skulle innebära någon större skillnad mot nuvarande förhållanden. Hovrätten/ör Nedre Norrland. som är av denna uppfattning, framhåller emellertid att frågan hur en ordning med gemensam vårdnad skulle komma att utfalla i det enskilda fallet helt naturligt blott kan bli föremål för lösa förmodanden. C ontcrns kvinno/örbttnd hyser upp- fattningen att den gemensamma vårdnaden kommer att få betydelsei sådana fall där föräldrarna redan i dag är överens i vårdnadsfrågan och att den inte kommer att medföra någon minskning av antalet tvistiga vårdnads- ärenden.

Svert'ges advokatsamfund vitsordar att det finns behov av regler som gör det möjligt för föräldrar som inte är gifta med varandra att gemensamt vara vårdnadshavare för sina barn men påpekar att man inte får underskatta svårigheten för frånskilda föräldrar att nå enighet särskilt när det gäller bidrag till kostnaden för barnets underhåll. Enligt samfundet är risken stor för att den make som har den faktiska vårdnaden och därför måste betala de nödvändiga utgifterna för barnen inte får tillräckliga och tillbörliga eko- nomiska bidrag till dessa. Detta gäller särskilt om makarna är oense i vård- nadsfrågan och den make som har barnen hos sig accepterar gemensam vårdnad som en förlikningsöverenskommelse till undvikande av en lång och uppslitande vårdnadsprocess.

Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen i Götebongs och Bolins lätt, socia/tttred- ningen och Malmö sociala centra/nämnd är tveksamma eller negativa till tanken att en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar skulle vara ägnad att skapa större trygghet för barnet och bättre relationer mellan barnet och föräldrarna och mellan dessa inbördes. .S'tockho/ms tingsrätt anför att bestämmelser rörande vårdnad om barn måste byggas upp med den målsättningen att så goda förutsättningar som möjligt skall finnas för en lugn och harmonisk utveckling av barnet. Föräldrarnas personliga intressen måste komma i andra hand. Tingsrätten anser att gällande rätt är väl avvägd i aktuellt hänseende och ifrågasätter starkt om det nuvarande regclkomplexet verkligen bör kompliceras med hänsyn till vad tingsrätten på grund av sina erfarenheter från tingsrättens familjerättsavdelning tror vara undantagsfall. Vad angår gemensam vårdnad för frånskilda torde enligt tingsrättens mening även makar som i samband med skilsmässa verkligen lyckats bortse från sina eventuella känslokonflikter och som med de bästa föresatser åtar sig

Prop. l975/76:l70 ”3

gemensam vårdnad om sitt barn ha svårt att överblicka de problem och andra påfrestningar som senare kan uppkomma i förhållandet både mellan dem inbördes samt mellan dem och barnet. lnförs inte en särskild reglering om hur konfiikter skall lösas när föräldrarna blir oense finns det i en kon- fliktsituation inte någon annan utväg än att den gemensamma vårdnaden löses upp. Det går härvid enligt tingsrättens mening inte att bortse från att den ena eller andra av föräldrarna kan i obehörigt syfte utnyttja de möjligheter som den gemensamma vårdnaden erbjuder. Med anledning av uttalandet i promemorian om att barnet kan komma att växelvis vistas hos fadern och modern ifrågasätter tingsrätten om detta från psykiatrisk synpunkt verkligen skulle vara en godtagbar ordning för barnet. Enligt tings- rättens mening är det knappast ägnat att skapa gynnsamma uppväxtför- hållanden att bo än hos den ena och än hos den andra av föräldrarna. Tingsrätten anser det vidare långsökt att genomgripande ändra nuvarande regler för att ge föräldrarna den tryggheten att vid den enes död vårdnaden automatiskt övergår på den andre. Om gällande rätt inte anses tillfreds- ställande i detta hänseende kan trygghetssynpunkten tillgodoses genom ett enkelt tillägg till vårdnadsbestämmelserna. Över huvud taget framhåller tingsrätten att gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad torde ställa stora krav på föräldrarna genom att de måste upprätthålla livliga kontakter med varandra i fråga om barnets uppfostran och utbildning och även komma överens när det gäller barnets underhåll. Tingsrätten ifrågasätter om föräldrar vilkas samliv har brutit samman verkligen i allmänhet kommer att vara i stånd att hålla den förtroendefulla kontakt som med hänsyn till barnets bästa måste vara en förutsättning för gemensam vårdnad. Tingsrätten för- modar att en ordning med gemensam vårdnad kan innebära att man bara skjuter upp problemen. som då kommer att utgöra en ständig orosfaktor och konfliktfara. Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus lätt framför liknande synpunkter och vänder sig mot uppfattningen i promemorian att vårdnads- frågan skulle kunna lösas snabbt, om den gemensamma vårdnaden visar "sig inte fungera. Enligt länsstyrelsen torde det tvärtemot kunna befaras att i sådana fall starka motsättningar har uppkommit mellan parterna och att värdnadsprocessen komtner att dra ut på tiden. Mål om verkställighet enligt 21 kap. 7å FB torde vidare enligt länsstyrelsen bli inte sällan fö- rekommande och torde bli mer svårbedömda eftersom det inte skulle finnas någon domstolsprövning av vårdnadsfrågan:

Sattala/redningen anser inte att den föreslagna ordningen med gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar är förenad med tillräckliga garantier för att barnet kommer under betryggande förhållanden då oenighet råder mellan makarna. Äktenskapets upplösning har enligt utredningen ofta sin grund i att starka meningsskiljaktigheter uppkommit mellan makarna. Ovisshet om hur vårdnadsfrågan bör lösas i en sådan situation kan avhålla make från att begära rättens prövning av vårdnadsfrågan. Det kan vara till uppenbar

8 Riksdagen I')7(t. I sattt/. Nr I 7!)

Prop. 1975/76zl70 114

skada för barnet att båda föräldrarna har vårdnaden. om starka menings- motsättningar råder mellan dem. Om å andra sidan samförstånd råder mellan föräldrarna rörande barnet torde enligt utredningen den omständigheten att den rättsliga vårdnaden tillkommer endast den ene inte föranleda sådana svårigheter att en lagändring är påkallad.

Malmö sociala centralnr'imtul anser att det i vissa fall kan vara en fördel för såväl föräldrarna som barnen att kunna undvika att ta ställning till vård- nadsfrågan i skilsmässosituationen. Det finns emellertid enligt nämnden stor risk för att många barn kommer att uppleva otrygghet på grund av föräldrarnas gemensamma vårdnad. Det kan komma att framstå som oklart för barnet hos vem av föräldrarna det har sitt egentliga hem. Denna oklarhet kan också komma att leda till slitningar när föräldrarna skall fatta för barnet betydelsefulla beslut om t. ex. skolgång och sommarvistelse. [ många fall torde man få räkna med att den gemensamma vårdnaden ej utfaller bra med en uppslitande vårdnadstvist som följd. Enligt nämnden skulle det i sådana fall bättre ha gagnat barnet om vårdnadsfrågan hade avgjorts i samband med skilsmässan.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om att föräldrar som sammanbor skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn. även om de inte är gifta med varandra. Länsstyrelsen i Norrbottens län och.Iamilie/agssakkunttt'ga framhåller att det för ogifta föräldrar ofta kan vara av stor vikt att de har ett gemensamt rättsligt ansvar för sina barn. Detta kan i många fall hindra onödiga störningar. Enligt de sakkunniga skulle det också innebära en trygghet för föräldrar i denna situation att veta att vid den enes död den andre automatiskt står kvar som vårdnads- havare.

Några remissinstanser anser att möjligheten för ogifta föräldrar att få ge- mensam vårdnad om sina barn bör begränsas till fall då föräldrarna bor tillsammans. Till dessa remissinstanser hör länsstyrelsen i Götehotgs och Bohus lätt. dontkapit/t-n i .S'tockho/ms sti/i. natttnlagstttrcdningen och Malou)" sociala centra/nämnd.

Stockholms tingsrätt. illa/mö tittgsrätt. socialtttt'cdnittgcn och dontare/örbtttttlct avstyrker som förut nämnts helt förslaget om gemensam vårdnad och där— med även förslaget om att ogifta föräldrar skall kunna ha vårdnaden om sina barn gemensamt. Stockholms tingsrätt skulle dock möjligen kunna tänka sig att tillfälle öppnades för ogifta föräldrar som sammanbor stadigvarande med varandra och som har barnet hos sig att gemensamt få den rättsliga vårdnaden om detta. Tingsrätten finner det emellertid svårt att tillräckligt tyd- ligt lägga fast de kriterier som bör gälla som förutsättning för gemensam vård- nad. Tingsrätten anser också att behovet av en särreglering i praktiken är be- gränsat. I allt fall bör frågan fåanstå till dess hela spörsmålet om de rättsliga för- hållandena för ogifta samboende tas upp till övervägande. Skulle förslaget om gemensam vårdnad likväl genomföras måste enligt tingsrättens mening regler

Prop. 1975/76:170 ll5

skapas för det fallet att någon av föräldrarna undandrar sig sin medverkan i frå- gör som äratt hänföra till vårdnaden och som måste kunna lösas utan omgång. Den av föräldrarnasom faktiskt harhand om barnet bör få rättatt närdet behövs ensam handla på dess vägnarutan att vårdnaden ovillkorligen skall behöva flyt- tas över på denne.

Även illa/mö tingsrätt och socialt/treattingen finner skäl tala för att ogifta samboende föräldrar skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn men anser att en sådan ordning förutsätter att problemen särskilt vid separation emellan föräldrarna löses. Tingsrätten anser det lämpligast att låta famil- jelagssakkunniga utreda dessa. Socialt/treattingen menar vidare att de fördelar som skulle vinnas med förslaget är obetydliga. Enligt utredningens mening medför inte den omständigheten att endast en av föräldrarna är rättslig vårdnadshavare sådana olägenheter att den motiverar en ändrad lagstiftning.

När det gäller förslaget om att föräldrar som inte är gifta med varandra skall kunna få gemensam vårdnad om sina barn. även om de inte sam- manbor, anser riksskatteverket att de svårigheter som kan uppkomma. har underskattats i promemorian. Visserligen finns bestämmelsen i 6 kap. Sä FB om att bestämmanderätten i fråga om vårdnaden utövas av den ene föräldern, om den andre i följd av frånvaro. sjukdom eller annan orsak är hindrad att delta i beslut rörande vårdnaden. Riksskatteverket framhåller dock att denna bestämmelse är avsedd som undantag från huvudregeln om att det förutsätts beslut av båda föräldrarna rörande barnets angelä- genheter. Om bestämmelsen i 6 kap. 5 få FB blir regel. har de fördelar man avser att vinna med en gemensam vårdnad urholkats.

Namnlagsutreaningen varnar liksom riksskatteverket för en underskattning av de problem som följer med en ordning enligt vilken gemensam vårdnad kan anförtros även föräldrar som inte bor tillsammans. Utredningen påpekar att vårdnaden inte bara innefattar en rätt att ha hand om barnet utan också innebär en plikt att dra försorg om det. En mängd praktiska frågor måste lösas. t. ex. om var barnet skall bo. Så länge förhållandet mellan föräldrarna är gott torde detta inte medföra några svårigheter men när så är fallet torde det också sakna nämnvärd betydelse om den rättsliga vårdnaden tilläggs den ena av föräldrarna eller bådadera. Samråd sker ändå. I de fall föräldrarna inte är överens kan man enligt utredningens mening inte blunda för att möjlighet till gemensam vårdnad kan bli ett obehagligt påtryckningsmedel för den ena av föräldrarna mot den andre. Genom att vardera föräldern när som helst kan få den gemensamma vårdnaden hävd blir de föreslagna reglernas rättsliga betydelse ringa.

I likhet med riksskatteverket understryker namn/agsutredningen att be- stämmelsen i 6 kap. 5 & FB är avsedd endast för undantagsfall. Utredningen framhåller också att uppkommande problem kan bli besvärande inte bara för föräldrarna själva utan även för tredje man. Många gånger skulle tredje man behöva kräva bevis rörande vårdnaden när en av föräldrarna vill genom-

Prop. 1975/76:170 ll6

föra en rättslig angelägenhet rörande barnet, något som framstår som föga tilltalande. Särskilt osäker blir situationen för tredje man i fall då den ena av föräldrarna vill åberopa 6 kap. Sä FB för självständigt beslut.

Enligt Malmö socialacentra/nämnd kan många invändningar anföras mot förslaget om gemensam vårdnad för icke sammanboende föräldrar. Det finns t. ex. stor risk för att många barn kommer att känna sig otrygga på grund av föräldrarnas gemensamma vårdnad, eftersom det kan bli oklart för barnet var det har sitt egentliga hem. Nämnden befarar att denna oklarhet kan komma att leda till slitningar när föräldrarna skall fatta för barnet bety- delsefulla beslut om t.ex. skolgång eller sommarvistelse.

Åtskilliga av de remissinstanser som i och för sig är positiva till förslaget om gemensam vårdnad även i de fall då föräldrarna inte sammanbor pekar på de följder i fråga om sociala förmåner och skatter som en ordning med gemensam vårdnad kommer att föra med sig när det gäller föräldrar som inte är gifta med varandra och som inte bor samman. Dessa remissinstanser menar att en viktig förutsättning för förslagets genomförande är att reglerna om sociala förmåner och skatter anpassas till det. I annat fall befarar re- missinstanserna att den föreslagna reformen kommer att kunna utnyttjas endast av föräldrar med god ekonomi. Till de remissinstanser som har gjort sådana uttalanden hör centrala stita'iestödsnt'imndmt, jamiljclagssakktmniga. barnntiliöut/ctlningen, . I'amiljestiitlstt/redningen. Stockholms läns landstings psy- kiska barna- och ungdomsvård, Stockholms sociala centra/nämnd. Föreningen Kommunal- och landstingsanstii/ldaI[amilicrtitleivare. LO. Sotitt/demokratiska kvinno/örbimdet och Svenska kvinnors vänster/iirbund. Även doms/olsverket förmodar att gällande bestämmelser om sociala förmåner kommer att få till följd att makar med begränsade ekonomiska möjligheter kommer att utnyttja möjligheten till gemensam vårdnad endast i mindre omfattning.

Familje/a_tzssakknnniga. barnmiliölttrctlningen och .familiesrödsttlredningcn pekar sär5kilt på det stöd som bidragsförskotten i dag utgör för ett stort antal barn som har endast en av sina föräldrar som vårdnadshavare. Bi- dragsförskottcn utgör för dessa barn en betydande ekonomisk förmån. och en ordning med gemensam vårdnad skulle innebära försämrad ekonomi för dem. Barnmilir'intrwlningen vill för sin del starkt förorda att reglerna om bidragsförskott ses över. Enligt utredningens mening finns det skäl att över- väga en förändring av bidragsförskotten till ett riktat ekonomiskt stöd till barn med föräldrar med låga inkomster och/eller många syskon. Om vård- nadsreformen skall ha någon reell innebörd får man enligt utredningen för- utsätta att den delade rättsliga omvårdnaden också innebär något mått av delad faktisk omsorg om barnet. Föräldrarna måste då få råd till dubbla bostäder som båda har en sådan standard att barnet kan vistas där. För- äldrarna måste också ha råd till dubbla uppsättningar av möbler och leksaker. Barnet och kanske någon av föräldrarna måste ha ekonomiska möjligheter att förflytta sig till den andra förälderns bostad. Detta motiverar enligt ut-

Prop. l975/76:l70 lli

redningen ett ekonomiskt stöd till barn som har föräldrar som lever åtskilda. Om bidragsförskottsreglerna inte anpassas till de nya vårdnadsreglerna kan man enligt .familjestörh'utre:/ningen förutse situationer där föräldrarna har beslutat sig för gemensam vårdnad men där det efteråt visar sig att hela ansvaret, också det ekonomiska, faller på den ena föräldern, utan att denne får någon ekonomisk hjälp vare sig i form av det underhållsbidrag som normalt skulle ha utgått eller i form av bidragsförskott. De personliga relationerna mellan föräldrarna kan göra det svårt för den i praktiken vård- nadshavande föräldern att bryta arrangemanget med gemensam vårdnad. Man kan vidare tänka sig fall när förälder hos vilken barnet inte bor vis- serligen vill men i varje fall tillfälligt inte kan utge underhållsbidrag, kanske på grund av underhållsplikterna mot en ny familj. För att bidragsförskott skall kunna utgå blir det då nödvändigt att få domstol att upplösa den gemensamma vårdnaden. något som i realiteten ingen av föräldrarna önskar.

Även Sotitt/demokratiska kvinno/ärbnndet tar upp frågan om ändring av reglerna för bidragsförskott och ifrågasätter om inte dessa regler och reglerna om skyldighet att utge underhållsbidrag skulle kunna ändras så att någon form av garanterat underhåll utgick också i de fall då föräldrarna har gemensam vårdnad.

Centrala s/ndivstt'idsnämnden påpekar att en ordning med gemensam vård- nad för föräldrar som inte bor tillsammans kommer att innebära att för- äldrarna jämställs med samboende föräldrar när det gäller ekonomipröv- ningen i studiehjälpsärenden beträffande barnet. Detta kan i praktiken leda till att föräldrar i dålig ekonomisk situation tvingas avstå från gemensam värd n ad .

Flera remissinstanser. nämligen barnniiljöntrcdningcn. komm!tn/örbttndet, Stockholms läns landstings psykiska harna- och tmgdtnnsvärd. Stockholms so- ciala ccntralnf'imntl. ['Vi/'onhtgen Kommunal— och lands!ingsanstä/lda [bitti/ia- rdtlgivt'trc. LO samt .S'ocialtlcniokratiska kvinno/örbundct, understryker att en ordning med gemensam vårdnad kräver insatser från samhällets sida i form av information samt stöd och hjälp till föräldrarna. särskilt i fråga om hur den ekonomiska sidan av den gemensamma vårdnaden skall lösas och om hur den faktiska vårdnaden skall ordnas för att barnen skall få så trygga uppväxtvillkor som möjligt. .S'tockhohns läns lalafstings psvkiska barna- och ungdomsvård betonar vikten av en utbyggd förebyggande verksamhet med goda resurser i form av adekvat utbildad personal för att erbjuda familjer i kris möjligheter till att bearbeta konfliktsituationer och önskar att den naturliga gången vid en äktenskaps- eller umgängeskönflikt i första hand borde vara samtal exempelvis med familjerådgivning eller den psykiska barna- och ungdomsvården.

Den ökade informations-och rådgivningsverksamheten kommer enligt Stockho/ms sociala centra/nämnd och kommt/n/örhnndet att medföra ökade krav på socialvårdens kapacitet och behov av fortbildning för den hand-

Prop. l975/76:l70 118

läggande personalen samt därmed krav på ökade resurser för de sociala myndigheterna.

Socia/demokrattska kvinnoförbundet och barnmil/"t'iutredningen menar att f ör- äldrarna borde kunna få hjälp med att upprätta avtal om underhåll. Bar- navårdsnämnden eller sociala centralnämnden skulle kunna medverka till att en sådan överenskommelse blev föremål för regelbunden översyn.

Sveriges advokatsam/itnd anser att _man bör överväga om inte avtal om underhållsbidrag till barn skulle kunna fastställas av domstol. även om båda föräldrarna är vårdnadshavare.

Familj och rätt framhåller att den rätt som vårdnadshavare har enligt 1 kap. 3 a & barnavårdslagen att få stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden också bör tillkomma föräldrar som inte är vårdnadshavare men som har umgängesrätt. Familj och rätt menar att det är en allvarlig brist i nuvarande lagstiftning att den förälder som inte är vårdnadshavare inte kan få samma hjälp som vårdnadshavaren t. ex. i umgängestvister eller under en umgänges- period. Familj och rätt efterlyser vidare normer för underhållsbidragens storlek och framhåller att sådana normer otvivelaktigt skulle vara till hjälp för föräldrar som försöker genomföra gemensam vårdnad utan att vara sam- manboende.

Stockholms läns landstings psvkiska barna- och ungdomsvård anmärker att promemorian inte berör de följder som en ordning med gemensam vårdnad kan få om en av föräldrarna är utländsk medborgare. Även invandra/verket be- rör denna fråga. Föreningen Kommunal- och landstingsanstä/ldafamilje/"äd- givare menar att man närmare än som skett i promemorian måste klarlägga de komplikationer som kan uppstå vid gemensam vårdnad om den ena eller båda föräldrarna är invandrare och den ena maken för med sig barnet till sitt hemland. Även.familje/agssakkunniga framhåller att reglerna om ge- mensam vårdnad kan ge den ena av föräldrarna ökade möjligheter att utan den andres samtycke föra barnet ur landet och menar att reglerna om ut- fående av pass för barn bör ses över i sammanhanget. F anti/[estödsu/reäningen framför motsvarande synpunkter.

Stockholms tingsrätt. riksskatteverket och.lamilielagssakkttnniga framhåller att det förhållandet att barn vid gemensam vårdnad rent faktiskt kan bo hos än den ene och än den andre av föräldrarna kan vålla svårigheter vid avgörandet av frågan hos vem av föräldrarna barnet skall anses ha sitt hem- vist. Detta kan enligt tings/ätten leda till rättsförluster för den enskilde när det gäller att avgöra om han har rätt till förmåner enligt viss sociallagstiftning eller rätt till vissa avdrag "enligt skattelagstiftningen. Detta är enligt tings- rätten inte godtagbart och därför måste det i de särskilda författningar där saken aktualiseras ges klara föreskrifter om vilka principer som skall gälla i fråga om bamets hemviSt vid gemensam vårdnad. Riksskatteverket menar att även om de föreslagna vårdnadsreglerna inte i och för sig påverkar de skattemässiga reglerna kan besvärliga utredningssituationer uppkomma för

Prop. 1975/762170 ll9

beskattningsmyndigheterna. Hur många utredningsfall det kan bli fråga om finner verket dock svårt att nu bedöma.

Även Sot'ia/tletnokratiska kvinno/örlmntlet framhåller att frågan om var bar- net skall anses ha sitt hemvist måste lösas.

Riks/öisäkt'ingsverket berör bestämmelsen i 4; lagen ( l947:529) om all- männa barnbidrag enligt vilken rätten att uppbära bidraget tillkommer mo- dem i de fall då föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet och föreslår att det införs en möjlighet för föräldrarna att anmäla att bidraget skall betalas .ut till fadern. eftersom barnet kan komma att bo lika mycket hos sin far som hos sin mer. om promemorieförslaget om gemensam vårdnad genom- förs.

Sveriges socialdetnokrat/ska ttngdrmzs/örbtind anser att föräldrar med ge- mensam vårdnad som bor på samma ort också bör ha den faktiska vårdnaden gemensamt. För sådana fall bör centrala riktlinjer arbetas ut för hur olika myndigheter skall handla i fråga om föräldrarnas rätt till sociala förmåner. Då föräldrarna inte bor på samma ort kan det inte alltid antas vara till barnets fördel att inte ha ett fast hem utan alternera mellan föräldrarna. I sådana fall bör därför enligt förbundets mening domstolen i samband med skilsmässan fastställa hos vem av föräldrarna barnet huvudsakligen skall vistas. Vill föräldrarna i ett sådant fall ändra det faktiska vårdnads- innehavet. bör det räcka med en anmälan härom till domstol. I sådana fall bör underhållsbidrag och bidragsförskott kunna utgå. Domstolens fast- ställande av vem av föräldrarna som har den faktiska vårdnaden skall också vara avgörande för myndigheterna i sådana frågor som bostadsbidrag och sjukpenning m.m. [ dessa fall kommer visserligen en ordning med ge- mensam rättslig vårdnad inte att innebära stora förändringar. Den förälder som inte har den faktiska vårdnaden kommer dock att kunna delta i beslut som rör barnet.

Riksskatteverket och munnlagsttired/tingen påpekar att uppgift om vårdnad f. n. saknas i folkbokföringen och att man hittills har fått utgå från en pre- sumtion att ej frånskilda föräldrar till barn i äktenskap har gemensam vård- nad om barnen och att vårdnaden om barn utom äktenskap tillkommer modern. Genomförs promemorieförslaget om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar är denna presumtion ej längre användbar och det blir i stället av vikt att vårdnadsförhållandet kommer till uttryck i något register. ur vilket myndigheter och andra kan inhämta uppgift. när förhållandet är av betydelse i någon angelägenhet rörande barnet. Enligt riksskatteverket torde det vara tillräckligt att uppgift införs i församlingsliggare och församlingsbok. Verket finner inte erforderligt med särskild lagstiftning härom utan menar att fö- reskrift i ämnet torde kunna meddelas av verket med stöd av folkbok- föringskungörelsen.

Domstolsverket motsätter sig inte förslaget'om att domstolarna i skilsmäs- somålen normalt inte skall ta upp vårdnadsfrågan. om inte någon av för- äldrarna berör den. Hovrätten/ör Net/re Norr/and. länsstwelsen i Göteborgs

Prop. l975/76zl70 . 120

och Bohus län, socialt"redningen. .S'tockholms läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård. .S'vet'tjges (uh-tokatsatn/itnd, Föreningen K ommunal- och lands- tingsanställda _fänti/jerådgivare samt Fredrika-BrenterJörbttndet anser där- emot att domstolen alltid bör ta upp vårdnadsfrågan och övertyga sig om föräldrarnas inställning i den. Härigenom ges domstolarna också enligt so- cio/utredningen och advokatsam/imdet möjlighet att pröva om föräldrarnas överenskommelse strider mot barnets bästa. .S'ocialstvrelsen anser att för- äldrarnas önSkan att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt bör ut- tryckas genom en skriftlig förklaring till barnavårdsnämnden, varvid sty- relsen utgår från att nämnden dessförinnan informerat föräldrarna om in- nebörden av ställningstagandet. Genom en sådan ordning torde risken mins- kas att gemensam vårdnad kommer till stånd i fall där praktiska förut- sättningar saknas för föräldrarna att klara av gemensam vårdnad av barnet. När förklaring inte har avgivits bör det enligt styrelsen ankomma på rätten att pröva vårdnadsfrågan.

.S'ttu.-kltolm.s läns landstings psykiska barna- och ungdomsvård framhåller i sammanhanget att det vore önskvärt om förfaringssättet vid vf'trdnadskon- flikter också kunde tas upp. Möjligheter till barnpsykiatrisk kontakt borde erbjudas redan i inledningsskedet för att man skall kunna undvika en på- frestande vårdnadsutredning och utröna möjligheterna till samförstånd mel- lan föräldrarna.

Hovrätten/ör Nedre Norr/and noterar med tillfredsställelse att det krävs beslut av myndighet för att ogifta föräldrar skall få gemensam rättslig vård- nad. Sot'ialstvrelsen finner det emellertid svårt att se varför vårdnaden om barn vars mor är ogift skall tillkomma båda föräldrarna först efter det att domstolen har prövat att arrangemanget inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. medan någon sådan prövning inte föregår förå'tldrarnas ge- mensamma vårdnad när modern är gift. Enligt styrelsens uppfattning borde gemensam vårdnad kunna tillkomma ogifta föräldrar utan rättens prövning genom en anmälan till förslagsvis barnavårdsnämnden om att föräldrarna är ense om att vårdnaden om barnet skall tillkomma dem gemensamt. I de fall gemensam vårdnad bedöms vara uppenbart stridande mot barnets bästa skulle frågan enligt styrelsens mening få avgöras av domstol. Även I-"r'edt'ika—Bretneie/örhtint/el ifrågasätter om det är nödvändigt med ett dom- stolsbeslut för att ogifta föräldrar som lever tillsammans skall få utöva vård- naden gemensamt. l-Iuvudregeln bör enligt förbundet vara gemensam värd- nad. Ett faderskapserkännande skulle då innebära att fadern tillsammans med modern gemensamt får den rättsliga vårdnaden om barnet. såvida ingen av föräldrarna begär någon annat. .S'venska kTinnors vänster/örbttnd är av mot- svarande uppfattning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins län understryker vikten av att dom- stolarna även i sådana fall då föräldrarna är ense i vårdnadsfrågan undersöker om inte ett förordnande av den föreslagne värdtmdshavaren är stridande mot barnets bästa. ] åtskilliga fall har det nämligen enligt länsstyrelsen visat

Prop. l975/76:l70 121

sig att vårdnadshavare som förordnats i enlighet med föräldrarnas sam- stämmiga önskemål varit olämplig. Länsstyrelsen anser därför att domstolar- na vid avgörande av vårdnadsfrågor alltid bör vara skyldiga att utreda om föräldrarnas önskemål strider mot barnens bästa och att som en följd härav ordet uppenbart bör utgå ur lagtexten i 6 kap. 7 och 8 åå FB.

Hovrätten/ör Nedre Norr/and påpekar att den föreslagna lagtexten inte be- rör dct fallet att modern är gift vid barnets födelse och att annan man än hennes make redan dessförinnan har erkänt faderskapet med den verkan att den äkta mannens faderskap till barnet har hävts. llovrätten ifrågasätter om inte i lagtexten klart bör anges att modern i detta fall blir ensam vård- nadshavare.

Familj och rätt anser att i lagtexten bör införas en bestämmelse om att parterna i samband med ett interimistiskt yrkande om vårdnad har rätt att förebringa bevisning.

Riksåklagaren framhåller att det allmänna har ett starkt intresse av att kunna ingripa mot försumliga vårdnadshavare och förmyndare och att man därför ytterligare borde överväga om åklagarens initiativrätt i dessa hän- seenden bör slopas i enlighet med vad som har föreslagits i promemorian. Då det emellertid torde vara ytterligt sällsynt att åklagare begagnar sin rätt i detta hänseende motsätter sig riksåklagaren inte att åklagarens befattning med vårdnadsfrågor slopas. Riksåklagaren framhåller vidare att om förslaget om gemensam vårdnad genomförs bör man överväga att anpassa straff- bestämmelsen i 7 kap. 4.5 andra stycket brottsbalken till denna situation. Gärningsbeskrivningen i lagrttmmet omfattar inte det fallet att den ena av två ogifta föräldrar vilka gemensamt har vårdnaden om barn under 15 år utan beaktansvärda skäl egenmäktigt bortför barnet.

Vissa remissinstanser framför synpunkter på reglerna om underhållsskyl- dighet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lätt anser att underhållsskyldig- heten enligt 7 kap. 4; FB gentemot styvbarn inte längre är motiverad av vare sig etiska skäl eller av hänsyn till barnets behov och föreslår därför att den slopas eller i varje fall inskränks så att den inte omfattar barn som efter föräldrarnas skilsmässa står kvar under bägges vårdnad. Centra/a stu- diestödsnänttiden påpekar att den föreslagna ändringen i 3 kap. 28å stu- diestödslagen inte endast är av redaktionell kraktär utan innebär att styv- föräldrars ekonomiska förhållanden inte skall beaktas om barnets föräldrar har gemensam vårdnad om det. Studiestödsnämnden tillstyrker den före- slagna ändringen i studiestödslagen men ifrågasätter om den står i över- ensstämmelse med bestämmelserna i 7 kap. 4; FB om styvförälders un- derhållsskyldighet. Nämnden finner det därför angeläget att sistnämnda lag- rum blir föremål för närmare översyn.

.:llahnö sociala centra/nämnd anser att den skillnad som görs mellan barn i äktenskap och barn utom äktenskap vid avtal om underhållsbidrag enligt 7 kap. 7.5 FB bör slopas. Nämnden finner det ej motiverat att bibehålla

Prop. 1975/761170 122

denna skillnad när alla andra olikheter mellan barn i äktenskap'och barn utom äktenskap är utjänmade. Familj och rätt berör också bestämmelserna i 7 kap. 7,5 FB och menar att den underhållsskyldige bör ha samma möj- ligheter att få ett bidrag sänkt som den underhållsberättigade har att få det höjt. Familj och rätt anser vidare att ettårsfristen i 7 kap. ()ä bör slopas.

Malmö sociala centra/nämnd. Ilit/nillc/agssakktinn/"ga samt Familj och rätt föreslår att möjligheten för modern att erhålla förlossningsbidrag enligt 7 kap. 10 ;" FB bör upphöra eftersom de socialförsäkringsförmåner som numera till- kommit har gjort detta bidrag överflödigt.

] 7 kap. l2 &. som handlar om rätt att föra talan om underhåll till barn, borde enligt I-"arnili och rätt införas en bestämmelse om att den som för barnets talan skall ersätta motpartens kostnad om barnet blir tappande part.

Den föreslagna nya bestämmelsen i 7 kap. l5s' angående ersättning för kostnader för barns försörjning i fall då den legala faderskapspresumtionen har hävts berörs avjamiljc/agssalt'ktinn/"ga, som finner det angeläget att hit- tillsvarande praxis ändras och därför ansluter sig till förslaget i denna del.

] fråga om förmynderskap delar nulIl"lägstlf!”('tlllillg('ll den mening som har kommit till uttryck i promemorian och som innebäratt förmynderskapet liksom hittills i princip bör följa vårdnaden. I-amil/ och rätt förordar en ordning med gemensamt förmynderskap även i sådana fall då vårdnaden inte är gemensam. åtminstone då föräldrar och barn någon gång har sammanbott. SACO/SR ftnner det tveksamt med en ordning som innebär att underårig som ingått äktenskap alltjämt står under förmynderskap av sina föräldrar.

Fantilic/agssakkzitt/titta berör i sitt remissyttrande frågan om möjligheterna för ett sammanboende ogift par att adoptera. De sakkunniga framhåller att den ena av två makar kan adoptera andra makens barn eller adoptivbarn med verkan att barnet blir att anse som makarnas gemensamma barn. Om däremot en kvinna och en man bor samman utan att vara gifta och mannen adopterar kvinnans barn medför det att kvinnan avstår från barnet i den meningen att det inte längre anses som barn till henne. En sådan konsekvens måste undvikas. menar de sakkunniga. De föreslår därför att förutsättning- arna för en ändring i detta avseende undersöks. Enligt de sakkunnigas me- ning bör samlevnad i denna situation jämställas med äktenskap.

5.4. Överflyttning av barn

Fatttillc/agssakkttnnitza ftnner att starka skäl talar för den föreslagna änd- ringen av 21 kap. 12.5 FB och tillstyrker således ändringen. Förslaget till- styrks i denna del även av sila/mit" tingsrätt. socialstyrelsen. länsstyrelscn i Gä- teborgs och Bohus län. Gfitcborgs social/ört'altning. Stockho/ms sociala central- nämnd. tl-lodcrata santlings/mt'ticts lt't'inna/örlvunc/ och Sot'ia/dctnokrattislt'a kt'inno/öt'bzinr/et. Dontstolst'crkc/ förklarar sig inte ha någon erinran mot för- slaget. Enligt I-"amil/ och rätt däremot finns det inte anledning att ändra nu-

Prop. 1975/76zl70 l23

varande lagtext. Den ifrågasatta ändringen skulle. anser man. kunna medföra att en tredskande vårdnadshavare får ännu större möjligheter att sätta um- gängesrätten ur spel än han nu har.

5.5. Rättegångskostnad i vårdnadstvister

Den föreslagna nya bestämmelsen om kvittning av kostnaderna i vård- nadsmål kommenteras i några remissyttranden. Förslaget tillstyrks av So- cialtlcmokratiska krinno/örbtinr/et. som finner det ur alla synpunkter rimligt att vardera parten står för sin egen rättegångskostnad. Hitsmtn'lers/orbuna'et Hem och samhälle finner det vara ett klart rättvisekrav att kostnaden vid rättegång angående vårdnad skall bestridas av parterna gemensamt. Även tlotttstolsverket, Stockholms sociala centralnämm'l och litade/ata satn/ingspar- tie/s kvinnoförbund finner de föreslagna ändringarna i denna del tillfreds- ställande.

Såväl Stockholms tingsrätt som .:l-laltno' tingsrätt framhåller att domstolarna inte i så begränsad utsträckning som antytts i promemorian torde ha låtit tappande part i vårdnadsmål ersätta motpartens rättegångskostnad. Stock- holms tingsrätt finner emellertid den föreslagna regeln om kvittning välmoti- verad. Den bör dock enligt tingsrätten förses med en reservation för vissa undantagsfall. Det kan förekomma mål i vilka visserligen inte 18 kap. 3 eller 6.5 rättegångsbalken kan tillämpas men där det ändå med hänsyn till omständigheterna framstår som stötande att kvitta rättegångskostnaderna. Tingsrätten föreslår därför att det föreskrivs att kvittning skall ske när sär- skilda skäl inte föranleder annat. I motsats till vad som anges i promemorian anser tingsrätten att en sådan reglering inte skulle vålla några större problem vid den praktiska tillämpningen. .-'l-Ialtnt'i tingsrätt framför motsvarande syn- punkter men finner det tveksamt om kvittning som huvudregel bör gälla även i högre instans. Enligt tingsrätten torde ofta prestigesynpunkter och andra ovidkommande skäl ligga bakom fullföljande av talan i vårdnadsmål, och utdragna vårdnadsprocesser bör enligt tingsrättens mening inte upp- muntras.

Även Ifamilje/agssakkunniga. som inte har något att erinra mot en hu- vudregel om kvittning av kostnaderna i vårnadsmål. anser att det behövs ett korrektiv mot att den förlorande parten inleder eller föranleder onödig rättegång. De sakkunniga ifrågasätter om inte kostnadsreglerna för vård- nadsmålens vidkommande kunde utformas i närmare överensstämmelse med reglerna om kostnad i faderskapsmål. Även Familj och rätt anser att den som gång på gång utan rimlig anledning ansöker om vårdnaden bör stå inte bara sina egna utan även motpartens kostnader.

Domare/ärminc/et förordar att några särbestämmelser om rättcgångskost- nader i vårdnadsmål inte införs i lagstiftningen. Förbundet finner det vis- serligen ur barnets synpunkt angeläget att frågan om föräldrarnas lämplighet blir föremål för ingående domstolsprövning. Å andra sidan är det önskvärt

Prop. 1975/76zl70 l24

att vårdnadsprocesser inte görs vidlyftigare eller mer långdragna än nöd- vändigt. f'örbundet anser att kvittning särskilt i första instans bör ske i stor omfattning. vilket enligt förbundets mening torde kunna ske utan lagänd- ring.

5.6. Följdändringar i andra författningar m.m.

5.6.1. Allmänt

Förslaget om att i lagtexten slopa uttrycken barn i äktenskap och barn utom äktenskap har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser. Bland dem som tillstyrker förslaget i denna del märks so- cialstyrelsen. riks/örsäkt'ingsverkct. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. ja- miljt'lagssakkunniga. .familjestötlsutrot/ningen, Stockholms läns landstings psy- kiska barna— och ungdomsvård. Stockho/ms sociala centra/nämnd, Malmö so- ciala ccntt'al/tt'imtul. Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, Folkpartiets kvinno- Ifö/"hund, älta/emm sam/ingspartiets kvinno/örbund. Soi'ialtlemokratt'ska kvitt- nolörlntmlet, Svenska kvinnors väns/er/örbtmtl och Folkpartiets ungdoms/ör- blllltl. Socialstyrelscn menar att det visserligen skulle kunna vara praktiskt att ha kvar de gamla beteckningarna som arbetstermer. Detta praktiskaöns- kemål måste dock enligt styrelsens mening stå tillbaka för den strävan som kommer till uttryck i promemorian. nämligen att moderns civilstånd skall ingå som en beskrivning av barnets situation endast där det är juridiskt motiverat. Slopandet av termerna kan också få betydelse när det gäller att få bort de fördomsfulla attityder som inte bara barn till ogifta mödrar utan även mödrarna själva fortfarande kan bli utsatta för. I-"atttiljestötlsutrt*(Iningcn understryker att termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap med de nya regler som föreslås inte längre fyller någon funktion utan bara kan bidra till att upprätthålla konstlade skillnader mellan barn och till att befästa olika slag av fördomar.

:l-lulmt'i tingsrätt har inte någon erinran mot att termerna äktenskaplig börd. barn i äktenskap och barn utom äktenskap utgår ur lagtexten om detta kan ske utan några materiella ändringar.

Några remissinstanser är emellertid tveksamma eller direkt avvisande till att de här berörda termerna utgår ur lagtexten. Httsmotlcrsjörhtmdet Hem och samhälle påpekar att man inte har kunnat föreslå några adekvata er- sättningsbegrepp. varför omständliga omskrivningar används. Då i de allra flesta fall barn inom och utom äktenskap behandlas lika i lagen torde det enligt förbundets mening bli i ytterst få fall som termerna kom mer att behöva användas. Detta bör inte förorsaka något större problem eftersom det numera är relativt vanligt att en man och kvinna sammanbor och sätter barn till världen utan att vilja legalisera sin förbindelse. Förbundet menar att den känsloladdning som termerna hade för en äldre generation inte föreligger hos den unga generationen.

Prop. 1975/76:l70 125-

Rilcsskatteverket anser att så länge man har skilda rättsregler beroende på om ett barns föräldrar var gifta med varandra eller inte vid barnets födelse eller om de senare har ingått äktenskap med varandra bör den hittillsvarande terminologin finnas kvar. Ett slopande av begreppen kommer att nödvän- diggöra omfattande ändringar i kyrkobokföringen. En ny terminologi kom- mer dessutom att skapa svårigheter vid tillämpningen och kommer där- igenom att vålla större rättsosäkerhet. Svårigheterna med den nya termi- nologin visar sig också enligt verkets uppfattning vid utformningen av de följdändringar i andra författningar som blir nödvändiga om FB ändras. De lagar som det främst är fråga om. namnlagen . medborgarskapslagen och religionsfrihetslagen. är alla av sådan art att de i hög grad berör de enskilda medborgarna och bör därför vara lättillgängliga för envar. Att i lagstiftning och anvisningar ersätta de lättförståeliga uttrycken barn i äk- tenskap och barn utom äktenskap med hänvisningar till FB blir till hinder för läsaren. Domkapitlat i Stockholms stift är av motsvarande uppfattning och avstyrker bestämt att termerna avskaffas innan de kan ersättas av andra med samma innehåll.

Enligt namnlagstttredningen förefaller det särdeles opraktiskt att avsäga sig användningen av sådana termer som de nu aktuella. De är enligt ut- redningens mening både lättfattliga och lätthanterliga. och att slopa dem leder till språkliga otympligheter som kan försvaras endast med starka skäl. Utredningen framhåller att termerna barn i och barn utom äktenskap inte innefattar några värderingar utan endast uttrycker det faktiska förhållandet att barnets föräldrar är eller inte är gifta med varandra. På vissa håll kan väl ännu dröja kvar en viss känsla av moralisk värdering i samband med de båda uttrycken men den syn på skilda samlevnadsformer som i våra dagar bryter igenom både inom och utom lagstiftningen torde enligt ut- redningens mening snart helt förta sådana intryck. i allt fall anser utred- ningen det olämpligt att nu innan man vet vart .familjelagssakkunnigas utredningsarbete leder i fråga om äktenskapet och andra samlevnadsformer göra sig av med den praktiska terminologin. Utredningen avstyrker därför förslaget att slopa termerna i fråga.

Statistiska centralbyrån framhåller att förslaget för befolkningsstatistikens del bl. a. innebär att den redovisning av barn födda inom och utom äktenskap som registrerats alltsedan den svenska befolkningsstatistikens begynnelse år 1749 inte längre kan genomföras. För användarna av befolkningsstatistik torde denna förändring dock vara relativt betydelselös. framhåller central- byrån. Däremot föreligger vissa rekommendationer från internationella or- ganisationer att redovisa födda fördelade på födda inom äktenskap och utom äktenskap. Behoven i denna del synes emellertid kunna tillgodoses genom att man i fortsättningen i stället redovisar födda fördelade efter moderns civilstånd. vilket kommer att medföra endast marginella skillnader. För år1974t. ex. uppgick andelen födda barn med gift moder till 68.2 '.?t'i. Andelen barn. födda inom äktenskap, uppgick för samma år till 68.6 %.

Prop. l975/76:l70 126

Riks/örsäkringsverket anmärker att termen barn utom äktenskap bör slopas också i militärersättningsförordningen. lagen om yrkesskadeförsäkring och lagen om allmän försäkring.

5.6.2. Lagen om svenskt medborgarskap

De föreslagna ändringarna i medborgarskapslagen kommenteras av riks- skatteverket. invandra/verket. namnlagst”redningen och 5.4 ("O/SR. Såväl riks- skatteverket som invandrarverket och namnlagsutredningen anmärker på utformningen av lagtexten och menar att hänvisningen till FB är olämplig. Enligt invandrarverket bör bestämmelser som rör förvärv och förlust av svenskt medborgarskap uttryckas i klartext i den svenska medborgar- skapslagcn. Invandrarverket anmärker vidare att den svenska medborgar- skapslagen har tillkommit i samverkan med Danmark och Norge och att de nordiska medborgarskapslagarna. numera även den finska. har i huvudsak likalydande bestämmelser beträffande barns förvärv och förlust av med- borgarSkap. En samordning av lagstiftningen är enligt verket alltjämt av stort värde inte minst med tanke på det stora antalet invandrare i Sverige från övriga nordiska länder.

lnvatulratverket anför vidare att de nya bestämmelserna kommer att med- föra dubbelt medborgarskap i vissa fall. eftersom de föreslagna bördsreglerna skiljer sig från bördsreglerna i många länder. bl. a. de nordiska. Som exempel nämner verket det fallet att en svensk kvinna skiljer sig från en dansk man. Kort efter äktenskapets upplösning föder kvinnan ett barn som blir svensk medborgare till följd av de nya bestämmelserna men också samtidigt dansk medborgare. eftersom mannen enligt de danska bördsreglerna anses vara far till barnet. Att på detta sätt införa regler som skulle medföra att nya grupper skulle kunna få dubbla medborgarskap vid födelsen strider enligt verkets mening mot den ledande principen inom svensk medbor- garskapsrätt att undvika dubbelt medborgarskap.

Vad gäller förslaget till ny lydelse av 5 & medborgarskapslagcn anser riks- skatteverket att det synes orimligt att förvärv av svenskt medborgarskap för förälder. som inte sammanbor med barnet. medför svenskt medbor- garskap för barnet därigenom att föräldern har del i vårdnaden. På samma sätt kan den omständigheten att föräldrarna har gemensam vårdnad för- hindra att barnet upptas till svensk medborgare gemensamt med den förälder med vilken barnet sammanbor. Invandratverket anser att 5.5 medborgar- skapslagen bör modifieras på det sättet att barn bör kunna få svenskt med- borgarskap som biperson till endera av föräldrarna. om föräldern antingen ensam har vårdnaden eller har vårdnaden med den andre och denne är svensk medborgare. I övriga fall där gemensam vårdnad förekommer bör barnet kunna tas upp som svensk medborgare efter ansökan om natura- lisation. '

Prop. 1975/76zl70 127

5.6.3. Religionsfrihetslagen

Invandrarverkvl diskuterar den föreslagna bestämmelsen i 7 ;' tredje stycket som innebär att barnet inträderi kyrkan vid födelsen. om modern är ogift och tillhör kyrkan. Enligt verket är bestämmelsen omotiverad i de fall båda föräldrarna får vårdnaden om barnet. Än mer omotiverad är bestämmelsen ide fall där fadern ensam blir vårdnadshavare. Verket menar att det naturliga vore att barnet. i de fall endast en av föräldrarna har vårdnaden. följer vårdnadshavaren vad gäller medlemskap i kyrkan och detta obereonde av vårdnadshavarens kön.

5.6.4. Namnlagen

Namn/agsufred/tingen kritiserar de föreslagna ändringarna i namnlagen från lagteknisk synpunkt. Bl. a. anser utredningen att den nuvarande disposi- tionen av lagen bör behållas.

Såväl riksskatteverket som namn/agst”redningen anmärker att förslaget till 15% inte omfattar det fall att bördspresumtionen hävs genom faderskaps- erkännande och menar att paragrafen bör omfatta även detta fall. Namn- lagat/redningen påpekar att det i sådant fall dessutom krävs särskild ansökan till rätten eller namnmyndigheten om prövning av möjligheten för barnet att få behålla mannens namn. '

5.6.5. Studiestödslagen

Centra/a sttaliastödsnämnden tillstyrker. som tidigare nämnts. den före- slagna ändringen i 3 kap. 28 & studiestödslagen. Nämnden finner det vidare angeläget att i sammanhanget aktualisera frågan om styvbarns Studieeko- nomiska situation och menar att man vid prövning av ansökan om inkomst- och behovsprövad studiehjälp bör bortse från styvförälders ekonomi. Gym- nasieelev bör enligt nämndens mening inte vara beroende av ekonomiskt bidrag från styvförälder för att direkt efter avslutade grundskolcstudier fort- sätta skolgången med gymnasiestudier.

5.7 Ikraftträdande m. m.

Riksskatreyerker och komnztm/örbimder ifrågasätter om man inte bör skjuta på ikraftträdandet av de nya bestämmelserna om faderskap och vårdnad till den l januari 1977. Riksskatteverket framhåller att förslagen kommer att nödvändiggöra genomgripande ändringar i folkbokföringen. Kommun- förbundet menar att de utbildningsinsatser beträffande den ltandläggande personalen inom socialvården som förslaget kommer att fordra svårligen kan tänkas bli genomförda i tid. om inte ikraftträdandet skjuts fram till nyssnämnda tidpunkt. Av samma skäl anser Stockho/ms soda/a c'cwrralm'imm'l

Prop. 1975/76zl70 128

att dagen för ikraftträdandet inte bör ligga alltför nära dagen för beslutet om ändrad lagstiftning.

Sveriges advokatsamfund berör särskilt den nya bestämmelsen i 7 kap. 15 & FB om återkrav av underhållskostnader och anmärker att den inte bör gälla fall där talan om regresskrav väckts före lagens ikraftträdande.

5.8. Avgift för vård av omyndigs värdehandlingar

Över/örmyndama [ Göteborg och Föreningen Sveriges överfirmvndare vill ej yttra sig över bankföreningens hemställan. De anser det dock rimligt att anta att bankernas notariatavdelningar har fått väsentligt minskade arbets- uppgifter genom värdepapperscentralens tillkomst och framhåller att man vid fastställande av en eventuell minimiavgift bör beakta att depåavgifterna drabbar underåriga och omyndigförklarade personer som i en del fall har små inkomster och som enligt lag tvingas att ha sina värdehandlingar ned- satta i bank.

Sloekholms över/örnp'ntlarnämnd anser att en lagändring i enlighet med bankföreningens hemställan bör kunna accepteras. Minimiavgiften bör dock fastställas till ett belopp motsvarande en procent av det vid varje årsskifte gällande basbeloppet för att man skall undvika en lagändring varje gång en höjning kan bli aktuell. Enligt nämnden kommer en höjning i enlighet med bankföreningens förslag visserligen att bli kännbar för de små dcpåerna. Till följd härav kommer sannolikt förmyndare vars myndlingar äger sådana depåer att begära överförmyndarens tillstånd att ta ut de deponerade vär- dehandlingarna. I den mån det sammanlagda värdet av dessa inte överstiger den gräns för depositionstvång som kommer att gälla fr. o. m. den 1 januari l976 torde sådana ansökningar bli beviljade. Avgiftshöjningen kommer där- med att medföra att redan inskrivna förmynderskap anpassas till den nya lagstiftningens bestämmelser vilket i och för sig inte kan anses ha en negativ betydelse.

Soeialstvre/sen godtar bankföreningens förslag till ändring av avgifterna under förutsättning att i lagtexten tas in en bestämmelse om maximering av tilläggsavgifternas storlek.

Sparhanks/iireningen anser rent principiellt, i likhet med bankföreningen. att förvar av omyndigs värdehandlingar i notariatdepå bör likställas med övriga notariatdepåer i avgiftshänseende, eftersom förvaltningskostnaderna beträffande s. k. omyndigförvar är av samma storleksordning som för övriga förvar. Då inte ens de högre avgifter som kommer att gälla fr.o.m. den i januari l976 ger full kostnadstäckning anser även Sparbanksföreningen att avgifterna bör höjas. Sparbanksföreningen menar dock att denna höjning bör ske på annat sätt än det som bankföreningen har föreslagit. Enligt Spar- banksföreningen ligger nämligen den av bankföreningen föreslagna ordning- en inte i linje med grundtanken bakom förmyndarlagstiftningen. eftersom den kommer att innebära att avgifterna till sin storlek kommer att i viss

Prop. l975/76:170 129

del kunna ensidigt bestämmas av förvaltande bank. Enligt Sparbanksför- eningen bör i stället en höjning av avgifterna åstadkommas genom att man företar enjustering av de värdebaserade avgifterna. Starka skäl talar enligt för- eningens mening föratt man i VL tar in en bestämmelse. om särskilda tilläggs- avgifter. Dessa bördock till sin storlek inte fåöverstigai lagen angivna maximi- belopp. Om lagen ändras på det sätt som föreningen föreslår framstår en till- läggsbestämmelse om årlig minimiavgift som överflödig. Den värdebaserade årliga avgiften bör vara enhetlig för svenska och ut- ländska värdepapper. Bevakningsåtgärderna är i princip likanade för båda slagen av värdepapper. Förvaltningskostnaderna för utländska papper är hel- ler inte lägre. Sparbanksförcningen biträder därför bankföreningens hem- ställan, såvitt gäller slopandet av differentieringen mellan de båda slagen av värdepapper.

Även bankinspektionen anser det motiverat med en höjning av de avgifter som bankerna får ta ut för vård av omyndigs värdehandlingar. Bankin- spektionen anser att den av bankföreningen åberopade notariattjänstutred- ningen och andra uppgifter tyder på att avgifterna för notariatdepåer inte täcker de kostnader bankerna åsamkas för denna verksamhet. Vidare är det enligt inspektionen tydligt att kostnaderna står i proponion till antalet värdepappersposter, antalet transaktioner o. d. Mindre depåer för vilka VL är tillämplig inbringar lägre avgifter än andra depåer men medför motsva- rande kostnader. Bankinspektionen framhåller också att det med hänsyn till föreskrifter i banklagstiftningen till skydd för insättarnas medel krävs att bankernas rörelse lämnar ett överskott som kan läggas till eget kapital. Bankernas överskott har sedan år 1969 inte varit så stort som hade erfordrats för att bibehålla oförändrad soliditet enligt reglerna om kapitaltäckning. Un- der det senaste året har dessutom behovet av överskott ökat än mer till följd av den högre inflationstakten. Mot den bakgrunden har bankinspek- tionen bedömt att bankerna, med nuvarande hastiga arbetskostnadsstegring. inte i längden kan erbjuda tjänster till avgifter som inte täcker de däremot svarande kostnaderna.

Bankinspektionen tillstyrker därför bankföreningens framställning på så sätt att avgifterna för vård av omyndigs värdehandlingar får höjas till den nivå som bättre motsvarar bankernas kostnader för denna tjänst. Av sociala skäl kan det dock enligt bankinspektionens mening vara berättigat med en försiktig anpassning av avgifterna. inspektionen rekommenderar därför en övergångsperiod om 2—5 år under vilken de aktuella värdehandlingarna exempelvis kan omplaceras i tillgångar som inte behöver förvaras i no- tariatdepåer. Inspektionen utgår slutligen från att avgifterna i sin helhet specificeras i lag elleratt de fastställs av inspektionen.

9 Riksdagen 1976. I sam/. Nr I 7!)

Prop. l975/76:170 130

6 Föredraganden

6.1. Allmänna synpunkter

Regler om vem som skall anses vara far till ett barn finns i föräldrabalken (FB). Reglerna fäster avgörande vikt vid frågan huruvida modern vid barnets födelse är gift eller inte. Är hon gift anses mannen i äktenskapet som barnets far. Barnet anses i sådant fall ha äktenskaplig börd. Detsamma gäller. om modern vid barnets födelse är änka eller frånskild men hennes äktenskap har upplösts så kort tid före barnets födelse att barnet kan ha avlats dess- förinnan. [ andra fall anses barnet vara fött utom äktenskap. Faderskapet skall då fastställas genom erkännande eller dom.

Under vissa omständigheter kan domstol förklara att den man som börds- reglerna utpekar som far till ett visst barn inte är barnets far. Såväl barnet som mannen kan föra talan härom. s. k. talan om äktenskaplig börd. Barnets rätt att väcka sådan talan är till tiden oinskränkt. medan mannens rätt enligt huvudregeln preskriberas tre år efter barnets'födelse.

FB innehåller också regler beträffande vårdnad om barn. Reglerna är i viss mån olika. beroende på om barnets föräldrar är gifta med varandra eller ej. Sålunda gäller som huvudregel att barn vars föräldrar är gifta står under föräldrarnas gemensamma vårdnad. Däremot kan ogifta föräldrar inte utöva den rättsliga vårdnaden gemensamt.

De berörda reglerna har setts över i justitiedepartementet. Resultatet av översynen redovisas i promemorian (Ds Ju 1975:17) Faderskap och vårdnad. Promemorian har remissbehandlats.

För min del anser jag att det finns ett klart reformbehov när det gäller de nuvarande börds- och vårdnadsreglerna. Vad först beträffar reglerna om . faderskap till barn som föds efter en skilsmässa talar starka skäl för att den frånskilde mannen inte längre skall automatiskt anses som far till barnet. Behovet av en ändring på denna punkt kan visserligen sägas ha minskat i och med de nya bestämmelser om äktenskaps upplösning som trädde i kraft den 1 januari 1974. Bestämmelserna har bl.a. medfört en avsevärd förkortning av tiden från det talan om upplösning av äktenskapet anhängig-

görs till dess slutlig dom på äktenskapsskillnad meddelas. Den ökade skils- mässofrekvensen kan dock verka i motsatt riktning. Under alla omstän- digheter är det klart att de nuvarande reglerna slår fel i åtskilliga fall. Jag anser därför att reglerna nu bör ändras. Detsamma gäller bestämmelserna om den tid inom vilken en man kan väcka talan om att han inte är far till ett visst barn. Det kan med fog göras gällande att de nuvarande tids- f'risterna är alltför korta.

Vad därefter angår bestämmelserna om vårdnad har det vid upprepade tillfällen rests krav på att även ogifta eller frånskilda föräldrar skall få möj-

Prop. l975/76:170 131

lighet att gemensamt utöva vårdnaden om sina barn. Vad som har fram- kommit i den allmänna debatten tyder på att många föräldrar rent kän- - slomässigt upplever det som viktigt för de inbördes relationerna att modern och fadern har samma rättsliga ställning i förhållande till barnen. Den av föräldrarna som inte har den rättsliga vårdnaden kan uppfatta detta som orättvist. vilket kan skapa onödiga störningar både mellan föräldrarna och i förhållande till barnen. lnte minst gäller detta i en skilsmässosituation. Den ändrade uppfattning om äktenskap och skilsmässa som har utvecklats under en följd av år och kommit till uttryck i 1973 års äktenskapsreform torde också ha gett frånskilda makar bättre förutsättningar att ta ett ge- mensamt rättsligt ansvar för sina barn.

Det sagda talar enligt min mening starkt för att man ändrar gällande vårdnadsregler så att frånskilda Och ogifta föräldrar får möjlighet att utöva gemensam rättslig vårdnad om sina barn. Även i övrigt. t. ex. när det gäller rättegångskostnader i vårdnadsmål. finns det skäl att ändra nuvarande be- stämmelser om vårdnad.

Det reformbehov som sålunda finns i fråga om FB:s börds- och vård- nadsregler tillgodoses i allt väsentligt. om promemorians förslag genomförs. Jag förordar alltså att förslaget läggs till grund för lagstiftning. 1 det följande ämnar jag närmare behandla olika detaljer i förslaget. Jag ämnar därvid bl.a. uppehålla mig vid frågan om samordning mellan vårdnadsreglerna och bestämmelserna på sociallagstiftningens och skattelagstiftningens om- råde.

l promemorian berörs inte närmare de internationellt-rättsliga verkning- arna av de olika förslagen. Enligt min mening finns det inte heller nu an- ledning att gå in på sådana frågor. l-lithörande problem får prövas i andra sammanhang.

Jag vill i detta avsnitt slutligen erinra om att familjelagssakkunniga enligt sina direktiv (Ju 1970252) har att se över bl. a. reglerna om barns och föräldrars inbördes underhållsskyldighet. Frågan om en eventuell ändring av dessa regler bör i allt väsentligt anstå i avvaktan på förslag från de sakkunniga.

6.2. F aderskap till barn

6.2.1. Äkta makes faderskap m. m.

Sedan lång tid tillbaka har det haft stor betydelse för ett barns rättsliga ställning om det har varit fött inom eller utom äktenskap. Barn i äktenskap har haft en i rättsligt avseende mer gynnad ställning än andra barn. De nuvarande bördsreglerna bör ses mot denna bakgrund. Dessa regler innebär att barn anses ha äktenskaplig börd om det föds under bestående äktenskap eller så kort tid efter ett äktenskaps upplösning genom skilsmässa eller man- nens död att det kan vara avlat dessförinnan. Att barnet har äktenskaplig

Prop. 1975/76zl70 132

börd innebär att mannen i äktenskapet anses som far till barnet. Presum- tionen om mannens faderskap gäller i alla rättsliga sammanhang och kan brytas endast genom att domstol i mål om äktenskaplig börd förklarar att barnet saknar sådan börd. Som närmare skall berörasi det följande är vidare mannens möjligheter att föra bördstalan mot barnet starkt begränsade.

Genom att barn i så stor utsträckning har presumerats ha äktenskaplig börd och genom begränsningarna i mannens rätt att föra talan om upp- hävande av den äkta börden har de nuvarande reglerna tjänat som skydd för barnet. Det kan emellertid ifrågasättas om inte denna grund för börds- reglerna i stor utsträckning har fallit bort i och med att de utomäktenskapliga barnens situation numera har förbättrats. så att de i alla väsentliga avseenden har en rättsställning som motsvarar andra barns. Denna utveckling har gjort att det inte längre är så angeläget att presumera att ett barn har äktenskaplig börd och att sålunda moderns make eller förutvarande make skall anses som far till barnet. Viktigare är att så säkert som möjligt kunna fastställa vem som verkligen är barnets far.

1 de fall då modern är gift vid barnets födelse kan man utgå från att de nuva- rande presumtionsreglerna i det alldeles övervägande antalet fall ledertill ett materiellt riktigt resultat. i allmänhet torde det alltså vara riktigt att anse den äkta mannen som fartill barnet. På samma sätt torde presumtionsreglernai all- mänhetgeettriktigtresultatifalldåmodernsånyligen harblivitänkaattbarnet kan vara avlat före mannens död.

1 de nyss angivna situationerna. dvs. när modern vid barnets födelse är gift eller nyss har blivit änka. talar alltså starka skäl för att man behåller de nuvarande bördsreglerna. [ promemorian föreslås också att faderskaps- presumtionen skall fortsätta att gälla i dessa fall. Remissinstanserna har allmänt godtagit promemorieförslaget på denna punkt. och även jag ansluter mig till det.

Enligt promemorian är situationen en annan i fall då barn föds efter en skilsmässa. ] sådana fall torde oftast en annan man än den förre maken vara far till barnet. På grund därav föreslås i promemorian att man slopar den nuvarande presumtionen för den frånskilde makens faderskap. Enligt promemorian skall faderskapet för barn som föds efter en skilsmässa i stället bedömas på samma sätt som när det gäller barn vars mor inte har varit gift. Faderskapet skall sålunda fastställas genom erkännande eller dom.

Praktiskt taget samtliga remissinstanser godtar promemorieförslaget på denna punkt. Från socialnämndshåll understryks att det erfarenhetsinässigt ytterst sällan torde vara den frånskilde maken som är far till ett barn som föds efter en skilsmässa. Enligt riksskatteverket stämmer det också överens med folkbokföringsmyndigheternas erfarenheter att den nuvarande fader- skapspresumtionen ofta slår fel i hithörande fall.

Även jag anser att den nuvarande presumtionsregeln är mindre lämplig i fall då barn föds efter en skilsmässa. Som har uttalats från flera håll torde

Prop. l975/76:l70 133

det i den angivna situationen vara ovanligt att det är moderns förre make som är far till barnet. Hur stor frekvensen är kan det naturligtvis vara svårt att uttala sig om med säkerhet. såvida man inte gör ingående so- ciologiska undersökningar. Att genomföra sådana undersökningar kan av bl.a. integritetsskäl inte gärna komma i fråga. Man kan dock utgå från att i flertalet hithörande fall annan än den förre maken är far till barnet. Att trots detta presumera att maken är far kan uppenbarligen medföra av- sevärda nackdelar. Visserligen ftnns det möjlighet att genom bördstalan relativt snabbt få faderskapspresumtionen hävd. Det är emellertid självklart att de inblandade parterna ofta måste uppfatta denna procedur som onödig och irriterande. Särskilt stora problem uppstår. om maken eller barnet skulle avlida innan en bördsprocess har hunnit inledas eller avgöras.

Med hänsyn till det sagda ansluter jag mig till förslaget att man slopar den nuvarande presumtionen för frånskild makes faderskap. I stället bör faderskapet till barn som föds efter en äktenskapsskillnad i samtliga fall fastställas på samma sätt som nu sker i fråga om barn som föds av ogift kvinna. Det bör alltså krävas antingen erkännande eller dom.

Påpekas bör att om det i det angivna fallet skulle stå klart för såväl modern som hennes frånskilde make att det är han som är far till barnet. så torde faderskapet i regel kunna fastställas snabbt genom ett erkännande. Erkän- nande kan dessutom ske före barnets födelse.

När det gäller barn som föds av änka kort tid efter hennes makes död kan det naturligtvis ibland. liksom hittills i sådana fall. uppkomma svå- righeter för folkbokföringsmyndigheterna att avgöra om barnet verkligen är avlat på sådan tid att mannen kan vara far. Fall då tvekan kan uppkomma i detta avseende måste dock antas vara mycket sällsynta. Jag ftnner därför inte skäl att. som ett par remissinstanser har föreslagit. föra in regleri lagen om en bestämd tidsgräns. Skulle i ett visst fall modern till barnet eller senare barnet självt ha en annan uppfattning än folkbokföringsmyndighe- terna i saken. finns möjlighet att föra talan mot den avlidne mannens ar- vingar om att denne skall anses som far resp. frånkännas faderskapet.

1 de fall då en man direkt av lagen anges som far till ett barn har han. som tidigare nämnts. enligt gällande regler möjlighet att föra talan om att barnet inte har äktenskaplig börd. Bifalls hans talan. innebär det att fa- derskapspresumtionen hävs. Bestämmelserna om talan angående äktenskap- lig börd är relativt restriktiva. Så t. ex. gäller vissa tidsfrister för mannens rätt att väcka talan. Huvudregeln är att talan måste väckas inom tre år från det att mannen fick kunskap om barnets födelse. Bakgrunden till reg- lerna om tidsfrist är att det har ansetts att barnet inte onödigt länge skall löpa risk att frågan om dess äkta börd angrips. Barnets intresse av att behålla ställningen som barn i äktenskap har härvid tillmätts särskild vikt.

Även barnet kan väcka talan om äktenskaplig börd. För dess talerätt gäller däremot inte någon tidsbegränsning.

Enligt vad jag nyss har anfört bör den legala faderskapspresumtionen

Prop. 1975/76zl70 134

behållas i fall då barnets mor är gift eller nyss har blivit änka. Givetvis måste lagen med tanke på dessa fall även i fortsättningen innehålla be- stämmelser som gör det möjligt att häva presumtionen. ] första hand bör detta liksom nu kunna ske efter förklaring av domstol. Detta är också in- nebörden i promemorieförslaget. mot vilket ingen remissinstans i den delen har haft något att invända. Frågan är emellertid om man måste ha ett sådant relativt omständligt förfarande även i de fall då en annan man är villig att erkänna faderskapet. [ en sådan situation skulle man kunna tänka sig att ett erkännande fick samma verkan som en förklaring av domstol att moderns make inte är far till barnet. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

Ett viktigt spörsmål. när det gäller talan om hävande av faderskapspre- sumtion. är om lagen alltjämt bör innehålla bestämmelser om vissa frister inom vilka mannen måste väcka sådan talan. På denna punkt har nuvarande regler kritiserats vid upprepade tillfällen.

Som jag tidigare har berört kan det inte längre hävdas att ett barns rättsliga ställning blir nämnvärt gynnsammare om föräldrarna är eller har varit gifta. Att i lagen behålla bestämmelser om att mannen måste väcka talan om hävande av faderskapspresumtionen inom viss tid kan därför inte längre grundas på tanken att barnet har ett väsentligt rättsligt intresse av att inte få sin ställning som barn till gifta föräldrar ifrågasatt och undanröjd. Tvärtom borde det ligga i såväl barnets som mannens intresse att det legala faderskapet upphävs. om det visar sig att det inte stämmer överens med det verkliga. En annan sak är att det kan uppstå bevissvårigheter, om talan väcks efter avsevärd tid. Dessa svårigheter är dock inte större om talan väcks av mannen än om det är barnet som väcker talan. Och i det sistnämnda fallet gäller som nämnts inte någon talefrist.

l promemorian föreslås att man helt och hållet slopar de tidsfrister som nu är föreskrivna för mannens rätt'att väcka talan om hävande av den legala faderskapspresumtionen. Förslaget härom tillstyrks eller lämnas utan 'erinran av flertalet remissinstanser. Så t. ex. menar familjelagssakkunniga att barnets intresse av att få utrett vem som i själva verket är dess far när faderskapet sätts i fråga måste anses väga tyngre än dess intresse av att anses som barn i äktenskap. Några remissinstanser som i och för sig godtar förslaget understryker dock angelägenheten av att bördstalan väcks relativt tidigt och inte under den känsliga period då barnet befinner sig i puberteten. Det framhålls i sammanhanget att förhållandet far-barn bör ses inte enbart som en juridisk relation utan också som en relation av känslo- mässig natur.

För egen del anser jag att det från flera synpunkter måste vara bäst för barnet att det blir utrett vem som verkligen är dess far. Samtidigt är det angeläget att fastställelsen sker så tidigt som möjligt. Uppenbarligen kan det i vissa fall skapa psykiska störningar hos barnet. om det under en följd av år har haft den uppfattningen att en viss man är dess far och faderskapet

Prop. l975/76:l70 135

därefter ifrågasätts. Detta förhållande kan synas tala för att man ställer upp en tidsgräns inom vilken en äkta make måste väcka talan om att han inte är barnets far. Beaktas bör dock att även om man skär av makens formella möjligheter att väcka talan om faderskapet. så hindrar det naturligtvis inte honom från att i sitt umgänge med barnet och modern ge uttryck för sin uppfattning att han inte är far till barnet. Barnet kan alltså i vilket fall som helst utsättas för störningar. Att talerätten är förlorad kan också helt allmänt skapa en bitterhet hos mannen som går ut över barnet. Det får därför i allmänhet anses bäst för samtliga inblandade parter. även barnet. att mannen har möjlighet att väcka talan om faderskapet även om lång tid skulle ha gått efter barnets födelse. Det kan därvid inte anses ända- målsenligt att, som ett par remissinstanser har föreslagit. förlänga den nu- varande treårsfristen till fem år. I stället talar starka skäl för att mannen liksom barnet skall kunna väcka talan inom obegränsad tid.

Farhågor har under remissbehandlingen framförts för att även helt o- grundade misstankar skulle kunna föranleda mannen att väcka bördstalan. Detta har ansetts utgöra ett skäl för att ha en begränsad talefrist. Mot detta vill jag säga att jag i det följande kommer att föreslå att såväl mannen som barnets vårdnadshavare i övrigt skall kunna vända sig till barnavårds- nämnden och begära utredning om vem som kan vara far till barnet. På det sättet kan mannen i viss utsträckning få klarlagt om hans misstankar är grundade eller ej. Man undviker då också att rättegång anställs i onödan.

Med hänsyn till det sagda förordarjag att man slopar de nuvarande tids- fristerna för mannens rätt att väcka talan om sitt faderskap.

Enligt nuvarande regler om talan angående äktenskaplig börd är mannen. oavsett hur lång tid som har förflutit från barnets födelse. avskuren från sin rätt att väcka talan, om han har erkänt barnet som sitt efter det att barnet har fötts och efter det att han har fått kunskap om att modern har haft samlag med annan under tid då barnet kan vara avlat. Vissa skäl talar för att man behåller en sådan bestämmelse även om man i övrigt slopar gällande tidsfrister. För barnet kan det synas innebära en trygghet att man nen inte kan få till stånd en omprövning av faderskapet sedan han en gång har erkänt barnet som sitt och därmed gett uttryck för sin vilja till sam- hörighet med barnet. Det bör emellertid beaktas att mannens intresse av att även i fortsättningen gälla som far till barnet måste vara starkt beroende av att samhörigheten mellan honom, å ena sidan, och barnet och dess mor. å andra sidan, består. Det är naturligt att mannen. om denna samhörighet brister. önskar få klarlagt om han verkligen är far till barnet eller ej. 1 en sådan situation kan det även från barnets synpunkt vara värdefullt att frågan om mannens faderskap blir utredd. Det förhållandet att barnet härigenom skulle löpa risk att förlora status som barn i äktenskap kan. i enlighet med vad som tidigare har sagts. inte tillmätas någon avgörande betydelse.

På de anförda skälen föreslås i promemorian att man slopar det hinder för mannens rätt att väcka bördstalan som ett erkännande f. n. utgör. Några

Prop. 1975/ 76:170 136

remissinstanser som annars ställer sig positiva till en utvidgning av mannens rätt att föra talan om sitt faderskap avstyrker förslaget i denna del. Det måste enligt dessa remissinstanser antas att mannen före erkännandet noga har övervägt situationen och sannolikheten för att han är far till barnet. Erkännandet måste vidare ge barnet uppfattningen att mannen verkligen är dess far. Tar mannen sedan efter lång tid upp faderskapsfrågan på nytt kan det få förödande konsekvenser i personligt avseende för barnet. En remissinstans jämför ett erkännande med adoption och menar att lika litet som en adoption kan hävas bör mannen kunna gå ifrån ett erkännande ide här avsedda fallen.

Vid en bedömning av om ett erkännande skall medföra hinder för mannen att senare väcka talan om sitt faderskap till barnet måste man enligt min mening beakta att det inte finns något krav på att erkännandet skall ges i viss form. Det räcker alltså med ett konkludent handlande från mannens sida. Enligt min mening kan man inte alltid räkna med att mannen noga har övervägt konsekvenserna av detta handlande. Att jämföra ett erkän- nande av det slag som här diskuteras med det omständliga förfarande som en adoption utgör. anser jag därför missvisande. Inte heller bör man enligt min mening räkna med att erkännandet alltid skapar en speciell känslomässig trygghet för barnet. särskilt som barnet i de flesta fall inte torde känna till erkännandet eller de omständigheter som har föranlett det.

För min del anser jag att man måste se ntannens erkännande främst som ett uttryck för hans känsla av samhörighet med hustrun och barnet och hans önskan att inte bryta denna samhörighet. Om vid en senare tid- punkt denna samhörighet inte längre är för handen talar enligt min mening övervägande skäl för att mannen skall ha möjlighet att väcka talan om sitt faderskap. Jag har redan tidigare. i samband med att jag förordade ett slopande av gällande tidsgränser för väckande av bördstalan. sagt att det i allmänhet torde vara bäst för barnet om mannen kan väcka bördstalan när han har grundad misstanke om att han inte är far till barnet. trots att lång tid har förflutit efter barnets födelse. Detsamma torde generellt sett gälla även när mannen i och för sig har erkänt barnet som sitt. lnte heller i detta fall torde alltså barnet normalt vara betjänt av att mannens talerätt är avskuren.

Sammanfattningsvis anser jag således att mannen bör ha rätt att väcka talan om att han inte är far till barnet även i de fall då han först har erkänt det som sitt.

Har en man presumerats vara far till ett barn och är han avliden. har hans arvingar enligt gällande rätt möjlighet att föra talan mot barnet om att mannen inte är att anse som far. En förutsättning för arvingarnas talerätt är dock att mannen vid sin död inte hade försuttit sin egen rätt till talan eller efter barnets födelse erkänt det som sitt. Är denna förutsättning uppfylld har var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen ett år på sig att väcka talan från det han fick kännedom om mannens

Prop. l975/76:l70 l37

död och om barnets födelse. Om mannen inte hade varaktigt sammanbott med barnet. förlorar arvingarna sin talerätt först sedan ett år har förflutit från det att talan som grundas på att barnet har äktenskaplig börd har fram- ställts mot dödsboet.

Enligt min mening bör arvingarna till en man som har presumerats vara far även i fortsättningen ha vissa möjligheter att föra talan om att mannen inte skall anses som far. Denna rätt bör dock. som har föreslagits i pro- memorian. begränsas väsentligt i förhållande till vad som gäller f.n. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

Som tidigare nämnts har barnet enligt gällande regler en i tiden oinskränkt rätt att väcka talan om äktenskaplig börd mot mannen eller. om han är död. hans arvingar. Om mannen jämte maka efterlämnar efterarvingar enligt 3 kap. l & ärvdabalken. skall därvid talan såvitt dem angår riktas mot dem som då talan väcks är närmast till arv.

Barnet bör även i fortsättningen ha rätt att väcka talan om hävande av f'aderskapspresumtionen. Lika litet som hittills bör i lagen anges någon tids- frist för väckande av sådan talan. Talan här liksom enligt gällande rätt ' riktas mot den man som av lagen utpekas som barnets far eller. om mannen är död. mot hans arvingar.

När det gäller förutsättningarna för bifall till en talan om hävande av faderskapspresumtion är huvudregeln f. n. den att det i målet måste utredas att modern haft samlag med annan än maken och att det måste antas att barnet har ävlats vid det samlaget. Även i annat fall kan emellertid talan bifallas. om det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild om- ständighet kan hållas för visst att mannen inte är far till barnet. Om barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna efter domstols beslut eller annars på grund av söndring levde åtskilda. får talan bifallas. om det inte görs sannolikt att makarna har haft samlag med varandra under kon- ceptionstiden.

Enligt promemorian bör de nu återgivna bestämmelserna om förutsätt- ningarna för bifall till talan om hävande av faderskapspresumtion gälla i sina huvuddrag även i fortsättningen. Det föreslås emellertid att. om modern har haft samlag med annan än mannen. det skall anses tillräckligt att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre. Med ett sådant förslag uppnår man överensstämmelse med de regler som f. n. gäller för fastställande av faderskap beträffande barn utom äktenskap. 1 fall då makarna har levt åtskilda under konceptionstiden föreslås vidare att talan om hävande av faderskapspresumtionen skall kunna bifallas oberoende av orsaken till att makarna har bott i sär.

Förslagen har tillstyrkts under remissbehandlingen och bör även enligt min mening genomföras.

Att väcka talan vid domstol om hävande av faderskapspresumtionen kan naturligtvis te sig onödigt omständligt för de inblandade parterna i sådana fall då det står helt klart för dem att annan man än moderns make är

Prop. 1975/762170 138

far till barnet och denne dessutom är villig att erkänna faderskapet. Med nuvarande regler kan ett sådant erkännande inte ges förrän presumtionen för den äkta mannens faderskap har hävts av domstol. Praktiska skäl talar för att man ändrar denna ordning och gör det möjligt att lämna ett giltigt faderskapserkännande även i de fall då bördstalan inte har väckts eller av- gjorts.

l promemorian föreslås också att. i de fall då modern är gift. annan man än hennes make skall kunna erkänna faderskapet nted verkan bl.a. att presumtionen för den äkta mannens faderskap hävs.

Enligt nuvarande regler skall faderskapserkännande for att vara giltigt bevittnas av två personer och skriftligen godkännas dels av modern till barnet eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. dels av barnavårds- nämnden. Nämnden får lämna sitt godkännande bara om det kan antas att den man som har erkänt faderskapet är barnets far. llar barnet uppnått myndig ålder skall i stället barnet självt godkänna erkännandet.

För att erkännande i fall då modern är gift skall få den verkan att fa- derskapspresumtionen hävs bör enligt promemorian fordras att även mo- derns make har godkänt erkännandet.

För egen del anser jag i likhet med flertalet remissinstanser att prome- morians förslag om hävande av faderskapspresumtionen genom erkännande innebär en praktisk lösning. Genom kravet på barnavårdsnämndens god- kännande skapas enligt min mening tillräckliga garantier föratt faderskapet blir riktigt fastställt. Förslaget bör därför genomföras. Det får ankomma på socialstyrelsen att lämna barnavårdsnämndcrna närmare anvisningar i fråga om (len utredning som bör föregå ett godkännande av nämnden i hithörande fall. Givetvis kan barnavårdsnämnden inte utan vidare godta ett påstående från parterna om vent som enligt deras mening är barnets far. Föreligger minsta tvekan bör godkännande inte lämnas. Ofta torde emel- lertid denna tvekan kunna hävas genom att parterna låter genomföra blod- undersökning. ! annat fall får talan om hävande av den äkta mannens fa- derskap föras i vanlig ordning vid domstol.-

Sorn har framhållits i promemorian bör kravet på att såväl modern som hennes make skall ha godkänt erkännandet gälla även i fall då barnet är vuxet. Är modern eller hennes make inte längre i livet eller är de inte kapabla att lämna sitt godkännande kan det förenklade förfarandet inte komnta till användning. Även i sådant fall får då vanlig bördstalan föras.

[ fall då man vill få fastslaget att annan man än moderns make är far till barnet och möjligheten med faderskapserkännande inte kan användas. måste man f.n. dela upp förfarandet i två processer. en bördsprocess. va- rigenom fastställs att den äkta mannen inte är barnets far. och en process om fastställande av att en annan man är far till barnet. Från processeko- ttomisk synpunkt framstår detta förfarande många gånger som alltför om- ständligt. Detta gäller inte minst om man. som jag har föreslagit. ändrar förutsättningarna för hävande av den äkta mannens faderskap i ett av de

Prop. 1975/76:170 l39

fall som kan komma i fråga. så att förutsättningarna helt stämmer överens med dem som gäller för fastställande av att annan man är barnets far. llärtill komnter att ett utnyttjande av de förbättrade metoder att bestämma faderskapet som den medicinska vetenskapen under de senaste decennierna tillhandahållit stundom kan försvåras av att bestämningen av faderskapet dglas upp på en bördsprocess och en faderskapsproccss. Vad gäller fall då barnavårdsnämnden har att sörja för fastställande av faderskapet tillkontmer ytterligare att det givetvis kan vara till nytta för bördsprocessen om man där kan utnyttja den utredning som nämnden ändå måste ombesörja för den efterföljande processen om fastställande av faderskapet.

Med hänsyn till de nu anförda synpunkterna föreslås i promemorian regler som gör det möjligt att till gemensam handläggning med en talan om att moderns make inte är far väcka talan om fastställande av faderskapet till barnet. Vidare föreslås en bestämmelse som. när den äkta mannens faderskap har ifrågasatts. gör det möjligt för barnavårdsnämnden att börja utreda vem som eljest kan vara far till barnet. '

Prontemorieförslaget har i dessa delar tillstyrkts av remissinstanserna. Även jag anser att det bör genomföras. Till den närmare utformningen av reglerna återkommer jag i specialmotiveringen.

6.2.2 Fastställande av faderskap genom erkännande eller dom

Faderskapet till barn utom äktenskap fastställs enligt nu gällande regler genom erkännande eller genom dom varigenom rätten förklarar viss man vara far till barnet. Som jag tidigare har föreslagit bör bestämmelserna till- lämpas också när barn föds av frånskild kvinna och hennes äktenskap har upplösts så kort tid före barnets födelse att barnet kan ha avlats dessförinnan.

När det gäller förtttsättningarna för att ett faderskapserkännande skall vara giltigt bör enligt promemorian någon ändring inte göras. utöver vad SOm har föreslagits beträffande erkännande före det att makes faderskaps- presumtiOn har hävts. Inte heller finns det enligt promemorian skäl att ändra de materiella förutsättningarna för att en man av domstol skall för- klaras vara far till ett barn. Det bör alltså liksom hittills krävas dels att det är utrett att mannen har haft samlag med barnets mor under tid då barnet kan vara avlat. dels att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av mannen.

Vad som sålunda anförts i promemorian har godtagits under remiss- behandlingen. Även jag anser att man bör behålla nuvarande regler om faderskapserkännande och om förutsättningarna för domstols förklaring om faderskap.

När det gäller erkännande av faderskap måste detta för att bli giltigt god— kännas av bl. a. barnavårdsnämnden. Nämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas att mannen är far till barnet. Givetvis måste nämn- den genom frågor till mannen och kvinnan skaffa sig upplysningar om om-

Prop. 1975/76zl70 140

ständigheterna vid barnets tillkomst för att kunna bedöma om mannen kan antas vara fadern. Lever mannett och kvinnan samman i en stadig- varande förbindelse torde dock barnavårdsnämnden kunna inskränka sin utredning. Nämnden måste dock även i detta fall ställa vissa frågor för att få underlag för en bedömning av faderskapsfrågan. Ett felaktigt erkän- nande av faderskapet kan nämligen leda till olyckliga konsekvenser för par- terna längre fram. Det får givetvis förutsättas att undersökningen görs med all den respekt för de inblandades integritet som ämnet kräver. Liksom hittills bör det ankomma på socialstyrelsen att meddela närmare anvisningar om barnavårdsnämndens förfarande i hithörande fall.

När det gäller rätten att föra talan om faderskap förutsätts i gällande lag att barnet eller dess ställföreträdare instämmer den presumtive fadern till domstol med yrkande om att han skall förklarats vara far till barnet. Någon uttrycklig lagbestämmelse om att en man är förhindrad att föra talan om att bli förklarad som far till ett utontäktenskapligt barn finns inte. Någon rätt för honom att föra sådan talan har emellertid inte ansetts föreligga (jfr NJA 1970 s. 347).

Under remissbehandlingen har från ett par håll ifrågasatts om inte den man som anser sig vara far till ett barn bör kunna själv väcka talan om fastställande av faderskapet. Det framhålls att mannen går miste om möj- ligheten att få vårdnaden om eller umgängesrätt med barnet. om modern underlåter att uppge hans namn vid barnavårdsnämndens utredning av fa- derskapet eller om hon före barnets födelse gifter sig med någon annan. En remissinstans anser också att en utomstående man som anser sig vara far till ett barn som har fötts i ett bestående äktenskap bör ha rätt att hos barntwårdsnämnden påkalla utredning beträffande faderskapet till barnet.

För egen del finner jag det till en början uteslutet att införa en ordning enligt vilken en utomstående man skulle kunna påkalla utredning av fa- derskapet till ett barn som har fötts under ett äktenskap och till vilket alltså moderns make är att anse som far. Vad sedan gäller frågan om in- förande av talerätt för män i fråga om barn som föds av en ogift kvinna kan det naturligtvis undantagsvis förekomma att kvinnan underlåter att vid barnavårdsnämndens utredning av faderskapsfrågan uppge en person som själv anser att han är möjlig som far. Anledningarna härtill kan givetvis vara flera. Vilken anledningen än kan vara föreligger dock inte något hinder för mannen att själv anmäla till barnavårdsnämnden att han anser sig vara far till barnet. Barnavårdsnämnden. som utför sin utredning i barnets in- tresse. har naturligtvis att vid utförandet av denna beakta mannens uppgifter och lika noga undersöka sannolikheten för hans faderskap till barnet som övriga eventuella fäders.

Enligt min mening kan mannen alltså få sina intressen väl tillgodosedda genom att hos barnavårdsnämnden anmäla sitt uppfattning att det är han som är barnets far. Jag anser därför inte att det föreligger något behov av enordningenligt vilken mannen ges rätt att själv väcka talan vid domstol om

Prop. 1975/762170 141

fastställande av faderskap.

] redogörelsen för gällande rätt har nämnts att närmare bestämmelser om barnavårdsnämndens medverkan vid fastställande av faderskap och om rättegången i fall då barnavårdsnämnden medverkar finns intagna i en sär- skild lag. lagen (19692618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap. Denna lag. vars bestämmelser i viss utsträckning får anses ana- logiskt tillämpliga i de fall då barnavårdsnämnden inte medverkar vid fast- ställande av faderskapet. bör. som föreslås i promemorian. arbetas in i FB. llärvid torde de bestämmelser som handlar om barnavårdsnänmdens ut- redning kunna flyttas över i sak oförändrade. I enlighet med vad som har föreslagits i det föregående bör bestämmelserna dock kompletteras med en regel som gör det möjligt för barnavårdsnämnden att inleda utredning om vem som är ett barns far även i sådana fall då moderns make i och för sig äratt anse som farenligt FB men faderskapet harsatts i fråga av modern eller maken.

Faderskapslagens bestämmelserom rättegången i faderskapsmål är.somjag nS'ss antydde, direkt tillämpliga endast i fall då det åligger barnavårds- nämndenattsörja förfastställandeav faderskapet. Vid inarbetandetav bestäm- melserna i FB bör de i stor utsträckning kunna göras tillämpliga även i sådana faderskapsmål där det inte åligger barnavårdsnämnden att sörja för att fader- skapet fastställs. Till hithörande frågor återkom merjag närmare i specialmoti- veringen.

6.3 Vårdnad m. m.

Enligt gällande rätt kan föräldrar ha gemensam vårdnad om sina barn endast om de är gifta med varandra. Bestämmelserna om gemensam vårdnad bygger dessutom på förutsättningen att föräldrarna lever tillsammans. Emel- lertid uppställer lagen inte något uttryckligt krav på samboende. Gifta för- äldrar kan alltså leva i sär men ändå ha vårdnaden om sina barn gemensamt. Beror särlevnaden på söndring-måste rätten dock på ansökan av endera maken förordna att vårdnaden skall tillkomma endast den ene av dem eller eventuellt. om de har flera barn. att vårdnaden om de olika barnen skall fördelas mellan makarna. Vidare skall rätten självmant i samband med att det döms till äktenskapsskillnad i ett äktenskap där det finns barn förordna angående vårdnaden om barnen.

Som framgått av den tidigare redogörelsen har det vid upprepade tillfällen rests krav på att även ogifta eller frånskilda föräldrar skall få möjlighet att gemensamt utöva vårdnaden om sina barn. I första hand har man härvid yrkat att sammanboende föräldrar skall kunna få gemensam vårdnad. Under senare tid har emellertid framkommit önskemål om att också frånskilda eller ogifta föräldrar som inte sammanlever skall kunna ha gemensam vård- nad om sina barn.

Genom 1973 års ändringar i giftermålsbalken avdramatiserades väsentligt

Prop. ]975/76zl70 142

skilsmässosituationen. Make som vill skiljas har rätt att få skilsmässa utan att inför domstol behöva ange några skäl för sin önskan. Den nya lagen innehåller inga regler om att domstol skall pröva makarnas inbördes per- sonliga förhållanden. Det är inte längre möjligt att åberopa andra makens skuld för att få skadestånd eller vårdnaden om gemensamma barn eller för att slippa betala underhållsbidrag.

Jag har redan tidigare framhållit att den ändrade uppfattning om äktenskap och skilsmässa som har utvecklats under en följd av år och kommit till uttryck i 1973 års äktenskapsreform torde ha gett många frånskilda makar bättre förutsättningar att på ett mindre känsloladdat och prestigebetonat sätt se på sina relationer efter skilsmässan inbördes och i förhållande till barnen. Därigenom har föräldrarna också fått ökade möjligheter att ta ett gemensamt rättsligt ansvar för barnen efter äktenskapets upplösning och efter det att de har flyttat i sär. Visserligen kan det i undantagsfall vara bättre för barnen att banden till den ena av föräldrarna definitivt klipps av efter en skilsmässa framför att barnen skall användas som ett vapen i föräldrarnas fortsatta inbördes stridigheter. [ de allra flesta situationer måste det emellertid vara till fördel för barnen om de efter skilsmässan kan bevara nära och goda förhållanden till båda föräldrarna. Om en ordning med ge- mensam rättslig vårdnad kan främja sådana goda förhållanden finns det uppenbarligen skäl att allvarligt pröva införandet av en sådan möjlighet.

Påpekas bör att en ordning med gemensam rättslig vårdnad inte nöd- vändigtvis innebär att föräldrarna i lika mån skall utöva den rent faktiska vårdnaden. Oavsett om barnet bor omväxlande hos båda föräldrarna eller om det vistas mera stadigvarande endast hos den ene. kan den rättsliga vårdnaden utövas av föräldrarna gemensamt. Om den gemensamma vård- naden skall ha någon reell innebörd får man likväl — som barnmiljöut- redningen har påpekat — förutsätta att vårdnaden också innebär något mått av delad faktisk omsorg om barnet.

Vad som har framkommit i den allmänna debatten tyder enligt prome- morian på att många föräldrar rent känslomässigt upplever det som viktigt för de inbördes relationerna att modern och fadern har samma rättsliga ställning i förhållande till barnen. Den av föräldrarna som inte har den rättsliga vårdnaden kan uppfatta detta som orättvist, vilket kan skapa onö- diga Störningar. F.n ordning med gemensam vårdnad ses ofta som bety- delsefull inte minst med tanke på den situationen att den ena föräldern skulle avlida. Även om det enligt gällande rätt bara undantagsvis kan fö- rekomma att annan än den efterlevande förordnas till vårdnadshavare. om det är den vårdnadshavande föräldern som avlider. kan det innebära en trygghet för föräldrarna att veta att vid den enes död den andre automatiskt står kvar som vårdnadshavare för barnen.

På de anförda skälen föreslås i promemorian att frånskilda makar skall kunna behålla den gemensamma vårdnaden om sina barn även efter skils- mässan. Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser. som anser att en

Prop. 1975/76:l70 |43

möjlighet för frånskilda att behålla den gemensamma vårdnaden om barnen skulle kunna minska riskerna för de svåra känslomässiga konflikter som annars lätt kan uppstå i vårdnadsfrågan och skapa bättre förutsättningar för att barnet efter skilsmässan skall kunna ha harmoniska relationer till båda föräldrarna. Det framhålls också att det måste innebära en trygghet för föräldrarna att veta att den ena av dem automatiskt står kvar som vård— nadshavare om den andre skulle bli ur stånd att utöva vårdnaden vid sjuk- dom eller död. "

Några remissinstanser är emellertid tveksamma eller direkt avvisande till förslaget om gemensam vårdnad efter skilsmässa. Det framhålls från dessa instansers sida att gemensam vårdnad förutsätter livliga kontakter mellan makarna och att det kan ifrågasättas om föräldrar vilkas-samliv har brutit samman verkligen är i stånd att upprätthålla förtroendefulla sådana kontakter. Det påpekas också att en ordning med gemensam vårdnad kan innebära att föräldrarna och barnen skjuter upp problemen som då kan kom- ma att utgöra en ständig orosfaktor.

För egen del vill jag först understryka att en ordning med gemensam vårdnad om barn efter skilsmässa självfallet inte passar alla frånskilda för- äldrar. [ en del fall kan föräldrarnas inbördes förhållanden vara sådana att de inte gärna kan vara rättsliga vårdnadshavare gemensamt. Man kan emel- lertid inte bortse från att åtskilliga föräldrar som står i begrepp att skiljas torde se relativt lidelsefritt på sin situation och vara beredda att även i fortsättningen ta ett gemensamt ansvar för barnen. Att föräldrar i dessa fall skall kunna ha möjlighet till fortsatt gemensam vårdnad om barnen finner jag önskvärt. Som har framhållits både i promemorian och under remissbehandlingen torde ett delat rättsligt ansvar många gånger kunna främja ett harmoniskt förhållande mellan föräldrarna och barnen. Inte minst för äldre barn kan det också framstå som en trygghetsfaktor att de rättsliga relationerna till båda föräldrarna förblir oförändrade och barnet alltså inte behöver uppleva den ena föräldern som en mer eller mindre utanförstående person.

Beaktas bör vidare att det vid många skilsmässor är vårdnadsfrågan som vållar de allvarligaste motsättningarna mellan makarna. Det är också för- klarligt att nuvarande regler. som ju innebär att den ena maken alltid måste förlora föräldramyndigheten över ett barn.Skapar prestigekonflikter. l många fall torde förhållandena vara sådana att den ena maken förhållandevis lätt kan acceptera att den andre får hand om den faktiska vårdnaden. om han bara själv får stå kvar som rättslig vårdnadshavare jämte den andre.

Givetvis medför en ordning med gemensam rättslig vårdnad vissa praktiska problem för de föräldrar som bor i sär. Att vårdnaden är gemensam innebäratt föräldrarna i princip skall fatta beslut gemensamt i angelägenheter som rör barnet. Detta i sin tur förutsätter att föräldrarna hela tiden står i nära kontakt med varandra. Man får emellertid förutsätta att de föräldrar som väljer att gemensamt ha vårdnaden om sina barn efter skilsmässan

Prop. 1975/76:l70 144

bägge är inställda på att samarbeta och att de känner ett starkt tryck på sig att verkligen göra det. eftersom en följd av bristande samarbete kan bli att den gemensamma vårdnaden måste upphöra.

Beaktas bör också att det i praktiken inte kan krävas av föräldrarna att de skall i samråd bestämma om varje vårdnadsåtgärd beträffande barnet. Så torde inte heller ske beträffande gifta föräldrar. Är det fråga om en mera vardaglig angelägenhet kan den avgöras av den förälder som är närmast till hands. oberoende av att också den andre föräldern har den rättsliga vårdnaden om barnet. Det är alltså bara när mera ingripande beslut skall fattas som det krävs samråd. Även i sådant fall har emellertid den ena föräldern viss möjlighet att ensam besluta. Sålunda gäller redan nu enligt 6 kap. Så FB att en av föräldrarna kan handla på bådas vägnar. när den andre av någon anledning är hindrad från att delta i beslut rörande vårdnaden. Som några remissinstanser har påpekat har bestämmelserna i 6 kap. Sä FB tillkommit för att användas endast i undantagsfall. Om möjlighet till gemensam vårdnad införs för frånskilda föräldrar torde bestämmelserna dock komma att få tillämpas i större omfattning än hittills.

Öppnar man möjlighet till gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar. är det uppenbart att man också måste allvarligt pröva att införa en mot- svarande möjlighet för ogifta föräldrar. dvs. sådana föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra. Som påpekas i promemorian har det under senare år blivit allt vanligare att föräldrar bor tillsammans utan att gifta sig. I sådana fall torde de också i praktiken utöva den faktiska vårdnaden om sina barn gemensamt. även om endast den ene av dem är rättslig vård- nadshavare. Detta gäller t. ex. den löpande uppsikten över barnen och om- sorgen om barnens uppfostran och utbildning. Beslut rörande barnens per- sonliga förhållanden som är av mer ingripande betydelse fattas med all sannolikhet av föräldrarna i samråd. Är det fråga om mera vardagliga an- gelägenheter torde de avgöras av den förälder som är närmast till hands. oberoende av om han är den som är rättslig vårdnadshavare för barnet. Över huvud taget torde situationen inte nämnvärt skilja sig från den som råder i en familj där föräldrarna är gifta med varandra.

Även om det praktiskt sett i allmänhet inte torde innebära några egentliga olägenheter att den rättsliga vårdnaden tillkommer endast en av föräldrarna. kan man enligt promemorian inte bortse från att det i många familjer där föräldrarna är ogifta finns ett starkt önskemål att de gemensamt skall få hand om vårdnaden om barnen. Liksom när det gäller frånskilda föräldrar kan ett gemensamt rättsligt ansvar vara ägnat att främja de inbördes re- ' lationerna och förhindra onödiga störningar. Vidare kan det också för de ogiftas del vara tryggt att veta att vid den enes död den andre står automatiskt kvar som vårdnadshavare.

Mot en ordning med gemensam vårdnad för ogifta föräldrar har tidigare framför allt anförts att det uppstår problem för den händelse föräldrarna skulle separera. Enligt promemorian kommer emellertid denna fråga i ett

Prop. 1975/762170 l45

nytt läge. om man inför en möjlighet för frånskilda att behålla den ge- mensamma vårdnaden om sina barn. Det ärju i sådant fall fråga om föräldrar som normalt inte bor tillsammans. På motsvarande sätt skulle man kunna låta ogifta föräldrar få gemensamt utöva vårdnaden. även om de inte delar bostad.

På de anförda skälen föreslås i promemorian att man inför en möjlighet för föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra att få gemensam rättslig vårdnad om barnen. Denna rätt bör i princip vara oberoende av om föräldrarna bor tillsammans eller ej.

De allra flesta remissinstanserna har ställt sig positiva till förslaget om en möjlighet till gemensam vårdnad för ogifta föräldrar. åtminstone när det är fråga om sammanboende föräldrar. Däremot är man på flera håll tveksam till om ogifta föräldrar som inte bor tillsammans skall kunna utöva vårdnad gemensamt. Flertalet remissinstanser godtar dock förslaget också iden delen. Det påpekas emellertid att en viktig förutsättning för att förslaget skall genomföras är att man anpassar reglerna om sociala förmåner och skatter till det. I annat fall kan det befaras att föräldrar med begränsade ekonomiska möjligheter kommer att utnyttja möjligheten till gemensam vårdnad endast i mindre omfattning.

För min del anser jag att de skäl som kan anföras till stöd för en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar till stor del är giltiga också när det gäller föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra. Också för ogifta föräldrar kan det uppenbarligen. ha stor betydelse från psykologisk synpunkt att de delar det rättsliga vårdnadsansvaret. En sådan ordning kan främja både föräldrarnas inbördes relationer och deras förhållande till barnen.

Skälen för att möjliggöra gemensam vårdnad är naturligtvis särskilt starka när det gäller föräldrar som bor tillsammans. Sådana föräldrar kan många gånger direktjämställas med dem som är gifta. l båda fallen bildar föräldrarna och barnen en familj där det är naturligt att vårdnadsansvaret är delat.

Enligt min mening talar emellertid starka skäl för att införa en möjlighet till gemensam vårdnad också i fall då föräldrarna inte är sammanboende. Även för föräldrar som inte vill eller har möjlighet att bo tillsammans kan det vara av stort värde att dela det rättsliga ansvaret för de gemensamma barnen. Den av föräldrarna som inte har den faktiska vårdnaden torde ofta få ett större intresse för barnet. om han är rättslig vårdnadshavare jämte den andre. Avsevärda praktiska problem skulle också uppstå. om man ställde upp ett krav på samboende som förutsättning för gemensam vårdnad. Myn- digheterna skulle då för att bedöma vårdnadsfrågan behöva forska i parternas privatliv på ett sätt som inte kan anses önskvärt. Till det sagda kommer att om man. som nyss har diskuterats. öppnar en möjlighet till gemensam" vårdnad för frånskilda föräldrar. som ju normalt inte bor tillsammans. skulle det te sig egendomligt att inte införa samma möjlighet för icke samman- boende. ogifta föräldrar. De förut anförda skälen för att frånskilda föräldrar skall ha möjlighet till gemensam vårdnad är också i stor utsträckning till-

l0 Riksdagen 1976. I sam/. Nr I 70

Prop. l975/76:170 146

lämpliga beträffande ogifta föräldrar som tidigare har sammanbott och då haft gemensam vårdnad om barnen.

Givetvis kan det ibland uppstå komplikationer. om ogifta föräldrar har gemensam rättslig vårdnad om ett barn utan att bo tillsammans. Viss risk finns då för att beslut i vårdnadsfrågor skall fördröjas på grund av svårigheter att få ett ståndpunktstagande från den av föräldrarna som inte har hand om barnet. På samma sätt som jag tidigare anförde beträffande frånskilda föräldrar torde emellertid beslut i vårdnadsfrågor många gånger kunna fattas av den förälder som är närmast till hands. l nödfall kan man även när det gäller ogifta föräldrar lösa uppkommande problem med hjälp av be- stämmelserna i 6 kap. 5; FB.

Av stor betydelse såväl när det gäller frånskilda som ogifta föräldrar är naturligtvis föräldrarnas egen inställning till frågan om gemensam vårdnad. I den allmänna debatten har ifrågasatts om det inte skulle vara tillräckligt att den ena föräldern önskar gemensam vårdnad för att en sådan ordning skall komma till stånd. Liknande tankar har förts fram under remissbe- handlingen. Enligt min mening skulle dock en sådan ordning innebära att man lade en alltför svår uppgift på den av föräldrarna som inte anser sig kunna upprätthålla de nära fortsatta kontakter med den andra föräldern som en gemensam vårdnad förutsätter. Det bör därför vara ett villkor för en ordning med gemensam vårdnad att föräldrarna är ense om att de vill ha vårdnadsfrågan ordnad på det sättet. Skulle det visa sig att den gemen- samma vårdnaden inte fungerar. bör vardera parten kunna utverka myn- dighets beslut om att vårdnaden inte längre skall vara gemensam. Det får då ankomma på myndigheten att utse vårdnadshavare. Ett sådant beslut torde i allmänhet kunna meddelas så snabbt att det inte hinner uppkomma några egentliga olägenheter till följd av att en ordning med gemensam vård— nad inte fungerar. Om så behövs. kan myndigheten meddela interimistiskt beslut i avvaktan på det slutliga avgörandet.

Av stor betydelse är naturligtvis också de ekonomiska konsekvenserna av en ordning med gemensam vårdnad. Jag kommer därmed in på frågorna om underhållsbidrag och bidragsförskott.

Nuvarande regler om underhållsbidrag till barn innebär att sådant bidrag skall betalas av förälder som är skild från vårdnaden om barnet. Däremot utgår inte underhållsbidrag om föräldrar utövar den rättsliga vårdnaden ge- mensamt. I sådant fall gäller i stället den allmänna regeln i 7 kap. 2; FB om att var och en av föräldrarna skall efter sin förmåga ta del i kostnaden för barnets underhåll.

Bidragsförskott utgår till barn som står under vårdnad av endast den ena eller ingen av sina föräldrar. Är det bara den ena av föräldrarna som har vårdnaden utgår bidragsförskott med högst ett årligt belopp som mot- svarar 40 '.'5 av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. dvs. f. n. omkring 3 800 kr. Avdrag görs dock för vad den icke vårdnadsberättigade föräldern betalar i underhållsbidrag. Bor barnet tillsammans med den un-

Prop. l975/76:170 l47

derhållsskyldige utgår inte något bidragsförskott.

Bidragsförskott betalas ut av barnavårdsnämnden. som därefter har att vända sig till den underhållsskyldige och återkräva så mycket av bidrags- förskottet som motsvarar fastställt men ej utgivet underhållsbidrag. Under vissa förutsättningar kan dock länsstyrelsen besluta att återkrav mot den underhållsskyldige skall efterges.

F. n. utbetalas årligen ca 600 milj. kr. i bidragsförskott. Sammanlagt berörs omkring 200000 barn.

Om man inför en möjlighet till gemensam vårdnad för frånskilda och ogifta föräldrar innebär de angivna reglerna för dem som väljer en sådan ordning att ingen av dem blir skyldig att betala underhållsbidrag för barnet och att inte heller något bidragsförskott kommer att utgå. Beaktas bör dock. såvitt gäller bidragsförskott. att rätten till sådant förskott redan nu faller bort om föräldrarna bor tillsammans och har barnet hos sig. Från bidrags- förskottssynpunkt är det därför likgiltigt om samboende föräldrar utövar den rättsliga vårdnaden gemensamt eller ej. Bor föräldrarna i sär är det däremot av avgörande betydelse om vårdnaden är gemensam eller inte.

Vad underhållsbidrag beträffar har någon remissinstans fört fram tanken att man skulle införa en ordning med underhållsbidrag även för föräldrar som är gemensamma rättsliga vårdnadshavare. Enligt min mening stöter det dock på stora praktiska svårigheter att genomföra en sådan ordning. Det synes heller inte nödvändigt att införa ett system med underhållsbidrag bara för att säkerställa att ingen av föräldrarna undandrar sig sitt ekonomiska ansvar. Som har framhållits i promemorian får det förutsättas att föräldrar som väljer att utöva vårdnaden gemensamt följer huvudprincipen i 7 kap. 2,5 FB och gemensamt tar del i kostnaderna för barnens underhåll. var och en efter sin förmåga. Skulle någon av föräldrarna undandra sig sin skyldighet att bidra. kan detta vara ett skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden.

Ett större problem utgör frågan om bidragsförskott. Flera remissinstanser har pekat på att kretsen av dem som kommer att utnyttja systemet med gemensam vårdnad kan komma att begränsas till följd av de villkor som gäller för rätt till bidragsförskott.

Det är enligt min mening inte möjligt att lösa de problem i detta avseende som kan uppkomma vid gemensam vårdnad genom en enkel ändring av bidragsförskottSlagen. Den nu aktuella frågan om gemensam vårdnad kan inte heller föranleda ändring av de grundläggande reglerna för bidragsför- skotten. Frågan om bidragsförskott vid gemensam vårdnad har ett direkt samband med reglerna om underhållsbidrag eftersom bidragsförskottens funktion är att ersätta eller komplettera ett underhållsbidrag. Viktigt är också att inte skapa orättvisor i förhållande till samboende föräldrar med låga inkomster. Det ärdärförangeläget att frågan om ekonomiskt stöd vid delad bo- sättning och gemensam vårdnad får ingå i en merallsidig prövning av de frågor rörande bidragsförskott m. m. som anknytertill reglernaom underhållsbidrag.

Prop. 1975/76:170 148

Som tidigare nämnts har familjelagssakkunniga enligt sina direktiv i upp- drag att bl.a. se över reglerna om underhållsbidrag. Detta kunde synas tala för att man låter de sakkunniga pröva även den nyss angivna frågan. Mot detta kan emellenid invändas att man här kommer in på ett område som ligger utanför den civilrättsliga lagstiftning som de sakkunniga annars har att sy551a med. Det är dessutom angeläget att de sakkunnigas arbete. som redan nu rör ett flertal betydelsefulla frågor. inte försenas.

Med hänsyn till det sagda har jag kommit fram till att det inom jus- titiedepartementet bör tillsättas en särskild arbetsgrupp med representanter för berörda departement och med uppgift att i nära samråd med famil- jelagssakkunniga och socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975202) pröva de frågor rörande bidragsförskott m.m. som anknyter till reglerna om underhållsbidrag och att därvid även överväga frågan om ekonomiskt stöd ide situationer som kan uppkomma vid delad bosättning och gemensam vårdnad.

Till övriga regler på det sociala stödområdet liksom till skattelagstiftningen återkommer jag i det följande. Jag vill emellertid redan här säga att dessa regler i allmänhet torde sakna betydelse för frågan om ett system med ge- mensam vårdnad bör införas eller ej.

Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört om angelägenheten av att re— formera vårdnadsreglerna anser jag att de problem som möter beträffande bidragsförskotten inte bör hindra att man nu inför en möjlighet till gemensam vårdnad för frånskilda och ogifta föräldrar. inte heller i övrigt harjag funnit några avgörande hinder föreligga mot ett sådant system. Tvärtom anser jag med hänsyn till vad jag tidigare har anfört att övervägande skäl talar för att man nu inför den berörda möjligheten till gemensam vårdnad.

Jag förordar alltså att FB ändras så att såväl frånskilda som ogifta föräldrar får möjlighet att utöva gemensam rättslig vårdnad om sina barn. Denna möjlighet bör gälla oberoende av om föräldrarna bor tillsammans eller inte.

lnförs en möjlighet för frånskilda att behålla den gemensamma rättsliga vårdnaden om sina barn. uppkommer frågan om det i fall då makarna önskar utnyttja denna möjlighet bör åligga rätten att meddela ett formellt beslut i vårdnadsfrågan i samband med skilsmässan. [ promemorian understryks att det måste vara till stor fördel för förhållandet mellan frånskilda föräldrar och deras barn om de i möjligaste mån kunde slippa att vid skilsmässan ta ställning till frågan vem av dem som skall ha den rättsliga vårdnaden om barnen. Från både makarnas och barnens synpunkt torde det enligt promemorian många gånger vara bäst. om domstolen avstår från att tvinga fram ett ställningstagande i fall då ingen av makarna yrkar att vård- nadsfrågan skall tas tipp. På grund därav föreslås i promemorian att dom- stolen endast om någon av föräldrarna yrkar upplösning av den gemensamma vårdnaden skall ta upp frågan till prövning och att i annat fall den ge- mensamma vårdnaden utan vidare skall fortsätta automatiskt.

Vad sålunda föreslagits har i allmänhet godtagits under remissbehand-

Prop. 1975/76:170 149

lingen. Några remissinstanser har dock framfört invändningar mot förslaget och menat att det skapar risk för att parterna utan att tillräckligt diskutera igenom vårdnadsfrågan låter den gemensamma vårdnaden fortsätta med senare uppkommande problem som följd. Det har vidare hävdats att rätten måste ha möjlighet att gå ifrån makarnas lösning i vårdnadsfrågan i fall då den uppenbarligen måste anses strida mot barnens bästa.

För egen del kanjag i och för sig ansluta mig till promemorians uppfattning att det många gånger kan innebära fördelar för de inblandade parterna om föräldrar som vill skiljas slipper att ta tipp vårdnadsfrågan inför domstol. Beaktas bör dock titt även om vårdnadsfrågan inte behöver behandlas i domstolsförfarandet. så måste föräldrarna naturligtvis själva ta ställning till htir de vill ha vårdnadsfrågan ordnad efter skilsmässan. inte minst med tanke på de ekonomiska verkningar som kan följa av en ordning med ge— mensam vårdnad är det viktigt att parterna verkligen penetrerar hithörande problem. På denna punkt får man självfallet bättre garantier. om vårdnads— frågan alltid måste tas tipp vid domstolen. låt vara att domstolen i princip skall vara skyldig att meddela beslut i enlighet med parternas önskemål.

På grund av det sagda förordarjag att beslut i vårdnadsfrågan alltid skall meddelas i samband med en skilsmässa. Är parterna ense om att behålla den gemensamma vårdnaden. skall domstolen i princip besluta i enlighet med deras önskemål. [ annat fall får en av föräldrarna utses till vårdnads- havare. Även i en sådan situation bör domstolen i allmänhet följa parternas önskemål, på samma sätt som gäller nu. Är föräldrarna oense. får vård- nadsfrågan avgöras efter vad som är skäligt med hänsyn till barnens bästa. Om det med hänsyn till barnens bästa är uppenbart att ingen av föräldrarna bör ha vårdnaden bör den liksom nu anförtros åt särskilt förordnad för- myndare.

Givetvis kan det efter en skilsmässa visa sig titt en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar. i enlighet med vad jag tidigare har anfört bör vardera föräldern då kunna begära att den gemensamma vårdnaden upplöses och att en av föräldrarna utses till vårdnadsluivare. Enligt min mening bör det ankomma på domstolen att meddela beslut i vårdnadsfrågan. Är föräldrarna ense om vem som skall vara vårdnadshavare bör domstolen på samma sätt som vid en skilsmässa besluta i enlighet med deras önskemål. såvida det ej skulle uppenbart strida mot barnens bästa.

När det därefter gäller frågan htir gemensam vårdnad skall komma till stånd för ogifta föräldrar sägs i promemorian att det i sådant fall bör krävas beslut av domstol. Domstolen skall enligt promemorieförslaget i princip förordna om gemensam vårdnad i alla de fall då föräldrarna önskar det. Domstolen skall dock kunna vägra att följa föräldrarnas önskemål. om det skulle uppenbart strida mot barnets bästa.

Promemorieförslaget har i denna del godtagits av de allra flesta remiss- instanserna. På några håll ifrågasätter man dock om det är nödvändigt med ett domstolsbeslut för att ogifta föräldrar skall få utöva vårdnaden gemen-

Prop. l975/76:170 lSO

samt. i varje fall om föräldrarna lever tillsammans. En remissinstans anser att gemensam vårdnad borde kunna komma till stånd enbart genom en anmälan till förslagsvis barnavårdsnämnden.

För egen del ansluterjag mig till promemorieförslaget i den nu aktuella frågan. Jag har nyss förordat att det i en skilsmässosituation alltid skall krävas domstolsbeslut för att parterna efter skilsmässan skall kttnna behålla den gemensamma vårdnaden om barnen. Är situationen den att två ogifta föräldrar vill ha gemensam vårdnad är skälen föratt alltid kräva domstolsbe— slut starkare. lÄ)et är ju då fråga om föräldrar som i princip inte tidigare har utövat rättslig vårdnad gemensamt. Ibland kanske inte heller den faktiska vårdnaden har varit gemensam. Jag vill emellertid betona att domstolen liksom i skilsmässosituationen normalt bör följa föräldrarnas önskemål och alltså förordna om gemensam vårdnad. när föräldrarna begär det. lindast om ett sådant arrangemang uppenbart skttlle strida mot barnets bästa bör förordnande kunna vägras.

Skulle det efter det att beslut om gemensam vårdnad har meddelats visa sig att en sådan ordning inte kan fortsätta. bör. som jag tidigare har anfört. envar av föräldrarna kunna gå till domstol och begära att vårdnaden upplöses. Det ankommer då på domstolen att förordna vem av föräldrarna som skall ha vårdnaden om barnen eller eventuellt htir barnen skall fördelas mellan föräldrarna. Domstolen skall i den situationen tillämpa samma grunder för sitt beslut som när frånskilda föräldrar begär att en gemensam vårdnad skall upplösas.

Såväl i skilsmässosituationen som i övriga fall när beslut skall meddelas i en vårdnadsfråga ankommer det på domstolen att ta ställning till vilken utredning som behövs. Är parterna ense om hur vårdnaden skall ordnas. bör dock några större krav på utredning inte ställas. Sålunda torde domstolen endast i undantagsfall behöva kontakta barnavårdsnämnden.

Uppenbarligen ligger det normalt i både barnens och samhällets intresse att ett vårdnadsbeslut har en viss stabilitet. Detta hindrar inte att ett vård- nadsbeslut ibland kan behöva ändras efter ganska kort tid. De regler som jag nu har förordat innebär också att exempelvis ett beslut om gemensam vårdnad skall ändras. så snart föräldrarna eller någon av dem'finner att de inte kan fortsätta med den gemensamma vårdnaden. Har en gemensam vårdnad en gång blivit upplöst, bör det i och för sig inte föreligga något hinder för parterna att på nytt få till stånd en ordning med gemensam vårdnad. om de är ense om att göra ett nytt försök. [ praktiken torde det dock sällan bli aktuellt att upprepade gånger ändra vårdnaden på detta sätt.

Liksom nu bör samhället alltid ha möjlighet att gripa in. om en vård- nadshavare visar sig vara grovt försumlig. Barnavårdsnämnden bör då kunna ta initiativ till att vårdnaden fråntas den försumlige. Däremot kan det. som anförs i promemorian. inte anses motiverat att behålla den nuvarande be- fogenheten för allmän åklagare att föra sådan talan. Åklagarens initiativrätt bör alltså slopas. '

Prop. l975/76:l70 15!

Utöver de tidigare behandlade bestämmelserna om underhållsbidrag och bidragsförskott finns det skäl att i detta sammanhang beröra också vissa andra regler inom social— och skattelagstif'tningen. Vid tillämpningen av dessa regler har det i flera fall betydelse om en person har barn och om barnet bor tillsammans med föräldern. När det t. ex. gäller bostadstillägg enligt kungörelsen ( 19681425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer utgår sådant tillägg bara till förälder eller föräldrar som har barn boende hos sig. Däremot kan kommunalt bostadstillägg enligt kungörelsen fl973z379) om statsbidrag till statskommunala bostadstillägg utgå även till personer titan barn. Det är dock möjligt för kommunerna att lämna högre tillägg till barn- familjer än till dem som inte har barn boende hos sig.

Det kan vidare vara av betydelse för rätten att erhålla sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring om den försäkrade sammanbor med barn. l-"örsäkrad som är inskriven hos allmän försäkringskassa har enligt huvudregeln rätt till sjukpenning.om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till ett visst minsta belopp. flnderstiger inkomsten detta belopp fö- religger ändå rätt till sjukpenning i vissa fall. bl. a. om den försäkrade sam- manbor med barn under 16 år. Han har då också rätt att teckna frivillig sjukpenningförsäkring. .

Enligt kommunalskattelagcn (19281370) har i vissa fall skattskyldig med hemmavarande barn under lö år rätt till förvärvsavdrag på högst 2 000 kr. Å andra sidan får den som har barn som inte är hemmavarande tillgodogöra sig avdrag för underhåll som han har utgett till barnet. dock högst 2500 kr. per barn och år. Förekomsten av hemmavarande barn påverkar också rätten till avdrag i andra hänseenden. liksom rätten till skattereduktion för ensamstående försörjt-tre. Vid bedömningen av barnets ålder och av om bar- net är hemmavarande eller inte utgår man från förhållandena den I november beskattningsåret.

De nti behandlade reglerna visar att det i vissa situationer är av betydelse om en förälder har barn boende hos sig eller inte. Denna fråga påverkas i och för sig inte av de nya vårdnadsreglcr som har föreslagits i tlet ft."- regående. Att en far eller mor har del i den rättsliga vårdnaden av ett barn betyder ju inte att barnet också rent faktiskt måste bo hos den föräldern. 1 fall då föräldrarna har gemensam rättslig vårdnad om ett barn utan att bo tillsammans kan det tänkas att barnet antingen bor huvudsakligen hos den ena av föräldrarna eller att det bor växelvis hos båda. Det får avgöras från fall till fall var barnet vid tillämpningen av de olika bestämmelserna skall anses ha sitt hemvist. Att. som några remissinstanser har föreslagit. införa bestämmelser enligt vilka det skulle för alla sammanhang fastställas i förväg hos vilken av föräldrarna barnet skall anses hemmavarande. kan enligt min mening inte gärna komma i fråga.

Vid sidan av de regler som nyss har berörts och som fäster avseende vid om någon rent faktiskt har ett barn boende hos sig finns det också bestämmelser där det är av betydelse inte bara om en person har hem-

Prop. 1975/ 76:170 152

mat-'arande barn utan också om personen är rättslig vårdnadshavare. Hit hör framför allt de tidigare behandlade reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott. Vidare kan nämnas reglerna om studiehjälp enligt studie- stödslagen (1973349) och studiestödslörordningen ( 1973:418). Vid avgöran- det av om barn skall få studiehjälp i form av inkomstprövat eller behovs- prövat tillägg till studiebidrag eller återbetalningspliktiga studiemedel skall hänsyn tas till föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Som förälder i det sammanhanget räknas fader eller moder som är vårdnadshavare samt fader eller moder som visserligen inte har del i den rättsliga vårdnaden men som bor tillsammans med förälder som är vårdnadshavare. Av betydelse är även styvförälders ekonomiska förhållanden. Vidare kan det för återbetalning av återbetalningspliktiga studiemedel ha betydelse om den återbetalningsskyl- dige har vårdnaden om barn.

Det sagda innebär att en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda och ogifta föräldrar kan påverka barnets möjligheter att få studiehjälp. efter- som hänsyn skall tas till båda föräldrarnas ekonomi. Så skall emellertid ske redan nu i fall då föräldrarna bor tillsammans. Det är alltså bara när föräldrarna inte är sammanboende och ändå vill ha gemensam vårdnad som ett nytt läge från sttrdiestödssynpunkt inträffar. ,

Även om nuvarande regler om studiestöd i den situation som nyss har angetts kan innebära vissa nackdelar för de föräldrar som vill ha gemensam vårdnad om sina barn. kan man enligt mitt mening räkna med att dessa nackdelar står kvar endast övergångsvis. eftersom hela studiestödssystemet är trnder utredning. Redan nu bör emellertid vissa ändringar göras i stu- diestödslagen. så att man i de berörda fallen åtminstone inte tar hänsyn till styvförälders ekonomi. Jag återkommer till den frågan i specialmoti- veringen.

] sammanhanget kan ytterligare nämnas bestämmelserna om barntillägg till ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring. Sådant tillägg kan utgå för barn till den försäkrade eller hans make. om den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med har- net. Pensionskommittén har emellertid i sitt betänkande (SOU 1975:74) So— cialförsäkringsavgifter på trppdragsinkomster m. m. föreslagit att barntillägg skall trtgå för varje barn trnder 16 år till försäkrad förälder oberoende av om föräldern har vårdnaden om barnet eller om barnet bor hos föräldern.

I anslutning till de olika frågor om sociala förmåner och skatter som jag nu har diskuterat vill jag framhålla att den omsti'rndigheten att icke sammanboende föräldrar har gemensam vårdnad om ett barn inte i och för sig bör leda till att de och barnet sammantaget kommer i åtnjutande av större ekonomiska förmåner än som skulle ha varit fallet. om endast endera av föräldrarna hade varit vårdnadshavare.

Som har påpekats ttnder remissbehandlingen kan man räkna med att en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda eller ogifta föräldrar kräver insatser från samhällets sida i form av information samt stöd och hjälp

Prop. 1975/76:l70 153

till föräldrarna. Särskilt gäller detta frågorna om hur de ekonomiska pro- blemen i anledning av den gemensamma vårdnaden skall lösas och om hur den faktiska vårdnaden skall ordnas för att barnen skall få så trygga uppväxtvillkor som möjligt. Stöd behövs också åt föräldrar som utövar ge- mensam vårdnad men som överväger att begära förordnande om att värd- naden skall Upplöstts. lnnan föräldrarna eller någon av dem tar ett sådant steg kan det finnas skäl att pröva andra möjligheter att komma till rätta med de uppkomna problemen.

Erinras bör om att föräldrar redan nu har möjlighet att söka råd och hjälp hos medlare eller familjerådgivare. Varje vårdnadshavare kan också. oavsett civilstånd. vända sig till barnavårdsnämnden för stöd och hjälp. Om vårdnadshavare begär det. kan nämnden i en sådan situation utse lämplig person (barnavärdsman) med uppgift att lämna vårdnadshavaren bistånd. Ett sådant bistånd kan få formen av ett samttil vid vilket barnavårdsmannen och vårdnadshavaren eller vårdnadshavarna gemensamt söker vägar att lösa de uppkomna problemen.

En särskild fråga är vem som skall vara förmyndare för ett barn. Av redogörelsen för gällande rätt framgår att de båda funktionerna vårdnads- havare och förmyndare i princip har kopplats samman i lagen. Den som är vårdnadshavare för ett barn är också barnets förmyndare. om inte värd- nadshavaren själv är omyndig och på den grunden inte kan vara förmyndare. Det kan också förekomma att vårdnadshavaren entledigas från förmyn- derskapet utan att samtidigt entledigas som vårdnadshavare. [ sådant fall kommer vårdnaden och förmynderskapet att utövas av olika personer.

Föräldrar som gemensamt är vårdnadshavare för sina barn är också ge- mensamt förmyndare för barnen. om inte den ene är omyndig eller har entledigats från förmynderskapet. Förordnas genom beslut av domstol att endast den ena föräldern skall vara vårdnadshavare för ett barn. skall han också ensam vara barnets förmyndare.

Om vårdnadshavaren eller vårdnadshavarna inte klarar av att ensam eller ensamma vara förmyndare för ett barn skall en eller flera medförmyndare lörordnas.

De nyss föreslagna ändringarna i vårdnadsreglerna aktualiserar frågan om förmynderskapet även i fortsättningen automatiskt skall följa med innehavet av vårdnaden. Beaktas bör bl. a. att de nya reglerna kan komma att medföra att vårdnaden beträffande ett och samma barn ändras oftare än f. n. En motsvarande överflyttning av förmynderskapet mellan föräldrarna skulle kunna tänkas medföra vissa svårigheter när det gäller t.ex. förmyndarens redovisning för förmynderskapet. För att komma till rätta med dessa svå- righeter skulle man kunna tänka sig att om en av föräldrarna från början har varit ensam vårdnadshavare och därmed också förmyndare för ett barn. så fortsätter den föräldern att ensam ha hand om förmynderskapet. trots att beslut meddelas om gemensam vårdnad. Man kan också tänka sig en ordning enligt vilken fi'jrmynderskapet alltid utövas av båda föräldrarna.

Prop. 1975/76zl70 154

oberoende av om vårdnaden utövas av dem bägge eller endast en av dem.

Enligt promemorian talar emellertid övervägande skäl för att man behåller det nuvarande systemet och alltså i princip låter förmynderskapet följa vård- naden. Praktiskt taget samtliga remissinstanser har godtagit denna ordning.

Även jag finner att det nuvarande systemet bör behållas. Det kan inte bortses från att de båda fttnktionerna vårdnad och förmynderskap är starkt beroende av varandra. Så t.ex. ankommer det på förmyndaren att förvalta barnets medel. samtidigt som det är dessa medel som i första hand skall användas för barnets upphälle och utbildning. Det skulle också otvivelaktigt vålla irritation hos föräldrarna om de inte.samtidigt som de hade gemensam vårdnad om sina barn. också gemensamt ansvarade för barnens ekonomi. Även i fortsättningen bör alltså principen vara att förälder som är värd— nadshavare också är barnets förmyndare.

6.4. Överflyttning av barn

Av redogörelsen för gällande rätt framgår att länsrätts förordnande om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad. umgängesrätt eller över- lämnande av barn liksom förordnande om handräckning för överflyttning av barn länder till omedelbar efterrättelse. om inte annat förordnas. Bak- grunden till denna regel är att hithörande ärenden har en exekutiv prägel och att det. liksom vid andra typer av exekutiva förfaranden. är angeläget att sökanden skall få sin rätt förverkligad utan dröjsmål. Samtidigt bör dock observeras att länsrättens prövning inte är av rent formell karaktär utan att den omfattar också den materiella sidan av saken. I vissa fall är pröv- ningen nästan att jämställa med en omprövning av den sakfråga som har avgjorts genom dotnen eller beslutet. Underalla förhållanden skall länsrätten pröva om en-övernyttning är förenlig med barnets bästa. Detta innebär att det inte är självklart hur utgången i verkställighetsfrågan slutligen skall bli.

Med hänsyn till att länsrättens avgöranden haren delvis materiell karaktär och till att avgörandena ofta rör mycket känsliga frågor kan det med fog ifrågasättas om det är lämpligt att ha en huvudregel som innebär att av- görandena skall lända till omedelbar efterrättelse. Det kan visserligen in— vändas att länsrätten har möjlighet att förordna att dess beslut inte skall lända till efterrättelse förrän det har vunnit laga kraft. l praktiken torde det emellertid mycket sällan förekomma att länsrätten använder sigav denna möjlighet. '

Det kan också invändas att överrätten efter besvär kan förordna om in— hibition med stöd av 28 & förvaltningsprocesslagen . För att ett inhibitions- beslut skall kttnna meddelas fordras inte obetingat att klaganden uttryckligen yrkat inhibition. Det är tillräckligt att det av besvären eller av handlingarna i ärendet framgår att det överklagade beslutet t.v. inte bör få verkställas

,Jl 'Jl

Prop. 1975/76zl7l) 1

(prop. l97lz30 s. 422 och 576).

Även de tidigare återgivna tillämpningsföreskrifterna till Zl kap. FB bör beaktas i detta sammanhang.Bestämmelserna innebär bl. a. att om länsrätten har meddelat beslut om hämtning som får verkställas omedelbart. så skall polismyndigheten genast underrättas härom. inkommer besvär över beslutet skall överrätten genast underrätta länsrätten om detta. Länsrätten skall i sin tur genast underrätta den polismyndighet som skall verkställa hämt- ningen om besvären. Polismyndigheten får då inte verkställa hämtningen. förrän den har erhållit besked om att frågan om inhibition har prövats i besvärsärendet.

Bestämmelserna om att överinstansen ex officio skall pröva frågan om inhibition jämte de refererade tillämpningsföreskrifterna kan tyckas ge till- räckliga garantier för att ett beslut om hämtning inte blir verkställt innan överrätten har hunnit pröva inhibitionsfrågan. Det fordras emellertid att länsrättens beslut kommer den enskilde till handa i så god tid att besvär hinner anföras och meddelande härom nå polismyndigheten innan denna hunnit verkställa det överklagade beslutet. Detta torde inte alltid vara fallet. Den enskilde har heller inte alla gånger klart för sig vikten av att omedelbart anföra besvär. Dessa blir därför ofta ett slag i luften.

Även i fall då länsrätten har avstått från att förordna om hämtning och i stället meddelat vitesföreläggande kan en otillfredsställande situation upp- stå. Ofta torde den i vitesföreläggandet utsatta fristen ha gått ut innan be- svären hinner avgöras. Det blir i sådana fall omöjligt för klaganden att förutse om han kan avvakta besvärsinstansens prövning innan han över- lämnar barnet. Han riskerar nämligen att vitet döms ut om hans besvär inte leder till ändring i beslutet.

l promemorian understryks att frågan om överflyttning av barn är en för berörda parter mycket allvarlig och känslig fråga och att det uppenbarligen många gånger är olyckligt om överflyttning sker innan saken har hunnit prövas i besvärsmålet. Det föreslås därför att huvudregeln skall vara att beslut om överflyttning av barn inte länder till efterrättelse förrän det har vunnit laga kraft. I det enskilda fallet bör dock länsrätten ha befogenhet att förordna att dess beslut skall lända till omedelbar efterrättelse.

Vad som sålunda föreslagits i promemorian har godtagits av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Ävenjag anser att förslaget bör genomföras. Bestämmelserna i 2l kap. l2 & FB bör alltså ändras så. att länsrättens beslut länder till omedelbar efterrättelse endast om rätten särskilt har förordnat om det. Ett exempel på fall där sådant förordnande kan vara påkallat är att saken rör umgängesrätt som skall utövas vid en nära förestående tidpunkt.

Som har påpekats i promemorian kräver den nu föreslagna lagändringen att man ändrar tillämpningsföreskrifterna till Zl kap. FB. Denna fråga får anmälas senare för regeringen.

Prop. l975/76:l70 156

6.5. Rättegångskostnad i vårdnadstvister

Enligt httvudregeln i 18 kap. l & rättegångsbalken (RB) skall part som förlorar ett mål ersätta motparten hans rättegångskostnad. Gäller målet ett rättsförhållande som inte kan bestämmas annat än genom dom. t. ex. äk- tenskapsskillnad eller vårdnad om barn. kan domstolen dock förordna att vardera parten skall bära sin kostnad. I praktiken torde emellertid denna möjlighet användas sparsamt. Kvittning torde framför allt ske när parterna är ense i den fråga som målet gäller. Annars tillämpas regeln om förlorande parts ersättningsskyldighet även i indispositiva mål.

lolika sammanhang. bl. a. i motioneri riksdagen. har krävts att bestämmel- serna ändras så att rättcgångskostnaderna i vårdnadsmål alltid kvittas. dvs. att vardera parten får bära sin kostnad.

F.nligt promemorian är det flera omständigheter som talar för att man vidgar domstolarnas möjligheter att förordna om kvittning av rättegångs- kostnaderna i vårdnadsmål. Det framhålls emellertid att även om man genomför en sådan reform. så behöver man inte för den skull föreskriva att kvittning alltid skall ske. Man skulle i stället kunna tänka sig en regel enligt vilken kvittning alltid skall ske. om inte särskilda skäl ft.")ranleder annat. Domstolen skulle i så fall kunna ta hänsyn till exempelvis i vad mån tappande part har haft fog för sin talan. Tanken på en sådan regel avvisas emellertid i promemorian. De bestämtnclser som redan nu finns i 18 kap. 3 och 6 åk" RB om ersättningsskyldighet vid illojal och försumlig process—föring torde enligt promemorian ge domstolen tillräckliga möjligheter att ingripa. om en rättegång om vårdnad inleds helt utan skäl. Det föreslås alltså att man i FB för in en regel om att vardera parten skall bära sin kostnad i vårdnadsmål. Remissinstanserna har allmänt anslutit sig till tanken att man bör ge domstolarna större möjligheter att förordna om kvittning av rättegångs- kostnaderna i vårdnadsmål. På de flesta håll godtar man också promemo- rieförslaget. Några remissinstanser framhåller emellertid att det kan före- komma mål där 18 kap. 3 eller 6.5 RB inte kan tillämpas men där för- hållandena ändå är sådana att det skulle framstå som stötande att kvitta rättegångskostnaderna. De berörda remissinstanserna föreslår därför en regel om att kvittning skall ske när särskilda skäl inte föranleder annat. Även jag anser att flera omständigheter talar för att domstolarnas möj— ligheter att förordna om kvittning i vårdnadsmål vidgas. Det kan i många fall vara naturligt att föräldrar går till domstol med en vårdnadsfråga och att de därvid har olika uppfattning om hur vårdnaden bör ordnas. Från barnets synpunkt kan det också vara angeläget att frågan om föräldrarnas lämplighet blir föremål för domstolsprövning. Detta gäller både i fall då föräldrarna vill upplösa en ordning med gemensam vårdnad och då det är fråga om att flytta över vårdnaden från den ene föräldern till den andre. När en rättegång om vårdnad äger rum och vårdnat'lsfrågan är tvistig. är domstolens uppgift inte primärt att avgöra vem av makarna som har

Prop. 1975/76zl70 157

rätt eller fel utan att träffa ett avgörande med hänsyn uteslutande till barnets bästa. I övervägande antalet tvistiga vårdnadsmål är förhållandena dessutom sådana att bägge föräldrarna i och för sig får anses lämpliga som vård- nadshavare. Domstolens uppgift är då att avgöra vem av dem som med hänsyn till barnets bästa är lämpligast. Med nuvarande ersättningsregler innebär detta att en förälder som i och försigår lämplig som vårdnadshavare kan komma att ensam få stå för samtliga rättegångskostnader. Beaktas bör också att högre instans inte sällan kan komma till en annan slutsats än den lägre i vårdnadsfrågan. Part som då förlorar i överrätten blir tvungen att betala både sina egna och motpartens rättegångskostnader inte bara i högre utan också i lägre instans.

På grund av det sagda anser jag att gällande regler bör ändras så. att vardera parten i princip skall bära sina egna kostnader i vårdnadsmål. Sam- tidigt är det uppenbart att det måste finnas ett korrektiv mot part som inleder rättegång helt utan skäl eller som annars gör sig skyldig till illojal eller försumlig processföring. Domstolarna måste alltså ha vissa möjligheter att avvika från en huvudregel om kvittning. Jag delar på den punkten den uppfattning som har kommit fram under remissbehandlingen om att be- stämmelserna i 18 kap. 3 och 6 &; RB inte ger domstolarna tillräckliga möj- ligheter att ingripa. Observeras bör bl.a. att bestämmelsen i 18 kap. 3.5 om ersättningsskyldighet vid inledande av onödig rättegång gäller endast det fallet att det är den vinnande parten som har inlett rättegången.

Enligt min mening uppnår man en tillfredsställande ordning om man för vårdnadsmålens del för in regler motsvarande dem som f. n. gäller i sådana faderskapsmål där barnavårdsnänmden för talan. Huvudregeln bör alltså vara att vardera parten bär sina egna rättegångskostnader. Oberoende av utgången i målet bör'dock part kunna förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnader. om den förstnämnde har för- farit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6.5 RB eller om annars särskilda skäl föreligger.

Observeras bör att vårdnadstvister vid domstol handläggs som ärenden i sådana fall där yrkande om vårdnad inte har framställts i mål om äk- tenskapsskillnad eller underhållsbidrag. Självfallet bör de nu föreslagna sär- skilda reglerna om kostnader i vårdnadsmål gälla även vårdnadsärenden.

6.6. Följdändringar i andra författningar m. m.

] promemorian föreslås att termerna äktenskaplig börd. barn i äktenskap och barn utom äktenskap rensas ut ur lagstiftningen i samband med att börds- och vårdnadsreglerna ändras. Enligt promemorian kan det visserligen inte alltid undvikas att man på olika områden har skilda regler. beroende på om ett barns föräldrar var gifta med varandra eller inte vid tiden för barnets födelse eller om de senare har ingått äktenskap med varandra. 1 så fall bör emellertid det angivna förhållandet direkt anges i de berörda

PrOp. 1975/76zl70 158

bestämmelserna.

Vad som sålunda föreslagits har hälsats med tillfredsställelse av de flesta remissinstanserna. Det betonas från flera håll att ett slopande av termerna barn i och barn utom äktenskap kan få betydelse när det gäller att få bort de fördomsfulla attityder som barn till ogifta mödrar fortfarande kan bli utsatta för.

Några remissinstanser är emellertid avvisande till att de berörda termerna utgår ur lagtexten. Det framhålls att termerna är lättfattliga och lätthanterliga och att ett slopande nödvändiggör omständliga omskrivningar.

För min del ansluter jag mig till den uppfattning som har förts fram i promemorian och i de flesta remissvaren. Även om det allmänna synsättet i familjefrågor har förändrats torde det alltjämt kvarstå en känsla av moralisk värdering i samband med termerna barn i och barn utom äktenskap. Det är därför angeläget att termerna rensas ut ur lagstiftningen. Att man därvid. ifall då moderns civilstånd har betydelse fören viss lagregel. tvingas använda en något längre formulering än f. n. får enligt min mening accepteras. Jag tillstyrker alltså promemorieförslaget i den nu aktuella delen.

Vad nu har sagts föranleder i första hand ändringar i FB. Ändringar be- höver emellertid göras också i andra författningar där det talas om barn i och barn utom äktenskap. Vidare påverkas vissa regler av förslaget att en frånskild man inte automatiskt skall anses som far till barn som föds kort tid efter äktenskapets upplösning. Även förslaget att en utomstående man skall kunna erkänna faderskapet till gift kvinnas barn föranleder lag- ändringar.

De författningar som bör ändras i detta sammanhang är militärersätt- ningsförordningen ( 195026] ). lagen ( 1954243) om yrkesskadeförsäkring. la- gen (19581642) angående blodundersökning m.m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap. barna- vårdslagen (1960:97). lagen (1962:381) om allmän försäkring. namnlagen (l963:521). lagen (l969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna under- hållsbidrag. rättshjälpslagen (l972:429) samt studiestödslagen (19731349).

Även i lagen (l950:382) om svenskt medborgarskap och religionsfrihets- lagen (195 1 2680) behöver ändringar göras. Beaktas bör emellertid.såvitt gäller religionsfrihetslagen. att den är av kyrkolags karaktär och att den således inte kan ändras utan medverkan av kyrkomötet. Eftersom kyrkomöte inte torde komma att äga rum under de närmaste åren innebär detta att frågan om ändring i lagen t.v. får anstå.

Lagen om svenskt medborgarskap är f. n. föremål för en allmän översyn inom arbetsmarknadsdepartementet. Jag har i samråd med statsrådet Leijon kommit fram till att de ändringar i lagen som bör göras med anledning av de nu aktuella ändringarna i FB:s faderskapsregler lämpligen kan vidtas inom ramen för arbetet inom arbetsmarknadsdepartementet. Något förslag om ändring i tnedborgarskapslagen läggs därför inte fram i detta samman-

hang.

Prop. 1975/76zl70 '59

Också de nya reglerna om vårdnad föranleder vissa följdändringar i författningar utanför FB. Till de författningar som bör ändras nu hör. utöver studiestödslagen. brottsbalken. Jag ämnar i detta sammanhang också föreslå att ändringar görs i utsökningslagen (1877 nr 31 s. 1). lagen (19472529) om allmänna barnbidrag och införsellagen (19681621).

Påpekas bör att det i och för sig kan finnas skäl att ändra såväl FB som andra av de nu angivna författningarna. utöver vad som föreslås här. För- fattningarna är emellertid f. n. föremål för visst utredningsarbete. Sålunda har familjelagssakkunniga (Ju l970:52)i uppdrag att se över bl.a. FB:s regler om underhåll. medan namnlagen är föremål för översyn av namnlagsut- redningen (Ju 1972:06).

De följdändringar som bör göras i detta sammanhang ämnar jag kom- mentera närmare i specialmotiveringen. Jag vill här endast beröra ändring- arna i lagen om allmänna barnbidrag.

Enligt 4.5 lagen om allmänna barnbidrag är det modern _som har rätt att uppbära sådant bidrag för barnet. om barnet står under båda föräldrarnas vårdnad. Är modern till följd av frånvaro. sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att delta i vårdnaden har fadern rätt att uppbära bidraget. ] andra fall än då föräldrarna gemensamt är vårdnadshavare uppbärs barn- bidraget av den som har vårdnaden om barnet (als5 första stycket).

Har barn placerats i enskilt hem genom barnavårdsnämndens försorg kan allmän försäkringskassa på framställning av barnavårdsnämnd förordna att barnbidraget skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än barnavårdsnämnden. kan försäkringskassan med- dela sådant förordnande efter framställning av modern eller annan som normalt har rätt att uppbära bidraget (4,5 andra stycket).

Om det befinns att den som enligt 4?" har rätt titt uppbära barnbidrag inte är skickad härför. kan försäkringskassan på framställning av barna- vårdsnämnd förordna att bidraget skall betalas ut till den andra av föräldrarna eller till annan lämplig person. Om det föreligger synnerliga skäl kan för- säkringskassan förordna att bidraget skall betalas ut till nämnden att an- vändas till barnets bästa (i är.

När barnbidragen tillkom anfördes som skäl för att modern skulle till- erkännas rätt till bidraget bl. a. att man då med större säkerhet torde kunna räkna med att bidraget verkligen kom barnet till godo och fick den stan- dardhöjande effekt som avsågs. Enligt min mening speglar det principiella företrädet för modern framför fadern en föråldrad syn på kvinnans och mannens roller i hem och yrkesliv. Den naturliga utgångspunkten bör vara att föräldrarna skall ha valfrihet när det gäller att bestämma till vem av dem som barnbidraget skall betalas ut. Denna uppfattning har också fram- förts av familjepolitiska kommitten i betänkandet (SOU 1972134)Familjestöd och av riksförsäkringsverket i dess yttrande över promemorian.

Riksförsäkringsverket föreslår att bestämmelserna om barnbidrag ändras på st sätt att rätten att uppbära bidraget då föräldrarna gemensamt har vårdnaden skall tillkomma modern. om föräldrarna inte anmäler att det

Prop. l975/76:l7(l 160

skall betalas ut till fadern. och att det i annat fall skall utgå till den som har vårdnaden om barnet. Jag finner riksförsäkringsverkets förslag lämpligt och förordar att det genom förs i detta sammanhang.

6.7. Avgift för vård av omyndigs värdehandlingar

Aktier. obligationer. pantbrev. skuldebrev och andra sådana värdehand- lingar som tillhör omyndig skall enligt FB sättas ned i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank. om handlingarnas sammanlagda värde över- stiger 5000 kr. Om underåriga syskon har gemensam förmyndare. skall värdehandlingarna räknas samman. Fr. o. m. den 1 januari 1976 gäller att nedsättning behöver ske endast om handlingarnas sammanlagda värde över- stiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen om allmän försäkring samt att förmyndaren därvid skall räkna samman värdehandlingarna i samtliga förmynderskap som han innehar.

Nedsatta handlingar skall vårdas av banken i enlighet med bestämmel- serna i lagen (19241322) om vård av omyndigs värdehandlingar (VL). För sin vård får banken tillgtxloräkna sig en årlig avgift som inte får överstiga. när det gäller inhemska värdelntndlingar två kronor och när det gäller ut- ländska värdehandlingar en krona för varje påbörjat tusental kronor av hand- lingarnas värde (Sä VL).

De nu gällande Rirvaringsavgifterna fastställdes år 1963. Genom en lagänd- ring år 1974 (SFS 1974:1042) har emellertid bestämts att avgifterna skall höjas till tre resp. två kronor för varje påbörjat tusental kronor av hand- lingarnas värde. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 1976.

Bankföreningen har i en skrivelse fört fram uppfattningen att de avgifter som bankerna har rätt att ta ut för vård av omyndigs värdehandlingar inte förslår att täcka kostnaderna för bankernas förvaltningsarbete samt att kost- nadstäckning inte heller kommer att uppnås med de högre avgifter som får tas ut för förvaltning som sker efter den 1 januari 1976.

Bankföreningens uppfattning delas av flertalet av de remissinstanser som har hörts i anledning av skrivelsen. bl. a. bankinspektionen och sparbanks- föreningen. Dessa instanser anser det alltså motiverat med en höjning av avgifterna utöver den som inträder vid kommande årsskifte.

För min del anser jag att en utgångspunkt vid bestämmandet av ifrågavarande avgifter är att bankerna skall få kostnadstäckning för den vård av omyndigs värdehandlingar som det enligt lag åligger dem att utföra. Jag anser mig böra godta bankföreningens uppfattning att ytterligare av- giftshöjningar behövs för att full kostnadstäckning skall uppnås.

När det gäller frågan om hur avgifterna närmare skall bestämmas anser jag till en början liksom bankföreningen att den nuvarande lägre avgiften för vård av utländska värdehandlingar bör slopas. så att samma avgift gäller för utländska och inhemska värdehandlingar. ] praktiken torde nämligen. som bankföreningen har framhållit. arbetet med vården av de utländska

Prop. 1975/76:170 161

handlingarna vara lika arbetskrävande som vården av de inhemska.

När det sedan gäller själva konstruktionen av avgifterna framgår såväl av bankföreningens skrivelse som av remissyttrandena att enbart värde- baserade avgifter inte ger ett riktigt resultat. eftersom kostnaderna för vården till stor del står i proportion till antalet värdeposter som var för sig ur för- valtningssynpunkt utgör en särskild enhet och kräver individuella insatser i form av bevakning m. rn. På grund härav bör följande ändringar i systemet göras. Den värdebaserade avgiften bör behållas som en grundavgift och härvid höjas. så att den per år utgör högst fyra kronor för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde. Samtidigt bör den värdebaserade grundavgiften kompletteras med ett system av tilläggsavgifter. Lämpligen kan tilläggsavgifterna efter förebild av vad som gäller för andra förvar än omyndigförvar bestämmas så. att bankerna får ta ut högst 12 kronor dels för varje vid avgiftspcriodens början inneliggande handling. post av ensartade handlingar eller slutet konvolut. dels för varje deponering eller uttag under avgiftspcrioden av sådana handlingar. Härvid bör begreppet post av ensartade handlingar tolkas så. att exempelvis aktier skall anses utgöra en post. oavsett om det är fråga om aktier i ett eller flera bolag.

I likhet med Sparbanksföreningen finnerjag det överflödigt att.som bank- föreningen har föreslagit. ytterligare komplicera avgiftsbestämmelserna med en tilläggsbestämmelse om en minsta sammanlagd avgift.

Jag vill betona att samtliga de avgifter som jag nu har förordat är maxi- miavgifter. 1 den mån kostnaden för ett förvar eller för en åtgärd understiger den högsta tillåtna avgiften. bör alltså endast det lägre belopp som motsvarar kostnaden tas ut.

6.8. Ikraftträdande m. m.

Den nya lagstiftningen bör lämpligen träda i kraft den 1 januari 1977. Vissa övergångsfrågor uppstår i samband med ikraftträdandet av de nya reglerna om faderskap. Klan är naturligtvis att de nya bestämmelserna blir tillämpliga fullt ut i fråga om barn som föds efter ikraftträdandet. När det gäller barn som har fötts dessförinnan blir äldre rätt tillämplig på så sätt att om en man enligt de äldre bestämmelserna har varit att anse som far. så skall han anses som far även efter ikraftträdandet av de nya reglerna. Om alltså frånskild kvinna har fött barn före ikraftträdandet och födelsen har ägt rum så kort tid efter äktenskapsskillnaden att barnet kan vara avlat dessförinnan. så skall den frånskilde mannen även efter ikraftträdandet anses som far till barnet. Detta torde inte kräva någon särskild övergångsbestäm- melse.

De nya reglerna om att en utomstående man kan erkänna faderskapet till barn. vartill moderns make enligt lagen är att anse som far. bör gälla. oavsett om barnet är fött före ikraftträdandet eller ej. Mera tveksamt är i vad mån moderns make eller hennes förutvarande make skall få föra talan om att han inte är far till barnet. i fall då det är fött före ikraftträdandet.

ll Riksdagen 1976. ! saml. Nr I7().

Prop. 1975/76:170 162

Har han inte försuttit de frister som tidigare gällt för väckande av sådan talan. är det dock klan att han efter ikraftträdandet bör kunna föra talan om faderskapet. Övervägande skäl talar för att han bör kunna väcka talan även i fall då han har försuttit en äldre talefrist. 1 annat fall skulle de nya bestämmelserna få alltför liten räckvidd. Om däremot en tidigare väckt talan har ogillats genom lagakraftägande dom på annan grund än att en talefrist har försuttits. bör ny talan om samma sak i enlighet med allmänna principer vara utesluten.

Är mål angående makes faderskap anhängigt vid tidpunkten för de nya reglernas ikraftträdande. bör de nya reglerna om förutsättning för talans bifall tillämpas. Om det alltså utreds att modern har haft samlag med annan än maken. bör talan bifallas om det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre.

De nya reglerna innebär en kraftig inskränkning i rätten för arvingar till avliden man att väcka talan om dennes faderskap. Har talan väckts före ikraftträdandet med iakttagande av gällande tidsfrister och är målet alltjämt anhängigt vid ikraftträdandet. bör dock talan prövas slutligt Utan hinder av att rätten att föra talan har fallit bort enligt de nya bestämmelserna. När det gäller förutsättningarna för bifall till talan bör emellertid även i detta fall de nya reglerna tillämpas.

Vad därefter beträffar de nya reglerna om vårdnad torde några övergångs- problem knappast uppstå. Reglerna bör gälla fullt ut i och med ikraftträ- dandet.

Vid faderskapslagens tillkomst fogades vissa övergångsbestämmelser till lagen. Bestämmelserna innebar till en början att i fråga om barn utom äk- tenskap. som har fötts före utgången av år 1969. skulle alltjämt äldre lags bestämmelser gälla beträffande barnavårdsmannens skyldighet att sörja för att barnets börd fastställs. Den nya bestämmelsen om skyldighet att föra talan mot den man eller de män som skäligen kan komma i fråga som far till barnet skulle dock äga tillämpning även i sådant fall.

1 övergångsbestämmelserna till faderskapslagen föreskrivs vidare att i mål om faderskap till barn utom äktenskap. kan talan om barnets egenskap av trolovningsbarn enligt äldre lag tas upp till prövning. om barnet är fött före den nya lagens ikraftträdande eller den uppgivne fadern har avlidit före ikraftträdandet.

[ samband med barnavårdsmannainstitutionens avskaffande den 1 januari 1974 kompletterades övergångsbestämmelserna med en föreskrift om att äldre lags bestämmelser om barnavårdsman i stället skulle gälla barnavårds- nämnden.

Tidigare har föreslagits att de nuvarande reglerna i faderskapslagen skall arbetas in i FB. Detta innebär att faderskapslagen bör upphävas i samband med att de nya reglerna sätts i kraft. De nu behandlade övergångsbestäm- melserna till faderskapslagen bör dock alltjämt gälla. Lämpligen bör de tas in bland övergångsreglerna till ändringarna i FB.

Prop. 1975/76:l70 163

7 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats för- slag till

lag om ändring i föräldrabalken. lag om ändring i brottsbalken. lag om ändring i utsökningslagen (1877 nr 31 s. 1). lag om ändring i 1agen(l924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261). lag om ändring i lagen (19541243) om yrkesskadeförsäkring. lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m.m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap,

9. lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97). 10. lag om ändring i lagen (1962z381) om allmän försäkring. 11. lag om ändring i namnlagen (1963:521). 12. lag om ändring i införsellagen (1968:621). 13. lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag. 14. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429). 15. lag om ändring i studiestödslagen (1973z349).

PPP!"

'Jl

903?”

Vid upprättande av lagförslagen har samråd skett. såvitt gäller 5. 7. 9 och 10 med chefen för socialdepartementet. beträffande 6 med chefen för försvarsdepartementet och beträffande 15 med chefen för utbildningsde- partementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. 8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

De förslag som har lagts fram i det föregående föranleder omfattande ändringar i FB. Utöver ändringar av saklig natur är ett flertal redaktionella ändringar påkallade. Jag har härvid också ansett det lämpligt att i viss om- fattning ändra FB:s disposition. Utgångspunkten har varit att faderskaps- lagens bestämmelser. som till övervägande del är av processuell natur. bör flyttas över till FB. På grund av sammanhanget med de materiella reglerna om faderskap har de placerats i 2 och 3 kap. För att man skall vinna större enhetlighet och överskådlighet har jag då ansett att också de processuella bestämmelser i 20 kap. som rör särskilda mål- eller ärendegrupper. nämligen faderskap. adoption. vårdnad. underhåll. omyndighetsförklaring och hävan-

Prop. 1975/76:170 164

de av sådan förklaring samt förordnande och entledigande av förmyndare och god man. bör flyttas från 20 kap. och placeras i de kapitel som innehåller de materiella reglerna om de olika instituten. Kvar i 20 kap. står enligt departementsförslaget i huvudsak vissa allmänna rättegångsbestämmelser.

I kap. Om fäders/("apel lill barn

ls'

Färs/u sn't'kei anger de fall i vilka faderskapet till ett barn följer direkt av lagen. Som har berörts i avsnittet 6.2.1 har dessa fall inskränkts till sådana situationer då modern är gift vid barnets födelse eller då hon vid denna tidpunkt är änka och maken har avlidit inom sådan tid att barnet har kunnat avlas dessförinnan. Mannen i äktenskapet är då enligt lagrummet att anse som far till barnet. Är modern vid barnets födelse omgift följer direkt av lagen att det är mannen i det nya äktenskapet som är att anse som barnets far. oberoende av om barnet har fötts på sådan tid att det har kunnat avlas i moderns tidigare äktenskap. Det fallet att modern vid barnets födelse är ogift eller frånskild omfattas inte alls av lagrummet. Utan- för lagrummet faller också den situationen att modern är änka sedan så lång tid tillbaka att barnet inte kan ha avlats före mannens död.

Med de nu föreslagna reglerna undviker man det problem som finns i dag, nämligen att i vissa fall två män enligt lagens ordalydelse kan vara att anse som barnets far. Om en änka gifter om sig kort tid efter mannens död och i det nya äktenskapet föder barn på sådan tid att det kan vara avlat i det tidigare äktenskapet kan enligt de nya reglerna endast maken i det nya äktenskapet anses som far till barnet. Detta överensstämmer också med de anvisningar till folkbokföringsmyndigheterna som f. n. gälleri mot- svarande situation.

Lagrummet innehåller inte någon regel om konceptionstid i fall då modern har blivit änka. dvs. någon regel om hur lång tid efter mannens död ett barn kan födas för att anses vara avlat av honom. Denna fråga får liksom hittills avgöras i praxis.

Presumtionen om den äkta mannens faderskap kan hävas av domstol. som alltså kan förklara att den äkta mannen inte är barnets far. Presumtionen om makens faderskap kan också hävas genom att en annan man erkänner faderskapet. Närmare regler i dessa frågor finns i 2 och 4 åå. 1 wid/u stycket av förevarande paragraf föreskrivs därför att vad som sägs i första stycket inte gäller. om rätten enligt 2.5 förklarar att moderns make inte är far till barnet eller om annan man enligt 4å erkänner faderskapet.

2.5

1 paragrafen anges under vilka förutsättningar faderskapspresumtionen enligt 1 & första stycket kan hävas av domstol. De olika fall som kan föranleda

Prop. l975/76:l70 _ 165

hävning av faderskapet har tagits upp i tre olika punkter. Reglerna motsvarar i sina huvuddrag bestämmelserna i nuvarande 2 kap. 45 FB.

Den första punkten avser det fallet att det är utrett att modern har haft samlag med annan man än sin make under tid då barnet kan vara avlat. Under förutsättning att domstolen med hänsyn till samtliga omständigheter finner det sannolikt att den andre mannen är far till barnet skall fader- skapspresumtionen hävas. Bestämmelsen skiljer sig något från motsvarande regel i 2 kap. 4,5 FB. Enligt sistnämnda lagrum krävs att det måste antas att den andre mannen är barnets far. l departementsförslaget har kravet alltså något mildrats så att det överensstämmer med förutsättningen för att någon skall förklaras som far i mål om fastställande av faderskap (5 ä). Detta gör det bl. a. lättare att i samma mål behandla frågan om hävande av faderskapspresumtionen enligt förevarande paragraf och frågan om fast- ställande av nytt faderskap för barnet. Möjligheterna härtill skall behandlas närmare under 3 kap. 16 &. Andra och tredje punkterna tar sikte på fall då det inte är visat att modern har haft samlag med annan man än maken. Faderskapspresumtionen för maken skall i så fall hävas om det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet måste hållas för visst att maken inte är barnets far (andra punkten) eller om barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda och det inte är sannolikt att de haft samlag med varandra under den tid då barnet kan ha avlats (tredje punkten). I nuvarande 2 kap. 4.5. krävs ytterligare att den omständigheten att makarna levde åtskilda berodde på söndring mellan dem eller på att domstol förordnat om sammanlevnadens hävande. Enligt departementsförslaget räcker det med att det utreds att makarna rent faktiskt inte har levt samman.

Bestämmelser motsvarande nuvarande 2 kap. 1—3 åå om vem som får föra talan om hävande av faderskapspresumtionen enligt l & första stycket har tagits upp i 3 kap. 1 och 2 åå.

Som närmare skall behandlas under4 & kan faderskapspresumtionen enligt 1 ;" första stycket under vissa omständigheter hävas också genom att annan man erkänner faderskapet till barnet.

3.5

Paragrafen gäller i första hand fall då antingen förhållandena inte är sådana att make enligt 1 ;" första stycket skall presumeras vara far till barnet eller då f adcrskapspresumtionen har hävts. Enligt/ämm Sft't'k?! fastställs faderskap i sådana fall genom erkännande eller genom dom. 1 likhet med vad som nu gäller enligt 3 kap. Zi FB föreskrivs i andra stycket att erkännande kan ske även före barnets födelse. _

Sotn har nämnts vid l & skall faderskap till barn som föds efter skilsmässa alltid fastställas enligt denna paragrafoch detta oberoende av om födelsen skett på sådan tid att barnet kan ha avlats före upplösningen av moderns äktenskap.

Prop. 1975/76zl70 166

Som närmare skall beröras i anslutning till 4å kan erkännande i vissa fall komma i fråga även om l ;" första stycket är tillämpligt och moderns make alltså skall anses som far till barnet. En erinran härom har tagits upp i första stycket av förevarande paragraf.

49"

[första srt-'cker motsvarar nuvarande 3 kap. 2 & FB första och andra stycke- ena med undantag av föreskriften om att erkännande kan ske även före barnets födelse. Denna föreskrift har som tidigare nämnts fått ny placering i Så andra stycket.

,.1 mira stycke! innehåller en ny regel om erkännande av faderskapet i sådana fall då modern var gift vid barnets födelse och hennes make alltså enligt 1 & första stycket skall anses som far till barnet. Lagrummet är avsett att tillämpas i sådana fall då det för såväl modern som hennes make står klart att annan man är far 'till barnet och denne är villig att erkänna fa- derskapet. Genom erkännandet fastställs att det är den andre mannen och inte moderns make som är barnets far. För att erkännandet skall vara giltigt krävs alltid. förutom vad som föreskrivs i första stycket. att det godkänns skriftligen av såväl modern som av den man som var hennes make vid tiden för barnets födelse. Moderns godkännande är alltså nödvändigt även ' om barnet har uppnått myndig ålder. Är barnet myndigt krävs däremot inte godkännande av barnavårdsnämnden. utan i stället skall barnet självt godkänna erkännandet. Det sagda innebär att det anvisade förenklade för- farandet för hävande av presumtionen om den äkta mannens faderskap kan kotnma till användning endast om både den äkta mannen och modern är i livet och är kapabla att avge en viljeförklaring av angivet innehåll.

[ [red/"e sri'c'kel föreskrivs att rätten skall förklara erkännande sakna verkan mot den som har avgett det. om det senare visas att han inte är far till barnet. Bestämmelsen överensstämmer nästan helt med motsvarande regel i nuvarande 3 kap. Zå tredje stycket FB. Uttrycket att erkännandet saknar verkan "mot" den som har avgett det har valts med tanke på erkännanden som har lämnats enligt paragrafens andra stycke. Härigenom förhindras att moderns make automatiskt kommeratt på nyttanses som fartill barnet.om erkännandet förklaras sakna verkan.

5.5

Paragrafen. som innehåller den materiella bestämmelsen om när domstol skall förklara en man vara far. överensstämmer i sak helt med nuvarande

3 kap. 35% FB.

2 kap. Om bar/mvårdsnämnds met/verkan vid fas/ställande av faderskap

Prop. l975/76:l70 167

l & Friis/u sht-kur motsvarar nuvarande 3 kap. 4; första stycket FB.

Amira stycket är nytt. Det ger barnavårdsnämnden möjlighet att utreda frågan om vem som är far till ett barn. även om enligt 1 kap. l ;" första stycket moderns make presumeras vara far till barnet. En förutsättning är emellertid att vårdnadshavare för barnet. dvs. i normalfallet modern eller hennes make. begär att barnavårdsnämnden skall verkställa utredning. Har vårdnaden om barnet tillagts en särskilt förordnad förmyndare är det han som är behörig att begära att barnavårdsnämnden skall verkställa utredning. Det krävs emellertid att någon av vårdnadshavarna är kyrkobokförd eller vistas i landet. Om så inte är fallet krävs att barnet är svensk medborgare. Skulle moderns make inte vara vårdnadshavare. har han ändå rätt att påkalla barnavårdsnämndsutredning.

En ytterligare förutsättning för att utredning skall sättas i gång är i samtliga fall att nämnden finner det lämpligt. Nämnden bör alltså göra en viss för- handsprövning av det befogade i att sätta i gång en utredning. Skulle ex- empelvis en makes misstankar om att han inte är far till barnet framstå som uppenbart obefogade. bör nämnden kunna vägra att göra utredning.

Är de nu angivna villkoren uppfyllda. skall barnavårdsnämnden börja utreda frågan om faderskapet utan att avvakta att det genom lagakraftägande dom har fastställts att moderns make inte är far till barnet. Som närmare skall beröras under 3 kap. löå blir det enligt departementslörslaget också möjligt att i samband med en talan om hävande av den äkte mannens faderskap föra talan mot annan man om fastställande av faderskapet.

l tredje sate/rer föreskrivs att talan mot barnavårdsnämnds beslut att inte påbörja utredning då sådan har påkallats enligt andra stycket förs hos länsstyrelsen genom besvär samt att talan mot länsstyrelsens beslut förs genom besvär hos kammarrätten.

Paragrafen. som i huvudsak motsvarar nuvarande 3 kap. 5 & FB. innehåller bestämmelser om vilken barnavårdsnämnd som det åligger att fullgöra upp- gift enligt 1 ;. att sörja för att faderskapet till barnet fastställs eller att i övrigt göra faderskapsutredning. Påpekas bör att i sådana fall då utredning skall göras till följd av begäran enligt 1 ; andra stycket utövas vårdnaden om barnet normalt av modern och maken gemensamt. Enligt sista punkten i förevarande paragrafskall man då ta hänsyn till var modern är kyrkobokförd eller vistas. när det gäller att avgöra vilken barnavårdsnämnd som skall verkställa utredning.

3.5

Paragrafen motsvarar nuvarande 3 kap. 65 FB. Den blir tillämplig också i fråga om sådan utredning som avses i l å" andra stycket.

Prop. 1975/ 76:170 168

4—7 äs

] enlighet med vad som har föreslagits i avsnittet 6.2.2 har bestämmelserna i lagen (l969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap (faderskapslagen) arbetats in i FB. Förevarande paragrafer motsvarar 2—5 5.5 faderskapslagen och blir tillämpliga även i fråga om utredning som avses i l å andra stycket.

Vad gäller 5 i). där det sägs att barnavårdsnämnden bör bereda den som kan antas vara far tillfälle att erkänna faderskapet. är det naturligtvis i fall då utredning har begärts enligt 1 & andra stycket en förutsättning att såväl modern som hennes make är införstådda med att erkännande skall ske.

Enligt 6 ;.) bör barnavårdsnämnden verka för att blodundersökning äger rum beträffande modern. barnet och den som kan eller skall anses vara far till barnet. om denne begär det eller anledning finns till antagande att modern har haft samlag med mer än en man under tid då barnet kan vara avlat. 1 fall då utredningen har begärts enligt l å andra stycket kan alltså alltid moderns make begära blodundersökning. liksom annan man som enligt barnavårdsnämndens utredning kan vara barnets far.

(X) crf.

Paragrafen motsvarar 65 faderskapslagen. Första stycket. som handlar om barnavårdsnämndens skyldighet att föra protokoll. är tillämpligt både när nämnden enligt 1 ;" första stycket har att sörja för att faderskap fastställs och när nämnden enligt l å andra stycket har påbörjat faderskapsutredning.

Andra stycket innehåller en föreskrift om att barnavårdsnämndens ut- redning bör bedrivas skyndsamt och att den skall vara avslutad inom ett år från barnets födelse. om inte särskilda skäl föranleder annat. Det anges uttryckligen att denna tidsangivelse gäller endast sådana fall då barnavårds- nämnden enligt 1 ä' första stycket har att sörja för att faderskapet till barnet fastställs.

3 kap. Vissa beslänune/ser om larmad/igen i mål om faderskap Mål onijörklaring all viss Illa/l ei är./ålder

De mål som avses under denna rubrik är mål enligt 1 kap. 2 ;" om hävande av den legala faderskapspresumtionen.

1 s"

Paragrafen motsvarar nuvarande 2 kap. 1 och 2 Läs" FB. l enlighet med vad som har föreslagits i avsnittet 6.2.1 har emellertid i departementsförslaget de frister som f.n. gäller för mannens rätt att väcka talan om hävande av faderskapspresumtionen slopats. ljörsra srt'ckel föreskrivs därför endast att mannen. om han vill vinna förklaring att han inte är far till barnet.

Prop. 1975/76zl70 169

skall väcka talan härom mot barnet eller mot dess arvingar, om det har avlidit.

1 andra och fred/"(* strv/rena anges under vilka förutsättningar mannens arvingar, om denne har avlidit, kan väcka talan om att mannen inte är ' far till barnet. I enlighet med vad som gäller enligt nuvarande 2 kap. 2.5 FB är det var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen som under vissa förutsättningar har rätt att väcka-sådan talan. Efterlämnar mannen jämte maka efterarvingar som anges i 3 kap. 1 & ärvdabalken har var och en av dem motsvarande rätt att väcka talan.

Arvingarnas rätt att väcka talan om mannens faderskap har begränsats väsentligt i förhållande till vad som gäller f.n. Bakgrunden till bestäm— melserna är följande.

Enligt gällande rätt är arvingarna uteslutna från talerätt, om mannen efter barnets födelse har erkänt det som sitt. Denna princip har jag ansett böra gälla även i fortsättningen. Principen bör gälla oberoende av om mannen har känt till eller haft skäl att anta att modern under konceptionstiden haft samlag med annan man.

Vad därefter gäller det fallet att den avlidne mannen inte har erkänt barnet som sitt bör beaktas att det vid hans frånfälle kan ha förflutit åtskilliga år från barnets födelse. Att mannens arvingar i en sådan situation skulle ha rätt att väcka talan om mannens faderskap kan inte anses lämpligt. Frågan är då om arvingarna bör ha en sådan rätt. om mannens död har inträffat kortare tid efter barnets födelse. Olika synpunkter gör sig här gäl- lande. Jag har dock ansett övervägande skäl tala för att mannens arvingar inte skall ha någon rätt att väcka talan om hans faderskap till barnet när han själv inte har vidtagit några åtgärder för att få detta upphävt. lluvud- regeln bör därför vara att arvingarna till mannen inte har någon talerätt. Denna ståndpunkt intas också i promemorian. Vidare har så gott som samt- liga remissinstanser anslutit sig till förslaget i den delen.

Fullt ut kan emellertid den angivna huvudregeln inte gälla. 1 promemorian sägs att arvingarna till en början bör ha rätt att väcka talan. om mannen har dött före barnets födelse. Talerätt bör vidare föreligga. om mannen vis— serligen avled efter barnets födelse men han aldrig kände till födelsen.

Vad som sålunda föreslås harallmänt godtagits under remissbehandlingen. och även jag har ansett att förslaget på denna punkt är lämpligt.

Enligt gällande rätt är mannen bevarad i sin talerätt utan tidsbegränsning. om han visserligen känner till barnets existens men inte har varaktigt sam- manbott med barnet. Anledningen härtill är att det i sådant fall ofta står klart för berörda parter att mannen inte är far till barnet. Om barnet i detta läge väcker talan mot mannen som grundas på att barnet har äktenskaplig börd. t. ex. en talan om underhåll. prekluderas mannens rätt att väcka talan mot barnet inom ett år från det han erhåller del härav. Om emellertid barnet inte väcker sådan talan och mannen avlider. har mannens arvingar mot- svarande rätt att väcka talan mot barnet om äktenskaplig börd. En regel

Prop. 1975/76:170 170

av detta slag bör enligt promemorian finnas även i fortsättningen. Jag delar den uppfattningen. Om mannen inte har varaktigt sammanbott med barnet och heller inte har erkänt barnet bör alltså. om han avlider. hans arvingar ha rätt att väcka talan mot barnet om hans faderskap. Deras" rätt härtill bör dock. som föreslås i promemorian. vara utesluten.om talan som grundats på att mannen är far till barnet har väckts mot honom under hans livstid och det därefter vid hans död har förflutit mer än ett år från det han fick del av barnets talan.

1 enlighet med det anförda föreskrivs i andra stycket att arvingarna har rätt att väcka talan om mannens faderskap. om han inte har varaktigt sam- manbott med barnet och heller inte efter barnets födelse har erkänt det . som sitt. Arvingarnas talerätt är dock utesluten. om vid mannens död mer än ett år förflutit från det att han fått del av talan som väckts mot honom och som grundats på att han är far till barnet.

l-lar arvingarna enligt andra stycket rätt att väcka talan om mannens faderskap och har dödsboet utsatts för anspråk som grundas på att mannen är far till barnet. måste arvingarna enligt nm./[t' sucker instämma sin talan inom ett år från det att anspråket mot dödsboet framställdes. Bestämmelsen har sin motsvarighet i nuvarande 2 kap. 2.5 andra punkten FB.

IK) //

Paragrafen. som handlar om barnets rätt att väcka talan om hävande av faderskapspresumtion. motsvarar nuvarande 2 kap. 3,5 FB.

3.5

Paragrafen. som innehåller forumbestämmelser. motsvarar nuvarande 20 kap. 1 och 14 && FB.

Paragrafen. som bl.a. reglerar frågan om vem som får föra talan för un- derårig part. motsvarar nuvarande 20 kap. 2 .:" FB i dess lydelse enligt SFS 1974:1038.

1 promemorieförslaget har som ett tredje stycke tagits upp vissa bestäm- melser om rätt för svaranden att påkalla prövning av frågan om hävande av faderskapspresumtion i fall då käranden återkallar sin talan. Bestäm- melserna har utsatts för kritik av ett par remissinstanser. För min del har jag ansett bestämmelserna onödiga. Någon motsvarighet till dem har därför inte tagits upp i departementsförslaget.

Prop. l975/76:l70 17'

fl'lä/ mn I/ZISIXHf/lt'lllt/U nig/adelskap 5 $

1 paragrafen anges vilka som är berättigade att föra talan om fastställande av faderskap för ett barn som är underårigt. 1 fall som avses i 2 kap. 1 & förs barnets talan av barnavårdsnämnden. Härmed avses i första hand fall då ingen man enligt 1 kap. 1 ;" automatiskt skall anses som barnets far och då det enligt 2 kap. 1 ;" första stycket åligger barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet. fastställs. Barnavårdsnämnden har emellertid rätt att föra talan äVen i fall då visserligen viss man skall presumeras vara far men talan har väckts om att han skall frånkännas faderskapet. Som jag närmare skall beröra vid 16% har då nämnden möjlighet att sedan fa- derskapsutredning har skett till gemensam handläggning med nyssnämnda talan väcka talan om fastställande av faderskap.

Vid sidan om barnavårdsnämnden får barnets talan alltid föras av modern. om hon är vårdnadshavare. Denna talerätt gäller. även om modern inte har uppnått myndig ålder. Talan får vidare alltid föras av särskilt förordnad förmyndare för barnet. Dessa bestämmelser motsvarar dem som nu är in- tagna i'7_$ första stycket faderskapslagen.

Påpekas bör att moderns resp. särskild förmyndares talerätt gäller även i andra mål om fastställande av faderskap till underårig än sådana där bar- navårdsnämnden enligt 2 kap. 1 _5 har att verka för faderskapets fastställande.

6.5

Paragrafens första pun/rl motsvarar delvis 7; andra stycket faderskaps- lagen. Bestämmelsen gäller emellertid inte bara fall då det åligger barna- vårdsnämnden att verka för faderskapets fastställande utan också övriga situationer. Vad barnavårdsnämndsfalfen beträffar innebär bestämmelsen liksom nu att nämnden är skyldig att föra talan mot den eller de män som skäligen kan komma i fråga som far till barnet. llärvid skall beaktas vad som har kommit fram vid nämndens utredning eller under målets hand- läggning vid domstolen.

Även i fall då barnavårdsnämnden beslutar att väcka talan om fastställande av faderskap till gemensam handläggning med talan om förklaring att viss man inte är far till barnet. skall talan föras mot den eller de män som enligt nämndens utredning skäligen kan komma i fråga som far till barnet. Kan flera män komma i fråga som far. kan det dock ibland vara lämpligt att nämnden avstår från sådan gemensam handläggning som nu har nämnts och i stället avvaktar utgången av den talan som är anhängig för att. om denna talan bifalls. väcka talan om fastställande av faderskapet för sig.

Andra punka-'n motsvarar 9 ;" faderskapslagen och föreskriver att i avliden mans ställe skall stämmas de arvingar till honom som anges i 2 &. Detta torde ha gällt redan tidigare även i mål där barnavårdsnämnden inte haft

Prop. 1975/76:l70 172

att föra talan. Bestämmelsen blir nu, genom placeringen i FB. tillämplig i alla mål om fastställande av faderskap.

['ö'/sm srrckvl motsvarar helt 109' första stycket faderskapslagen. 1 lag- rummet regleras alltsä vid vilken domstol talan skall väckas i sådana mål där det enligt 2 kap. 1 ;" första stycket åligger barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet till barnet fastställs. Vidare innehåller lagrummet en bc- stämmelse om överflyttning av mål.

.4mlru stycket avser mål i vilka det inte åligger barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet fastställs. I sådana mål får talan väckas vid rätten i den ort där mannen eller. om det är flera män som instäms. en av dem har sitt hemvist. l-lar mannen eller en av de män som talan gäller dött. får talan väckas vid rätten i den ort där dödsboet efter honom svarar. Sotn reservforum anges Stockholms tingsrätt.

1 fall då enligt 16 ;" talan om fastställande av faderskap väcks till gemensam handläggning med talan enligt 1 kap. Zå. dvs. talan om förklaring att viss man ej är far till barnet. skall talan om fastställande av faderskapet givetvis instämmas vid den domstol där talan enligt 1 kap. 2 & är anhängig. lin föreskrift härom har tagits in i paragrafens trafic SMT/(t'.

8.5

Paragrafen överensstämmer med 105 andra och tredje styckena fader- skapslagen. Enligt paragrafensIfö/sm srvt'kc får. då mål om fastställande av faderskap är anhängigt. frågan om faderskapet prövas endast i det målet. Enligt andra srvt'kel får talan inte prövas slutligt före barnets födelse. Pa- ragrafen är tillämplig i alla mål om fastställande av faderskap och alltså inte endast i sådana mål då barnavårdsnämnden har att sörja för att fa- derskapet fastställs.

95

1 paragrafen. som motsvarar 8 :" faderskapslagen. föreskrivs att rätten på ansökan av svarande skall utfärda stämning på man som inte redan är in- stämd i målet och pröva om han är far till barnet. Om sådan ansökan skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet om stämningsansökan. Pa- ragrafen gäller i samtliga mål om fastställande av faderskap och alltså inte bara i mål där barnavå'trdsnämnden har att sörja för att faderskapet till barnet fastställs.

Prop. l975/76:170 173

109"

Paragrafen motsvarar 11 ;" faderskapslagen. Är omständigheterna sådana att barnavårdsnämnden enligt 2 kap. l & första stycket har att sörja för att faderskapet till barnet fastställs föreligger givetvis alltid en av barna- vårdsnämnden gjord faderskapsutredning. En utredning kan emellertid ha gjorts också till följd av en begäran härom enligt 2 kap. 1 ;" andra stycket. 1 bägge fallen är barnavårdsnämnden enligt 2 kap. 8 ;" skyldig att föra pro- tokoll över vad som har förekommit av betydelse i faderskapsfrågan.

11.5

1 paragrafen. som motsvarar 12 ;" första stycket faderskapslagen. föreskrivs att envar som kan föra talan på barnets vägnar skall beredas tillfälle att yttra sig i målet. Paragrafens tillämpningsområde är inte inskränkt till mål vari barnavårdsnämnden har att föra talan utan gäller generellt i mål om fastställande av faderskap. v

12.5

Paragrafen motsvarar 13 & första och andra styckena faderskapslagen. Be- stämmelserna har genom överflyttningen till FB fått generell tillämpning i alla mål om fastställande av faderskap.

Vad gäller andra sl_t*t'kt'l. som föreskriver att vittnesförhör inte får ske i syfte att styrka att vittnet har haft samlag med modern under den tid då barnet kan antas vara avlat. kan följande framhållas. Om en man kan komma i fråga som far till barnet. är det. för att frågan om faderskapet skall kunna bli så allsidigt behandlad som möjligt i målet. lämpligare att han stäms in som svarande än att han hörs som vittne. Genom att bar— nz-tvårtlsnämnden har ålagts att stämma in alla de män som kan komma i fråga som far till barnet. finns det garantier för att mannen i fråga också blir instämd i sådana mål där barnavårdsnämnden har att sörja för att fa- derskapet till barnet fastställs. 1 andra mål finns inte några motsvarande garantier. Å andra sidan ligger det i de redan instämda svarandenas intresse att stämma in annan man som kan misstänkas ha haft samlag med barnets mer under konceptionstiden. 1 praktiken torde man därför även i andra mål än sådana där barnavårdsnämnden har att sörja för faderskapets fast- ställande kunna räkna med att ansökan om stämning görs mot icke instämd man under de angivna förhållandena. Något hinder mot att låta det berörda förbudet mot vittnesförhör gälla generellt i mål om fastställande av faderskap har därför inte ansetts föreligga.

En bestämmelse om att rätten kan hålla förhandling inom stängda dörrar finns nu i 20 kap. 39 ;" FB. 1 departementsförslaget har bestämmelsen flyttats till 20 kap. 10,5 FB. Någon motsvarighet till 13 ;" tredje stycket faderskaps-

Prop. 1975/76zl70 174

lagen. som innehåller en bestämmelse av motsvarande innehåll. är därför inte erforderlig i detta sammanhang.

1355

Paragrafen. som motsvarar 14 & faderskapslagen. innehåller bestämmelser om avskrivning av mål efter återkallelse. Genom överflyttningen till FB blir bestämmelserna direkt tillämpliga i alla mål om fastställande av fa- derskap.

l4ä

Paragrafen. som motsvarar 15 & faderskapslagen. innehåller bestämmelser om rättegångskostnad i mål där barnavårdsnämnden för talan om faststäl- lande av faderskapet till barnet. Bestämmelserna gäller i stället för 18 kap. 1—7 5.5 rättegångsbalken.

Vid tillkomsten av bestämmelserna i 15..5 faderskapslagen anförde de- partementschefen (prop. 1969:124-s 114 och 115) att den allmänna regeln i 18 kap. 1 ; rättegångsbalken om att förlorande part skall ersätta vinnande part dennes rättegångskostnad var mindre väl lämpad i mål enligt fader- skapslagen. såvitt angick kärandesidans ansvar. Om en av barnavårdsman- nen (numera barnavårdsnämnden) väckt faderskapstalan ogillades. borde detta inte rimligtvis gå ut över barnet. Departementschefen anförde vidare att kravet på posniv sannolikhet för faderskap ökade risken för att talan kunde komma att ogillas och att olägenheterna av de allmänna ersättnings- reglerna blev särskilt framträdande i sådana fall där barnavårdsmanncn blev skyldig att stämma in flera män. Barnet borde därför aldrig kunna förpliktas att ersätta motparts- kostnad i faderskapsmål. Beträffande frågan om sva- randes ersättningsskyldighet för motpartens rättegångskostnader anförde de- partementschefen att de nya reglerna. bl.a. den vidgade taleplikten för bar- navårdsmannen. innebar att faderskapsprocessen fick ett starkare inslag av officiallörfarande än indispositiva mål i allmänhet. Mot bakgrund bl.a. härav syntes det rimligt att svaranden i fortsättningen normalt inte skulle kunna förpliktas ersätta kärandens rättegångskostnader. Enligt departementschefen borde därför som huvudregel gälla att vardera parten skulle bära sin kostnad i faderskapsmål.

Av de nu återgivna uttalandena framgår att de särskilda rättegångskost- nadsreglerna i faderskapslagen har kommit till framför allt med hänsyn till att en företrädare för det allmänna tillagts en taleplikt i faderskapsmålen. Med hänsyn härtill har jag ansett att dessa särskilda ersättningsregler bör gälla även i fortsättningen i mål där barnavårdsnämnden för talan. 1 andra faderskapsmål föreligger däremot inte samma skäl att införa en huvudregel om att vardera parten skall bära sin kostnad. I dessa mål gäller alltså de allmänna bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken i sin helhet.

Under remissbehandlingen har Stockholms tingsrätt påpekat att gällande

Prop. l975/76:l70 175

bestämmelser innebär att svaranden i ett faderskapsmål där barnavårds- nämnden för talan i allmänhet skall åläggas att till statsverket återgälda hälften av kostnaderna för blodundersökning eller annan undersökning av ärftliga egenskaper även när käromålet ogillas eller återkallas. Enligt tings- rättens mening är denna ordning inte tillfredsställande. Tingsrätten anser därför att domstolarna bör ha möjlighet att avstå från att ålägga svaranden återbetalningsskyldighet.

För min del anserjag liksom tingsrätten att det givetvis kan förekomma fall då det inte är skäligt att ålägga svaranden återbetalningsskyldighet be- träffande kostnader för blodundersökning m. m. Som exempel kan nämnas att modern felaktigt har uppgett att hon har haft samlag med svaranden. Enligt min mening erbjuder emellertid de bestämmelser som har tagits upp i förevarande paragraf tillräckliga möjligheter att komma till rätta med den angivna situationen. Dessa bestämmelser innebär bl.a. att barnets ställ- företrädare kan förpliktas ersätta kostnad som ställföreträdaren har vållat svaranden genom illojal eller försumlig processföring.

155

Paragrafen. som motsvarar 16 ; faderskapslagen. innehåller bestämmelser för det fall att talan i faderskapsmål fullföljs till högre rätt. Enligt första srvt-kvt åligger det då den högre rätten att pröva faderskapsfrågan i hela dess vidd. Vidare föreskrivs i andra srvt'ker att om den högre rätten härvid finner att någon som inte är part i målet skäligen kan komma i fråga som far till barnet. skall på yrkande av part domen undanröjas och målet i dess helhet återförvisas till den domstol som först har dömt i det. Till följd av barnavårdsnämndens åliggande att sörja för att faderskapet till barnet fastställs är det i praktiken garanterat att nämnden begär undanröjande och återförvisning för den händelse den högre rätten skulle finna att någon som inte är part i målet skäligen kan komma i fråga som far till barnet. Givetvis kommer barnavårdsnämnden också att i ett sådant fall ansöka om stämning på den mannen.

1 ett mål där barnavårdsnämnden inte för talan har man inte samma garanti för att part yrkar undanröjande och återförvisning och sedan ansöker om stämning på man som inte tidigare har varit part i målet. Å andra sidan har den som företräder barnet även i ett sådant mål ett starkt tryck på sig att agera på det angivna sättet. Syftet med bestämmelsen. att få faderskapsfrågan allsidigt prövad i ett sammanhang. torde därför uppfyllas även i andra faderskapsmål än dem där barnavårdsnämnden har att sörja för fastställande av faderskapet. Med hänsyn till det sagda har första och andra styckena gjorts generellt tillämpliga i alla mål om fastställande av faderskap.

1 fred/"c srvvkv! föreskrivs att 1 1—13 ;; äger motsvarande tillämpning i högre rätt och att detsamma gäller 10; tredje stycket och 14; i fall då barna- vårdsnämnd för talan i målet.

Prop. l975/76:l70 176 F örening av mål

lös

För sådana fall då det för såväl modern som hennes make står klart att barn för vilket maken enligt 1 kap. 1 ;" första stycket skall anses som far i verkligheten är barn till annan man har det. som tidigare nämnts. öppnats möjlighet att genom erkännande av faderskapet i ett sammanhang få den äkta mannens faderskap hävt och den andre mannens faderskap fastställt. Bestämmelse härom finns i 1 kap. 4; andra stycket. Emellertid är förhållandena givetvis inte alltid sådana att det för de inblandade står klart vem som är barnets verklige far. Även om så är fallet är det inte säkert att den andre mannen är villig att erkänna faderskapet. I vissa fall kan dessutom merän en man komma i fråga som far till barnet. Möjligheten att genom erkännande i ett sammanhang få makens faderskap hävt och den verklige faderns faderskap fastställt är då utesluten. Det krävs i så fall att parterna går till domstol. Genom förevarande paragraf har emellertid skapats en möjlighet att i en och samma rättegång få prövat frågan om hävande av den äkta mannens faderskap och frågan om fastställande av faderskapet till barnet. Det föreskrivs sålunda att om talan som avses i l kap. 2 & har anhängiggjorts. så får till gemensam handläggning med sådan talan väckas talan om fastställande av att annan man än som avses i 1 kap. 1 ;" första stycket är barnets far. Till denna bestämmelse är knuten en forumregel i 7.5 tredje stycket.

Moderns make har inte rätt att väcka talan om att annan man skall för- klaras vara far till barnet. Detta gäller även om han. ensam eller tillsammans med modern, är vårdnadshavare för barnet. Maken kan bara väcka talan med yrkande om att han själv inte skall anses vara far. Har han emellertid väckt sådan_talan kan barnet medge hans talan och å sin sida yrka att rätten skall fastställa att annan man är far till barnet. Skulle moderns make återkalla sin talan eller utebli från sammanträde för muntlig förberedelse eller huvudförhandling. medför detta att det mål vari han för talan skall avskrivas och därmed även målet om fastställande av att annan .man är far till barnet. Barnet kan emellertid förekomma att detta sker genom att självt väcka talan om hävande av makens faderskap.

Tidigare har i anslutning till 2 kap. 1 ;" andra stycket nämnts att bar- navårdsnämnden har möjlighet att under vissa förutsättningar börja utreda frågan om vem som är far till ett barn. även om det föreligger fall som avses i l kap. 1 s" första stycket. dvs. fall då moderns make skall anses som far. Visar nämndens utredning att annan man än den som enligt 1 kap. l & första stycket skall anses som far till barnet skäligen kan komma i fråga som barnets far och väcks talan om hävande av den legala fader- skapspresumtionen. torde det i allmänhet få anses åligga nämnden att till gemensam handläggning med denna talan väcka talan om fastställande av faderskapet till barnet. Omständigheterna kan emellertid vara sådana att

Prop. l975/76:170 177

det är naturligt för nämnden att först avvakta utgången av målet om för- klaring av att viss man ej är far till barnet innan talan om faderskap väcks.

Om modern fortfarande är gift med den man som enligt 1 kap. l &" första stycket skall anses som barnets far. måste god man förordnas för barnet. om fråga uppkommer att väcka talan om förklaring enligt 1 kap. 2 så. Det- samma gäller om makarna är skilda och mannen har tillagts vårdnaden om barnet. Däremot torde modern. om hon är vårdnadshavare för barnet. kunna föra barnets talan om att annan man är barnets far. Detta gäller oberoende av om hon fortfarande är gift med den man som enligt 1 kap. 1 %$ första stycket skall anses som barnets far eller om hon är vårdnadshavare gemensamt med honom.

4 kap. Om adoption 5 ;

i tredje stycket har för tydlighetens skull gjorts ett tillägg som innebär att bestämmelserna där om samtycke avser endast samtycke enligt andra stycket.

as

I paragrafen har endast gjorts en mindre ändring till följd av att termen barn i äktenskap har slopats. '

Jag vill här nämna att familjelagssakkunniga i sitt remissyttrande har tagit upp frågan om möjligheterna för sammanboende ogift par att adoptera. Denna fråga får emellertid enligt min mening prövas i annat sammanhang.

Paragraferna motsvarar nuvarande 20 kap. 5 och 14 samt 6 och 8 åk".

6 kap. Om vårdnaden ] s

Paragrafen innehåller en allmän bestämmelse om att barn står under vård- nad av bägge eller den ena av sina föräldrar eller av särskilt förordnad för- myndare. tills det fyllt aderton år eller ingått äktenskap.

2—5 så

Paragraferna innehåller liksom nuvarande 2—5 & bestämmelser om vårdnadshavares uppgifter m. m. [ departementslörslaget utgår 2-4 ;;" från den situationen att det är endast en av Rjräldrarna som är vårdnadshavare. 1 Så sägs därefter att bestämmelserna i de föregående paragraferna skall

lZ Riksdagen 1976. I saml. Nr 17!)

Prop. 1975/76zl70 - 178

gälla föräldrarna i förening. om de gemensamt är vårdnadshavare för sina barn. Vidare ges i Så föreskrifter om hur uppkommande vårdnadsfrågor skall lösas. om den ene av föräldrarna på grund av frånvaro. sjukdom eller liknande är hindrad att delta i beslut rörande vårdnaden. Dessa föreskrifter överensstämmer med motsvarande regler i nuvarande 5; och innebär att den andre föräldern i sådant fall ensam får utöva bestämmanderätten. Är det fråga om beslut av ingripande betydelse för barnets framtid. får dock beslut fattas på det sättet endast om barnets bästa ttppenbarligen kräver det.

Bestämmelserna i Så får inte tolkas så att båda föräldrarna. om ingen är direkt förhindrad. skulle behöva delta i alla de vardagliga avgöranden som måste träffas när det gäller vårdnaden om barnet. Det ligger i sakens natur att bestämmanderätten utövas än av den ene och än av den andre föräldern. beroende på vilken av dem som för tillfället är till hands eller på hur föräldrarna har organiserat utövandet av vårdnaden. Någon rättslig påföljd drabbar inte den förälder som driver igenom sin vilja i strid mot den andres. En utomstående tredje man som berörs av vårdnadsbeslutet måste också i allmänhet vara berättigad att anta att den förälder som han har att göra med handlar i samförstånd med den andre föräldern. om det inte finns någon särskild anledning att anta att det föreligger meningsskilj- aktighet mellan föräldrarna.

Om föräldrarna inte sammanbor måste det med nödvändighet bli så att den av dem som har barnet hos sig till stor del kommeratt träffa de vardagliga besluten i fråga om vårdnaden. Det kan gälla frågor om barnets mat och kläder. sovtider. hur barnet skall tillbringa sin fritid osv. Man kan utgå från att föräldrarna i dessa fall vanligtvis kommer överens om "hur vårdnaden i stort skall utövas och vem som skall fatta de nödvändiga besluten.

När det gäller beslut av mera ingripande betydelse för barnets framtid. t. ex. frågor som rör barnets skolgång och bosättning. måste. som redan har nämnts. bägge föräldrarna delta. om inte barnets bästa uppenbarligen kräver att beslut fattas. trots att den ene av föräldrarna är förhindrad att medverka. Är förhållandena inte sådana att beslut snabbt måste fattas. torde den förälder som inte har deltagit i beslutet i vissa fall kunna hävda att detta inte skall gälla.

Uppenbarligen förutsätter ett system med gemensam rättslig vårdnad att föräldrarna åtminstone i huvudsak kan komma överens i fråga om vård- nadens utövande. Är detta inte fallet. har föräldrarna möjlighet att begära att den gemensamma vårdnaden skall upplösas. Bestämmelser härom finns i 7 &.

6.5

[ paragrafen anges vem eller vilka som är vårdnadshavare för ett barn. så länge inte något annat har förordnats. Barnet står från födelsen under

Prop. 1975/76zl70 179

vårdnad av bägge föräldrarna. om dessa är gifta med varandra. och i annat fall av modern ensam. Om föräldrarna efter barnets födelse gifter sig med varandra blir de från den tidpunkten gemensamt vårdnadshavare för barnet.

Observeras bör att moderns make inte blir vårdnadshavare. om barnet visserligen föds under bestående äktenskap men en annan man före födelsen har erkänt barnet som sitt. l sådant fall är enligt reglerna i 1 kap. maken inte att anse som förälder till barnet. Den man som har erkänt barnet blir å andra sidan inte heller vårdnadshavare. eftersom han inte är gift med modern. 1 det angivna fallet blir i stället modern ensam vårdnadshavare. Detsamma gäller. om modern vid barnets födelse är ogift eller om hon är änka eller frånskild. oberoende av tidpunkten för äktenskapets upplösning.

Om barnet står under vårdnad av bägge föräldrarna till följd av att dessa är gifta med varandra kan det inträffa att mannens faderskap senare hävs. antingen genom en förklaring enligt 1 kap. 2; eller. genom att en annan man lämnar faderskapserkännande enligt 1 kap. 4 &. 1 fall då föräldrarna har gift sig efter barnets födelse kan det också inträffa att mannens faderskap hävs genom att ett av honom lämnat faderskapserkännande förklaras sakna verkan mot honom eller genom att en dom varigenom hans faderskap till barnet har fastställts ändras. ! samtliga fall blir mannen inte längre att anse som förälder till barnet. Indirekt innebär detta enligt paragrafen att han inte längre kan vara vårdnadshavare för barnet. Detsamma blir förhållandet om mannen i egenskap av far har blivit förordnad som vårdnadshavare för barnet enligt 7—10äå och hans faderskap senare blir hävt på sätt som nyss har sagts.

7.5

Första styckat behandlar det fallet att ett barn står under vårdnad av bägge föräldrarna och de eller en av dem vill att den gemensamma vårdnaden skall upplösas. Att föräldrarna har gemensam vårdnad kan bero på att de var gifta med_varandra vid barnets födelse eller att de senare har ingått äktenskap med varandra utan att det därefter har förordnats att vårdnaden skall tillkomma endast den ene av dem. Det kan också förhålla sig så att förordnande har meddelats enligt 8 ; om att vårdnaden från att ha tillkommit endast den ene föräldern skall utövas av dem båda i förening. Enligt första stycket första punkten måste domstolen. om den ene eller bägge föräldrarna begär det. upplösa den gemensamma vårdnaden. antingen så att den ene föräldern får vårdnaden om barnet eller barnen eller så att barnen fördelas mellan föräldrarna. ] likhet med vad som gäller enligt nuvarande 7.5 skall domstolen enligt andra punkten besluta i enlighet med vad föräldrarna öns- kar. om de är ense och deras önskan inte är uppenbart stridande mot barnens bästa. Är föräldrarna inte eniga skall rätten enligt tredje punkten fatta sitt beslut på grundval uteslutande av vad som befinns vara skäligt med hänsyn till barnets bästa. Finner domstolen med hänsyn härtill uppenbart att inte

Prop. 1975/76zl70 180

någon av föräldrarna bör utöva vårdnaden. skall denna anförtros åt en särskilt _ förordnad förmyndare.

Frågan huruvida föräldrarna bor tillsammans eller ej äri och för sig utan betydelse. när det gäller att avgöra om en gemensam vårdnad skall upplösas. Det krävs alltså inte att föräldrarna flyttar ifrån varandra för att de skall kunna få den gemensamma vårdnaden upplöst. Vad nu sagts gäller också för det fall att föräldrarna är gifta. Ett krav på att föräldrarna skall flytta isär för att vårdnaden skall kunna upplösas skulle vålla avsevärda svårigheter i den praktiska tillämpningen. En begäran från den ene föräldern om att ensam tillerkännas vårdnaden skulle kunna mötas med påstående från den andre att samlevnaden fortfarande bestod. Härigenom skulle domstolspröv- ningen kunna fördröjas. Utredningen i vårdnadsärendet skulle dessutom inriktas på föräldrarnas inbördes relationer. något som man i övrigt sökt undvika. Man kan emellertid utgå från att, den ene av två samboende för- äldrar i de allra flesta fall tar upp frågan om vårdnad bara om det är hans avsikt att samlevnaden skall upphöra.

Enligt andra stycket skall domstolen alltid meddela beslut om vårdnaden i samband med att det döms till skilsmässa. Detta stämmer överens med vad som nu gäller enligt 7; andra stycket. Liksom nu föreskrivs vidare att bestämmelserna i första stycket skall äga motsvarande tillämpning i skils- mässosituationen. Ett tillägg har dock gjorts med anledning av förslaget i avsnittet 6.3 att föräldrar skall kunna behålla den gemensamma rättsliga vårdnaden efter en skilsmässa. Bestämmelsen innebär att om föräldrarna är ense om att behålla vårdnaden gemensamt. så skall domstolen i princip alltid besluta i enlighet med deras önskemål. Bara om ett sådant arrangemang skulle uppenbart strida mot barnets bästa får domstolen förordna på annat sätt.

Vill föräldrarna eller en av dem att den gemensamma vårdnaden om barnen skall upplösas i och med skilsmässan. skall detta ske. Domstolen skall då'tillämpa bestämmelserna i första stycket. Detta betyder bl. a. att domstolen i princip skall följa föräldrarnas önskemål närdet gäller att utse vårdnadshavare.

Paragrafen utgår från det fallet att ett barn står under vårdnad av endast den ene av sina ft.")räldrar. Att så är fallet kan bero på att modern inte var gift vid barnets födelse eller att hon då var gift med en man. som trots äktenskapet inte skulle anses som far till barnet på grund av att annan man före födelsen erkänt barnet som sitt. Det kan också förhålla sig så att vårdnaden ursprungligen tillkommit gifta föräldrar i förening men att domstol på deras yrkande i samband med dom på skilsmässa eller eljest meddelat förordnande enligt 7 s'- att vårdnaden om barnet skall tillkomma

Prop. l975/76:l70 18]

endast den ene av föräldrarna.

Står barnet under vårdnad av endast den ene av föräldrarna skall enligt jöisla punkten domstolen på ansökan av den andre överföra vårdnaden till honom, om det befinns skäligt med hänsyn till barnets bästa.

Är föräldrarna. då vårdnaden tillkommer endast en av dem. ense om att vårdnaden skall överföras till den andre eller att vårdnaden skall till— komma dem gemensamt, skall domstolen enligt andra punkten efter ansökan besluta i enlighet med föräldrarnas önskan, om detta inte är uppenbart stri- dande mot barnets bästa.

I departementsförslaget ställs inte upp något krav på att föräldrarna skall bo tillsammans för att domstolen skall kunna förordna om att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt. Som har framhållits i avsnittet 6.3 bör lagstiftningen inte lägga hinder i vägen för föräldrar att gemensamt få den rättsliga vårdnaden om sina barn. om de är ense om att ta detta ansvar. Det är härvid i princip utan betydelse om föräldrarna är gifta eller ogifta och om de bor tillsammans i en familj eller ej. Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av ett beslut om gemensam vårdnad hänvisas till avsnittet 6.3.

95

Paragrafen behandlar det fallet att vårdnadshavare gör sig skyldig till grovt missbruk eller grov försummelse vid vårdnadens utövande.

Hörs/a SNC/(Uf regleras den situationen att bägge föräldrarna från början är Vårdnadshavare och någon av dem grovt missbrukar eller försummar vårdnaden. Domstolen skall då på anmälan av barnavårdsnämnd förordna att Vårdnaden skall tillkontma endast den andre. såvida det inte är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Bestämmelserna i första stycket motsvarar delvis nuvarande 6 &. Några ändringar har dock gjorts i förhållande till gällande rätt. Sålunda har den omständigheten att vårdnadshavare är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller för ett lastbart liv slopats som självständig grund för förverkande av rätten till vårdnad. Om emellertid ett sådant förhållande medför att vård- naden grovt missbrukas eller försummas. kan vederbörande förälder fråntas vårdnaden. Som grund för förverkande av vårdnadsrätten anges i de nu- varande bestämmelserna också att vårdnadshavare är förhindrad för längre tid att delta i vårdnaden på grund av frånvaro. sjukdom eller annan orsak. Även detta rekvisit har fått utgå i departementsförslaget. Det förhållandet att någon för längre tid är förhindrad att delta i vårdnaden torde dock i vissa fall kunna anses utgöra grov försummelse vid vårdnadens utövande och på det sättet åberopas som grund för att vederbörande skall fråntas vårdnaden..

l departementsförslaget har vidare gjorts den ändringen att allmänne åkla-

Prop. 1975/762170 182

garens roll som initiativtagare slopats. Det har ansetts vara tillräckligt att domstolen kan på anmälan av barnavårdsnämnden ta upp vårdnadsfrågan till prövning. Den nuvarande bestämmelsen om att även den ene vård- nadshavaren i fall som avses i paragrafen kan ansöka om att den andre skall entledigas har dessutom slopats som överflödig. Enligt 75 skall vid gemensam vårdnad domstolen alltid på begäran av den ene eller båda vård- nadshavarna förordna att vårdnaden skall tillkomma allenast den ene av dem eller i undantagsfall anförtros åt en särskilt förordnad förmyndare.

Om barnavårdsnämnden anmäler att den ene av två vårdnadshavare har gjort sig skyldig till grovt missbruk eller grov försummelse skall domstolen, som nyss nämnts, normalt förordna att vårdnaden skall tillkomma den andre vårdnadshavaren ensam. [ undantagsfall kan dock domstolen överflytta vårdnaden på särskilt förordnad förmyndare. Så bör ske. om det framkommer att även den andre vårdnadshavaren har gjort sig skyldig till grovt missbruk eller grov försummelse eller om han är förhindrad att utöva vårdnaden.

Andra stiff/rel behandlar det fallet att barnet står under endast den ene förälderns vårdnad. Bestämmelserna, som delvis motsvarar nuvarande 12 ;" andra stycket. innebär att om den förälder som utövar vårdnaden grovt missbrukar eller försummar den. så skall rätten på anmälan av barnavårds- nämnden förordna den andre föräldern att utöva vårdnaden. om det inte är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt en särskilt förordnad förmyndare.

Jag får beträffande andra stycket hänvisa till de kommentarer som jag har gjort till första stycket.

10.5

Paragrafen behandlar frågan om vårdnaden då förälder som är vårdnads- havare dör. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller enligt 8; och 12; andra stycket.

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna och dör en av dem, till- kommer enligt .lörsta .Yfl't'Å't"! vårdnaden den andre.

Står barn under vårdnad av endast den ena av föräldrarna och dör han. skall rätten enligt andra styr-ket förordna den andre som vårdnadshavare. om det inte är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt en särskilt förordnad förmyndare.

Är bägge föräldrarna döda, utövas vårdnaden enligt trafic strv/(el av för- myndaren.

11.5

Paragrafen, som behandlar frågan om umgängesrätt för förälder som inte är vårdnadshavare. överensstämmeri sak med nuvarande 10 å.

Prop. 1975/76zl70 183

12.5

1 paragrafen. som motsvarar nuvarande 20 kap. 9 ä' första och tredje styck- ena samt 20 kap. 14 ;". anges vilken domstol som är behörig att pröva frågor om vårdnad. Enligt/örs/a styckar skall vårdnadsfrågor i första hand tas upp av rätten i den ort där vårdnadshavare har sitt hemvist. Är bägge föräldrarna vårdnadshavare och har de skilda hemvist är varderas forum behörig att pröva frågan. Den angivna förumbcstämmelsen medför dock inte hinder mot att en vårdnadsfråga prövas i samband med äktenskapsmål.

Ant/ra stycke! anger Stockholms tingsrätt som reservforum.

l3sH

Paragrafen. som motsvarar nuvarande 20 kap. 10 ;". behandlar frågan om interimistiska beslut i mål eller ärenden angående vårdnad om barn.

14.5

Bestämmelserna i paragrafen är nya. De rör frågan om rättegångskost- nadernas fördelning i mål eller ärenden angående vårdnad om barn. Ob- serveras bör härvid att även sådana mål eller ärenden som bara rör um- gängesrätt omfattas av paragrafen.

Som har anförts i avsnittet 6.5 bör i mål och ärenden rörande vårdnad huvudprincipen vara att'vardera parten står sin kostnad. Denna princip bör gälla i stället för de huvudregler om rättegångskostnadernas fördelning som finns i 18 kap. 1 och 2 :;" rättegångsbalken (RB). Samtidigt måste det finnas ett korrektiv mot part som inleder rättsligt förfarande helt utan skäl eller som annars gör sig skyldig till illojal eller försumlig processföring.

Vissa allmänna reglerom ersättningsskyldighet för part som gör sig skyldig till illojal eller försumlig processföring finns i 18 kap. 3 och 6 åk" RB. 3; avser fall då vinnande part uppsåtligen eller genom försummelse har föranlett onödig rättegång. 6 ;" gäller försumlighet ttnder rättegången. Som jag redan har anfört i avsnittet 6.5 bör i mål och ärenden rörande vårdnad om barn båda parter kunna åläggas att utge ersättning för rättegångskostnader enligt de principer som ligger till grund för 3 och 6 så. Även om part inte har förfarit på sätt som avses i de nämnda paragraferna kan ändå omständig- heterna vara sådana att en part bör förpliktas att helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnader. Jag tänker här närmast på det fallet att den förälder som inte har vårdnaden gång på gång utan framgång ansöker om att få vårdnaden överflyttad på sig. Huvudregeln om att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad bör alltså kunna frångås även i sådant fall.

18 kap. 4.5 RB innehåller bestämmelser för fall då parterna har ömsom vunnit och förlorat eller då parts yrkande har bifallits endast till en del. Sådana situationer kan väl i och för sig uppkomma i vårdnadsmål. Oavsett

Prop. 1975/76zl70 184

om ett sådant fall är för handen eller inte bör huvudregeln om att vardera parten skall bära sin kostnad vara tillämplig också i dessa fall. Med hänsyn härtill harjag ansett att 18 kap. 4 & RB inte bör gälla i vårdnadssammanhang.

1 18 kap. 5.5 RB finns regler om fördelning av rättegångskostnaderna i fall då talan avvisas. målet avskrivs på grund av parts återkallelse eller utevaro eller då parterna förliks. Regeln beträffande förlikning saknar ak- tualitet i mål eller ärenden om vårdnad. eftersom förlikning inte kan ske där. Vad gäller de övriga regler som finns i 18 kap. Så har jag ansett att de inte behöver vara tillämpliga i mål eller ärenden om vårdnad. Den tidigare förordade huvudregeln om att vardera parten skall bära sin kostnad jämte den därtill knutna undantagsbestämmelscn torde ge domstolarna tillräckliga möjligheter att avgöra frågan om rättegångskostnadernas fördelning, om talan skulle avvisas eller om målet eller ärendet skulle avskrivas.

1 18 kap. 7,8 RB finns vissa specialregler rörande skyldighet för parts ställföreträdare, ombud eller biträde att vid fall av sådan illojal eller försumlig processföring som avses i 18 kap. 3 och 6 åå RBjämte parten utge ersättning för rättegångskostnad. Motsvarande regler har jag ansett böra tillämpas i mål och ärenden rörande vårdnad om barn.

1 överensstämmelse med vad jag nu har anfört föreskrivs 1]ÖI'.S'I(I.S'I_1-'t'k('1 av förevarande paragraf att andra och tredje styckena skall gälla i stället för 18 kap. 1—7 åå RB i mål och ärenden rörande vårdnad om barn.

1 andra snwkc/ föreskrivs att vardera parten skall bära sin kostnad men att. oberoende av utgången i målet eller ärendet. part dock kan förpliktas att ersätta motparten dennes rättegångskostnad. om parten har förfarit'på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 & RB eller om det annars föreligger särskilda skäl.

1 II'('(_//'().S'f_1-'L'k(*l föreskrivs att om part enligt andra stycket skall förpliktas att helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och partens ställ- företrädare, ombud eller biträde har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6,5 RB och därigenom helt eller delvis vållat kostnaden. han kan förpliktas att jämte parten ersätta denna, även om yrkande härom inte har framställts.

fria/'de stycke! slutligen föreskrivs att första—tredje styckena skall äga mot- svarande tillämpning vid målets eller ärendets handläggning i högre rätt.

Påpekas bör att de regler i 18 kap. RB som inte har undantagits i fö- revarande paragraf, dvs. 18 kap. 8—15 ä;". blir tillämpliga i mål och ärenden rörande vårdnad.

7 kap. Om tluder/Millsskt"Mig/let 2. 4 och 7 ;;"

1 paragraferna har gjorts en del redaktionella ändringar som i huvudsak är föranledda av att termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap har slopats. Vidare har i 2; andra stycket gjorts en saklig ändring som innebär att om den ene av två makar är skild från vårdnaden av ett barn

Prop. 1975/76:170 185

och makarna lever åtskilda, så skall underhållsbidrag alltid utgå, oavsett anledningen till särlevnaden.

10.5

Paragrafen innehåller f. n. regler om skyldighet för fader till barn utom äktenskap att bidra till moderns underhåll i samband med förlossningen. Numera utgår ekonomiskt stöd från det allmänna i samband med ned- komsten och det kan ifrågasättas om ogifta mödrars situation verkligen är sådan att barnets far bör åläggas att utge underhållsbidrag. Under re- missbehandlingen har också några instanser, bl.a. familjelagssakkunniga och Malmö sociala centralnämnd föreslagit att ifrågavarande bestämmelser skall slopas. Som skäl har härvid åberopats att nuvarande socialförsäkrings- förmåner har gjort underhållsbidraget från fadern överflödigt.

Själv delar jag de angivna remissinstansernas uppfattning och föreslår alltså att de nuvarande bestämmelserna i paragrafen upphävs. Till följd härav bör även bestämmelser på andra håll om sådant underhållsbidrag till moder som avses här upphävas. Sådana bestämmelser finns f. n. bl.a. i 18 och 20 åå faderskapslagen och 20 kap. 9 å andra stycket tredje punkten FB samt i 54 a; utsökningslagen och Se" andra stycket införsellagen.

I stället för berörda underhållsbestämmelser innehåller förevarande pa- ragrafi departementslörslagct föreskrifter om vid vilken domstol talan om underhåll skall väckas. [första strv/(01 motsvarar nuvarande 20 kap. 9.5 andra stycket första och andra punkterna FB samt 18å faderskapslagen. såvitt detta lagrum angår talan om underhållsbidrag till barn. Bestämmelserna innebär att talan an- gående underhåll till barn tas upp av rätten i den ort. där svaranden har sitt hemvist, samt att sådan fråga också kan väckas i samband med mål rörande fastställande av faderskap till barn. Har rätten i sådant mål att avgöra vilken av flera män som är far till barnet. får talan om underhållsbidrag inte prövas slutligt. innan faderskapsfrågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft.

1 andra stycket. som motsvarar nuvarande 20 kap. 9 & tredje stycket 1-"B. sägs att bestämmelserna om behörig domstol i paragrafens första stycke inte utgör hinder att ta tipp fråga om underhåll i samband med äkten- skapsmål. "

"fred/"tf styckat slutligen motsvarar nuvarande 20 kap. 14,5 FB. Där fö- reskrivs att målet skall tas tipp av Stockholms tingsrätt. om det inte finns behörig domstol enligt bestämmelserna i första eller andra stycket.

11?

Paragrafen. som ittnehåller regler om talerätt och om bestämmande av underhållsbidrag. motsvarar nuvarande 20 kap. 1 1 & FB och 19 ;" första punk— ten faderskapslagen.-

Prop. 1975/76:170 186 12 .5

Paragrafen innehåller bestämmelser om interimistiska beslut i mål om underhåll.

Första stycket motsvarar nuvarande 20 kap. 12.5 första stycket FB och 19.5 andra punkten faderskapslagen.

Andra och tredje styckena motsvarar nuvarande 20 kap. 12 5 andra stycket. jämfört med 20 kap. 105 andra och tredje styckena FB.

13.5

Paragrafen motsvarar 205 faderskapslagen med den ändringen att vad som där sägs om underhåll till barnets mer har slopats. Detta har närmare berörts vid 10 5.

14.5

1 paragrafen har tagits in en ny bestämmelse som rör möjligheten för den som presumerats vara far till ett barn. dvs. moderns make, att återkräva utgiven ersättning till barnet från annan man, om det senare fastställs att denne är far till barnet. Det kan härvid röra sig såväl om kostnader som mannen har haft under äktenskapets bestånd som om underhållsbidrag som har betalats efter en skilsmässa. Enligt förevarande bestämmelse får kost- naderna återkrävas av den andre mannen endast om särskilda skäl föreligger. Detta innebär en ändring av rådande praxis (se NJA 1968 s. 183 ).

Särskilda skäl för återkrav torde kunna föreligga. om den andre tnannen har haft skäl att misstänka att han är far till barnet men undandragit sig att medverka till att faderskapsfrågan avgörs. Däremot torde återkrav nor- malt få anses uteslutet, om maken trots vetskap eller misstanke om det rätta förhållandet dröjer med att väcka talan om att han inte skall anses som far.

[() kap. Om otnt'tttlfgltet på grund av rättens hes/ltt 9—17 5.5

Paragraferna motsvarar nuvarande 20 kap. 15—23 55 FB.

I 1 kap. Omjörmymlare 1 5

Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 1 och 2 5.5 FB. Bestämmelserna har ändrats som följd bl.a. av att även föräldrar som inte är gifta med varandra kan ha gemensam vårdnad om sina barn.

Prop. l975/76:170 187

Liksom gällande regler bygger departementsförslaget på principen att för- mynderskapet följer vårdnaden. Är föräldrarna gemensamt vårdnadshavare för sina barn är de också tillsammans förmyndare för barnet. Är endast den ene föräldern vårdnadshavare är han ensam barnets förmyndare. Är föräldrarna gemensamt vårdnadshavare och dör en av dem eller kan någon av dem inte vara förmyndare på grund av att han själv är underårig eller blir en av dem entledigad från förmynderskapet. är den andre ensam för- myndare för barnet.

2.5

De nuvarande reglerna i 25 har arbetats in i 1 5. I stället har i 25 en ny bestämmelse införts för att reglera frågan om vem som skall vara barnets förmyndare. om barnet före uppnådd myndighetsålder ingår äktenskap. Bar- net står nämligen från den tidpunkten inte längre under någons vårdnad. Det har härvid ansetts mest lämpligt att den som vid äktenskapets ingående var förmyndare för barnet fortsätter att vara barnets förmyndare. Stod barnet vid äktenskapets ingående under vårdnad av bägge föräldrarna. fortsätter de att gemensamt utöva förmynderskapet.

12—16 5.5

17 :lf.

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 28,5 till den del som rör för- myndares förordnande och entledigande. Den nuvarande 28,5 innehåller en bestämmelse om att förmyndare i fall av försumlighet får entledigas på ansökan av bl. a. allmän åklagare och barnavårdsnämnd. 1 departements- förslaget har allmänne åklagarens behörighet i detta avseende slopats. 1 den situation det är fråga om torde den underåriges intressen bli tillräckligt tillgodosedda genom barnavårdsnämndens möjligheter att ingripa. Det måste dessutom anses vara en främmande uppgift för allmänne åklagaren att be- vaka att förmyndare inte är försumlig när det gäller utövande av vårdnaden om underårig.

13 kap. Oin inskrivning nt"Ilör/nt"riders/(ap 1 5

1 paragrafen har gjorts endast en mindre ändring. föranledd av förslaget om att föräldrar skall kunna gemensamt vara förmyndare för sina barn. även om de inte är gifta med varandra.

Prop. 1975/76zl70 188

18 kap. Om god man 12 5

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 305 FB.

135

Paragrafen ntotsvarar nuvarande 20 kap. 31 5 FB samt nuvarande 20 kap. 325 i vad bestämmelserna däri hänvisar till föreskrifterna i 20 kap. 285 om förordnande och entledigande av förmyndare.

2!) kap. l-"issa gemensam/inl bestämmelser om tiil/(mingel)

De nuvarande bestämmelserna i 1. 2. 5. 6. 8—12. 14—24. 24 a. 25—27. 28 (delvis). 30. 31 och 32 (delvis) 5.5 har, som framgått av det föregående. med vissa ändringar flyttats över till 3. 4. 6. 7. 10. 11 och 18 kap. Kvar i 20 kap. är vissa av de bestämmelser som f. n. är intagna i 28 och 32 55 samt bestämmelserna i 29 och 33—41 55. De har i förslaget placerats i 1—1255. De angivna ändringarna har också påverkat kapitlets rubrik. som fått lydelsen Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången. Kapitlets mellanrubriker har slopats.

1 5

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 36 5 FB. Enligt sistnämnda pa- ragraf skall vad som föreskrivs i 15 kap. 29 och 30 5.5 giftermålsbalken äga motsvarande tillämpningi mål om äktenskaplig börd. vårdnad. umgängesrätt. underhåll och ontyndighetsförklaring eller dess hävande. Mål om äkten- skaplig börd motsvaras i dcpartcmentsförslaget av mål om förklaring att viss man ej är far till ett barn. Vad gäller mål om fastställande av faderskapet till barn föreskrivs i 12 5 faderskapslagen att 20 kap. 36 5 FB skall äga mot- svarande tillämpning. Bestämmelserna i faderskapslagen har i promemo- rieförslaget arbetats in i FB. 1--'örevarande paragraf bör därför avse såväl mål om förklaring att viss man ej är far som mål om fastställande av fa- derskap. Dessa båda slag av mål har fått samlingsbeteckningen mål om faderskap.

2.5

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 375 FB.

3.5

Paragrafen motsvarar 20 kap. 285 FB i den del detta lagrum inte rör förordnande och entledigande av förmyndare.

Prop. 1975/76zl70 189

45

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 29 5.

5.5

Paragrafen motsvarar 20 kap. 32 5 FB i vad bestämmelserna inte hänvisar till föreskrifterna i 20 kap. 285 om förordnande och entledigande av för- myndare. l sistnämnda del motsvaras 20 kap. 325 FB. som jag tidigare har nämnt. av bestämmelser i 18 kap. 135 i departementsförslaget.

65

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 335 FB.

7.5

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 345 FB.

85

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 355 FB. Med hänsyn till be- stämmelsernas ändrade placering har det fått anges uttryckligen att bestäm- melserna gäller endast mål om omyndighetsförklaring samt ärenden om förmynderskap och godmanskap.

95

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 kap. 38 5 FB. På grund av att allmänne åklagaren inte längre skall vara behörig att ansöka om entledigande av för- myndare har viss ändring gjorts i paragrafens första sive/((>.

Andra stycket i 385 föreskriver att vad som sägs i paragrafens första stycke inte skall gälla mål om underhåll till barn utom äktenskap. Denna bestämmelse har med en redaktionell jämkning flyttats över till allt/I'll Siff/(UI av förevarande paragraf. Lagrummet har vidare kompletterats med en be- stämmelse om att första stycket inte gäller mål om fastställande av faderskap. Sistnämnda komplettering har föranletts av att faderskapslagens regler har arbetats in i FB. ' '

10—12 55

Paragraferna motsvarar nuvarande 20 kap. 39—41 55.

Prop. 1975/76:l70 190

31 kap. Om t'U/"kS/ä/lig/wl av dont alle/' bes/nt rörande vårdnad m. m.

12.5

1 paragrafen föreskrivs f. n. att beslut enligt 21 kap. FB som inte avser utdöntande av vite eller ersättning för parts kostnad skall lända till omedelbar efterrättelse. om inte annat förordnas. l departementsförslaget har bestäm- melsen ändrats på så sätt att ifrågavarande beslut skall lända till omedelbar efterrättelse endast om länsrätten förordnar om det. Vad gäller skälen till denna ändring hänvisas till avsnittet 6.4.

Övwgängsbvstä/nmelserna

1 första punkten av övergångsbestämmelserna föreskrivs att lagen om ändring i FB skall träda i kraft den 1 januari 1977 och att i samband härmed faderskapslagen skall upphöra att gälla.

1 punkterna 2—5 har tagits upp vissa övergångsregler som är föranledda av de nya bestämmelserna om faderskap och vårdnad. Jag får beträffande dessa övergångsregler hänvisa till vad som har anförts i avsnittet 6.8.

Som har framgått av speeialmotiveringen till 7 kap. 10.5 FB innebär de- partementsförslaget att de nuvarande bestämmelserna i nämnda lagrum om underhållsbidrag till mor till barn utom äktenskap slopas. Detta medför behov av vissa övergångsbestämmelser för sådana fall då talan om bidrag till modern har väckts före den nya lagstiftningens ikraftträdande men inte dessförinnan har kommit att slutligt prövas. I sådana fall bör gälla att talan skall prövas enligt äldre lag. En bestämmelse härom har tagits in som en sjätte punkt bland övergångsbestämmelserna.

l 7 kap. 7 och 8.55 FB finns vissa bestämmelser om möjligheten att få ändring i avtal om underhållsbidrag. Dessa bestämmelser är tillämpliga också i fråga om avtal rörande underhållsbidrag enligt nuvarande 7 kap. 10 .5. En särskild bestämmelse härom är intagen i fjärde stycket i sistnämnda lagrum. Upphävandet av 7 kap. 105 aktualiserar frågan huruvida bestäm- melserna i 7 kap. 7 och 8 55 om ändring av underhållsbidrag alltjämt bör vara tillämpliga i fråga om sådana avtal om underhållsbidrag enligt 7 kap. 105 som har slutits före ikraftträdandet. För min del anser jag att denna fråga bör besvaras nekande. Rent allmänt måste behovet av en möjlighet till ändring av avtal om bidrag enligt 7 kap. 105 vara ganska litet. eftersom underhållsbidrag i dessa fall torde utgå under en mycket begränsad tid. Vad särskilt gäller möjligheten att få ett avtalat bidrag höjt. synes den mindre lämplig sedan rätten att alls få bidrag har upphört. Sammanfattningsvis anser jag alltså att 7 kap. 7 och 8 5.5 efter ikraftträdandet inte längre bör tillämpas i fråga om avtal om sådant underhållsbidrag som avses i nuvarande 7 kap. 10 .5. Någon övergångsbestämmelse blir därför inte erforderlig i detta sammanhang.

Bestämmelserna i 20.5 faderskapslagen har. som förut nämnts. i depar-

Prop. 1975/76zl70 191

tementsförslaget flyttats över till 7 kap. 13 5 FB. Första stycket i nuvarande 205 faderskapslagen rör verkställighet på grund av provisorisk förbindelse. Där föreskrivs att om någon genom skriftlig. av två personer bevittnad handling har åtagit sig att utge underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller barnets mor för tid intill dess resultatet av blodundersökning om fa- derskapet föreligger. så skall i fråga om verkställighet på grund av handlingen gälla vad som är föreskrivet om verkställighet på grund av förbindelse att utge underhållsbidrag enligt FB. 1 andra stycket av 205 faderskapslagen föreskrivs att beträffande sådan provisorisk förbindelse som avses i para- grafens första stycke skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten har meddelat in- terimistiskt förordnande om underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller barnets mor.

Vid överflyttningen till FB har vad som i 205 faderskapslagen föreskrivs om underhållsbidrag till barnets mor slopats som en följd av upphävandet av de nuvarande bestämmelserna i 7 kap. 105 FB. Har emellertid någon före ikraftträdandet jämlikt de nuvarande bestämmelserna i 20 5 faderskaps- lagen skriftligen åtagit sig att utge underhållsbidrag till barnets mor. bör givetvis paragrafens bestämmelser om sådant åtagande alltjämt gälla. En särskild bestämmelse härom har intagits i punkt 7 av övergångsbestäm— melserna.

8.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

I brottsbalken har en ändring gjorts i 7 kap. 45 andra stycket. Där fö- reskrivs nu att make skall dömas för egenmäktighet med barn, om maken utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barn under 15 år. som står under båda makarnas vårdnad. eller om make eller annan som skall ha vårdnaden själv tar sig rätt genom att obehörigen bemäktiga sig barnet. De nya reglerna i FB innebär bl. a. att föräldrar kan ha vårdnaden om sina barn gemensamt. även om de inte är gifta med varandra och alltså inte är makar. Det angivna lagrummet i brottsbalken har med hänsyn härtill ändrats så att det avser äVen de fall då föräldrarna. utan att vara gifta med varandra. gemensamt har vårdnaden om barnet.

8.3 Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

Andra stycket i 54 a5 har ändrats som följd av att reglerna om under- hållsbidrag till ogift mor i 7 kap. 105 FB upphävs. Några övergångsbe- stämmelser har inte ansetts behövliga.

Prop. 1975/76:l70 192

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om vård av omyndigs vär- dehandlingar

Avgiftsbestämmelserna i 8 5 lagen om vård av omyndigs värdehandlingar har ändrats i enlighet med vad som har föreslagits i avsnittet 6.7 i den allmänna motiveringen.

8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmänna barnbidrag

1 45 lagen om allmänna barnbidrag föreskrivs som huvudregel för det fall att föräldrarna har vårdnaden gemensamt att rätten att uppbära allmänt barnbidrag tillkommer modern. Som jag har anfört i avsnittet 6.6 i den allmänna motiveringen bör möjlighet införas för föräldrarna att anmäla till försäkringskassan att bidraget i stä1!et skall betalas ut till barnets far. Pa- ragrafen har ändrats i enlighet härmed.

8.6 Förslaget till lag om ändring i militärersättningsförordningen

1 7 5 3 mom. har gjorts vissa smärre ändringar som en följd av att termerna barn i och barn utom äktenskap utmönstras ur lagstiftningen. 1 övrigt har en del redaktionella ändringar vidtagits i förordningen. Förordningen har vidare fått beteckningen lag.

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring

1 21 5 har gjorts ett par ändringar motsvarande dem i 75 3 mom. mi- |itärersättningsförordningen.

"8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

1 rubriken samt i 1. 5 och 6 55 har gjorts vissa redaktionella ändringar till följd av de föreslagna ändringarna i FB. 7 5.som handlar om att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar tillämpningsföreskrif— ter. har upphävts som onödig.

8.9 Förslaget till lag om ändring i barnavårdslagen

1 12 5 fjärde punkten har vissa redaktionella ändringar gjorts med hänsyn till ändringarna i FB och upphävandet av faderskapslagen.

Prop. 1975/76:170 193

8.10 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring

l 8 kap. 55 har gjorts en redaktionell ändring på grund av att termen barn utom äktenskap har rensats ut ur lagstiftningen.

8.11 Förslaget till lag om ändring i namnlagen

Namnlagen innehåller olika regler för barns förvärv av släktnamn beroende på om barnet är fött i eller utom äktenskap. Med hänsyn framför allt till förslaget om att slopa termerna barn i äktenskap. barn utom äktenskap och äktenskaplig börd har vissa ändringar måst göras i 1. 2. 15 och 37.55 namnlagen .

l 5

ljörs/a sive/rm föreskrivs f. n. att barn i äktenskap förvärvar faderns släkt- namn vid födelsen. Departementsförslaget anknyter i stället till de nya reg- lerna i 1 kap. 1 5 FB om i vilka fall en viss man skall presumeras vara far till ett barn. 1 överensstämmelse med dessa regler föreskrivs att om modern är gift vid barnets födelse. så förvärvar barnet vid födelsen makens släktnamn. Motsvarande skall enligt förslaget gälla om modern vid barnets födelse är änka sedan så kort tid tillbaka att barnet kan vara avlat före mannens död. Eftersom annan man än moderns make enligt 1 kap. FB kan erkänna barnet som sitt med verkan att presumtionen för den äkta . mannens faderskap hävs. anges vidare i förevarande lagrum att vad som har sagts om barnets förvärv av makens släktnamn inte skall gälla. om det före barnets födelse har fastställts att annan än maken är far till barnet.

Andra stycket föreskriver f. n. att barn som får äktenskaplig börd genom att föräldrarna ingår äktenskap med varandra. härigenom automatiskt för- värvar faderns släktnamn. om barnet är under 18 år. och i annat fall katt förvärva faderns namn genom anmälan hos pastor. 1 lagrummet har gjorts vissa redaktionella ändringar som en följd av utmönstringen av uttrycket äktenskaplig börd.

"fred/"t' smiter innehåller regler om hur barn i äktenskap kan förvärva mo- derns släktnamn som ogift. Lagrummet har ändrats redaktionellt till följd av att uttrycket barn i äktenskap slopas.

25

Paragrafen innehåller f. n. regler om släktnamn för barn utom äktenskap. l-luruvdregeln är att barnet vid födelsen förvärvar moderns släktnamn. Bar- net kan också genom anmälan hos pastor anta faderns nanm.

Slopandet av uttrycket barn utom äktenskap har medfört vissa redak- tionella ändringar i paragrafen. Bl.a. har första och andra styckena slagits ihOp till ett stycke.

Prop. 1975/76zl70 194 15 .5

Paragrafen innehåller regler om förlust av släktnamn i vissa fall. Där föreskrivs f. n. att om barn förklaras sakna äktenskaplig börd och modern har annat släktnamn än mannen. så förlorar barnet mannens nanm och förvärvar i stället moderns namn. Om synnerliga skäl föreligger kan rätten dock tillåta barnet att behålla mannens namn.

Departementsförslaget utgår från sådana fall då barnet har förvärvat fa- derns släktnamn enligt 1 5 första eller andra stycket namnlagen . dvs. dels fall då barnet genast vid födelsen har förvärvat moderns makes släktnamn. dels fall då barnets föräldrar senare har ingått äktenskap med varandra och barnet härigenom antingen automatiskt eller efter anmälan hos pastor har förvärvat faderns släktnamn. Skulle det i sådant fall senare fastställas att mannen inte är far till barnet och har barnets mor annat släktnamn än mannen. förlorar barnet dennes namn och förvärvar i stället moderns släkt- namn. Liksom hittills skall rätten dock kunna tillåta att barnet behåller mannens namn. om det föreligger synnerliga skäl härför.

Bestämmelsen om fastställande av att viss man inte är far avser till en början fall då rätten har meddelat förklaring enligt 1 kap. 2 5 FB om hävande av den legala faderskapspresumtionen. Vidare avses fall då rätten enligt 1 kap. 45 tredje stycket FB har förklarat ett av mannen avgivet fader- skapserkännande sakna verkan samt då dom varigenom mannens faderskap fastställts har blivit ändrad. Slutligen omfattar bestämmelsen den situationen att barnet vid födelsen har förvärvat moderns makes släktnamn men annan man därefter har erkänt faderskapet med verkan att presumtionen för den äkta mannens faderskap hävs.

37.5

1 ett nytt andra stycke i paragrafen har tagits in en forumregel för fall då barn gör ansökan om att enligt 15 5 få behålla släktnamn.

8.12 Förslaget till lag om ändring i införsellagen

Andra stycket i 55 har ändrats som en följd av att reglerna om un- derhållsbidrag till ogift mor i 7 kap. 105 FB upphävs. Några övergångs- bestäntmclser har inte ansetts behövliga.

|

8.13 Förslaget till lag om ändring i lagen om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag

1 .5

Paragrafen innehåller regler om återbetalning av belopp som på grund av interimistiskt beslut i mål om fastställande av faderskap utgivits till barn eller. på grundval av reglerna i 7 kap. 105 FB. till barnets mor. Med hänsyn

Prop. 1975/76zl70 195

till att de nuvarande bestämmelserna i 7 kap. 105 föreslås upphävda bör vad som sägs i förevarande paragraf om underhållsbidrag till barns mor också slopas. Bestämmelserna härom i paragrafen har därför fått utgå. 1 övrigt har i paragrafen gjorts vissa redaktionella ändringar med hänsyn främst till att uttrycket barn utom äktenskap har mönstrats ut ur lagstiftningen.

2.5

1 paragrafen har gjorts smärre ändringar motsvarande dem i l 5.

Övergångsbestämmelser

Till lagen har fogats vissa övergångsbestämmelser som tar sikte på det fallet att underhållsbidrag enligt 7 kap. 105 FB i dess hittillsvarande lydelse har getts ut före lagens ikraftträdande.

8.14 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen

1 9 5 andra stycket fjärde punkten har gjorts en redaktionell ändring som följd av att uttrycken äktenskaplig börd och barn utom äktenskap rensas ut ur lagstiftningen.

1 95 andra stycket sjunde punkten har gjorts en redaktionell ändring som följd av förslaget om ändrad rubrik till den nuvarande lagen angående blodundersökning m.m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap.

1 95 tredje stycket har gjorts en redaktionell ändring som följd av att uttrycken äktenskaplig börd och barn utom äktenskap rensas ut ur lag- stiftningen.

8.15 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen

! 3 kap. 28 5 studiestödslagen i dess nuvarande lydelse föreskrivs att om den ena av två makar har vårdnaden om ett barn i tidigare äktenskap eller utom äktenskap. skall vid prövning av frågan om barnets rätt till studiemedel andra makens inkomst och förmögenhet beaktas .i stället för inkomst och förmögenhet hos den av föräldrarna som är skild från vårdnaden. Paragrafen har ändrats på så sätt att den avser det fallet att make är ensam vård- nadshavare för barn som ej är även andra makens barn. I sådant fall skall andra makens inkomst och förmögenhet beaktas vid prövning av frågan om barnets rätt till studiehjälp i stället för inkomst och förmögenhet hos den av barnets föräldrar som är skild från vårdnaden. Däremot skall någon hänsyn till styvförälders ekonomi inte tas i sådana fall då barnets föräldrar gemensamt har vårdnaden om det. 1 sådana fall skall i stället föräldrarnas ekonomi beaktas.

Prop. l975/76:170 196

9. Hemställan Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

lag om ändring i Riräldrabalken. lag om ändring i brottsbalken . lag om ändring i utsökningslagen (1877 nr 31 s. 1). lag om ändring i lagen (1924322) om vård av omyndigs värdehand-

PENN—

lingar,

lag om ändring i lagen (1947z529) om allmänna barnbidrag. lag om ändring i militärersättningsförordningen (19501261). lag om ändring i lagen ( 1954:243 ) om yrkesskadeförsäkring. lagom ändring i lagen ( 1958:642 ) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap.

9. lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97) . 10. lag om ändring i lagen (19621381) om allmän försäkring. 11. lag om ändring i namnlagen (1963521), 12. lag om ändring i införsellagen (1968:621) . 13. lag om ändring i lagen (l969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag. 14. lag om ändring i rättshjälpslagen (19721429). 15. lag om ändring i studiestödslagen (1973z349).

'JV

903.0-

10. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med fi.")redragandens hemställan.

Prop. l975/76:170

1 Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken

197

Bilaga .!

Promemorief'örslagen

Härigenom föreskrives i fråga om föräldrabalkenl dels att 11 kap. 25 skall upphöra att gälla. dels att 1—3 kap.. 4 kap. 8 5. 6 kap.. 7 kap. 2. 4. 7 och 10 55. 11 kap. 1 5. 12 kap. 1 5. 20 kap.. 21 kap. 125 samt rubrikerna till 1—3 kap. skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i balken skall införas sjutton nya paragrafer. 4 kap. [9—11 55, 7 _kap. 11—15 55 samt 10 kap. 9—17 55. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande [vale/sel

1 kap. Om barnets börd

Barn, som l/h'des lim/er äktenskap eller (7 sådan tid efter dess upplösning att det kan vara avlat dessförinnan. har äktenskap/ig börd (b (1 rn i ä k t e ns k (1 p). såvida ei, iden ord- ning som sägs i 2 kap., förklaras att barnet icke har sådan börd.

Faderskapet till barn som ej har (ik- tenskap/it: börd (b a rn att; ni ('i k - le ns k ap) fastställes enligt 3 kap.

' Balken omtryckt 1974:1038.

Föreslagen lt-'rle/.se

1 kap. Om faderskapet till barn

Ar vid barns Ifide/se modern gift. ska/l hennes make anses som barne/s

jade/'. .=l-10tsvarande giiller, mn mo- dern vid barnets/ädelse är änka m'h hennes make har avlidit på sådan tid att barnet kan vara avlat dessförinnan. Vad som sagts Hörs/a stveket gäller ei. ant rätten enligt _7 5" förklarar att mannen ei är att anse som fader till barnet eller om annan man enligt 4 &" erkänner; faderskapet till barnet.

Rätten kan .lörklara att man som avses i I 9 första .stveket ei är att anse som fader ti/I barnet. om

1 . det är utrett att brodern har ha/i sam/ag med amtan än mannen och det med hänsvn till samtliga ams/('indie- heter är sannolikt att barnet har avlats av den andre,

_7. det på grund av barnets arvsan-

1 Som nuvarande lydelse anges lydelse enligt 1974:1038. som träder i kraft den 1 januari 1976.

Prop. l975/76:l70

Nuvarande lvdelse

3

Barn utom äktettskap erhåller äk- tenskaplig börd. otttförc'ildrarna ittgå äktenskap med varandra.

198

Föreslagen lvdelse lag eller annan särskild omständighet kan ltållasför visst att mannen ej är barnets fader. eller

3. barnet har avlatsföre äktenska- pet eller under det att makarna levde åtskilda oeh det ej är sannolikt att ma- karna lta/t sattt/ag med varandra llII- der tid då barnet katt vara avlat.

5 Föreligger attttat fit/l ätt sotn avses i lil" första styeket eller ltar rätten ttteddelatft'irklaring enligt 2 kl. skal/fa - detskapet las/ställas genom erkännan - de eller dotn. Ska/l någon ett/igt I tl" första stycket anses sotn fader. katt genom erkänttattdefaststt'illas att an— nan man är f'ader till barnet. Erkännande katt ske ävettföre bar- nets födelse.

'If

Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två personer satnt skriftligen godkännas av barnavårdsnätttndett oeh av modern eller särskiltförordnad lör/N_l-llltltll'vl för barnet. Har barnet uppnått ttivtu'lig ål- der. ska/l erkännandet i stället god- kännas av barnet självt. Barnavårt'ls- nämnden/år lättttta sitt godkännande endast om det katt antagas att tnatttten är./ålder till barnet.

Avser erkännande faderskapet till bartt vartill någon enligt 151 första stycket är att anse sattt fader. krävs utöver vad sattt anges iförsta stycket alltid godkännande av denne sattt! av modern.

Visas senare att den sattt ltar lämnat erkännande ei är fader till barnet, skall rätten förklara att et'kt'innattdet saknar verkan mot honom.

Prop. 1975/76:170

Nuvarande lvdelse

'J]

2 kap. Om talan angående äkten- skaplig börd

1 Vill mannen vitttta _förklt'tring. att barn som avses i I kap. 1 &" icke ltar äktenskap/ig börd. skall ltatt väcka ta- lan mot barnet eller. om barttet avlidit. dess arvingar ittottt tre åt'fi'ån det ltatt fick kunskap om barnetsfödelse. Har mannen ej varaktigt sattttttanbott ttted barnet. vare ltatt dock ejförlttstig sitt talc'tnförrt'in et? åt'fötfflutitfrån det att talan. som grundats på att barnet har äktettskaplig börd. blivit väckt tttot tttanttett och ltatt erhållit del därav. Talan enlig/första siveket må ej äga rum. om tttattttett. sedan hatt/ått kun- skap om att tttodern haft sattt/ag ttted attttatt ttttder tid. då barnet katt vara avlat. efter lutt'ttetsllödelse erkänt bar- net såsom sitt.

2

Är mannen död. och har ltatt varken försuttit tid till talan ett/igt lj eller efter barnetsfödelse erkänt barnet så - som sitt. tttå envar. som jämte eller ttäsl eller barnet är berättigad till arv

199

I""t'ires/agett lvdelse

//

Skall faderskap fastställas genom dottt. ska/l t't'ittenföt'klara ett tttatt vara fader. om det är utrett att ltatt har lta/'t samlag ttted barnets tttoder under tid då barnet'kan vara avlat och det med hänsvtt till samtliga otttständig- heter är sannolikt att barnet har avlats av honom.

2 kap. Barnavårdsnämndens med—' verkan vid fastställande av fader- skap

5

Skall ej ett/igt I kap. 15" första stycket viss tttatt attses sotn barnsf'a- (ler. åligger det barnavårdsnätttnden att sörja/ör att./ödetska/wt till barnet faststt'illes, om den som har vårdnaden om barnet är kvrkobokförd i riket eller eljest vistas här eller om i annat fall vårtIttadshavt'tren begär det och barnet är svettsk medborgare.

Ska/l viss tttatt ett/igt I kap. ] y'för- sta stycket anses som bat'ttsfader och är vårdnadshavare för barnet kvrko- bok/ört'l i riket eller vistas vårdnads— ltavare eljest här eller är barnet i annat fall svensk medborgare. får barna- vårdsnämnden, om vårdnadshavare eller. om vårdnaden om barnet icke til/kotttmer tttattnett. denne begär det och det fittttes lämpligt. utreda vettt som eljest katt vara fader till barnet.

5 Uppgiften att sörja/ör att faz'letsktt- ' pet till barttetfastställes åvilar barna- vårdsnätttttden i den kommun där den som ltar vårc'lttat'len om barnet är kyr- kobokförd. Är vårdnadshavarett ej

Prop. 1975/ 76:170

Nuvarande lydelse

efter honom, väcka sådan talatt ittottt ett årfi'ått det ltatt erhållit kännedom om barnetsfödelse och om tttattttetts död. Har tttattttett ej varaktigt sant- tttattbott ttted barnet, vare arvinge dock ej förlustig sitt talan förrätt ett år för/ltttitfi'ått det att anspråk. sotn grundats på att barnet ltar äktenskap- lig börd. fi'antställts mot dödsboet. Efter/ämnar den avlidne. jämte maka, arvingar sotn avses i 3 kap. I sl' ärv- dabalken. äge envar av dctn sådan rätt.

l-"illbarnsom avsesi ] kap. I 9" vittna förklarittg. att det icke ltar äktenskap- lig börd. äge barnet väcka talan därom mot mannen eller. om ltatt är död. hans arvittgar. Eller/('imnar tnatttten. _jätttte tttaka. arvingar som avses i _? kap. ] sl" ärvdabalken . skall talan. så- vitt dessa angår. riktas tnot dettt sotn då talan väckes äro närmast till arv.

4

Talan som avses i l—3 M" tttå ej bi- ftt/las. med tttittdre det är utrett. att tttodertt haft sattt/ag ttted annan ätt tnannen oclt det tttåste att/agas att barnet avlats vid samlaget. eller ock. på grund av barnets arvsanlag eller att- nan särskild omsatt/dighet. det eljest katt ltållasför visst. att mannen ej är barnets fader. Är barnet avlat./öre äk- tenskapet eller uttder det makarna efier domstols beslut eller eljest på

200

I-"r'it'eslagen lydelse kyrkobokförd i riket. åvilar uppgiften barttavårdstu't'mnden i den kottttttutt där ltatt vistas eller. om ltatt ej vistas i riket. barnavårdsru't'tttttdett i Stock- holm. Vad tttt sagts om vårdnadslta- vare gäller modern ifall då vårdttaden om barnet utövas gemensamt av henne och av tttatt som avses i I kap. I sl lör— sta stycket.

:Ir

Inträdet" ändring ifr't'rhållande sotn anges i 3 j sedan barnavårt/sttämnden itt/ett utredning för attfåfinlerskapet 'till barnetfas/ställt. är nämnden ätt- dock Skv/dig att slutföra utredningen.

Barnavårdsnt'inttulctt kan förordna att ärendet skall ("berättats till barna- vårdsnämnden i annan kommun. om det skulle avsevärt underlätta utred- ningen. Ottt sådattt bes/ltt skall den andra barnavårdsnättttnlett ofördröjli— gen underrättas.

Talan tttot bartutvårdsnt'itnnds be- slut ett/igt andra stvcket föres Itos .1-Iot Iänsstvt'elsens bes/ut föres talan Itos länsstvrelscn genom besvär. kamtttarrätten genom besvär. 5 Då barnavårdsni'imnd har att sörja för att fitderskap fi'tstställes. ska/l ttätttttdettfötsöka utreda vettt sotn är fader till barnet. För detta ändamål skall ttätttttdett inhämta upplysningar från tttodern oclt andra personer som kutttta lämna uppgifter av bett-'delse/ör utredningen. Barnavårdsnt'imndcn i annan kom- mun ska// på begäran av den barna- vårdstu'imnd som det åligger att sörja

Prop. 1975/76:170

.N'uvat'ande irc/else

gruttd av söndring levde åtskilda. tnå dock talan bila/las. såvida det ej göres sannolikt att tttakartut haft sant/ag ttted varandra å tid. då barnet kan vara avlat.

'.Jr

lel

Föreslagen lvdelse

för att fädetskapet fitststä/les biträda detttta.

'l/

Ottt.la(letskapsfi'ågttn katt bedömas nted tillräcklig säker/tet på grund av barnavårtlsnt't'ntttdcns utredttittg. bör barnavåtdsnt'itnndcn bereda den sotn sålunda antages varafiuler till barnet tillfälle att erkänna litt/erskt'tpet.

://.

Barnavårdsni'inttulett bör verka för att blodttttderst'ikttitig äger rum bc/rä/l .ft'tnde tttodertt. barnet och den som katt vttt'afi'ttlet' till barnet. om denne begär det eller anledning /intts till att- tagande att tttodertt haft samlag med mer ätt en man under tid då barnet katt vara avlat.

//

Barnavåt'ds/u'i/ntulen får lägga tted påbörjad utt'edtting angående fader- skapet. om det

I . visar sig omöjligt att./å erforder- liga u/tplvsttittgarför bedömning avfa- derskaps/i'ågan,

3. fi'atttstår sont utsiktslöst att./ör- söka.fåfänlerskapctfits/ställt av dom- stol.

3. föreligger samtvckc av modern eller särskilt förordnad förmyndare enligt 4 kap. ij Iföräldrabalken till adoption av barnet. eller

4. av särskilda skäl fitttts anledning till antagande att fortsatt utredning el- ler rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för på-

Prop. l975/76:l70

t's'uvarande lvdelse

3 kap. Om faderskapet till barn utom äktenskap

Faderskapet till barn utom äkten- skap lastställes genom erkännande el- ler dottt.

F öres/agett lvdelse

. /i'estnittgar sotn ittttebärafara/ör ltett- nes psykiska hälsa.

Talan mot barnavårdsnätttttds be- slut att lägga ned påbörjadti'tderskaps- utredning föres gettottt besvär hos länsstyrelsen. Mot länsstvrelsens be- slut löres talatt ltos katntttal't'älllt'tl genom besvär.

'l/

Vid barnavårdsttätttttdett skal/föras protokoll över vad sotttförekottttner vid tttredttittgett av betvdelse för fader- skaps/i'ågan. ! protokollet skall att- tecknas även sådana ttppgi/iet' som kutttta lta betydelse för skyldigheten att utge bidrag till barnets underhåll.

Utredningen bör bedrivas skvttd- satttt. Om ei särskilda skäl föranleda annat. skall utredningen vara slttt/örd inom ett årfi'ätt barttets födelse.

3 kap. Rättegången i mål om fa- derskap

Mål viss

om förklaring att man ej är fader

.b

Vill den sotn ett/igt ] kap. I ,v'föt'sta stycket skall anses sont/ader vinna./ör- klaring enligt ] kap. 3 s* att han icke är att anse sattt/aflet' till barttet. kan han väcka talan ltät'otn mot barnet el- ler. om barnet avlidit. dess arvingar.

Är mannen död och ltar ltatt icke varaktigt satntttattbott ttted barnet och heller icke erkänt barttet. katt envar. sotn jämte eller ttäst efter barttet är berättigad till arv e/icr tm'tnnett. väcka talan om att mannen ei är./adel" till barttet. Etter/ämnar den avlidttejätttle

Prop. l975/76:170

Nuvarande lvdelse

2

Erkännande avfödetskapet till barn utotn äktenskap sker skritt/igen. Er- kättnattdet skall bevittnas av två per- soner och skriftligen godkännas av barnavårdsttätttttdett satttt av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått tttyttdig ål- der. skall erkännandet i stället god- kännas av barnet självt. Erkännande katt ske även före barnets födelse.

Barnavårdsnämnden får lämna sitt godkännande endast om det katt an- tagas att mannen ärfader till barnet.

Visas .settare att tttattttett ei ärfader till barttet. ska/l rättenförklat'a. att er- kännandet saknar verkatt.

3

Rätten skal/förklara ett tttan vara lader till bartt utottt äktenskap. om det är utrett att ltatt lta/i sattt/ag ttted bar- nets moder under tid då barnet katt vara avlat och det ttted hänsyn till samtliga otttstättdigheter är sannolikt att barttet avlats av honom.

Föreslagen lvdelse

maka arvingar som avses i 3 kap. ] s* ('irvdabalken. ltar envar av tent rätt att väcka talan. Rätt att väcka tala/t enligt detta stycke föreligger dock ej. om vid tttattttetts död mer ätt ett år förflutit från det att ltatt erhållit del av talatt som ltar väckts tttot ltottottt på den grund att ltatt ärföder till bar- ttet.

Talan som avses i andra S/_1'( 'ket ska/l väckas inottt ett åt'frått det att att- språk. sotn grundas på att tttattttett är fäder till barnet. ltarfi'atttstä/lts mot dödsboet.

&

Vill barn vitttta förklaring ett/igt ] kap. .? 9" att tttatt sattt avses där icke är dessfader. katt barttet väcka ta/att härom tttot tttanttett eller. om ltatt är död. hans arvingar. Efter/ämnar matt- tten jämte maka aningar sotn avses i 3 kap. I Q' ('irvdabalken. skall talan, såvitt attgår dessa. riktas mot dettt som då talan väckes äro närmast till arv.

;"

Talan som avses i I eller 2 s*" f'år väckas vid rätten i den ort där barnet ltar sitt hemvist eller. om det ltar av- lidit, vid den rätt som ltar att upptaga tvist om arv efter barnet.

Fitttts ei attttatt behörig dotttstol. upptages målet av Stockholms tings- rätt.

Prop. [975/76zl70

Nuvarande lydelse

4

Det åligger barnavåt'dsnt'itttnden att sörja för (tt/faderskapet til/.barn utottt ("iktenskapfastställes. om den som ltar vårdnaden om barnet är kvrkolmk/örd i riket eller eljest vistas ltär. Barna- vår:lstu'imttden skall sörja för att fa- derskapct till annat bartt tttottt äkten- skapfastställes. ont vårdnadshavarett begär det och barnet är svensk ttted- borgare.

Närtttare bestt'imtttelser attt för/a- rattdet vid. faststt'illande av. faderskapet till bartt tttottt ("ik/enskap ifall som av- ses i första stycket ttteddelas i särskild lag.

5

L-"ppgiften att sörja för att barttets börd fitsts/("i/les åvilar bt'trtu'tvårds- nämnden i den kommun där den .sattt har vårdttt'tden om barttet är kvrko- bok/örd. Är vårdnadshavaren ej kyr- kobokförd i riket. åvilar uppgiften bar- ttavårdsttätttnden i den kotttntun där ltatt vistas eller. om ltatt ei vistas i riket. barttavårdsnätttttdett i Stockholm.

6 Inträder ändring iförhå/lande .sottt anges i 5 & sedan barttavårdsttt'imttäen inlett utredttittgför att./å barttets börd fastställd. är ttätttttden ändock skyldig att slutföra utredttittgett. Barnavårdsnämtulett katt förordna att ärendet skall överflvttas till barna- vårdsnc'itttttden i attttatt kommun, om

det skulle avsevt'irt uttderlätta utred-

204 Föreslagen lydelse,

=

Är part i mål som avses i I eller _7 '+' uttderårig. får förtttvndaren eller god tttatt. där .sådatt ett/igt 18 kap. skall . förordnt'ts. föra talan_ för ltottottt.

:I-lodertt skall höras i tnålet. om det katt ske.

Återkal/ar kärande i tttål .sottt avses i I eller _7 s* sitt talan sedan svaranden ltar ittgått i svarotttål. ska/l tttålet likväl prövas. ont svaranden begär det.

Mål fastställande faderskap

0 m 11 V

&,

Talan om fastställande av. faderskap för underårigföres i föll som avses i 3 kap. 1 s*" av barttavårdsttätttnden. Talan får vidare alltid föras av mo- dern. om lton har vårdtu'tdett om bar- ttet. eller av särskilt förordttadförmvtt- dareför barnet. Har modertt vårdna- den ottt barnet. får hon föra talan även om ltott ej uppttått mvttdig ålder.

; Talan om. f'i'tststf'illande av./äderskap . [öres tttot den tttatt eller de mätt som skäligen ktttttta komma ifråga som fa- der ti/l barnet,

Prop. l975/76:l70 Nttvarattde lvdelse

ttittgett. Ont sådant beslut skall den andra barnavårdsnätttnden ofördröjli- gen uttderrättas.

Talan tttot barnavårdsnätttnds be-

slut en/igt andra stycket föres Itos

.Mol

lättssiy'relsetts bes/ut föres talan Itos

länsstvrelsett genom besvär. . |”!

kammarrätten genom besvär.

205

Föreslagen lvdelse

:I/

! fall då barnavårdsnt'imnd ltar att sörja. för att. faderskap fastställts väck- es ta/att vid rätten i den ort där bar- ttavårdsnämttden fitttts. Rättett katt förordna att målet ska/lfivttas över till annan dotttstol. attt det skulle avsevärt uttderlätta handläggningen av tttå/et.

] andra fall ätt .sottt avses iförsta .sivcket väckes ta/att om fastställande avfäderskap vid rätten i den ort där

- tttattttett eller. om talanföres motflera

tttätt, en av dent ltar sitt hetttvist. Är man som här avses död. för talan väckas vid den rätt där dr't'dsboet efter honom svarar. F itttts ej behörig dont- sto/ efter vad nu är sagt. upptages må - let av Stockholms tingsrätt.

1!

Är mål attt f'aststt'illattde av fader- skap anhängigt, kanfi'ågan omfitder— skapet till barttet prövas endast i det målet.

Talanf'år ej prövas slutligtföre bar-

nets födelse.

'I/

På ansökan av svarattt'le ska/l rättctt utfärda stämning på man. som ej re- dan är ittstätttd i tttålet. och pröva attt mannen ärfader till barnet. Om sådan ansökan gäller i ti/lätttp/iga delar vad som är föreskrivet om .stätttningsansö- katt.

Prop. l975/76:170

Nuvarande lvdelse

206

Föreslagen lvdelse

10 'II

I avliden mans ställe stämmas de atvingar till den döde som anges i 3 kap. 2 _Q'.

ll "If.

I samband ttted att barnavårds- nätttnden väcker talan skall protokol- let över nätttndens utredning ges in till rättett. l-"äckes ta/att av attttatt. ska/I rät/ett infordra barttavårdsnämndens protokoll.

.S'varande skall delges protokollet i satttband med .stämttittg.

Rätten katt förelägga barnavårds- nämnden attfit/lstt'indiga utredningen om faderskapet.

12 fr

Var och en som kanföra talatt på barnets vägnar ska/I beredas tillfälle att yttra sig i målet.

13 fr.

Rätten skall vaka över att frågan om barttets börd blir tillbörligett ut- redd.

Vittnes/örhör. får ej äga rum i svfie att styrka att vittnet haft sattt/ag med modern uttder tid då barnet katt att- tagas vara avlat.

l4 ;"

Återkallas talatt tttot ett av _flera ntätt. f'år målet avskrivas i den delett endast om de alla sattttycka. Avser återkallelse den som stämts enligt 9 s”. krävs sattttvcke i'ivenfi'ån barnet.

Samtidigt med att mål avskrives i viss del .skall rätten fatta beslut attt rät- tegångskostnaden i den delen.

Prop. l975/76:l70 - 207

Nuvarande ivdelse Föreslagen lydelse

I fall då barnavårdsnt'itnnd ltar att sörja/ör att./äderskapfastställes gälla _ följattde besti't'mtttelser om rättegångs- kostttad i mål ontfäststä/Iande avfa- derskapet i ställetför lö kap. I—7 N rättegångsbalken.

Part skall bära sitt rättegångskost- ttad. attt ej anttatföljer av detttta pa- ragra/Å

Oberoettde av utgången i målet katt svarande förpliktas att helt eller delvis ersätta annan part dennes rättegångs- kostttader. om ltatt förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 IQ" rättegångs- balken eller om andra särskilda skäl föreligga.

IIar parts ställföreträdare, otttbttd eller biträt/eför/itrit på sätt sattt avses i IX kap. 3 eller () s” rättegåttgsbalken. katt han. förpliktas ersätta kostnad .sottt därigenottt vållats attttatt part. oavsett om ltatts huvudnu'tn katt anses .sottt vittttattde part elle/' ej. Rätten katt be- sluta ltäront även tttatt yrkande.

16 vr

F ull/öljes talan skall den högre rät- tett pröva fat/z'rskapsf'i'ågan i hela dess vidd. Erinratt ltärottt skall itttagas ifö- re/äggande att ittkomttta ttted genmä— le.

Fitttter högre rätt att någon som icke är part i tttålet skäligett katt kotttttta i fråga sotttfitder till barttet. .skall do— men på yrkande av part ttttdanröjas och målet i dess helhet visas åter till den dotttsto/ som först dötttt i tttålet.

Bestätttttu'lserna i IJ—l—l N äga motsvaratule til/ätttpning vid tttålets handläggning ihögre rätt. I fall då har-

Prop. 1975/761170

.fVuvarattde lvdelse

. 208

Föreslagen lydelse

ttavårdsnätttnd har att sörjaför attfa- derskap fastställes äga även bestättt- ntelsertta i I I Q tredje stycket och [5 s* tttotsvarande tillätttpnittg i högre rätt. ma l Förening av

17%

Till getttettsattt prövttittg ttted talan som avses i I kap. .? tf./år väckas ta/att omfastställande av att attnan tttatt ätt .sottt avses i 1 kap. I &" första stycket är barnets fader.

4 kap.

8

Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som till- läggcr släktskap eller svågerlag rätts- lig betydelse skall adoptivbarn anses som adoptantcns barn i äktettskap och icke som barn till sina biologiska föräldrar. Har make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn. skall dock barnet anses som makarnas ge— mensamma.

; Vid tillämpning av bestämmelse i lag, eller annan författning som till- lagger släktskap eller svågerlag rätts- lig betydelse skall adoptivbarn anses som adoptantcns barn och icke som barn till sina biologiska föräldrar. llar make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn, skall dock barnet anses som makarnas gem—:n- samma.

Första styckct gäller ej. om annat är särskilt föreskrivet eller följer av

rättstörhållandcts natur.

10

.,,

Laga dotttstol i ärettde om antagan- de av adoptivbarn är rätten i den ort där adoptattten har .sitt ltetttvist. Finns ej behörig dotttstol efter vad tttt sagts. upptages ärendet av Stockholms tings- rätt.

11.

] ärende attt antagande av adop- tivbartt skall rättan) inhämta upplvs— ningar om barttet aclt sökattden även-

Prop. l975/76:l70

Nuvarande lvdelse

ll

209

Föreslagen lvdelse

sattt huruvida vederlag eller bidrag till barnets underhåll är givet eller utlöst. Har barnet ei f_v/lt aderton år. skall yttrande inhämtas från barnavårds- nämnden i dett kommun där sökanden är kyrkobokförd oehf'r'ätt barnavårds- nämnden i (len kommun där den sotn har vårdnaden om barnet är kyrko- bok/örd.

Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen ei erfordras. skal/_ ändock höras. attt det katt ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts i stäl- let gälla adoptatttett eller, om make adopterat andra makens bartt. envar av makarna. Finns särskild förmyn- dare. vars samtycke ei erfordras, skall även han höras.

Mot rättens beslut i ärende om att- tagande av adoptivbarn . får talan fit/l- följas av sökanden eller den sotn ska/l höras i ärendet.

6 kap.

]

Barn i äktenskap står underföräld- rarnas vårdnad enligt vad nedan sägs till dess det fyllt aderton år eller in- gått äktenskap.

Föräldrarna äm pliktiga att sörja för barnets person och att giva det sorgfallig uppfostran. De sko/a tillse. att barnet erhåller uppehälle och ut- bildning efter vad med hänsyn till föräldrarnas villkor och de tillgångar

14 Riksdagen 1976. I sattt/. Nr [70

&

Barn 'står enligt bestämmelserna i detta kapitel under vårdnad av bägge eller den etta av sitta föräldrar eller av särskilt förordnad förmvndare till dess det fyllt aderton år eller ingått äktenskap.

.,, '

Vårdnadshavare ska/l sörja för bar- nets person och giva det sorglällig uppfostran. Han skall se till att barnet erhåller uppehälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med hän- syn till föräldrarnas villkor och de

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse barnet kan äga ävensom barnets an- lag tnä finnas tillbörligt.

3.

Föräldrarna skola utöva den upp- sikt över barnet som är erforderlig med hänsyn till barnetsålder och öv- riga omständigheter.

4.'

Hava föräldrarna låtit barnet taga tjänst eller annat arbete. varigenom barnet blivit i stånd att försörja sig. äge barnet. sedan det fyllt sexton år. själv uppsäga avtalet ävensom sluta avtal om annat arbete av liknande art.

Avtal. som barnet slutit efter vad i första stycket sägs. ägeI/öräldrarna ltäva. om det må anses erforderligt med hänsyn till barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts. äge barnet ej därefter själv sluta arbets- avtal.

Föreslagen lvdelse tillgångar barnet kan äga ävensom barnets anlag.

Värdnadshavare ska/l utöva den uppsikt över barnet som är erforder- lig med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter.

Har vårdnadshavare låtit barnet taga tjänst eller annat arbete. vari- genom barnet blivit i stånd att för- sörja sig.fa'r barnet. sedan det fyllt sexton år. själv saga tipp avtalet samt sluta avtal om annat arbete av lik- nande art.

Vårdnadshavare har rätt att häva avtal som barnet har slutit enligt för- sta stycket, om det är erforderligt med hänsyn till barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts./är barnet ej därefter själv sluta arbets- avtal.

] fråga om verkan av avtal, som barnet slutit utan erforderligt samtycke.

stadgas i 9kap.

Ul

Är en av föräldrarna i följd av från- varo. sjukdom eller annan orsak hindrad att deltaga i beslut rörande vårdnaden. vilket icke utan olägen- het kan uppskjutas. utövas be- stämmanderätten av den andre.. Denne må dock icke ensam fatta be- slut av ingripande betydelse för bar- nets framtid. med mindre barnets bästa uppenbarligen kräver det.

'I!-

Stdr barn under värdnad av bägge föräldrarna ska/l vad som sägs i 2—4 M" gälla./öräldrartta i förening. Är en av föräldrarna i följd av frånvaro. sjuk- dom eller annan orsak hindrad att deltaga i beslut rörande vårdnaden. vilket icke utan olägenhet kan upp- skjutas. utövas bestämmanderätten av den andre. Dennefär dock icke ensam fatta beslut av ingripande" be- tydelse för barnets framtid. med mindre barnets bästa uppenbarligen kräver det.

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse

6

Gör en avföräldrarna sig Skv/dig till grovt missbruk eller till _grovfönsum- nte/se vid vårdnadens utövande, eller är ltatt hemfallen åt missbruk av rus- givande medel. ellerför ltatt ett last- bart /iv. eller är han till . ätljd av./rån- varo. sjukdom eller annan orsak _för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden. äge rätten på ansökan av den attdre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd _för- ordna. att vårdnaden Skall til/komma allenast den andre. Inträffar sådant fall ifråga om bäggeföräldrarna. äge rätten överflvtta vårdnaden å särskilt förordnad förmyndare.

Levaföräldrarna på gruttd av sönd- ring åtskilda. har rätten på ansökan av endera att förordna. vilken av dem skall hava vårdnaden om barnen el- ler. om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad. lturu de skola för- delas mellan föräldrarna. Äro föräld- rarna ense. give rätten sitt beslut i överensstämmelse med vad de öns- ka. såframt det ej är uppenbart stri- dande mot barnens bästa; åsätnjas de ej. bestämtne rätten efter vad med hänsvn till barnens bästa finnes skä- ligt. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart. att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden. skall denna anförtros åt särskilt för- ordnad förmyndare.

Dötnes till äktenskapsskillnad tneI- lattföräldrarna. ttteddele rätten til/ika förordtu'tnde angående vårdnaden om

le

Föreslagen lvdelse

;"

Är tnodertt ogift vid barnetsföde/se. står barnet uttder hennes vårdnad. Äro föräldrarna gifta med varandra vid barnetsfödelse eller ingå de senare äk- tenskap med varandra. står barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem bägge. vårdnaden gäller till dess annat har

Vad som nu sagts attt

. . förordnats.

'II'.

Står bartt under vårdnad av bägge föräldrarna och vilja de eller en av detn att vårdnaden icke längre ska/l til/komma detn gemensamt, har rätten på ansökan av endera att förordna vetn av dem som skall lta vårdnaden om barnen eller. om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad. hur de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense. skall rätten be- sluta i överensstämmelse med vad de önska. om det ej är uppenbart stri- dande mot barnens bästa. ] annat/all beslutar rätten efter vad sattt finnes skäligt ttted hänsyn till barnens bästa. Finnes med hänsyn till barnens bäs- ta uppenbart att ingendera av föräld- rarna bör utöva vårdnaden. skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Prop. 1975/76zl70

Nuvarant'le lvdelse barnen: och skall dätvid vad i första .stt't'kc't är stadgat äga motsvarande tillämpning.

8

Där en avföräldrartu't. tillkommer vårdnaden den andre. Äro bägge./ör- äldrarna (löda. utövas vårdnaden av

förtnyttdarett.

9 Har vårdnaden enligt 7 _f til/erkänts den ene avfört'ildrarna. och inträffar ifråga attt honom fall, varotn i 651" sägs. e/ler där han, förordne rätten den attdre att utöva vårdnaden. såvida ej detttta ttted hänsvn till barnets bästa finnes böra anförtros är särskilt för- ordnad . för”/tilllldat't'.

212

Föreslagen lydelse

& .N

Står barn under vårdnad av endast den etta avföräldrarna. skall rätten på attsökatt av den andre över/öra vårdnaden till ltottottt. om de! finnes skäligt ttted hättsvn till barnets bästa. Äro föt't'ildrarna ense att vårdnadwt ska/I överföras till den attdre eller att vårdnaden skall tillkotnttta dettt ge- tnensatttt. skall rätten på ansökan he- sluta i enlighet därmed. ont det ej är uppenbart stridande mot barnets bäs- ta.

Står barn uttder vårdnad av bägge föräldrarna oelt gör sig ett av dent skyl- dig till _grov/ missbruk eller till grovför- sutnntelse vid vårdnadens utövande el - ler är ltatt till följd av./"råttvaro. sjuk- dom eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnat'len. skall rätten på ansökan av den attdre eller på antnälan av barnavårdsnämnd förordna att vårdttadett skall tillkom-

ma endast dett attdre. Inträffar sådant

_ fall i. fråga om bägge föräldrartm. skall

rätten (fiverflvtta vårdnaden på särskilt

förordnad . förm_ vndat'e.

Står barn under vårdnad av ettdast den ene av föräldrartut och inträ/fitr. ifråga om honom sådan omständighet sotn avses i första stvcket. skall rätten på ansökan av den andre eller på att- mä/an av barttavårdsnämnd förordna den attdre att utöva vårdnaden. såvida ej detttta tned hänsvn till barnets bästa

finnes böra anförtros åt särskilt för- ordnad förntvndare.

Prop. 1975/76:l70 2'3 Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

10 s I'atler eller mot/er. som är ski/(Ifrån Står bartt under vårdnad av bägge vårdttculett. tttå ej betagas tillfälle till föräldrarna och där en av dettt, till- tttttgättge ttted barnet. ttted tttindt'e kommer vårdnaden dett attdre. ' särskildt": tanständig/leter föranleda Står bartt uttder vårdnad av endast därtill. Nöjes ltatt ej ttted vad som här- den ene avföräldrartta och där ltatt, ont bestäm/nes av den som ltar våt'd- skall rätten på ansökan av den andre naden. skilje rät/ett dent etttellatt. eller på anmälanav barttavårdsnätttttd förordna den andre att utöva vårdna- den. såvida ej detttta ttted hänsyn till barnets bästa./innes böra anförtros åt särskilt . förordnad . fit'rntvndare. Äro bägge,föräldrarna döda, utövas vått/naden av förtttyndaren.

11 11.

Fader eller moder som är skild från vårdnaden får ej betagas tillfälle till umgänge ttted harttet, med mindre särskilda otttstt't'ndiglteter föranleda det. Nöjes ltatt ej med vad sotn ltärottt bestättttttes av den sattt ltar vårdna- dett, skall rätten skilja nte/latt dem.

12 ;

Barn tttottt t'ik/enskap står under Fråga rörattde vårdnaden om barn moderns vårdnad till dess det fyllt upptages av rätten i den ort där den aderton år eller ingått äktenskap. På som ltar vårdnaden om barnet ltar sitt attsökatt av fadern skall dock rätten hetttvt'st. Vad nu sagts utgör dock ej ("iver/öra vårdnaden till ltottottt. om det hinder att upptaga fråga om vårdnad finnes skäligt ttted hänsvn till barnets i satttbattd med (fiktenskapsmål. bästa. Ärafört'ildrarna ense. att vård- naden ska/I överföras til/fadern. skall rättett på anmälan beslttta i enlighet där/ned. ont det ej är uppenbart stri- dande tttot barnets bästa.

Finns ej behörig dotttstol enligt vad som sägs i, första stycket, upptages tttå- let eller ärendet av Stockho/ttts tings- rött.

Inträffar ifråga om den avföräld- rarna sotn ltar vårdttaden om barnet

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse

sådant fall sattt avses i 6 9" eller där ltatt. skall rätten på attsökatt av den attdre eller på anmälan av allmän åklagare eller barttavårdsnämnd för- ordtta den andre att utöva vårdnaden. såvida ej denna ttted hänsyn till bar- nets bä.stafittttes böra anförtros åt sär- skilt förordnad .förtnvndare.

Vad i 2—4 och ll) H stadgas ttted

avseende på vårdnad om barn i äk-

tenskap ska// äga tttatsvarande till- läntpning beträffande bartt utattt äk- tenskap.

214

Föreslagen lvdelse

13?

Utan hinder av vad rättett beslutit i fråga sattt avses i detta kapitel äge rätte/t attttorlunda _förordtta därom. ttär väsentligt ändrade förhållanden påkalla det.

14

I tttål eller ärende som attgår vård- ttad attt barn äger rättett att-för tidett intill dess laga kraft ägande dom eller beslut.föreliggerförordna däront efter vad som finnes skäligt.

Förordnande enligt första stycket katt påvrkana'e ttteddelas tttatt huvud-

. förhandling. I ttttattförordnande ttted- delas. skall motparten beredas tillfälle att _vttra sig över _vrkattdet. Hårför- ordttattde ttteddelats. prövar rätten ttär målet eller ärendet avgöres. om åtgärden skall bestå.

' Förordnande sont tttt nämnts går i vet'kstr'i/lighet lika ttted laga kraft ägande dottt men katt ttär som helst återkallas av rätten.

Ifråga attt rättegångskostnad t' mål eller ärende som attgår vårdnad ont , bartt gäller i ställetför IX kap. I. ; och 4 H rättegångsbalken att vardera

parten ska// bära sitt kostnad.

Prop. 1975/762170

Nuvat't'tttde lvdelse Föreslagen lvdelse

7 kap.

2.'

1 kostnaden för barnets underhåll tage envar av föräldrarna deI efter Sin

förmåga.

Fader eller moder. som ej har vårdnaden om barnet. skall betala underhållsbidrag. Tillkommer vård- naden om bartt i beståettde äktenskap endast den ene av föräldrartta och leva de ej efter domstols beslut eller eljest på grunt-l av söndring åtskilda. gä/Ie dock vad i 5 kap. giftermålsbal- ken stadgas.

Det åligger barnavårdsnämnd. som enligt 3 kap. 4.6 skall sörja för att faderskapet till barn utom äkten- skap fastställes. att tillse' att barnet tillförsäkras underhåll. '

4 .

llar make under sin vårdnad barn i tidigare gifte eller tttottt äktenskap. vare andra maken jämte honom skyldig att efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll. så länge äk- tenskapet består.

Fader eller moder. som ej har vårdnaden om barnet. skall betala underhållsbidrag. Ära föräldrarna gifta ttted varandra men tillkommer vård naden om barnet endast den ene av dem och leva de ej efter domstols beslut eller eljest åtskilda.gällerdock vad i 5 kap. giftermålsbalken stad- gas.

Det åligger barnavårdsnämnd. som enligt 2 kap. t'] skall sörja för att faderskapet till barn fastställes. att tillse att barnet tillförsäkras un- derhåll. ' '

Har make under sin vårdnad barn till vilket den andra maken ej ärfader eller moder,. är andra maken jämte honom skyldig att efter sin förmåga ' bidraga till barnets underhåll. så

länge äktenskapet består.

Vad nu sagts medför ej ändring i den underhållsskyldighet som må'åligga

den andre av barnets föräldrar.

7.'

Avtal angående fullgörande för framtiden av unde'rhållsskyldighet som ovan sägs utgöre ej hinder för den'undcrhållsberättigade att göra gällande rätt till högre underhållsbidrag. Gäller avtalet underhåll enligt 1 ä' till barn utom äktenskap. vare det dock bindande för den underhålls- berättigade. slutits genom skriftlig, av två personer be- vittnad handling och godkänts av Har modern vårdnaden om barnet. äge hon sluta

om avtalet

barnavårdsnämnden.

avtal som nu sagts. ändå att hon ej

Gäller avtalet underhåll enligt 1 ; till barn vars föräldrar varken vid dess födelse eller därefter varit gifta ttted varandra. är det dock bindande för den underhållsberättigade. om avta- ' let slutits genom skriftlig. av två per- soner bevittnad handling och god- känts av barnavårdsnämnden. 1-1ar modern vårdnaden om barnet. äger

Prop. 1975/ 761170

Nuvarande lvdelse

uppnått myndig ålder. lnnefattar av- talet åtagande att till barnets under- håll utgiva visst belopp en gång för alla. skall beloppet betalas till bar- navårdsnämnden.och varde med be- loppet såförfaret som i 4-kap. 6 ä' sägs med avseende å där nämnt engångs- belopp.

216

Föreslagen lvdelse

hon sluta avtal som nu sagts, ändå att hon ej uppnått myndig ålder. ln- nefattar avtalet åtagande att till bar- nets underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, skall beloppet betalas till barnavårdsnämnden. och skall med beloppet så,/örtaras som i 4 kap.

. 6 & sägs med avseende på där nämnt

engångsbelopp.

Avtal angående underhåll till barn må slutas jämväl före barnets födelse.

10.5

Fader till bartt utottt äktenskap vare skyldig. att efter vad med hänsyn till hans och moderns villkor må anses skäligt. bidraga till hennes underhåll under sex veckor före och sex veckor efter nedkomsten. Vid beräknande av detta underhållsbidrag skall hän- syn tagas jämväl till de särskilda kostnader som orsakas av förloss- ningen. Medför havandeskap eller amning eller annan vård om barnet avsevärt hinder i moderns förvärvs- verksamhet. eller ådrager hon sig sjukdom genom havandeskapet eller nedkomsten. må fadern kunna för- pliktas att bidraga till hennes under- håll under längre tid än nu sagts. dock högst under fyra månader före och nio månader efter nedkomsten.

Är då bartt födes ntadertt ogift. är fadern skyldig. att efter vad med hänsyn till hans och moderns villkor må anses skäligt. bidraga till hennes underhåll under sex veckor före och sex veckor efter nedkomsten. Vid beräknande av detta underhållsbi- drag skall hänsyn tagas jämväl till de särskilda kostnader som orsakas av förlossningen. Medför havande- skap eller amning eller annan vård om barnet avsevärt hinder i moderns förvärvsverksamhet. eller ådrager hon sig sjukdom genom havande- skapet eller nedkomsten. må fadern kunna förpliktas att bidraga till hen- nes underhåll under längre tid än ntl sagts. dock högst under fyra måna- der före och nio månader efter ned- komsten.

Dör fadern. äge modern rätt att-av behållningen i boet. innan arvs- och testamentslottcr utgå. erhålla det belopp som erfordras till fullgörande av underhållsskyldigheten emot henne för tiden efter dödsfallet.

Vad i första och andra styckena sägs om fadern skall. där barnet födes dött eller havandeskapet avbrutits. i den mån det finnes skäligt gälla den som haft samlag med modern å tid då barnet kan vara avlat. om det ej framstår såsom osannolikt att han är barnets fader.

Vad i 7; första stycket. andra stycket första punkten samt tredje stycket ävensom 8.5 är stadgat om

Vad i 7; första stycket. andra stycket första punkten samt tredje stycket ävensom Så är stadgat om

Prop. l975/76:170

Nuvarande lvdelse

avtal eller dom rörande underhåll till barn utom äktenskap skall äga mot- svarande tillämpning med avseende å underhåll. som enligt vad i före- varande paragraf sägs tillkommer modern.

ll

l2

Föreslagen lvdelse

avtal eller dom rörande underhåll till barn wus/öråldrar varken vid dess./ii- delse eller dåre/ler varit gilla med va- randra skall äga motsvarande till- lämpning med avseende på under- håll. som enligt vad i lörevarande pa- ragraf sägs tillkommer modern.

rl.

Talan angående underhåll till barn upptages av rätten i den ort där sva- randen har sitt hemvist. Sådan .li'åga kan va'ekas även i samband med mål rörande faststå/Ic'tnde av [lade/skapet till barn. Har rätten att avgöra vilken av./lera mån som är./adel" lill barnet. .får talan om tmtler/tållsbidrag ei prö- vas slut/igt innan Ilaleiskt'tps/i'ågait har avg/"arts genom dam som vunnit laga kraft.

.—lngående talan om underhåll enligt Il); åt mader ska/l vad som ('i/'_lö- reskrivet angående Ialan om underhåll till barn för vilket Iladerskapet skall /i'tstsl('i/las öga motsvarande til/("imp— ning.

Vad som sägs i . /örsta stvt'ke/ utgör ei hinder att upptaga fråga om un- derhåll i samhand med äktenskaps- mål.

Finns ei behörig doms/nl enligt vad som sagts ovan i denna paragraf upp- tages målet av Stm'kha/ms tingsrätt.

'I/

I ntål om underhåll till barn lär vårt/nadshavart'I/öra talan./ör barnet. även om Värt/llat/S/llll'lll'('ll ei uppnått int-'ttclig ålder. Är särskild förmvmlare förordnad tör barnet. /tar han samma rätt att löra talan _lör barnet. ! fall som avses i 3 & tredie stt't'ket lår även

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse

l3 _ff

l4

218

Föreslagen lvdelse barnat'årdsnämtulen föra sådan talan. l-"ar oeh en som kan föra talan./ör bar- net skall få tillfälle att_vttra sig i målet."

Underhållsbidragfår bestäm/nas till olika belopp/ör särskilda delar av un- derhållstiden.

Underhåll till barn får ei mot den lmderhå/lsskvldiges bestridt'tnde be- stämnzasför tid eller det barnet j_v/lt aderton år. innan det kan tillförlitligen bedömas. huruvida ttitderltållss/xjv/dig- hel föreligger dåre/ter.

I mål angående underhåll kan rät- ten för tiden intill dess laga kra/i ("igan- de dom eller bes/utföreligger förordna därom eller vad som finnes skäligt. Skv/dighet att utge bidrag må dock (?i (flåsa—'tis någon. med mindre sannolika skäl-föreligga att han är bidrz'tgsskjvl— dig. Har/råga om underhåll väckts i samband med mål omlas/ställande av faderskap till bar/t _får förordnande som nu nämnts ei meddelas. ont-flera män äro instämde i målet.

Förordnande enligt första stveket kan på .vrkande meddelas tttan huvud— .förlutml/ing. lnnanförordnande med— delas. skall motparten beredas tillfälle att vara sig över _vrkandet. lla/"för- ordnande medde/t'tts. prövar rätten när målet avgöres. om åtgärden ska/! bestå.

I"r')'rordn(mde som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

?

När någon genom skrift/ig. av två personer bevittnad ltandling åtagit" sig att utge ttmlerhå/lsbidrag till barn/ör

Prop. l975/76:l70

Nuvartmde lvdelse

'.Il

2l9

Föreslagen lvdelse

vilketfaderska/wt skal/fastställas eller till barnets moder/ör tid intill dess re- sttltatet av b/odtmde/sökning om fa- derskapetföreligger. gäller i fråga om l'(-'l'k.SIfi//igllc'l på grund av handlingen vad som är föreskrivet om verkställig- het på grund av förbindelse att utge under/tål! ett/igt denna balk. Betrt'it'fande åtagande enligt första sit-'eket skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som i lag eller annan _för- fattning ärföreskrivetför.fall då rätten enligt 13 sl" meddelat förordnande om under/tå/Isbidrag till barn som avses i

första stveket ellertill barnets moder.

Om rätt att i vissaf'allfå ersättning av allmänna medel för utgivna under- hå/lshidrag finnas särskilda bestäm-

melser.

//

Har viss man varit att anse sont/a- der till barn enligt ] kap. I _9' första stycket oehfäststt't'l/es sedan att annan man är. fader till barnet. ltar den först- nämnde endast om särskilda skä/fä- re/igga rätt till ersättning av den andre

för kostnader sotn ltan har haft för barnets föt'st'irining.

10 kap.

9 ;

Ansökan att någon skall förklaras omvndig ska/I . dåfi'åga är om den sotn uppnått myndig ålder. upptagas av rätten i den ort där den sattt avses med ansökningen har sitt hemvist. Finns ei behörig domstol eller vad nu är sagt. upptages målet av Stockholms tings- I'äll.

Avser ansökningen att underårig

. skall förbli omyndigfätnväl efter upp-

Prop. 1975/76zl70

t'Vuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

nådd m_vndighetsålder. hör målet till den rätt därIförnivnderska/wt är in- skrivet eller. om inskrivning icke ägt rttm. till den rätt där inskrivning skall ske.

Ansökan om hävande av omvndig- hetsförklaring upptages av den rätt där _förmynderskapetför den omyndige är inskrivet.

&

Ansökan om omv/tdig/u'ts/ärk/aring får göras. förutom av den som avses med ansökningen. jämväl av hans make och närmastef'ränder så ock av över/ärmvndaren samt. i. fall som avses i 2 s*. av förmvndaren.

Omvndighetsförk/arings hävande får sökas av den omyndige själv. hans förmyndare eller överför/nvndaren. '

%

lIar ansökan om ota_vruligltetsför- klaring gjorts av den, om varsförsät- tande i otnvndighet ärfi'åga. eller har denne eljest medgivit att omyndighets- förklaring meddelas. äger rätten titan

huvud/ör/tandling omedelbart.löretaga målet till avgörande.

I annat fall än som avses i första st_vcket skall rätten utfärda föreläggan - de för den. om vars försättande i omvndighet ärfi'åga. att svara i målet. .4 ttgående sådant . föreläggande gäller vad om stämning är stadgat.

Om den. varsförst'ittande i omvn- dighet har satts i fråga. ttppenbarligen el,/örstår vad saken gäller eller skulle lida allvar/ig skada av att få del av ansökningen om omvmIighets/örk/a- ring. ska/l rätten förordna god ntatt varom sägs i 18 kap. att i må/etfö- reträda honom och bevaka hans rätt. I fråga om ersättning till sådan god

Prop. 1975/761170 221

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse man äga bestämmelserna i 13 '+' andra sive/fet om ersättning till biträde mot- svarande tillämpning.

Ansökan av den som försatts i omvndighet att bli förklarad m_vndig får. om denfinnes uppenbart ogrun- dad. tttan huvttdförhandling omedel- bart avs/ås. Har ansökan om hävande av om_vndig/tt'ts/örklaring gjorts eller tillstvrkts av såväl förmvndaren sotn överförmvndaren. _f'år tnålet ock tttan huvudförhaml/ing omedelbart företa- gas ti/l avgörande, såvidaförmvnda- rens eller överförtnvndarens inställelse ejfinnes vara behöv/igför målets ut- redning.

I annat fall ätt som avses i första

- stycket skall rätten utfärda_föreläggan- de för den som ansökningen avser. _ för- mvndaren och överförtn_vndaren att svara i tttålet. allt i den mån de ej gjort eller tills/_vrkt ansökningen. An- gående sådant. föreläggande gäller vad om stämning är stadgat.

[3 ;"

Ilar ansökan gjorts att någon skall . förklaras omyndig ocIt/örelllituer ei./all som avses i I 1 så tredje stycket. förord- nar rätten biträde att bevaka hans rätt i tttålet. om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras. Begär den som försatts i ornvndighet att. förklaras åter mvndig. skall ock rättegångsbitrt'ide förordnas. om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras.

Den somförordnats till rt'ittegångs- biträde åtnjuter av allmänna medel efter rättens prövning skälig ersättning för arbete. tidsspi/Ian och utlägg som uppdraget krävt. Ersc'ittningen skall

Prop. |975/76:170

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse stanna på statsverket. såvida ej mot- parten til/ den. för vilken rättegångs- biträde förordna ts. . finnes böra åläggas att gottgöra statsverket kostnaden.

l4 _:

Kan i mål om om_vndighetsförkla- ring dom ej ges omedelbart. äger rät- ten. orrr dröjsmål uppenbarligen skulle med/örafara./ör den om varsförsät- tartde i ornvndighet är./råga ellerför hans egendom. förordna att han skall vara omyndig under tiden intill dess målet av rätten avgöres. Förordnande som nu nämntsfår meddelas atari hu- vudförhand/ing.

lnnan förordnande enligt första st_vcket meddelas. skall. om det kan ske utan .märk/ig tidsutdräkt. tillfälle beredas den. om vars försättande i om_t-'ndighetär./råga. att_vttra sig. För- ordnande! katt när som helst återkal- las av rätten.

Ej må någon förklaras otnvndig eller den som försatts i ornvndighetförkla- ras m_vndig. med mindre Iäkarintvg angående hans sinnestillstånd blivi/_fö- retett. Närmare bestämmelser om så- dant int_vg ttteddelas av regeringen.

16 'ff.

Har den som förklarats omvndig bli- vit förklarad åter m_vndig. f'år talan mot dornenfitllföljas av envar. som en- ligt 10 tl" är behörig att-föra talan om hans försättande i orm'ndighet. så ock av . förmyndaren.

17 ="

Om dom. varigenom någonförkla- rats omyndig. så ock omförordrtande .sorn avses i [4 sl" ska/l ofördröjligen genom rättens försorg kungörelse in-

Prop. 1975/76zl70

Nuvararu'le lvdelse Föreslagen lydelse

föras i Post— och Inrikes Tidningar. Har dom. varigenom någonförkla- rats orttvndig. blivit ändrad i högre rätt

laga kraft.

eller har (len sornförk/arats ornvndig

genom dom som vunnit

förklarats åter m_vndig genom laga kraft ägande dom. eller har förord- nande sorn avses i 14 Isf återkallats eller i högre rätt upphävts. skall kungörelse därom ske efter vad som sägs iförsta siveket.

l 1 kap.

l-"ör underärigt barn i äktenskap vare föräldrarna förmyndare. Dör en av föräldrarna. eller kan någon av dem enligt 4 & icke vara förmyndare. eller varder någon av dem entledigad från förmyndarskapet. vare den and- re barnets förmyndare.

Dömes till åktenskapsskillnad mel- lan föräldrarna. vare den barnets/ör- m_vndare. .sorn ska/l hava vårdnaden om det. |"arder eljest förordnat att vårdnaden ska/l til/komma allenast den ene av fört'i/drarna. vare han ock

förmyndare.

För underårigt barn utom äktenskap vare modern förmyndare. Har vård- naden orn barnet tillagts/åldern. vare han dess förrnvndare.

l

"fl:

ä'

För underårigt barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna. ära för- äldrarna förmyndare. Dör en av för- äldrarna eller kan någon av dem en- ligt 4; inte vara förmyndare. eller blir någon av dem entledigad från förmynderskapet. är den andra bar- nets lörmyndare.

För urrderårigt barn .sorn .står under vårdnad av endast den ena av sina för- äldrar, är denne ensatn _lörrnvndare.

Ingår underårigt barn äktenskap. skall den som vid äktenskapets ittgåen- de varförmvrulareför barnet alltjämt vara barnets förmyndare.

12 kap.

Förmynderskap för underårig skall inskrivas.då l. särskild förmyndare förordnas för den underårige. 2. den underårige annorledes än genom upptagande av lån har för-

1 %

Förmynderskap för underårig skall inskrivas.då l. särskild förmyndare förordnas lör den underårige. 2. den underårige annorledes än genom upptagande av län har för-

Prop. 1975/76zl70

Nuvararu'le lvdelse värvat egendom. som skall stå under förmyndarens lörvaltning och som till sitt värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen ( l 962238] )om allmän försäkring.

3. rätten av annan särskild anled- ning ftnner att inskrivning bör ske.

lnskrivningen skall ske hos rätten i den ort. där den som utövar förmyn- derskapet har hemvist inom riket el- ler. om inskrivningen föranledes av att fader eller moder som ensam ut- övat förmynderskapet avlidit. där denne senast haft sådant hemvist. Hava föräldrar till barrt i äktenskap. som utöva förmynderskapet gemen- samt. skilda hemvist. skall inskriv- ningen ske där fadern har hemvist el- ler. om den föranledes av fråga om moderns entledigande från förmyn- derskapet. där hon har hemvist. Fin- nes ej domstol som efter vad ovan stadgas är behörig att verkställa in-

224

Föreslagen l_t-'delse värvat egendom.som skall stå under förmyndarens förvaltning och som till sitt värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen ( 1962z38l ) om allmän försäkring.

3. rätten av annan särskild anled- ning l'tnner att inskrivning bör ske.

lnskrivningen skall ske hos rätten i den ort. där den som utövar för- mynderskapet har hemvist inom ri- ket eller. om inskrivningen föranle- des av att fader eller moder som en- sam utövat Rirmynderskapet avlidit. där denne senast haft sådant hem- vist. Utöva föräldrar förmynderska- pet gemensamt och lra de skilda hemvist. skall inskrivningen ske där fadern har hemvist eller. om den för- anledes av fråga om moderns cnt— ledigande från Rårmynderskapet. där hon har hemvist. Finns ej domstol som efter vad ovan stadgas är be- hörig att verkställa inskrivningen.

skrivningen. skall denna ske vid skall denna ske vid Stockholms Stockholms tingsrätt. tingsrätt. 20 kap.

Mål och ärenden rö- rande äktenskaplig börd. adoption. vårdnad och underhåll

Talan angående äktenskap/ig börd må väckas vid rt'itten i den ort, där barnet har sitt hemvist. eller. om det avlidit. vid den rätt som har att upp- taga tvist om arv efier barrtet.

Ärenden angående för- mynderskap och godman- skap

'I/

Fråga om förordnande av förmyn- dare för ttnderårig upptages av den rätt där,lör!nvnderskapet är inskrivet eller, om inskrivning av .förmjtnderskapet icke ägt rum. av den rätt. där inskriv- ning skall ske.

Då någon som uppnått m_vrtdig ålder förklaras orrtvndig. skall förmyndare förordnas av den rätt där ansökningen

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lydelse

Är part i mål som avses i ] _sf un- derårig. äge förmyndaren eller god man. där sådan enligt 18 kap. skall förordnas. föra talan för honom.

Modern skall höras i målet. om det

kan ske.

Laga domstol i ärende om antagan- de av adoptivbarn vare rätten i den ort. där adoptanten har .sitt hemvist.

lS Riksdagen 1976. ] saml. Nr [70

225

Föreslagen lydelse om om yndighetsförklaring gjordes. E r- fordras ny förmyndare. skall sådan förordnas av den rätt därförmynder- skapet är inskrivet.

Fråga om entledigande avförmyn- dare upptages av den rätt därförrnvn- derskapet är inskrivet eller skall inskri- vas.

&

! ärende om förordnande av för- myndare skall rätten bereda överför- myndaren tillfälle att lämna./örslag på person som är lämplig/ör uppdraget.

'If-

Ej må någon förordnas till förmyn- dare e/ler entledigas f'ra'n sådan be- fattning. med mindre Iran erhållit till- fälle att yttra sig i ärendet.

;"

Kan i ärende angåendeförmynda- res förordnande slut/igt beslut ej ges omedelbart.får rätten. om omedelbar vård erfordras om den omyndiges an- gelägenheter, förordna. förrn vadare för tiden intill dess ärendet avgöres av rät- ten.

Har i mål om omvndighets/örklaring rätten rrreddelat beslut enligt 10 kap. [4 _j" om att den. om varsförsättande i omyndig/tet är fråga. skall vara omyndig trnder tiden intill dess målet avgöres. skall rätten i där angiven ord— ning förordna förmyndare för honom mea' avseende på nämnda tid.

& Uppkommerfråga om förmyndares

entledigande av orsak som anges i Il kap. 9 _s och kan sittt/igt bes/ut ei ges

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lydelse

6

I ärende om antagande av adoptiv- barn skal/ rätten inhämta upplysningar om barnet och sökanden ävensom htt- ruvida vederlag eller bidrag till barnets underhåll är givet eller utfäst. Har bar- net ejf'vllt aderton år. skall yttrande inltärntas från barnavårdsnt'imnden i den kommun där sökanden är kyrko- bokfört! ochfi'ån barnavårdsnämnden i den kommun där den .sorn har vård- naden om barnet är kvrkobokförd.

F ader eller moder. vars samtycke till adopt/orten ei erfordras. varde ändock hörd. där det kan ske. Vid adoption av ar'loptivbarn skall vad trtr sagts i stället gälla adoptanten eller, om tttake adopterat andra makens barn, envar av makarna. Finnes särskild förmvn- dare. vars samtycke ej erfordras. skall ock han höras.

226

Föreslagen lydelse omedelbart. får rätten. om dröjsmål skulle medföra./araför den omyndiges rätt och bästa.. förordna om förrn vnda- rens skiljande/rån utövningen avför- rnynderskapet under tiden intill dess ärendet avgöres av rätten.

Innan beslut fattas orn förrnvnda- rens skiljande/rån utövnirtgerr av för- mynderskapet. skall. om det kan ske tttart märklig tidsutdräkt.förmyndaren beredas tillfälle att yttra sig.

& .

Ansökan om förmyndares förord- nande eller entledigande eller om an- nan rätterrs åtgärd med avseende på förmvrtderskap får. såvida/råga ej är om ärende enligt 9 kap. _7 a tf. göras. förutom av över/örmyna'aren ochfär- rrrvndare. av den omyndige .siälv. om ltarr .fi-tilt sexton år, så ock av hans make och närmaste./hinder. F örrnyn- dare. som gjort sig skyldig til/försurn- melse i vårdnaden om ttrrderårig. får entledigasjämväl på ansökan av bar- navårdsnämnd. Frågor .sorn avses i denna paragraf skall ock rätten. när anledning är därtill. upptaga utan att särskild ansökan blivit gjord.

] ärende som avses iförsta stycket skall rätten. rtär det rör omyndig som fyllt sexton år. bereda denne tillfälle att yttra sig. om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende .sorn av- ses i . första stycket/år talanfir/lföljas. förutom av den .sorn beslutet särskilt rör. av envar .sorn äger göra ansökan efier vad nyss är .sagt.

Mot beslut. varigenom detförelagts förmyndare att vid vite fullgöra visst åliggande, får talan fir/[följas endast i samband med klagan över rättens be- slut om tttdörnande av vitet. '

Prop. l975/76:170

Nuvarande lvdelse

8

Mot rättens beslut i ärende om an- tagande av adoptivbarn må talanfitll- följas av sökanden eller den som skall höras i ärendet.

227

Föreslagen lydelse

'In

Överförmyndares tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs egendom/år sö- kas endast av.förmyndaren. Mot över- förmvndarens beslut med avseende på sådant tillstånd så ock mot överför- myndarens . förordnande. att _ förbehåll enligt 15 kap. 9 .tf andra stycket ej skall gälla. får talan föras endast av _för- rnyndaren samt, såvida ärendet angår omhändertagande av egendom. var- över den omyndige äger råda. eller återkallelse av förmyndarens eller överförmyndarens tillstånd för omyn- dig att driva näring. av den omvndige själv. om hanlf'vllt sexton år.

Mot överförmvndarens beslut ifall som avses i 13 kap. 8 _tf tredje stycket

får talan ej föras.

Ä Fråga om. förordnande eller ent/edi- gande av god man som avses i 18 kap. I eller 2 f ska/l upptagas av den rätt där_förmynderskapet för den omyndi- ge är inskrivet eller skall inskrivas. Skallförmynderskapet ej vara inskri- vet, avgöres/lågan om behörig dom- stol rned motsvarande tillämpning av 12 kap. 1 sf andra stycket. Uppkommer vid utredning av döds- bofråga ornförordnande av god man enligt 18 kap. 4 '+'. hör ärendet till den rätt varunder boet lyder. Skall god man eljest förordnas enligt nämnda lagrum eller ock enligt 3 _f samma ka- pitel. ankommer det på rätten iden ort där den för vilken god manförordnas har egendom eller eljest behov av god man yppat sig. Erfordr'as ny god man eller uppstår fråga om entledigande av god man. upptages ärendet av den rätt där godmartskapet är inskrivet.

Prop. 1975/76zl70 Nuvarande lydelse

9

Fråga rörande vårdnaden om barn upptages av rätten i den ort, där den som har vårdnaden om barnet har sitt hemvist.

Talan angående underhåll till barn upptages av rätten i den ort, där sva- randen har sitt hemvist. Sådan fråga kan väckas även i samband med mål rörandefaderskapet till barn utom äk- tenskap. Angående talan om under- håll enligt 7 kap. 1035 åt modern till barn utom äktenskap skall vad ang "- ende talan om underhåll till barnet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vad i första och andra styckena stadgas utgör ej hinder att upptaga/rå- ga som där avses i samband med äk- tenskapsmål.

10

I ntål eller ärende sotn angår vård- naden äge rätten attför tiden intill dess laga kraft ägande dom eller bes/utfö- religger förordna därom efter vad som finnes .skäligt.

Förordnande, varont iförsta stycket sägs. ntå på yrkande ttteddelas utan huvudförhandling. Innanförordnande meddelas. skall tillfälle att yttra sig över yrkandet beredas motparten. Har förordnande meddelats. pröve rätten när målet eller ärendet avgöres. om åtgärden ska/I bestå.

Förordnande. gånge i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när sotn helst av rätten återkallas.

varom ovan 50213.

11 I mål om under/tål! till barnfår mo- dern, om hon har vårdnaden om bar- net.. föra talanför barnet. även om han

228

Föreslagen lydelse

& 5

Vad i 3—5 59" stadgas beträffande förmyndare skall i tillämpliga delar gälla ifråga om god man.

&

Vad i 6 och 7 M stadgas omförmvn- dare och förmynderskap skall i till- lämpliga delar gälla jämväl beträffan- de god man och godmanskap, och skall vad där sägs om omyndig, ltans make och närmaste./ränder, då fråga är om godmanskap som avses i 18 kap. 3 eller 4 s*", gälla den, för vilken god man förordnats. samt dennes tttake och närmaste_fi'änder. Dåfi'åga är om godmanskap. för omyndig, ska/Ii ären- de som avses i 6 s" även förmymlaren äga den beltörigltet. varom där sägs: dock äger,förmyndaren ifall som avses i 18 kap. 2 s*. första stycket ej. föra talan mot rättens bes/ut.

&

Talan mot över/("it'myndaretts beslut i ärende enligt denna balk./öres skrift- ligen ltos rät/ett inom två veckor/rån

Prop. l975/76:170

Nuvarande lydelse ej uppnått myndig ålder. Är särskild förmyndare/ör bat-netföt'ot'dttad, ltar han samma rätt att. föra talanför bar— net. lfall som avses i 7 kap. 2 s* tredje stycket får även barnavårdsnämnden föra sådan talan. Var och en sotn kan föra talan. för barnet skall få tillfälle att yttra sig i tttålet.

Underhållsbidrag må bestämmas till olika belopp-för särskilda delar av un- derhållstiden.

Under/tål! till barn må ej mot den underhållsskvldiges bestridande be- stämmas för tid efter det barnet fyllt aderton år, innan det katt tillförlitligen bedömas, huruvida underhållsskvldig- het föreligger därefter.

229

Föreslagen lydelse

den dag klaganden erhöll del av beslu- tet.

Gemensamma melser

bestäm-

12.5

I mål angående underhåll äge rätten att/Vir tiden intill dess laga kraft ägan- de dont eller beslut. föreliggerförordna därom efter vad som finnes skäligt. Skyldighet att tttgiva bid/”ag "lå dock Cl åläggas någon, med mindre sannolika skäl föreligga att ltan är bidragsskvl- dig.

Ifråga omlförordmrtnde som här av- ses skal/ vad i 10.5 andra och tredje styckena stadgas äga motsvarande till- lämpning.

13

1 mål omfaderskap, vårdnad. utn- gängesrätt, under/tål! och omyndig- hetsförklaring eller dess hävande äger vad somföreskrives i 15 kap. 29 och 30.638 giftermålsbalken motsvarande tillämpning.

&

Vistas den. mot vilken talan enligt denna balk riktas. på okänd ort. skall hans rätt i saken bevakas av god man ett/igt 18 kap. Detsamma gäller. om han vistas på känd ort utont riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kttnna delges honom eller ltan under/åter att ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligga att förordna god ntan. Gode mannen ska/I samråda

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lydelse

14.

Finnes ej enligt vad ovan sagts behö- rig domstol, upptages målet eller ären- det av Stockholms tingsrätt.

Mål rörande omyndig- hetsförklaring eller dess hävande samt ärenden angående förmynderskap och godmanskap

230

Föreslagen lydelse nted part för vilken han förordnats, i den mån det katt ske.

I fråga om ersättning till god tttatt som avses i första stycket gäller vad sontföreskrives i 10 kap. 13 55" om er- sättning åt rättegångsbiträde.

Vad somföreskrives i rättegångsbal- ken om hämtning av part äger motsva- rande tillämpning på den som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig ska/l höras i mål eller ärende sattt avses i denna balk.

Då fråga är attt om_x'ndighets/örkla- ring, bör iakttagas att. förordnande om skyldighet att inställa sig person/igen ej ges beträffande den sattt avses med attsökttingen. am inställelsen skulle kunna medföra men ellerfaraför lta- ttom.

5

I mål eller ärende. där ("iverförmyn- darenfört talatt. äger rätten. när skäl äro därtill. vid målets eller ärendets augörande til/erkänna övetförnivttda- ren ersättning av allmänna medel för det arbete ltan nedlagt på målets eller ärendets utförande ävettsomför nödi- ga utgifter. Rätten prövar ock huruvi- da ersättningen skall återgå/das av över/örntyndarens motpart eller stan- na på statsverket.

Överförmvndaren äger anlita ont- bud i ntål eller ärende. där hatt/ör ta- lan.

15%

Ansökan, att någon skall förklaras omyndig. varde. då./råga är om den

Beslut eller dom, som t' ntål om omyndig/tetsförklaring eller i ärende

Prop. 1975/76:l70

Nuvarande lydelse sattt uppnått myndig ålder, upptagen av rätten i den ort, där den sattt avses med ansökningen ltar sitt hemvist. F itt- ttes ej behörig domstol efter vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Avser ansökningen. att underårig skall förbliva orttvndig jämväl efter uppnådd myndighetsålder. ltöre tttå/et till den rätt. därIför/tu'ttderskapet är inskrivet. eller, attt inskrivning icke ägt rttttt. till den rätt. där inskrivnittg skall ske.

Ansökan om hävande av atttvttdig- - hetsförklaring upptages av den rätt. där_förntyttderskapet för den omyndi- ge är ittskrivet. '

16

Ansökan om om_vndig/tetsförk/aring må göras. förutom av den som avses med ansökningen. _jätttvä/ av ltatts make och närmaste händer så ock av överförttt)"ndaren samt ifall, varattt i 10 kap. 2 9" sägs. avförmyndaren.

Omyttdig/tetsförklarings ntå sökas av den omvndige själv. ltatts

ltävande

ft'irmyndare eller över/örtttx'ndaren.

17

Har ansökan om omyndighetsför- klaring gjorts av den. om varsförsät- tande i ontvndighet ätt/råga. eller har dettne eljest medgivit, att otttyndig- hetsförklaring ntå ttteddelas. äge rät- ten tttatt huvudförltattdling atttedelbart företaga målet till avgörande. .

I annat fall än sattt avses iförsta stycket ska/I rätten tttfärdaföreläggan- de för dett, om vars försättande i omyndig/tet är./råga. att svara i tttålet. Angående sådant fZ'ireläggande gällc vad om stämning är stadgat.

Om den. vars_först't'ttande i omvn-

Föres/agen lydelse

om förttivnderskap eller godmanskap . ett/igt denna balk ttteddelas av överför- myndaren eller rätten, ska/l lända till

efterrättelse utan ltittder av att talan föres däremot, utont såvitt angår dottt,

som innefattar hävande av otttyndig- ltetsförk/aring, eller rättens avgöran- de. varigenom avtal om sattttttanlev- nad i oskiftat bo ltäves eller för/ti vttda- re eller god man dötttes till utgivande avfötsuttet vite.

Jf-

I fråga om mål eller ärende. där barttavårdsm'itttnd eller ('iverförmyn- dare äger/öra talan. skall 20 s* lagen om införande av nya rättegångsbalken äga motsvarande tillätttptting.

Första stycket gäller ej mål otttfäst- stäl/ande av./aderskap eller underhåll till bartt.

&

I mål eller ärende som avses i detttta balk katt rätten. när delfittnes lämp— ligt, förordna attförltandling skall ske ittom stängda dörrar.

Prop. l975/76:170

Nuvarande lydelse dighet har satts ifråga, uppenbarligen ejförstår vad saken gäller eller skulle lida allvarlig skada av attfå del av att- sökningen om omyndighetsförklaring, skall rättenförordna god ntatt varom i 18 kap. sägs att i ntåletföreträda ho- ttont oclt bevaka hans rätt. I fråga om ersättning till sådan god tnatt äga be- stämmelserna i 19 9" andra stycket om ersättning till biträde motsvarande till- läntpnittg.

232

Föreslagen lydelse

18.5

Ansökan av den som försatts i omyndig/tet att bliva. förklarad myndig må, om den finnes uppenbart ogrun- dad. tttatt ltttvudförhandling omedel— bart avslås. Har attsökatt om hävande av omyndig/tetsförklaring gjorts eller til/styrkts av såväl förmyttdarett som övei'löt'ntyndaren. må målet ock utan ltttvud/örhandling omedelbart företa- gas till avgörande. såvida förmynda- rens eller överförmyndarens inställelse ej finnes vara behövlig/ör målets ttt- redning.

! annat fall ätt som avses i första stycket skall rätten tttfärdaföreläggan- de för den som ansökningen avser. för- myndaren och överförmymlarett att svara i tttålet. allt i den mått de ej gjort eller tillstyrkt ansökningen. Angående sådant föreläggande gä/le vad attt stätttning är stadgat.

Mot beslut som underrätt meddelat under rättegången ifråga, som avses i 4. 5 eller 9 _ö elleri6 kap. 13 s*". 7 kap. 13 51" eller Il) kap. 14 55". .skall talanfö- ras särskilt.

19%

Har ansökan gjorts, att ttågon ska/I förklaras ontvndig ochföreligger ejf'a/l sattt avses i 17 »" tredje stycket. förord- tte rätten biträde att bevaka hans rätt i tttålet. om det ej är uppenbart att bi- träde ej er/ördras. Begär den somför- satts i omyndig/tet att förklaras åter tttyndig. skall ock rättegångsbiträde

Över hovrättens beslut ifråga .sottt avses i 18 S* får talan ejföras. Detsam- ma gäller ärende som först ltattdlagts av övetjförtttyttdarett.

Prop. 1975/76:l70 233

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

förordnas, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras.

Den som förordttats till rättegångs— biträde åtnjute av allntänna tttedel efter rättens prövning skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg sattt uppdraget krävt. Ersättningen skall stanna på statsverket. såframt ej mot- parten till den, . för vilkett rättegångsbi- träde förordttats, finnes böra åläggas att gottgöra statsverket kostnaden.

21 kap.

12 &

Beslut enligt detta kapitel som ej Länsrätten kanföratdna att beslut avser utdömande av vile eller ersätt- enligt detta kapitel som ej avser ut- ning för parts kostnad länder ome- dömande av vite eller ersättning för delbart ti11 efterrättelse. om ej attttat parts kostnad ska/I lända till omedel- föl'OFd'WS- bar efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1976, då lagen ( 1969:618)om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skall upphöra att gälla.

De nya bestämmelserna om rätt för man som avses i 1 kap. 1 & första stycket att väcka talan mot barn eller dess arvingar enligt 3 kap. 1 & gäller utan hinder av att motsvarande rätt att väcka talan enligt äldre bestämmelser har försuttits.

Har arvinge till man som enligt äldre bestämmelser skall anses som fader till visst barn väckt talan angående barnets äktenskapliga börd och är målet anhängigt vid ikraftträdandet av denna lag, skall talan slutligt prövas titan hinder av att motsvarande rätt att föra talan ej föreligger enligt de nya bestämmelserna. I fråga om förutsättningarna för bifall till talan gäller 1 kap. 25 i dess nya lydelse.

I fråga om barn som har fötts före utgången av år 1969 gäller beträffande barnavårdsnämndens skyldighet att sörja för att faderskapet fastställes vad som före utgången av år 1969 var föreskrivet om barntn-ärdsmans skyldighet i sådant avseende. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6 & äger dock tillämpning även i sådant fall.

1 mål om fastställande av faderskap till barn kan talan om barnets egenskap av trolovningsbarn enligt äldre rätt upptagas till prövning. om barnet är fött före utgången av år 1969 eller den uppgivne fadern har avlidit dess- förinnan.

Prop. l975/76:170

2 Förslag till

lx) 5.0) J..

Lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap

llärigenom föreskrives att 1, 5 och 13 a åå lagen (19502382) om svenskt medborgarskap skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Svenskt medborgarskap förvärvas vid lötlelsen av

]. bartt i äktenskap vars fader är svensk medborgare;

2. här i riket/ört barn i äktenskap av vars föräldrar endast modern är svensk medborgare. om fadern ej har medborgarskap i någon stat eller attt barnet icke vid födelsen lörvärvar fa- derns medborgarskap;

3. barn utom äktenskap. vars ttta- der är svensk tttedba/gare.

Föreslagen lvdelse

l fall som avses i 1 kap. 1 5” första stycket föräldrabalken fötvätvar barn svenskt medborgarskap vid födel- sen, om

1. fadern är svensk medborgare. eller

2. modern är svensk medborgare och barnet ärfö/t ltäri riket samt dess- utam fadern ej har medborgarskap i någon stat eller barnet icke vid fö- delsen förvärvar faderns medborgar- skap.

l andrafaII ätt som avsesil kap. 1 _l" första stycket /öräldrabalken_ fötvätvat' barn svenskt tttedbotgarskap vid/ödel-

sett. attt tnodertt är svensk medborga-

IP .

llittebarn som anträffas här i riket anses såsom svensk medborgare intill

dess annat utrönes.

Blir utländsk man svensk medbor- gare enligt 3 eller 4 ;", medför detta svenskt medborgarskap jämväl för hans ogifta barn i äktenskap som har hemvist här i riket och ej fyllt ader- ton år. l-"'a(l lll! sagts gäller dock icke barn. som eller äktenskapets återgång eller äktettskapsskillnad eller under ltettzski/lnad står under moderns vård- nad.

Vad i första stycket är stadgat om

= 5

Blir utländsk man svensk medbor- gare enligt 3 eller 4 &. medför detta svenskt medborgarskap jämväl för hans ogifta barn som har hemvist här i riket och ej fyllt aderton år. om ltan har vårdnaden om dent.

Vad i första stycket är stadgat om

Prop. 1975/762170

Nuvarande lydelse

att barn i äktenskap förvärvar med- borgarskap tillsammans med fadern skall äga motsvarande tillämpning förhållandet mellan barn utom äktenskap och modern. om ej fadern är utlänning och har vårdna- den om barnet;

2. å förhållandet mellan barn i äk- tettskap och modern. sattt är änka:

3. å förhållandet mellan barn i äk- tettskap och tnadertt. vars äktenskap eljest är upplöst eller sattt är ltetnski/d. attt barnet står under tnaa'erns vård- nad.

l.å

13 Bestämmelserna i denna lag om barns förvärv och förlust av svenskt medborgarskap med anledning av att barnets fader eller moder förvär- var eller förlorar sådant medborgar- skap gäller i fråga om adoptivbarn endast om barnet också är adoptiv- faderns eller adoptivmoderns barn i eller utom äktenskap.

a

tv '.'.» 'Jl

Föreslagen lydelse

att barn förvärvar medborgarskap tillsammans med fadern skall äga motsvarande tillämpning på förhål- landet mellan barn och modern. om ej fadern är utlänning och har vård- naden om barnet.

.i &

Bestämmelserna i denna lag om barns förvärv och förlust av svenskt medborgarskap med anledning av att barnets fader eller moder förvär- var eller förlorar sådant medborgar- skap gäller i fråga om adoptivbarn endast om barnet också är adoptiv- faderns eller adoptivmoderns biolo- giska barn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

'Senaste lydelse 19711881.

Prop. 1975/762170 ' 236

3 Förslag till Lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951z680)

Härigenom föreskrives att 7 och 8 åå religionsfrihetslagen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse 7 så Barn i äktenskap inträder vid fö- Barn inträder vid födelsen i svens- delsen i svenska kyrkan. om båda ka kyrkan. om föräldrarna ära gifta föräldrarna tillhöra kyrkan. med varandra aclt båda tillhöra svens- ka kyrkan.

Vad nu sagts skall även gälla. då endast den ene av föräldrarna tillhör kyrkan; dock skall barnet i sådant fall icke anses hava inträtt i kyrkan. om föräldrarna eller. då vårdnaden ej tillkommer dem gemensamt. den som har vårdnaden inom sex veckor från barnets födelse till pastor i den församling. där barnet skall kyrkobokföras. anmäler att barnet icke skall tillhöra kyrkan. Hava föräldrarna, i fall som nu sagts. före äktenskapets ingående eller eljest före barnets födelse skriftligen med vittnen överens- kommit attlbarnet icke skall tillhöra kyrkan. må en av dem. utan hinder av att även den andra har del i vårdnaden. göra sådan anmälan.

Är tttadern icke gilt vid barnets/ö- delse ittträder barnet vid födelsen i svenska kyrkan. attt tttadern til/hör kjvrkan.

8 5

Barn utattt äktenskap inträder vid Barn, sattt icke ett/igt 751" ltar inträtt födelsenisvettska kyrkan. ont tttadertt i svenska kyrkan och vars föräldrar tillltör kyrkan. ingå äktenskap med varandra efter barttetsfit'deise tttett innan barnetfj'llt tolv år. inträder i kyrkan vid föräld- rarnas gifte/'tttål. attt ett avföräldrartta tillltör kyrkan: dock ska/l barnet icke attses lta itt/rätt i kyrkan, atttföräld- rartta eller. då vårdnaden ei til/kant- nter dent getttettsatttt. den sattt ltar vårdnaden inom sex veckor från äk- tettskapets ingående till pastor i den försatttling. där barnet är kyrkobok- fört. anmäler att barttet icke skall till- höra kvrkan.

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lydelse

Erhåller barn, som icke enligt. första stycket inträtt i kyrkan, innan detfyllt tolv år äktenskaplig börd genom att föräldrarna ingå äktenskap nted va- randra och tillhör en av föräldrarna kyrkan, inträder barnet i kyrkan vid föräldrarnas giftermål; dock skall bar- net icke anses ltava inträtt i kyrkan. omföräldrarna eller, då vårdnaden ej tillkontnter dem gentensantt, den som har vårdnadett inom sex veckor från äktenskapets ingående till pastor i den fötsattt/ittg, där barnet är kyrkobok- fört, anmäler att barnet icke skall till- ltöra kyrkan.

Denna lag träder i kraft den

Föreslagen lydelse

237

Prop. l975/76:170

4 Förslag till

lx) '.'.) 00

Lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (.19582642') angående blodunder- sökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskapl

dels att 7å skall upphöra att gälla. dels att rubriken till lagen samt 1. 5 och 6åå skall ha nedan angivna

lydelse. Nuvarande lvdelse

Lag angående blodundersökning m.m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

1 mål om äktenskaplig börd eller om faderskapet till barn utom äktenskap äger rätten. där det yrkas av part eller eljest finnes erforderligt. förordna att blodundersökning eller annan un- dersökning rörande ärftliga egenska- per. som kan ske utan nämnvärt men. skall äga rum med avseende å modern och barnet ävensom, såvitt angår mål om äktenskaplig börd, mannen i äktenskapet och. i mål om faderskapet till barn utom äktenskap. man mot vilken talan föres. Före- kommer anledning till antagande. att annan haft samlag med modern å tid. då barnet kan vara avlat. tttå förordnande om undersökning avse jämväl honom.

'I!)

Föreslagen lvdelse

Lag angående blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap

] mål omfaderskap ett/igtföräldra- balkett äger rätten. där det yrkas av part eller eljest finnes erforderligt. förordna att blodundersökning eller annan undersökning rörande "ärftliga egenskaper. som kan ske utan nämnvärt men. skall äga rum med avseende på modern och barnet satttt, såvitt angår mål om förklaring

att viss tttatt ej ärfader. mannen i äk- tenskapet och. i mål atttfastställattde avfallet-skap. man mot vilken talan föres. Förekommer anledning till an- tagande. att annan haft samlag med modern på tid. då barnet kan vara avlat./är förordnande om undersök- ning avse jämväl honom.

lnnan förordnande meddelas. ska_ll tillfälle att yttra sig lämnas den som förordnandet skulle avse.

lSenaste lydelse av lagens rubrik 1969:619.

Prop. ]975/76zl70 239 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 åz

Har blodundersökning eller annan Har blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egen- undersökning rörande ärftliga egen- skaper utförts på anmodan av bar- skaper utförts på anmodan av bar- navårdsnämnd för utredning av fa- navårdsnämnd för utredning av fa- derskapet till barn lttont äktenskap. derskapet till barn. skall nämnden skall nämnden ersätta kostnad som ersätta kostnad som avses i 4 å. avses i 4å.

6 åJ Föres talan om faderskapet till Föres talan om./aststä/lande av fa- barn utottt äktettskap. äger 18 kap. derskapet till barn. äger 18 kap. l3å 13å rättegångsbalken motsvarande rättegångsbalken motsvarande till- tillämpning i fråga om parts skyldig- lämpning i fråga om parts skyldighet het att återgälda barnavårdsnämnd att återgälda barnavårdsnämnd kost- kostnad som ersatts enligt Så. nad som ersatts enligt Så.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

1 Senaste lydelse 1973z804. SSenaste lydelse l969:619.

Prop. 1975/76zl70 240

5 Förslag till Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)

llärigenom föreskrives att 12 å barnavårdslagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

12 ål

Om kommunfullmäktige så bestämma. äger barnavårdsnämnden upp- draga åt särskild avdelning. bestående av ledamöter eller suppleanter i nämn— den. ellcr åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden. vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden må dock icke annorledes än genom samfällt beslut 1. utdöma förelagt vite.

2. vidtaga åtgärd enligt 26 å. 2. 3 eller 4 eller enligt 29 eller 30å eller göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola.

3. meddela beslut som avses i 46 å andra stycket. tillstånd eller förhands- besked som avses i 47å eller förbud som avses i 50 eller 51 å.

4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligtföräldrahalken iattd- ra avseenden ätt som sägs i.? kap. 2 el- ler4 _å". 7 kap. 2 eller 7 _å'. om avtalet ei inne/altar åtagande att utge engångs- belopp. eller 2!) kap. ] ] å. enligt 5 å" lagett (I 969.618) om fastställande av faderskapet till bartt utom äktenskap. enligt Så lagen (1947z529) om all- männa barnbidrag eller enligt 9. 11 eller 18 å lagen (1964: 143) om bi- dragsförskott eller

föräldrabalken .

4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 2 kap. 7å', 4 kap. 6 och [0 åå", 6 kap. 9 och ll) åå". 7 kap. 7 '+', om avtalet inne/altar åtagande att utge engångsbelopp. samt 2!) kap. 6 å" enligt Så lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enligt 9. 11 eller 18 å lagen (19641143) om bidragsförskott eller

5. göra framställning eller avgiva yttrande till kommunfullmäktige. Beslut som fattats på grund av uppdrag enligt första stycket skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Denna lag träder i kraft den I juli 1976.

1 Senaste lydelse l973:808.

Prop. 1975/76:170

6 Förslag till

241

Lag om ändring i namnlagen (l963:521)

Härigenom föreskrives att 1. 2 och 15 N namnlagen (l963:521) skall ha löljandc lydelse.

Nuvarande lvdelse

Barn i äktenskap förvärvar vid fö- delsen faderns släktnamn.

Barn under aderton är. som erhåller äktenskaplig börd genom att föräld- rarna ingå äktenskap med varandra. förvärvar dän'id faderns släktnamn. F är barn äktenskap/ig börd sedan det f_i'l/t aderton är. äger barnet genom anmälan hos pastor antaga faderns släktnamn.

Barn i äktenskap. som ejfv/It ader- ton är. md genom anmälan hos pastor antaga det släktnamn modern hade som ogift. saff'ramt rätten,/unnit namn- bytet vara förenligt med barnets bästa. Har barn i äktettskapfvllt ader- ton är må barnet, om särskilda skäl äro därtill, efter ansökan hos namn- myndigheten erhålla släktnamn som nu sagts. 2

Barn utom iiktenskapföntän'ar vid födelsen moderns släktnamn. Har mo-

' Senaste lydelse l969:622.

16 Riksdagen 1976. ] sum/. Nr 17!)

Föreslagen lydelse

'JZ

Ifall som avses i ! kap. 1 58" första stycket föräldrabalken förvärvar barn vid födelsen faderns släktnamn. löv- riga f'a/l förväntar barn vid födelsen moderns släktnamn. Har modern/ör- värvat sitt namn genom vigsel eller genom anmälan som avses i 6 s*- andra st_veket. . för barnet genom antnälan Itos pastor antaga det släktnamn modern hade sorti ogift.

Kl

.X

Har barn förväntat moderns släkt- namn enligt I # och ingåföräldrarna

Prop. 1975/76:l70

Nuvarande lvdelse

(lPNll/Öl'vät'l'lll sitt namn genom vigsel eller genom anmälan som avses i 6 .l andra stycket, må barnet genom an- ntälan hos pastor antaga det släkt- namn modern hade som ogi/i.

Barn utom äktenskap må genom anmälan hos pastor antaga faderns släktnamn.

Förklaras någon icke hava äkten- skaplig börd och har hans moder annat släktnamn än mannen. förlorar ltan dennes släktnamn ochförvätvari stäl- let moderns släktnamn. Om synner- liga skäl äro därtill. må dock rätten tillåta att namn.

han behåller mannens

lx) J:. lx)

Föreslagen lvdelse äktenskap med varandra. förväntar barnet därvid faderns släktnamn, om barnet är under aderton år.

I annat fall än sattt avses iförsta stt-'ckelfår barn som enligt [ _l' härför- vän'at moderns .släktnamn antaga/a- derns släktnamn genom anmälan hos pastor.

Har barn förvärvat faderns släkt- namn enligt [ si" eller enligtförsta eller andra stycket ovan. får barnet genom anmälan hos pastor antaga det släkt- namn modern hade som ogift. om rät- ten funnit namnbytet vara förenligt med barnets bästa och barnet är under aderton år. Har barnet f_ir/l/ aderton år för barnet. om särskilda skäl fö— religga. efter ansökan hos namn/avn— digheten erhålla moderns släktnamn som ogift.

Förklarar domstol att viss man icke ärfader till barn och ltar barnet dess- förinnan förvt'irvat släkt- namn enligt ! si" eller 2 iförsta stycket

mannens

första punkten. förlorar barnet man- nens s/äktnamn. om modern ltar att- nat släktnamn. ! ställetförvärvar bar- net moderns släktnamn. Före/iggt't synnerliga skäl./år dock rätten tillåta att barnet behåller mannens namn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

' Senaste lydelse l973:657.

Prop. 1975/76zl70

7 Förslag till

243

Lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för. ut-

givna underhållsbidrag

Härigenom föreskrives att 1 och 2 äs" lagen (1969z620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse

Den som på grund av förordnande enligt 20 kap. 12 If föräldrabalken ut- givit underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller till barnets moder har rätt att av allmänna medel återfå vad han utgivit. om domstolen genom dom eller beslut som vunnit laga kraft skilt målet från sig utan att mannen blivit underhållsskyldig.

Föreslagen lvdelse

N'!

1 .

Den som på grund av förordnande enligt 7 kap. 139" föräldrabalken i mål omfaderskap utgivit underhålls- bidrag till barn eller till barnets mo- der har rätt att av allmänna medel återfå vad han utgivit. om domstolen genom dom eller beslut som vunnit laga kraft skilt målet från sig utan att mannen blivit underhållsskyldig.

Vad som sägs i första stycket om rätt till ersättning av allmänna medel gäller också för det fall att underhållsbidrag utgivits på grund av att mannen i skriftlig. av två personer bevittnad handling. som godkänts av barnavårds- nämnden. åtagit sig att utge underhåll för tid. intill dess resultatet av blod- undersökning om faderskapet föreligger. och blodundersökningen visar att han icke kan vara fader till barnet. Är hans faderskap enligt blodunder- sökningen osannolikt. har han rätt till ersättning för utgivna underhålls- , bidrag. såvida talan om faderskapet icke väckes mot honom inom sex må- nader från det utlåtandet över blodundersökningen förelåg. Oavsett resultatet av blodundersökningen föreligger rätt till ersättning. om han genom la- gakraftvunnen dom friats från faderskapet eller om annan man på grund av lagakraftvunnen dom eller erkännande är att anse som fader till barnet.

bd Ir

Om faderskapet till barn utom äk- tenskap fastställts genom erkännan- de och detta förklarats ogiltigt genom lagakraftvunnen dom. har mannen rätt att av allmänna medel återfå vad han enligt dom eller avtal

' Senaste lydelse l973:805.

Om faderskapet till barn fastställts genom erkännande och detta förkla- rats ogiltigt genom lagakraftvunnen dom. har mannen rätt att av allmän- na medel återfå vad han enligt dom eller avtal utgivit i underhållsbidrag

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lydelse

utgivit i underhållsbidrag till barnet och modern. Detsamma gäller om faderskapet fastställts genom dom och mannen efter anlitande av sär- skilt rättsmedel friats från faderska- pet genom lagaktaftvunnen dom.

244

Föreslagen lydelse

till barnet och modern. Detsamma gäller om faderskapet fastställts genom dom och mannen efter an- litande av särskilt rättsmedel friats

från faderskapet genom lagakraft- vunnen dom.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1976.

8 Förslag till Lag om ändring i studiestödslagen (1973z349)

Härigenom föreskrives att 3 kap. 28 ;" studiestödslagen tl973:349)l skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

3 kap.

* 28%

Har make under sin vårdnad barn i tidigare gifte eller utom äktenskap. skall vid prövning av fråga om bar— nets rätt till studiehjälp andra ma- kens inkomst och förmögenhet be- aktas i stället för inkomst och för- mögenhet hos den av barnets för- äldrar som är skild från vårdnaden.

Är make ensam vårdnadshavare för barn till vilket andra maken ei ärfader eller moder, skall vid prövning av fråga om barnets rätt till studiehjälp andra makens inkomst och förmö- genhet beaktas i stället för inkomst och förmögenhet hos den av barnets föräldrar som är skild från vårdna- den.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

' Lagen omtryckt 19741483.

Prop. 1975/76zl70

1 Förslag till

245

Lag omjändring i föräldrabalken

De remitterade förslagen

Härigenom föreskrives i fråga om föräldrabalkenl dels att 1—3 kap.. 4 kap. 5 och 8 åå. 6 kap.. 7 kap. 2.4.7 och 10 åå. 11 kap. 1 Och 2 åå. 12 kap. 1 å. 20 kap.. 21 kap. 12 å samt rubrikerna till 1—3 och 20 kap. skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i balken skall införas nya paragrafer.4 kap. 9—11 åå. 7 kap. 11—14 åå. 10 kap. 9—l7åå. angivna lydelse.

Nttvt'trant'le lvdelse]

] kap. Om barnets börd

Barn. .sont födes under äktenskap eller (i sådan tid eller dess upplösning att det katt vara avlat dessförinnan. har äktenskaplig börd ( b a rn i ä k t a tt s k a [7 ) , såvida ei. i den ord- ttittg som sägsi 2 kap. . förklaras att har- net it'ke har .sådatt börd.

lBalken omtryckt 1974:1038.

'II-

11 kap. 12—l7åå samt 18 kap. 12 och l3åå. av nedan

Föreslagen lvdelse

] kap. Om faderskapet till barn

Är vid barns /ödelse modern gi/l. ska/l hcttttes make anses som barnets fader. Motsvarande gäller. om mo- dertt vid barnetsfödelse är ättka och hennes tttake ltar avlidit på sådan tid att barnet katt vara avlat dessft'irinnan.

I"'ad .sotn sagts iförsta stvcket gäller ej, om rätten enligt 2 9" förklarar att maken ej är lader till barnet eller om annan tttatt enligt 4 '+' erkänner lader- skapet till barnet.

350m nuvarande lydelse anges lydelse enligt 1974:1038. som träder i kraft den 1 januari 1976.

Prop. l975/76:170

Nuvarande lvdelse

Faderskapet till barn sattt ei ltar äk- tenskaplig börd ( b (1 r tt 14 t o m ä k te ns k a p) fastställes enligt 3

kap.

Barn utom äktenskap erhåller äk- tenskaplig börd. om./öräldrarna ingå äktenskap med varandra.

246

Föreslagen lvdelse

"II:

Rätten skall./örklara att tnatt sattt avses i I 51. första stycket ei är./ader till barnet. om

I . det är utrett att tttodertt ltar lta/t samlag med annan ätt tnattnett uttder tid då barnet kan vara avlat och det nted ltänsvn till samtliga omstf'indiglte- ter är sannolikt att barnet ltar avlats av den andre.

2 . det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständig/tet katt hållas för visst att tttattttett ej är barnets fader. eller

3. barnet har avlats/äre äktenska- pet el/er under det att tttakartta levde åtskilda och det ej är sannolikt att ttta- karna har haft samlag med varandra uttder tid då barnet katt vara avlat.

än 71.

Föreligger (Ti/itll som avses i [ lö,/ör- sta stveket eller ltar rätten tttedde/at förklaring enligt 2 #. /astst('illesI/ader- skapet genottt erkännande eller dom. Skall moderns tttake enligt 1 &" jörsta st_veket anses som fader. kattgettottt er- kännande av annan manfastställas att denne är./'ader till barttet.

Erkännande kan ske även/öre bar— nets tilde/se.

.,,

Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två per- soner. Erkättttattdet skall skrif/ligen godkännas av barnavårdsnätnnden och av tttodertt eller särskilt Iiit'ordttad/ör- myndare./är barnet. Har barnet upp-

Prop. l975/76:170

..fVuvarande lvdelse

2 kap. Om talan angående äkten- skaplig börd

till mannen vittna förklaring. att barn som avses i [ kap. 1 .v' r'eke lrar t'iktenskaplig börd. ska/I ltatr väeka ta- latr mot barnet eller. om barnet avlidit. dess arvingar itrorn tre år. från det han fick kunskap om barnetsfödelse. Har mannen ej varaktigt sattttnattbott rtted barnet. vare ltan dock ej förlustig sitt talan. förrän ett år förflutit från det att

'J1 'JI.

Föreslagen lvdelse

nått m_vndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av barnet självt. Bar- navårdsnämttden får lämna sitt god- kännande ettdast om det kan antagas att tttantten ärf'ader' till barttet.

.A'lvser erkännande faderskapet till barn vartill moderns tttake-enligt ] 9" första stt'ekel skall anses som föder. krävs utöver vad som anges iförsta stveket alltid ,godkr'innarnle av tttakett sarttr av rnodertr.

Visas senare att den som lrar lämnat

erkt'innande ej är fader ti/l barnet. skall rä/ten förklara .att er'kt'intn'rndt-tt saknar verkan mot ltorrorn.

Skall laderskap fastställas genom dom. skall rättenförklara en ttrart vara lader. om det är utrett att han har lta/'t sant/ag med barnets moder rrrrder tid då barnet katt vara avlat oelt det med lränst'n till samtliga otttständig- heter är sannolikt att barnet har avlats av honom.

2 kap. Om barnavårdsnämnds medverkan vid fastställande av fa- derskap

'I!"-

Skal/ ej enligt ] kap. ] _v' första stveket viss rtrarr anses som barns/a- der. åligger det barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet till bartret fastställes. om den sotn lrar vårdnaden om barnet är kvrkobok/örd i rike/ eller vistas ltär eller om i annat fall vårdnads- havaren begär det oelt barnet är svensk medborgare.

Prop. 1975/76zl70

Nuvarande lvdelse talatt. .sotn grundats på att barnet ltar äktenskaplig börd, blivit väckt tttot mattrtett och ltatt erhållit del därav. Talan enligt första stycket må ej äga runt, om tttantten. sedan han. fått kutt- .skap om att rttodern haft sattt/ag ttted antratr rrtrder tid, då barnet katt vara avlat. efter barnets födelse erkänt bar- net såsom .sitt.

Är ntattrtett död. oclt har ltatt varkett försuttit tid till talatr enligt ll" eller efter barttetsfödelse erkänt barttet så- som sitt. må envar. som jämte eller näst efter barnet är berättigad till anv efter lrottortt. väcka sådan talan inom ett årfi'ån det ltatr erhållit kännedom om barttetsfödelse och om mannens död. Har rtratrtten ej varaktigt sattt- nrattbott rtted barnet. vare arvinge dock ej förlustig .sitt talan förrätt ett årförflutir från det att anspråk. .sottt grundats på att barnet har äktenskap— lig börd. framställts tttot dödsboet. E fter/('imnar den avlidne. jätntc maka. arvingar som avses i 3 kap. ] sl ärv- dabalkett. äge envar av dettt sådan

rä tt.

kil/barttsom avsesil kap. ] _sl' vinna förklaring. att det icke ltar äktenskap/ig börd. äge barnet väcka talan därom ttrot tttatttrett eller. om han är död. hans

248

Föreslagen lydelse

Skall viss tttatt ett/igt ] kap. ] åför- sta stycket anses .som harnsfader och är vårdnadshavare för barnet kyrko- bokförd i riket eller vistas vårdnads- ltavare här eller är barnet svensk med - borgare. .skall barttavårdsträmndett. om vårdnadshavare eller ttratrtretr be- gär det och delfittnes lätttpligt. utreda vetn .sottt eljest kan vara-fader till bar- tret.

Talan tttot barnavårdsttt'itttttds beslut att icke påbörja utredning ett/igt andra stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot It'insstyreisens bes/utföres talan hos katttmarrc'ittett genom besvär.

:II-

Uppgift enligt [ sl" åvilar barnavårds— nämnden i dett kommun där den som ltar vårdnaden om barttet är kyrko- bokförd. Är vårdnads/tavaren ej kyr- kobokförd i riket. åvilar uppgiften bar- rtat'årr'lsnf'ittttulen i den kommun där han vistas eller. om ltatt ei vistas i riket. Stockho/rn. l'ad trrt sagts om vårtlnatlshavare gäl- barnavårdsnämnden i

ler rttodertt ifall då vårdnaden om har- net utövas gemensamt av henne och ltetrtres make.

1/.

Ändras. förhållande som anges i 2 _v' sedan barttavårdsrrc'imnden itt/ett sitt utredning. är nämnden ändock Skv/dig att slutföra .sitt uppgift.

Prop. l975/76:l70

Nuvarande lydelse

' arvingar. Efterlämnar mamrett. jämte maka. arvingarsom avses i 3 kap. ! sl" ärvdabalken. skall talan. såvitt dessa angår. riktas mot dettr .sotn då talan

väckes äro närmast till arv.

"Ia/an som avses i l——3 N' tttå ej bi- fallas. med mittdre det är utrett. att modertt haft .satttlag ttted annan ätt nurrttten och det måste antagas att bartret avlats vid samlaget. eller ock. på gruttd av barnets arvsanlag eller att - ttan särskild orttstärtdigltet. det eljest katt hål/asför visst. att rnattttctt ej är barnets fader. Är barnet avlat före äk- tenskapet eller trttder det makarna efter domstols bes/tt! eller eljest på grtrtul av söndring levde åtskilda. må dock talan bifallas. såvida det ej göres sannolikt att makarna haft sam/ag rtted varandra å tid. då barnet katt vara avla/.

249

Föreslagen lydelse

Barnavårdsnt'imtulen kanflytta över ärendet till barttavårdstu'itttttden i att- ttatr kommun. om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant beslut .skall den andra barnavårds- nämnden genast underrättas.

Talan ttrot barnavårdsnc'imnds be- slut en/igt andra stycket föres hos Mot lätt.sst_t-'r'elsetr.s besltrt föres talatt ltos länsstyrelsen genom besvär.

kammarrt'itten genom besvär.

'JI

Barnavårdsttämttdett .skall vid sin ut- redning inhämta upplysningar från ttta- dertt och andra personer .sottt kutttta lämna uppgifter av betvdelseför utred- ningen.

På nämndens begäran skall barna- vårdsnämnden i atrttan kommun lättr- rra biträde vid utredningen.

'Jt 1/.

Orti.far/t'rskapsfi'ågan kan bedömas ttted tillräcklig säkerhet på grrr/ul av barnavårdsnämrrderts utredning. bör barnavårdsnt'imrult'n bereda den sorti antages vara fader till barnet tillfälle att erkärrrta faderskapet.

1/

Barnavårdsru'irnrult'n bör verka för

att blodtmde/sökning äger rum beträ/l

Prop. l975/76:l70

Nuvarande lyt else

tv U| C

Föreslagen lvdelse

fande modern. barnet oclt den som katt eller skall anses vara f'ader till bar— ttet. om denne begär det elleratt/edning finns till antagande att modertt haft sam/ag rtted ttrer ätt en man trtrder tid då barnet katt vara avlat.

'II-

Barnavår'tlstu'imttdett får lägga ned pt'ibörjad utredning angående fader- .skapet. om det

!. visar sig omöjligt att få erforder- liga upplysningar för bedömning av få - derskapsfr'ågan.

2. fi'amstår som utsiktslöst att för- sökaf'åf'aderskapet fastställt av dom- sro/.

3. föreligger .samtvcke av modern eller särskilt förordnad förmyndare ett/igt 4 kap. 5 51" till adoption av barnet. eller

4 . av särskilda skäl fitttts anledning till antaga/ute att fortsatt utrt'tdning el- ler rättegång skulle vara till men för barnet elle; utsätta modern för på- frestningar .sorn innebära fara för Iren- rres psvkiskt'r ltälsa.

Talan tttot bartravårdsnämtu'ls be- slut att lägga ned påbörjad faderskaps- utredning föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens besltrtföres talan hos kamrtttirrc'ittengertottt besvär.

yn

Vid barnavårdsnt't'mna'en skal/föras protokoll över vad som lör-ekommer vid utredrrittgetr av bett-'dels