RÅ 2005:90
Ett arbete, som var helt baserat på provision men där det visade sig att någon ersättning inte kom att utgå, har ansetts kunna beaktas vid bedömningen av om arbetsvillkoret inom arbetslöshetsförsäkringen är uppfyllt.
Länsrätten i Vänersborg
Arbetslöshetskassan Alfa avslog i omprövningsbeslut den 28 maj 2003 M.G:s ansökan om arbetslöshetsersättning fr.o.m. den 21 januari 2003 med hänvisning till 12 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF. Som skäl för beslutet angav kassan i huvudsak följande. M.G. arbetade hos X AB t.o.m. mars 2002. Därefter arbetade han hos Y AB t.o.m. augusti 2002 utom i juli då det var stängt. Under hösten 2002 arbetade han inte. Hans arbete hos Y AB var oavlönat. Eftersom han inte hade haft någon förvärvsinkomst kunde det arbetet inte räknas in i ett arbetsvillkor. Detta innebar att endast tre månader (januari, februari och mars 2002) var tillgodoräkningsbara inom ramtiden.
M.G. överklagade omprövningsbeslutet och yrkade att han skulle beviljas arbetslöshetsersättning.
Arbetslöshetskassan ansåg att överklagandet skulle avslås.
Domskäl
Länsrätten i Vänersborg (2003-08-28, ordförande Hanson) yttrade: Tillämpliga lagbestämmelser - Rätt till arbetslöshetsersättning förutsätter att den ersättningssökande bl.a. uppfyller det s.k. arbetsvillkoret. Arbetsvillkoret innebär såvitt här är av intresse att den sökande inom en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde skall ha haft förvärvsarbete i minst sex månader och utfört arbete under minst 70 timmar per kalendermånad. (Se 12 § ALF) - Omständigheterna i målet - M.G. anmälde sig som arbetslös den 21 januari 2003. Under de tolv kalendermånaderna 2002 som föregick arbetslösheten arbetade han mer än 70 timmar per månad under januari, februari och mars 2002. Enligt arbetsgivarintyg från Y AB arbetade han även 80 timmar under var och en av månaderna april, maj, juni och augusti 2002. M.G. uppger att arbetet hos bolaget bestod i att han skulle göra en större produktplacering i en långfilm, att han inte lyckades göra produktplaceringen och att han inte fick någon ersättning eftersom ersättningen var helt provisionsbaserad. - Länsrättens bedömning - Fråga i målet är om arbetstiden hos Y AB bör beaktas vid bedömningen av frågan om M.G. uppfyllt arbetsvillkoret trots att han inte fick någon ersättning för det arbetet. - En grundläggande förutsättning för arbetslöshetsersättning är att den ersättningssökande har ett arbetsutbud, dvs. har både möjlighet och vilja att arbeta (se 9 § ALF). Arbetsvillkoret i 12 § ALF innebär ett krav på att detta arbetsutbud har dokumenterats genom tidigare arbete. Med "förvärvsarbete" i 12 § ALF bör därför enligt länsrättens mening avses ett arbete som utförs i förvärvssyfte, dvs. i syfte att förvärva inkomst. När det gäller att ta ställning till frågan om en sökande i ett enskilt fall bevisat att han eller hon har utfört arbete i sådant förvärvssyfte kan den erhållna ersättningen för arbetet ha betydelse, men även andra omständigheter måste enligt länsrättens mening vägas in vid bedömningen. - M.G:s ersättning för arbetet för Y AB var helt provisionsbaserad. Den typen av ersättningsvillkor är numera inte helt ovanlig. M.G. hade en större sammanhängande arbetsuppgift vars resultat torde visa sig först efter en längre tids arbete. Mot den bakgrunden framstår det inte heller som anmärkningsvärt att han fortsatte arbetet under fyra månader trots att det under den tiden inte gav någon inkomst. Länsrätten finner därför inte skäl för annan bedömning än att han utförde arbetet i syfte att förvärva inkomst. Den arbetade tiden hos Y AB skall därför beaktas vid avgörandet av frågan om han uppfyller arbetsvillkoret. - Med hänsyn tagen bl.a. till den arbetade tiden hos Y AB finner länsrätten att M.G. arbetade mer än 70 timmar under sju kalendermånader (januari-juni och augusti 2002) under de tolv kalendermånader som föregick hans arbetslöshet. Han uppfyller således arbetsvillkoret. Kassan påstår inte att M.G. inte skulle uppfylla övriga villkor för rätt till arbetslöshetsersättning fr.o.m. den 21 januari 2003. Länsrätten finner därför att han har rätt till sådan ersättning från den dagen. - Länsrätten förklarar att M.G. har rätt till arbetslöshetsersättning från Arbetslöshetskassan Alfa fr.o.m. den 21 januari 2003.
Arbetslöshetskassan Alfa yrkade i överklagande att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa kassans beslut. Kassan anförde i huvudsak följande. Med förvärvsarbete måste i arbetslöshetsförsäkringens mening avses arbete som medfört att lön har utbetalats. När lön utbetalas betalas dessutom både skatter och sociala avgifter. Dessa medel används bl.a. till att bekosta socialförsäkringen, vilket arbetslöshetsförsäkringen är att anse som en del av. Oavlönat arbete bidrar inte till dessa kostnader för samhället och bör därför inte heller kunna användas som grund för att dra fördel av försäkringen.
M.G. ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet. Han anförde i huvudsak följande. Hans arbete hos Y AB var en anställning med 100 procent provisionslön. Detta är en anställningsform som kan verka vansklig, men lyckas man bra kan ersättningen bli avsevärd. Då han tidigare haft liknande arbete med provisionslön och genomfört projekten med framgång tvekade han inte att godta den anställningsformen. Arbetet bestod i att, för stora kunders räkning, göra stora produktplaceringar i en långfilm. Projektet löpte över en lång period och resultatet brukar visa sig först efter flera månaders arbete. Detta är anledningen till att han fortsatte att arbeta i fyra månader utan inkomst. Självklart utförde han sitt arbete i förvärvssyfte. Den här gången räckte dock hans insatser inte till och de planerade produktplaceringarna rann av olika anledningar ut i sanden. Y AB kunde naturligtvis inte fakturera någonting för det arbete han hade gjort. Alltså fick han ingen lön och inte heller förtroendet att arbeta kvar.
Kammarrätten i Göteborg (2004-10-06, Åberg, Nystrand, referent, Valinder samt nämndemännen Blank och Johansson) yttrade: Frågan i målet är vad som avses med begreppet förvärvsarbete. Begreppet har inte definierats i lag. - I förarbetena till arbetslöshetsförsäkringslagstiftningen (prop. 1973:56 s. 231) uppges följande. Vid prövningen av arbetsvillkoret skall i princip all tid med inkomst av förvärvsarbete medräknas. Med inkomst av förvärvsarbete avses inkomst, såväl i pengar som i naturaförmåner i form av kost eller bostad, antingen som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller eljest (inkomst av annat förvärvsarbete). I senare förarbeten (prop. 1996/97:107 s. 97 och 98) anges att rätten till arbetslöshetsersättning under en första ersättningsperiod bör bygga på en fast förankring på arbetsmarknaden och att sökanden bör ha utfört reguljärt arbete i viss omfattning. - Begreppet har inte heller definierats i praxis. Försäkringsöverdomstolen har emellertid i ett visst fall funnit att en person som utfört förvärvsarbete i form av grönsaksodling i egen firma utan att inkomst av verksamheten kunnat redovisas hade uppfyllt arbetsvillkoret (FÖD 636/80). - Kammarrätten gör följande bedömning. - Begreppet förvärvsarbete måste förstås så att det skall finnas ett syfte att förvärva en inkomst. I begreppet inräknas således inte ideellt arbete, projekt där avsikten varit att det skulle utföras oavlönat eller liknande. I förevarande fall har syftet med M.G:s arbete med produktplacering varit att förvärva en inkomst. Att han sedermera inte erhållit någon lön har berott på tillfälligheter snarare än på arbetets natur. Arbetet måste vidare betraktas som ett sådant reguljärt arbete som avses i förarbetena. Av utredningen framgår även att M.G. tiden före den aktuella arbetslösheten haft en fast förankring på arbetsmarknaden. Kammarrätten finner därför, i likhet med länsrätten, att den arbetade tiden hos Y AB skall beaktas vid bedömningen av om M.G. uppfyller arbetsvillkoret. Länsrättens dom skall därför inte ändras. - Kammarrätten avslår överklagandet.
Regeringsrätten
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens och länsrättens domar samt fastställa arbetslöshetskassans beslut. IAF anförde bl.a. följande. För att vara berättigad till arbetslöshetsersättning krävs enligt 12 § ALF att den sökande under en tolvmånadersperiod omedelbart före arbetslöshetens inträde har utfört förvärvsarbete i en viss omfattning. Någon definition av vad som avses med förvärvsarbete ges inte i lagen. Av uttalanden i förarbetena till den gamla lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (prop. 1973:56 s. 174) framgår dock att med förvärvsarbete avses avlönat arbete för annans räkning eller arbete i affärsmässigt vinstgivande syfte. Av definitionen av förvärvsarbete i försäkringens mening följer att arbete som utförs ideellt inte kan tillgodoräknas i arbetsvillkoret. Däremot ger den inget svar på frågan om en ersättningssökande som har utfört arbete för annans räkning måste ha tjänat in någon ersättning på detta arbete eller om det räcker att det har utförts i syfte att förvärva inkomst - detta förutsatt att det kan visas att ett otvetydigt anställningsförhållande har förelegat (TAF 1970:27). En tolkning av begreppet förvärvsarbete i 12 § ALF som innebär att en provisionsanställd, med 100 procent provisionslön, som inte har lyckats tjäna in någon lön under anställningen skall kunna tillgodoräkna sig den arbetade tiden strider dock mot syftet med arbetslöshetsförsäkringen. Syftet med försäkringen är att den skall ersätta ett inkomstbortfall vid arbetslöshet. Har en sökande valt att utföra arbete utan inkomst i en anställning så finns inte något inkomstbortfall att ersätta. Arbetad tid i en anställning måste således de facto ha genererat någon ersättning för att kunna tillgodoräknas i arbetsvillkoret. I annat fall öppnar man för ett felaktigt utnyttjande av arbetslöshetsförsäkringen. En försäkrad kan välja att fortsätta en provisionsanställning utan lön enbart i syfte att kunna kvalificera sig för arbetslöshetsersättning. M.G. har valt att arbeta med 100 procent provisionslön i fyra månader utan att ha tjänat in någon lön under denna tid. Arbetets upphörande har inte inneburit något inkomstbortfall för honom. Den arbetade tiden under dessa fyra månader kan därför inte beaktas vid bedömningen av om han uppfyller ett arbetsvillkor. M.G. har således inte tillräckligt många tillgodoräkningsbara månader inom ramtiden för att vara berättigad till arbetslöshetsersättning.
M.G. bereddes tillfälle att svara i målet men hördes inte av.
Regeringsrätten (2005-12-08, Billum, Nordborg, Dexe, Brickman, Knutsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt de allmänna villkoren i 9 § ALF krävs för att få rätt till arbetslöshetsersättning bl.a. att sökanden är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning i viss angiven omfattning samt är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete, är anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och aktivt söker ett lämpligt arbete. För att ersättning skall kunna betalas ut enligt inkomstbortfallsförsäkringen, dvs. med ett belopp per dag som är baserat på tidigare förvärvsinkomster, fordras att sökanden uppfyllt ett arbetsvillkor efter det senaste inträdet i arbetslöshetskassan. Av 12 § ALF framgår att arbetsvillkoret uppfylls genom att sökanden under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde har haft förvärvsarbete i minst sex månader och utfört arbetet under minst 70 timmar per kalendermånad eller att sökanden haft förvärvsarbete i minst 450 timmar under en sammanhängande tid av sex kalendermånader och utfört arbetet under minst 45 timmar under var och en av dessa månader.
Frågan i målet är om ett arbete, som var helt baserat på provision men där det visade sig att någon ersättning inte kom att utgå, kan anses som förvärvsarbete vid bedömningen av om arbetsvillkoret är uppfyllt.
Av utredningen framgår att M.G. under tiden september 2000 - mars 2002 varit anställd på heltid som försäljningschef i ett företag som gick i konkurs. Han påbörjade därefter den nu aktuella provisionsbaserade anställningen och arbetade 80 timmar per månad under april, maj, juni och augusti 2002, dock utan att han lyckades erhålla någon ersättning. Han anmälde sig som arbetslös den 21 januari 2003. Ramtiden utgörs då av år 2002.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
M.G. får vid tiden för sin ansökan om arbetslöshetsersättning anses ha haft en fast förankring på arbetsmarknaden. I målet har inte framkommit annat än att den provisionsbaserade anställningen var ett reguljärt och seriöst arbete och att M.G. arbetat i syfte att förvärva en inkomst. Under de förutsättningar som föreligger i detta mål finner Regeringsrätten i likhet med underinstanserna att den provisionsbaserade anställningen skall betraktas som ett förvärvsarbete vid bedömningen av om arbetsvillkoret enligt 12 § ALF är uppfyllt. IAF:s överklagande skall därför avslås.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.