RÅ 2006 not 108

Not 108. Ansökan av I.N. och G.K. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Bjuvs kommun (2001-05-31) antog detaljplan för del av Billesholms gård 9:324 i syfte att möjliggöra en försäljning av ett tidigare civilförsvarsförråd samt att trygga en planerad gång- och cykelväg. - I.N. och G.K. överklagade beslutet. - Länsstyrelsen i Skåne län (2002-01-16) avslog överklagandet och anförde bl.a. följande. Enligt gällande detaljplan får det nu aktuella området användas endast för allmänt ändamål. På Billesholms gård 9:324, som kommunen äger, finns en byggnad som har använts av civilförsvaret till förråd. Det finns inte längre något behov av att utnyttja byggnaden för detta ändamål. Avsikten är att överlåta byggnaden till annan intressent. Miljö- och byggnämnden har beviljat bygglov för tillfällig användning som garage för veteranbilar. För fastigheten gäller ett servitut som belastar klagandenas fastighet Södra Vram 1:29. Servitutet avser väg för fordonstransporter till och från lagerbyggnad på Billesholms gård 9:324 samt för allmän gång- och cykeltrafik. Den nu antagna detaljplanen innebär att planområdet får användas för lagerändamål. Verksamheten får enligt planbestämmelserna inte vara störande för omgivningen. I planområdet ingår en gång- och cykelväg längs områdets västra och nordvästra gräns. Den avses bli en förbindelse mellan Billesholms centrum och en idrottsplats m.m. Såvitt framgår av planhandlingarna sammanfaller vägen inom klagandenas fastighet med den servitutsväg som belastar fastigheten. Länsstyrelsen anser inte att det kommit fram något som visar att detaljplanen skulle innebära ett åsidosättande av kraven i 1 kap. 5 § och 5 kap. 2 §plan- och bygglagen (1987:10), PBL, vid en avvägning mellan de olika intressen som berörs. Den ändring av förhållandena som planen medger för klagandenas del kan inte anses medföra sådana olägenheter för klagandena att planen inte kan godtas. Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet. Överklagandet skall därför avslås. - I.N. och G.K. överklagade länsstyrelsens beslut. De anförde bl.a. att trafiken på deras utfart ökat kraftigt och att en gång- och cykelväg borde läggas något söderut och på kommunal mark. Kommunen anförde bl.a. att planändringen stadfäste det samtidiga bruket av den smala vägen för trafik till Södra Vram 1:29 och för allmän gång- och cykeltrafik. - Regeringen (Miljödepartementet, 2004-11-25)avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut följande. Enligt 5 kap. 2 § PBL skall vid utformningen av en detaljplan skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. I de delar som planen medför att mark eller särskild rätt till mark kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17-19 §§ skall planen dessutom utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägenheter som planen orsakar enskilda. - Regeringen konstaterar att den aktuella planen innebär att viss del av I.N:s och G.K:s fastighet tas i anspråk för den planerade gång- och cykelvägen. Med hänsyn till vad kommunen anfört finner regeringen att det i tillräcklig grad framgår att fördelarna med planutformningen överväger de nackdelar den kan medföra för I.N. och G.K. Vad de anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - I ansökningen om rättsprövning anförde I.N. och G.K. bl.a. följande. Lantmäterimyndighetens anläggningsbeslut från april 1998 innefattade en rätt för kommunen att för transporter till och från kommunens fastighet nyttja befintlig väg på den dem tillhöriga fastigheten samt dessutom en rätt att nyttja vägen för allmän gång- och cykeltrafik. Genom ett utslag av fastighetsdomstolen i mars 1999 ändrades lantmäterimyndighetens beslut så att rätten att använda vägen för allmän gång- och cykeltrafik upphävdes. Fastighetsdomstolens beslut har vunnit laga kraft. Genom den aktuella detaljplanen har kommunen kringgått fastighetsdomstolens avgörande. - Regeringsrätten (2006-06-27, Nordborg, Eliason, Hamberg, Fernlund, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Det aktuella vägavsnittet har, som påtalats av sökandena, tidigare varit föremål för prövning enligt 49 § anläggningslagen (1973:1149). Vid den prövningen hade lantmäterimyndigheten och fastighetsdomstolen att bedöma om en kommunen tillhörig fastighet kunde anses ha behov av att utnyttja en på sökandenas fastighet befintlig väg. Fastighetsdomstolen fann att ett sådant behov fanns vad gäller samfärdsel och transporter till och från kommunens fastighet, men däremot inte vad gäller upplåtelse av vägen för allmän gång- och cykeltrafik. Prövningen skedde således med utgångspunkt i kommunens egenskap av ägare till enskild fastighet. - I den nu aktuella detaljplanen har kommunen planlagt markens användning utifrån ett allmänt kommunalt intresse, varvid kommunen även haft att beakta enskilda intressen (jfr 1 kap. 2 och 5 §§ samt 5 kap. 2 § PBL). Den tidigare prövning som skett enligt anläggningslagens bestämmelser och som avsett en viss fastighets behov medför inte någon begränsning av det handlingsutrymme som tillkommer kommunen i planärendet. - De i målet tillämpliga bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2006-05-17, T. Lindvall)