RÅ 2006 not 169

Not 169. Överklagande av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen ang. arbetslöshetsersättning. - B.N. var av arbetsförmedlingen anvisad aktivitetsgaranti för perioden den 19 februari-31 december 2001. Han beviljades av försäkringskassan aktivitetsstöd fr.o.m. den 19 februari 2001 i enlighet med bestämmelserna i förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd. B.N., som var bosatt i Växjö, erbjöds inom ramen för aktivitetsgarantin ett arbete i Ingelstad men tackade nej till erbjudandet (arbetet avsåg sammanlagt tio veckors projektanställning med inslag av företagsutbildning under perioden juni - augusti). Aktivitetsgarantin återkallades därför med verkan fr.o.m. den 5 juni 2001. B.N. blev därigenom åter arbetslös och berättigad till arbetslöshetsersättning. Metallindustriarbetarnas Arbetslöshetskassa avstängde honom dock från rätt till ersättning fr.o.m. den 5 juni med motiveringen att den inte godtog hans handlande. - B.N. överklagade arbetslöshetskassan beslut. -Länsrätten i Stockholms län (2002-11-28, ordf. Österberg) anförde att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring varför rätten till ersättning vid arbetslöshet motsvaras av ett krav på att ta ett tillgängligt och lämpligt arbete, att det arbete som erbjudits B.N. inte kunde - trots hans invändningar rörande svårigheter att ta sig hem kvällstid - bedömas som olämpligt, att det inte var visat att han haft godtagbara skäl att tacka nej till det anvisade arbetet och att han fick anses ha skilts från aktivitetsgarantin på grund av otillbörligt uppförande i den mening som avses i 43 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF.-B.N. överklagade beslutet. - Kammarrätten i Stockholm (2004-09-27, Gäverth, Sjöberg, Hjulström, referent, samt nämndemännen Lundmark och Glas) refererade innehållet i bestämmelserna i 45 a § första stycket ALF om nedsättning av dagpenning och yttradevidare: Det är i målet ostridigt att B.N. har tackat nej till ett arbete som han anvisades inom aktivitetsgarantin. Den sanktion som föreskrivs i ALF för det fall att den som söker arbetslöshetsersättning utan godtagbart skäl avvisar ett erbjudet lämpligt arbete är inte avstängning från rätt till ersättning utan nedsättning av ersättningen för viss tid. Att arbetet erbjuds den sökande inom ramen för ett arbetsmarknadspolitiskt program medför enligt kammarrättens mening inte att denne uppträder otillbörligt om han avböjer erbjudandet och kan således inte motivera att han avstängs från rätt till ersättning enligt 43 § ALF. Vad arbetslöshetskassan anfört härvidlag föranleder inte annan bedömning. - Arbetslöshetskassan har, oavsett om det arbete som erbjudits B.N. varit lämpligt för honom eller inte, saknat fog för att stänga av honom från rätt till ersättning. Länsrättens dom och arbetslöshetskassans beslut skall därför upphävas. - Med bifall till överklagandet upphäver kammarrätten länsrättens dom och arbetslöshetskassans omprövningsbeslut. - Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen överklagade kammarrättens dom och anförde bl.a. följande. Av 46 § ALF framgår att 45 a § ALF även gäller i fråga om arbetsmarknadspolitiska program för vilka aktivitetsstöd lämnas. Bestämmelsen i 46 § ALF innehåller en motsägelse i det att den som uppbär aktivitetsstöd inte omfattas av ersättningsreglerna i ALF. Uppbär man aktivitetsstöd gäller ersättningsreglerna i förordningen om aktivitetsstöd och förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program. Det innebär att B.N. vid tidpunkten för avvisandet av det erbjudna arbetet inte har omfattats av ersättningsreglerna i ALF, vilket medför att nedsättning av dagpenning enligt 45 a § ALF inte kan tillämpas. Av 43 § ALF framgår att den som skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande avstängs från rätt till ersättning under en tid av 60 dagar. Denna bestämmelse gäller även i fråga om arbetsmarknadspolitiska program för vilka aktivitetsstöd lämnas enligt 46 § ALF. I samband med att nedsättningsreglerna infördes angavs att "nuvarande avstängningsregler bör således fortsätta att gälla i dessa fall" (prop. 1999/2000:139 s. 57). För en arbetssökande som gör anspråk på arbetslöshetsersättning och har haft en plats inom aktivitetsgarantin "gäller de vanliga reglerna inom arbetslöshetsförsäkringen" (a. prop. s. 75). Syftet med aktivitetsgarantin är att den arbetssökande skall komma ut på den ordinarie arbetsmarknaden och en viktig del däri är att söka arbete. Om en arbetssökande i aktivitetsgarantin inte vill söka arbete eller tackar nej till det erbjudna arbetet anses beteendet stå i strid med garantins syfte. Den arbetssökandes anvisning till aktivitetsgarantin kan i sådant fall återkallas av arbetsförmedlingen enligt 37 § förordningen om arbetsmarknadspolitiska program. Arbetsförmedlingen har i detta fall återkallat B.N:s anvisning till aktivitetsgarantin på grund av att han har avvisat ett erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl. Genom att B.N:s anvisning till aktivitetsgarantin återkallades blev han åter berättigad till arbetslöshetsersättning, enligt de då gällande bestämmelserna i ALF. B.N. får genom sitt agerande att tacka nej till erbjudet lämpligt arbete anses ha skilts från aktivitetsgarantin genom otillbörligt uppförande och skall därför enligt 43 § ALF stängas av från rätt till ersättning i 60 dagar. - B.N. bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (2006-10-27, Billum, Stävberg, Lundin, Fernlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 43 § ALF framgår att den som ansöker om arbetslöshetsersättning skall stängas av från rätt till ersättning under tid som anges i 44 § om den sökande lämnat sitt arbete utan giltig anledning (punkt 1) eller skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande (punkt 2). Enligt 45 a § första stycket 1 skall dagpenningen sättas ned med 25 procent i 40 ersättningsdagar inom ersättningsperioden om en sökande har avvisat ett erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl. Enligt 46 § ALF skall bestämmelserna i 43 § samt 45 a § första stycket 1 om arbete tillämpas i fråga om arbetsmarknadspolitiska program för vilka aktivitetsstöd lämnas enligt förordningen om aktivitetsstöd. Bestämmelserna i 44, 45 och 45 a §§ ALF skall därvid gälla i tillämpliga delar. Aktivitetsgarantin är ett sådant arbetsmarknadspolitiskt program (se 4 § förordningen om aktivitetsstöd). Aktivitetsstöd beslutas av Försäkringskassan (7 § förordningen om aktivitetsstöd). - - - Frågan i målet gäller förutsättningarna för tillämpning av sanktionsreglerna i 43 och 45 a §§ ALF enligt den vid den aktuella tidpunkten gällande lagstiftningen i det fall någon inom ramen för aktivitetsgarantin avvisade ett erbjudande om arbete. - Som redovisats är det enligt 46 § ALF det arbetsmarknadspolitiska programmet - i det här fallet aktivitetsgarantin - som skall jämställas med arbete vid tillämpningen av sanktionsbestämmelserna i 43 § och 45 a § första stycket 1 ALF. Detta talar för att 45 a § första stycket 1 skall tillämpas endast då den enskilde avvisat ett erbjudande om aktivitetsgaranti utan godtagbart skäl (jfr prop. 1999/2000:139 s. 58 och 76). Detta har dock inte B.N. gjort. Han har inom ramen för aktivitetsgarantin vägrat att acceptera en viss projektanställning, vilket ledde till att aktivitetsgarantin återkallades. Vidare synes bestämmelserna i 45 a § första stycket 1 utgå från att den enskilde uppbär arbetslöshetsersättning när han avvisar erbjudandet om arbete. Detta är inte fallet i målet, eftersom B.N. uppbar aktivitetsstöd. Regeringsrätten finner mot bakgrund av det anförda att 45 a § första stycket 1 inte var tillämplig i en situation som den förevarande. - Frågan uppkommer då om avstängningsregeln i 43 § 2 ALF kan aktualiseras, dvs. om B.N:s handlande är att jämställa med att han skilts från sitt arbete på grund av otillbörligt uppförande. Som exempel på otillbörligt uppförande har i förarbetena nämnts onykterhet i arbetet, upprepad sen ankomst till arbetet, frånvaro utan giltig anledning och vägran att efterkomma arbetsledningens anvisning (prop. 1973:56 s. 184). Enligt Regeringsrättens mening kan inte B.N:s vägran att acceptera den anvisade projektanställningen, oavsett om han haft godtagbart skäl för detta eller inte, anses vara av sådan natur som nu sagts. Härav följer att inte heller 43 § 2 ALF kan tillämpas i den situation som föreligger i målet. - Regeringsrätten finner sammanfattningsvis att arbetslöshetskassan saknat grund för sin åtgärd att avstänga B.N. från arbetslöshetsersättning. Överklagandet skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. - (Regeringsrådet Eliason var skiljaktig och anförde följande. I likhet med majoriteten finner jag att 45 a § första stycket 1 ALF inte var tillämplig när någon inom ramen för aktivitetsgarantin avvisade ett erbjudande om arbete och att fråga då uppkommer om 43 § 2 ALF kan aktualiseras. Vad gäller frågan om B.N:s handlande är att jämställa med att han skilts från sitt arbete på grund av otillbörligt uppförande gör jag följande bedömning. - Arbetsförmedlingen har framfört att B.N. hade kunnat samåka med någon. Det bör också beaktas att projektanställningen avsåg vissa perioder under sommarmånaderna och att skiftarbete endast förekom var tredje vecka. På något sätt borde det ha varit möjligt för B.N. att ordna frågan om transport mellan arbetsplatsen och hemmet de kvällar han arbetade skift. Jag anser därför att han inte haft godtagbara skäl att vägra att acceptera den projektanställning som var ett led i den för honom upprättade handlingsplanen. Hans handlande kan jämställas med en vägran att efterkomma arbetsledningens anvisningar och är enligt min mening av så allvarlig karaktär att skäl har funnits att stänga av honom från rätten till arbetslöshetsersättning. Jag anser alltså att kammarrättens dom skall upphävas och att det slut länsrättens dom innehåller skall fastställas.) (fd II 2006-09-06, Olsson)