RÅ 2006 not 176

Not 176. Ansökan av C.W., L.B. m.fl. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. - Kommunfullmäktige i Nacka kommun antog den 15 december 2003 detaljplan för del av Lännersta, Soldatvägen, Blåmesvägen och Grönfinksvägen m fl. - Antagandebeslutet överklagades av bl.a. C.W. och L.B. -Länsstyrelsen i Stockholms län (2004-04-13) avslog överklagandena och anförde. Enligt detaljplanen skall kommunen vara huvudman för de allmänna platserna. Enligt 6 kap. 26 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall, inom områden med detaljplan, kommunen vara huvudman för de allmänna platserna om det inte finns särskilda skäl för annat. Mot bakgrund av att planens syfte är att planområdet skall göras lämpligare för permanentbebyggelse och att kommunalt huvudmannaskap för vägarna underlättar samordning med anläggandet av va-ledningar saknas anledning att frångå huvudregeln om kommunalt huvudmannaskap för de allmänna platserna. - I samrådsförslaget angavs att huvudmannaskapet för de allmänna platserna skulle vara enskilt. Till utställningsförslaget hörde dock två plankartor, varav den ena angav enskilt huvudmannaskap och den andra saknade sådan angivelse vilket betydde kommunalt huvudmannaskap. Mot bakgrund av att redan samrådsförslaget, liksom även utställningskartan för enskilt huvudmannaskap, innehöll planbestämmelse om att bygglov inte fick ges förrän vägarna hade utbyggts i enlighet med detaljplanen, trafikklass 2 Mark AMA 83, har klagandena redan vid samrådet varit medvetna om den vägstandard som kommunen krävde. Den ändring av huvudmannaskapet som har ägt rum under planförfarandet är på grund av det anförda inte av sådan betydelse att samrådet och senare skeden av planförfarandet behöver göras om. - Enligt 5 kap. 18 § första stycket PBL skall detaljplanen grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen, om det inte är onödigt. I sådant program redovisas utgångspunkter och mål för planen. Programmet kan ange principiella riktlinjer för utformningen eller bevarandet av miljön inom planområdet och den standard i stort som miljön avses få. Den aktuella planen medger en i huvudsak oförändrad exploatering för villabebyggelse i förhållande till gällande plan och medför endast den väsentliga nyheten att en ny vägsträcka om ca 240 m läggs ut över naturmark i planområdets nordligaste del för att förbinda Soldatvägen med Blåmesvägen. De förändringar som planen medför är så begränsade att ett planprogram får anses vara onödigt. - Enligt 5 kap. 18 § andra stycket PBL skall en miljökonsekvensbeskrivning upprättas vilken skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med mark och vatten och andra resurser. En miljökonsekvensbeskrivning har upprättats. Den beskriver detaljplanens inverkan på miljön i tillräcklig omfattning och är därför innehållsmässigt godtagbar. Miljökonsekvensbeskrivningen är undertecknad av två konsultarkitekter och av kommunens planchef. Mot bakgrund av att PBL inte begränsar kretsen av befattningshavare som får upprätta miljökonsekvensbeskrivning skall den i ärendet framförda jävsinvändningen mot författarna till miljökonsekvensbeskrivningen inte medföra att denna underkänns. - Från planområdet finns utfart dels österut mot Lännerstavägen över Soldatvägen och över Grönfinksvägen, dels söderut mot Sockenvägen över Blåmesvägen. Den sydligaste delen av Blåmesvägen är smal och behöver breddas in på tomtmark för att kunna användas som upprustad utfart för hela planområdet. En sådan breddning skulle medföra ett stort ingrepp i rådande äganderätts- och fastighetsbildningsförhållanden och skulle innebära stora kostnader. Soldatvägen ansluter till Lännerstavägen i ett relativt jämnt terrängavsnitt som ur lutningssynpunkt är godtagbar och som ger godtagbar sikt i korsningen. Grönfinksvägen däremot är väsentligt brantare närmast Lännerstavägen och är ur lutningssynpunkt inte godtagbar. Ur trafiksäkerhetssynpunkt är Soldatvägens anslutning till Lännerstavägen att föredra. Denna anslutning är dock förenad med en kostnad om 1 mkr för en ny vägsträcka mellan Soldatvägen och Blåmesvägen. Anslutningen medför också intrång i naturmark i form av ovannämnda nya vägsträcka om ca 240 m för anslutning av Blåmesvägen till Soldatvägen. Vägsträckan blir dock till stor del belägen under en högspänningsledning och alltså på mark som för friluftslivet är av begränsat värde. Vid en sammanvägning av fördelar och nackdelar med de olika utfarterna finner länsstyrelsen att den utfart som avses med planen, nämligen över Soldatvägen, är att föredra. - Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen att det som de taleberättigade klagandena har anfört till stöd för sin talan inte utgör skäl att undanröja det överklagade antagandebeslutet. - C.W., L.B. m.fl. överklagade länsstyrelsen beslut. - Regeringen (Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, 2005-12-15) avslog överklagandena och anförde. Regeringen, som finner att ärendet kan avgöras på befintligt underlag, har i förevarande ärende endast att pröva kommunens beslut den 15 december 2003 att anta aktuell detaljplan. Regeringen har därvid, enligt 13 kap. 8 § första stycket PBL, vid prövningen av överklagandena att antingen fastställa eller upphäva beslutet i dess helhet. Frågor som rör fördelning av gatukostnader prövas inte i planärendet utan sker i särskild ordning. - Vad först gäller samråds- och utställningsförfarandet konstaterar regeringen att det av handlingarna framgår att klagandena haft möjligheter att framföra synpunkter på detaljplanen innan denna antogs av kommunen. Av samråds- och utställningsutlåtandena över inkomna erinringar framgår också att klagandena framfört invändningar mot planförslaget. Mot bakgrund bl.a. av detaljplanens begränsade omfattning finner regeringen att enbart den omständigheten att ett särskilt planprogram inte upprättats inte utgör skäl att upphäva planbeslutet. Den i ärendet gjorda miljökonsekvensbeskrivningen får enligt regeringens mening anses tillräcklig för den prövning som skall ske i ärendet. Regeringen finner inte att det framkommit att planhandlingarna eller planförfarandet har sådana brister eller att det i övrigt föreligger sådana omständigheter som innebär att kommunens planbeslut inte tillkommit i laga ordning. - När det gäller huvudmannaskapet kan konstateras att enligt 6 kap. 26 § första stycket PBL skall kommunen vara huvudman för allmänna platser, om det inte finns särskilda skäl till annat. Regeringen finner att vad klagandena framfört inte utgör skäl att frångå kommunens ställningstagande till att huvudmannaskapet bör vara kommunalt. - Regeringen finner att de olägenheter detaljplanen genom det förändrade vägnätet och anslutningen till Lännerstavägen kan medföra för klagandena inte kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena framfört om vald trafiklösning eller påverkan på områdets naturvärden utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklaganden skall upphäva planbeslutet. Regeringen finner inte heller att vad klagandena framfört om länsstyrelsens bedömningar eller deras invändningar i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - C.W. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och anförde bl.a. följande. För den fastighetsägare som redan har asfalterad väg och kommunalt vatten och avlopp tillför detaljplanen ingen nytta utan bara en kostnad. Den angivna kostnaden uppfattas som mycket hög och ingripande för den enskilde, i synnerhet eftersom ingen värdehöjning sker. Det är också oklart vilken exakt kostnad som varje fastighetsägare kommer att belastas med, varför beslutet har fattats på otillräcklig grund. Det måste strida mot det allmänna rättsmedvetandet att en enskild fastighetsägare plötsligt kan åläggas ett betalningsansvar om ca 150 000 kr, som dessutom kan bli betydligt högre. - L.B. m.fl. ansökte också om rättsprövning av regeringens beslut. De ansåg att detaljplanen skulle ändras eller upphävas och anförde bl.a. följande. Detaljplanen omfattar ett område som består av både permanent- och fritidsbebyggelse. Syftet med planen är att anpassa området för permanentboende genom att bl.a. befintligt vägnät rustas upp. Den valda trafiklösningen bör emellertid inte genomföras eftersom en alternativ trafiklösning på ett bättre, säkrare, miljövänligare och billigare sätt tillvaratar planens syften. Det befintliga vägnätet uppfyller redan i dag väsentligen de krav som ställs. Fastigheterna bebos till största delen permanent varför någon trafikökning inte kommer att bli aktuell. Huvudmannaskapet bör fortsätta att vara enskilt. Planförfarandet är ogiltigt eftersom planprogram eller samråd inte har föregått planen. Det finns även allvarliga brister i miljökonsekvensbeskrivningen, som inte uppfyller PBL:s minimikrav. - Regeringsrätten (2006-11-15, Nordborg, Hamberg, Brickman, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av punkten 2 övergångsbestämmelserna till lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut följer att den tidigare lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall tillämpas i förevarande mål. - Av 1 § lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Förvaltningsärendet hos regeringen avser inte ett sådant kommunalt beslut om uttag av kostnader för allmänna platser och gator som avses i 6 kap. 31-32 §§ PBL. - De i målet tillämpliga bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2006-10-18, Nilsson)