RÅ 2006 not 198

Not 198. Ansökan av B.H. om rättsprövning av beslut ang. ändring av detaljplaner. -Kommunfullmäktige i Lunds kommun (1997-02-27) beslutade att ändra detaljplaner för kv. Celsius m.fl. Syftet med ändringarna, som bl.a. innebar införandet av en minsta tomtstorlek på 900 kvm, var att skydda kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i området. - B.H., ägare till fastigheten Humanisten 1, överklagade beslutet. - Länsstyrelsen i Skåne län (1999-01-18) avslog överklagandet. - B.H. överklagade länsstyrelsens beslut. Han framhöll att den byggrätt på Humanisten 1 som försvann med den nya detaljplanen innebar en betydande skada för hans fastighet och att kommunfullmäktige inte haft ett fullständigt beslutsunderlag. - Efter att ha inhämtat yttrande från Boverket avslog Regeringen (Miljödepartementet, 2004-06-23)överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut följande. Av handlingarna framgår att syftet med ändringen av planerna är att skydda de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna och miljöerna i området och att kommunen har bedömt att bestämmelserna i 3 kap.plan- och bygglagen (1987:10), PBL, inte är tillräckliga för att styra ett rimligt bevarande av områdets kvalitéer. Regeringen finner, med hänsyn till vad som framkommit i ärendet och till vad Boverket anfört, att det föreligger ett starkt allmänt intresse av att säkerställa de kulturhistoriska värdena i området genom införande av varsamhetsbestämmelser i berörda detaljplaner. Regeringen delar också Boverkets uppfattning att planbestämmelserna är utformade på ett tillräckligt tydligt sätt och håller sig inom de ramar som ges i 5 kap. PBL. - Vad beträffar B.H:s fastighet Humanisten 1 konstaterar regeringen att fastigheten omfattas av en stadsplan från 1931 och en tomtindelning från 1933. Enligt övergångsbestämmelserna till PBL gäller stadsplanen som detaljplan och tomtindelningen som fastighetsplan. Genomförandetiden för detaljplanen skall anses ha gått ut vilket innebär att planen får ändras eller upphävas utan att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas. Fastighetens storlek uppgår till ca 810 kvm medan övriga tomter i kvarteret varierar mellan ca 750 kvm och 1 100 kvm. Hela kvarteret är sedan länge bebyggt i enlighet med stadsplanen och tomtindelningen. Bostadshuset på Humanisten 1 är i kommunens bevaringsprogram bedömt som en byggnad som ingår i eller tillsammans med andra fastigheter bygger upp en kulturhistoriskt värdefull miljö i Professorsstaden. - Mot bakgrund av nu angivna förhållanden finner regeringen vid en avvägning mellan de allmänna intressen som planändringarna skall tillgodose och B.H:s enskilda intressen att ändringarna inte kan anses medföra sådana olägenheter för honom att de inte kan godtas. Det finns därför enligt regeringens mening inte skäl vare sig för att upphäva kommunens beslut om planändring i dess helhet eller för att göra undantag för Humanisten 1. - Vad B.H. anfört i övrigt, bl.a. om brist på utredning om de ekonomiska konsekvenserna av planändringarna, utgör inte heller skäl att upphäva kommunens beslut att ändra detaljplanerna. Överklagandet bör därför avslås. - B.H. ansökte om rättsprövning. Han anförde bl.a. följande. Europadomstolen har slagit fast att den rätt att bygga som garanteras av ett förhandsbesked utgör en rätt till egendom. Europadomstolens avgörande skall komma till fullt uttryck i svensk rätt och kan göras gällande vid svensk domstol. Innan planen antogs gällde en stadsplan. Enligt denna fanns en väsentlig outnyttjad byggrätt inom den aktuella fastigheten, som efter planändringen får bebyggas endast i en utsträckning som är uppenbart oskälig. När PBL trädde i kraft infördes ett nytt plansystem som bl.a. innebär att kommunerna utan materiell prövning kan ändra eller upphäva äldre detaljplaner. I syfte att skydda eventuella värden i de rättigheter som är förbundna med de äldre planerna infördes särskilda övergångsbestämmelser, bl.a. garantiregeln i 17 kap. 8 § PBL. De formella förutsättningarna för tillämpning av garantiregeln är uppfyllda, vilket framgår av yttrande av professor emeritus Gunnar Bramstång. Om den rätt som följer av garantiregeln kan utsläckas genom myndighetsutövning utgör det ett flagrant egendomsintrång i strid med artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Eftersom planhandlingarna saknar en redogörelse för de ekonomiska konsekvenserna av att planändringen utlöser garantiregeln har ändringen inte tillkommit i laga ordning. - Regeringsrätten (2006-12-14, Dexe, Nord, Brickman, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av punkten 2 övergångsbestämmelserna till lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut följer att den tidigare lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall tillämpas i förevarande mål. - Av 1 § lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som B.H. har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2006-11-15, S. Nilsson)