RÅ 2006 not 199

Not 199. Ansökan av B.H. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. -Kommunfullmäktige i Lunds kommun (1999-10-28) antog detaljplan för del av kvarteret Tegnér i Lund, en bevarandeplan med syfte att bevara kulturhistoriskt intressant bebyggelse och skydda bevaransvärda gårdsmiljöer. - B.H. överklagade beslutet. - Länsstyrelsen i Skåne län (2001-12-12) avslog överklagandet och anförde bl.a. följande. Av handlingarna i ärendet framgår att Ni har ansökt om förhandsbesked angående bygglov före utgången av juni 1992. Ni har dock inte ansökt om bygglov före utgången av år 1992. Bestämmelsen i 17 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, är därför inte tillämplig. - - - Byggnadsnämnden beslutade den 19 augusti 1992 att som förhandsbesked meddela att bygglov inte kan påräknas för den föreslagna byggnationen. Beslutet överklagades till länsstyrelsen, kammarrätten och Regeringsrätten. Regeringsrätten avslog Ert överklagande och har därmed avgjort frågan om förhandsbesked i sak. Kommunen har inte skyldighet att åter ta upp Er ansökan om förhandsbesked till prövning varför beredningsunderlaget för beslutet om ny detaljplan inte är ofullständigt på denna punkt. - B.H. överklagade länsstyrelsens beslut. - Regeringen (Miljödepartementet, 2004-06-23) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut bl.a. följande. Regeringen finner i likhet med länsstyrelsen att B.H. inte ansökt om bygglov före utgången av juni 1992. Vid en avvägning mellan de allmänna intressen som planen skall tillgodose och B.H:s enskilda intresse finner regeringen att planen inte kan anses innebära ett åsidosättande av kraven om tillbörligt beaktande av befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden. Fördelarna med den valda planutformningen får enligt regeringens mening anses överväga de olägenheter för B.H. som planen kan medföra. Regeringen finner inte att vad han anfört utgör skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - B.H. ansökte om rättsprövning. Han anförde bl.a. följande. Europadomstolen har i målet nr 47473/99, som gällde en tvist mellan honom och svenska staten, slagit fast att ett positivt förhandsbesked om bygglov utgör rätt till egendom. Ett beviljat bygglovs enda funktion är att ge rättighetsinnehavaren den formella rätten att fritt råda över den egendom som innefattas i förhandsbeskedet. Han har, i motsats till vad Lunds kommun gör gällande, sökt både förhandsbesked och bygglov för en tillbyggnad på fastigheten Tegnér 7. En ansökan om bygglov som inges i mer eller mindre nära anslutning till en redan ingiven ansökan om förhandsbesked utgör inte någon dubblering av någon redan existerande, identisk ansökan. De två ansökningarna får därför inte sammanläggas och diarieföras i en och samma akt. Före planändringen år 1999 gällde för hans fastighet en av ålder bestående stadsplan som enligt PBL skulle gälla som detaljplan. Boverket har i yttrande till Regeringsrätten i ett tidigare mål funnit att stadsplanen inte reglerade i vilken omfattning fastigheten Tegnér 7 fick bebyggas. Eftersom kommunen inte tagit in krav som reglerade tillkomst och utformning av bebyggelse på fastigheten i stadsplanen fanns det en väsentlig outnyttjad byggrätt på fastigheten före beslutet om ändring av den gällande detaljplanen. Efter planändringen får fastigheten bebyggas endast i en utsträckning som är uppenbart oskälig. De formella förutsättningarna för tillämpning av garantiregeln i 17 kap. 8 § PBL är uppfyllda, vilket framgår av ett yttrande av professor emeritus Gunnar Bramstång. Om den rätt som följer av garantiregeln kan utsläckas genom myndighetsutövning utgör det ett flagrant egendomsintrång i strid med artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Eftersom planhandlingarna saknar en redogörelse för de ekonomiska konsekvenserna av att planändringen utlöser garantiregeln har ändringen inte tillkommit i laga ordning. - Regeringsrätten (2006-12-14, Dexe, Nord, Brickman, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av punkten 2 övergångsbestämmelserna till lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut följer att den tidigare lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall tillämpas i målet. - Av 1 § lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2006-11-15, S. Nilsson)