RÅ 2006 not 4

Not 4. Ansökan av Västansjö Byalag om rättsprövning av ett beslut. ang. bygglov. -Stadsbyggnadsnämnden i Jönköpings kommun (2003-03-05) beslutade att bevilja Svenska UMTS-nät AB bygglov för uppförande av en telekommunikationsanläggning bestående av en 72 meter hög mast samt två teknikbyggnader om 5 m2 vardera på fastigheten Lilla Västansjö 1:6. Platsen för anläggningen skulle komma att vara belägen i ett skogsparti. Avståndet till närmaste bostadshus var ca 200 meter. - Västansjö Byalag överklagade nämndens beslut och fick anses yrka att bygglovet skulle upphävas. De motsatte sig att masten skulle uppföras bl.a. på grund av strålningsrisken. - Försvarsmakten hade den 25 juni meddelat att den inte har något att erinra mot att masten uppfördes. - Länsstyrelsen hade i ett ärende om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken (MB) i beslut den 17 juni 2002 inte haft något att erinra från kultur- och miljösynpunkt mot att mast och teknikbodar uppfördes. - Företrädare från länsstyrelsen hade vidare tagit del av förhållandena på platsen. - Länsstyrelsen i Jönköpings län (2003-05-28) avslog överklagandena med följande motivering. - Det aktuella området omfattas inte av detaljplan eller områdesbestämmelser. Det omfattas dock av en kommunomfattande översiktsplan antagen den 28 juni 1990. Av denna framgår att den aktuella fastigheten är belägen inom ett område som är avsett för friluftsliv. Den 28 juni 2003 antog kommunfullmäktige en ny översiktsplan vilken ännu ej vunnit laga kraft. Någon förändring för det aktuella området har dock ej skett. - Uppförandet av telemaster samt teknikbodar (byggnader) kräver bygglov enligt 8 kap. 2 § 5 respektive 1 § 1. plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Enligt 8 kap. 12 § första stycket PBL skall ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan bifallas om åtgärden - 1. uppfyller kraven i 2 kap., - 2. inte skall föregås av detaljplaneläggning pga. bestämmelserna i 5 kap. 1 §, - 3. inte strider mot områdesbestämmelser och - 4. uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10-18 §§. - Av 2 kap. PBL framgår vilka allmänna intressen som skall beaktas vid lokalisering av bebyggelse. Bestämmelserna om hushållning av mark- och vattenområden i 3 och 4 kap. MB skall därvid tillämpas. I 5 § förordning (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m. anges att den myndighet, som skall tillämpa bestämmelserna i 3 och 4 kap. MB i ett ärende, skall i beslutet ange om den prövade anläggningen, verksamheten eller åtgärden går att förena med en från allmän synpunkt lämplig användning av mark- och vattenresurserna samt den för området gällande regionplanen eller kommunala översiktsplanen. - I 3 kap. PBL finns bestämmelser om omgivningspåverkan från byggnader och andra anläggningar än byggnader. Enligt 3 kap. 1 § skall byggnader placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. I 3 kap. 2 § sägs att byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Av 3 kap. 14 § framgår att bl. a. 1 och 2 §§ gäller även för radio- och telemaster. - Världshälsoorganisationen (WHO) har i skriften "Elektromagnetiska fält" från år 1999 anfört bl. a. följande: Mobiltelefoner är mikrovågsutrustning med låga effekter, som sänder och tar emot signaler från ett nät av fasta basstationer med högre effekt. Det är möjligt att överskrida riktlinjernas nivåer inom några få meter från vissa basstationsantenner, men sådana är ofta monterade i torn eller på tak. Innan mobiltelefoner blev vanliga, var det få personer som exponerades för radiofrekventa elektromagnetiska fält (EMF) från annat än radio och TV-stationer. Sådana signaler är oftast ganska svaga och ofta tusentals gånger lägre än riktlinjenivåerna. Fortfarande ger mobilbasstationen ett mycket litet bidrag till vår totala exponering, eftersom signalstyrkan i marknivå är av samma storleksordning som den från radio- och TV-stationer, och ofta mycket lägre (s. e17). Som en del av WHO:s internationella projekt om elektromagnetiska fält har den vetenskapliga litteraturen nyligen utvärderats. Man drog slutsatsen att, trots att det finns en del luckor i kunskapen om biologiska effekter, finns det ingenting i vår nuvarande kunskap som visar att det finns någon hälsopåverkan från svaga elektromagnetiska fält (s. e7). - I en slutrapport från en arbetsgrupp vid rådet för arbetslivsforskning "Elöverkänslighet och hälsorisker av elektriska och magnetiska fält" utgiven i december 2000, lämnas det allmänna omdömet att allmänhetens normala exponering pga. basstationer för mobiltelefoni är mycket låg i jämförelse med nuvarande rekommendationer och gränsvärden. Exponeringen uppges vara försumlig i jämförelse med den egna användningen av mobiltelefoni. - Regeringen har tidigare i ett antal fall prövat frågan om bygglov för master för mobiltelefoni. Vid dessa prövningar har inte kunnat påvisas några belägg för att masterna skulle kunna orsaka ohälsa (Didón m.fl. Plan- och bygglagen s. 3:14). - Länsstyrelsen bedömer att förhållandena är sådana att en lokalisering av mobiltelefonmast och teknikbyggnader på fastigheten Lilla Västansjö 1:6 inte kan anses strida mot bestämmelserna i 2 kap. PBL och att upprättande av detaljplan inte är nödvändigt. Länsstyrelsen anser att skäl saknas att ifrågasätta telemasten med hänsyn till risker för människors hälsa. Placeringen av masten och teknikbyggnaderna kan därför inte anses medföra fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Inte heller i övrigt kan anläggningen anses strida mot bestämmelserna i 3 kap. PBL. Åtgärden är förenlig med översiktsplanen för Jönköpings kommun. - Med hänsyn till det anförda skall överklagandet avslås. - Västansjö Byalag överklagade länsstyrelsens beslut och anförde bl.a. följande. Kommunens och länsstyrelsens handläggning av ärendet är felaktig. Endast några markägare och fritidshus har fått information om masten. Tidigare har inte bara strålningsrisken påpekats utan även det estetiska. De utredningar rörande strålning som länsstyrelsen i sitt beslut hänvisar till är för gamla. Byalaget bifogar som stöd för sitt överklagande diverse tidningsartiklar rörande 3G-utbyggnad och master. - Kammarrätten i Jönköping hade genom beslut den 14 januari 2004 med eget utlåtande överlämnat ärendet till regeringen för prövning. Kammarrätten, som hållit syn på platsen, hade därvid anfört följande. Kammarrätten instämmer i de bedömningar i sak som länsstyrelsen gjort i de avseenden som kammarrätten har att bedöma. De omständigheter byalaget anfört i kammarrätten kan inte anses medföra att det i dessa avseenden föreligger hinder mot att bevilja bygglov. Med hänsyn till det anförda och då det inte heller i övrigt framkommit omständigheter som talar häremot, finner kammarrätten att kraven enligt 3 kap. PBL för att meddela bygglov får anses uppfyllda. - Byalaget hade därefter inkommit med ytterligare en skrivelse och anförde bl.a. följande. Ärendet kan inte avgöras på befintligt underlag. Det finns ett flertal fel och oklarheter i handläggningen av bygglovet. Masten kommer att lokaliseras 60 meter från en länsväg. Byalaget bifogar kopior av tidigare skriftväxling i ärendet. - Regeringen (Miljödepartementet, 2004-09-23) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut följande. Regeringen, som i förevarande ärende har att pröva det bygglov som omfattas av stadsbyggnadsnämndens nu överklagade beslut, prövar ärendet mot bakgrund av bestämmelserna i PBL. Vid denna prövning finner regeringen att ärendet kan avgöras på befintligt underlag. - Bestämmelserna i 3 kap. PBL kan, bl.a. med hänsyn till vad kammarrätten anfört, inte anses utgöra hinder mot det lämnade bygglovet. Vad Västansjö Byalag anfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - Västansjö Byalag begärde i skrivelse att Regeringsrätten skulle pröva ärendet. Byalaget anförde bl.a. att byalaget inte hade fått svar på de frågor det ställt och ansåg att Regeringsrätten därför borde granska ärendets hantering i alla led. - Regeringsrätten (2006-01-30, Schäder, Almgren, Stävberg, Lundin, Fernlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten behandlar Västansjö Byalags skrivelse som en ansökan om rättsprövning av regeringens beslut den 23 september 2004. - Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som finns i ärenden om bygglov eller att det vid handläggningen förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2006-01-11, H. Larsson)