RÅ 2006 not 6

Not 6. Ansökan av O.H. om rättsprövning av beslut om bygglov. -Miljö-, bygg- och räddningsnämnden i Sunne kommun (2003-03-19) meddelade bygglov för telemaster med tillhörande teknikbyggnader på bl.a. fastigheten Sund 1:5 i Sunne kommun ( Mbrn § 60, § 58, § 62, § 54 och § 53). - Tre av ägarna till mastfastigheterna bl.a. O.H. samt två ägare av andra närliggande fastigheter överklagade besluten om bygglov. De åberopade sammanfattningsvis i huvudsak följande omständigheter som grunder för att lämnade bygglov skall upphävas. - 1. Klagandenas fastigheter är i vissa fall mastfastigheter. Ägarna motsätter sig att deras mark tas i anspråk för bygga masterna. Andra ligger förhållandevis nära dessa fastigheter. Någon mast kommer att finnas mitt i ett område för ett stort antal fritidsfastigheter samt åretruntbostäder. Masterna blir ett främmande element i landskapet och kommer på ett okänsligt sätt att dominera och förfula landskapsbilden. Masterna kommer att vara synliga på ett mycket störande sätt. I några fall skall bygglovet hävas då det utgör ett oacceptabelt intrång i klagandens äganderätt. - 2. Beslutsunderlagen är bristfälliga. Underlagen duger ej för en prövning enligt bygglagstiftningen eller miljöbalken i tillämpliga delar. Utredning saknas angående masternas påverkan på boendemiljön och landskapsbilden m.m. Sökanden har inte iakttagit lokaliseringsprincipen i miljöbalken. Det saknas alternativa lokaliseringar liksom motivering till valet av aktuell plats. - 3. Nämnden har i sin prövning brustit vad gäller utredningsskyldighet då den inte begärt nödvändiga kompletteringar. Nämndens beslut grundas därför i huvudsak på en kryssmarkering på ett kartblad. - 4. Nämnden har i sin prövning ej beaktat av nämnden antaget policydokument för utbyggnad av mobiltelenätet i Sunne. - 5. Beslutad lokalisering av masterna orsakar förfulning m.m. samt sänkta fastighetsvärden. - 6. Allmänna intressen träds för när. Friluftsliv m.m. blir lidande av masterna. - Länsstyrelsen i Värmlands län (2003-06-23) avslog överklagandena med följande motivering. Fastigheterna omfattas inte av detaljplan eller områdesbestämmelser. Av 8 kap. 12 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, följer att en ansökan om bygglov inom område som inte omfattas av detaljplan skall bifallas om åtgärden. - 1. uppfyller kraven i 2 kap. - 2. inte skall föregås av detaljplaneläggning på grund av bestämmelserna i 5 kap. 1 §. - 3. inte strider mot områdesbestämmelser och 4. uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10-18 §§. - I 2 kap. PBL anges de allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och lokalisering av bebyggelse m.m. Av dess 1 § framgår bl.a. att mark skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. - Av 2 kap. 2 § PBL framgår vidare att i ärenden om bygglov skall också reglerna i 3 och 4 kap.miljöbalken (1998:808) MB tillämpas. I 3 kap. MB återfinns grundläggande bestämmelser för hushållning med mark och vattenområden och i 4 kap. MB finns särskilda bestämmelser av samma slag för vissa områden i landet. Av 3 kap. 6 § MB framgår att mark och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada naturen eller kulturmiljön. Länsstyrelsens miljöenhet har i samrådsyttranden enligt 12 kap. 6 § MB uttalat att den inte finner anledning att med hänsyn till naturmiljön motsätta sig den redovisade verksamheten. Länsstyrelsens kulturmiljöenhet har underrättats. Med hänvisning till dessa förhållanden får uppförandet av telekommunikationsanläggningarna anses vara förenligt med 2 kap. PBL. - Enligt Länsstyrelsens bedömning krävs i detta fall inga prövningar genom detaljplaneläggning enligt 5 kap. 1 § PBL av markens lämplighet för bebyggelse. - Av 3 kap. 1 § PBL framgår att byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan. Master med sådan höjd som de nu aktuella kan inte uppföras utan att bli synliga på långt avstånd. De aktuella masternas påverkan på landskapsbilden blir dock inte större än vad som numera tillåts vid uppförande av anläggningar av detta slag. - I 3 kap. 2 § PBL stadgas att byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Ni har påtalat att uppförandet av masten kommer att medföra olägenheter av skilda slag. Länsstyrelsen finner dem inte vara så betydande att hinder mot bygglovet kan anses föreligga med anledning av dessa påståenden. Vad gäller invändningen om att fastighetsvärdena kan komma att påverkas konstaterar länsstyrelsen att en sådan påverkan inte tillmäts någon självständig betydelse i PBL. Detsamma gäller äganderätten till berörd fastighet. Det har inte framkommit något som motiverar oro för skadlig strålning. - Era synpunkter på hur ärendet utretts och handlagts är inte av sådant slag att de skall tillmätas någon avgörande betydelse. Inte heller kan kommunens råd och riktlinjer för utbyggnad av mobiltelefonnätet ges sådan betydelse. Råden och riktlinjerna är endast av policykaraktär och kan inte tillmätas annat värde. - Länsstyrelsen finner sammanfattningsvis att Miljö-, bygg- och räddningsnämnden i Sunne kommun har gjort en riktig bedömning av de planerade byggnationernas förenlighet med 8 kap. 12 § PBL och att Era invändningar inte har sådan bärighet att de skulle motivera ett upphävande av byggloven. - O.H överklagade länsstyrelsens beslut. Han yrkade muntlig handläggning med syn på platsen och anförde bl.a. följande. I egenskap av ägare till mastfastigheten motsätter han sig att bygglov meddelas för masten. Den aktuella fastigheten är en skogs- och jordbruksfastighet belägen i ett för fritidsbebyggelse och åretruntboende attraktivt område intill sjön Visten. Det beviljade bygglovet begränsar användningen av den aktuella marken och omöjliggör t.ex. avstyckning och försäljning av tomter för fritidshus eller fastboende. Bygglovet innebär ett intrång i hans äganderätt enligt 2 kap. 18 § regeringsformen, samt strider mot artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Mastens placering är olämplig med tanke på allmänna intressen vad gäller landskapsbild och natur- och kulturvärden. Han har, i egenskap av ägare till den aktuella fastigheten, inte beretts tillfälle att yttra sig innan lovet meddelades. Detta strider mot 8 kap. 22 § PBL. Beslutsunderlaget är alltför bristfälligt för en prövning enligt 3 kap. 1 och 2 §§ PBL och tillämpliga delar i miljöbalken. Han åberopar lokaliseringsprincipen i 2 kap. 4 § miljöbalken. Utredning rörande alternativ placering av masten saknas. - Kammarrätten i Göteborg hade genom beslut den 15 december 2003 överlämnat ärendet till regeringen för prövning. Kammarrätten anförde därvid bl.a. följande. Kammarrätten anser att det beslutsunderlag som finns i ärendet är tillräckligt för att göra en bedömning av om kraven i 3 kap. PBL är uppfyllda. Kammarrätten anser att O.H. inte kommer att ha masten i blickfånget från sitt hus och stora delar av den kommer att skymmas av skog. Masten kommer dock att vara väl synlig i området. Kammarrätten anser att förändringen av landskapsbilden och påverkan på natur- och kulturmiljön inte är sådan att det kan anses olämpligt att placera masten på den ifrågavarande platsen. Vid en sammantagen bedömning anser kammarrätten att de olägenheter som O.H. anfört inte kan anses som betydande i den mening som avses i PBL. Huruvida sökanden har förfoganderätt över den mark som avses med ansökan om bygglov faller inte inom ramen för prövning enligt PBL. De åberopade bestämmelserna i regeringsformen och europakonventionen utgör inte skäl att vägra bygglov enligt 3 kap. PBL. Sammanfattningsvis anser kammarrätten att 3 kap. 1 och 2 §§ PBL inte utgör hinder mot det sökta bygglovet. - O.H. inkom därefter med ytterligare skrivelser i ärendet. Han anförde bl.a. följande. I ärendet har hittills ensidigt teleoperatörens intressen beaktats av samtliga instanser. En flyttning av masten ca fyrahundra meter västerut innebär en merkostnad som är skälig med hänsyn till hans intressen och till allmänna intressen. - Regeringen (2004-11-04, Miljödepartementet) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut följande. Av handlingarna i ärendet framgår att O.H. beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen innan beslut om bygglov fattades av miljö-, bygg- och räddningsnämnden. Den omständigheten att O.H. fått underrättelsen i sin egenskap av ägare till Sund 1:8 medför inte att han inte haft möjlighet att bevaka sina intressen även vad gäller Sund 1:5. - Regeringen, som i detta ärende har att pröva den placering av masten som omfattas av det nu överklagade beslutet av miljö-, bygg- och räddningsnämnden, prövar ärendet mot bakgrund av bestämmelserna i PBL. Vid denna prövning finner regeringen att ärendet kan avgöras på befintligt underlag. Regeringen erinrar om att ett bygglov inte innebär rätt att disponera mark i strid mot någon annans dispositionsrätt. - Bestämmelserna i 3 kap. PBL kan, bl.a. med hänsyn till vad kammarrätten anfört, inte anses utgöra hinder mot det lämnade bygglovet. Vad O.H. anfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - O.H. ansökte om rättsprövning av regeringens, länsstyrelsens samt miljö-, bygg- och räddningsnämndens beslut och yrkade att de skulle upphävas. Han anförde bl.a. följande. En ansökan om bygglov kan prövas endast om sökanden visar att han har rätt att förfoga över den mark som ansökningen omfattar. Beslutsunderlaget är så bristfälligt att det inte kan ligga till grund för en prövning enligt tillämpliga bestämmelser i PBL och miljöbalken. Bygglovet medför en betydande kränkning av och inskränkning i hans grundlagsskyddade äganderätt. Genom bygglovet omöjliggörs avstyckning och försäljning av tomter på fastigheten vilket innebär en ekonomisk skada som kan värderas till ca 500 000 kr. Bygglovsbeslutet strider därför mot 2 kap. 18 § regeringsformen (RF), artikel 8 i Europakonventionen och artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. - Regeringsrätten (2006-01-30, Schäder, Almgren, Stävberg, Lundin, Fernlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut följer att av de beslut som O.H:s ansökan avser är det bara regeringens beslut som kan bli föremål för rättsprövning. Ansökningen skall därför avvisas såvitt den gäller rättsprövning av de andra besluten. - Av 1 § lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår vidare att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos, såvitt nu är i fråga, regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 § RF skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Ett beslut om bygglov innebär inte ett ställningstagande till frågan om sökanden har uppfyllt alla de krav som kan finnas för att få bygga på en viss plats. En fråga som inte prövas i ärenden om bygglov är om den som ansöker om bygglov har rätt att förfoga över den mark som ansökningen avser (se RÅ 1975 ref. 99). Vad O.H. har anfört i denna del innebär alltså inte att det har begåtts något fel vid bygglovsprövningen. - I målet har det inte heller framkommit att regeringen vid beslutsfattandet på något annat sätt skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som finns i ärenden om bygglov eller att det vid handläggningen förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningen såvitt den avser rättsprövning av länsstyrelsens samt miljö-, bygg- och räddningsnämndens beslut. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2006-01-11, H. Larsson)

Ny not 7 in här