RÅ 2006 not 8
Beslut att anta detaljplan för att bl.a. möjliggöra ny bostadsbebyggelse (avslag)
Not 8. Ansökan av M.K. m.fl. om rättsprövning av ett beslut om detaljplan. -Kommunfullmäktige i Helsingborgs kommun (2004-06-16, § 88) antog genom beslut detaljplan för Akterspegeln 6 och Bogsprötet 1 m.fl., Hittarp, Helsingborgs stad. - Planområdet var beläget i centrala Hittarp på ömse sidor om Lejdarevägen och omfattade fastigheterna Akterspegeln 6 och Bogsprötet 1 samt del av Hittarp 17:38 utgörande gatumark. - Detaljplanens syfte var att dels pröva möjligheten att bebygga fastigheten Akterspegeln 6 med ett bostadshus inrymmande åtta bostadsrättslägenheter, dels pröva möjligheten att utöka byggrätten inom fastigheten Bogsprötet 1. - Kommunfullmäktiges beslut överklagades av M.K. m.fl. Till stöd för överklagandet vidhöll klagandena vad som angivits i skrivelser till kommunen och anförde bl.a. följande. Villan Rosenhill på Akterspegeln 6 är värdefull och bör bevaras. Helsingborgs stad anger felaktigt att byggnaden är av rivningskaraktär. Vad gäller redan företaget ingrepp i sluttningslandskapet har det skett för 70 år sedan och är av mindre omfattning. Dagens föreslagna bebyggelse medför ett ingrepp i sluttningen, vilket är cirka tio gånger så stort som det redan utförda. Placeringen och lokaliseringen av byggnadsverket strider helt mot de äldre planintentionerna, vilka framväxt med känsla för miljön, helheten, byggnadstypen och trakten. Enligt äldre helsingborgare är området ett utpräglat villasamhälle med sina stora kvaliteter. Hela denna del av samhället är en homogen enhet, som är tidstypisk och måste bevaras. Kommunen har också i sitt kulturminnesvårdsprogram framfört att Hittarp har ett stort samhällshistoriskt värde. Det framförs även med skärpa att vid framtida planering skall särskild hänsyn tas till befintliga bebyggelsestrukturer. Något mer avvikande mot kommentarerna och riktlinjerna i kulturminnesvårdsprogrammet än förslaget till ny detaljplan går knappast att finna. Den föreslagna byggnaden är helt artfrämmande för området och dess volym saknar motstycke. Föreliggande detaljplaneförslag tar ingen hänsyn till riksintressena. Säkerheten åsidosätts eftersom framkomligheten för utryckningsfordon äventyras av parkerade bilar på gatan. - Länsstyrelsen i Skåne län (2005-02-07) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut följande. Enligt 1 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, är det en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Med hänsyn härtill får kommunen själv inom vida ramar avgöra hur marken skall disponeras och hur miljön skall utformas i den egna kommunen. Stor vikt bör således tillmätas de lämplighetsbedömningar som görs av kommunen. Vid överprövning bör kommunens beslut om antagande av en detaljplan upphävas endast om kommunen gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda intressen eller motstående enskilda och allmänna intressen eller då kommunen förfarit felaktigt vid handläggningen av planärendet. - Enligt 1 kap. 5 § PBL skall vid prövning av frågor enligt lagen både enskilda och allmänna intressen beaktas. I 5 kap. 2 § PBL föreskrivs att skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden, som kan inverka på planens genomförande. - Efter det att en detaljplan antagits skall länsstyrelsen, enligt bestämmelserna i 12 kap. PBL, pröva kommunens beslut att anta planen, om det kan befaras att beslutet innebär - 1) att ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap.miljöbalken inte tillgodoses, - 2) att regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt, - 3) att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap.miljöbalken inte iakttas, eller 4) att en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. - Inledningsvis kan det konstateras att länsstyrelsen endast har rätt att pröva det överklagade beslutet. Någon prövning av förslag till andra lösningar än de som anges i planen kan därför inte göras inom ramen för detta ärende. - Länsstyrelsen har den 20 juli 2004 (ärende nr 402-25458-04) beslutat att sådan prövning som regleras i 12 kap. 1 § PBL inte skall ske. Detta innebär att länsstyrelsen funnit att detaljplanen inte strider mot punkterna 1- 4 i detta lagrum. Vad M.K. m.fl. anfört beträffande riksintressen och risk för olyckshändelser har således redan varit föremål för länsstyrelsens prövning. Länsstyrelsen finner att någon anledning att nu göra en annan bedömning av de frågor som redan granskats inte föreligger. - De förändringar som planen medger kan enligt länsstyrelsens mening inte komma att innebära sådana olägenheter för M.K. m.fl. att planen av det skälet inte kan godtas. Länsstyrelsens prövning av ärendet har inte heller gett vid handen att kommunen åsidosatt kraven i 5 kap 2 § PBL. Inte heller i övrigt har det kommit fram någon omständighet som bör medföra att det överklagade beslutet skall upphävas. Överklagandet skall därför avslås. - Länsstyrelsens beslut överklagades av M.K. m.fl. De hänvisade till vad de tidigare framfört och anförde bl.a. följande. Ingen hänsyn har tagits till deras synpunkter under planarbetet. Planerad bebyggelse avviker från befintlig bebyggelse och medför schaktning i landborgen. Ett genomförande av aktuell detaljplan och efterföljande planer medför att deras fastigheter minskar i värde. Om en förändring av stadsplanen skall göras bör ändringen omfatta hela Hittarp eller åtminstone hela kvarteret Akterspegeln. Byggnadens placering på tomten är felaktig med hänsyn till det sluttande landskapet. Många bilar kommer att parkera på gatan, vilket medför olycksrisk och sämre framkomlighet. - De begärde att ärendet skulle remitteras till sakkunnig inom verk eller ämbete. Dessutom framfördes kritik mot att länsstyrelsen i samband med deras överklagande inte utfört någon ny granskning av förslaget med avseende på riksintresset. Även i övrigt framfördes kritik mot länsstyrelsens handläggning. De framförde önskemål om syn på platsen. - Brinova Fastigheter AB, BRF Akterspegeln 6 samt Å. och G.H. inkom med en skrivelse i ärendet. M.K. kom in med ytterligare skrivelser. Han anförde utöver vad som tidigare framförts bl.a. följande. Om inte detaljplanen avslås eller återremitteras till länsstyrelsen/stadsbyggnadskontoret begär han att beslutet uppskjuts till dess att en bevarandeplan fastställts för Hittarp. Han framförde även synpunkter på kommunens handläggning. Den föreslagna byggnaden kommer att medföra en oacceptabel insyn på framför allt fastigheterna Akterspegeln 4, 5 och 7. - Regeringen (2005-09-08, Miljödepartementet) avslog överklagandet och anförde som skäl för beslutet följande. Regeringen finner att ärendet kan avgöras på befintligt underlag. Vid denna prövning kan konstateras att länsstyrelsen på talan av klagandena även prövat frågan om detaljplanen kan godtas med hänsyn till riksintresset. Den omständigheten att länsstyrelsen därvid inte funnit anledning att göra annan bedömning än vid prövningen enligt 12 kap. PBL utgör inte skäl att upphäva länsstyrelsens beslut. Regeringen finner inte heller att vad klagandena framfört i övrigt om länsstyrelsens handläggning utgör skäl att upphäva länsstyrelsens beslut. - Regeringen finner att de olägenheter i form av bl.a. insyn, påverkan på närmiljön och trafikförhållandena som detaljplanen kan medföra för klagandena inte kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena framfört om påverkan på riksintressena och kulturvärdena utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklagande skall upphäva planbeslutet. Frågor som rör den närmare utformningen av bebyggelsen prövas i samband med planens genomförande. Regeringen finner att vad klagandena framfört om kommunens handläggning eller deras invändningar i övrigt inte heller utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - M.K. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och anförde bl.a. följande. Detaljplanen strider mot 1 kap. 9 § regeringsformen samt 2 kap.2 och 8 §§kommunallagen (1991:900) eftersom kommunen har varit partisk och gynnat exploatören. Stadsbyggnadsdirektören har uttryckligen tagit dennes parti och övriga sakägare har blivit helt utelämnade och utan möjlighet att få gehör hos kommunen. - De omkringboende har inte haft tillfälle till sådan insyn och påverkan som sägs i 5 kap. 21 § PBL och deras kunskaper och synpunkter har inte tagits tillvara i planärendet. Alla invändningar, synpunkter och förslag från deras sida har ignorerats och planens utformning har helt styrts av exploatören. - I planen sägs att "möjligheten" till bebyggelse prövas men enligt 5 kap. 1 § jämfört med 1 kap. 6 § PBL är det "lämpligheten" som skall prövas. Någon lämplighetsprövning värd namnet har inte skett utan kommunen har försökt att utarbeta en detaljplan för en av exploatören bestämd omfattning på ny bebyggelse. - En påverkan sker på riksintresset och länsstyrelsen har inte levt upp till sin roll att bevaka detta intresse. Länsstyrelsen sade först nej till planen men ändrade sig efter påstötning från Helsingborgs kommun. Skadan på riksintresset har inte kvantifierats i länsstyrelsens bedömning. - Planen strider mot hushållningsbestämmelsen i 2 kap. 1 § PBL. Någon anledning att ändra planen och ge ökad byggrätt finns inte av andra skäl än att spekulanten vill tjäna pengar på att skapa en lyxig boendemiljö åt betalningsstarka kunder. Genom sin begränsade omfattning strider planen även mot 5 kap. 1 § PBL eftersom bebyggelsen behöver regleras i ett sammanhang, inte tomt för tomt som överexploateras. - Fastigheten Akterspegeln 5 får en kraftigt beskuren utsikt, vilket innebär en betydande olägenhet och strider mot 3 kap. 2 § PBL. - Regeringsrätten (2006-02-01, Nordborg, Almgren, Hamberg, Fernlund, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som finns i planärenden eller att det vid handläggningen förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2006-01-11, T. Lindvall)