RÅ 2006:34

M.E. ansökte den 12 november 2004 hos Länsstyrelsen i Västmanlands län, som dock överförde ansökan till Länsstyrelsen i Stockholms län, om ersättning enligt lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag. Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 31 mars 2005 att med stöd av nämnda lag betala ut visst belopp till M.E. men avslog ansökan såvitt avsåg underhållsbidrag som betalats till barnet före den 12 november 1994. M.E. överklagade beslutet hos Länsrätten i Stockholms län i enlighet med länsstyrelsens överklagandehänvisning och anförde bl.a. att han även under perioden före den 1 december 1994 betalat underhållsbidrag för dottern.

M.E. överklagade länsrättens dom hos kammarrätten och anförde att han ansåg sig ha rätt att få tillbaka hela beloppet som han betalat i tron att han varit far till barnet.

Kammarrätten i Stockholm (2005-07-18, Nordlund, Wittrock, referent) meddelade inte prövningstillstånd.

I överklagande hos Regeringsrätten yrkade M.E. ersättning motsvarande hela det belopp som han betalat i underhållsbidrag och således även för den del som han erlagt före den 12 november 1994.

Regeringsrätten (2006-06-16, Lavin, Almgren, Hamberg, Fernlund, Knutsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Länsrätten har i sina domskäl förklarat att enligt 22 a § FL förvaltningsmyndighets beslut skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I tredje stycket av nämnda paragraf erinras om att det av 3 § FL framgår att särskilda föreskrifter som meddelats angående överklagande eller överklagandeförbud gäller i stället för bestämmelserna i första och andra styckena. Frågan är om det i fallet finns sådan specialreglering som avses i 3 § FL och som alltså skall tillämpas framför 22 a § FL.

Lagen om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag innehåller inte några bestämmelser om hos vilken myndighet länsstyrelses beslut kan överklagas. Eftersom lagen utfärdats före den 1 januari 1972, finns det skäl att beakta 1 § lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. Av denna paragraf framgår att besvär mot beslut, som meddelats med stöd av lag eller annan författning som utfärdats före den 1 januari 1972 och som tidigare anfördes hos Konungen, i vissa mål skall anföras hos kammarrätt. Av paragrafens fjärde punkt följer att detta i allmänhet gäller mål om ersättning som enligt författning utgår av statsmedel. Mål om ersättning för utgivna underhållsbidrag tillhör den kategori ersättningsmål som avses i denna punkt. M.E:s överklagande av länsstyrelsens beslut skulle därför rätteligen ha prövats av kammarrätt som första domstolsinstans. Detta medför också att målet skall handläggas som enpartsmål hos förvaltningsdomstol (se 7 a § förvaltningsprocesslagen /1971:291/).

Av det anförda följer att länsrättens och kammarrättens avgöranden skall undanröjas och målet överlämnas till kammarrätten för förnyad handläggning.