RÅ 2006:48

K.E. hade enligt godkänt strafföreläggande gjort sig skyldig till tillåtande av olovlig körning den 21 juni 2004 genom att tillåta annan att föra personbil på Åldermannavägen inom Botkyrka kommun trots att denne inte varit berättigad till det. Av polisens primärrapport framgick bl.a. att K.E. hade tillåtit sin elvaårige son att köra bilen.

I beslut den 3 november 2004 återkallade Länsstyrelsen i Stockholms län K.E:s körkort med stöd av 5 kap. 3 § 6 och 6 §körkortslagen (1998:488), KKL, och bestämde spärrtiden till fem månader. Länsstyrelsen anförde följande: Ett körkort skall återkallas om det med hänsyn till den brottslighet som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antas att han eller hon inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. - Det är helhetsbilden av en person som skall utgöra grunden för en bedömning av hur han eller hon kan komma att uppträda i trafiken. Den som har gjort sig skyldig till kvalificerad brottslighet som har bedrivits yrkesmässigt eller varit särskilt grov, långvarig eller hänsynslös skall i regel inte få ha körkort. - Mot bakgrund av det brott som Ni har gjort Er skyldig till finns det grund för att återkalla Ert körkort. I stället för att körkortet återkallas skall körkortshavaren varnas, om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Länsstyrelsen har inte funnit att det finns sådana särskilda skäl som innebär att det räcker med en varning. Länsstyrelsen skall därför återkalla Ert körkort och bestämma en spärrtid. Spärrtiden bestäms i detta fall till fem månader. - Länsstyrelsen har vid bestämmande av spärrtidens längd särskilt beaktat Ert behov av körkort i arbetet.

Länsrätten i Stockholms län

K.E. överklagade länsstyrelsens beslut hos länsrätten och yrkade att beslutet skulle ändras till en varning eller att spärrtiden skulle sättas ner. Han yrkade även inhibition av beslutet. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. När han skulle åka med sin bil till en verkstad, satte sig hans elvaårige son bakom ratten och skulle köra bilen till verkstaden. K.E. försökte först stoppa sonen, men han såg sig tvungen att sätta sig bredvid honom för att hjälpa till. Vägsträckan är en återvändsgata med mycket begränsad trafik. K.E. driver en taxirörelse sedan fem år tillbaka och han är försörjningsskyldig för tre barn. Hans fru är för närvarande arbetslös. Han har fasta kostnader i rörelsen på 28 000 kr per månad samt en skuld på bilen om 180 000 kr. Skulle han vara tvungen att avstå från körning i fem månader skulle detta innebära en ruin för honom och hans familj. Han skulle gå i konkurs och inte kunna försörja familjen.

Länsstyrelsen vidhöll sitt tidigare beslut.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (2004-11-16, ordförande Lindeblad) yttrade: Enligt 5 kap. 3 § 6 KKL skall ett körkort återkallas om det med hänsyn till annat brott som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. - Enligt 5 kap. 6 § KKL skall det vid körkortsåterkallelse enligt 3 § 1-6 bestämmas en tid inom vilken ett nytt körkort inte får utfärdas (spärrtid). Spärrtiden skall vara lägst en månad och högst tre år. - Enligt 5 kap. 9 § KKL kan, i stället för att körkortet återkallas, en varning meddelas om en varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. - Länsrätten, som prövar målet slutligt, gör följande bedömning. - K.E. har enligt godkänt strafföreläggande gjort sig skyldig till tillåtande av olovlig körning genom att tillåta sin elvaårige son köra bilen. I likhet med länsstyrelsen finner länsrätten att K.E:s körkort slutligt skall återkallas enligt 5 kap. 3 § 6 KKL. Särskilda skäl att meddela varning föreligger inte. Den av länsstyrelsen bestämda spärrtiden får med hänsyn till vad som framkommit i målet anses väl avvägd. Överklagandet skall således avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

Kammarrätten i Stockholm

K.E. överklagade länsrättens dom.

Länsstyrelsen bestred bifall till överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (2005-01-18, Hallberg, Sjöberg, referent, Hjulström) yttrade: Länsstyrelsen och länsrätten har prövat frågan om återkallelse av K.E:s körkort enligt 5 kap. 3 § 6 KKL. Enligt denna bestämmelse skall ett körkort återkallas om det med hänsyn till annat brott som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. - Under denna bestämmelse faller främst den mera allvarliga kriminaliteten, såsom brottslighet som bedrivits yrkesmässigt eller varit särskilt grov, långvarig eller hänsynslös (prop. 1976/77:113 s. 47). - K.E. har gjort sig skyldig till tillåtande av olovlig körning. Enligt kammarrättens mening är inte detta sådan kvalificerad brottslighet som avses i 5 kap. 3 § 6 KKL (jfr dock RÅ82 2:79). Länsstyrelsen har således inte haft fog för sitt beslut att med tillämpning av denna bestämmelse återkalla K.E:s körkort. Av handlingarna framgår att länsstyrelsen den 25 oktober 2004 i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 4 § körkortsförordningen (1998:980) underrättat K.E. om sitt övervägande att ingripa beträffande dennes körkortsinnehav. Därvid har länsstyrelsen som tillämplig bestämmelse för ingripandet angett enbart 5 kap. 3 § 6 KKL. Länsstyrelsen har inte heller i sitt beslut om återkallelse åberopat någon annan av punkterna i 5 kap. 3 § KKL som grund för körkortsingripandet. Överklagandet skall vid dessa förhållanden bifallas och underinstansernas avgöranden upphävas (se RÅ 1991 ref. 67). - Kammarrätten bifaller överklagandet och upphäver underinstansernas avgöranden.

Länsstyrelsen överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa att K.E:s körkort skulle återkallas enligt 5 kap. 3 § 6 KKL med en spärrtid av fem månader. Vad gällde grunden för ett körkortsingripande hänvisade länsstyrelsen till rättsfallet RÅ82 2:79. Till stöd för sin talan anförde länsstyrelsen i huvudsak att det brott K.E. gjort sig skyldig till genom att låta sin elvaårige son köra bilen är av allvarligt slag. Det är en grundläggande trafikregel att endast den som har behörighet eller tillstånd att framföra personbil får göra det. Då K.E. är taxichaufför bör han ha god kännedom om gällande trafikregler.

K.E. bestred bifall till överklagandet och yrkade att kammarrättens dom skulle fastställas. För det fall att Regeringsrätten skulle bifalla överklagandet och besluta återkalla körkortet ville han framhålla att körkortet redan varit återkallat i två månader vilket är tillräckligt som spärrtid med hänsyn till hans behov av körkort som egen taxiåkare.

Regeringsrätten (2006-09-18, Lavin, Eliason, Nord, Stävberg, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 5 kap. 3 § KKL skall ett körkort återkallas om vissa förutsättningar föreligger, vilka anges i åtta punkter. De flesta av dessa avser vissa angivna trafikbrott. I punkten 6 anges att körkortet skall återkallas om det med hänsyn till annat brott som körkortshavaren gjort sig skyldig till kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Enligt 5 kap. 6 § skall det vid körkortsåterkallelse bestämmas en tid inom vilken ett nytt körkort inte får utfärdas. Denna spärrtid skall vara lägst en månad och högst tre år.

K.E. har enligt godkänt strafföreläggande gjort sig skyldig till brott mot 3 § tredje stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott genom att tillåta annan att föra personbil på Åldermannavägen inom Botkyrka kommun trots att denne inte varit berättigad till det. Påföljden bestämdes till 30 dagsböter.

Syftet med ett körkortsingripande är att främja trafiksäkerheten genom att hos den körkortshavare som felat inskärpa kravet att iaktta trafikreglerna. Brottets art och omständigheterna vid brottets begående ger en indikation på hur sträng åtgärd som behövs för att nå syftet; ju allvarligare brott och sämre ansvarsmedvetande hos föraren, desto strängare åtgärd för att väcka och vidmakthålla förarens ansvarskänsla. Enbart omständigheterna vid brottet kan dock inte läggas till grund för bedömningen av vad som fordras för att nå inskärpningseffekten. Förarens allmänna insikt om sitt ansvar i trafiken och hans förmåga och vilja att ta hänsyn och iaktta omsorg i allmänhet såsom trafikant måste också beaktas. En av många omständigheter som därvid bör kunna tillmätas betydelse är hur lång tid som förflutit mellan brottet och körkortsingripandet utan att ytterligare trafikbrott blivit kända för körkortsmyndigheten.

Det brott K.E. gjort sig skyldig till är ett brott av allvarligt slag. Vad han låtit sig komma till last visar en omdömeslöshet och höggradig nonchalans i fråga om vilket ansvar som åvilar den som har rätt att framföra ett körkortspliktigt fordon. Som Regeringsrätten tidigare funnit kan, under förutsättningar i övrigt, ett körkortsingripande på grund av ett sådant brott beslutas med stöd av den återkallelsegrund som numera finns i 5 kap. 3 § 6 KKL (se RÅ82 2:79). Det saknas skäl att nu göra en annan bedömning.

Mot bakgrund av det ovan anförda och med hänsyn till omständigheterna vid brottet finner Regeringsrätten att annan åtgärd än återkallelse inte kan komma i fråga och att den spärrtid om fem månader som länsstyrelsen bestämde var väl avvägd.

I fråga om spärrtidens längd i just detta fall gör Regeringsrätten följande bedömning.

Brottet begicks den 21 juni 2004. Länsstyrelsens beslut att återkalla körkortet med fem månaders spärrtid delgavs K.E. den 9 november samma år. Spärrtiden började alltså löpa från denna dag (7 kap. 7 och 8 §§ KKL). Sedan han överklagat beslutet avslog länsrätten överklagandet. K.E. överklagade länsrättens dom hos kammarrätten som i dom den 18 januari 2005 upphävde körkortsåterkallelsen. Kammarrättens dom gäller omedelbart (7 kap. 7 § KKL). Körkortet hade då varit återkallat i två månader och nio dagar.

När Regeringsrätten nu tar upp målet till slutligt avgörande har det alltså förflutit mer än två år sedan brottet begicks och K.E. har, som nämnts ovan, under denna tid varit fråntagen behörigheten att framföra körkortspliktigt fordon under drygt två månader. Han återfick behörigheten för drygt ett och ett halvt år sedan. Mot bakgrund av att reglerna om körkortsåterkallelse är motiverade av hänsyn till trafiksäkerheten är det angeläget att den åtgärd som skall skapa medvetenhet hos den felande föraren om vikten av sådana hänsyn kan vidtas så snart som möjligt efter brottet. I förevarande fall aktualiseras frågan om den spärrtid som Regeringsrätten i och för sig funnit rimlig i förhållande till syftet med körkortsingripandet också bör föranleda att K.E. fråntas förarbehörigheten ytterligare en gång så att den sammanlagda spärrtiden uppgår till fem månader.

K.E. är yrkesförare och har sålunda ett stort behov av körkort. I målet har inte framkommit att han har gjort sig skyldig till ytterligare brott sedan han återfått körkortet. Med hänsyn härtill och till övriga omständigheter i målet finner Regeringsrätten att den spärrtid som skall bestämmas enligt 5 kap. 6 § KKL kan begränsas till den tid som körkortet redan varit återkallat.