RÅ 2007 not 181

Not 181. Ansökan av H.B., R.S., U.N. och A.B. om rättsprövning av beslut att fastställa arbetsplan för ombyggnad av väg. - Väghållningsmyndigheten, Vägverket Region Mitt, upprättade under år 2005 en arbetsplan för ombyggnad av väg 1087 från E4 till Flärke inom Örnsköldsviks kommun, Västernorrlands län. Väghållningsmyndigheten beskrev sammanfattningsvis vägprojektet på följande sätt. Väg 1078 har idag mycket dålig standard med deformationer och sprickor i beläggningen. Under tjällossningsperioden har vägen svåra tjäluppfrysningar. För att förhindra en fortgående nedbrytning av vägkroppen är det angeläget att återskapa en väg med full bärighet. Vägens nuvarande sträckning behålls. Den totala trafikmängden kommer att öka på grund av att den tunga trafiken blir tillåten på sträckan året om. Vägen kommer efter åtgärderna att ha bärighetsklass 1 (BK1). Trafiken beräknas öka till 190 fordon per årsmedeldygn, varav tung trafik 22 procent, efter utförda förstärkningsåtgärder. - Vägverket fastställde genom beslut den 9 februari 2006 arbetsplanen med stöd av 18 § väglagen (1971:948) i enlighet med vad som redovisas i beskrivningen till arbetsplanen samt på plan- och profilritningarna. Vägverket gjorde därvid följande sammanfattande bedömning. Vägverket bedömer att projektet är förenligt med miljöbalkens allmänna hänsynsregler och hushållningsbestämmelser. Arbetsplanen får anses innebära en lämplig avvägning mellan enskilda och allmänna intressen. - Den i arbetsplanen redovisade ombyggnaden tillsammans med angivna villkor på första sidan i detta beslut tillgodoser ändamålet med vägen med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. - I ärendet har förstudie och miljökonsekvensbeskrivning (MKB) upprättats i samma dokument. MKB:n har kompletterats den 3 november 2004 efter länsstyrelsens yttrande över förstudien och beslut om att projektet inte medför betydande miljöpåverkan. Av vad som framkommit i detta ärende kan förfarandet inte anses ha påverkat kvalitén på arbetsplanen. Enligt Vägverkets bedömning kan det, i detta ärende, godtas att förstudie och MKB har upprättats i samma dokument. - Erforderlig hänsyn har tagits till landskapsbilden och till natur- och kulturvärden. - H.B. överklagade Vägverkets beslut menregeringen (Näringsdepartementet, 2006-06-08) avslog överklagandet efter att inte ha funnit skäl att göra någon annan bedömning än den som Vägverket gjorde i det överklagade beslutet. - H.B., R.S., U.N. och A.B. ansökte om rättsprövning. De anförde bl.a. följande. Regeringen har undanhållits material samt fått oriktiga och vilseledande uppgifter från Vägverket. Vägverket har otillbörligt och fritt tillskansat sig enskilda fastighetsägares mark efter behov. Väglagens bestämmelser om minsta avstånd till byggnader tillämpas inte vid den nu beslutade och påbörjade ombyggnaden av vägen. Det nuvarande avståndet från vägen till deras byggnader har tillkommit olagligt vid ombyggnadsarbeten under 1960-talet. Vägverket har inte heller vid upprättandet av MKB:n haft samråd med enskilda fastighetsägare. Vägverket har uppgett att länsstyrelsen vid prövning av MKB:n inte informerats om fastighetsägarnas olägenheter med den allmänna vägen. Länsstyrelsen har således godkänt MKB:n på ofullständiga, vilseledande och felaktiga grunder. Regeringens beslut innebär att Vägverket inte behöver tillämpa bestämmelserna i väglagen och följa miljöbalkens krav. Vägverket har vidare, trots att regeringens beslut inte vunnit laga kraft, olagligt påbörjat ombyggnaden av vägen. - Regeringsrätten (2007-11-21, Billum, Wennerström, Nord, Brickman, Knutsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av punkten 2 övergångsbestämmelserna till lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut följer att den tidigare lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall tillämpas i detta mål. - Av 1 § i 1988 års lag framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. - R.S., U.N. och A.B. har inte varit parter i ärendet hos regeringen. I målet har inte heller framkommit att de på annan grund skulle ha rätt att ansöka om rättsprövning. Deras ansökan om rättsprövning skall därför avvisas och målet i sak prövas på talan av H.B. - Rättsprövning innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - H.B. har till stöd för sin talan bl.a. anfört att Vägverket vid framtagandet av den nu aktuella arbetsplanen i olika avseenden inte följt tillämpliga bestämmelser i väglagen och miljöbalken samt att verket också påbörjat vägarbetena innan regeringens beslut vann laga kraft. - Vägverkets beslut vann laga kraft genom regeringens beslut den 8 juni 2006. Något formellt hinder förelåg därför inte för Vägverket att därefter utnyttja den vägrätt som följde av den lagakraftvunna arbetsplanen. Beträffande de i målet i övrigt tillämpliga bestämmelserna i väglagen och miljöbalken ifråga om de överväganden som skall göras när ett vägprojekt planeras gäller att de är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i ärenden om ombyggnad av väg enligt väglagen eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. - Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar R.S:s, U.N:s och A.B:s ansökningar om rättsprövning. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2007-10-31, Ritseson)