RÅ 2007 not 200

Not 200. Ansökan av C.J. m.fl. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. -Byggnadsnämnden i Göteborgs kommun (2003-06-10) antog ändring av detaljplan för bostäder vid Stallvägen inom stadsdelen Björlanda. - C.J. m.fl. överklagade byggnadsnämndens beslut. - Länsstyrelsen i Västra Götalands län (2004-11-26) avslog överklagandet. - C.J. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. Klagandena åberopade bl.a. att det inte förelåg några sådana förhållanden som avses i 5 kap. 11 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL. - Regeringen (Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, 2006-01-26)avslog överklagandet och motiverade sitt beslut på följande sätt: Av handlingarna framgår att klagandenas fastigheter inte omfattas av den detaljplan som nu ändras. Regeringen finner inte att klagandena utgör sådana berörda fastighetsägare som avses i 5 kap. 11 § första stycket PBL. - Regeringen finner att de olägenheter i form av bl.a. ökad insyn eller påverkad skuggbildning som detaljplanen kan medföra inte kan vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena framfört om gjord intresseavvägning, om kommunens handläggning eller om länsstyrelsens bedömningar eller deras invändningar i övrigt utgör inte heller skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - I ansökningen om rättsprövning anförde C.J. m.fl. bl.a. följande. Fastigheterna ligger visserligen inte inom det nu eller tidigare aktuella planområdet men de bör med hänsyn till de speciella omständigheterna i detta fall ändå hänföras till berörda fastighetsägare enligt 5 kap. 11 § PBL. Särskilda skäl för en utvidgning av kretsen till att även omfatta sakägare som haft talerätt och sakägarställning i såväl bygglovsärendet som planärendet är att byggnationen skett utan bygglov, utan senare bygglov och i strid med då gällande detaljplan. De drabbas av olägenheter, skada och minskat marknadsvärde på fastigheterna på grund av planändringarna. I detta fall har planändringen som enda syfte att i efterhand legitimera byggnaderna. Tillämpningen av talerättsregeln i 5 kap. 11 § PBL strider mot äganderättsskyddet enligt 2 kap. 18 § regeringsformen och artikel 1 i tilläggsprotokoll 1 till Europakonventionen liksom mot rätten till rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i konventionen. Grunden för detta är bl.a. att sökandena drabbas av olägenheter, skada och värdeminskning utan någon rätt till ersättning och utan att de har någon rätt att föra talan därom på det sätt som fastighetsägare inom detaljplaneområdet har. I den tidigare planen tilläts inte större byggnadsarea än 800 kvadratmeter. Högsta byggnadshöjd var 3,5 meter. Byggnaderna ändrar nu karaktär från envåningsbyggnader till tvåvåningsbyggnader. Detaljplaneändringen innebär ett otillbörligt gynnande av bostadsrättsinnehavarnas intressen. Även om olägenheterna av den nya planen inte skulle bedömas vara sådana betydande olägenheter som avses i 3 kap. 2 § PBL kan planändringen inte godtas enligt den prövning av motstående enskilda intressen som skall göras enligt 1 kap. 5 § och 5 kap. 2 § PBL samt proportionalitetsprincipen i PBL och Europakonventionen. Ett ytterligare skäl för att en intresseprövning måste ske är att klagandena vid senare bygglovsprövning enligt 13 kap. 2 § PBL är avskurna från rätt att klaga på frågor som redan är avgjorda genom detaljplanen. - Planändringen strider mot den kommunala likställighetsprincipen. Det finns, även om det inte har redovisats, möjligheter till alternativ byggnation på fastigheten, som inte medför de betydande olägenheter som nuvarande byggnation innebär. Avsaknad av utredning om alternativ till planändringarna utgör en brist vid behandlingen av ärendet. Beslutet kommer härigenom i konflikt med principen om allas likhet inför lagen. Planändringen borde ha beslutats av kommunfullmäktige och inte av byggnadsnämnden. Planändringarna kan inte sägas vara av sådan rutinkaraktär eller av sådant ringa intresse från allmän synpunkt att beslutet kunnat delegeras till byggnadsnämnden. - Regeringsrätten (2007-12-19, Eliason, Stävberg, Kindlund, Fernlund, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut följer att den tidigare lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall tillämpas i förevarande mål. - Av 1 § i 1988 års lag framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2007-11-14, Jolfors Detert)