RÅ 2007 not 24

Not 24. Ansökan av R.N. om rättsprövning av ett beslut om ändring av detaljplan.- Samhällsbyggnadsnämnden i Huddinge kommun (2004-05-06, § 160)beslutade att anta ett förslag till ändring av och tillägg till detaljplanen gällande del av Segersminne med undantag för fastigheten Talgoxen 22. - För aktuellt område gällde en detaljplan (stadsplan) för Stuvsta villastad, fastställd 1926 med ändringar. 1934 och 1959, vars genomförandetid gått ut. - Av planbeskrivningen framgick att planområdet utgjorde en sådan värdefull miljö som avses i 3 kap. 12 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, vilket innebar att det ställdes särskilda krav på bevarandet av bebyggelsen i området. Detaljplaneförslaget syftade till att bevara och utveckla områdets särart, bl.a. genom att reglera fastighetsstrukturen genom en tilläggsbestämmelse som fastställde högsta antal tomter i varje kvarter. Vidare infördes särskilda bestämmelser som visade att området utgjorde en värdefull miljö och som föreskrev förbud mot förvanskning av befintlig bebyggelse samt ställde krav på att nya byggnader skulle utformas med särskild hänsyn till omgivningen. - R.N. hade såsom ägare till Sångtrasten 5 överklagat beslutet och yrkat att hans fastighet i likhet med fastigheten Talgoxen 22, skulle undantas från planändringen. Som skäl anförde han följande. Det finns långt gångna planer på att stycka av en tomt från Sångtrasten 5 för att bebygga den med en mindre villa. Det skulle göra det möjligt för honom och hans familj att bo kvar i området, med mindre underhåll och skötsel och mindre springande i trappor. Eftersom ägaren Talgoxen 22, som också vill kunna avstycka sin tomt, fått igenom sina önskemål borde även hans önskemål kunna tillgodoses. - Länsstyrelsen i Stockholms län (2004-06-18) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut följande. Av handlingarna framgår att det enligt gällande plan sedan 1959 är möjligt att bilda nya fastigheter med så små tomtarealer som 600 m2. Ett antal styckningar har gjorts med denna storlek som grund, vilket medfört att den ursprungliga, glesare fastighetsstrukturen på sina håll gått förlorad. I stort är det dock alltjämt den ursprungliga, glesare fastighetsstrukturen som dominerar. Med anledning av en företagen kulturmiljöinventering har det gjorts den bedömningen att det för områdets karaktär är mycket betydelsefullt att det förblir glest bebyggt och att olämpliga avstyckningar undviks. I syfte att bevara områdets karaktär har det därför getts ut en broschyr som informerar om dess värden. Denna ger dock inget verkligt skydd om en fastighetsägare vill avstycka enligt planens bestämmelser. En planändring är nödvändig för att uppnå ett reellt skydd. Vidare framgår att gällande plan saknar skyddsbestämmelser för den värdefulla miljön, t.ex. vad gäller husens utformning. - Ändringen av detaljplanen innebär att antalet tomter fixeras till dagslägets. Några nya avstyckningar kommer således inte att tillåtas. Vidare att ny bebyggelse och ändring av befintlig bebyggelse skall utformas och placeras med hänsyn till områdets egenart enligt de riktlinjer som getts i ovannämnda informationsskrift. - Skälet till att fastigheten Talgoxen 22 undantogs från planändringen är såvitt framgår av planhandlingarna att fastighetsägaren hos lantmäteriet redan hade inlett ett ärende om avstyckning av sin tomt och därvid fått sådana positiva signaler att han redan kommit överens med en köpare av den planerade avstyckningen samt planerat för ett projekt där köpeskillingen skulle användas. I ärendet har inte framkommit att Era avstyckningsplaner kommit så långt: - Av 5 kap. 11. § andra stycket PBL framgår att en plan far ändras eller upphävas efter genomförandetidens utgång, utan att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas. Eftersom genomförandetiden för gällande plan gått ut har nämnden således rätt att ändra planen, även om det innebär att Era tidigare möjligheter till avstyckning därigenom upphör. - Länsstyrelsen finner inte att det som R.N. anfört utgör sådana skäl som motiverar att även hans tomt undantas från den beslutade planändringen. Som framgår ovan hade ägaren till Talgoxen 22 kommit så långt i sina avstyckningsplaner att det inte ansågs skäligt att de nya bestämmelserna skulle gälla också hans fastighet. Detta förhållande gäller inte för R.N.. Länsstyrelsen finner inte att den beslutade planändringen medför större olägenheter för R.N. än vad R.N. är skyldig att tåla. - Nämnden kan inte anses ha gjort en felaktig avvägning mellan berörda motstående intressen. - På grund av det anförda och då det inte heller i övrigt framkommit någon omständighet som utgör skäl att upphäva antagandebeslutet skall överklagandet avslås. - R.N. överklagade länsstyrelsens beslut. Han anförde bl.a. följande. Beslutet bör ändras så att hans fastighet Sångtrasten 5, i likhet med Talgoxen 22, blir föremål för undantag i detaljplanen. Han har under årens lopp fått positiva signaler från byggnadsnämnden att både en utbyggnad och en avstyckning från hans fastighets södra del skulle vara möjlig. Han bifogar handlingar som styrker detta. Han har inte fått information om detaljplanearbetet förrän det synes för sent för honom att påverka beslutet. - Regeringen (2005,02-24, Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut följande. Av planhandlingarna framgår att R.N. haft möjlighet att framföra synpunkter på detaljplanen innan planen antogs av kommunen och att det av det särskilda utlåtandet efter samråd och underrättelse också framgår att han framfört erinringar mot planförslaget. Regeringen finner inte att det framkommit sådana omständigheter som innebär att kommunens planbeslut inte tillkommit i laga ordning. - Regeringen konstaterar att genomförandetiden för gällande detaljplaner har gått ut. Enligt 5 kap. 11 § andra stycket PBL får en detaljplan efter genomförandetidens utgång ändras eller upphävas utan att rättigheter som uppkommit genom planen beaktas. - Vid ärendets prövning i sak finner regeringen att det får anses tillräckligt klarlagt att bebyggelsen i Segersminne har ett kulturhistoriskt värde och att det från allmän synpunkt får anses angeläget att det kulturhistoriska värdet säkerställs. Vid den avvägning som skall göras i ärendet finner regeringen att detaljplanens utformning inte kan anses medföra nackdelar av sådan betydelse för R.N. att planändringen av det skälet inte kan godtas. Vad R.N. anfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - R.N. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och anförde bl.a. följande. Beslutet strider mot kraven på opartiskhet och allas likhet inför lagen. De skäl han åberopat till stöd för avstyckning från fastigheten Sångtrasten 5 är lika mycket värda som de skäl som anförts för avstyckning från fastigheten Talgoxen 22. - Regeringsrätten (2007 02 23, Sandström, Dexe, Stävberg, Lundin, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av övergångsbestämmelserna till lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut följer att lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall tillämpas i målet. - Enligt 1 § i 1988 års lag skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid sitt beslutsfattande skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan påverka utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som R.N. har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2007-01-24, Liljeros)