RÅ 2007:21
Försäkringskassan har inte ansetts ha rätt att överklaga en länsrätts dom med stöd av 20 kap. 12 § lagen om allmän försäkring när kassan inte varit part i länsrätten.
Individ- och familjeomsorgskontoret i Sölvesborgs kommun gjorde en framställning hos Försäkringskassan enligt 17 kap. 1 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, om att få uppbära W.K:s retroaktivt beviljade sjukersättning som ersättning för det försörjningsstöd som betalats ut till W.K. för tiden juni 2004 - maj 2005. Försäkringskassan avslog i beslut den 1 juni 2005 framställningen med motiveringen att W.K. inte i väsentlig mån fått sin försörjning genom bistånd under denna tid.
Länsrätten i Blekinge län
Barn- och utbildningsnämnden i Sölvesborgs kommun överklagade och yrkade att länsrätten skulle upphäva Försäkringskassans beslut och att nämnden skulle tillerkännas ersättning för utbetalt försörjningsstöd till W.K. Till stöd för sin talan anförde nämnden att W.K:s försörjning helt hade tillgodosetts genom ekonomiskt bistånd.
Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet.
Domskäl
Länsrätten i Blekinge län (2005-11-28, ordförande Toresten) yttrade: - - - Förutsättningarna för att utbetalning till nämnden skall få ske enligt 17 kap. 1 § andra stycket AFL är uppfyllda. Försäkringskassan har således bort utbetala retroaktivt beviljad sjukersättning till ett belopp om 32 905 kr till nämnden. Överklagandet skall därför bifallas. - Med bifall till överklagandet förklarar länsrätten Barn- och utbildningsnämnden berättigad att erhålla 32 905 kr av retroaktivt utbetald sjukersättning för perioden juni 2004 - maj 2005.
Kammarrätten i Jönköping
Försäkringskassan överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa Försäkringskassans beslut.
Domskäl
Kammarrätten i Jönköping (2005-12-28, Velinder, Leidzén, referent) yttrade: Försäkringskassans beslut den 1 juni 2005 att inte bifalla Barn- och utbildningsnämndens framställning om utbetalning av ersättning för utgivet försörjningsstöd har av nämnden överklagats till länsrätten. Eftersom Barn- och utbildningsnämnden inte är att betrakta som en enskild, blir inte Försäkringskassan motpart i länsrätten på sätt som anges i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Försäkringskassan kan då inte heller i egenskap av part i målet överklaga länsrättens dom. Försäkringskassan är på grund härav inte behörig att föra talan mot länsrättens dom. Den befogenhet att föra talan som införts i 20 kap. 12 § andra stycket AFL fr.o.m. den 1 januari 2005 gäller inte heller den nu aktuella situationen. Överklagandet kan således inte tas upp till prövning (jfr RÅ 2002 ref. 68). - Kammarrätten avvisar överklagandet.
I överklagande yrkade Försäkringskassan att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens beslut och visa målet åter till kammarrätten för prövning. Till stöd för sin talan anförde kassan bl.a. följande. Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2002 ref. 68 funnit att en allmän försäkringskassa saknade behörighet att föra talan mot länsrättens domar i de fall socialnämnden överklagat försäkringskassans beslut hos länsrätten. Vid tidpunkten för Regeringsrättens avgörande fanns det ingen möjlighet för försäkringskassorna att föra talan till förmån för enskild part. Den 1 januari 2005, i samband med att den nya myndigheten Försäkringskassan bildades, infördes emellertid i 20 kap. 12 § andra stycket AFL en möjlighet för Försäkringskassan att föra talan till förmån för enskild part vid överklagande av domstols beslut. Kassans rätt att föra talan i detta mål, då kassan överklagar länsrättens dom till fördel för W.K. skall därför avgöras med stöd av nämnda bestämmelse.
Nämnden yttrade sig i målet.
Regeringsrätten (2007-05-03, Nord, Stävberg, Lundin, Fernlund, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Om någon i väsentlig mån har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453) utan villkor om återbetalning får socialnämnden, enligt 17 kap. 1 § andra stycket AFL, från Försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad periodisk ersättning enligt AFL, till den del den motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till dennes försörjning för den tid som den retroaktiva ersättningen avser.
Enligt 20 kap. 12 § första stycket AFL får det allmänna ombudet överklaga Försäkringskassans beslut och begära ändring enligt 10 a §. Av 12 § andra stycket framgår att det allmänna ombudet får föra talan även till förmån för enskild part och att motsvarande gäller för Försäkringskassan vid överklagande av domstols beslut.
Målet i länsrätten har gällt om W.K. i väsentlig mån kan anses ha fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen och om nämnden därför haft rätt att uppbära del av den sjukersättning som retroaktivt beviljats W.K. Målet i kammarrätten har endast gällt om Försäkringskassan varit behörig att överklaga länsrättens dom. Frågan i Regeringsrätten gäller liksom i kammarrätten om Försäkringskassan har talerätt i målet.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
När nämnden överklagade Försäkringskassans beslut hos länsrätten blev den enskilde, och inte kassan, nämndens motpart (jfr RÅ 2002 ref. 68). Kassan har därför inte talerätt på grund av partsställning i länsrätten eller på annan grund. Vid sådant förhållande är det utan betydelse att kassan anser sig föra talan till förmån för enskild med stöd av 20 kap. 12 § andra stycket AFL (jfr prop. 2003/04:152 s. 272). Kammarrättens avvisningsbeslut skall följaktligen fastställas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens beslut.