RÅ 2008 not 110

Not 110. Ansökan av Baste sameby om rättsprövning av beslut ang. upplåtelse av mark för jaktkoja inom renskötselområde. - Länsstyrelsen i Norrbottens län avslog i beslut den 30 augusti 2005 R.P:s ansökan om markupplåtelse för jaktkoja på statens mark ovan odlingsgränsen inom Gällivare kommun, Norrbottens län. Länsstyrelsens beslut överklagades hos regeringen av R.P. - I regeringens beslut lämnades inledningsvis följande upplysningar om ärendet. Kommunen är positiv till markupplåtelse för nybyggnad av jaktkoja. Statens fastighetsverk har inget att erinra mot ansökan. Baste sameby har avstyrkt markupplåtelse med hänvisning till att älgjakten stör renskötseln men inte vidare utvecklat hur jaktkojan som ansökan avser skulle vara till men för rennäringen. Länsstyrelsen hänvisar i sitt beslut till att platsen ligger inom Lina fjällurskogsreservat och att en markupplåtelse skulle innebära olägenhet för renskötseln. Av handlingarna framgår att ansökan avser jaktkoja i Lina fjällurskogsreservat där sökanden är med i ett jaktlag. Jaktkojan skulle enligt sökanden underlätta avsevärt för jaktlaget och enbart användas under tiden för älgjakt. Lina fjällurskogsreservat är ett Natura 2000-område. -Regeringen (Jordbruksdepartementet, 2007-01-11): Skälen för regeringens beslut. Av länsstyrelsens beslut den 28 april 2004 om inrättande av Lina fjällurskogsreservat framgår att upplåtelser av mark för jakt- och fiskestugor eller byggande av jakttorn för älgjakt ska ske i enlighet med länsstyrelsens gällande policy för sådana upplåtelser. Av policyn framgår att markupplåtelse för jaktkoja sker i form av avgiftsfri nyttjanderätt enligt 34 § rennäringslagen (1971:437) och kan beviljas en person i ett älgjaktlag så länge personen äger rätt att bedriva älgjakt i området eller för en tidsbegränsad period. Länsstyrelsen har med hänvisning till Baste samebys yttrande motiverat sitt avslag med att en markupplåtelse skulle innebära olägenheter för renskötseln i området. Det kan dock konstateras att föreslagen plats för markupplåtelsen inte ligger i anknytning till någon led för rennäringen och att älgjakt redan förekommer i området samt att omfattningen av denna sannolikt inte skulle påverkas av att markupplåtelse ges för jaktkoja. I ärendet har inte framkommit att själva jaktkojan i sig skulle innebära ytterligare olägenheter för rennäringen än den redan befintliga älgjakten som inte påverkas av jaktkojan. Överklagandet bör därför bifallas. - Regeringens beslut. Regeringen ändrar på så sätt länsstyrelsens beslut att R.P. medges markupplåtelse i form av avgiftsfri nyttjanderätt för jaktkoja avsedd för älgjakt på statens mark ovan odlingsgränsen. -Baste sameby ansökte om rättsprövning och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva regeringens beslut. Samebyn anförde bl.a. följande. Regeringens handläggning har varit så bristfällig att regeringens beslut ska upphävas. Vidare strider beslutet mot gällande rätt och då särskilt 32 § rennäringslagen. Den aktuella marken är belastad med renskötselrätt, som är en civil rättighet. Renskötselrättens starka ställning gör att samebyarna måste ha ett avgörande inflytande över hur marker som är viktiga för renskötseln förvaltas. Det gäller särskilt inom renskötselns året-runt-marker och framgår tydligt av 32 § rennäringslagen. Av den markanvändningsredovisning som länsstyrelserna har tagit fram om samebyarnas markanvändning framgår med all tydlighet att det aktuella området används för renskötsel, särskilt under hösten då älgjakten pågår. Det aktuella beslutet strider mot de principer om restriktivitet för markupplåtelser som tidigare har gällt. Vidare är beslutet inte förenligt med regeringsformen och förvaltningsrättsliga grundsatser då allas likhet inför lagen inte beaktats och inte heller har saklighet och opartiskhet iakttagits när regeringen endast låtit en av parterna vara delaktig i beslutsprocessen och då samebyn inte beretts tillfälle att yttra sig i ärendet. Regeringens hantering i detta avseende strider mot bestämmelserna om partsinsyn och kommunikationsplikt i 16 och 17 §§förvaltningslagen (1986:223). I 7 kap. 2 § regeringsformen föreskrivs vidare att sammanslutningar och enskilda ska ges tillfälle att yttra sig i denna typ av ärenden i den omfattning som behövs. Som rättighetsinnehavare borde samebyn fått yttra sig i ärendet hos regeringen innan ärendet avgjordes. Regeringen har inte låtit samebyn bemöta påståenden som lagts till grund för beslutet. Denna underlåtenhet har påverkat beslutets innehåll. Detta är inte förenligt med regeringsformen och beslutet måste därför upphävas. - Regeringsrätten beslutade den 23 oktober 2007 att ge regeringen tillfälle att yttra sig i målet. - Regeringen överlämnade som sitt yttrande en promemoria av den 6 december 2007. I promemorian anfördes i huvudsak följande. Av länsstyrelsens beslut den 28 april 2004 om inrättande av Lina fjällurskogsreservat framgår bl.a. att upplåtelser av mark för jaktkojor eller byggande av jakttorn för älgjakt i reservatet ska ske i enlighet med länsstyrelsens gällande policy för sådana upplåtelser. Av policyn framgår att markupplåtelse för jaktkoja sker i form av avgiftsfri nyttjanderätt enligt 34 § rennäringslagen och kan beviljas en person i ett älgjaktlag så länge denna har rätt att bedriva älgjakt i området eller för en tidsbegränsad period. - Regeringen konstaterar att älgjakt redan bedrivs i det aktuella området. Samebyn har i sitt yttrande till länsstyrelsen framhållit att det är jakten i sig som utgör en olägenhet. Omfattningen av denna jakt skulle sannolikt inte komma att förändras av en markupplåtelse för en jaktkoja. I ärendet har således inte framkommit att jaktkojan i sig skulle innebära någon ytterligare olägenhet för rennäringen. Av handlingarna i ärendet framgår vidare att platsen för den föreslagna markupplåtelsen inte är belägen i anslutning till någon led för rennäringen. Mot bakgrund av det anförda finner regeringen vid en sammantagen bedömning att den begärda markupplåtelsen kan ske med stöd av 32 § rennäringslagen och således utan avsevärd olägenhet för renskötseln. - R.P., som ansökt om att få uppföra nu aktuell jaktkoja, yttrade sig härefter i målet hos Regeringsrätten och anförde bl.a. följande. Han kan inte förstå hur samebyn kan påstå att man inte fått yttra sig i ärendet, när det med all tydlighet framgår av alla handlingar att man vid flera tidpunkter tillfrågats om på vilket sätt jaktkojan skulle störa rennäringen. - Regeringsrätten (2008-06-25, Wennerström, Nord, Brickman, Knutsson, Ståhl): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut framgår att en enskild får ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § ska Regeringsrätten upphäva regeringens beslut om det strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten. - I 32 § rennäringslagen föreskrivs bl.a. att på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och på renbetesfjällen får nyttjanderätt upplåtas endast om upplåtelsen kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln. - Av handlingarna i målet framgår att fråga är om uppförande av en jaktkoja i ett område som är naturreservat. Området ingår även i Natura 2000 där det enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken krävs tillstånd för att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön. Platsen för den tilltänkta jaktkojan ligger också på statens mark ovan odlingsgränsen där vid markupplåtelser särskild hänsyn ska tas till den renskötsel som får bedrivas där. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Renskötselrätten är en på urminnes hävd grundad särskild rätt till fastighet där samebyn, enligt 10 § andra stycket rennäringslagen, företräder medlemmarna i frågor som rör renskötselrätten eller medlemmarnas gemensamma intressen inom rennäringen i övrigt. Med hänsyn härtill får samebyn anses vara att betrakta som part i ärenden om markupplåtelse på mark där renskötsel får bedrivas och även äga rätt att ansöka om rättsprövning av regeringens beslut i dessa ärenden. - Det råder i målet delade meningar om hur och i vilken omfattning renskötsel rent faktiskt bedrivs i närområdet. Länsstyrelsen har dock funnit skäl att inför sitt ställningstagande inhämta yttrande från berörd sameby och efter samebyns avstyrkande avslagit ansökan om att få uppföra en jaktkoja inom aktuellt område med hänvisning till att en markupplåtelse skulle innebära olägenhet för renskötseln. - Sedan R.P. överklagat länsstyrelsens beslut inhämtade regeringen (Jordbruksdepartementet) yttrande i ärendet från länsstyrelsen och kommunicerade yttrandet med honom. Regeringen har härefter, utan att samebyn beretts tillfälle att yttra sig, medgett ansökan om markupplåtelse. Då samebyn i detta sammanhang var att anse som sakägare i ärendet utgör regeringens underlåtenhet att höra samebyn innan man fattade ett beslut som gick emot den inställning som samebyn tidigare redovisat i ärendet ett klart brott mot den allmänna princip om kommunikationsskyldighet som för regeringens del kommit till uttryck i 7 kap. 2 § andra meningen regeringsformen och för förvaltningsmyndigheterna i 17 § förvaltningslagen. Enligt sistnämnda lagrum finns vissa undantag från kommunikationsskyldigheten. Ett sådant undantag gäller - såvitt närmast är av intresse i detta mål - beträffande uppgift som saknar betydelse eller om kommunikation av annan anledning är uppenbart obehövlig. Enligt Regeringsrättens mening kan i förevarande fall kommunikation inte anses ha varit obehövlig. Det kan inte uteslutas att om även samebyn beretts tillfälle att yttra sig i regeringsärendet så skulle detta ha kunnat leda till annan utgång vid avvägningen mellan samebyns och R.P:s intressen. Mot bakgrund av det nu anförda finner Regeringsrätten att regeringens beslut strider mot den princip om kommunikationsskyldighet som uttryckts i 7 kap. 2 § andra meningen regeringsformen och att det inte är uppenbart att detta handläggningsfel saknat betydelse för avgörandet. Det föreligger därför grund för att med tillämpning av 7 § lagen om rättsprövning av vissa regeringsbeslut upphäva regeringens beslut och återförvisa ärendet till regeringen för ny handläggning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver regeringens beslut och visar ärendet åter till regeringen för ny handläggning. (fd II 2008-06-11, Lindeberg)