RÅ 2008 not 167

För att lägga fast läge för gångväg och öka byggrätten för stora fastigheter för permanentboende

Not 167. Ansökan av L.G. och Å.J. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. - Byggnadsnämnden i Österåkers kommun beslutade den 22 mars 2007 att anta en ändring av detaljplan för Husarö 1:15 m.fl. Planändringen syftade till att öka byggrätten för stora fastigheter för permanentboende och att lägga fast befintligt läge på en gångväg som i underliggande plan bl.a. korsat fastigheten Husarö 1:15. Planändringen innebar ingen justering av gångvägens läge mellan de två områdena av fastigheten Husarö 1:17. I det särskilda utlåtandet till planen angavs att infarten mellan de två områdena av Husarö 1:17 är den enda möjliga in- och utfarten för Husarö 1:15. - Sedan byggnadsnämndens beslut överklagats avslog Länsstyrelsen i Stockholms län överklagandena i beslut den 24 maj 2007. - L.G. och Å.J., som äger fastigheten Husarö 1:17, överklagade länsstyrelsens beslut och anförde bl.a. följande. Planen ska avvisas eftersom länsstyrelsen inte bedömt byggnadsnämndens märkliga hantering av invändningarna om den samfällda väg som delar deras fastighet i två delar. Vid ett fastställande av planen kommer allmän platsmark som inte nyttjas som sådan att permanentas. De är frågande till varför inte kommunen hörsammat dessa synpunkter, som haft stöd av stadsarkitektkontoret vid samrådsförfarandet. De anser att länsstyrelsen förbigått kraven på att eliminera den samfällda vägen. Begäran om detta måste uppfattas som en ansökan om planändring med samma prioritet som den planändring som ägaren av fastigheten Husarö 1:15 tagit initiativ till. Länsstyrelsen förtjänar kritik för sin handläggning. De anser vidare att den hänvisning i länsstyrelsens motiv som tar upp att avsikten med planen är att inte behöva stycka av Husarö 1:15 för att kunna uppföra ett förråd saknar stöd i handlingarna. Dessutom konstateras att även om fastigheten Husarö 1:15 styckas av blir inte vägen mer samfälld för den skull. Ny väg vid en avstyckning av Husarö 1:15 ska dras från fastighetens nordliga gräns. Den samfällda vägstumpen mellan de båda delarna av fastigheten Husarö 1:17 ska tas bort i samband med att den nya samfällda gångvägens sträckning läggs in på underliggande detaljplan. Det är en omotiverad belastning för deras fastighet som rimligen bör elimineras både ur fastighetsbildningssynpunkt och ur störningssynpunkt. Fastigheten Husarö 1:15 har gräns mot den nya samfällda vägen på över 60 m, så det finns möjligheter att göra in- och utfarter till fastigheten. En vägförrättning år 1975 gjordes utan planstöd och så vitt kan bedömas utan samråd med dåvarande ägare av fastigheten Husarö 1:17. De vill även påkalla en prövning av syftet att medge större byggrätt för Husarö 1:15. Om fastighetsägaren önskar utveckla ett museiområde måste det vara befogat att hänvisa en plats för denna byggnad. Museiändamålet bör framhållas i planbeskrivningen. Platsanvisningen är viktig eftersom vid tidigare samråd har en mindre byggnad accepterats med en preciserad lägesbeskrivning. Eftersom planen även omfattar Husarö 1:17 bör det framgå att L.G. och Å.J. motsätter sig att ingå i ett påhittat museiområde. -Regeringen (Miljödepartementet, 2008-06-12)avslog överklagandena med följande motivering. Regeringen har i förevarande ärende endast att pröva kommunens beslut den 22 mars 2007 att anta aktuell detaljplan. Regeringen har därvid enligt 13 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, vid prövningen av överklagandena att antingen fastställa eller upphäva planbeslutet i dess helhet. Frågor om ansökan om planändring prövas inte i detta ärende. - Vad först gäller invändningarna mot handläggningen i kommunen kan konstateras att det av planhandlingarna framgår att L.G. och Å.J. haft möjlighet att framföra synpunkter på detaljplanen innan planen antogs av kommunen och att det av samrådsutlåtandet också framgår att de framfört erinringar mot planförslaget. Regeringen finner inte att det framkommit att planhandlingarna eller handläggningen i kommunen har sådana brister eller att det i övrigt föreligger sådana omständigheter som innebär att kommunens planbeslut inte tillkommit i laga ordning. Den omständigheten att klaganden inte fått gehör för sina synpunkter utgör inte skäl till annat ställningstagande. - Enligt 5 kap. 2 § första stycket PBL ska vid utformningen av en detaljplan skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. - - - Vad gäller invändningen mot att planen inte ger möjlighet att gångvägen mellan område 1 och 2 av klagandenas fastighet tas bort gör regeringen följande bedömning. Nyttjandet av gångvägen mellan Husarö 1:17 bedöms inte medföra någon betydande olägenhet. Detaljplanen kan inte anses påverka pågående markanvändning inom fastigheten. Vidare finner regeringen att detaljplanen inte heller åsidosätter L.G:s och Å.J:s enskilda rätt på sådant sätt att planbeslutet av det skälet inte kan godtas. Regeringen finner inte att vad klagandena anfört i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - L.G. och Å.J. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva beslutet. De anförde bl.a. följande. Planändringen syftar till att tillgodose två skilda intressen, dels önskemål om utökad byggrätt på fastigheten Husarö 1:15, dels att föra in den lantmäteriförrättning som gjordes år 1975 omfattande bl.a. en ny sträckning av gångvägen och borttagande av den gamla sträckningen i planen. Den utlagda gångvägsmarken tjänar endast Husarö 1:15 och innebär att denna fastighet ges en exklusiv egen allmän plats. Det är felaktigt att den östra infarten till Husarö 1:15 skulle utgöra den enda möjliga in- och utfarten till fastigheten för alla transporter. Marken borde i stället läggas ut som kvartersmark, vilket skulle ge dem möjlighet att i framtiden förvärva den mark som i dag delar deras fastighet Husarö 1:17. De ville att Regeringsrätten skulle granska om deras enskilda rätt enligt artikel 6.1 i Europakonventionen hade kränkts i ärendet. - Regeringsrätten (2008-12-03, Heckscher, Nord, Stävberg, Lundin, Ståhl): Skälen för Regeringsrättens avgörande.Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § ska Regeringsrätten upphäva regeringens beslut, om beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Målet gäller Byggnadsnämndens i Österåkers kommun beslut den 22 mars 2007 att anta ändring av detaljplan för Husarö 1:15 m.fl. Genom planen möjliggörs fler byggnader på Husarö 1:15 med avsikt att skapa ett förrådsutrymme för museiändamål. I samband med detta ändras gångvägen i tidigare gällande detaljplan till att överensstämma med befintlig sträckning och fastighetsindelning. Regeringen har i det nu klandrade beslutet inte funnit skäl att upphäva planbeslutet. I målet har inte kommit fram att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som finns i ärenden av aktuellt slag eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande.Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut ska stå fast. (fd I 2008-10-29, Öjemark)