RÅ 2008 not 63

Not 63. Ansökan av P-E.K. och A.K. om rättsprövning av ett beslut om detaljplan. -Kommunfullmäktige i Lidköpings kommun (2005-01-17, § 2) beslutade att anta detaljplan för Sjölunda etapp 1, del av Villa Giacomina 1:15 m.fl. i Lidköpings kommun. - Av planbeskrivningen framgick bl. a. följande. Syftet med planen är att skapa nya bostadstomter för att tillgodose den efterfrågan som finns i centralorten samt att säkra rekreationsområde kring dessa. Förslaget innebär i huvuddrag att en ny matargata för biltrafik byggs från Nya Läckövägen till Sjölundavägen, att två bebyggelsegrupper planeras med tillsammans 77 villatomter. Vidare ingår i planetappen område för förskola/skola. Planområdet som omfattar 30 hektar ligger strax nordväst om Lidköpings centralort cirka 7 km från centrum. I miljökonsekvensbeskrivningen anförs att en ny matargata med anslutning till Nya. Läckövägen erfordras för att ge planområdet och kommande exploateringsområden en bra trafikmatning. Enligt tidigare utredningar är ytterligare trafikbelastning på Stenhammarsleden inte möjlig. Den nya gatan gör intrång både i åker- och skogsmark. På åkermarken påverkas arronderingen och en jordbruksenhet måste delas. Fördelen är dock att nuvarande trafik genom Övre Stenhammar kan begränsas. Enligt genomförandebeskrivningen är Lidköpings kommun huvudman för allmänna platser i detaljplanen. - Antagandebeslut överklagades av bl.a. P-E.K. och A.K. - P-E.K. jämte andra anförde bl.a. följande. Den placering kommunen har beslutat ge matargatan skulle helt komma att förstöra utsikten från deras fastigheter som idag präglas av en lantlig idyll. Den beräknade trafikbelastningen innebär stora störningar i form av buller, vilket blir särskilt märkbart för de fastigheter som ligger närmast korsningen mot Läckövägen, vid accelerations- och bromssträckorna.. Matargatans placering innebär också att deras nuvarande utfart mot Läckövägen stängs, vilket betyder en stor försämring för hela Stenhammarsområdet med ökad genomfartstrafik genom Stenhammar- Tolta området som följd, något som kommunen själv tidigare jobbat med att reducera. De motsätter sig därför även en stängning av denna utfart. Deras förslag är att matargatan flyttas längre norrut vilket ger en rad fördelar bl.a. att mycket få åretruntboende berörs av trafiken, att jordbruksarealer slipper delas upp i lika hög grad, att nuvarande utfart mot Läckövägen kan vara kvar eftersom antalet utfarter inte ökar och avstånden mellan utfarterna inte blir kortare än idag och att mindre skog behöver skövlas eftersom skogen. här växer i ett smalare bälte, vilket också betyder större orörda skogspartier i deras närmiljö. De har förståelse för att området är attraktivt för byggnation och vill inte hindra kommunens utveckling men vill ändå bevara deras bostadsområdes karaktär som den är. De vill därför att mer skog lämnas orörd mellan dem och den nya bebyggelsen. Deras behov av rekreation måste värderas lika högt som de som flyttar till kommunen och det kan inte bli ett naturnära boende för någon om man tar bort natur. - P-E-K. och A.K. anförde vidare följande. De anser sig vara sakägare trots att kommunen "tagit bort dem som sakägare". Den utsikt som de i dag har mot väster från deras tomt är den enda öppna yta ut mot det levande jordbrukslandskapet som de lever med. Det är för dem en mycket viktig fråga då de använder berget som finns på deras tomt till sin rekreationsplats. De anser fortfarande att den matarväg med tillhörande "möjlig plats för handel och bilservice i framtiden", som man enligt detaljplanen slagit fast kommer att störa och inkräkta på deras möjlighet att få en god rekreationsyta. De vill att vägen flyttas längre norr ut som de enligt tidigare skrivelse påpekat. Om man tycker att detta ej är möjligt pga att det blir en omväg för de som skall bosätta sig i de nya områdena vid Sjölunda så hävdar de med bestämdhet att man prövar det förslag som finns i dispositionsplan för Tofta-Stenhammar maj 1978. - Länsstyrelsen i Västra Götalands län (2005-04-13)avslog överklagandena och anförde som motivering för sitt beslut bl.a. följande. Behörighet att överklaga.Ett beslut att anta eller ändra en detaljplan kan överklagas endast av den som berörs av beslutet exempelvis som fastighetsägare eller boende inom eller nära planområdet och under förutsättning att beslutet gått honom emot. Därutöver krävs, enligt 13 kap 5 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, att den som överklagar ett planbeslut senast under planens utställningstid framfört synpunkter vilka inte har blivit tillgodosedda. Oavsett om nu angivna förutsättningar är uppfyllda anses vidare den ha klagorätt som anfört erinringar mot planen och som sedermera av kommunen, enligt bestämmelserna i 5 kap 30 § PBL, underrättats om antagandebeslutet och erhållit anvisning om hur beslutet kan överklagas (Se RÅ 1991 ref 80). - Samtliga klagande har senast under utställningstiden framfört synpunkter på planen som inte blivit tillgodosedda. De äger fastigheter så nära planen med den föreslagna matargatan att de får anses vara berörda av beslutet. Länsstyrelsen tar därför upp deras överklagande till prövning. - Överklagandena.Kommunen. har genom plan- och bygglagstiftningen erhållit stort inflytande över hur marken skall användas och miljön. utformas i den egna kommunen. Utrymmet för kommunens rätt att själv bestämma i dessa frågor är med andra .ord betydande. Den prövning som länsstyrelsen gör som besvärsmyndighet avser i huvudsak en bedömning av om planärendet handlagts på ett formellt riktigt sätt och om kommunen gjort en rimlig avvägning mellan de allmänna och enskilda intressen som kan stå emot varandra i planärendet. Länsstyrelsen får utan kommunens medgivande endast upphäva eller fastställa kommunens planbeslut i dess helhet. - Ifråga om avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen förskrivs i 5 kap 2 § PBL att vid utformningen av detaljplanen skall skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts och fastighetsförhållanden. Den ändrade markanvändningen får inte heller medföra fara eller betydande olägenheter för omgivningen. - Länsstyrelsen har som regional planmyndighet enligt bestämmelserna i 12 kap 2 § PBL prövat planbeslutet, men funnit sig inte böra på eget initiativ överpröva det. Det innebär att Länsstyrelsen i denna egenskap funnit att bebyggelsen inte blir olämplig med hänsyn till de boendes eller övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. Det har inte genom överklagandena kommit fram något som ger Länsstyrelsen anledning att nu som besvärsmyndighet bedöma dessa frågor på något annat sätt. - P-E.K:s och andras överklagande avser förläggningen av matargatan och att för mycket skog skövlas. Samtliga utom J-Å.R är bosatta söder om matargatan på ett avstånd av minst 100 meter från matarleden. Enligt planbeskrivningen kommer för de boende söder om matargatan (Övre Stenhammar) den ekvivalenta ljudnivån inte att överstiga 42 dBA och maximala 70 dBA beräknat på en trafikmängd om 3 000 fordon per dygn och en hastighet 70 km/tim. Även för boende norr om matarleden (J-Å.R.) kommer ljudnivåerna att klart understiga riktvärdena för trafikbuller. - Den trafikreglering som avser stängning av de klagandes utfart vid Nya Läckövägen omfattas inte av planen Det kan emellertid framhållas att stängningen enligt planbeskrivningen ger en förbättring av trafikmiljön för de boende i Övre Stenhammar. - Mer än hälften av planområdet består av allmänplats, natur. Områdena består till största delen skog som även avskärmar planens bostadsområde mot de klagande. - Länsstyrelsen finner att vad de klagande anfört inte utgör skäl för att upphäva beslutet att antaga planen. - Vad gäller P-E.K:s och A.K:s överklagande får följande framhållas. Matarvägen som de motsätter sig kan med hänsyn till avståndet, ca 200 meter, till deras bostadshus inte medföra någon betydande olägenhet för dem. Den "möjliga plats för handel och bilservice" som de motsätter sig är endast utsatt på en illustrationskarta och omfattas inte av detaljplanen med dess bestämmelser. Illustrationskartan är inte bindande och omfattas inte av kommunfullmäktiges beslut att antaga detaljplanen. Vad de anfört kan inte utgöra skäl att upphäva planbeslutet. - Med hänvisning till vad ovan anförts skall samtliga överklaganden avslås.- Länsstyrelsens beslut överklagades av bl.a. A.K. och P-E.K. som anförde bl.a. följande. Tillfartsvägar från nya bostadsområden måste planeras på ett sådant sätt att det inte i framtiden måste beslutas om nya tillfartsvägar till de olika etapperna i samma område. Den nya matargatan kommer inte att vara rätt placerad för de etapper som är planerade att byggas i området Sjölunda. Utbyggnaden av området kommer att ske norrut och en sträckning av matargatan mer norrut med anslutning till Nya Läckövägen genom en rondell ger möjlighet att binda ihop alla de tilltänkta etapperna och ge en mindre åverkan på miljön och naturen. - Regeringen (2006-05-18, Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet)avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut bl.a. följande. Regeringen har i detta ärende endast att pröva den nu överklagade detaljplanen. Därvid konstaterar regeringen att en överprövande myndighet inte kan pröva annan planutformning än den som kommunen antagit. - Av handlingarna framgår att trafikmatningen till Sjölundaområdet har diskuterats ingående i kommunen och särskilda utredningar har gjorts och åtgärder vidtagits för att förbättra trafikmiljön i befintliga områden. När det gäller överklagandet av A.K. och P-E.K. finner regeringen att detaljplanen inte kan anses medföra sådana olägenheter för dem att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de anfört om vald planutformning utgör inte skäl för att regeringen med anledning av deras överklagande skall upphäva beslutet att anta planen. Regeringen finner inte heller att vad de anfört i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - P-E.K. och A.K. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde de att beslutet stred mot demokratiska rättigheter, eftersom beslutande politiker inte hade haft någon dialog med dem. - Regeringsrätten hade på begäran av P-E.K. och A.K. hållit muntlig förhandling i målet den 12 mars 2008. De hade då tillagt bl.a. följande. Den aktuella vägen är nu byggd. Den utgör en olägenhet för dem. Bilisterna tvärnitar ofta innan de ska svänga ut på Läckövägen. Belysningen i korsningen stör. Träd är planterade på den sida av vägen som vetter mot deras fastigheter. Det ansågs viktigt att det nya bostadsområdet skulle få en rekreationsyta, men för dem själva har rekreationsområdet försvunnit genom den nya vägen. Vid det första samrådet kändes det som om det bara var ett spel för gallerierna. Det har inte varit tillräcklig dialog mellan kommunen och de berörda. - P-E.K. och A.K. yrkade ersättning för sin inställelse till muntlig förhandling med dels 700 kr var för förlorad arbetsförtjänst, dels resekostnader med egen bil motsvarande 70 mil. - Regeringsrätten (2008-04-10, Heckscher, Stävberg, Lundin, Jermsten, Stenman): Skälen för Regeringsrättens avgörande.Av punkten 2 övergångsbestämmelserna till lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut följer att den tidigare lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut ska tillämpas i detta mål. - Enligt 1 § i 1988 års lag ska Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - De i målet tillämpliga bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för skilda bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som finns i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - P-E.K. och A.K. har yrkat ersättning för sina kostnader för inställelsen till muntlig förhandling. Regeringsrätten finner inte skäl att tillerkänna dem sådan ersättning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut ska stå fast. - Regeringsrätten avslår P-E.K:s och A.K:s yrkande om ersättning för kostnader. (fd I 2008-03-12, Jolfors Detert)