RÅ 2008:71

Domskäl

Länsrätten i Skåne län (2003-04-14, ordförande Nordström) yttrade: Länsrätten finner inte skäl för annan bedömning än den försäkringskassan gjort i det överklagade beslutet och avslår därför överklagandet.

L.M. överklagade hos kammarrätten och yrkade att återbetalningsbeloppet skulle bestämmas enligt grundregeln, dvs. efter hans taxerade inkomst. Han yrkade också att försäkringskassan skulle betala tillbaka 29 740 kr jämte ränta som kronofogden dittills drivit in. Han anförde bl.a. följande. Han driver en enskild firma. Inkomsten från denna har under de flesta åren varit 0 kr. Försäkringskassan och länsrätten har haft tillgång till hans deklarationer, som är granskade och godkända av skattemyndigheten. Där kan man också utläsa lagervärdet och att kontanta uttag har skett som väl förklarar hur han kunnat klara uppehället. Han har lånat i bank och av sina föräldrar, som trott på att hans rörelse skulle utvecklas till ett bärkraftigt företag. Han har gjort stora investeringar i att hålla ett lager som generalagent för ett sportmärke. Lönsamheten kunde varit bättre men firman har under de senaste åren drabbats av andra företags konkurser som påverkat rörelseresultatet.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Av 28 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd, USL, framgår att återbetalningsskyldigheten kan bestämmas genom en skälighetsbedömning om det är uppenbart att den bidragsskyldige har en förvärvsförmåga som väsentligt överstiger vad som motsvarar inkomsten beräknad enligt 25-27 §§ och han eller hon inte visar godtagbar anledning till att förvärvsförmågan inte utnyttjas. I prop. 1995/96:208 s. 95 anges i motiveringen till paragrafen bl.a. att det skall vara uppenbart att förvärvsförmågan väsentligt överstiger inkomsten beräknad enligt 25-27 §§ för att paragrafen skall bli tillämplig. Det skall alltså vara frågan om uppenbara och stora skillnader mellan inkomst beräknad enligt 25-27 §§ och förvärvsförmågan. I sådana fall skall genom en särskild bedömning av kända inkomster och förvärvsförmågan etc. en skälighetsbedömning göras av återbetalningsskyldighetens storlek. Därvid bör ledning hämtas från reglerna i 24-27 §§. Vidare anges i propositionen att begreppet förvärvsförmågan anknyter till förmågebegreppet i föräldrabalken och den praxis som där bildats. Detsamma gäller undantaget för när godtagbar anledning till att förvärvsförmågan inte utnyttjas finns. Beträffande den som trots förvärvsförmåga underlåter att skaffa sig inkomster skall en skälighetsbedömning inte göras om den bidragsskyldige har en godtagbar anledning till att förvärvsförmågan inte utnyttjas. Återbetalningsbeloppet skall enligt huvudregeln i 25 § USL beräknas utifrån det senaste taxeringsbeslutet. L.M. har under en längre tid drivit ett företag som gått med förlust. Försäkringskassan anser att det är uppenbart att han har en arbetsförmåga som väsentligt överstiger inkomsten beräknad utifrån den taxerade inkomsten. Enligt kassans mening är omständigheterna i målet inte sådana att L.M. kan anses ha visat godtagbar anledning till att förvärvsförmågan inte utnyttjats. Återbetalningsskyldigheten skall därför bestämmas genom en skälighetsbedömning.

Kammarrätten i Göteborg (2006-12-15, Rispe, Öhvall, Jönsson, referent, samt nämndemännen Johansson och Lidén) yttrade: Enligt 28 § USL kan trots vad som anges i 25-27 §§ underhållsskyldigheten bestämmas genom en skälighetsbedömning, om det är uppenbart att den bidragsskyldige har en förvärvsförmåga som väsentligt överstiger vad som motsvarar inkomsten beräknad enligt nämnda paragrafer och han eller hon inte visar godtagbar anledning till att förvärvsförmågan inte utnyttjas. - I prop. 1978/79:12 s. 402 (Föräldrabalken) anges att lagrådsremissens förslag att underhållsskyldigheten mot barn skall bestämmas med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förhållanden kan möjligen föranleda den tolkningen att endast faktiska inkomst- och förmögenhetsförhållanden skall beaktas. En konsekvent genomförd sådan ordning skulle emellertid föra till stötande resultat. Underhållsskyldigheten bör kunna bestämmas med hänsyn till den verkliga förvärvsförmågan i fall då den underhållsskyldige utan godtagbar anledning underlåter att skaffa sig inkomster som sätter honom i stånd att bidra till barnets underhåll. En förälders intresse att själv få avgöra hur han skall inrätta sitt liv får sålunda tåla viss inskränkning med hänsyn till hans eller hennes plikt att underhålla barn. - Av utredningen framgår att Försäkringskassan efter en skälighetsbedömning har beslutat att fr.o.m. februari 2002 fastställa återbetalningsbelopp för underhållsstöd till 897 kr per barn och månad avseende L.M:s två barn födda 1996 och 1999. Underhållsstöd har betalats ut fr.o.m. juni 1998 resp. maj 1999 och L.M:s återbetalningsskyldighet var då fastställd till 0 kr. Då L.M. under en längre tid drivit ett företag med stor förlust aktualiserades tillämpning av en skälighetsbedömning enligt 28 § USL. Eftersom han inte avhördes kontaktades Handelsanställdas förbund som meddelade att en anställd i branschen med tre års vana enligt avtal har en lön på ca 13 800 kr per månad. Enligt beräkning skulle det ge ett återbetalningsbelopp på 897 kr per barn och månad. Kommunicering av uppgifterna samt begäran om nya uppgifter från L.M. hörsammades inte inom föreskriven tid, varvid Försäkringskassan fattade beslut enligt utredningen. Av deklarationen för inkomståret 2000/taxeringsåret 2001 framgår bl.a. följande. Inkomsterna från försäljning under året var 788 870 kr. Efter avdrag för kostnader m.m. blev överskottet 9 392 kr och slutligt underskott 324 039 kr. Tillgångarna uppgavs till 1 013 026 kr inkl. kundfordringar och summan av eget kapital och skulder till samma belopp. Kontanta uttag har gjorts med 194 265 kr. Det står klart att L.M. aktivt arbetar i rörelsen och preliminär F-skatt verkar inbetalas eftersom han får överskjutande skatt. Av Försäkringskassans utredning framgår även att han verkar återbetala lån med vid exekutiva åtgärder lägre prioritet än underhållsbidrag. L.M:s sjukpenninggrundande inkomst var registrerad som A 97 300 kr fr.o.m. juli 1989 och juli 1996. - Kammarrätten gör följande bedömning. - L.M. har genom att inte hörsamma Försäkringskassans kommunicering och begäran av handlingar försvårat utredningen i målet. L.M. har under de senaste åren saknat inkomst. Den firma som han driver har inte genererat några inkomster motsvarande den arbetsinsats som han verkar ha lagt ner i företaget. Vid en jämförelse med den inkomst en anställd försäljare i samma bransch har och L.M:s deklarerade inkomst som egen företagare ter sig skillnaden väsentlig. Det är inte visat att L.M. inte har förmåga att klara ett arbete med denna inkomst. L.M:s förklaringar om hans dåliga ekonomi och uttag av lön genom lån i företaget är inte någon godtagbar anledning till att förvärvsförmågan inte utnyttjas till att erhålla en med hänsyn till hans förmåga skälig inkomst. Han har inte heller på annat sätt visat godtagbar anledning till att förvärvsförmågan inte gett bättre resultat ekonomiskt. Enligt kammarrättens bedömning är det uppenbart att L.M. har en förvärvsförmåga som väsentligt överstiger hans taxerade inkomst. Han bör således ha förmåga att kunna betala del av det underhållsstöd som utbetalas för hans barns räkning. Försäkringskassan har således haft fog för att fastställa återbetalningsbeloppet enligt skälighetsbedömning på sätt som gjorts. - L.M:s yrkande om återbetalning jämte ränta av belopp som drivits in genom kronofogdemyndigheten är inte av sådan beskaffenhet att det kan prövas av kammarrätten. - Kammarrätten avvisar yrkandet om återbetalning av indrivet belopp och avslår överklagandet i övrigt.

L.M. fullföljde sin talan hos Regeringsrätten.

Försäkringskassan bestred ändring.

Båda parterna åberopade samma grunder och omständigheter som i underinstanserna.

Regeringsrätten (2008-12-16, Heckscher, Wennerström, Nord, Lundin, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Tillämpliga lagrum. När underhållsstöd lämnas till ett barn och det finns en bidragsskyldig förälder, ska denne återbetala ett belopp till staten som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet (21 § USL). Återbetalningsskyldigheten ska bestämmas till ett visst belopp per år för varje barn som har rätt till underhållsstöd. Det ska motsvara ett i lagen angivet procenttal av den bidragsskyldiges inkomst (24 § första stycket USL). För två barn är detta elva och en halv procent (24 § andra stycket USL). Den bidragsskyldiges inkomst ska som huvudregel beräknas i enlighet med det senast fattade taxeringsbeslutet (25 § USL).

Återbetalningsskyldigheten kan dock bestämmas genom en skälighetsbedömning. Detta ska ske om två förutsättningar föreligger. Den ena är att det är uppenbart att den bidragsskyldige har en förvärvsförmåga som väsentligt överstiger vad som motsvarar inkomsten. Den andra är att den bidragsskyldige inte visar godtagbar anledning till att han eller hon inte utnyttjar sin förvärvsförmåga (28 § USL).

Förarbeten till USL. Av förarbetena till USL (prop. 1995/96:208 s. 50 och 95) framgår bl.a. följande: Bestämmelsen i 28 § gör det möjligt att fastställa en återbetalningsskyldighet i de fall intäkterna enligt taxeringen inte visar den bidragsskyldiges verkliga förvärvsförmåga. För att paragrafen ska bli tillämplig ska det vara uppenbart att förvärvsförmågan väsentligt överstiger inkomsten beräknad enligt bestämmelserna i USL. Det ska alltså vara fråga om uppenbara och stora skillnader mellan den inkomsten och förvärvsförmågan. I sådana fall ska man göra en skälighetsbedömning av återbetalningsskyldigheten. - Begreppet förvärvsförmåga knyter an till begreppet ekonomisk förmåga i 7 kap. 1 § föräldrabalken, FB, och den praxis som har bildats vid tillämpningen av det lagrummet. Detta gäller också bedömningen av när det finns en godtagbar anledning till att den bidragsskyldige inte utnyttjar sin förvärvsförmåga. Beträffande den som trots förvärvsförmåga underlåter att skaffa sig inkomster ska en skälighetsbedömning inte göras om den bidragsskyldige har en godtagbar anledning till att inte utnyttja förvärvsförmågan.

Underhållsskyldighet enligt FB. Enligt 7 kap. 1 § FB ska föräldrarna svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.

I samband med att den bestämmelsen tillkom uttalade Lagrådet följande (prop. 1978/79:12 s. 402):

Underhållsskyldigheten bör kunna bestämmas med hänsyn till den verkliga förvärvsförmågan i fall då den underhållsskyldige utan godtagbar anledning underlåter att skaffa sig inkomster som sätter honom i stånd att bidra till barnets underhåll. En förälders intresse av att själv få avgöra hur han skall inrätta sitt liv får sålunda tåla viss inskränkning med hänsyn till hans eller hennes plikt att underhålla barn.

Departementschefen anslöt sig till denna uppfattning, vilket är bakgrunden till att bestämmelsen innehåller ordet förmåga (a. prop. s. 423). Detta synsätt har också återspeglats i många avgöranden av Högsta domstolen (NJA 1983 s. 194, 1985 s. 768, 1990 s. 201, 1990 s. 205, 1991 s. 40 och 1992 s. 550).

Regeringsrättens bedömning. Frågan i målet är om det finns förutsättningar för att fastställa L.M:s återbetalningsskyldighet för utgivet underhållsstöd genom en skälighetsbedömning enligt 28 § USL.

Som har framgått ska bedömningen göras i två led. Det första ledet är att pröva om det är uppenbart att den underhållsskyldige har en förvärvsförmåga som väsentligt överstiger vad som motsvarar den faktiska inkomsten.

Målet avser återbetalningsskyldighet fr.o.m. februari 2002. Då var L.M. endast 34 år. Han har inte anfört att han skulle vara sjuk eller av någon annan anledning inte skulle ha möjlighet att ha ett arbete som ger en vanlig inkomst. Det är alltså uppenbart att han har en förvärvsförmåga som väsentligt överstiger hans faktiska inkomst.

Nästa led i bedömningen är om han har visat en godtagbar anledning till att inte utnyttja sin förvärvsförmåga.

L.M. har under ett flertal år drivit ett företag med förlust och har därmed inte heller haft några nämnvärda inkomster. Försäkringskassan har betalat underhållsstöd sedan juni 1998 för ett av hans barn och sedan maj 1999 för ett annat. Försäkringskassan ansåg att L.M. under de första åren inte var återbetalningsskyldig. Det innebär alltså att kassan bedömde att för en viss tid det förhållandet att han drev ett eget företag var en godtagbar anledning till att han inte utnyttjade sin förvärvsförmåga, trots att företaget gick med förlust.

L.M. har inte anfört något som skulle kunna vara en godtagbar anledning till att han fortsätter att bedriva ett förlustföretag i stället för att utnyttja sin förvärvsförmåga så att han kan uppfylla de ekonomiska skyldigheter han har som förälder.

L.M:s överklagande ska alltså avslås.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2008-11-26, föredragande McMurray, målnummer 996-07