RÅ 2009 not 188
Fråga om uppehållstillstånd och utvisning (resningsärende, avslag) / Ansökan om resning avvisad till den del den avsåg fråga som slutligt avgjorts av Migrationsverket / Fråga om inhibition i mål om resning i ett av Migrationsöverdomstolen avgjort mål ansågs förfalla eftersom förutsättningar för resning inte förelåg
Not 188. Ansökan av B.M. om resning i mål och ärende enligt utlänningslagen. - Migrationsverket beslutade den 26 februari 2007 att avslå B.M:s ansökan om asyl och att utvisa honom till Serbien. Migrationsverkets beslut överklagades till Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen, som i dom den 31 maj 2007 upphävde utvisningsbeslutet och beviljade permanent uppehållstillstånd med motiveringen att det förelåg synnerligen ömmande omständigheter. Migrationsverket överklagade till Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen, som i dom den 15 januari 2008 upphävde migrationsdomstolens dom och fastställde Migrationsverkets beslut. Beslutet vann därmed laga kraft. - Migrationsverket beslutade därefter den 21 februari 2008 i ärende om hinder mot verkställighet av utvisningsbeslut att inte bevilja uppehållstillstånd med stöd av 12 kap. 18 § utlänningslagen (2005:716) och att inte bevilja ny prövning av frågan om uppehållstillstånd med stöd av 12 kap. 19 §. Beslutet överklagades inte. - B.M. yrkade hos Regeringsrätten att Regeringsrätten skulle bevilja resning och undanröja domen den 15 januari 2008 och i första hand förordna att migrationsdomstolens dom den 31 maj 2007 skulle stå fast och i andra hand att Migrationsöverdomstolen skulle ta upp målet på nytt. I sista hand yrkade han att Regeringsrätten skulle upphäva Migrationsverkets beslut den 21 februari 2008 och visa ärendet åter till verket för ny prövning. I vart fall yrkade han att Regeringsrätten skulle förordna om inhibition. - B.M. anförde bl.a. följande. I och med Kosovos självständighetsförklaring den 17 februari 2008 har det uppkommit nya omständigheter som har avgörande betydelse för utgången i målet. Familjen har blivit medborgare i det nya landet Kosovo. Skyddsbehov kan föreligga när det gäller minoriteter som är bosatta i Kosovo. Migrationsöverdomstolen har tolkat förarbetena på ett felaktigt sätt och domstolens rättstillämpning avviker från övriga avgöranden när det gäller minoriteter från Kosovo. Migrationsverket prövade ansökningen med utgångspunkt från att familjen vid prövningstillfället var medborgare i Serbien, vilket var felaktigt. -Regeringsrätten (2009-12-07, Billum, Nordborg, Hamberg, Knutsson, Jermsten):Skälen för Regeringsrättens avgörande. Migrationsöverdomstolens dom. En första fråga i målet är om inhibition kan medges i ett inte avgjort mål om resning av ett beslut av Migrationsöverdomstolen. - Enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) kan domstol, som har att pröva besvär, förordna att det överklagade beslutet, om det annars skulle lända till efterrättelse omedelbart, tills vidare inte ska gälla och även i övrigt förordna rörande saken. Bestämmelsen är inte direkt tillämplig då målet gäller en ansökan om resning med yrkande om inhibition av en lagakraftvunnen dom. Förvaltningsprocesslagen saknar motsvarighet till bestämmelsen i 58 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken. I 5 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut finns en särskild bestämmelse enligt vilken Regeringsrätten kan bestämma att det beslut som avses med en ansökan om rättsprövning tills vidare inte ska gälla. - Regeringsrätten har i ett tidigare avgörande, RÅ82 2:14, förordnat om inhibition i ett mål om resning av beslut enligt den då gällande utlänningslagen (1980:376). Enligt den lagen beslutade Statens invandrarverk i sådana frågor som är aktuella i resningsmålet. Verkets beslut kunde överklagas hos regeringen. Någon möjlighet att få till stånd en domstolsprövning av dessa frågor fanns inte annat än genom ansökan om resning. - 1980 års utlänningslag ersattes fr.o.m. den 1 juli 1989 av utlänningslagen (1989:529). Den skilde sig från 1980 års lag bl.a. genom att Statens invandrarverks beslut överklagades till den i lagen särskilt reglerade Utlänningsnämnden. Inte heller enligt denna lag fanns möjlighet att bringa besluten under en reguljär prövning i domstol. - 1989 års utlänningslag har fr.o.m. den 31 mars 2006 ersatts av utlänningslagen (2005:716). Genom denna har betydande förändringar genomförts vad gäller förutsättningarna för domstolsprövning av Migrationsverkets beslut. En helt ny instansordning har inrättats, där migrationsdomstolar prövar överklaganden av verkets beslut. En migrationsdomstols beslut kan överklagas hos Migrationsöverdomstolen, vars beslut inte får överklagas. Det är således Migrationsöverdomstolen och inte Regeringsrätten som är slutinstans i mål enligt utlänningslagen och som har rollen som prejudikatdomstol på detta område. Migrationsöverdomstolen prövar vidare ansökningar om resning i ärenden som avgjorts av Migrationsverket eller migrationsdomstol. - Skulle hinder mot verkställighet av ett lagakraftvunnet beslut enligt lagen framkomma finns särskilda bestämmelser i 12 kap.utlänningslagen om inhibition av verkställigheten. - Det anförda talar för att det på detta särskilda rättsområde bara finns ett ytterst begränsat utrymme för Regeringsrätten att ingripa i pågående ärenden genom att förordna angående verkställigheten av lagakraftvunna beslut enligt utlänningslagen. - Regeringsrätten finner mot denna bakgrund att inhibition i ett mål om resning av Migrationsöverdomstolens beslut enligt utlänningslagen bara kan komma i fråga i de fall det föreligger förutsättningar för resning enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen. Ett yrkande om inhibition av Migrationsöverdomstolens lagakraftvunna beslut bör därför i regel prövas samtidigt med ansökan om resning. - Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Det har inte framkommit att sådana skäl föreligger. Ansökan om resning ska därför avslås i denna del. - Vid sådant förhållande föranleder yrkandet om inhibition inte någon vidare åtgärd. - Migrationsverkets beslut. Enligt 2 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar prövar Regeringsrätten bl.a. ansökningar om resning i andra fall än som anges i 8 §. I 8 § första stycket 3 anges att kammarrätt prövar sådana ansökningar om resning i mål eller ärenden som enligt 11 kap. 11 § regeringsformen ska prövas av förvaltningsdomstol, om målet eller ärendet slutligt avgjorts av en länsrätt eller förvaltningsmyndighet. - Ärendet om hinder mot verkställighet av utvisningsbeslut har slutligt avgjorts av Migrationsverket. Vid sådant förhållande ankommer det inte på Regeringsrätten att pröva ansökningen i denna del. Det ankommer inte heller på Regeringsrätten att pröva yrkandet om inhibition av verkets beslut. -Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar yrkandena om resning m.m. i Migrationsverkets ärende om hinder mot verkställighet av utvisningsbeslut. - Regeringen avslår ansökningen i övrigt. (fd II 2009-11-11, Lif)