RÅ 2009 not 28

Not 28. Ansökan av Y.E. om resning av beslut av Migrationsöverdomstolen i mål ang. förvar enligt utlänningslagen - Y.E. kom till Sverige från Tyskland den 27 maj 2008 sedan tyska myndigheter begärt att han skulle återföras hit med stöd av Dublinförordningen. Migrationsverket beslutade samma dag att han skulle tas i förvar. Den 8 juni 2008 avslog Migrationsverket hans ansökan om uppehållstillstånd, arbetstillstånd m.m. och beslutade att han skulle avvisas samt att han skulle hållas kvar i förvar. Han överklagade beslutet till Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen, som i en dom den 4 juli 2008 avslog överklagandet och fastställde att han skulle hållas kvar i förvar. Han överklagade domen genom en skrivelse som kom in till Migrationsöverdomstolen den 22 juli 2008. Migrationsöverdomstolen beslutade den 30 juli 2008 att inte meddela prövningstillstånd beträffande frågan om uppehållstillstånd och avvisning samt att avslå överklagandet i fråga om förvar. - Den 25 juli 2008 hade Migrationsverket beslutat om fortsatt förvar. Då hade migrationsdomstolen slutligt avgjort det mål som hade varit anhängigt där och överklagande hade gjorts till Migrationsöverdomstolen som ännu inte hade fattat beslut i fråga om prövningstillstånd. - Migrationsverkets beslut den 25 juli 2008 om fortsatt förvar överklagades till migrationsdomstolen som avslog överklagandet i en dom den 6 augusti 2008. Y.E. överklagade den domen till Migrationsöverdomstolen som i dom den 30 oktober 2008 (mål nr UM 5255-08) avslog överklagandet. - I domen anförde Migrationsöverdomstolen bl.a. följande: - Förevarande mål rör fråga om handläggande myndighet i fråga om förvar efter den tidpunkt då migrationsdomstol slutligt avgjort frågan om uppehållstillstånd och därmed skilt sig från målet och innan Migrationsöverdomstolen tagit upp frågan genom att meddela prövningstillstånd alternativt beslutat att inte meddela prövningstillstånd. Migrationsöverdomstolen har att ta ställning till om Migrationsverket var behörigt att besluta i frågan vid aktuell tidpunkt. - Migrationsöverdomstolen har tidigare slagit fast att en migrationsdomstol i ett mål rörande uppehållstillstånd endast är ansvarig som handläggande myndighet från det att domstolen tar emot målet till och med den tidpunkt då domstolen slutligen avgör frågan om uppehållstillstånd och den därmed sammanhängande frågan om avlägsnande genom avvisning eller utvisning. Vidare är Migrationsöverdomstolen i motsvarande fall inte handläggande myndighet innan domstolen meddelat prövningstillstånd (se MIG 2007:44.). - Varken migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen var därmed handläggande myndighet när Migrationsverket den 25 juli 2008 fattade beslut om fortsatt förvar. Eftersom Migrationsverket enligt vad som redovisats ovan alltid är handläggande myndighet, utom i vissa uttryckligen i 10 kap.13, 15 och 16 §§utlänningslagen undantagna situationer, måste Migrationsverket vara behörigt att besluta om förvar när inte någon av de undantagna situationerna är för handen. Migrationsverket var således behörigt att besluta om fortsatt förvar. - Y.E. ansökte om resning i det mål som Migrationsöverdomstolen avgjorde genom domen den 30 oktober 2008. Han yrkade också att Regeringsrätten skulle besluta att upphäva den pågående tvångsåtgärden. - Som grund för sin ansökan anförde han i huvudsak följande. Det är uppenbart att Migrationsöverdomstolens avgörande bygger på en felaktig tillämpning av utlänningslagen (2005:716). Migrationsverket har beslutat om fortsatt förvar vid en tidpunkt då verket inte hade någon behörighet att göra det. Som lagtexten är formulerad saknas angiven ansvarig myndighet för beslut om förvar under den tidsperiod då migrationsdomstolen efter överklagande har skilt målet från sig och Migrationsöverdomstolen ännu inte tagit ställning till frågan om prövningstillstånd. Migrationsöverdomstolen har genom sitt avgörande ansett att Migrationsverket ändå varit behörigt att fatta beslut om fortsatt förvar. Förvarstagande av utlänningar är en mycket ingripande åtgärd som innefattar ett frihetsberövande. Både regeringsformen och allmänna rättsprinciper ger vid handen att frihetsberövande åtgärder måste ha ett tydligt stöd i lag. Det kan således inte under några omständigheter anses acceptabelt att en person tas i förvar eller får en förvarsvistelse förlängd genom beslut av en myndighet som saknar lagligt grundad behörighet att besluta om åtgärden. - Y.E. hölls fortfarande i förvar, nu med stöd av ett beslut den 23 januari 2009 av Polismyndigheten i Stockholms län, till vilken myndighet Migrationsverket hade överlämnat verkställighetsärendet. Beslutet gällde längst t.o.m. den 23 mars 2009. -Regeringsrätten (2009-03-06, Eliason, Wennerström, Nord, Stävberg, Lundin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Det har inte kommit fram att det föreligger något sådant förhållande som utgör skäl för resning. - Det ankommer inte på Regeringsrätten att pröva yrkandet om upphävande av den pågående tvångsåtgärden. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. - Regeringsrätten avvisar yrkandet om upphävande av den pågående tvångsåtgärden. (fd I, 2009-02-18, Lindman)