B togs i förvar av Polismyndigheten i Stockholms län den 30 mars 2007 då han påträffades utan uppehållstillstånd. Han ansökte om asyl och förvarsbeslutet fastställdes av Migrationsverket samma dag. Den 13 april 2007 avslog Migrationsverket B:s ansökan om uppehållstillstånd m.m. och utvisade honom från Sverige. Migrationsverket beslutade även att B skulle hållas kvar i förvar. Härefter har förvarstiden förlängts.

B överklagade beslutet att inte bevilja honom uppehållstillstånd m.m. till Migrationsdomstolen.

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2007-07-05, ordförande Zedenius och tre nämndemän) avslog B:s överklagande av Migrationsverkets beslut att inte bevilja honom uppehållstillstånd och att utvisa honom från Sverige. Migrationsdomstolen beslutade även med stöd av 10 kap. 12 § andra stycket utlänningslagen (2005:716) att B skulle hållas kvar i förvar och yttrade i denna del följande: Enligt 10 kap 12 § andra stycket utlänningslagen skall, om en utlänning tagits i förvar eller står under uppsikt avvisas eller utvisas, den myndighet eller domstol som fattar beslut pröva om utlänningen fortfarande skall hållas i förvar eller stå under uppsikt. En utlänning får hållas i förvar endast om det på grund av hans personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige (jfr 10 kap. 1 § andra stycket 2 och tredje stycket utlänningslagen). Migrationsdomstolen anser att B genom tidigare agerande visat att det finns en konkret risk att han kommer att hålla sig undan. Det finns sålunda förutsättningar att hålla honom i förvar. Eftersom han hållits i förvar längre tid än två månader bedömer domstolen vidare att det föreligger synnerliga skäl för att han skall hållas kvar i förvar (jfr 10 kap. 4 § utlänningslagen). - Migrationsdomstolen avslår överklagandet. Migrationsdomstolen beslutar att B skall hållas kvar i förvar.

Efter att B överklagat migrationsdomstolens dom i dess helhet beslutade Migrationsöverdomstolen att behandla överklagandet avseende förvarsfrågan separat i nu aktuellt mål. B yrkade att förvarsbeslutet skulle upphävas. Han anförde i huvudsak följande. I migrationsdomstolens dom har angetts att det föreligger synnerliga skäl utan närmare motivering. Det räcker inte med en konkret undanhållanderisk, vilken i och för sig bestrids föreligga, utan ytterligare förutsättningar bör föreligga för att synnerliga skäl skall anses vara för handen. Han har vistats länge i Sverige. Det gick inte att förlänga hans första uppehållstillstånd. Han har försökt få ett uppehållstillstånd under åren 1998 och 1999. Under år 2001 fick en annan utlänning som vistats länge i Sverige avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Han såg då ingen lösning för egen del. Den tillfälliga lydelsen av 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529) gällde inte honom. Han vågade inte ta kontakt med myndigheterna. Han har levt hederligt. Under hans senaste tio år i Sverige har han arbetat och betalat skatt. Han har varit medveten om att han inte fått jobba men ingen arbetsgivare har frågat honom om han haft tillstånd. Han har tillsammans med sin hustru köpt en bostadsrättsvilla med hjälp av banklån. Hans passhandling gällde t.o.m. år 2001 och han har inte fått den förlängd eftersom det enligt ambassaden krävs uppehållstillstånd för nytt pass. Han har förfarit felaktigt och har hållit sig undan. Situationen är dock annorlunda i dag än tidigare. Då levde han på hoppet, nu befinner han sig vid vägs ände. Han har en tillståndsgrundande anknytning, han är väletablerad och har en hustru att ta ansvar för. De har varit ett par sedan år 1998. Hon har först studerat men är numera anställd som forskare. Hon har inte permanent uppehållstillstånd men har sökt det. Han samarbetar vid verkställighet. Han vill själv ansvara för verkställigheten och för att kunna göra det måste han vara på fri fot. Han införskaffar själv de handlingar som krävs och betalar även flygbiljetten själv. Han skulle få problem om han eskorterades hem. Grunderna för förvar är inte uppfyllda. Han går med på uppsikt och det som det medför.

Migrationsverket avstyrkte bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Det finns en påtaglig risk för att B kommer att hålla sig undan och det är sannolikt att beslutet att utvisa honom vinner laga kraft. Det finns synnerliga skäl för förvar. B har hållit sig undan i tio år och han har inte försökt att legalisera sin vistelse förrän helt nyligen. Hans hustru innehar inte permanent uppehållstillstånd och det är därmed inte klarlagt att det finns en tillståndsgrundande anknytning. B har haft lång tid på sig att ordna en passhandling. Verket ifrågasätter att undanhållanderisken skulle vara lägre i dag. Det är inte positivt att klaganden arbetat under sin vistelse i Sverige då vistelsen varit illegal och han inte har haft rätt att arbeta.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2007-07-26, Wahlqvist, Lindqvist, referent, och M. Åberg), som den 25 juli 2007 hållit muntlig förhandling i målet, yttrade:

Handläggande myndighet

Utlänningslagen innehåller endast en bestämmelse som anger när en domstol är handläggande myndighet, nämligen 10 kap. 12 § första stycket utlänningslagen. En migrationsdomstols behörighet att fatta beslut som handläggande myndighet begränsas i lagrummet av rekvisitet ”handlägger ärendet”. Med detta får förstås att domstolen är ansvarig som handläggande myndighet under den tid den har möjlighet att fatta beslut som direkt påverkar utlänningens avlägsnande från Sverige. Det nu sagda innebär att en migrationsdomstol i ett mål rörande uppehållstillstånd endast är ansvarig som handläggande myndighet till och med den tidpunkt domstolen slutligen avgör frågan om uppehållstillstånd och den därmed sammanhängande frågan om avlägsnande genom avvisning eller utvisning (se MIG 2007:23) samt att Migrationsöverdomstolen i motsvarande fall inte är handläggande myndighet, innan domstolen meddelat prövningstillstånd. Beträffande mål där ett avlägsnandebeslut kan verkställas utan hinder av laga kraft blir domstol handläggande myndighet först i samband med att den beslutar om inhibition (jfr prop. 2004/05:170 s. 294).

Migrationsdomstolen har när den skilt målet ifrån sig fattat beslut avseende fortsatt förvar i enlighet med vad som föreskrivs i 10 kap. 12 § andra stycket utlänningslagen. Migrationsdomstolens förvarsbeslut i domen har inte fattats på grund av ett överklagande av förvarsfrågan utan beslutet har fattats av domstolen i dess egenskap av handläggande myndighet. Det föreligger därför inte något krav på prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen. En annan effekt av att migrationsdomstolen fattat beslutet i dess egenskap av handläggande myndighet är att det saknas motpart i denna del hos migrationsdomstolen och i målet hos Migrationsöverdomstolen. Det förhållandet att Migrationsöverdomstolen skall företa en materiell prövning av det överklagade förvarsbeslutet utan att först pröva frågan om prövningstillstånd innebär inte att Migrationsöverdomstolen är handläggande myndighet eftersom domstolen vid prövningen av det överklagade förvarsbeslutet inte har möjlighet att fatta beslut som direkt påverkar utlänningens avlägsnande från Sverige. Ett sådant beslut blir först aktuellt om Migrationsöverdomstolen meddelar prövningstillstånd i målet avseende uppehållstillstånd m.m. Migrationsöverdomstolen skall därför i nu aktuellt mål heller inte företa någon ny prövning av förvar i enlighet med 10 kap. 11 § utlänningslagen.

Fråga om fortsatt förvar

Av 10 kap. 1 § andra stycket 2 utlänningslagen framgår att en utlänning som fyllt 18 år får tas i förvar om det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas enligt 8 kap. 1, 2 eller 7 § och om det på grund av utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att utlänningen annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige.

Av 10 kap. 4 § andra stycket utlänningslagen framgår att en utlänning om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats, får hållas i förvar i högst två månader, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid.

Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.

Migrationsdomstolen har i den överklagade domen fastställt Migrationsverkets beslut att avslå B:s ansökan om uppehållstillstånd m.m. samt att utvisa honom.

Även med beaktande av vad B anfört hos Migrationsöverdomstolen finner domstolen att det är sannolikt att B kommer att utvisas. Vidare finner domstolen att det, mot bakgrund av att B tidigare inte medverkat när han skulle utvisas med stöd av ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut samt hans mycket långa illegala vistelse i landet, finns anledning att anta att han kommer att hålla sig undan. Då B redan suttit i förvar under en tvåmånadersperiod krävs synnerliga skäl för att hålla kvar honom i förvar. Mot bakgrund av hur B tidigare agerat finner Migrationsöverdomstolen att det föreligger en påtaglig risk för att han om han försätts på fri fot kommer att gå under jorden och därmed förhindra verkställighet av utvisningsbeslutet. Synnerliga skäl för fortsatt förvar föreligger därför. Uppsikt är inte en tillräcklig åtgärd. Överklagandet skall således avslås.

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.