RÅ 2009 not 42

Not 42. Ansökan om resning m.m. i mål om inkomsttaxering. - Skattemyndigheten beslutade den 10 december att genom eftertaxering för taxeringsåret 1995 beskatta H.S. i inkomstslaget tjänst avseende förfogande över vinstmedel i ett kommanditbolag. Skattemyndigheten påförde också skattetillägg. Sedan H.S. överklagat beslutet avslog Länsrätten i Stockholms län den 29 november 2002 överklagandet. Kammarrätten i Stockholm beslutade genom den 3 april 2006 (mål nr 539-03) att H.S. inte skulle beskattas för inkomst av tjänst utan för inkomst av aktiv näringsverksamhet. - H.S. överklagade genom sitt ombud advokaten M.N. i skrivelse ställd till Regeringsrätten och som kom in till kammarrätten den 1 november 2006. Alternativt ansökte han om återställande av försutten tid. Som skäl för att domen överklagats först nu anförde ombudet bl.a. följande. Han har erhållit kammarrättens meddelande om förenklad delgivning daterat den 10 april 2006. Han har emellertid aldrig erhållit den dom avseende 1995 års taxering som delgivningen avser. Däremot erhöll han domar avseende H.S:s taxeringar för 1997 och 1998 (mål nr 421-04 och 423-04) i samband med den förenklade delgivningen. På den förenklade delgivningen har även handtecknade anteckningar gjorts av kammarrätten, vilket kan förklara varför domen avseende 1995 års taxering inte skickats ut. Omedelbart när han fick domarna avseende H.S. vidarebefordrade han dem till advokat J.T., som enligt överenskommelse skulle överklaga alla mål till Regeringsrätten. Denne har emellertid upplyst honom om att han aldrig erhållit kammarrättens dom avseende 1995 års taxering. Även den omständigheten stödjer att han aldrig erhållit domen, eftersom han omedelbart vidarebefordrade alla domar avseende H.S. till advokat J.T. Han har behållit kopior av de domar han skickade, dvs. beträffande 1997 och 1998 års taxeringar. Skälet till att han inte förrän nu reagerat på den förenklade delgivningen beträffande domen avseende 1995 års taxering var att han samtidigt erhöll förenklade delgivningar och domarna avseende 1997 och 1998 års taxeringar. Han har därför enbart hanterat dessa domar. Med hänsyn till det ovan angivna och det faktum att alla domar noggrant registrerats när de mottas på advokatbyrån får det i praktiken anses uteslutet att han skulle ha mottagit den aktuella domen. -Kammarrätten i Stockholm (2006-12-04, Sjökvist, Schön, Engqvist, referent) yttrade: Advokat M.N. har varit ombud för sammanlagt tjugo skattskyldiga i mål hos kammarrätten avseende samma typ av fråga i en serie av mål som alla avgjordes av kammarrätten den 3 april 2006. Av kammarrättens målregister framgår, såvitt avser de mål där H.S. varit part, att två domar meddelades nämnda datum, en dom avseende 1995 års taxering (mål nr 539-03) och en dom avseende 1997 och 1998 års taxeringar (mål nr 421-04 och 423-04). - Enligt 3 a § delgivningslagen (1970:428), DelgL, innebär förenklad delgivning att myndigheten sänder den handling som skall delges med post till den sökte under hans senast kända adress och minst en dag senare skickar ett meddelande om att handlingarna har sänts. Enligt 19 § tredje stycket DelgL, skall delgivning därvid anses ha skett när två veckor har förflutit från det att meddelandet skickades med post och det inte med hänsyn till omständigheterna framstår som osannolikt att handlingen före tvåveckorsfristens utgång kommit fram till den sökte senast kända adress. - Vid införandet av förenklad delgivning anförde departementschefen bl.a. följande (prop. 1990/91:11 s 20 och 23). - Har två veckor gått och ingen av försändelserna kommit i retur till myndigheten och inga andra omständigheter heller tyder på att försändelserna inte kommit fram, skall alltså den sökte anses delgiven när den fjortonde dagen gått till ända. Och först då börjar den eventuella frist, som kan finnas angiven i delgivningsförsändelsen, att löpa. Om däremot någon av försändelserna kommer i retur med postens påskrift att adressaten är okänd på den angivna adressen, bör det inte komma i fråga att anse den sökte delgiven. Detsamma gäller om den sökte t.ex. som en reaktion på meddelandet, anmäler att delgivningsförsändelsen inte har kommit fram till honom; detta under förutsättning att hans uppgift bedöms som trovärdig och inte som ett försök att undandra sig delgivning. Om något som nu sagts inträffar under tvåveckorsperiodens gång, avvaktar myndigheten naturligtvis inte dess utgång utan beslutar genast om ny delgivning (jfr 21 § DelgL). - Enligt min mening bör man i första hand ha rättssäkerhetshänsynen för ögonen när man bestämmer om man skall kräva dubbla försändelser eller ej. Syftet med meddelandet är ju att den sökte skall få tillfälle att slå larm om han inte har fått den delgivningsförsändelse som omtalas i meddelandet. Med den utgångspunkten kan jag konstatera att det föreslagna meddelandet om delgivningsförsändelsen tar bort de flesta av de osäkerhetsmoment som kan sägas vara förknippade med den förenklade delgivningen. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Av kammarrättens dagboksblad i mål nr 539-03 framgår att domen har expedierats till ombudet den 5 april 2006 och att meddelandet om förenklad delgivning daterats den 10 april 2006. Motsvarande uppgifter om expediering och meddelande om förenklad delgivning finns antecknade i mål 421-04 och 423-04. Det framgår även av delgivningsuppgifter i mål nr 421-04 att ett särskilt meddelande om förenklad delgivning framställts för domen i detta mål och mål 423-04. - Av de handlingar ombudet nu givit in framgår att han erhållit meddelandet om förenklad delgivning avseende mål nr 539-03. För den händelse ombudet dessförinnan inte skulle ha erhållit delgivningsförsändelsen, dvs. domen avseende 1995 års taxering borde denne ha kontaktat kammarrätten och meddelat att han inte erhållit kammarrättens dom. Eftersom han inte gjort det och inte heller anfört någon trolig förklaring till varför han underlåtit att göra detta anser kammarrätten att delgivningen i enlighet med bestämmelsen i 19 § tredje stycket DelgL har skett efter två veckor från den 10 april 2006, dvs. den 24 april 2006. - Enligt lag och lämnad information om hur man överklagar skulle överklagandet ha kommit in till kammarrätten inom två månader från den dag då H.S. fick del av den överklagade domen. Överklagandet skulle, med tillämpning av lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid, ha kommit in till kammarrätten senast den 26 juni 2006 men kom in först den 1 november 2006 och således för sent. Överklagandet skall därför avvisas. - Kammarrätten avvisar överklagandet. - Kammarrätten överlämnar ansökan om återställande av försutten tid till Regeringsrätten. - H.S. yrkade att Regeringsrätten skulle förklara att överklagandet kommit in i rätt tid. För det fall att så inte skedde och Regeringsrätten inte skulle bevilja återställande av försutten tid ansökte H.S. om resning av kammarrättens dom den 3 april 2006 och yrkade att taxering skulle ske i enlighet med ingiven deklaration eller att målet återförvisades till kammarrätten. Han anförde bl.a. följande. Ombudet är i en omöjlig situation då ombudet inte kan styrka att han inte erhållit domen. Ingen på advokatbyrån har registrerat den som inkommen, vilket annars alltid sker. - Kammarrätten har utan yrkande av part beskattat inkomsten i inkomstslaget näringsverksamhet i stället för som skattemyndigheten och länsrätten i inkomstslaget tjänst. Kammarrättens dom har fått till följd att han påförts ytterligare skatt i förhållande till skattemyndighetens beslut och länsrättens dom. Detta strider mot 29 § förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, och grund för resning föreligger. - Regeringsrätten (2009-03-19, Sandström, Hamberg, Fernlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten instämmer i kammarrättens bedömning att överklagandet kommit in för sent. Kammarrättens avvisningsbeslut ska därför fastställas. - Enligt 37 c § FPL får tiden för överklagande återställas om den har försuttits på grund av omständighet som utgör giltig ursäkt. Vad H.S. anfört visar inte att någon sådan omständighet föreligger. - Enligt 37 b § FPL får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Regeringsrätten har nyligen avgjort ett antal mål (bl.a. RÅ 2008 ref. 41) där förhållandena vad gäller frågan om byte av inkomstslag varit desamma som i förevarande fall. Skatteverket har i dessa mål medgett att beskattning sker i inkomstslaget tjänst i stället för i inkomstslaget näringsverksamhet. Regeringsrätten företar därför målet till omedelbart avgörande. - Skattemyndigheten har i sitt omprövningsbeslut beskattat H.S. i inkomstslaget tjänst. I länsrätten, liksom i kammarrätten, har myndigheten vidhållit sin inställning medan H.S. yrkat att beskattning inte ska ske för beloppet i fråga. Kammarrätten har således utan yrkande av part förordnat att beskattning ska ske som inkomst av aktiv näringsverksamhet. Efter avdrag för beräknade egenavgifter har debiteringen av såväl inkomstskatt som skattetillägg sänkts. Emellertid har egenavgifter påförts H.S. med ett så högt belopp att den totala effekten för hans del blivit att skatt och avgifter påförts med ett ca 58 500 kr högre belopp än det som följde av länsrättens dom. - Enligt 29 § FPL får rättens avgörande inte gå utöver vad som yrkas i målet. Även om det inte stått helt klart för kammarrätten vilka beskattningskonsekvenser som skulle komma att följa av beslutet får detta med hänsyn till det faktiska skatte- och avgiftsutfallet anses vara till H.S:s nackdel. Mot bakgrund av det anförda finner Regeringsrätten att den ändring kammarrätten företagit genom att hänföra inkomsten till inkomstslaget näringsverksamhet inte är förenlig med bestämmelsen i 29 § FPL. Kammarrätten har därför inte ägt ändra länsrättens dom på det sätt som skett. Regeringsrätten finner med hänsyn härtill att resning ska beviljas i målet och att kammarrättens dom ska undanröjas i denna del. Till följd härav står länsrättens och skattemyndighetens beslut att hänföra inkomsten till inkomstslaget tjänst fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens avvisningsbeslut. - Regeringsrätten avslår ansökningen om återställande av försutten tid. - Regeringsrätten beviljar resning och förklarar, med undanröjande av Kammarrättens i Stockholm dom den 3 april 2006 i mål nr 539-03 i denna del, att H.S. ska beskattas för 737 383 kr i inkomstslaget tjänst. (fd II 2009-02-18, H. Dunnington)