RÅ 2009 not 64

Not 64. Överklagande av A-B.C. ang. avgift enligt 8 kap.socialtjänstlagen (2001:453), SoL. - Omsorgsnämnden i Trollhättans kommun beslutade den 31 januari 2007 att A-B.C. för hyra och matkostnad i särskilt boende samt omvårdnadsavgift skulle betala 7 654 kr per månad från och med den 1 januari 2007. Avgiftsutrymmet beräknades till 274 kr. - A-B.C. överklagade beslutet om "Hyra för särskilt boende" och ansåg att beslutet stred mot kommunallagen som förbjuder överuttag av kommuninnevånare. Det är självkostnadsprincipen som gäller. A-B.C. hänvisade till tidigare överklaganden (kammarrättens mål nr. 339106, 3388-06 och 3394-06) och uppgav att samma motiveringar som föranlett dessa överklaganden även gällde detta överklagande. - Omsorgsnämnden uppgav att man inte hade något ytterligare att anföra än de yttranden som avgetts till länsrätten och kammarrätten i nyssnämnda mål. -Länsrätten i Göteborg (2007-11-26, ordf. Thorson)yttrade. Det noteras att Kammarrättens mål nr 3394-06 gäller A.C:s överklagande av länsrättens dom den 6 augusti 2004. - Såvitt gäller A-B.C. har omsorgsnämnden tidigare den 10 november 2003 och den 19 januari 2004 fattat beslut i fråga om den avgift som A-B.C: skall betala för sitt särskilda boende. A-B.C. överklagade besluten till länsrätten med yrkande att avgiften skulle bestämmas till ett lägre belopp. A-B.C. ansåg att hyran var oskälig och att den inte följde kommunallagens föreskrift om självkostnadspris. Länsrätten fann att bostadskostnaden för det särskilda boendet var att se som en ersättning i ett hyresförhållande enligt jordabalken. Även om hyran fick anses hög fann länsrätten att den därför inte omfattades av maxtaxan enligt socialtjänstlagen. Avgift för omvårdnad togs inte ut på grund av negativt avgiftsutrymme. Länsrätten fann därför att nämndens beslut var i överensstämmelse med bestämmelserna i 8 kap. SoL. I överklagande till kammarrätten (mål nr 3388-06 och nr 3391-06) yrkade A-B.C. att kammarrätten skulle fastställa avgiften för boende till ett lägre belopp. Kammarrätten, som den 12 november 2007 avslog överklagandena, fann att upplåtelsen av bostaden hade sin grund i ett muntligt hyresavtal. enligt hyreslagen och således var att hänföra till hyra. Till följd härav kunde kammarrätten inte pröva om hyressättningen var skälig eller om den i övrigt beräknats i enlighet med gällande hyreslagstiftning. Det saknades därmed skäl att frångå omsorgsnämndens avgiftsbeslut. - Enligt 8 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, får kommunen ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer för bl.a. hemtjänst, dagverksamhet och bostad i sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § andra stycket eller 7 § tredje stycket och som inte omfattas av 12 kap.jordabalken eller för annan liknande social tjänst. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader. Om det boende som A-B.C. har är att hänföra till ett hyresförhållande enligt jordabalken kan hyrans storlek således inte prövas. - Den enskildes avgifter för hemtjänst och dagverksamhet, tillsammans med avgifter som avses i 26 § tredje stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) får per månad uppgå till högst en tolftedel av 0,48 gånger prisbasbeloppet. För bostad i särskilt boende får den enskildes avgifter uppgå till högst en tolftedel av 0,50 gånger prisbasbeloppet (8 kap. 5 § samma lag). - Av 8 kap. 6 och 7 §§ framgår att avgifterna enligt 5 § inte får uppgå till ett så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel av sitt avgiftsunderlag för sina personliga behov och andra normala levnadskostnader (förbehållsbelopp). Förbehållsbeloppet består av ett minimibelopp om en tolftedel av 129,4 procent av prisbasbeloppet får år 2007, 40 300 kr, dvs. 4 346 kr för ensamstående. Minimibeloppet skall täcka normalkostnader för livsmedel, kläder, skor, fritid, hygien, dagstidning, telefon, TV-avgift, hemförsäkring, öppen hälso- och sjukvård, tandvård, hushållsel, förbrukningsvaror, resor, möbler, husgeråd och läkemedel. Till minimibeloppet kommer den faktiska boendekostnaden. Förbehållsbeloppet jämte den faktiska boendekostnaden jämförs med de sammanlagda inkomsterna. Mellanskillnaden (avgiftsutrymmet) bestämmer hur stora avgifter som kan tas ut. Den enskildes avgifter får dock aldrig överstiga en tolftedel av 0,48 gånger prisbasbeloppet, eller 1 612 kr för år 2007. Om mellanskillnaden blir negativ betalas ingen avgift. - Av utredningen framgår att A-B.C. betalar hyra för ett rum i särskilt boende. Enligt kommunen omfattas inte hyran av maxtaxan. Kommunen har beräknat A-B.C:s minimibelopp med hänsyn till fördyrade matkostnader samt gjort avdrag för sådant som tillhandahålls på gruppboendet. Avgiftsutrymmet för omvårdnad uppgår till 274 kr, vilket således är den högsta avgift som kan tas ut för detta ändamål. Av omsorgsnämndens beslut framgår att det vid avgiftsberäkningen skett en reducering av omvårdnadsavgiften på grund av nyssnämnda avgiftsutrymme med (1 612 - 274=) 1 338 kr. - Länsrättens bedömning. Kammarrätten har i domar den 12 november 2007 funnit att upplåtelsen av bostaden till A-B.C. har sin grund i ett muntligt hyresavtal enligt hyreslagen och således är att hänföra till hyra. Till följd härav har Kammarrätten inte kunnat pröva om hyressättningen är skälig eller om den i övrigt beräknats i enlighet med gällande hyreslagstiftning varför det saknats skäl att frångå omsorgsnämndens avgiftsbeslut. Förhållandena i förevarande mål är desamma varför skäl saknas att frångå Kammarrättens bedömning. A-B.C:s hyra omfattas inte av maxtaxan. Omvårdnadsavgift tas inte ut med högre belopp än som motsvarar avgiftsutrymmet. Länsrätten finner därför att nämndens beslut är i överensstämmelse med bestämmelserna i 8 kap. SoL. Överklagandet kan därför inte bifallas. - Länsrätten avslår överklagandet. - A-B.C. överklagade och yrkade att länsrättens dom och omsorgsnämndens beslut skulle upphävas samt anförde bl.a. följande. Kommunen har överträtt kommunallagen genom att ta ut högre hyra för ett äldreboende än vad man har kostnader för och har alltså brutit mot självkostnadsprincipen. - Kammarrätten i Göteborg(2008-05-21, Stenstad, Henriksson, Lemarie, referent) meddelade prövningstillstånd och anförde följande. Kammarrätten gör samma bedömning som länsrätten beträffande såväl möjligheten att pröva hyrans storlek som beräkningen i övrigt av omvårdnadsavgiften. Kammarrätten ändrar därför inte den överklagade domen. -A-B.C. överklagade kammarrättens dom och yrkade att Trollhättans kommun kraftigt sänkte sina höga krav på ersättning för hennes boende och hänvisade till de skäl som låg till grund för överklagandena i Regeringsrättens mål nr 7304-7306-07. - Trollhättans kommun avstod från att yttra sig med hänvisning till Regeringsrättens avgörande i mål nr 7304-7306-07. Regeringsrätten (2009-04-30, Heckscher, Wennerström, Nord, Kindlund, Ståhl): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 5 kap. 5 § andra stycket SoL ska kommunen inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd. För bostad i sådant särskilt boende som avses i nämnda bestämmelse och som inte omfattas av 12 kap.jordabalken får, enligt 8 kap. 2 § första stycket SoL, kommunen ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader. - Frågan i målet är om bestämmelserna i 8 kap. SoL är tillämpliga på den som hyra betecknade kostnadspost som avser upplåtelse av bostad i särskilt boende för A-B.C. för tiden fr.o.m. den 1 januari 2007. Regeringsrättens mål nr 7304-7306-07 gällde samma fråga rörande tidigare tidsperioder. I dom den 20 januari 2009 (RÅ 2009 ref. 1) fann Regeringsrätten att reglerna om avgifter i 8 kap. SoL var tillämpliga på den som hyra betecknade kostnadsposten och biföll överklagandena. - Omständigheterna i de nämnda målen var desamma som i detta mål. Överklagandet ska därför bifallas och målet visas åter till kommunen för förnyad handläggning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer underinstansernas avgörande och visar målet åter till Trollhättans kommun för förnyad handläggning. (fd I 2009-04-01, Lidin)