RÅ 2009 not 66

Not 66. Överklagande av Byggnadsnämnden i Åstorps kommun i mål ang. bygglov. -Byggnadsnämnden i Åstorps kommun (2000-10-16) beslutade - sedan nämnden förelagts av miljönämnden att åtgärda de bullerproblem som förelåg från trafiken på Malmövägen - att bevilja bygglov för uppförande av ett 170 m långt bullerplank längs med Malmövägen inom område som enligt gällande detaljplan var utlagt som huvudgata för trafik. - Byggnadsnämndens beslut överklagades av bl.a. B.S. i egenskap av ägare till fastighet belägen i nära anslutning till bullerplanket men det ändrades inte av Länsstyrelseni Skåne län (2002-11-13). - Bl.a. B.S. överklagade länsstyrelsens beslut. - Länsrätten i Skåne län (2003-01-30, ordförande Olofsson) avslog överklagandet och anförde: Det har inte framkommit att aktuellt bullerplank skulle strida mot gällande detaljplan. Med hänsyn till vad som framkommit av utredningen kan det inte heller anses att bullerplanket medför sådan betydande olägenhet som avses i 3 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, för (bl.a.) B.S. Något hinder mot bygglov för bullerplanket har inte heller i övrigt framkommit. Således ska överklagandet avslås. - Bl.a. B.S. överklagade och yrkade att bygglovet skulle upphävas. - Kammarrätten i Göteborg (2004-01-30, Kärrström, Stenberg, referent, Sjöbeck) upphävde bygglovsbeslutet, återförvisade målet till byggnadsnämnden och anförde: Vid beslut enligt PBL ska beaktas både allmänna och enskilda intressen. I 5 kap. 1 § PBL anges att prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns utformning ska ske genom detaljplan för bl.a. ny sammanhållen bebyggelse och ny enstaka bebyggelse vars användning får betydande inverkan på omgivningen. Första stycket ska också tillämpas i fråga om andra anläggningar än byggnader, om anläggningarna kräver bygglov enligt 8 kap. 2 § PBL. Enligt 3 § samma kapitel ska i en detaljplan redovisas och till gränserna anges bl.a. allmänna platser såsom gator, vägar, torg och parker samt kvartersmark för bl.a. bebyggelse. I fråga om allmänna platser för vilka kommunen är huvudman ska användningen och utformningen anges. - Enligt 8 kap. 2 § 7 PBL krävs bygglov för att uppföra murar eller plank. Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan ska enligt 11 § samma kapitel bifallas om åtgärden inte strider mot planen och om den uppfyller vissa krav i 3 kap. PBL. Bygglov får även lämnas för åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplanen om avvikelserna är förenliga med syftet med planen. För byggåtgärder som strider mot planen och inte kan hänföras till mindre avvikelse erfordras däremot planändring. - Det aktuella bullerplanket ska uppföras till en höjd av två meter och förläggas utmed Malmövägen från viadukten över järnvägen och cirka 170 meter söderut. Med hänsyn till det som klagandena har uppgett får planket anses medföra en betydande inverkan på omgivningen. - Enligt den gällande detaljplanen från 1990 för Åstorps kommun anges att marken där bullerplanket i enlighet med bygglovsansökan ska uppföras utgör allmän plats upplåten för huvudgata. Allmän plats är områden som är allmänt tillgängliga för gemensamma behov och mark betecknad allmän plats är avsedd endast för den användning som planbestämmelserna anger. I den aktuella detaljplanen regleras inte att skyddsanordningar som bullerplank får uppföras på den allmänna platsen. Mot bakgrund härav finner kammarrätten att åtgärden att uppföra en sådan anläggning strider mot planbestämmelsen om markens användning för huvudgata. Frågan om bullerplanket kan betraktas som en mindre avvikelse från planen och förenlig med planens syfte har inte varit föremål för prövning i underinstanserna. Kammarrätten kan inte som första instans avgöra denna fråga. Med hänsyn härtill ska målet visas åter till byggnadsnämnden för ny handläggning. - Byggnadsnämnden överklagade kammarrättens dom och anförde bl.a. följande. Planket påverkar inte kommunikationsmöjligheterna från huvudorten mot Nyvång och påverkar inte heller sikten från huvudorten mot samhället. Planket skiljer en gång- och cykelväg från biltrafiken vilket från trafiksäkerhetssynpunkt är mycket önskvärt. Vidare har planket en starkt bullerskyddande effekt. I användningssättet för huvudgata, som är det användningssätt som i detaljplanen anges för det markområde där planket placerats, ingår sådana anordningar som erfordras för vägens drift och därmed sammanhängande åtgärder. Bland sådana anordningar kan nämnas vägräcken, vägskyltar, skyddsplanteringar m.m. I detta fall har planket placerats cirka fyra meter från tomtgränserna i planteringen mellan vägmark och gång- och cykelväg. Orsaken till detta är att planket, placerat så nära körbanan som möjligt, får en bättre bullerdämpande effekt. - B.S. bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten inhämtade yttrande från Boverket som anförde bl.a. följande. Det är i och för sig lämpligt att reglera bullerplank i detaljplan om behov av ett sådant är känt vid planläggningstillfället. Verket anser emellertid att uppförandet av det aktuella bullerplanket inte strider mot detaljplanen: allmän plats, huvudgata - det strider inte mot den angivna användningen, det strider inte mot någon uttrycklig bestämmelse i detaljplanen och det strider inte mot vad som följer av utformningskravet i 5 kap. 3 § andra stycket PBL. Lov för bullerplanket ska därför prövas direkt mot kraven i 3 kap. PBL. - Regeringsrätten (2009-05-06, Heckscher, Wennerström, Nord, Kindlund, Ståhl): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 8 kap. 2 § första stycket 7 PBL krävs bygglov för att uppföra plank. I 8 kap. 11 § första stycket PBL föreskrivs vidare bl.a. att ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan ska bifallas bl.a. om åtgärden inte strider mot detaljplanen och uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10-18 §§ PBL. - Frågan i målet gäller i första hand om uppförandet av det bullerplank som byggnadsnämnden i Åstorp meddelat bygglov för står i strid med gällande detaljplan och, om så inte är fallet, om planket kan anses uppfylla anpassnings- och omgivningskraven i 3 kap. 1 och 2 §§ PBL. - I den detaljplan mot vilken en ansökan om bygglov ska prövas ska enligt 5 kap. 3 § PBL redovisas och till gränserna anges bl.a. allmänna platser såsom gator, vägar, torg och parker. Av andra stycket framgår vidare att det i fråga om allmänna platser för vilka kommunen är huvudman användningen och utformningen ska anges. - Utöver vad som enligt 5 kap. 3 § PBL ska redovisas i detaljplanen finns i 5 kap. 7 och 8 §§ PBL uttömmande uppräknat ett antal bestämmelser rörande förhållanden som det är frivilligt att reglera i planen. Enligt 5 kap. 7 § 11 PBL får således i planen meddelas bestämmelser om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat liknande som omfattas av 9 kap.miljöbalken. - Beträffande de anpassnings- och omgivningskrav som enligt 3 kap. PBL ska vara uppfyllda för att bygglov, om åtgärden inte strider mot detaljplanen, ska få meddelas gäller enligt 1 § att byggnader ska placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader ska ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan. Enligt 2 § ska byggnader vidare placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Vad nu sagts om byggnader gäller enligt 14 § även i fråga om vissa andra anläggningar än byggnader som t.ex. plank. - - - Regeringsrätten gör följande bedömning. - I 5 kap. 3 § PBL finns bestämmelser om vad en detaljplan alltid ska innehålla. Bestämmelserna anger således minimikraven. Av förarbetena till lagen (prop. 1985/86:1 s. 154) framgår att lagstiftaren har velat lämna öppet för kommunerna att inom en viss ram välja vilka frågor som ska lösas på detaljplanestadiet och vilka man anser bör hållas öppna för ställningstagande i samband med prövningen av lov. De obligatoriska bestämmelserna är därför få. - I 5 kap. 7 § och 8 § PBL finns en uttömmande uppräkning av sådant som får regleras i detaljplan, bl.a. bestämmelser om skyddsanordningar, t.ex. bullerskyddsvallar och liknande. - I den nu aktuella detaljplanen har användningen av den mark på vilken Malmövägen utlagts reglerats och angivits som allmän platsmark, huvudgata. I planbestämmelserna förklaras vidare huvudgata vara gata med trafik mellan områden. - Regeringsrätten finner i likhet med Boverket att ett bullerplank är en sådan anordning som i förekommande fall, utan att det särskilt anges i planen, kan höra till en gata när en plan för visst område anger denna form av användning. I detta fall är bullerplanket, såvitt framgår, också en förutsättning för att bullergränserna längs med Malmövägen ska kunna uppnås och planket behövs därför för driften av gatan. Inte heller finns, som Boverket påtalat, någon uttrycklig bestämmelse i planen som hindrar att ett bullerplank uppförs. Det förhållandet att kommunen inte har utnyttjat möjligheten att enligt 5 kap. 7 § PBL reglera bullerplanket i detaljplanen medför inte annan bedömning eftersom denna typ av reglering är frivillig. Regeringsrätten kan vidare ansluta sig till Boverkets bedömning att bullerplanket inte strider mot vad som följer av utformningskravet i 5 kap. 3 § andra stycket PBL. Bullerplanket strider således inte mot detaljplanen, varken när det gäller det i planen angivna användningssättet för planområdet i nu aktuell del eller utformningen av detta. - Regeringsrätten finner vidare att vad som förekommit i målet inte ger vid handen att utformningen av bullerplanket skulle vara oförenlig med anpassningskraven i 3 kap. 1 § PBL. Inte heller kan planket, i strid mot omgivningskraven i 3 kap. 2 § PBL, anses ha placerats och utformats så att det kan medföra sådan betydande olägenhet för B.S. att bygglov av den anledningen inte kan beviljas. - Av det anförda följer sammanfattningsvis att kammarrättens dom ska upphävas och det slut länsrättens dom innehåller fastställas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer det slut länsrättens dom innehåller. (fd I 2009-04-01, Törnqvist)