RÅ 2009 not 96

Not 96. Överklagande av A.A. av ett förhandsbesked ang. avdragsrätt för ränta på benefika barnreverser. - I en ansökan om förhandsbesked uppgav A.A. följande. Han avser att i gåva till sina två icke hemmavarande barn överlämna enkla skuldebrev om vardera nominellt 500 000 kr och löpande med åtta procents ränta med förfallodag om 20 år från gåvornas fullbordan. - Gåvorna är villkorade av att sökanden medges rätt till avdrag för räntorna på reverserna. - Eftersom de årliga räntebetalningarna sammantaget uppgår till betydande belopp är det av vikt för sökanden - innan gåvorna fullbordas - att få besked i följande fråga. -Fråga. Är de räntebetalningar, som sökanden kommer att utge pga. reverserna till gåvomottagarna, avdragsgilla som ränta i inkomstslaget kapital - Skatterättsnämnden (2008-11-18, André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Diursson, Gäverth, Påhlsson, Werkell): Förhandsbesked. Räntan ska behandlas som ett inte avdragsgillt periodiskt understöd. - Motivering. A.A. avser att som gåva till sina två inte hemmavarande barn (födda 1982 och 1998) överlämna enkla skuldebrev om vardera nominellt 500 000 kr löpande med åtta procents ränta med förfallodag om 20 år från gåvornas fullbordan. Han vill ha besked om räntan är avdragsgill för honom. - Skatteverket anser att utbetalningarna ska behandlas som inte avdragsgilla periodiska understöd. - Skatterättsnämnden gör följande bedömning. - Av praxis framgår att räntebetalningar i ett fall som det förevarande ska behandlas som frivilliga periodiska understöd (jfr RÅ 1956 ref. 11). Avdrag för periodiska understöd medges endast i de i 62 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229) angivna fallen. Någon sådan situation är det inte fråga om i förevarande fall. - Häremot har A.A. invänt att införandet av en proportionell skattesats i inkomstslaget kapital genom 1990 års skattereform lett till att 1956 års rättsfall inte längre bör tillämpas. - Det är i och för sig riktigt att de inkomstskattemässiga skälen till att genomföra transaktioner mellan närstående har minskat till följd av nämnda ändringar i inkomstslaget kapital. Den praxis som etablerats genom 1956 års avgörande har dock inte ändrats genom lagstiftning eller senare rättsfall. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning föreligger därför inte skäl att avvika från den gjorda bedömningen (jfr RÅ 1993 ref. 16). - Förhandsbeskedet har utformats i enlighet härmed. - A.A. överklagade förhandsbeskedet och yrkade att Regeringsrätten skulle besvara den i ansökan ställda frågan med ja och anförde bl.a. följande. Gäldränta är som huvudregel avdragsgill. Det ansågs också gälla i fråga om ränta på benefik barnrevers i tiden före Regeringsrättens pleniavgörande RÅ 1956 ref. 11. Utgången kan endast ses som ett ingripande mot kringgående av avdragsförbudet för periodiska understöd till hemmavarande barn och detta vid en tid då det inte fanns någon skatteflyktslag. Skattefördelningen var att den som betalade räntan hade hög marginalskatt medan mottagaren i regel inte erlade någon eller bara blygsam inkomstskatt. Regeringsrätten ingrep genom att anse att ränta på en benefik barnrevers inte längre skulle behandlas som ränta. - Efter 1990 års skattereform där räntan för fysiska personer för såväl utgivare som mottagare ska redovisas i inkomstskatteslaget kapital med en proportionell skattsats om 30 procent, finns inte längre något skäl att i praxis upprätthålla plenimålets skatteflyktsresonemang. - Bestämmelsen i 2 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva har tillkommit för att skydda borgenärernas rätt och ger inget stöd för uppfattningen att även ränta på benefika reverser skulle vara av benefik natur. - Skatteverket bestred ändring och anförde bl.a. följande. Skatteverkets uppfattning är att regelbundet återkommande betalningar på grund av onerösa barnreverser eller barnbarnsreverser utgör ränta på lån. De är därför avdragsgilla för utbetalaren och skattepliktiga för mottagaren enligt reglerna för ränta i inkomstslaget kapital. När det gäller benefika barnreverser uppfattar Skatteverket emellertid Regeringsrättens praxis som så att de regelbundna utbetalningarna benämnda ränta inte är ränta i skattelagstiftningens mening utan snarare har karaktär av periodiskt understöd. I vad mån betalningarna är avdragsgilla för utgivaren och skattepliktiga för mottagaren beror därför på lagstiftningen om periodiskt understöd. - Regeringsrätten (2009-06-04, Billum, Sandström, Hamberg, Fernlund, Stenman) gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde nämndens beslut. (fd II 2009-05-13, Bolund Thornell)