RÅ 2009:39

Energimyndigheten beslutade den 6 december 2005 att avslå E.ON Elnät Sverige AB:s (E.ON) yrkande om avvisning av en hos myndigheten gjord begäran om prövning av anslutningsavgiften för nyanslutning av el på fastigheten Eksjö Hagersryd 4:9 i Eksjö kommun.

E.ON överklagade Energimyndighetens beslut och yrkade att länsrätten med undanröjande av beslutet skulle avvisa 3G Infrastructure Services AB:s (3GIS) ansökan om prövning av anslutningsavgift. Till stöd för sin talan anförde E.ON bl.a. följande. Frågan om hur preskriptionsregeln enligt 3 kap. 7 § fjärde stycket ellagen (1997:857) skall tolkas och tillämpas har endast kortfattat diskuterats i förarbetena. Motivet för att införa en preskriptionsfrist har angetts vara att det för berörda parter är viktigt att frågan om deras ekonomiska mellanhavanden inte hålls flytande alltför länge. Avsaknaden av en preskriptionsregel skulle nämligen innebära att elkunden kan anhängiggöra en tvist om anslutningsvillkoren utan begränsning i tiden. En logisk grammatisk tolkning av begreppet "skriftligt ställningstagande" torde närmast ge vid handen att det är fråga om en skriftlig handling varigenom nätkoncessionshavaren meddelar vilka villkor denne är villig att acceptera för anslutningen. Vilka villkor som erbjuds framgår normalt av en offert, medan en faktura i detta sammanhang snarast är att betrakta som en bekräftelse på vad som tidigare har avtalats. En kund kan välja att acceptera offererade villkor eller att inleda förhandlingar med koncessionshavaren. Visar de eventuella förhandlingarna sig fruktlösa och kunden anser att villkoren är oskäliga, har kunden möjlighet att få villkoren prövade i den ordning som anvisas i ellagen. Någon faktura behöver därvid inte ens ha avsänts, eftersom prövning kan påkallas även innan faktisk anslutning skett. Vidare måste det uppmärksammas att en faktura endast återger den av nätkoncessionshavaren krävda anslutningsavgiften. Det kan emellertid ställas även andra villkor som även de kan prövas enligt de aktuella bestämmelserna. Dessa framgår inte av en faktura vilken därför inte kan anses utgöra något ställningstagande i denna del. Om det skriftliga ställningstagandet skulle anses utgöras av en faktura så har nätkoncessionshavaren att räkna med olika preskriptionsfrister för olika villkor. En sådan ordning är inte bara inkonsekvent och motsägande. Den är även ur rättssystematisk synvinkel djupt otillfredsställande. I förevarande ärende framgår av utredningen att E.ON den 17 februari 2003 tillställt 3GIS en offert innehållande villkoren för anslutningen. Därigenom har E.ON utfäst sig att upprätta aktuella anslutningar på angivna villkor och ett rättsförhållande har uppkommit som kunnat prövas av nätmyndigheten. Någon ändring av dessa villkor har därefter inte diskuterats. E.ON har sålunda före den faktiska anslutningen genom offerten avsänt ett i lagens mening skriftligt ställningstagande avseende anslutningsvillkoren. Med hänsyn härtill och då 3GIS ansökning om prövning kom in till Energimyndigheten den 6 juli 2005 är denna att anse som för sent inkommen. Det förtjänar att påpekas att konsumentintressen inte gör sig gällande i förevarande ärende. 3GIS har haft alla möjligheter att begära prövning av anslutningsvillkoren enligt den i ellagen föreskrivna tiden beräknad på sätt som nu angetts.

3. GIS motsatte sig bifall till överklagandet och anförde i yttrande bl.a. följande. Enligt 3GIS mening inkom ansökan om prövning av villkoren för nyanslutning till Energimyndigheten inom två år från det att E.ON sänt ett skriftligt ställningstagande till 3GIS. Enligt 3GIS skall "skriftligt ställningstagande" i 3 kap. 7 § fjärde stycket ellagen förstås som en av nätkoncessionshavaren bindande och beloppsbestämd offert alternativt utställd slutlig faktura. I det aktuella ärendet innehöll E.ON:s offert reservationer och var således inte bindande och beloppsbestämd i bemärkelsen att den slutliga kostnaden för anslutningen blev känd för 3GIS genom offerten. I den offert som nätkoncessionshavaren tillställer kunden är flertalet av de avtalsvillkor som skall gälla mellan parterna bindande och slutgiltigt angivna. Så är emellertid inte fallet avseende prisvillkoret. Enligt 3GIS erfarenhet är det normalt först då nätkoncessionshavaren utfärdar fakturan som bolaget slutligt vinner kunskap om anslutningsavgiften. Detta beror på att den lämnade offerten i de allra flesta fall innehåller reservationer avseende främst pris och leveranstidpunkt. Enligt 3GIS är den enda rimliga tolkningen av begreppet "skriftligt ställningstagande" i ovan angivet lagrum att detta avser nätkoncessionshavarens slutliga faktura till kunden. Skälet till detta är att så länge ett av de grundläggande villkoren för anslutningen kan komma att ändras, genom att offerterna innehåller reservationer, måste kunden vara berättigad till lagstadgad frist att ta ställning till och begära nätmyndighetens prövning av villkoren. En annan bedömning innebär att kunden riskerar att gå miste om rätten att få sent tillkomna prisvillkor prövade enligt ellagens bestämmelser, i strid med 3 kap. 7 §. Det framstår vidare som rimligt och ändamålsenligt att preskriptionsfristen börjat löpa vid en och samma tidpunkt oavsett vilket villkor för anslutningen som ifrågasätts. Teoretiskt skulle olika preskriptionsfrister kunna löpa avseende först de villkor som anges i ett ursprungligt ställningstagande från offertgivaren, med ett senare datum avseende längre fram i tiden framställda villkor såsom det i slutfakturan finaliserade priset. Explicit stöd för sådan tolkning saknas emellertid i ellagen och dess förarbeten. Det framstår vidare som föga ändamålsenligt, bl.a. då en kund bör kunna få ta ställning till de samlade, slutgiltiga villkoren för en anslutning som en helhet. Avslutningsvis vill 3GIS påtala att i det nu aktuella målet har 3GIS utfärdat sin beställning av anslutningen först efter att giltighetstiden för E.ON:s offert har löpt ut. Accept efter acceptfristens utgång innebär enligt 4 § avtalslagen att anbudsgivaren inte längre är bunden av sitt anbud. I stället skall den för sent ankomna accepten gälla som nytt anbud, vilket för att avtal skall komma till stånd skall accepteras av den ursprungliga anbudsgivaren inom en legal acceptfrist. Då E.ON:s offert hade förfallit utgjorde 3GIS beställning det anbud som legat till grund för parternas rättsförhållande. E.ON har sedermera accepterat anbudet, möjligen genom konkludent handlande. Den förfallna offerten kan enligt 3GIS mening således inte ha utgjort ett skriftligt ställningstagande i ellagens mening eftersom den efter utgången av dess giltighetstid inte på något sätt kunde självständigt binda elbolaget.

Energimyndigheten motsatte sig bifall till överklagandet och anförde i yttrande bl.a. följande. Energimyndigheten menar att en faktura måste vara utgångspunkt för vad som skall anses vara det skriftliga ställningstagande som avses i 3 kap. 7 § fjärde stycket ellagen. För det fall att det finns dels offert och dels faktura använder sig Energimyndigheten av den senare. I ett flertal fall har offert och faktura skiljt sig åt. Energimyndigheten har därför valt att tillämpa offert när endast detta finns och faktura om både offert och faktura finns eftersom faktura är det mer slutliga ställningstagandet av de båda.

E.ON inkom med yttrande och anförde bl. a. följande. Preskriptionsregelns tillämplighet förutsätter att ett rättsförhållande uppkommit mellan parterna som kan skapa osäkerhet i framtiden. Ett sådant rättsförhållande uppkommer när nätkoncessionshavaren har meddelat villkoren för anslutningen. Normalt torde villkoren för en anslutning meddelas genom en offert, dvs. ett för avlämnaren bindande anbud. För det fall att diskussioner mellan parterna föranlett att en tidigare offert har ersatts av en ny offert med ändrade villkor så är det givetvis den sist avgivna offerten som är bindande och tjänar som utgångspunkt för tidsfristens början. I förevarande fall har E.ON meddelat villkoren för anslutningen just genom en offert. Därigenom har ett rättsförhållande uppkommit mellan E.ON och 3GIS som kunnat prövas av nätmyndigheten. Således skall preskriptionsfristen även i nu aktuellt fall räknas från offertdatum. Vad gäller de reservationer som finns i nu aktuell offert vill E.ON framhålla att samtliga aktuella reservationer avser sådana kostnadsposter som ett nätbolag inte ensamt råder över och som därför inte kan preciseras vid offerttidpunkten. Aktuella kostnadsposter är helt kundspecifika och skall enligt såväl Energimyndighetens som domstolarnas omfattande praxis bestridas av kunden själv. E.ON konstaterar för övrigt att reservationerna för de aktuella utläggen inte hindrat 3GIS från att acceptera offerten och på däri angivna villkor uppdra åt E.ON att upprätta anslutningen. 3GIS har således accepterat att vissa till sina belopp icke preciserade utlägg kunde tillkomma. Mot denna bakgrund saknar 3GIS invändning i denna del relevans i målet. Enligt E.ON:s uppfattning har anbudet i alla relevanta delar varit bindande och skall därför tjäna som utgångspunkt för tidsfristen. 3GIS har vidare invänt att beställning av aktuell anslutning gjorts efter det att giltighetstiden av E.ON:s offert gått ut och att den påstått förfallna offerten därför inte kan utgöra ett skriftligt ställningstagande. E.ON får i denna del anmärka att det av utredningen vid Energimyndigheten inte framgår att beställning skulle ha skett efter den i offerten angivna acceptfristen. E.ON emotser därför 3GIS förklaring till när 3GIS menar att beställning har gjorts. Vidare gör E.ON gällande att även om slutlig beställning gjorts efter den i offerten angivna tiden, så skall en offert i allmänhet ändock anses utgöra det skriftliga ställningstagandet. Den som lämnat offerten kan ha valt att bortse från förseningen och i stället valt att ingå avtalet på ursprungligen avsedda villkor. Det torde vara praxis beträffande nu aktuella avtal om inte mycket lång tid förflutit, eftersom offertgivaren näppeligen torde kunna få bättre villkor från annat håll. I sådant fall förefaller det som onödigt formalistiskt att kräva att nätbolaget skall utfärda ett nytt skriftligt ställningstagande som upprepar samma villkor som tidigare.

E.ON överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten med undanröjande av underinstansernas avgöranden skulle avvisa 3GIS ansökan om prövning av anslutningsavgift. Som grund för sin talan åberopade E.ON vad bolaget hade anfört hos underinstanserna och tillade bl.a. följande. I aktuellt mål har någon ändring i villkoren inte skett och det finns en offert som innehåller en fullständig redovisning av de villkor som koncessionshavaren erbjuder för anslutning. E.ON lämnade en skriftlig offert daterad den 17 februari 2003 om 161 760 kr exklusive mervärdesskatt för den aktuella anslutningen. 3GIS begäran om prövning av anslutningsavgiften kom in till Energimyndigheten först den 6 juli 2005, således senare än två år från det att E.ON avsänt skriftligt ställningstagande. Därmed borde Energimyndigheten och senare länsrätten rätteligen ha avvisat 3GIS begäran om prövning. Länsrätten har blandat ihop offentlig och civil rätt när den gör en avtalsrättslig bedömning av huruvida offerten har accepterats inom den föreskrivna acceptfristen. Länsrätten har lagligen endast att ta ställning till om och när ett skriftligt ställningstagande enligt 3 kap. 7 § fjärde stycket ellagen föreligger. Länsrätten har kommit fram till att en skriftlig offert, som innehåller en fullständig redovisning av de villkor som koncessionshavaren erbjuder för anslutning, föreligger den 17 februari 2003. Enligt 12 kap. 1 § ellagen skall tillsynen över efterlevnaden av ellagen och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndigheten, dvs. Energimyndigheten. Utöver denna generella tillsynsverksamhet har nätmyndigheten en skyldighet att vid ansökan alltid pröva vissa i ellagen särskilt angivna tvister, bl.a. tvister om anslutning. Beslut av nätmyndigheten skall prövas av förvaltningsdomstol. Länsrätten har att göra en offentligrättslig bedömning. Vid denna bedömning är det viktigt att avgränsa prövningen. Redan av lagtexten framgår att tidpunkten för preskription utgår från det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande. Varken av lagtext eller förarbeten framgår att domstolen skall göra en vidare bedömning och ta ställning till när parterna rent faktiskt träffat avtal. Mot bakgrund härav är det E.ON:s uppfattning att länsrätten gått utanför sin behörighet när domstolen även gjort en avtalsrättslig, dvs. civilrättslig, bedömning. Oavsett om en skriftlig beställning ur civilrättslig synvinkel fick göras efter det att acceptfristen löpt ut är det offerten i sig som utgör det "skriftliga ställningstagandet". E.ON har i aktuellt fall, ur civilrättslig synvinkel, bortsett från förseningen och i stället valt att ingå avtalet på ursprungliga villkor. Det vore orimligt om länsrätten skulle ha synpunkter på detta.

E.ON överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens beslut och avvisa 3GIS ansökan om prövning av anslutningsavgift. E.ON anförde bl.a. följande. Kammarrätten har i sitt beslut anfört att om ett accepterande svar inte kommer anbudsgivaren till handa inom en angiven acceptfrist, är anbudet inte längre bindande för anbudsgivaren. Vid sådant förhållande upphör enligt kammarrätten offerten att utgöra ett skriftligt ställningstagande enligt ellagen, trots att avtal sedermera tecknas i enlighet med offertens innehåll. Kammarrätten har blandat ihop offentlig rätt och civil rätt när den gör en avtalsrättslig bedömning av huruvida offerten har accepterats inom den föreskrivna acceptfristen. En prövningsinstans har lagligen endast att ta ställning till om och när ett skriftligt ställningstagande enligt 3 kap. 7 § fjärde stycket ellagen föreligger. Oavsett om ett skriftligt ställningstagande har accepterats eller inte kan dess status som skriftligt ställningstagande inte förändras efter det att det avsänts. - Kammarrättens ställningstagande motverkar i praktiken preskriptionsregleringens syfte att säkerställa en gräns för hur länge parternas mellanhavanden ska kunna hållas flytande. I aktuellt fall har accept skett efter offerttidens utgång och anslutningen har utförts i enlighet med offerten. Tiden från offert till beställning har inte påverkat villkoren för anslutningen. Skäl att då bortse från det - i vart fall vid avsändandet - skriftliga ställningstagandet föreligger inte. En tillämpning av kammarrättens synsätt inbjuder till ett kringgående av tidsfristen för ansökan om prövning av villkoren, med en ökad administration för nätföretagen som följd, trots att det inte skett någon förändring av villkoren för anslutningen.

3. GIS bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. En prövning enligt 3 kap. 7 § ellagen förutsätter att två enskilda parter, nätbolaget och kunden, dessförinnan har haft en civilrättslig relation eller ett rättsförhållande som gett upphov till tvisten. Att lagstiftaren förutsatt ett bakomliggande rättsförhållande framgår av förarbetena (prop. 2001/02:56 s. 59) där det anförs att "om nätkoncessionshavaren vägrat att över huvud taget göra en anslutning gäller inte tidsfristen. Något rättsförhållande har då inte uppkommit mellan parterna som kan skapa osäkerhet för framtiden". En offert som upphört att vara bindande på grund av att acceptfristen löpt ut har ingen rättsverkan mellan parterna. Det går därför inte att skälighetspröva anslutningsavgiften utifrån en icke bindande offert. Lika klart torde det vara att man inte kan låta tidsfristen för en begäran om prövning börja löpa vid tidpunkten för den icke bindande offertens utfärdande. - Starten för två-årsfristen ska ha anknytning till den befintliga tvist som ska prövas. Detta framgår bl.a. av förarbetena där det hänvisas till att det ska vara fråga om ett skriftligt ställningstagande "i tvisten". Lagstiftaren har valt att ta fasta på den tidpunkt då det objektivt och typiskt sett uppkommer en tvist genom att låta det senaste skriftliga dokumentet (det slutliga ställningstagandet), som sänts från nätbolaget, och som normalt har anknytning till tvistefrågan, ligga till grund för starttidpunkten. Att både offert och faktura kan utgöra ett skriftligt ställningstagande framgår av förarbetena. Kunden har rätt och möjlighet att begära prövning av både offert och faktura eller av endast en av dessa handlingar, dvs. inte bara av villkor i avtal mellan parterna utan även av villkor i en offert som kunden fått från nätbolaget men ännu inte har accepterat. Kunden kan ha en önskan om att få ett fast offertpris prövat även om han då inte närmare känner till villkoren för anslutningen. Kunden kan dock välja - även om han är missnöjd med priset i offerten - att begära prövning av samtliga villkor först efter det att anslutningen är utförd. Oftast anges det i offerten endast att en viss fastighet ska anslutas till ett visst pris. Hur anslutningen ska dras eller vilka tekniska installationer och tjänster som erfordras anges aldrig. De fullständiga och slutliga villkoren blir kända för kunden först när anslutningen har utförts. Lagstiftarens avsikt måste vara att två- årsfristen inte börjar löpa förrän alla villkor är kända och synbara för kunden, dvs. först efter det att anslutningen har skett. - Då en bindande offert inte kan ligga till grund för en slutlig skälighetsprövning av anslutningsvillkoren, i det fall anslutningen senare faktiskt har utförts, bör inte heller offerten ligga till grund för tidsfristen i 3 kap. 7 § ellagen. Om en offert över huvud taget ska utgöra utgångspunkt för två-årsfristen kan det endast vara i den situationen då kunden mottagit en bindande offert utan att göra någon beställning. Det finns då bara ett skriftligt ställningstagande.

Energimarknadsinspektionen anförde bl.a. följande. Accept av en offert bör inte vara avgörande för om offerten eller fakturan ska anses som det skriftliga ställningstagandet eftersom det finns betydande svårigheter både för Energimarknadsinspektionen och för domstolarna att fastställa huruvida sådan accept har skett eller inte. I stället bör offerten ses som det skriftliga ställningstagandet, om en sådan finns och villkoren i den överensstämmer med fakturan. Det skulle få orimliga konsekvenser om accept av en offert alltid krävs för att ett skriftligt ställningstagande över huvud taget ska existera. I förarbetena till ellagen anges att villkoren för anslutning kan meddelas av nätkoncessionshavaren såväl före som efter det att anslutningen ägt rum. Det sägs även att tidsfristen för prövning gäller för båda dessa situationer (prop. 2001/02:56). Om kammarrättens tidigare tolkning ska stå fast innebär det att en kund fråntas rätten att få en avgift prövad innan denne tar det avgörande beslutet om anläggningen ska anslutas till elnätet eller inte. En anslutning kan uppgå till ganska stora kostnader och en skälighetsprövning kan ha avgörande betydelse för människors agerande i dessa situationer. Det är inte rimligt att kunden måste acceptera en offert innan denne faktiskt vet om kostnaderna är skäliga eller inte.

Regeringsrätten (2009-05-06, Eliason, Nord, Stävberg, Kindlund, Lundin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 3 kap. 7 § första stycket ellagen är den som har nätkoncession för ett område, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningsnätet. Enligt fjärde stycket prövas en tvist om villkoren för anslutning inte, om det visas att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.

Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. Nätkoncessionshavaren lämnade en skriftlig offert till 3GIS, daterad den 17 februari 2003, om 161 760 kr exkl. mervärdesskatt för den aktuella nyanslutningen av el. Offerten hade en giltighetstid om sex månader från offertdatum. 3GIS beställde utförande av anslutningen i enlighet med offerten genom att returnera densamma undertecknad och daterad den 9 oktober 2003. Sydkraft Nät Småland AB, numera E.ON, skickade därefter en faktura på den utförda anslutningen, daterad den 25 november 2003, på det i offerten angivna beloppet. 3GIS begäran om prövning av anslutningsavgiften kom in till Statens energimyndighet den 6 juli 2005.

Frågan i målet är om två-årsfristen för ansökan om prövning av villkoren för den aktuella anslutningen ska beräknas från avsändandet av offerten eller avsändandet av fakturan, dvs. vilken av dessa handlingar som utgör det skriftliga ställningstagandet.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Bestämmelsen i 3 kap. 7 § fjärde stycket ellagen är inte en preskriptionsregel i civilrättslig mening utan den avser en tidsfrist inom vilken en ansökan ska ha gjorts för att anslutningsavgiftens skälighet ska kunna prövas av Energimarknadsinspektionen. Av bestämmelsen framgår att det är nätkoncessionshavarens skriftliga ställningstagande som är utgångspunkten för ansökningsfristen och att det är fråga om en ensidig viljeförklaring från koncessionshavaren. Ansökningsfristen förutsätter således inte att något ömsesidigt rättsförhållande ska ha uppkommit mellan parterna. Det är inte heller fråga om en bestämmelse om reklamation av en felaktigt utförd anslutning. Det finns därför i normalfallet inte någon anledning att avvakta att anslutningen har utförts och att fakturering har skett innan tidsfristen börjar löpa.

Regeringsrätten anser i likhet med underinstanserna att en offert utgör ett sådant skriftligt ställningstagande som avses i 3 kap. 7 § fjärde stycket ellagen, förutsatt att villkoren i offerten överensstämmer med den därefter genomförda anslutningen och det senare angivna kravet i fakturan. Offerten innehåller vanligtvis en fullständig redovisning av de villkor som nätkoncessionshavaren erbjuder för att utföra anslutningen medan fakturan endast redovisar den fordran som koncessionshavaren anser sig ha på kunden efter utförd anslutning. Om villkoren i offerten ändras eller en sådan handling saknas kan i stället en faktura utgöra det skriftliga ställningstagandet.

I det nu aktuella fallet har 3GIS beställt anslutningen på de villkor som angetts i offerten. Nätkoncessionshavaren har utfört anslutningen i enlighet med beställningen och har därmed godtagit att beställningen gjorts efter utgången av den i offerten angivna fristen om sex månader. 3GIS har därefter tillställts en faktura på samma belopp som det i offerten angivna priset. Det förhållandet att 3GIS inte har accepterat offerten inom angiven tidsfrist har mot denna bakgrund ingen självständig betydelse vid prövningen av om offerten ska utgöra det skriftliga ställningstagandet och därmed utgångspunkten för beräkningen av tidsfristen i 3 kap. 7 § fjärde stycket ellagen.

Regeringsrätten finner således att den i målet aktuella offerten utgör ett sådant skriftligt ställningstagande som avses i 3 kap. 7 § fjärde stycket ellagen och att den i bestämmelsen angivna tidsfristen börjat löpa den 17 februari 2003. 3GIS begäran om prövning av anslutningsavgiften kom in till Energimyndigheten den 6 juli 2005. Då offerten avsänts mer än två år innan ansökan om prövning kom in till Energimyndigheten skulle myndigheten ha avvisat 3GIS ansökan. Överklagandet ska därför bifallas.