RÅ 2009:82
Vid prövningen av rätten till handikappersättning kan som merutgift godtas kostnader för läkemedel som inte omfattas av läkemedelsförmånerna.
T.K. ansökte om handikappersättning. Han uppgav sina merutgifter till 20 432 kr per år, varav 7 200 kr avsåg kostnaden för läkemedlet Cialis. - Försäkringskassan avslog ansökningen med i huvudsak följande motivering. T.K. har inget behov av hjälp i sin dagliga livsföring med anledning av sitt funktionshinder. Godtagbara merkostnader uppgår till 6 802 kr per år, vilket understiger 28,5 procent av prisbasbeloppet (11 200 kr) och berättigar inte till handikappersättning. Yrkad merkostnad för Cialis godtas inte då detta inte omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.
Länsrätten i Norrbottens län
T.K. överklagade beslutet och yrkade handikappersättning med 36 procent av prisbasbeloppet. Han anförde bl.a. att behovet av Cialis var styrkt av läkare och inte hade ifrågasatts av Försäkringskassan.
Domskäl
Länsrätten i Norrbottens län (2006-05-04, ordförande Häggman) yttrade i huvudsak följande: Enligt 5 § lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag har en försäkrad rätt till handikappersättning från och med juli månad det år han eller hon fyller 19 år och som innan han eller hon har fyllt 65 år för avsevärd tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon
1. i sin dagliga livsföring behöver mer tidskrävande hjälp av annan,
2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan, eller
3. i annat fall har betydande merutgifter.
Enligt andra stycket samma paragraf grundas bedömningen av rätten till handikappersättning på det sammanlagda behovet av stöd om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga livsföringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av båda dessa avseenden, och dessutom har merutgifter i anledning av funktionshindret. - Enligt 6 § första stycket samma lag utgör handikappersättning alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet. - Som nedre gräns för respektive ersättningsnivå tillämpas i praxis ett belopp motsvarande respektive procentsats av prisbasbeloppet minskad med 7,5 procentenheter. Prisbasbeloppet för år 2004 är 39 300 kr, vilket innebär att gränsvärdena för respektive nivå uppgår till 24 169 kr, 17 881 kr och 11 200 kr. - I Riksförsäkringsverkets allmänna råd om handikappersättning (RAR 2002:9) anförs att de kostnader som bör godtas som merutgifter bl.a. är kostnader för läkemedel som omfattas av lagen om läkemedelsförmåner m.m. och som är nödvändiga på grund av en persons funktionshinder till den del utgifterna inte omfattas av kostnadsreducering enligt den lagen. - Biträdande överläkaren B.F. vid Urologiska kliniken, Norrlands Universitetssjukhus, har i intyg den 13 januari 2006 uppgett bl.a. att T.K. fått Cialis utskrivet sedan 2003. - Länsrätten gör följande bedömning. - Frågan i målet är om T.K. har godtagbara merutgifter överstigande 28,5 procent av prisbasbeloppet och därmed rätt till handikappersättning. - Läkemedlet Cialis omfattas inte av lagen om läkemedelsförmåner m.m. Enligt Riksförsäkringsverkets allmänna råd bör kostnaden för sådant läkemedel inte godtas som merutgift. Dock är detta endast ett allmänt råd och är som sådant inte bindande utan en generell rekommendation. Av handlingarna i målet framgår att T.K. har behov av detta läkemedel på grund av sitt funktionshinder, något som Försäkringskassan inte bestrider. Länsrätten finner att kostnaden för Cialis skall betraktas som en godtagbar merutgift med det yrkade beloppet 7 200 kr. - Godkända merutgifter uppgick därmed till 15 802 kr, vilket berättigar till handikappersättning med 36 procent av prisbasbeloppet. Överklagandet skall därmed bifallas. - Länsrätten bifaller överklagandet och förklarar T.K. berättigad till handikappersättning med 36 procent av prisbasbeloppet fr.o.m. januari 2002.
Kammarrätten i Sundsvall
Försäkringskassan överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle upphäva domen och fastställa Försäkringskassans beslut. Kassan anförde till stöd för sitt överklagande i huvudsak följande. Försäkringskassan kan godta kostnader för läkemedel som omfattas av lagen om läkemedelsförmåner m.m., och som är nödvändiga på grund av en persons funktionshinder, såsom merutgift upp till kostnad för högkostnadsskyddet. Läkemedelsförmånsnämnden fastställer vilka läkemedel som omfattas utifrån att kostnaderna för användning av läkemedlet framstår som rimliga från medicinsk, humanitär och samhällsekonomisk syn samt att det inte finns andra tillgängliga läkemedel eller behandlingsmetoder som enligt en avvägning mellan avsedd effekt och skadeverkningar är att bedöma som väsentligt mer ändamålsenliga (jfr 15 § lagen om läkemedelsförmåner m.m.). Regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd i ett mål angående frågan om bl.a. Cialis skall ingå i läkemedelsförmånen. Cialis är ett läkemedel som inte subventioneras och ingår således inte i högkostnadsskyddet. Cialis kan därför inte godtas som merkostnad enligt lagen om handikappersättning och vårdbidrag.
T.K. bestred bifall till Försäkringskassans överklagande och yrkade i eget överklagande att samtliga uppgivna merkostnaderna skulle godtas. T.K. anförde bl.a. följande. Lagstiftarens syfte med bestämmelserna rörande de handikappades levnadsvillkor var att stifta regler som är avsedda för att patienter med nedsatt funktionsförmåga skall få föra ett normalt liv. Cialis är ett läkemedel som han behöver för normal samlevnad. Enligt lagstiftarens mening skulle därför kostnaden för Cialis utgöra en merutgift som grundar rätt till handikappersättning.
Domskäl
Kammarrätten i Sundsvall (2007-11-22, Sjödin, Eberstein, Ärlebrant, referent samt nämndemännen Lundström och Olofsson) yttrade: En första fråga i målet är om kostnaden för det receptbelagda läkemedlet Cialis, som inte omfattas av lagen om läkemedelsförmåner m.m., kan godtas som en merutgift vilken grundar rätt till handikappersättning. - Syftet med bestämmelserna om handikappersättning är att ge ett stöd som gör det möjligt för personer med en funktionsnedsättning att vara delaktiga i samhällslivet. Ersättning skall utgå för merkostnader i den mån inte andra samhällsåtgärder skall kompensera för dem. Handikappersättningen är framför allt en merkostnadsersättning som skall täcka de samlade kostnader som förorsakas av funktionshindret och som inte ersätts av annan huvudman (jfr prop. 1974:129 s. 69 ff. och Försäkringskassans vägledning 2003:2, version 3, s. 15). Prövningen är alltid individuell. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Av utredningen i målet framgår att T.K. ordinerats läkemedlet Cialis av läkare. Försäkringskassan har inte heller bestritt T.K:s behov av läkemedlet eller ifrågasatt den uppgivna kostnaden. Vidare är klart att behovet av läkemedlet uppstått på grund av T.K:s funktionshinder och att kostnaden inte ombesörjs av någon annan huvudman eller genom något annat samhällsstöd. Endast den omständigheten att läkemedlet inte omfattas av lagen om läkemedelsförmåner m.m. kan vid angivna förhållanden inte utgöra skäl för att inte godta kostnaden som en merutgift som grundar rätt till handikappersättning. Beträffande övriga merkostnader gör kammarrätten samma bedömning som länsrätten. Vid angivna förhållanden skall överklagandena avslås. - Kammarrätten avslår såväl Försäkringskassans som T.K:s överklagande.
Försäkringskassan överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens och länsrättens domar och fastställa Försäkringskassans beslut. Kassan anförde bl.a. följande. Utredningen i målet visar att läkemedlet är medicinskt motiverat och att utgiften kan hänföras till funktionshindret. Försäkringskassan har i ett rättsligt ställningstagande (FKRS 2006:06) angett vilka kostnader som bör kunna betraktas som merutgifter vid bestämmande av handikappersättning och också, utifrån uttalanden i förarbetena, varför vissa kostnader inte ska beaktas som merutgifter. Kassan godtar som merkostnad kostnader för läkemedel som omfattas av lagen om läkemedelsförmåner m.m. och som är nödvändiga på grund av sjukdom eller funktionshinder upp till kostnaden för högkostnadsskyddet. Sådana läkemedel som inte ingår i läkemedelsförmånerna ersätts dock inte. Handikappersättningen bör inte kompensera för kostnader som staten inte funnit skäl att subventionera genom högkostnadsskyddet för läkemedel.
Regeringsrätten (2009-11-13, Sandström, Eliason, Lundin, Brickman, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten gör samma bedömning som kammarrätten.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.