RÅ 2010 not 116

Not 116. Ansökan av F.F. om resning i mål om företrädaransvar enligt skattebetalningslagen (1997:483), SBL. - Kammarrätten i Stockholm avslog i dom den 31 oktober 2008 F.F:s överklagande i ett mål om företrädaransvar enligt SBL. Kammarrättens dom vann laga kraft. F.F. ansökte om resning och yrkade att kammarrättens dom och länsrättens underliggande dom skulle undanröjas. F.F. anförde i huvudsak att han hade varit utsatt för en mycket sofistikerad och bevislig konspiration av makthavare inom Skatteverket, Kronofogden och sin egen redovisningskonsult. Utgången i målen hade blivit en annan om omständigheterna kring detta hade varit kända. F.F. gav in och åberopade bl.a. en internutredning upprättad inom Skatteverket och ett antal polis- och JO-anmälningar mot personal inom Skatteverket, Kronofogden samt mot hans redovisningskonsult. - Regeringsrätten beslöt den 9 september 2010 att inhämta Skatteverkets yttrande över ansökan. Yttrandet skulle bl.a. med beaktande av Skatteverkets internutredning den 22 oktober 2009, särskilt beröra riktigheten av de skattebelopp för vilka F.F. ålagts företrädaransvar. - Skatteverket avstyrkte bifall till ansökan och anförde bl.a. följande. Internutredningen har presenterats för den berörda regionskattechefen som därefter vidtagit en ytterligare utredning och sedermera avskrivit ärendet från vidare handläggning. Skatteverkets rättsavdelning gör ingen annan bedömning än den regionskattechefen gjort. Det är således Skatteverkets uppfattning att den fordran som uppkommit mot bolaget genom Skatteverkets omprövningsbeslut har tillkommit i laga ordning och framstår som välgrundad. - Regeringsrätten (2010-12-01, Billum, Jermsten, Stenman) : Skälen för Regeringsrättens avgörande . Fråga i målet är om det föreligger skäl för resning i målet om företrädaransvar. Denna fråga ska bedömas enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Enligt nämnda bestämmelse får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Det följer av resningsförfarandets karaktär av extraordinärt rättmedel att grund för resning inte föreligger med mindre än att det i resningsmålet framkommer omständigheter som ändrar bilden i sådan omfattning att en överprövning av ärendet måste anses motiverad eller det annars finns anledning att anta att den prövande myndigheten eller domstolen vid sin bedömning gått klart utöver vad som framstår som riktigt. Utan en sådan restriktivitet vid tillämpningen av resningsinstitutet skulle det komma att framstå som en överprövning av nära nog ordinär karaktär (jfr SOU 1992:138 s. 101 ff. och prop. 1994/95:27 s. 175). - De i målet nu åberopade omständigheterna och handlingarna ger inte någon säker grund för antagandet att de, om de varit kända vid prövningen i kammarrätten, skulle ha lett till att domstolen kommit till en annan utgång. Enbart den omständigheten att det kan ha funnits utrymme för skilda bedömningar i ärendet innebär inte att det föreligger förutsättningar för resning. Regeringsrätten finner således att F.F. inte har visat att det på grund av ny bevisning eller nya omständigheter finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Då det inte heller i övrigt anförts eller framkommit något som utgör skäl för resning kan ansökningen inte bifallas. - Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten avslår ansökningen. - (mål nr 4219-10, fd II 2010-11-23, Wahren)