RÅ 2010 not 52

Not 52. Ansökan av Svenska Naturskyddsföreningen om rättsprövning av ett beslut avseende tillåtlighetsprövning enligt 17 kap.miljöbalken (MB). - Vindkompaniet i Mörbylånga AB ansökte hos Miljödomstolen, Umeå tingsrätt, om tillstånd enligt 9 kap. MB att uppföra och driva en gruppstation för vindkraft (30 vindkraftverk med sammanlagd uteffekt av 90 MW) på lågfjället Sjisjka, ca 25 km söder om Kiruna, i Gällivare kommun; området (Kaitum fjällurskog) är ett Natura 2000-område. På begäran av kommunfullmäktige i Gällivare beslutade regeringen den 21 december 2006 att den planerade gruppstationen skulle tillåtlighetsprövas enligt 17 kap. MB. Miljödomstolen överlämnade med eget yttrande tillåtlighetsfrågan till regeringens avgörande i enlighet med 21 kap. 7 § MB. - Regeringen (Miljödepartementet, 2007-12-19) fann vid den samlade bedömning som ska göras enligt 17 kap. MB att verksamheten borde tillåtas. - Svenska Naturskyddsföreningen yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva regeringens beslut. Föreningen anförde bl.a. följande. Lokaliseringsregeln i 2 kap. 6 § MB innebär hinder för att tillåta en vindkraftspark i det aktuella området. Det råder inte brist på lämpliga lokaliseringar men det kan vara lättare och billigare för vindkraftsbolagen att få markägare att avstå från mark som de ändå inte kan exploatera på grund av t.ex. reservatsskydd. Beslutet strider mot skyddet av riksintressant natur i 4 kap. 1 § MB och berör även riksintresset av obrutna fjällområden enligt 5 §. Vindkraftsparken kommer att synas milsvitt och få en bestående negativ inverkan på det obrutna fjällområdet eftersom Sjisjka ligger omedelbart i blickfånget från en stor del av fjällkedjan. Den miljökonsekvensbeskrivning som bolaget gjort är så bristfällig att regeringen inte har kunnat göra en korrekt bedömning av sakförhållandena. Hela Kaitum fjällurskogsreservat skyddas av reglerna i 7 kap. 27-29 §§ MB. Av 7 kap. 28 b § framgår att tillstånd ska vägras om de livsmiljöer som ska skyddas kan skadas. I detta fall torde det vara fråga om direkta, högst påtagliga skador på skyddade livsmiljöer och för prioriterade fågelarter. Regeringen lät uttryckligen bli att pröva anläggningens laglighet när det gäller intrånget i naturreservatet och Natura 2000-området. Miljööverdomstolen ansåg sig senare inte kunna pröva just de rättsfrågor som regeringen explicit avstått från att bedöma. Regeringen har oavsett sina intentioner avgjort tillstånds- och dispensfrågor som därmed inte blivit prövade i vederbörlig ordning. Det strider mot grundläggande svenska rättsprinciper och den EG-rättsliga effektivitetsprincipen. Föreningens talerätt har därmed till betydande del satts ur spel. - Regeringsrätten (2010-05-27, Eliason, Dexe, Lundin, Brickman, Ståhl) : Skälen för Regeringsrättens avgörande . Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. I 2 § föreskrivs att en miljöorganisation som avses i 16 kap. 13 § MB får ansöka om rättsprövning av sådana tillståndsbeslut som omfattas av Århuskonventionens artikel 9.2. Beslut som omfattas av krav på miljökonsekvensbeskrivning liksom andra beslut som kan ha en betydande påverkan på miljön omfattas av den artikeln. - - - Regeringens tillåtlighetsprövning av verksamheter regleras i 17 kap. MB. I 1 § anges i vilka fall det är obligatoriskt med tillåtlighetsprövning. I 3 § föreskrivs att regeringen, i fall där tillåtlighetsprövning inte är obligatorisk, under vissa förutsättningar får förbehålla sig att pröva tillåtligheten av en verksamhet. Enligt 4 a § ska regeringen på kommunfullmäktiges begäran förbehålla sig tillåtlighetsprövningen av vissa nya verksamheter, om det är möjligt enligt de närmare angivna förutsättningarna i 3 § och det inte finns särskilda skäl för att avstå från prövningen. Enligt 4 a § 7 gäller detta ny verksamhet avseende anläggningar för vindkraft som är tillståndspliktiga enligt bestämmelserna om miljöfarlig verksamhet. - Den aktuella gruppstationen är tillståndspliktig enligt bestämmelserna om miljöfarlig verksamhet i bl.a. 9 kap. MB. Miljödomstolen har prövat bolagets ansökan om tillstånd. Enligt 21 kap. 7 § ska miljödomstolen överlämna tillåtlighetsfrågan med eget yttrande till regeringens avgörande, bl.a. i sådana fall där regeringen förbehållit sig prövningen enligt 17 kap. 3 §. - Eftersom gruppstationen ska ligga i ett Natura 2000-område hade regeringen vid sin tillåtlighetsprövning att beakta bl.a. om det förelåg förutsättningar för intrång i detta område. - Art- och habitatdirektivet har genomförts i Sverige i första hand genom reglerna i 7 kap. 27-29 b §§ MB och i 15-20 a §§ förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. - Av 7 kap. 28 a § MB framgår att det krävs tillstånd för verksamheter eller åtgärder som kan påverka miljön i ett Natura 2000-område. I 28 b § föreskrivs att sådant tillstånd får lämnas endast om verksamheten eller åtgärden inte kan skada de livsmiljöer som ska skyddas eller medföra att de arter som ska skyddas utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet av dem i området. - Enligt 7 kap. 29 § MB får tillstånd enligt bestämmelserna i 28 a § lämnas trots bestämmelserna i 28 b § om 1) det saknas alternativa lösningar, 2) verksamheten eller åtgärden måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och 3) de åtgärder vidtas som behövs för att kompensera för förlorade miljövärden så att syftet med att skydda det berörda området ändå kan tillgodoses. Ett beslut om sådant tillstånd får lämnas endast efter regeringens tillåtelse. - Regeringen har i det nu klandrade beslutet tillåtit att den aktuella gruppstationen för vindkraft uppförs inom Natura 2000-området och bedömt att tillstånd till detta kan lämnas enligt 7 kap. 28 a § MB. Regeringens beslut i tillåtlighetsfrågan är bindande för den efterföljande prövningen av tillstånd. Tillståndsmyndigheternas prövning begränsas alltså till de frågor som inte har prövats av regeringen (prop. 1997/98:45 s. 435-436 och 443, MÖD 2006:44 och RÅ 2008 ref. 89). - Med hänsyn till vad som framkommit om miljökonsekvenserna av att uppföra och driva den aktuella gruppstationen finner Regeringsrätten att regeringens beslut inte strider mot bestämmelserna om skydd för särskilda bevarandeområden i 7 kap. MB eller motsvarande artiklar i art- och habitatdirektivet. - Svenska Naturskyddsföreningen har också anfört att beslutet strider mot bestämmelserna i 2 och 4 kap. MB. - För en verksamhet eller åtgärd som tar ett markområde i anspråk ska enligt 2 kap. 6 § MB väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. I 4 kap. regleras bl.a. under vilka förutsättningar exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i sådana särskilt utsedda geografiska områden som är av riksintresse på grund av sina natur- och kulturvärden. - De allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. MB - däribland den om platsval i 6 § - är, liksom bestämmelserna i 4 kap., allmänt hållna och ger myndigheten ett förhållandevis stort utrymme för bedömning. - Med hänsyn till vad som förekommit i ärendet kan det enligt Regeringsrättens mening inte anses framgå att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som finns i ärenden av förevarande slag eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan således inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut ska stå fast. (mål nr 1989-08, fd 2010-04-21, Königsson)