RÅ 2010 not 61

Not 61. Ansökan av E.B. och M.W. om rättsprövning av ett beslut ang. ändring av detaljplan. - Samhällsbyggnadsnämnden i Huddinge kommun antog 2008 ändring av detaljplan för Sörskogen III inom kommundelen Sjödalen för att möjliggöra utbyggnad av balkonger i souterrängradhus. Enligt en planbestämmelse skulle balkongerna utformas i enlighet med vissa angivna villkor och en viss bestämd planritning. I motsats till vad som gällde enligt den av nämnden 2005 antagna planen (anm. se föregående notis) skulle bygglov krävas och vidare förutsattes medgivande från granne för balkong i tomtgräns. Beslutet överklagades men överklagandena avslogs av Länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsens beslut överklagades. Klagandena framhöll bl.a. att granneintresset fortfarande inte tillgodosågs i tillräcklig grad. - Regeringen (Miljödepartementet, 2009-11-12) avslog överklagandena och anförde bl.a. följande. Enligt 5 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, ska vid utformningen av detaljplan skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. - Av handlingarna i ärendet framgår att tillägget till detaljplanen möjliggör utbyggnad av balkong över mark som tidigare inte varit tillåten att bebygga. Större delen av radhusen i området har redan balkonger eftersom bygglov medgivits för dessa efter grannes medgivande. Enligt det aktuella tillägget medges nu byggrätt för balkong för alla fastigheter i området. Utbyggnaden kräver bygglov och att balkongen utformas i enlighet med planbestämmelserna. Därmed uppnås lika byggrätt för alla fastighetsägare i området och att en viss enhetlighet i miljön kan bibehållas. Kravet på bygglov medför att det görs en fackmannamässig granskning av bygglovsansökan. - Regeringen finner att tillägget till detaljplanen får anses utgöra en rimlig avvägning mellan olika berörda intressen. - I ansökningen om rättsprövning anförde E.B. och M.W. bl.a. följande. Det allmänna intresset av en enhetlig utformning är svagt. Den huvudsakliga intresseavvägningen är den mellan motstående enskilda intressen, dvs. mellan dem som önskar bygga balkong och dem som drabbas av olägenheter av att ytterligare balkonger byggs. Beträffande avvägningen mellan enskilda intressen har länsstyrelsen och kommunen enbart hänvisat till principen om lika byggrätt. Principen saknar uttryckligt stöd i PBL och måste tillmätas begränsad betydelse vid en avvägning mot de olägenheter som drabbar grannarna. Detaljplaneändringen borde inte ha beslutats genom ett enkelt planförfarande. - Regeringsrätten (2010-06-21, Eliason, Dexe, Lundin, Ståhl, Saldén Enérus) : Skälen för Regeringsrättens avgörande . - - - Enligt 5 kap. 28 § första stycket PBL får ett enkelt planförfarande tillämpas om förslaget till detaljplan är av begränsad betydelse, saknar intresse för allmänheten samt är förenligt med översiktsplanen och länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 4 kap. 9 § PBL. I 5 kap. 29 § anges att fullmäktige får uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta planer som inte är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. Enligt 5 kap. 32 § ska de nu angivna bestämmelserna tillämpas även när detaljplaner ändras eller upphävs. - Av förarbetena till bestämmelserna framgår bl.a. följande. Kravet på att planförslaget ska ha begränsad betydelse innebär att ett beslut att anta sådana detaljplaner - och framför allt ändringar av planer - som är av rutinkaraktär eller av ringa intresse från allmän synpunkt bör kunna beslutas genom enkelt planförfarande. Kravet att planförslaget ska sakna intresse för allmänheten tar sikte på en bredare allmänhet, dvs. planförslaget får inte ha ett mer allmänt intresse i kommunen (prop. 1985/86:1 s. 622 ff.). - Regeringsrätten finner att kommunen inte har varit förhindrad att tillämpa ett enkelt planförfarande och att samhällsbyggnadsnämnden inte har överskridit sin befogenhet genom att anta beslutet om planändring. - Enligt 1 kap. 5 § PBL ska både allmänna och enskilda intressen beaktas vid prövning av frågor enligt lagen, om inte annat är särskilt föreskrivet. - Vid utformningen av en detaljplan ska enligt 5 kap. 2 § första stycket PBL skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. - De i målet tillämpliga bestämmelserna i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. Detta gäller också för de avvägningar som ska göras dels mellan allmänna och enskilda intressen, dels mellan olika enskilda intressen. Det har i målet inte kommit fram att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut ska stå fast. (mål nr 822-10, fd 2010-06-16, Königsson)