Länsstyrelsen i Stockholm län ansökte den 6 december 2007 hos Länsrätten i Stockholms län om att Sigtuna kommun skulle åläggas att betala en särskild avgift om 49 312 kr i månaden för perioden den 1 augusti 2006 - den 10 oktober 2007 för att inte inom skälig tid ha verkställt beslut om bistånd i form av särskilt boende enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Till stöd för ansökan anförde länsstyrelsen i huvudsak följande. Sigtuna kommun, genom Äldre- och omsorgsnämnden, rapporterade kvartal tre år 2006 att ett gynnande beslut om särskilt boende i form av gruppboende för dementa i Sigtuna kommun gällande I.B, född 1921, inte hade verkställts inom tre månader. Det gynnande beslutet fattades den 3 januari 2006. Motivet var resursbrist, kommunen saknade tillräckligt antal bostäder i särskilt boende för äldre.

Sigtuna kommun bestred bifall till ansökan och anförde bl.a. följande. I.B. var bosatt i Helsingborgs kommun då beslutet om särskilt boende togs. Vid ansökan den 29 juli 2005 var I.B. bosatt i ordinärt boende. Det framgår av beslutet att om förhållandena skulle förändras skulle beslutet omprövas. I.B. erhöll den 14 december 2005 särskilt boende i Helsingborg. Då I.B. hade en bostad i särskilt boende i Helsingborg var hennes behov tillgodosedda för att uppnå skälig levnadsnivå även om detta primärt tillgodosågs i annan kommun. Om I.B. varit bosatt i Sigtuna kommun under innevarande förhållanden hade hon erbjudits plats på kortvård i avvaktan på en ledig lägenhet i särskilt boende. Sigtuna kommun bedömer att situationen kan liknas vid den då en enskild önskar byta lägenhet mellan olika särskilda boenden inom kommunen. Sigtuna kommun försöker så långt det är möjligt att tillgodose sådana önskemål, men prioriteringen är alltid att behov av plats på ett särskilt boende går före önskat specifikt särskilt boende. I praktiken innebär det att den som redan bor på särskilt boende kan få vänta på en önskad flytt.

Länsstyrelsen uppgav med anledning av kommunens yttrande bl.a. följande. Det framgår av beslutet att det skulle omprövas vid ändrade förhållanden. Av handlingarna framkommer inte att omprövning av beslutet har skett. Beslutet om särskilt boende kvarstod vilket Sigtuna kommun verkställde den 10 oktober 2007. Vid handläggning av en ansökan om särskilt boende enligt 2 kap. 3 § SoL får inte det förhållandet att sökandens behov är tillgodosedda i hemkommunen beaktas. Detta innebär att om den enskilde bor i en särskild boendeform i hemkommunen ska man bortse från att behovet av vård och omsorgsinsatser är tillgodosett i hemkommunen. Vid tidpunkten då I.B. ansökte om särskilt boende i Sigtuna kommun bedömde handläggaren att hennes behov inte kunde tillgodoses på annat sätt än genom bistånd i form av särskilt boende och att hon hade rätt till insatsen i Sigtuna kommun.

Sigtuna kommun uppgav med anledning av länsstyrelsens yttrande bl.a. följande. Omprövning i ärendet skedde inte efter inflyttning till särskilt boende i Helsingborgs kommun eftersom behovet kvarstod om att flytta närmare anhöriga. Därför kvarstod beslutet. I.B:s behov av särskilt boende var dock tillgodosett.

Länsrätten i Stockholms län (2008-08-25, ordförande Lundholm) yttrade: Tillämpliga lagregler - I 2 kap. 3 § första och andra stycket SoL stadgas följande. En person som önskar flytta till en annan kommun, men till följd av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig där utan att inflyttningskommunen erbjuder behövliga insatser, får hos den kommunen ansöka om sådana insatser. En sådan ansökan ska behandlas som om den enskilde vore bosatt i inflyttningskommunen. Det förhållandet att sökandens behov är tillgodosedda i hemkommunen får inte beaktas vid prövning av en sådan ansökan. - I 4 kap. 1 § SoL stadgas följande. Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. - I 5 kap. 5 § SoL stadgas följande. Socialnämnden ska verka för att äldre människor får goda bostäder och ska ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. Kommunen ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd. - I 5 kap. 6 § SoL stadgas följande. Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område. Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen ska kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer. - Enligt 16 kap. 6 a § SoL ska en kommun, som inte inom skälig tid tillhandahåller bistånd enligt 4 kap. 1 § som någon är berättigad till enligt ett beslut av socialnämnden, åläggas att betala en särskild avgift. - Enligt 16 kap. 6 b § SoL gäller följande. Den särskilda avgiften fastställs till lägst tio tusen kr och högst en miljon kr. När avgiftens storlek fastställs ska det särskilt beaktas hur lång tid dröjsmålet har pågått och hur allvarligt det i övrigt kan anses vara. Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl för det. I ringa fall ska inte någon avgift tas ut. - Enligt övergångsbestämmelserna till lagen (2006:495) om ändring i socialtjänstlagen, som trädde i kraft den 1 juli 2006, ska enbart tid från och med lagens ikraftträdande beaktas vid bedömningen av om skälig tid överskridits. Detsamma gäller i fråga om särskild avgift med anledning av dröjsmål med att verkställa en kommuns gynnande beslut eller en domstols gynnande avgörande, om verkställigheten av beslutet eller domen avbrutits. - Länsrättens bedömning. - Det gynnande beslutet om särskilt boende fattades den 3 januari 2006 och verkställdes drygt 21 månader senare, den 10 oktober 2007. Gynnande beslut av det aktuella slaget gäller omedelbart. Med hänsyn till insatsens art får det dock accepteras att kommunen inte omedelbart kan verkställa beslutet utan att ett visst rådrum för verkställighet lämnas. Hur lång tid som är skälig får bestämmas efter en nyanserad bedömning i det enskilda fallet utifrån insatsens art och omfattning, kommunens skäl till dröjsmålet samt övriga omständigheter. - Av handlingarna i målet framgår att I.B. vid ansökningstillfället den 29 juli 2005 bodde i ordinärt boende och att hon sedan flyttade till korttidsboende i Helsingborg den 24 september 2005 där hon vistades fram till den 14 december 2005 då hon erhöll särskilt boende i Helsingborgs kommun. Av det gynnande beslutet från den 3 januari 2006 framgår bl.a. att I.B. har en omfattande funktionsnedsättning i form av minnesnedsättning och trots omfattande hemvårdsinsats har det inte fungerat med eget boende varför särskilt boende i form av gruppbostad för dementa i Sigtuna kommun beviljades. I beslutet uppges att målsättningen med beslutet är att I.B. ska få god omvårdnad med närhet till personal och anhöriga i sin vardag. - Av utredningen i målet framgår att kommunen i vart fall sedan ansökningstillfället den 29 juli 2005 har haft kännedom om I.B:s hälsotillstånd och hennes behov av den aktuella insatsen. Kommunen har åberopat platsbrist som skäl till att beslutet inte verkställts. Kommunen har vidare uppgett att, då I.B. erhållit särskilt boende i hemkommunen, hennes behov redan var tillgodosett för att uppnå skälig levnadsnivå även om detta primärt tillgodosågs i annan kommun och att man därför liknat situationen med den då en enskild önskar byta lägenhet mellan olika särskilda boenden inom kommunen vilket i praktiken kan innebära att den som redan bor på särskilt boende kan få vänta på en önskad flytt. Kommunen har vidare anfört att beslutet inte har omprövats eftersom behovet att flytta närmare anhöriga kvarstod. Länsrätten konstaterar att av 5 kap. 5 och 6 §§ SoL följer att kommunen har ett särskilt planeringsansvar för sina insatser gentemot äldre kommuninvånare och att platsbrist således inte kan utgöra ett giltigt skäl att inte verkställa ett gynnande beslut om särskilt boende för äldre. Vidare anser länsrätten, i likhet med länsstyrelsen, att den omständigheten att I.B. bor i ett särskilt boende i hemkommunen inte kan beaktas på det sätt som Sigtuna kommun gjort gällande. Vid bedömningen av om en sanktionsavgift ska påföras gäller strikt ansvar, vilket innebär att betalningsskyldighet åläggs när en regelöverträdelse objektivt kan konstateras. Mot bakgrund av det anförda samt med hänsyn till vad som i övrigt har framkommit i målet finner länsrätten att beslutet om särskilt boende inte har verkställts inom skälig tid. Särskild avgift ska därför dömas ut. - Frågan är då på vilken tidsperiod den särskilda avgiften ska baseras. Starttidpunkten för tidsperioden ska vara den tidpunkt då dröjsmålet övergått till att bli oskäligt. Vid bedömningen härav anser länsrätten att det med hänsyn till insatsens art får accepteras att kommunen inte omedelbart kan verkställa beslutet utan att ett visst rådrum för verkställighet lämnas. Hur lång tid som är skäligt får bestämmas efter en nyanserad bedömning i det enskilda fallet utifrån insatsens art och omfattning, kommunens skäl till dröjsmålet samt övriga omständigheter. - Med beaktande av att kommunen i vart fall sedan den 29 juli 2005 har haft kännedom om I.B:s behov anser länsrätten att dröjsmålet med verkställighet ska anses oskäligt redan en månad efter den 1 juli 2006, dvs. fr.o.m. den 1 augusti 2006. - Av förarbetena (prop. 2005/06:115 s. 126) till bestämmelserna om särskild avgift framgår bl.a. följande. Särskild avgift är en sanktionsavgift och dessa har regelmässigt både ett repressivt och ett vinsteliminerande inslag. Avsikten med den särskilda avgiften är att denna ska sättas så högt att den motverkar kommunalt lagtrots av aktuellt slag. Förslaget skulle inte uppnå sitt syfte om det medförde en möjlighet för kommunen att medvetet ådra sig en sanktionsavgift med ett lägre belopp än vad det skulle kosta att tillhandahålla biståndet. Med beaktande av det anförda finner länsrätten den av länsstyrelsen yrkade särskilda avgiften per månad rimlig. Sigtuna kommun ska således åläggas att betala särskild avgift om, avrundat, 705 100 kr, vilket motsvarar den av kommunen redovisade kostnaden per månad inklusive repressiv del om 25 procent, således 49 312 kr per månad, för 14 månader 9 dagar. - Det har i målet inte framkommit några omständigheter som utgör synnerliga skäl att efterge den särskilda avgiften. Det är heller inte fråga om ett ringa fall som bör föranleda att avgift inte tas ut. - Länsrätten ålägger Sigtuna kommun att till staten betala en särskild avgift om 705 100 kr.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ansökte den 10 oktober 2007 hos Länsrätten i Södermanlands län om att Vingåkers kommun skulle åläggas att betala en särskild avgift med ett belopp om 56 000 kr per månad från och med den 19 oktober 2006 till datum för länsrättens dom eller datum för eventuell verkställighet om sådan skedde tidigare. Till stöd för ansökan anförde länsstyrelsen i huvudsak följande. Socialnämnden i Vingåkers kommun beviljade den 19 juli 2006 en ansökan om särskilt boende enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, för B.O., född 1932. Enligt uppgift från kommunen har beslutet inte verkställts på grund av platsbrist i samband med en ombyggnad av ett äldreboende. Denna brist i planering och framförhållning är allvarlig och kompenseras inte genom alternativa insatser. Oskäligt dröjsmål har uppkommit tre månader efter det att beslutet om särskilt boende fattades.

Kommunen bestred ansökan och anförde att, för det fall länsrätten fann kommunen betalningsskyldig, den särskilda avgiften skulle efterges. Till stöd för sin talan anförde kommunen bl.a. följande. Kommunen är för närvarande i färd med att bygga om sitt äldreboende. Det är en mycket omfattande ombyggnad och den största satsning kommunen gjort de senaste åren. Ingen minskning av antalet platser sker under tiden. I stället kommer de att öka med 27 platser när äldreboendet är färdigt år 2010. Behovet av platser i särskilt boende minskade under perioden år 2004 - 2005 varför det inte planerades någon utökning av antalet platser förrän år 2010. Behovet av platser ökade år 2006. Under en period fanns 20 beviljade beslut om särskilt boende, idag finns det sju beslut. Kommunen arbetar i dagsläget aktivt med att på olika sätt utveckla äldreomsorgen inom kommunen. I kommunens akuta planering för att kunna bereda fler som beviljats plats i särskild boendeform, ingår att belägga dubbelrum för korttidsboende samt tillskapa extra platser på befintliga enheter. Detta beräknas ske inom kort. Kommunen har även inlett ett samarbete med Finspångs kommun för planering av äldreomsorgsfrågor över kommungränserna. I förevarande fall har B.O. under det senaste året haft daglig hemtjänst och dagvård två dagar per vecka. B.O. har fått sitt behov tillgodosett genom dessa åtgärder. Behovet har även varierat över tid. B.O. erbjöds plats i särskilt boende den 5 november 2007. B.O. tackade nej samma dag med hänvisning till att hon idag mår bättre än vid tillfället för ansökan. Vidare vill socialnämnden justera den tidigare uppgivna preliminära månadskostnaden på 45 000 kr till 33 671 kr för en plats i särskilt boende.

Länsrätten i Södermanlands län (2008-03-18, ordförande Sohl) yttrade: Enligt 4 kap. 1 § SoL har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt, rätt till bistånd för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. - Enligt 16 kap. 6 a § SoL skall en kommun, som inte inom skälig tid tillhandahåller bistånd enligt 4 kap. 1 § som någon är berättigad till enligt ett beslut av socialnämnden, åläggas att betala en särskild avgift. Enligt 16 kap. 6 b § samma lag fastställs den särskilda avgiften till lägst tio tusen kr och högst en miljon kr. När avgiftens storlek fastställs skall det särskilt beaktas hur lång tid dröjsmålet har pågått och hur allvarligt det i övrigt kan anses vara. Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl för det. I ringa fall skall inte någon avgift tas ut. - Enligt 5 kap. 5 § andra stycket SoL skall kommunen inrätta bostäder med särskild service för dem som till följd av funktionshinder möter betydande svårigheter i sin livsföring och därför behöver ett sådant boende. Kommunen skall enligt 5 kap. 6 § SoL göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionshinder och planera sina insatser för dessa personer. - I förarbetena till lagstiftningen (prop. 2005/06:115 s. 124-127) uttalas bl.a. följande. Beslut om bistånd enligt SoL skall i princip verkställas omedelbart. Det kan dock inte anses rimligt att kommunen alltid skall kunna tillhandahålla ett visst bistånd omedelbart. Verkställighet av beslut enligt SoL skall enligt förslaget i stället ske inom skälig tid från tidpunkten för det gynnande beslutet, för att en ansökan om åläggande av sanktionsavgift inte skall göras. En bedömning av hur lång tid socialnämnden skäligen bör få på sig måste alltid avgöras utifrån en individuell bedömning. Avsikten med en sanktionsavgift är att den skall sättas så högt att kommunen inte medvetet kan ådra sig en sanktionsavgift med ett lägre belopp än vad det skulle ha kostat att tillhandahålla biståndet. Sanktionsavgifter har regelmässigt både ett repressivt och ett vinsteliminerande inslag. Sanktionsavgiften skall enbart kunna sättas ned eller bortfalla om synnerliga skäl föreligger. Utgångspunkten måste vara att kommunen i princip skall vidta alla åtgärder som är möjliga för att verkställa ett gynnande beslut. - Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. Socialnämnden i Vingåkers kommun beviljade den 19 juli 2006 B.O. särskilt boende enligt 4 kap. 1 § SoL. Beslutet verkställdes den 5 november 2007, det datum B.O. erbjöds plats i särskilt boende. B.O. har då väntat i drygt ett år och tre månader på att få det beviljade biståndet. - Länsrätten gör följande bedömning. - Ett visst dröjsmål måste accepteras när det gäller tillhandahållande av en permanentbostad. Regeringsrätten anförde i RÅ 2007 ref. 36 bl.a. att tillhandahållande av en lämplig gruppbostad enligt 9 § 9 lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) kan vara betydligt mer komplicerad och tidsödande än tillhandahållandet av en servicebostad eller annan särskilt anpassad bostad enligt SoL. I RÅ 2007 ref. 37 (III) bedömde Regeringsrätten ett dröjsmål på ett år och två månader med att tillhandahålla bostad med särskild service för vuxna enligt 9 § 9 LSS som oskäligt. - I det aktuella fallet ligger beslutet ett år och tre månader tillbaka i tiden. Ett sådant betydande dröjsmål får anses som mycket allvarligt när det gäller beslut om insats enligt SoL. Kommunen har en skyldighet att hålla sig informerad om och tillgodose behoven hos de personer inom kommunen vilka omfattas av SoL, men också att planera för att tillgodose behov som kan förutses uppkomma först senare. Den aktuella insatsen har således inte tillhandahållits utan oskäligt dröjsmål. - Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i målet finner länsrätten att Vingåkers kommun skall åläggas särskild avgift från den 19 oktober 2006 till den 5 november 2007 då B.O. erbjöds plats i särskilt boende. Socialnämnden i Vingåkers kommun har beräknat kostnaden för en plats i särskilt boende till 33 671 kr per månad. Med en repressiv del om 25 procent av det angivna månadsbeloppet uppgår den särskilda avgiften till 42 000 kr per månad. Den totala sanktionsavgiften kan då beräknas till 504 000 kr (12 x 42 000). - Länsrätten finner att vad som framkommit om kommunens arbete för att tillhandahålla ett särskilt boende inte kan anses utgöra synnerliga skäl för eftergift. Inte heller kan det förhållande att B.O. tackat nej till platsen för att B.O. mår bättre utgöra synnerliga skäl. Förändringar i den enskildes situation innebär inte att det gynnande beslutet upphör. Ansökan skall därför bifallas. - Länsrätten ålägger Vingåkers kommun att till staten betala en särskild avgift om 504 000 kr.