RÅ 2010:82

C.Å. överklagade kassans omprövningsbeslut hos länsrätten och yrkade att hon skulle befrias från återbetalningsskyldighet.

Arbetslöshetskassan vidhöll beslutet.

Unionens arbetslöshetskassa överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle upphäva domen och fastställa kassans beslut. Kassan anförde som grund för sitt överklagande följande. Befrielse från återbetalningsskyldighet får enligt 68 § ALF beviljas om det i det särskilda fallet finns anledning till detta. Formuleringen måste enligt kassans bedömning innebära att befrielse inte ska ske godtyckligt. Det ska finnas ett objektivt godtagbart skäl för att befria sökanden från återbetalningsskyldighet. Huvudregeln måste anses vara att felaktigt erhållen ersättning ska återbetalas till kassan. I praxis har befrielse beviljats bland annat i de fall då medlemmen har saknat betalningsförmåga eller har haft medicinska eller sociala skäl. Till skillnad från länsrätten anser kassan att det inte är möjligt att med enbart åberopande av proportionalitetsprincipen medge befrielse. Kassan anser att samtliga omständigheter i varje enskilt fall ska sammanvägas vid bedömningen huruvida befrielse i det särskilda fallet ska medges. I det aktuella målet har felaktig ersättning utgått på grund av att uttag av premiepension ska samordnas med arbetslöshetsersättning. Med beaktande av mycket tydliga lagregler som anger hur arbetslöshetsersättning ska samordnas med den allmänna ålderspensionen torde det inte råda något tvivel om att lagstiftarens vilja är att premiepensionen, vilket är en del av den allmänna pensionen, ska samordnas med arbetslöshetsersättning. I den informationsdel som medföljer blanketten ”anmälan om arbetslöshet” ges tydliga instruktioner om att sökanden ska kryssa ja i den ruta som avser pension för det fall medlemmen tillerkänts pension. Även i de fall då sökanden fyller i sin anmälan via Internet ges sådan information. Kassan kan konstatera att C.Å. vid tre tillfällen svarat nej på direkt fråga om pension trots den mycket tydliga information som givits. - Arbetslöshetsersättning betalas ut på grundval av de uppgifter som medlemmen lämnar till kassan. Systemet bygger på förtroende mellan den sökande och arbetslöshetskassan. Kravet på den sökande bör därför enligt kassans mening ställas mycket högt. Det måste anses ankomma på den sökande att vid eventuella tveksamheter kring ifyllnad av blanketter ta reda på hur dessa ska fyllas i. Kassan har gått igenom samtliga handlingar i ärendet men kan inte finna någon tjänsteanteckning eller liknande som kan styrka att C.Å. vid något tillfälle har kontaktat kassan för att ta reda på vad som gäller vid uttag av premiepension. Mot bakgrund av ovanstående finner kassan att det vid en samlad bedömning av omständigheterna inte föreligger ett objektivt godtagbart skäl för befrielse, varken helt eller delvis. Att befria sökanden från mer än hälften av det återkrävda beloppet, även med åberopande av proportionalitetsprincipen är enligt kassans bedömning felaktigt.

C.Å. bestred bifall till överklagandet. Hon anförde bl.a. följande. Hon tog ut premiepension mer än ett år innan hon ansökte om arbetslöshetsersättning. Hon hade inga funderingar om ersättning från kassan då. Hon undrar varför man i informationen från kassan explicit anger tjänstepension men inte premiepension. Hon anser att det vore rimligt att kassan uttryckligen anger premiepension i sin informationstext. Hade den informationen funnits hade hon givetvis upphört med uttag av premiepensionen. Det finns ju ingen rimlig anledning att ta ut premiepension med 2 kr 60 öre per dag och därigenom minska arbetslöshetsersättningen med 136 kr per dag. Hon anser att hon inte skäligen bort inse att hon redovisade fel.

Kassan anförde i svaromål över C.Å:s bestridande följande. Kassan anser till skillnad från C.Å. att den informationstext som fogas till frågan om pension inte är otydlig. Av texten framgår att sökanden ska kryssa ja i rutan för pension om denne beviljats förtida uttag av ålderspension. Då premiepensionen är en del av den allmänna ålderspensionen råder det enligt kassans mening ingen oklarhet i den aktuella instruktionen. Som kassan har framfört i sitt överklagande måste det ankomma på den sökande att vid eventuella tveksamheter kring ifyllnad av blanketter ta reda på hur dessa ska fyllas i. C.Å. synes inte bestrida att hon inte har kontaktat kassan för att ta reda på vad som gäller vid uttag av premiepension. C.Å. har förorsakat den felaktiga utbetalningen och därmed följer en strikt återbetalningsskyldighet. Det förhållandet att C.Å. anser att hon handlat i god tro saknar därför betydelse.

C.Å. överklagade kammarrättens dom hos Regeringsrätten och yrkade i första hand att hon helt befriades från återbetalningsskyldighet och i andra hand att återbetalningsskyldigheten sattes ner till ett belopp som stod i proportion till den pension hon tagit ut. C.Å. anförde bl.a. följande. På grund av uttag av PPM-pension om totalt 1 728 kr återkrävs hon på 32 098 kr i för högt utbetald arbetslöshetsersättning. Hon uppgav inte till arbetslöshetskassan att hon tagit ut pension eftersom hon tyckte att beloppet var så lågt, 2 kr och 60 öre per dag, och därför försumbart i sammanhanget. En jämförelse kan göras med 20 § ALF, enligt vilken bestämmelse dagpenning som understiger 10 kr per dag inte betalas ut. Hon tror inte att det var lagstiftarnas mening att en pension om 2 kr och 60 öre per dag skulle reducera arbetslöshetsersättningens storlek med 136 kr per dag. Detta speciellt när det gäller uttag av PPM-pension som är egna öronmärkta pengar som hon kunde ha valt att ta ut senare. Enligt förarbetena syftar bestämmelserna till att undvika fall av överkompensation samt att motverka att ålderspensionärer, utan att de är reellt arbetssökande, anmäler sig på arbetsförmedlingen endast för att dryga ut pensionen med arbetslöshetsersättning (prop. 1987/88:114 s. 28). Hon tycker inte att man kan kalla hennes uttag av PPM-pension för överkompensation.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, bestred bifall till C.Å:s överklagande. IAF anförde i huvudsak följande. Det får anses visat att C.Å., genom att lämna oriktig uppgift i blanketter och genom att inte anmäla till arbetslöshetskassan att hon uppbar pension, har orsakat att ersättning har lämnats obehörigen. Hon är därmed återbetalningsskyldig. Återbetalningsskyldigheten gäller inte om det i det särskilda fallet finns anledning att helt heller delvis befria från betalningsskyldighet. Enligt praxis är faktorer som kan bli aktuella att beakta bl.a. orsaken till den felaktiga utbetalningen, hur lång tid som har gått sedan utbetalningen, beloppets storlek och den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden, hälsa och försörjningsmöjligheter. En individuell och sammanvägd bedömning bör göras (jfr RÅ 2008 ref. 2). C.Å. har uppburit pension samtidigt som hon har uppburit arbetslöshetsersättning. Reglerna inom arbetslöshetsförsäkringen om samordning av pension är tydliga. Den utformning lagstiftaren har gett reglerna medför att även små pensionsutbetalningar ska resultera i en lägre arbetslöshetsersättning. Detta innebär i sin tur att skillnaden mellan utbetalt pensionsbelopp och den arbetslöshetsersättning som annars skulle ha betalats ut ofta kan komma att bli väsentlig. Att vid sådana förhållanden regelmässigt medge eftergift på grund av skillnaden i belopp skulle innebära att en person som underlåter att redovisa pension gynnas i förhållande till personer som på ett korrekt sätt redogör för sina pensionsutbetalningar. IAF anser därför att det i normalfallet inte är möjligt att bevilja befrielse från återbetalningsskyldighet enbart med hänvisning till en jämförelse mellan det återkrävda beloppet och det pensionsbelopp som föranlett återkravet. Denna jämförelse kan emellertid vid en sammanvägd bedömning som inbegriper andra faktorer såsom till exempel orsaken till den felaktiga utbetalningen, den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden, hälsa och försörjningsmöjligheter ligga till grund för att bevilja befrielse helt eller delvis från återbetalningsskyldighet. Det har i målet inte kommit fram någon ytterligare faktor som kan ligga till grund för befrielse från återbetalningsskyldighet.

Regeringsrätten (2010-10-15, Eliason, Knutsson, Jermsten, Ståhl, Stenman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 68 § första stycket ALF framgår att, om någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra sin anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning lämnats obehörigen eller med för högt belopp, det som betalats ut för mycket ska betalas tillbaka. Enligt den i målet aktuella lydelsen av bestämmelsen gäller detta om det inte i det särskilda fallet finns anledning att helt eller delvis befria från återbetalningsskyldighet.

Enligt 26 § ALF lämnas dagpenning med 80 procent av den sökandes dagsförtjänst under de första 200 dagarna och därefter med 70 procent. Enligt 27 § ALF ska dock dagpenning lämnas med 65 procent av dagsförtjänsten till sökande som har tillerkänts allmän ålderspension eller annan pension som lämnas på grund av förvärvsarbete.

Såsom underinstanserna funnit har C.Å. genom att inte uppge att hon tillerkänts PPM-pension orsakat att dagpenningen beräknats enligt en felaktig procentsats. Detta har lett till att arbetslöshetsersättning lämnats med för högt belopp. Det belopp som betalats ut för mycket ska därmed enligt huvudregeln betalas tillbaka.

Frågan i målet är om det i C.Å:s fall finns anledning att helt eller delvis befria henne från återbetalningsskyldigheten.

C.Å. uppbar pension, varför hennes dagpenning i enlighet med regleringen i 26 och 27 §§ ALF skulle beräknas till 65 procent av dagsförtjänsten. Det förhållandet att den tillerkända pensionen är låg i förhållande till det felaktigt uppburna beloppet kan enligt Regeringsrättens mening inte ensamt utgöra skäl för hel eller delvis befrielse från återbetalningsskyldighet. Någon annan anledning som skulle kunna föranleda sådan befrielse har inte framkommit i målet. Överklagandet ska därför avslås.