RÅ 2008:2

Statstjänstemännens arbetslöshetskassa, SeA, beslutade den 27 december 2001 att med stöd av 66 och 68 §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, frånkänna T.L. rätt till ersättning under 130 ersättningsdagar och återkräva felaktigt utbetald ersättning om sammanlagt 44 067 kr avseende åren 1995-2001. SeA vidhöll i omprövningsbeslut den 15 maj 2002 sitt tidigare beslut.

T.L. överklagade arbetslöshetskassans omprövningsbeslut och yrkade skälig nedsättning av kravet på återbetalning med hänsyn till hennes ekonomiska situation. Hon anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Det kan inte anses skäligt att få ett krav på återbetalning på 40 350 kr för en tidsperiod sedan 1995. Hon har handlat i god tro då arbetslöshetskassan inte reagerat på hennes uppgifter förrän sex år efter första tillfället.

SeA överklagade och yrkade att kammarrätten skulle undanröja länsrättens dom om betalningsbefrielse och fastställa SeA:s beslut om återbetalning av felaktigt utbetald ersättning. Till stöd för sin talan anförde SeA bl.a. följande. T.L. har alltsedan år 1995 felaktigt uppburit ersättning som hon inte varit berättigad till. Anledningen till den felaktiga utbetalningen är att hon på sina kassakort inte har angett samtliga tidpunkter när hon varit sjuk, fullgjort mertid/fyllnadstid eller haft semester. Hon har därvid lämnat felaktiga uppgifter. - SeA finner inte att T.L. har visat att hennes sociala eller ekonomiska situation är sådan att efterkrav på återbetalning framstår som uppenbart obilligt. Inte heller har SeA lämnat några felaktiga upplysningar som i avgörande grad har vilselett T.L.

T.L. bestred bifall till överklagandet och yrkade att kammarrätten skulle fastställa länsrättens dom. Hon anförde bl.a. följande. SeA:s krav på återbetalning avser åren 1995-2001. Det rör sig således om en tidsperiod på sex år. Hon lämnade inte medvetet felaktiga uppgifter till SeA under denna tid, utan levde i tron att hon fyllde i kassakorten korrekt. SeA borde ha reagerat på ett tidigare stadium så att skadan hade kunnat begränsas. Hennes personliga och ekonomiska situation är mycket pressad och hon anser att det är uppenbart obilligt att kräva återbetalning på hela det belopp som hon har fått för mycket.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens och länsrättens domar samt fastställa arbetslöshetskassans beslut. Inspektionen anförde bl.a. följande. T.L. har erhållit den obehöriga ersättningen löpande fram till den tidpunkt då felet upptäcktes. Att lång tid förflutit dessförinnan är därför inte relevant i hennes fall. T.L. kan inte heller anses ha varit i god tro med avseende på de felaktiga utbetalningarna då hon skäligen borde ha insett att hon inte har rätt att uppbära arbetslöshetsersättning när hon arbetar, har semester eller är sjuk. Arbetslöshetskassan har bedömt att hon medvetet eller av grov vårdslöshet underlåtit att lämna uppgifter om arbete, semester och sjukdom på kassakorten. Eftergift bör företrädesvis komma i fråga för att nedsätta ersättningsbeloppets storlek med hänsyn till den återbetalningsskyldiges ekonomiska och sociala situation eller när det finns anledning att mildra konsekvenserna av den återbetalningsskyldiges personliga ansvar, t.ex. på grund av att denne har vilseletts av arbetslöshetskassan. Då det saknas anledning att mildra T.L:s personliga ansvar och då det inte framkommit att hennes sociala eller ekonomiska situation skulle utgöra skäl för eftergift är arbetslöshetskassans beslut om återbetalningsskyldighet riktigt.

T.L. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. att hon sedan den 1 januari 2007 uppbär pension och att hennes förmåga till återbetalning är begränsad.

Regeringsrätten (2008-03-18, Wennerström, Nord, Hamberg, Knutsson, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 68 § första stycket ALF följer att om någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning lämnats obehörigen eller med för högt belopp, eller om någon på annat sätt obehörigen eller med för högt belopp fått ersättning och har han eller hon skäligen bort inse detta, ska det som betalats ut för mycket betalas tillbaka. Detta gäller om det inte i det särskilda fallet finns anledning att helt eller delvis befria från återbetalningsskyldighet.

Med stöd av nämnda bestämmelse beslutade SeA den 27 december 2001 att ålägga T.L. återbetalning av felaktigt utbetald arbetslöshetsersättning med sammanlagt 44 067 kr. De felaktiga utbetalningarna avsåg perioden från och med vecka 14 år 1995 till och med vecka 18 år 2001. Arbetslöshetskassan beslöt vid omprövning den 15 maj 2002 att vidhålla beslutet. Fråga i målet är om det finns förutsättningar för att efterge en del av det aktuella beloppet.

Återbetalningsbestämmelsen och bestämmelsen om eftergift motsvarar vad som stadgas i 20 kap.4 § första och andra styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring, och har utformats efter mönster av dessa regler (prop. 1973:56 s. 237 och prop. 1996/67:107 s. 158). Den praxis som utvecklats när det gäller tillämpning av reglerna om eftergift av återbetalning av felaktigt utbetalda förmåner enligt lagen om allmän försäkring bör därför kunna vara vägledande även vad gäller arbetslöshetsersättning. Som Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen angett torde enligt denna praxis eftergift kunna komma i fråga för att mildra konsekvenserna av det stränga personliga ansvar som följer av återbetalningsskyldigheten och för att anpassa beloppets storlek till den återbetalningsskyldiges ekonomiska och sociala situation. En individuell och sammanvägd bedömning av omständigheterna bör göras. De faktorer som kan behöva beaktas är bl.a. orsaken till den felaktiga utbetalningen, hur lång tid som gått sedan utbetalningen, beloppets storlek och den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden, hälsa och försörjningsmöjligheter. (Försäkringskassans vägledning om återkrav 2005:3 och Lavin, Återbetalning av social ersättning, 1986, s. 156 ff.).

Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. T.L. hade under den period som omfattas av återbetalningskravet en tillsvidareanställning omfattande ca 75 procent av heltid och var i övrigt arbetslös. Hon ingav under aktuell period årligen till arbetslöshetskassan en s.k. årsanmälan. Därtill inlämnade hon kontinuerligt s.k. kassakort, där arbetad tid ska redovisas veckovis. Därvid fyllde hon under nu aktuell period inte i de uppgifter som avser eventuell sjukledighet eller semester under veckan. Inte heller angavs på kassakorten de tillfällen då hon arbetat s.k. mertid. Till följd av de bristfälligt ifyllda korten kom vid vissa tillfällen för hög ersättning att utbetalas. Av en förfrågan som arbetslöshetskassan tillställt T.L. den 21 september 2001 framgår att hon enligt kassan varit förpliktad att i samband med sin årsanmälan också bifoga arbetsgivarintyg och intyg från försäkringskassan. I arbetslöshetskassans tidigare nämnda omprövningsbeslut anges att T.L., trots uppmaningar, underlåtit att lämna in sådana intyg. Det framgår att arbetsgivarintyg under år 2001 inlämnats i efterhand för de aktuella åren.

Det framstår som oklart varför arbetslöshetskassan under en följd av år fortsatt att betala ut arbetslöshetsersättning utan att de nämnda intygen inkommit. Innehållet i dessa intyg kunde, såvitt framgår, ha utvisat att kassakorten var felaktigt ifyllda. Med hänsyn till dessa oklarheter, till den tid felaktigheterna pågått och till återbetalningsbeloppets storlek i relation till T.L:s nuvarande ekonomiska situation, får det anses skäligt att en viss del av återbetalningsbeloppet efterges. Den avvägning som underinstanserna därvid gjort bör godtas. Överklagandet ska därför avslås.