RÅ 2010:85

V.K., som var anställd som bilmekaniker, begärde hos Försäkringskassan ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, för tandvård till följd av ett olycksfall. Olycksfallet inträffade den 23 januari 2007 i samband med förtäring av lunch vid en av arbetsgivaren arrangerad internatkurs. Vid händelsen drack V.K. ur ett glas samtidigt som en arbetskamrat, som satt bredvid, av misstag slog sin armbåge i glaset. Glaset träffade en framtand som gick sönder. - Försäkringskassan beslutade den 3 oktober 2007 att V.K. inte hade rätt till ersättning för tandvårdskostnader enligt LAF med skadedatum den 23 januari 2007. V.K. begärde omprövning av beslutet. - Försäkringskassan omprövade beslutet den 22 november 2007 men fann inte skäl att ändra det. Kassan ansåg att olycksfallet inte inträffat under sådana omständigheter att det kunde anses ha samband med V.K:s arbete som bilmekaniker. Skadan inträffade när han intog lunch. Den omständigheten att han befann sig på en av arbetsgivaren schemalagd och organiserad internatkurs medförde enligt kassans uppfattning inte att olycksfallet kunde anses ha inträffat i arbetet. Ersättning kunde därför inte beviljas med stöd av 2 kap. 1 § och 3 kap. 3 § LAF.

länsrätten och yrkar att han skulle tillerkännas ersättning för tandvård till följd av olycksfallet

V.K. överklagade Försäkringskassans beslut hos länsrätten och yrkar att han skulle tillerkännas ersättning för tandvård till följd av olycksfallet. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Det olycksfall som skall prövas inträffade under en i kursplanen schemalagd och organiserad samt av arbetsgivaren betald lunch på en av arbetsgivaren anvisad kursgård med övernattning. Kursgården var belägen sex kilometer bortom närmaste samhälle. Måltiden intogs inte under en rast utan under betald arbetstid och är följaktligen en del av det arbete han är satt att utföra. Han har inte haft frihet att utebli, vilket det juridiska begreppet ”rast” emellertid medger. Händelsen har ett starkt samband med det arbete han är beordrad att utföra, dvs. att till alla delar delta i den av företaget arrangerade internatkursen för vidareutveckling i yrket. All tid för förtäring och plats för var förtäringen skulle intas var beordrad och schemalagd samt till fullo betald av företaget.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Det ingick i V.K:s arbete att gå på kursen, men själva ätandet är ett uttryck för social samvaro och inte en del av internatkursen. V.K:s måltid kan därför inte anses ha samband med hans arbete. Att äta i detta sammanhang ligger inte i arbetsgivarens intresse, till skillnad från förhållandena i Regeringsrättens dom den 18 januari 2007, RÅ 2007 ref. 1, där kaffedrickande ansågs ha ett klart samband med arbetet som försäljare.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (2008-12-18, ordförande Kullman) yttrade: Tillämpliga bestämmelser - Av 2 kap. 1 § LAF i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 2002 framgår bl.a. följande. Med arbetsskada förstås i denna lag skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. En skada skall anses ha uppkommit av sådan orsak, om övervägande skäl talar för det. - Av 3 kap. 3 § LAF följer att i den mån ersättning utges enligt 1 eller 2 § ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för bl.a. tandvård. - Länsrättens bedömning - Frågan i målet är om den tandskada som V.K. råkade ut för skall anses vara ett olycksfall i arbetet och därmed berättiga till ersättning från arbetsskadeförsäkringen. - En förutsättning för att ett olycksfall som inträffat under en måltidsrast ska anses som ett olycksfall i arbetet är att olycksfallet har anknytning till arbetet eller att särskilda med arbetet sammanhängande förhållanden inverkat. - V.K:s tandskada inträffade under ett måltidsuppehåll vid en av arbetsgivaren arrangerad internatkurs. V.K. har obestritt anfört att internatkursen, inklusive måltidsuppehåll, var beordrad och schemalagd samt till fullo betald av företaget. Den av företaget anvisade kursgården var vidare belägen sex kilometer bortom närmaste samhälle. V.K:s deltagande i måltiden måste alltså ha varit i mycket hög grad förväntad och kan enligt länsrättens mening inte anses utgöra en från kursen i övrigt skild syssla. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att måltiden skedde under betald arbetstid finner länsrätten att olycksfallet måste anses ha ett sådant samband med hans arbete att det ska anses ha inträffat i arbetet. Överklagandet skall därför bifallas. Det ankommer på Försäkringskassan att pröva om övriga förutsättningar för rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen är uppfyllda. - Länsrätten bifaller överklagandet och förklarar att händelsen den 23 januari 2007 är ett olycksfall i arbetet.

Kammarrätten i Stockholm

Försäkringskassan överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle upphäva domen och fastställa kassans beslut den 22 november 2007.

V.K. bestred bifall till överklagandet.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (2009-10-09, Jansson, Engquist, Wittrock, referent) yttrade: Kammarrätten finner vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i målet att händelsen den 23 januari 2007 inte har ett sådant samband med V.K:s arbete som bilmekaniker att den är att betrakta som ett olycksfall i arbetet. V.K:s tandskada ska med tillämpning av 2 kap. 1 § LAF inte anses vara en arbetsskada. Försäkringskassans överklagande ska således bifallas. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer Försäkringskassans beslut den 22 november 2007.

V.K. överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle förklara honom vara berättigad till ersättning för tandvård med stöd av LAF. Han anförde i huvudsak följande. Olycksfall som sker utom arbetsområdet utgör olycksfall i arbetet, om olycksfallet inträffar i samband med att arbetstagaren utför något som kan sägas ligga i arbetsgivarens intresse. Såsom framkommit i underinstanserna inträffade aktuell händelse under ett måltidsuppehåll på en internatkurs som var schemalagd, organiserad och bekostad av arbetsgivaren. Den aktuella kursgården var belägen sex kilometer från närmaste samhälle och det fanns därför inte möjlighet att inta måltiden på annat ställe. Härtill kommer att måltidsuppehållet skedde under betald arbetstid och att det var obligatoriskt att delta i lunchen. Det var därför inte heller av denna anledning möjligt för honom att utebli från lunchen. Mot denna bakgrund måste, såsom länsrätten anför i sina domskäl, deltagande i måltiden ha varit i mycket hög grad förväntad och kan inte anses ha utgjort en från kursen i övrigt skild syssla. Det aktuella olycksfallet inträffade således under en aktivitet som får anses ha legat i arbetsgivarens intresse och är därför att se som ett olycksfall i arbetet.

Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Praxis ger stöd för uppfattningen att det för att en händelse som inträffar under en måltid ska betraktas som olycksfall i arbetet krävs att deltagandet i måltiden ska ha någon särskild anknytning till själva arbetet. I detta fall har inte framkommit annat än att lunchens syfte var intagande av föda och social samvaro. De av V.K. i länsrättens dom åberopade omständigheterna och återgivna beskrivning av sakförhållandena utvisar inte annat än vad som är ett brukligt upplägg av en medarbetares deltagande i en internatkurs. Det finns inga omständigheter som visar att lunchen hade en sådan särskild anknytning till arbetet (jfr RÅ 2007 ref. 1) att händelsen bör godtas som ett olycksfall i arbetet. Att lunchen är en schemalagd aktivitet under en av arbetsgivaren anordnad internatkurs är inte en sådan omständighet. Rätt till ersättning enligt LAF föreligger därför inte.

Regeringsrätten (2010-10-20, Heckscher, Almgren, Dexe, Lundin, Brickman) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 2 kap. 1 § första stycket LAF förstås med arbetsskada skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Av 3 kap. 3 § 2 samma lag framgår att arbetsskadeförsäkringen ersätter nödvändiga kostnader för tandvård.

Av handlingarna framgår att V.K. var anställd som bilmekaniker. Han deltog i en internatkurs som arbetsgivaren anordnat och bekostat. I samband med en gemensam lunch, som ingick i schemat för kursen och skedde på betald arbetstid, råkade en arbetskamrat med sin armbåge slå till ett glas som V.K. höll mot munnen för att dricka. V.K:s ena framtand skadades.

Frågan i målet är om olycksfallet har ett sådant samband med V.K:s arbete att det ska anses vara ett olycksfall i arbetet och därmed berättiga till ersättning från arbetsskadeförsäkringen.

Till olycksfall i arbetet hänförs i första hand olycksfall som inträffar när den försäkrade utför sitt egentliga arbete och i allmänhet även andra olycksfall som inträffar på arbetsplatsen. Också olycksfall som inte inträffar på arbetsplatsen kan betraktas som olycksfall i arbetet under förutsättning att ”arbetstagaren vid olyckstillfället var stadd i arbetsgivarens ärenden” (prop. 1954:60 s. 109). I samtliga fall gäller att det måste finnas ett samband mellan olyckan och arbetet för att det ska vara fråga om ett olycksfall i arbetet. I praxis har ett olycksfall vid förtäring i samband med besök hos en kund ansetts vara ett olycksfall i arbetet (RÅ 2007 ref. 1). Däremot har ett olycksfall, som inträffat på en lunchrestaurang där den försäkrade normalt intog sin av arbetsgivaren subventionerade lunch, inte ansetts omfattat av arbetsskadeförsäkringen (FÖD 1991:34).

Den lunch då olycksfallet inträffade har enligt Regeringsrättens mening ingått som ett led i den internatkurs som V.K. deltog i. Tandskadan som han drabbades av under lunchen har därmed ett sådant samband med hans arbete att den är en skada till följd av ett olycksfall i arbetet.