RH 1993:114
Sedan tingsrätt inom Göta hovrätts domkrets fattat häktningsbeslut och överlämnat målet till tingsrätt inom Svea hovrätts domkrets, har Svea hovrätt funnit sig behörig att pröva besvär som anförts mot häktningsbeslutet.
P.S. och P.R. greps i Östergötland vid en stulen bil. Norrköpings tingsrätt (två beslut 1993-10-17, rådmannen Mats Orstadius) häktade P.S. och P.R. såsom på sannolika skäl misstänkta för tillgrepp av fortskaffningsmedel i Södertälje. Genom samma beslut överlämnade Norrköpings tingsrätt målen till Södertälje tingsrätt.
I besvärsinlagor, ställda till Svea hovrätt och ingivna till Södertälje tingsrätt, yrkade P.S. och P.R. att bli försatta på fri fot.
Svea hovrätt (1993-10-21, hovrättsråden Sture Holmbergh, referent, och Kerstin Fridéen samt hovrättsassessorn Maria Lindh Reinius) meddelade detta beslut:
Fråga har uppkommit om Svea hovrätt är behörig att pröva besvären. Inledningsvis skall konstateras att det saknas forumbestämmelser för hovrätterna av innebörd att en viss tingsrätts beslut skall överklagas till viss hovrätt. Istället följer av 2 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken att hovrätternas domkretsar omfattar de län som regeringen bestämmer.
Bestämmelsen i 52 kap. 1 § rättegångsbalken tyder på att besvärsinlaga, i fall som det föreliggande, skall ges in till den tingsrätt som fattat häktningsbeslutet. Tingsrätten skall därefter enligt 4 § samma kap. sända in besvärsinlagan samt akten till hovrätten. Enligt denna ordning skulle besvären således ha getts in till Norrköpings tingsrätt, för vidarebefordran till Göta hovrätt. När målet dessförinnan överflyttats till en annan tingsrätt, leder ordningen emellertid till tidsutdräkt, eftersom akten då måste rekvireras från den tingsrätten. Norrköpings tingsrätt har tagit upp åklagarens häktningsyrkande med stöd av forumbestämmelsen i 19 kap. 12 § andra stycket rättegångsbalken. Bestämmelsen möjliggör att häktningsfrågor, oaktat övriga forumregler, kan prövas på den ort där den misstänkte gripits samt tar hänsyn till att prövningen i vissa fall måste ske under helgtid av jourdomstol (prop. 1986/87:112 s. 41). Bestämmelsen har tillkommit som ett led i de lagändringar varigenom kortare frister för prövning av frihetsberövanden införts. Den ovan angivna tillämpningen av 52 kap. 1 § rättegångsbalken kan i den nu föreliggande situationen sägas motverka ändamålet med lagändringarna, dvs. att frihetsberövanden skall komma under domstols prövning snabbare än tidigare.
Enligt 19 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken skall beslut som fattats före ett överlämnande gälla om den tingsrätt dit målet överlämnats inte bestämmer annat. Södertälje tingsrätt äger således nu fatta alla tillämpliga beslut om frihetsberövanden i målet. Det är också Södertälje tingsrätt som nu har det ansvar för frihetsberövandena i målet vilket stadgas i 24 kap.18 och 20 §§rättegångsbalken. Södertälje ligger inom Svea hovrätts domkrets. Det faller sig därför naturligt att Svea hovrätt skall vara behörig att överpröva häktningsbesluten. - Mot detta talar ett uttalande under lagstiftningsarbetet, att ett beslut som fattats med stöd av 19 kap. 12 § andra stycket rättegångsbalken skall överklagas enligt vanliga regler, dvs. till den hovrätt inom vars domkrets den beslutande tingsrätten är belägen (prop. 1986/87:112 s. 69). Uttalandet har dock tillkommit med tanke på en annan särskild situation än den som föreligger i detta fall. Regleringen i 19 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken, liksom ändamålet med införandet av forumbestämmelsen i 12 § samma kap., ger således stöd för att häktningsbesluten i den nu föreliggande situationen skall kunna överprövas av Svea hovrätt.
Svea hovrätt finner sig behörig att pröva besvären. Hovrätten lämnar frifotsyrkandena utan bifall.