RH 1993:119
Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av tomträttsavgälden med yrkanden, den ene om lägre avgäld och den andre om högre. - Föreligger lispendens? Är detta i så fall skäl till vilandeförklaring? (I och II). Besvärsrätt för svarande i tvistemål fastän stämning inte utfärdats? (II).
I
Stockholms kommun, ägare till en med tomträtt upplåten fastighet, yrkade i ansökan om stämning på tomträttshavaren, ett bolag, höjning av den årliga tomträttsavgälden för den kommande avgäldsperioden.
Även bolaget väckte talan om omprövning av avgälden genom en samma dag inkommen stämningsansökan. Bolaget yrkade att avgälden för nästa period skulle sänkas.
Tingsrätten utfärdade stämning på kommunen enligt bolagets ansökan. Stämning på bolaget enligt kommunens ansökan utfärdades däremot inte. Stockholms tingsrätt (1993-05-24, chefsrådmannen Ingvar Gunnarson) förklarade vilande det mål i vilket kommunen hade väckt talan i avbidan på utgången i det mål i vilket bolaget kärade.
Tingsrätten anförde som beslutsskäl, med hänvisning till sistnämnda mål, att den fråga varom talan väckts av kommunen redan var föremål för rättegång mellan parterna.
Svea hovrätt (1993-07-12, hovrättsråden Kaj Grahn och Nils Genell, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Gun Lombach) upphävde på kommunens yrkande beslutet om vilandeförklaring samt anförde följande.
I den av bolaget inledda rättegången kan utgången bli, att bolagets talan helt eller delvis bifalls - alltså att avgälden sänks - eller att talan ogillas. Bolagets talan om sänkt avgäld kan däremot inte lagligen leda till att avgälden i stället höjs.
I den rättegång som kommunen inlett kan avgälden på dess yrkande komma att höjas men inte sänkas.
Av det sagda följer, att de båda käromålen visserligen kan sägas angå samma sak, tomträttsavgälden, men att prövningen av det enda käromålet inte kan hindra att det andra prövas. De torde tvärtom kunna företas till gemensam handläggning enligt 14 kap. 3 § rättegångsbalken.
Om bolagets käromål hade utgjort rättegångshinder, såsom tingsrätten funnit, hade kommunens talan bort avvisas. Rättegångshinder kan däremot inte vara skäl till vilandeförklaring.
Hovrätten anser att prövningen av den av kommunen väckta talan onödigt uppehålles genom vilandeförklaringen. Beslutet därom skall därför upphävas.
II
Ett bolag, tomträttshavare till en av Stockholms kommun m.fl. (kommunerna) ägd fastighet, yrkade i ansökan om stämning på kommunerna, sänkning av den årliga tomträttsavgälden.
Även kommunerna hade väckt talan om omprövning av avgälden genom en några dagar tidigare inkommen stämningsansökan. Kommunerna yrkade att avgälden för nästa period skulle höjas.
Tingsrätten utfärdade stämning på bolaget enligt kommunernas ansökan. Stämning på kommunerna enligt bolagets ansökan utfärdades däremot inte.
Stockholms tingsrätt (1993-05-24, chefsrådmannen Ingvar Gunnarson) förklarade vilande det mål i vilket bolaget hade väckt talan i avbidan på utgången i det mål i vilket kommunerna kärade. Tingsrätten anförde samma beslutsskäl som under I.
Kommunerna anförde besvär med yrkande, att vilandeförklaringen skulle upphävas. Bolaget som hördes över besvären biträdde yrkandet.
Svea hovrätt (1993-09-16, hovrättsråden Kaj Grahn och Nils Genell, samt t.f. hovrättsassessorn Gun Lombach, referent) biföll kommunernas yrkande på beslutsskäl motsvarande dem under I.