RH 1993:129
Fråga om avvisande av talan vid överklagande av fastighetsbildningsmyndighets beslut till fastighetsdomstolen kan underlåtas trots att bestämt yrkande och grunder inte har angetts efter det att klaganden har förelagts att komplettera överklagandet.
Genom skrift av den 13 april 1992 överklagade B.A. till Göteborgs tingsrätt, fastighetsdomstolen, fastighetsbildningsmyndigheten i Bohusläns norra lantmäteridistrikts beslut om klyvning av fastigheten Vässje 1:8. Den 4 maj 1992 delgavs B.A. föreläggande att komplettera sitt överklagande med bestämt yrkande, grunder och bevis. B.A. medgavs anstånd med kompletteringarna, tecknat på föreläggandet, till den 18 juni 1992. Den 23 juni 1992 inkom skrift från advokat M.M. som anmälde sig som ombud för B.A. och för B.A:s del yrkade att fastighetsbildningsmyndighetens beslut skulle ändras och fastighetsdomstolen bestämma att S.A. skulle utge ersättning till B.A. Därutöver begärde M.M. anstånd med angivande av det belopp B.A. ville ha i ersättning och med utveckling av talan i övrigt till den 13 augusti 1992. Begärt anstånd medgavs. Ytterligare anstånd med utveckling av talan medgavs därefter vid tre tillfällen, nämligen först till den 10 september, sedan till den 15 oktober och slutligen till den 27 november 1992.
Göteborgs tingsrätt, fastighetsdomstolen (1992-11-30, rådmannen Bo Dufva) avvisade B.A:s talan med motivering att B.A. ej hade följt det ursprungliga föreläggandet att ange bestämt yrkande och grunder.
B.A. besvärade sig och yrkade att avvisningsbeslutet skulle upphävas och målet återförvisas till fastighetsdomstolen för fortsatt handläggning. Hovrätten för Västra Sverige (1993-11-04, f. d. hovrättsrådet Ulf Lindquist, f. d. fastighetsrådet Göran Carlander, f. d. chefsrådmannen Svante Boman och hovrättsassessorn Marie B. Hagsgård) undanröjde fastighetsdomstolens avvisningsbeslut och återförvisade målet till fastighetsdomstolen för vidare handläggning.
I motiveringen anförde hovrätten.
Enligt 2 § lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål skall angående rättegången vid fastighetsdomstol i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet om allmän domstol, såvida inte särskilda bestämmelser är meddelade. Fastighetsdomstolen är överinstans i förhållande till fastighetsbildningsmyndigheten. Enligt förarbetena till fastighetsbildningslagen bör därför bl.a. bestämmelsen i 52 kap.rättegångsbalken om bristfälliga besvärs- och vadeinlagor tillämpas på överklaganden till fastighetsdomstolen. Avvisning av ett överklagande bör enligt förarbetena till dessa bestämmelser tillämpas med viss försiktighet eftersom avvisning i andra instans leder till att saken blir lagakraftvunnet avgjord. Mot denna bakgrund borde tingsrätten inte ha avvisat besvären utan att först ha gjort klart för B.A. att tingsrätten ansåg att B.A:s talan även efter den kompletterande inlagan var så ofullständig att den kunde komma att avvisas.