RH 1993:150
Ett äldre bostadshus i mycket dåligt skick har rivits utan rivningslov. Tilläggsavgift har med hänsyn till omständigheterna eftergivits.
Åklagaren yrkade vid Kalmar tingsrätt att makarna A. och A-C.J. skulle åläggas att solidariskt utge en tilläggsavgift enligt 10 kap. 7 § plan- och bygglagen med 40 000 kr (80 x 500).
Åklagaren anförde: Makarna J. har under maj månad 1990 på sin fastighet i Kalmar utan rivningslov rivit en huvudbyggnad och ett uthus. Den totala bruttoarean på den olovliga rivningen uppgår till 90 kvm (84 + 6). Byggnadsnämnden har vid sammanträde den 28 juni 1990 funnit att byggnaderna rivits olovligen. Byggnadsnämnden beslutade samtidigt att påföra ägarna byggnadsavgift med 5 624 kr.
Makarna J. bestred att tilläggsavgift skulle uttagas men vitsordade de faktiska omständigheterna. De anförde: Grunden för bestridandet är i första hand att 10 kap. 5 § 2 p. plan- och bygglagen är tillämplig. Tilläggsavgift skall inte tas ut om åtgärden avser rivning av en byggnad och rivningen har företagits därför att byggnaden till väsentlig del hade skadats genom eldsvåda eller någon annan liknande händelse. I andra hand yrkas att tilläggsavgiften skall jämkas till noll kr med hänsyn till att sådana särskilda skäl som anges i 10 kap. 7 § 4 st plan- och bygglagen föreligger. I tredje hand yrkas att tilläggsavgiften i vart fall skall bestämmas till lägre belopp än vad åklagaren har gjort gällande.
A.J. uppgav vidare: Han och hustrun förvärvade fastigheten 1989. Huvudbyggnaden som var belägen på fastigheten var i mycket dåligt skick då huset hade stått övergivet i flera år. Huset var en typisk sommarbostad uppförd 1934. Huset hade vid senare tillfälle byggts till för att kunna tjäna som permanentbostad. Fastigheten, som är en strandtomt, är mycket vackert belägen och de köpte den för lägets skull. Han betalade 900 000 kr för fastigheten. Han avsåg att riva byggnaden för att på samma plats uppföra ett nytt hus. Grannarna hade framfört klagomål på att byggnaden var i så dåligt skick och av rent estetiska skäl spikade han fast ny takpapp på taket eftersom den gamla takpappen hade lossnat. Han hade inga planer på att renovera byggnaden utan den skulle rivas så snart tillfälle gavs. Då han på våren 1990 skulle anlägga en båtbrygga och härför hade anlitat entreprenadmaskiner, kunde dessa inte komma fram till stranden eftersom huvudbyggnaden och ett uthus stod i vägen. Han var i Finland vid tillfället och A-C.J. ringde honom och frågade hur de skulle göra för att lösa problemet. Han svarade då att de skulle riva byggnaderna. Han är medveten om att tillstånd krävs för att riva en byggnad men med hänsyn till det skick byggnaderna var i, ansåg han rivningen självklar och förbisåg i den stressade situation som hade uppkommit att tillstånd för rivning var erforderligt.
Vittnesförhör hölls med A.P. som arbetar på Arkitekthuset. Han uppgav: Han hade av A.J. fått uppdrag att skissa på ett hus som skulle uppföras på fastigheten. När han besökte fastigheten fanns där en byggnad i mycket dåligt skick. Taket var utan takpapp och det hade därför regnat rakt in i huset. Han ansåg att huset omgående borde rivas. Det är ingen tvekan om att rivningstillstånd skulle ha beviljats om A.J. hade sökt det.
Vittnesförhör hölls även med A.L. som arbetar som bygglovchef i kommunen. Han uppgav: Han har själv aldrig sett byggnaden men han har försökt informera sig om den. Han har dock sett foton på byggnaden och kollegor till honom har besökt fastigheten. Om A.J. hade sökt rivningslov så hade han med all sannolikhet fått det. Rättelse i efterhand är ej möjlig vid rivning. Om makarna J. hade sökt bygglov för att bygga ett nytt hus hade ingen särskild ansökan om rivningstillstånd behövts eftersom det då är underförstått att rivningslov ingår i byggnadslovet för den nya byggnaden. Makarna J. har varken ansökt om byggnadslov för nybygge eller om rivningstillstånd för de befintliga byggnaderna.
Kalmar tingsrätt (1993-02-23, tingsfiskalen Rikard Bondesson och nämndemännen Stern Gustavsson, Olof Jonsson och Eva Runklint) ålade makarna J. att solidariskt utge tilläggsavgift med 20 000 kr samt anförde: I målet är utrett att makarna J. rivit byggnaderna utan att ha fått eller ansökt om rivningslov. Enligt plan- och bygglagen skall då som huvudregel tilläggsavgift tas ut. Makarna J. har invänt att tilläggsavgift jämlikt plan- och bygglagen 10 kap. 5 § 2 p. inte skall tas ut i detta fall. Tingsrätten finner dock inte att byggnaderna kan anses ha skadats genom en sådan plötslig olyckshändelse som avses i nämnda lagrum. Tilläggsavgift skall således tas ut.
Med hänsyn till det dåliga skick byggnaderna vid tidpunkten för rivningen befanns i samt då rivningslov skulle beviljats om makarna J. ansökt härom, föreligger jämlikt plan- och bygglagen 10 kap. 7 § 4 st. särskilda skäl att jämka tilläggsavgiften.
Makarna J. fullföljde talan och yrkade att hovrätten skulle ogilla åklagarens yrkande.
Åklagaren bestred ändring.
Göta hovrätt (1993-07-12, hovrättslagmannen Ulla Malander, hovrättsrådet Björn Karlsson, referent, och hovrättsassessorn Ulf Ljungdahl) lämnade åklagarens talan utan bifall och yttrade. I målet är utrett att makarna J. låtit riva byggnaderna utan tillstånd. Sådana förhållanden har ej rått att undantagsbestämmelserna i 10 kap. 5 § 2 p. plan- och bygglagen är tillämpliga. Byggnaderna har emellertid saknat kulturhistoriskt värde och varit i mycket dåligt skick. Det har varit förutsatt - både av makarna J. och av byggnadsnämnden - att ett nytt bostadshus skulle uppföras på fastigheten och att de äldre byggnaderna skulle rivas i samband därmed. Hinder att erhålla rivningslov har ej förelegat. Vad makarna J. uppgivit rörande anledningen till att rivningen kom att ske brådstörtat och utan att rivningslov söktes har ej ifrågasatts av åklagaren. Vid angivna förhållanden har makarna J:s underlåtenhet att söka rivningslov ej annan karaktär än en ren ordningsförseelse. Tilläggsavgiften enligt plan- och bygglagen är så konstruerad att den skall utgöra ett kännbart belopp baserat på byggnadsytan. När det gäller en ordningsförseelse kan det inte komma i fråga att ta ut en sådan avgift utan en mycket kraftig jämkning. Med hänsyn till omständigheterna i målet finner hovrätten att tilläggsavgiften med stöd av 10 kap. 7 § 4 st. plan- och bygglagen bör helt efterges.