RH 1993:60
Påföljd för bl.a. misshandel har bestämts till skyddstillsyn med samhällstjänst
Åklagaren yrkade ansvar å K.S. född 1967, för misshandel och våld mot tjänsteman enligt följande.
1. K.S. har under nyårsnatten, den 1 januari 1991, tillfogat A.T. smärta och skada genom att vid Tokarpsskolan i Linköping bakifrån fatta tag om hennes midja och fälla henne framåt, varvid hon föll handlöst framstupa till marken med K.S. över sig. Därefter har K.S. satt sig på henne och tryckt sitt ena knä i hennes rygg och slitit tag i henne.
2. K.S. har samma natt förgripit sig med våld å polisassistenten L.A. genom att vid Tokarpsskolan i Linköping, efter att ha gjort motstånd i samband med att han omhändertogs av polis, bita L.A. i höger underarm.
K.S. erkände våld mot tjänsteman men förklarade sig varken kunna erkänna eller förneka misshandeln, eftersom han på grund av berusning inte mindes vad som hänt.
Linköpings tingsrätt (1992-04-09, hovrättsassessorn Monika Ålund samt nämndemännen Kurt Wall, Karl-Axel Johansson och Eva-Lisa Holm-Granath) fann åtalet styrkt och bestämde påföljden till fängelse tre månader. Tingsrätten uttalade i påföljdsfrågan bl.a. följande:
Frivårdsmyndigheten har yttrat att K.S. har behov av övervakares kontrollerande och stödjande funktion samt föreslagit att påföljden bestäms till skyddstillsyn jämte föreskrift om samhällstjänst, vilket K.S. befunnits lämplig för och ställer sig villig till.
Såväl gärningarnas art som straffvärde talar starkt för en frihetsberövande påföljd. Sålunda har överfallet på den obekanta A.T. (som var nyopererad i nackpartiet) skett helt och hållet oprovocerat. Genom att hon gripit tag om sin hals har hon haft särskilt svårt att sedan skydda sig vid fallet, något som ej synes ha avhållit K.S. från att fullborda gärningen. Fastmera synes han ej alls ha tvekat inför möjligheten av att A.T. kunde vara särskilt lättskadad. Vidare har det våld K.S. använt mot polisassistenten L.A. i samband med gripandet varit kraftigt. Sålunda har märken efter bettet funnits även omkring ett halvår efteråt, trots att det skett genom tre lager kläder, däribland en tröja och en overall. Härtill kommer att K.S. ej släppt bettet trots att L.A. av smärta ropat åt K.S. att sluta bita. Vad i målet framkommit om K.S:s personliga förhållanden talar ej med tillräcklig styrka för att en ytterligare påföljd om skyddstillsyn, låt vara förenad med föreskrift om samhällstjänst, kan förväntas avhålla K.S. från fortsatt brottslighet. Påföljden skall därför nu bestämmas till fängelse.
K.S. fullföljde talan och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.
Göta hovrätt (1993-04-16, hovrättsråden Alf Åkesson och Carl-Gustav Ohlson, t.f. hovrättsassessorn Christer Ganelind, referent, samt nämndemannen Kerstin Svensson) ändrade tingsrättens dom och bestämde påföljden till skyddstillsyn med föreskrift för K.S. att i samband med verkställigheten utföra oavlönat arbete i 90 timmar enligt en arbetsplan som skulle upprättas av frivårdsmyndigheten. I domskälen yttrade hovrätten:
Genom tingsrättens dom har avgjorts att K.S. gjort sig skyldig till misshandel och våld mot tjänsteman. Misshandelsbrottet, som är det allvarligare av de två brotten, består i att K.S. utan provokation misshandlat en för honom okänd kvinna bl.a. genom att fälla henne till marken och därefter sittande på henne trycka sitt ena knä i hennes rygg. Till följd av att målsäganden var nyopererad kom misshandeln att medföra större besvär för henne än vad man eljest kunnat förvänta.
K.S. förekommer under fyra avsnitt i kriminalregistret och dömdes senast i maj 1989 för värnpliktsbrott till fängelse 14 dagar. Tidigare domar avser förmögenhetsbrott och trafikbrott och påföljden har i dessa fall bestämts till skyddstillsyn. Utredningen rörande hans personliga förhållanden visar att han för närvarande lever under relativt ordnade förhållanden. Det får dock anses framgå att det alltjämt föreligger risk för att han kan komma att återfalla i brott.
De brott K.S. nu övertygats om är av sådan art att fängelse normalt skall ådömas. Högsta domstolen har emellertid i rättsfallet NJA 1991 s. 507 funnit att denna typ av brottslighet motsvarar den typ av våldsbrottslighet för vilken skyddstillsyn med samhällstjänst kan väljas som påföljd i stället för fängelse. K.S. som vid tiden för brottet var 23 år, tillhör den grupp av yngre lagöverträdare som skyddstillsyn med samhällstjänst främst är avsedd för. Mot bakgrund härav och då K.S. förklarat sig villig att följa föreskrifter om samhällstjänst skall påföljden bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om att utföra oavlönat arbete. För den händelse fängelse hade ådömts skulle straffets längd ha bestämts till fängelse tre månader. Med beaktande härav bör tiden för det oavlönade arbetet bestämmas till 90 timmar.