NJA 1991 s. 507

Domskäl

TR:n (nämnden) anförde i dom d 14 febr 1990:

Domskäl. Åtalspunkt 1. B-G.B. har uppgivit att han inte har något minne av vad som förekom under den aktuella kvällen.

På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med polismannen H.S..

Genom utredningen i målet, huvudsakligen H.S. uppgifter, är åtalet för våld mot tjänsteman styrkt.

Åtalspunkt 2. B-G.B. har förnekat gärningen och uppgivit att han inte kan minnas att han utfört den påstådda gärningen.

På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med U.J. och vittnesförhör med A.O..

U.J. har berättat: Hon var tillsammans med A.O. på besök i Linköping. När de passerade S:t Larsgatan vid Trädgårdstorget mötte de B-G.B.. Ingen av dem hade tidigare träffat denne. När de passerade varandra hoppade B-G.B. upp på en stolpe, svingade sig runt denna och tilldelade henne en spark. Sparken träffade i bröstet, strax under halsen. Det var en mycket hård spark. Hon föll dock inte omedelbart omkull, men tappade andan och föll av den anledningen till marken. B-G.B. fortsatte över gatan och satte sig på en mur på andra sidan. Sedan polis tillkallats greps B-G.B. på den plats hon sett honom sätta sig. Smärtan efter sparken kändes i omkring en vecka.

A.O. har i allt väsentligt lämnat uppgifter som överensstämmer med vad U.J. berättat. Såväl U.J. som A.O. har vid huvudförhandlingen sagt sig känna igen B-G.B. som den person som sparkade U.J..

Genom de av U.J. och A.O. lämnade uppgifterna finner TR:n åtalet styrkt. Gärningen är att bedöma som åklagaren gjort.

Påföljdsfrågan. B-G.B. förekommer under två avsnitt i kriminalregistret. År 1987 dömdes han för misshandel till villkorlig dom. Den 23 dec 1988 dömdes han för misshandel, skadegörelse och våld mot tjänsteman till fängelse tre månader. Verkställigheten av det straffet påbörjades d 11 april 1989. B-G.B. frigavs villkorligt d 11 juni 1989 med en återstående strafftid av en månad. Prövotiden utgår d 11 juni 1990.

I målet har yttrande inhämtats från skyddskonsulenten i Linköpings distrikt. I yttrandet har skyddskonsulenten under rubriken påföljdsförslag uttalat: "B-G.B. har under hittillsvarande övervakningstid skött kontakten med övervakarna bra, liksom militärtjänstgöringen på I 4. Något uttalat missbruk av alkohol eller narkotika föreligger inte. Första åtalspunkten i aktuell stämningsansökan gäller ett erkänt brott begånget före tidigare rättegång d 23 dec 1988, varför det föreslås inrymmas i den fängelsedomen. - Om B-G.B. döms enligt den andra åtalspunkten om misshandel föreslås han ådömas samhällstjänst enligt bifogat kontrakt."

TR:n gör följande bedömning.

Den misshandel B-G.B. fällts till ansvar för har begåtts mot en för honom okänd person. Någon provokation har inte förekommit. Sparken har varit hård och träffat U.J. nära ansiktet. Att sparken inte träffat högre och tillfogat U.J. än värre skador framstår som en tillfällighet. Gärningens straffvärde är med hänsyn till de angivna omständigheterna högt. Annan påföljd än fängelse kan därför inte komma i fråga. B-G.B. bör ådömas en särskild påföljd för de brott han nu fälls till ansvar för. Då brotten begåtts före det att den pågående prövotiden börjat löpa kan förverkande av den villkorligt medgivna friheten inte ske.

Domslut

Domslut. TR:n dömde B-G.B. jämlikt 3 kap 5 § och 17 kap 1 § BrB för misshandel och våld mot tjänsteman till fängelse 4 mån.

B-G.B. förpliktades utge skadestånd till U.J. med 1 000 kr.

TR:ns ordförande, rådmannen Sundström, var skiljaktig i påföljdsfrågan och anförde: Skyddskonsulenten har föreslagit att B-G.B. döms till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.

I proposition 1989/90:7 om försöksverksamhet med samhällstjänst har uttalats (s 20) att det högsta antalet timmar som samhällstjänst får omfatta bör motsvara ett fängelsestraff på 8-10 månader. Vidare har beträffande arten av de brott för vilka samhällstjänst skall kunna komma i fråga uttalats att denna påföljd även bör kunna väljas vid sådana brott som enligt gällande praxis normalt anses kräva ett kortare fängelsestraff. Som exempel nämns misshandelsbrott av inte alltför allvarlig art.

De brott B-G.B. gjort sig skyldig till är av allvarlig art. Straffvärdet av de enskilda brotten kan dock inte anses vara så stort att samhällstjänst måste anses utesluten. När straffvärdet bedöms bör också beaktas att mer än ett år förflutit sedan brotten begicks och att B-G.B. efter verkställigheten av det tidigare fängelsestraffet inte gjort sig skyldig till ytterligare brott.

B-G.B. är 21 år gammal. För närvarande fullgör han militärtjänst. Det är angeläget att han, för att fortsatt kriminalitet skall kunna undvikas, vid militärtjänstens slut får hjälp och stöd för att snarast erhålla arbete och ordnade förhållanden. Övervakarbehov föreligger således. B-G.B. har förklarat sig villig att följa en föreskrift om samhällstjänst.

Mot bakgrund av det anförda får förutsättningar att döma till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst anses föreligga. Jag bestämmer därför påföljden för B-G.B. till skyddstillsyn med samhällstjänst i 60 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle, med beaktande av 34 kap 3 § 2 st BrB, fängelse i tre månader ha ådömts.

Överrröstad i denna fråga är jag i övrigt ense med majoriteten.

Domskäl

Domskäl. B-G.B. är genom TR:ns i denna del laga kraftägande dom dömd för våld mot tjänsteman.

Lika med TR:n finner HovR:n att B-G.B. misshandlat U.J. i enlighet med åtalet och att han skall utge skadestånd till henne med yrkat belopp.

I propositionen 1989/90:7 om försöksverksamhet med samhällstjänst uttal as vad gäller möjligheterna att döma till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst bl a följande. Några uttryckliga begränsningar i fråga om brottets art bör inte gälla, i vart fall inte i samband med försöksverksamheten. Även vid sådana brott som enligt gällande praxis normalt anses kräva ett kortare fängelsestraff med hänsyn till sin art bör det således inte vara uteslutet att samhällstjänst används i stället för fängelsestraff. Detta gäller exempelvis misshandelsbrott av inte alltför allvarlig art.

B-G.B. har gjort sig skyldig till oprovocerat gatuvåld. Misshandeln är allvarlig och har ett högt straffvärde. Härtill kommer att B-G.B. dömts för misshandel såväl 1987 som 1988. Den senare domen avser flera misshandelsbrott, varav några har likheter med den misshandel B-G.B. nu förövat. Mot bakgrund av vad som nu angivits bör påföljden bestämmas till fängelse.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Nämndemannen Jonsson var skiljaktig beträffande påföljden och anslöt sig till den skiljaktiga meningen vid TR:n.

Domskäl

Domskäl. Enligt HovR:ns dom har B-G.B. gjort sig skyldig till våld mot tjänsteman och misshandel. Misshandelsbrottet - som är det allvarligare av de två brotten - består i att B-G.B. utan någon som helst provokation riktat en spark mot en för honom obekant kvinna, som kom emot honom på Trädgårdstorget i Linköping. Sparken, som träffade i bröstet, medförde visserligen inga kroppsskador men gärningen måste likväl anses ha varit förhållandevis allvarlig.

B-G.B. har tidigare gjort sig skyldig till våldsbrott. Den 23 dec 1988 dömdes han för fyra fall av misshandel, våld mot tjänsteman och skadegörelse till fängelse tre månader. Efter det att han d 11 juni 1989 frigivits villkorligt från det straffet, har han inte gjort sig skyldig till brott; de brott som nu är aktuella begicks i slutet av 1988 och i början av 1989. Utredningen rörande hans personliga förhållanden visar att han lever under ordnade förhållanden och har ett fast arbete som han trivs med. Det finns dock viss risk för att han kan komma att återfalla i brottslighet.

HD har vid flera tillfällen uttalat att utgångspunkten är att misshandelsbrott av normalgraden medför fängelsestraff (se bl a NJA 1990 s 521 och domen d 12 juli 1991 nr DB 20 (* NJA 1991 s 438. *) ). Brottslighetens art talar därför för att fängelse väljs som påföljd för den aktuella brottsligheten.

Den särskilda tidsbegränsade lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst är emellertid tillämplig i målet. B-G.B. tillhör en grupp av yngre lagöverträdare som den lagen främst tar sikte på. Det är fråga om återfall i våldsbrott för vilket straffvärdet inte kan anses vara så högt att det i och för sig utesluter möjligheten att välja samhällstjänst som påföljd. I själva verket synes brottsligheten ganska väl motsvara den typ av våldsbrottslighet för vilken enligt förarbetena till nyssnämnda lag skyddstillsyn med samhällstjänst kan väljas som påföljd i stället för fängelse (prop 1989/90:7 s 19 f).

HD finner att B-G.B. - som förklarat sig villig att följa föreskrifter om samhällstjänst - skall ådömas skyddstillsyn med föreskrift om skyldighet att utföra oavlönat arbete.

De aktuella brotten har begåtts innan B-G.B. började avtjäna det fängelsestraff som han ådömdes av Linköpings TR genom dom d 23 dec 1988. För den händelse fängelse hade ådömts B-G.B. för de nu aktuella brotten skulle straffets längd, med hänsynstagande till 34 kap 3 § 2 st BrB, ha bestämts till fängelse tre månader. Med beaktande härav bör tiden för det oavlönade arbetet bestämmas till 90 timmar.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns dom i ansvarsdelen att påföljden för B-G.B. bestäms till skyddstillsyn. B-G.B. skall i samband med verkställigheten utföra oavlönat arbete i 90 timmar enligt en arbetsplan som upprättas av frivårdsmyndigheten i Linköpings distrikt.

Om fängelse hade valts som påföljd, skulle fängelse tre månader ha ådömts.

Fältassistenten G-B.M-T. förordnas till övervakare för B-G.B..